Matbrist hotar

Det kan bli brist på mat om krisen förvärras, säger lantbrukare Börje Berntsson. Foto: G Åhrén

Matbrist hotar om krisen förvärras

Oro för dålig livsmedelssäkerhet i kommunerna

Matbrist hotar om krisen förvärras. Nu växer oron för kommunernas livsmedelsberedskap. Mat står inte överst på listan i alla kommuner. Lantbrukare Börje Berntsson anser att det saknas en insikt om bristerna, och har tagit upp frågan med LRF.

Kommer det att finnas mat om de internationella kriser vi nu upplever skulle förvärras? Hur stor är exempelvis beredskapen i våra kommuner?
Lantbrukare Börje Berntsson ringde några samtal och resultatet var inte helt tillfredställande. Han ringde bland annat en samordnare i en kommun i Västsverige som uttalat sig om beredskapen i media, och frågade varför han inte nämnde livsmedel. Han fick det förbluffande svaret att man inte hade tänkt på mat.
Tillgången på mat är ju avgörande om vi skulle drabbas av krig. Eller om en utvidgning av kriget i Europa skulle skära av våra handelsvägar. Det kan bli brist på mat i Europa också, vilket skulle försvåra möjligheterna att importera. Vår självförsörjningsgrad är skrämmande låg, under 50 procent.
Energikrisen ökar kostnaderna för bönderna och riskerar att slå ut delar av vårt eget jordbruk.
– Vi ser en kostnadsbild i livsmedelsproduktionen som man inte klarar av. Många bönder frågar sig om de verkligen ska så någon gröda i år. Och djurbönder pratar om att lägga ner produktionen. En del är redan på gränsen till konkurs, säger Börje Berntsson.
– Även transportnäringen är i kris.

Otillräckligt krispaket
– Regionen har sagt att tillgången på livsmedel är god, fortsätter Börje Berntsson.
Men de lyckas inte lugna Börje Berntsson. Han pekar på flera faktorer som gör det svårare för vårt eget jordbruk att konkurrera. Handelns satsning på egna varumärken gör oss mer sårbara. Man vet ju inte varifrån varorna kommer.
– Man osynliggör leverantören. Och då kan man köpa varan i Danmark eller Tyskland eller var som helst, säger Börje Berntsson.
Det är också ett sätt för handeln att pressa priset och köpa där det är som billigast.
– Det slår ut många av de lokala leverantörerna.
I många av de länder som konkurrerar är priset på diesel betydligt billigare.
Ökade priser på el och diesel har ökat kostnaderna för svenskt jordbruk med åtta miljarder kronor.
– Det kan man ju inte kompensera med en miljard i bidrag. Och att man sedan försöker sänka dieselkostnaden med en krona och 30 öre, säger Börje Berntsson.
Regeringens åtgärder räcker alltså inte för att rädda svenskt jordbruk.
– Vi har fått ökade kostnader, vi har krig i Europa. Om transporterna sviktar så får vi ingen mat.
Ukraina och Ryssland står för 18 respektive 16 procent av världens exporten av spannmål.
– Livsmedelsproduktionen i Europa är en reglerad marknad. Transportsektorn kan kompensera sig för kostnadsökningar. Men det kan inte jordbruket, säger Börje Berntsson.
Arla har visserligen höjt betalningen till bonden, men det räcker inte för att kompensera för kostnadsökningarna.
– Medeltalet för en ko är cirka 10 000 liter per år. 30 öre blir tre tusen kronor om året. Det räcker inte långt om kostnaderna har stigit mycket mer.
Nej, det räcker inte ens till en full tank i traktorn. Kostnaden för diesel har stigit kraftigt, mellan 30 och 40 procent. Det handlar om kostnadsökningar på hundra tusentals kronor för en normalstor gård. En ökad avräkning med 1,30 är därför inte tillräckligt.

El är också viktigt

Den kommun Börje Berntsson ringde upp berättade i media att beredskapen är god. Han frågade varför man inte nämnde livsmedel i artikeln. Han fick svaret att det hade man inte tänkt på.
Börje Berntsson tyckte det var ett väldigt konstigt svar. Han kontaktade LRF som också tycket det var en viktig fråga att ta upp med kommunerna.
Börje Berntsson ringde sedan till en annan kommun. Där hade man tänkt till när det gäller livsmedel.
– Den samordnaren hade verkligen tänkt på livsmedel, säger Börje Berntsson.
I den kommunen satsar man på lokala producenter av livsmedel och inser betydelsen av närproducerat i händelse av kris. Tillgången på el är också viktig.
– Inte ens dörrarna går upp utan el. Och kyl och frysvaror blir förstörda på några dagar.
– Hur många livsmedelsaffärer har ett reservagreregat?
Det kan vara bra om kommunerna har kunskap om läget.
Börje Berntsson föreslår att kommunerna som vill ta ansvar för beredskapen när det gäller livsmedel ser över vilka lokala leverantörer det finns i kommunen.
Direktleveranser av baslivsmedel som potatis, kött, mjölk, ägg och mjöl skulle kunna säkras genom avtal med lokala producenter om det skulle bli problem med leveranserna i händelse av kris.
För att det ska vara ett alternativ måste man ju hålla igång den lokala produktionen.
– Konungariket Sverige måste se till så man inte förstör sin egen livsmedelsproduktionen, säger Börje Berntsson.

”Skatterna måste sänkas”
En del tror att man kan klara maten genom att odla morötter i pallkragar i städerna. Men den maten skulle inte räcka länge för att mätta 11 miljoner invånare. Idag är självförsörjningsgraden under 50 procent.
– Vi såg det inte komma, säger Börje Berntsson ironiskt, och citerar en känd politiker.
– Man måste lokalt ta tag i sina lokala producenter och se till så att de inte lägger ner.
Genom att handla lokalt i fredstid, säkrar man att det finns lokala producenter i krigstid.
Men det krävs åtgärder från regeringen också. Skatterna på energi måste sänkas. Sverige kan inte ha högre skatter än alla andra länder. Och samtidigt tro att vi ska kunna behålla en egen livsmedelsproduktion. Nivåerna måste vara rimliga så svenskt jordbruk kan konkurrera.
– Man måste sänka skatten på diesel, säger Börje Berntsson.
Men även den höga skatten på el påverkar bönderna negativt. Det påverkar exempelvis priset på konstgödsel. Men också importen av naturgas, som blivit mycket dyrare. Norska producenten av konstgödsel, Yara, har varnat för en livsmedelskris i Europa, när producenter av konstgödsel minskar sin produktion.
I Sverige förvärras problemen av höga ambitioner när det gäller miljö och klimat som gör att svenska bönder inte kan konkurrera. Och priset på konstgödsel började skena innan Putin anföll Ukraina.
– Det är miljörörelsen i Sverige som har satt Sverige i den här sitsen. Det är miljörörelsen som har skapat det här problemen, säger Börje Berntsson.
– Det är miljörörelsen som är orsak till den här situationen.
Det handlar om att säkra tillgången på mat för den egna befolkningen.
– Det största hotet är att ett stort antal svenska producenter säger att de inte klarar de här kostnaderna. Insatsvaror och energi har blivit för dyrt.
– Vi ska hela tiden leverera till ett världsmarknadspris.
Det är främst de höga skatterna på energi, främst el och diesel, samt reduktionsplikten som ligger långt över nivån i EU, som orsakar att jordbruket nu blir olönsamt.
– Det är en ren lögn när regeringen skyller kostnadsläget på Putin och världsmarknaden. Putin påverkar inte skatterna i Sverige.
Göran Åhrén

”Putin påverkar inte
skatterna
i Sverige”

Matdebatt i Rotviksbro

Alla vill öka produktionen av mat

Men stor oenighet om hur det ska gå till

Finns det inga lantbrukare, då finns det ingen mat. Produktionen av livsmedel, och självförsörjningsgraden, måste öka. Det var partierna överens om. Men inte hur det ska gå till. Så kan debatten mellan riksdagspartierna i Rotviksbro i veckan sammanfattas.

Jordbrukets kostnadsökningar stod i fokus. Branschen brottades med problem med lönsamheten redan innan. Energikrisen med skenande priser gör situationen akut. Kriget i Ukraina förvärrar krisen ytterligare.
Samtidigt är landets självförsörjningsgrad sämre än någonsin. Under 50 procent. Det är uppenbart att vi måste öka produktionen av livsmedel. Frågan är hur vi ska kunna åstadkomma det i ett läge där olika miljömål och klimatmål pekar i en helt annan riktning.
Dieselpriserna nådde nya toppnoteringar samtidigt som LRF-medlemmar samlades till den årliga debatten mellan riksdagspartierna i Rotviksbro i veckan. Samtliga partier var representerade utom vänsterpartiet som tackat nej.
Sofia Karlsson, ordförande i LRF Västra Götaland, ledde debatten.
Alla partier vill öka livsmedelsproduktionen. Men man är inte överens om hur det ska gå till. En klar vattendelare är synen på klimatmålen och om kostnadskrisen ger anledning att sänka energiskatterna och minska kravet på inblandning av biobränsle i dieseloljan.

Vill sänka skatten
Tre partiet säger klar ifrån att man vill sänka skatterna och justera reduktionsplikten (M, KD och SD). Miljöpartiet håller fast vid sina klimatmål. Centerpartiet vill inte ändra på reduktionsplikten. Första frågan handlade om hur vi ska kunna öka produktionen när kostnaderna skenar.
– Vi behöver spelregler som är hållbara över tid. Vi måste kunna konkurrera med andra länder, säger Jerker Lundin (KD).
– Vi behöver öka självförsörjningsgraden, säger Emma Norén (MP) och förklarade att hon menar hela kedjan, gödning, drivmedel och en satsning på energigrödor.
– Vi tror på marknaden, säger Veronica Almroth (L). Då kan man inte subventionera.
Hon förordar därför sänkt skatt framför bidrag.
– Vi vill ha ett långsiktigt hållbart jordbruk, säger Jonathan Svensson (S). Det är inte hanterbart med 25 kronor litern.
– Det höga kostnadsläger måste ner. Det är det viktigaste, säger Staffan Eklöf (SD).
– Mycket av kostnaderna är hemmagjorda. Reduktionsplikten måste minskas. Det är bra om vi har inhemsk produktion av drivmedel. Det är inte bra om vi måste importera stora mängder, säger Staffan Eklöf.
– Krispaket i all ära, men vi behöver åtgärder nu. Det är många som inte har råd att sätta något i jorden nu, säger Ann-Sofi Alm (M).

Kriskommission?
Sofia Karlsson konstaterade att de flesta ville se en förändring. Frågan är hur?
Staffan Eklöf menar att vi behöver bli lite mer realistiska. Jerker Lundin betonade att tjänstemän måste vara opartiska och att vi behöver återinföra en god myndighetsutövning.
– Det ligger för mycket makt på enskilda tjänstemän, säger Veronica Almroth.
Anders Dahlberg vill tänka lite till innan han skärper tjänstemannaansvaret.
Flera var överens om krav på förenklingar och mindre krångel.
– En myndighetsperson ska ha förståelse för den näring som man utövar tillsyn över, säger Staffan Eklöf.
Ann-Sofie Alm räknar upp en lång rad regler som bör tas bort.
– Vi måste reformera miljöbalken. Generella biotopskydd ska tas bort. Och jordbruk ska inte klassas som miljöfarlig verksamhet. Handläggning måste ske inom rimlig tid.
– Vi behöver reformera hela jordbrukspolitiken. Det behövs en kriskommission, säger hon.

Reduktionsplikten
– Viljan att ställa om är god. Men för det krävs det lönsamhet, säger Sofia Karlsson.
– Vad vill du och ditt parti göra för att öka lönsamheten?
Jerker Lundin (KD) vill se över reduktionsplikten. Sveriges mål, på 30 procent, går mycket längre än resten av Europa, som har 14 procent.
– Vi behöver ha en konsekvensanalys av de här åtgärderna, säger Jerker Lundin.
– Vi måste öka vår självförsörjningsgrad i alla delar, säger Emma Norén, och får medhåll av S.
– En långsiktig lönsamhet är viktig så lantbrukare frivilligt kan välja att ställa om. Idag dammsuger Sverige världsmarknaden på biodrivmedel. Vi importerar mellan 80 och 90 procent, säger Staffan Eklöf.
– Efterfrågan ökar, då sticker priserna. Då måste det finnas en flexibilitet. Vi utesluter inte stöd. Men då måste det vara utformat på rätt sätt.
Anders Dahlberg (C) förordar långsiktiga spelregler och vill ta bort skattehöjningarna på biodrivmedel.
– Ett hållbart jordbruk är ett jordbruk som inte lägger ner. Ska man göra en sån här omställning så måste det ske så att det inte blir olönsamt, säger Ann-Sofie Alm.

”Sänk skatten”
För bättre livsmedelssäkerhet och beredskap vill Anders Dahlberg (C) ha en beredskapsplan och bli självförsörjande på insatsvaror. Han kan tänka sig en skattesänkning, men behålla reduktionsplikten.
– Minskar man reduktionsplikten, då äventyrar man klimatmålen. Det är fel väg att gå, säger han.
Staffan Eklöf vill se beredskapslager för livsmedel och insatsvaror.
– Men ökad produktion är det viktigaste. Och lägre kostnader. Varje hektar som odlas bidrar.
Emma Norén vill öka kapaciteten, men det måste ske utan att rucka på målen för miljö och klimat.
– Det är viktigt att vi kan få så stor självförsörjningsgrad som möjligt, säger Jerker Lundin.
Varför ska Sverige ha så mycket högre ambitioner än resten av Europa när det gäller reduktionsplikten, undrar han.
– Vi ska bli fossiloberoende. Men vi är också livsmedelsberoende. Man kan inte göra det ena utan att ta hänsyn till det andra, säger Ann-Sofie Alm.
– Situationen är akut. Lantbruk läggs ner nu. Man måste sänka skatterna, säger Ann-Sofie Alm.
När energipriserna stiger, stiger statens intäkter. Staten tjänar på energikrisen.
– Skatten är progressiv. Det är inte rimligt.
Den årliga debatten i Rotviksbro arrangeras av Bokenäsets LRF-avdelning. Ett 50-tal medlemmar kom till jaktstugan. LRF-avdelningen samlade in 3 450 kr till Ukraina.
Göran Åhrén

FOTNOT: Två dagar efter debatten ändrade sig Liberalerna och kan nu tänka sig att stötta ett förslag att sänka reduktionsplikten. Det innebär att förslaget, om partierna kan komma överens om utformningen, kan få en majoritet i riksdagen. 

”Ett hållbart jordbruk
är ett jordbruk
som inte lägger ner”

Ann-Sofie Alm (M)

Sista utposten: ”Sänk energiskatterna”

Regeringen skyller på världsmarknaden

Man anar en dold agenda bakom vägran att sänka skatten

Sverige är i kris. Elpriset slår alla rekord och priset på diesel är det högsta i världen. Energikrisen får allvarliga konsekvenser. Ändå vägrar regeringen att sänka skatterna. Istället skyller man på världsmarknaden och Putin. Men frågan är om det är trovärdigt.

Energikrisen med höga priser på el och diesel, leder till att jordbruk och åkerier, inte längre är lönsamma. Dessa verksamheter drabbas direkt. Andra verksamheter ser vi konsekvenserna först när det börjar bli tomt på hyllorna i butikerna, eller när det kommunala vattnet inte längre går att dricka.
Gör politiken inte något så riskerar många företag att gå i konkurs.
I riksdagen pressas regeringen av partier som vill vidta åtgärder. Men regeringen håller envist fast vid de höga skatterna som driver upp priset. Istället skyller regeringen på världsmarknaden och Putin. Men det förklarar inte varför Sverige har så mycket högre pris än grannländerna på diesel. Det är ju trots allt samma världsmarknad.
Danmark betalar exempelvis drygt 18 kronor litern när detta skrivs. I övriga världen är snittpriset på diesel på just nu lite över 10 kronor litern. Sverige har det högsta priset i världen med över 25 kronor litern. Så regeringens argument håller inte.

Allvarliga konsekvenser
Inom jordbruket och åkerinäringen har de höga priserna redan fått konsekvenser. Jordbruk läggs ner på grund av att de blivit olönsamma. Andra lägger åkermark i träda eftersom det kostar över 10 000 kronor att tanka traktorn för en dags körning. Åkerier ställer bilar, avbeställer planerade inköp av nya och chaufförer blir utan jobb.
Detta händer redan nu.
På sikt kommer detta att få konsekvenser för många sektorer i samhället. Bland de mest sårbara är vår livsmedelsförsörjning. De höga dieselpriserna påverkar inte bara produktionen av mat inom jordbruket, utan också distributionen av råvara till industrin och varor till butikerna.
Man frågar sig om det måste bli tomt på hyllorna i matbutikerna först för att de styrande i Stockholm ska förstå allvaret i situationen.

Skyller på Putin
När finansministern får frågan i riksdagen svarar han som tidigare representanter för regeringen att de höga dieselpriserna beror på världsmarknadspriset. Men en liter diesel kostar i snitt lite över tio kronor på världsmarknaden. Att Sverige med över 25 kronor litern har det högsta priset på diesel i världen måste alltså bero på något annat.
De höga energiskatterna generellt lyfts fram som en förklaring. I länder utan skatt kostar dieseln bara några kronor litern. I Sverige driver kravet på inblandning av biobränsle upp priset dessutom. Sverige har där gått mycket längre än alla andra länder. EU har ett krav på inblandning av biobränslen med 14 procent. I Sverige är kravet nu drygt 30 procent, och staten planerar att höja kravet till 60 procent.
Problemet är att vi inte tillverkar tillräckligt med eget biobränsle i Sverige. Istället importeras biobränsle, till stor del palmolja, från fjärran länder. Ur miljösynpunkt är det naturligtvis tveksamt att importera stora mängder palmolja för att spä ut dieselbränslet. Transporterna påverkar miljön liksom produktionen i exportländerna.I vissa länder offrar man regnskog för att anlägga plantager för produktion av palmolja. Här står alltså olika miljömål emot varandra.

Agenda 2030 delmål 17
Den stora frågan är dock varför regeringen vägrar sänka skatten på diesel, eller minska kravet på inblandning av biobränsle, trots att vitala samhällsintressen hotas av de höga priserna. Kan det vara så att regeringen tjänar så mycket pengar på energikrisen att man väljer att sitta still i båten.
Varför fortsätter man att skylla på världsmarknaden och Putin? Det är inte trovärdigt.
En delförklaring kan vara att Sverige skrivit under Agenda 2030 där det står att medlemsstaterna ska vända på alla stenar för att hitta nya sätt att ta in skatt. I delmål 17 i Agenda 2030 står det en hel del som kan vara intressant i det här sammanhanget.
https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-17-genomforande-och-globalt-partnerskap/
Delmål 17.1: ”Stärka den inhemska resursmobiliseringen, inklusive genom internationellt stöd till utvecklingsländerna, för att förbättra den inhemska kapaciteten att ta upp skatter och andra intäkter.”
En del av pengarna som Sverige samlar in kommer att användas till att betala de fattiga ländernas statsskulder.
Delmål 17.4: ”Bistå utvecklingsländerna att uppnå en långsiktigt hållbar skuldsättning genom en samordnad politik som syftar till att, när så är lämpligt, främja skuldfinansiering, skuldlättnad och skuldomstrukturering samt åtgärda kraftigt skuldtyngda fattiga länders utlandsskuld för att minska skuldbördan.”

Fattiga länders statsskuld
En del av pengarna kommer alltså att gå till de banker som lånat ut stora summor till fattiga länder. För den som vill fortsätta denna research enligt principen ”follow the money” som kan man exempelvis googla skuldsättningen i världen. Ett grundtips är väl att av de 600 miljarder kronor som Sverige förbundit sig att samla in till det här ändamålet kommer en ansenlig del att hamna hos de stora bankerna.
Så alltihop är för en god sak, som polaren brukar säga. Men det har inte mycket med klimat och miljö att göra. Snarare handlar det om problemet med stora statsskulder i fattiga länder, och varför de inte har råd att sluta med kol och olja, och köpa vindkraftverk och elbilar.
Och ytterst handlar det om vem som ska betala, vad det får för konsekvenser för ekonomin för medborgarna inte bara i utvecklingsländerna, utan också i de utvecklade länderna.

Sänk skatten
I USA debatteras de här frågorna. Men inte mycket i Sverige. Sverige är ju ett lydigt land med lydiga medborgare. Och FN har ju skrivit att medlemsstaterna ska skapa konsensus om det här målen.
Man får hoppas att de som tvingas lägga ner sin verksamhet trots allt upplever att de bidrar till att fattiga länder kan betala av sina skulder till de stora bankerna, och att man därmed gör en insats för att restaurera den globala ekonomin. Eller att man i varje fall finner tröst i att vara med och finansiera fler vindkraftverk i Kongo eller Bangladesh.
Kanske vaknar inte regeringen förrän det blir tomt på hyllorna i butikerna.
För egen del känns det mer som att Sverige är på väg mot ett stup i rasande fart. De som håller i ratten vägrar att se den annalkande katastrofen. Den stora frågan är om tillräckligt många upplever det som en tröst att Sverige går före och visar vägen. I synnerhet som den övriga världen inte tycks reagera. Att konsekvent vara bäst i klassen hjälper ju inte, om alla andra struntar i det. Och om konsekvensen av det är att vi är på väg mot avgrunden, då är det ju ren dumhet.
Regeringen måste därför tänka om och sänka energiskatterna. Innan det är för sent.
Göran Åhrén

”De som håller i ratten
vägrar se den annalkande
katastrofen”

Uddevalla hjälper Ukraina

Viljan att stötta Ukraina är stor

Uddevallabor skänker pengar till hjälpinsatser

Viljan att stödja Ukraina är stor i Uddevalla. Röda korset samlade in drygt 8 000 kronor i samband med fredsmanifestationen för Ukraina i på lördagen. Även Svenska kyrkan samlade in pengar för sitt humanitära arbete för att hjälpa ukrainare i nöd. 

Den femte mars samlades ett tusental personer på Kungstorget i Uddevalla i en manifestation för freden. I samband med detta samlade Röda korset in 8 283 kronor på en och en halv timme.
”Ett otroligt fins resultat på så kort tid”, skriver Röda korset på sin hemsida.
Röda korset gick runt med åtta bössor på torget. Dessutom var det många som swischade pengar direkt till den nationella Akutinsamlingen.
Svenska kyrkan samlar också in pengar till Ukraina. Kyrkan deltog i fredsmanifestation för Ukraina på lördagen i Uddevalla, och Uddevalla kyrka stod öppen för de som vill komma in, tända ett ljus eller skänka en slant till kyrkans samordnade hjälpinsatser genom Act Svenska kyrkan.
Kyrkan skriver på sin hemsida att pengarna går till humanitära insatser till de som drabbats av kriget i Ukraina. Behovet är stort och det ökar hela tiden. De hjälpbehövande behöver främst mat och vatten.
”Våra lokala partners finn spå plats Ukraina samt länderna runt Ukraina och stöttar den Ukrainska befolkningen”, skriver Svenska kyrkan.
”Det viktigaste behovet i nuläget är mat, vatten och hygienartiklar. Filtar och madrasser behövs också, för tillfälliga sovplatser. Alla dessa produkter införskaffas i närområdet. Vi skickar alltså inte material från Sverige, men är i behov av penninggåvor”, skriver Svenska kyrkan.
Vi har i dagsläget ingen information om hur mycket Svenska kyrkan samlat in.
Det ska sägas att FN-föreningen i Uddevalla också är engagerad i arbetet med att aktivera människor för att engagera sig för offren för kriget i Ukraina.
WESTSIDAN, 2022-03-06

Manifestation för Ukraina

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) höll tal

Bred uppslutning bakom krav på fred

Stort engagemang i Uddevalla mot kriget i Ukraina

– Vi måste stå upp mot detta, säger Anneli Lillmaa, initiativtagare till demonstrationen i Uddevalla på lördagen. Hon får medhåll av riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som särskilt betonade den breda politiska uppslutningen.

Riksdagsmannen Magnus Jacobsson var en av talarna på torget. Han berättade bland annat om sitt besök i Ukraina för tre veckor sedan.
– Det är bra att så många sluter upp på den här demonstrationen. Det visar att det finns ett stort engagemang i dessa frågor, säger Magnus Jacobsson.
– Det är också bra att kommunen och riksdagens partier kan lägga egna politiska skillnader åt sidan för att samfällt protestera mot Rysslands angrepp på Ukraina.
Kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (C) uppmanade deltagarna att ägna en tyst minut åt offren för kriget i Ukraina.
En av initiativtagarna till demonstrationen är Anneli Lillmaa från Estland. På frågan varför hon ville ordna en demonstration svarar hon att man inte bara kan vara tyst och låtsas som inget händer.
– Varje dag som detta pågår så dör det många människor. Det är fruktansvärt hur stad efter stad ödeläggs.
Ryssarna skjuter på civilbefolkningen, berättar Anneli Lillmaa.
– Vi måste stå upp mot detta. Alla kan göra någonting. Vi samlas allihop och visar vårt stöd för ukrainarna. Vi visar att vi bryr oss.
Hon är nöjd med att det kom så mycket folk till torget i Uddevalla.
– Det blev bra anslutning.
Bakom demonstrationen står ester och ukrainare bosatta i Uddevalla, tillsammans med FN-föreningen, Röda Korset, Svenska kyrkan och Torsten Torstensson.
Företrädare från de flesta politiska partier var på plats. Riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Fredrik Christensson (C) höll tal, liksom kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (c) och kommunalrådet Monica Bang Lindberg (L).
Anneli Lillmaa berättar lite om bakgrunden till att ester boende i Uddevalla engagerar sig för Ukraina.
– Putin har börjat annektera land efter land. Baltikum står på tur. Vi lever alla med den skräcken. Det är inte bara Ukraina det gäller, säger hon.
– Vi måste står upp och säga vad vi tycker.
Hon berättar också att det bor ett tiotal ukrainare i Uddevalla. Några gästarbetare finns också i kommunen. Men många av dessa åker nu tillbaka för att delta i försvaret av Ukraina.
Hit kommer istället flyktingar via Polen. Kvinnor och barn. De behöver någonstans att bo, förklarar Anneli Lillmaa.
Många ester och ukrainare deltog i demonstrationen på torget.
– Vi är ett gäng från Estland. Vi ärr ett tiotal ester i Uddevalla.
De flesta har engagerat sig. Och det finns mer att göra.
Hon berättar att man samlar in pengar via Röda korset. Annellii har pratat med ICA och Coop som är villiga att hjälpa till att samla in pengar.
– Människor vill engagera sig, säger hon.
Det är ingen idé att skänka kläder.
– Kläder tar de inte emot länge. Men mat tar de fortfarande emot.
– Det är brist på mat. Men det är väldigt svårt att nå in med hjälpsändningarna i Ukraina.
– Vi kan donera pengar. Det är det bästa vi kan göra.
Man kan också hjälpa till med att ta emot flyktingar. Media rapporterade under dagen att cirka 1,5 miljoner ukrainare har flytt landet för att undkomma striderna.
– Vi behöver hjälpa till med att ta emot flyktingar, säger Anneli Lillmaa, som själv förbereder sig på att ta emot ukrainska flyktingar i sitt hem.
WESTSIDAN: 2022 03 05

”Det är fruktansvärt
hur stad efter stad
ödeläggs”

Alla andra åker därifrån…

Magnus Jacobsson (KD) till Ukraina

Vill stödja Ukrainas rätt till självständighet

Alla andra åker därifrån. Då åker riksdagsledamoten och kristdemokraten Magnus Jacobsson (KD) till Ukraina för att skapa sig en egen uppfattning och träffa ukrainare. Det är inte första gången.

WESTSIDAN når Magnus Jacobsson på telefon när han precis har kommit fram till Ukrainas huvudstad Kiev. Första frågan är varför han åker till Ukraina.
– Redan när jag var aktiv i KDU i slutet på 1990-talet så var jag nere i Ukraina under den oranga revolutionen och utbildade ungdomar om svensk demokrati. Då lärde jag känna en kille som vi hade ett bra samarbete med.
– 2014 när de stora demonstrationerna var på torget Majdan, då ringde han mig och berättade att för första gången var han riktigt rädd för sitt liv.
– Då åkte jag ner till Ukraina, så jag var med på Majdan.
Magnus Jacobsson har alltså valt att åka till Ukraina en gång tidigare när läget är kritiskt och man kan befara att det kommer att hända saker.
Magnus berättar hur han var med på torget och fotograferade och skickade hem bilder till svenska tidningar. Han berättar också hur han träffade Porosjenko, mannen som sedan blev president, på torget i Kiev.
Det är bakgrunden till att Magnus Jacobsson nu reser till Ukraina och Kiev i ett läge där flera experter varnar för att det kan bli krig.
– Med den här bakgrunden, så åker jag ner för att träffa politiker i parlamentet, från båda sidor. Jag ska träffa journalister och representanter för ungdomsorganisationer. Jag har nästan tio möten inbokade, säger han.
Vad hoppas du uppnå med din resa?
– Jag hoppas få en bättre inblick i hur man uppfattar det på plats, så jag inte bara är beroende av svenska och utländska medier.
– Sedan vill jag självklart stödja Ukrainas rätt till självständighet och suveränitet.
Magnus Jacobsson besökte också Babij Har, för att hedra offren för nazisternas folkmord under andra världskriget. I Babij Jar mördades över 100 000 judar och romer av tyskarna.
Magnus Jacobsson lovar en utförligare rapport när han kommer hem från sitt äventyr i Ukraina.
(WESTSIDAN, 2022.02.11)

”Jag vill självklart stödja
Ukrainas rätt till självständighet
och suveränitet”

”Maten är inget utsläpp”

”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna.
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits.
Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre.

”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.

Kostråd förnekar fotosyntesen

Ensidig fokus på utsläpp leder fel

Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.

Man förstår inte
Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför.
Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.

”Räknas globalt”
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Om det ska bli rätt
måste man
räkna rätt”

Timbro: ”Bygg ut vattenkraften”

Lägg ner vattenmyndigheterna. Och bygg ut vattenkraften. Det föreslår den liberala tankesmedjan Timbro i en färsk rapport.
Utgångspunkten för rapporten är att Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. För att det ska bli möjligt att producera den el vi behöver, måste det bli mindre krångligt att få tillstånd. Politiken behöver därför fatta en rad beslut som gör det lättare att projektera ny elproduktion i landet.
När det gäller vattenkraften vill Timbro lägga ner de fem vattenmyndigheterna och öppna för att bygga ut vattenkraften. Man konstaterar att potentialen är att öka produktionen av el från vattenkraft med hela 18 procent
.

Timbro föreslår:

”Lägg ner vattenmyndigheterna”

Av Göran Åhrén
Sverige behöver mer el. Men byråkratiska hinder står i vägen. Det konstaterar Timbro i en rapport som också innehåller 15 förslag. Tankesmedjan vill bland annat lägga ner de fem vattenmyndigheterna och bygga ut vattenkraften.

Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. Men byråkratiska hinder och regleringar står i vägen för en utbyggnad av elproduktionen i landet. Timbro föreslår nu 15 reformer för att underlätta en nödvändig ökad produktion av el.
Ett av förslagen är att lägga ner vattenmyndigheterna.
Timbro skriver att en rad regleringar och juridiska hinder står i vägen för en utökad elproduktion.
”De regleringar och politiska hinder som det finns tillgängliga siffror för vittnar om stora effekter på energiförsörjningen: det kommunala vetot mot vindkraft, skyddet av vissa vattendrag och de politiska ingreppen mot kärnkraft har hindrat elproduktion spå uppemot 65 TWh varje år. Det motsvarar nästan halva Sveriges nuvarande elanvändning”, skriver Timbro.
Men det finns lösningar, hävdar man.
”För att företagen ska kunna ställa om krävs avregleringar för solkraft, vindkraft, vattenkraft och kärnkraft.”
Timbro har sammanfattat sina förslag i 15 punkter. Man vill ta bort begränsningen på tio kärnkraftsreaktorer och tillåta kärnkraft på fler platser. Man vill också ta bort det kommunala vetot mot vindkraft.
Punkt fyra och fem handlar om vattenkraften.
”4. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar.”
”5. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen  med särskilda bestämmelser.”
Timbro vill också lägga ner de fem vattenmyndigheterna.
”10. Lägg ner de fem vattenmyndigheterna för att främja en nationell helhetssyn på vattenkraften.”
När det gäller vindkraften vill Timbro att försvaret ska kunna ge villkorade tillstånd. Man vill också att målet som det är formulerat ändras. Från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt.
Timbro vill också underlätta för solkraften genom att byggnader på samma fastighet ska kunna gå på samma nätkoncession och inkludera solkraften i områden av riksintresse för energiproduktionen. Skyddet för historiska, , kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden, eller skyddet för kyrkor och byggnadsminnen, ska inte kunna hindra installation av solceller.
I övrigt vill Timbro underlätta för brytning av uran som behövs till kärnkraft, samt gå från individskydd till artskydd för fåglar, för att underlätta utbyggnad av vindkraft.
Alla förslagen för samlade i en rapport som Timbro lät publicera på nyårsafton, den 31 december.
Elanvändningen kommer att öka. En fördubbling till 2045 är att vänta. Rapporten hänvisar till tre undersökningar som kommer fram till en ökning på i genomsnitt 270 terawattimmar.  (240, 286 och 310 TWh)

Bygg ut vattenkraften

Av Göran Åhrén
Bortfallet av el får inte överstiga 1,5 TWh. Beräkningar visar att det är betydligt större. Enligt en beräkning kan det handla om över tio procent. Ett problem är att vi har fem vattenmyndigheter. Timbro vill därför lägga ner vattenmyndigheterna, och bygga ut vattenkraften.

Ett kapitel i rapporten handlar om vattenkraften. Timbro inleder med att redogöra för bakgrunden till att småskalig vattenkraft nu omprövas, för att som det heter få moderna miljövillkor. Tyvärr har Timbro, precis som många andra i Sverige, tagit till sig en del missuppfattningar om EUs ramdirektiv för vatten.
Den ensidiga inriktningen på fisk som präglar den svenska vattenförvaltningen, har egentligen inte något större stöd i vattendirektivet. Det är en svensk tolkning. Vattendirektivet handlar i huvudsak om att säkra tillgången på rent vatten för Europas befolkning, och arbetet med att reducera miljögifter och utsläpp av farliga kemikalier dominerar huvudtexten. Fisk nämns knappt i direktivet.
Timbro konstaterar dock att det finns en intressekonflikt mellan klimatmålen och den ensidiga inriktningen på fisk i vattenförvaltningen.
”För att klimatomställningen ska bli möjlig behöver dock uppdateringen av miljökraven ske på ett sådant sätt att allt för stora mängder grön elproduktion inte går förlorade.”
Bortfallet av elproduktion får inte överstiga de 1,5 terawattimmar elproduktion, som riksdag och regering har beslutat.

”Förenklade analyser”
”Vattenmyndigheternas nya förslag till miljökvalitetsnormer, som är styrande för utfallet i domstolsbeslut, bygger på förenklade konsekvensanalyser och missar betydelsefulla perspektiv på kostnader och systempåverkan.”, skriver Timbro.
Det är särskilt allvarligt som analyser av energiföretagen visar att miljönyttan är begränsad.
Återigen håller alltså myndighetsaktivism på att driva igenom kostsamma åtgärder som inte medför motsvarande nytta. Vilket alltså torde strida mot proportionalitetsprincipen.
Grundproblemet enligt Timbro är att vattenförvaltningen sköts av fem olika vattenmyndigheter. Dessa fem myndigheter har i en gemensam rapport skrivit att de räknar med ett produktionsbortfall på fem (5) terawattimmar. Mer än tre gånger så mycket som riksdag och regering beslutat.
Och detta är vattenmyndigheternas egen bedömning.
Konsultföretaget Sweco bedömer produktionsförlusterna enbart från Natura 2000-områden kan bli så mycket som 10 terawattimmar.
Vattenmyndigheterna respekterar alltså inte de beslut som riksdag och regering har tagit.

Stort bortfall av el
”Bara i dessa naturskyddat områden riskerar därmed motsvarande drygt 7 procent av Sveriges nuvarande elkonsumtion att gå förlorad till följd av omprövningen av miljövillkor.”
Stämmer detta så är skillnaden mellan politiska beslut, och den verklighet som exempelvis ägare till den småskaliga vattenkraften upplever, närmast groteskt stor.
I sökandet efter lösningar pekar Timbro i sin rapport på möjligheten ”att fullt ut utnyttja EU-rättens möjligheter till klassning av vattenförekomster som kraftigt modifierade och användning av undantaget ”mindre stränga krav”.
Detta har riksdag och regering beslutat om. I en normal demokrati hade det varit självklart att myndigheter rättar sig efter demokratiskt fattade beslut, och anstränger sig för att verkställa dessa. Men så fungerar inte vattenförvaltningen i Sverige.
Sverige behöver öka elproduktionen. Inte minska den.
De fem vattenmyndigheterna bör därför läggas ner, konstaterar Timbro. Samma slutsats har två statliga utredningar kommit fram till. Kristdemokraterna har föreslagit samma sak i riksdagen; lägg ner vattenmyndigheterna.

Stor potential I VA-kraft
Potentialen om man tillåter ny vattenkraft i orörda älvar, samt i vattendrag med särskilda bestämmelser, är 24 terawattimmar årligen, enligt en inventering gjord av Svensk Energi. Det motsvarar 18 procent av den totala elanvändningen år 2020.
Timbro vill därför att Sverige tillåter utbyggnad av vattenkraften även i orörda älvar och skyddade vattendrag.
”För klimatets skull bör Sverige tillåta vattenkraft i alla vattendrag och samtidigt ställa höga miljökrav på de verksamheter som finns där”, avslutar Timbro sin rapport.
Tombros lösning är sammanfatta i tre förslag:
– Lägg ner de fem vattenmyndigheterna. Främja en nationell helhetssyn på vattenkraften.
– Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar.
– Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen med särskilda bestämmelser.
(4 kap. 6 paragrafen, miljöbalken)

Timbro:
”Lägg ner vatten-
myndigheterna.
Och bygg ut
vattenkraften.”

Makten över vattenkraften

Kerstin Davidson skriver i denna krönika om skenande elpriser, om det absurda att mitt i elkrisen diskutera hur mycket vi ska minska produktionen från småskalig vattenkraft, när vi istället borde underlätta för att öka produktionen. Bortfallet riskerar att bli väsentligt större än den gräns som politiken satt, skriver hon.
Krönikan var först publicerad i Blekinge Läns Tidning, BLT, och har väckt en hel del debatt. WESTSIDAN publicerar nu krönikan efter medgivande av Kerstin Davidson och Blekinge Läns Tidning.
”Sportfiskare och älvräddare har med sitt snäva särintresse fått ett orimligt stort inflytande över vår elförsörjning”, skriver Kerstin Davidson, bland annat.

Hur länge ska sportfiskarna
ha makt över vår elförsörjning?

Vinterkylan kom tidigt och skenande elpriser får det att svida i många människors plånböcker. Men mitt i den elkris vi nu bevittnar ägnar sig myndigheter åt att avveckla ren och förnybar energiproduktion.

Det handlar om vattenkraften, den småskaliga i synnerhet. Alla de runt 2.000 vattenkraftverken i landet ska miljöprövas och få moderna miljötillstånd, enligt den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen och M, C och KD. Men, har politikerna tillagt, produktionen får inte minska med mer än  1,5 terawattimmar, TWh, vilket motsvarar drygt 2 procent av vattenkraftens totala produktion.

I Ekots lördagsintervju 4 december uttryckte Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraft vid Tekniska högskolan i Stockholm, sin frustration över att debatten kring vattenkraften handlar om hur mycket produktion som ska tappas:  ”Men varför ska vi tappa över huvud taget?”

Från branschens sida har man också uttryckt oro, bortfallet kan bli väsentligt större än den begränsning politikerna angett. För tyvärr lär inte den politiska viljan räcka långt, när processerna hamnar hos länsstyrelser och miljödomstolar. Den småskaliga vattenkraften har i flera år varit hårt ansatt. Många länsstyrelser har arbetat för att så långt möjligt riva ut små kraftverk. Målet, fritt strömmande vatten, är ivrigt påhejat av föreningarna Älvräddarna och Sportfiskarna. De båda organisationerna har även satt i system att överklaga när tillstånd till fortsatt elproduktion har medgivits.

Ett argument för dem som vill avveckla de småskaliga kraftverken är att de ändå producerar så lite att det är betydelselöst för vår elförsörjning. Eller, som Sportfiskarna beskriver det på sin Facebooksida, ”en spottstyver”.

Men det är inte sant. Den samlade produktionen för de småskaliga anläggningarna är 4,5 TWh, nästan motsvarande produktionen i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. 

Och mer kan det bli. Det finns möjligheter att utveckla den befintliga vattenkraften, vässa den med ny teknik för att öka och effektivisera produktionen. Det finns också goda möjligheter att bygga förbifarter för vandrande fisk. Vad som krävs är bland annat tillmötesgående myndigheter som vill se lösningar.

Sverige har gott om forsar och fina fiskevatten, de borde kunna tillgodose Sportfiskarnas fritidsintresse. När Älvräddarna och Sportfiskarna getts talerätt i svenska domstolar i frågor som rör vattenkraft har de med sitt snäva särintresse fått ett orimligt inflytande över allas vår elförsörjning. 

Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, i stället för att avveckla.

Kerstin Davidson

”Det enda rätta
vore att utveckla vattenkraften,
istället för att avveckla”

En del sportfiskare gör lite som de vill. Här, vid Emån, pågår flugfiske bakom skyltar om fiskeförbud.

Stor framgång för LRF

Regeringen överprövar

Åtgärder och förvaltningsplan skjuts på framtiden

Regeringen överprövar vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Efter massiv kritik från en lång rad instanser, och efter initiativ i riksdagen som en majoritet ställt sig bakom, så kommer beskedet inte helt oväntat. Regeringen ger dock inte någon fylligare motivering till sitt beslut.
”Det är lämpligt att regeringen prövar förslagen till åtgärdsprogram. Regeringen konstaterar att prövningen av åtgärdsprogrammen inte kommer att kunna slutföras före utgången av 2021”, skriver regeringen i sitt beslut som är undertecknat av Annika Strandhäll.
Vad det kommer att innebära rent konkret är för tidigt att uttala sig om. Men klart är att regeringen lyssnat på den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag på en rad punkter. Flera förslag kan nu komma att ändras. Vilket också eventuellt kan påverka miljökvalitetsnormen.
Klart är dock att tidigare åtgärdsprogram kommer att gälla tills regeringen meddelar ett nytt beslut.
Regeringen tar nu över ansvaret för besluten om den kommande förvaltningsperioden 2021 till 2027. Och det innebär att vi kommer att få en politisk bedömning och ett politiskt beslut.
Vattenmyndigheternas vattendelegationer fattade nyligen beslut om att fastställa de förslag till åtgärder och förvaltningsplan som myndigheterna tagit fram. En förutsättning för det beslutet var dock att regeringen inte skulle besluta om att överpröva.
Flera av ledamöterna i vattenmyndigheten Västerhavet reserverade sig för övrigt mot det beslutet.
Nu när regeringen fattat beslut om att överpröva förslagen till åtgärder så faller naturligtvis vattendelegationernas beslut. Nu får vattenmyndigheterna avvakta regeringens överprövning.

Kritik från flera håll
Den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag kommer från flera håll. I Västsverige och Värmland har 38 kommuner begärt överprövning. Havs- och vattenmyndigheten har också begärt överprövning.
Kritiska synpunkter har kommit in till vattenmyndigheterna från flera håll under samrådsperioden. Enbart vattenmyndigheten Västerhavet har fått in ett hundratal skrivelser, en del mycket omfattande. Kritiken har blanda annat gått ut på att vattenmyndigheterna inte utrett hur man skulle kunna tillämpa undantag enligt KMV (kraftigt modifierade vatten) eller MSK (mindre stränga krav), trots att riksdag och regering har beslutat att alla möjligheter som vattendirektivet medger ska tas tillvara.
Centerpartiets Rickard Nordin har tagit initiativ i riksdagen och fått med sig en majoritet med krav på överprövning. Och nu har regeringen alltså fattat beslut om att överpröva.

Skjuter på beslutet
I väntan på regeringens beslut har vattenmyndigheterna arbetat på enligt sin tidsplan. Det innebär att man trots den omfattande kritiken fattade beslut om förslaget till åtgärder och förvaltningsplan nu i december. Bara några veckor innan regeringen beslutade att överpröva.
Syftet var att det nya åtgärdsprogrammet och förvaltningsplanen skulle börja gälla från december 2021. I och med beslutet om överprövning så skjuter man på det beslutet. Enligt vattenmyndigheten Västerhavet gäller därför tillsvidare den gamla planen, åtgärdsprogram och förvaltningsplan från 2015.
Värt att notera kan vara att även beslutet inför förvaltningscykeln 2015-2021 överprövades av regeringen. Omfattande ändringar gjordes bland annat efter kritik från Jordbruksverket och LRF, som menade att förslagen till åtgärder skulle få omfattande negativa konsekvenser för det svenska jordbruket och påverka svensk livsmedelsproduktion negativt.
Regeringens beslut om överprövning visare återigen att vattenförvaltningen i Sverige inte klarar att göra nödvändiga avvägningar mellan olika samhällsintressen, och att de avgörande besluten därför måste lyftas till den politiska nivån. Behovet av att reformera vattenförvaltningen är fortsatt mycket stort.
Göran Åhrén

”Behovet av att
reformera vattenförvaltningen
är fortsatt mycket stort”