Månad: november 2020

Regionen räknar fel

VästsidanLämna en kommentar

Hur ska man räkna? Är kolinlagringen inte intressant i klimatdebatten? Spelar det någon roll om en verksamhet tillhör den korta eller långa kolcykeln? Börje Berndtssons inlägg sätter fingret på ett växande problem. Frågan varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst, menar han. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring. Mot den bakgrunden kan man ställa frågan om det är rätt att lura barn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött?

Kampanj bygger på räknefel

Skolbarn luras tro de kan rädda klimatet

För cirka fyra veckor sedan så ställde kostenheten i Orust kommun upp så kallade bordsryttare i skolmatsalarna. Där påstås bland annat att människan är orsak till klimatförändringarna, men att vi kan vända utvecklingen om vi slutar äta kött.
Detta är en ren lögn.
Korna ingår i den korta kolcykeln och har därför inte den påverkan på klimatet som man påstår. Gräset lagrar kol när det växer. Gräset tar upp kol ur atmosfären genom fotosyntesen, och korna släpper sedan ut lite växthusgaser när de rapar. Utsläppen från korna innebär alltså inget tillskott av koldioxid i atmosfären.
När man förbränner fossila bränslen, frigörs kol som varit lagrat djupt nere under marken i tusentals år. Vid förbränning innebär det ett tillskott. Det är den långa kolcykeln.
Många experter skiljer på den långa och den korta kolcykeln.

Påverkan överdrivs
Problemet när man utser korna till klimatbovar är att man inte tagit med kolinlagringen i ekvationen. Det innebär att kornas påverkan på klimatet överdrivs av miljöorganisationer.
Sverige som land är klimatneutralt. Vi lagrar lika mycket koldioxid som vi släpper ut.
Sveriges andel av klimatutsläppen är dessutom väldigt liten, så liten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad vi gör. Om alla i Sverige slutar äta kött kommer det inte att märkas på klimatet. Det blir bara en symbolhandling.
Detta har Naturskyddsföreningen erkänt. Man hävdar dock att vi ska göra allt vi kan ändå, för att visa andra länder vägen.
Detta sammantaget innebär att man lurar skolbarnen på Orust när man påstår att de kan påverka klimatet genom att sluta äta kött.
Vidare används bordsryttarnas budskap i skolans undervisning. Skolan lär alltså ut en lögn till skolbarnen.

Barnens livslust
Hur övertygade vi vuxna än är om att alla måste dra sitt strå till stacken så måste vi förstå att detta handlar om symbolhandlingar som i praktiken har väldigt liten effekt på klimatet. Är det då rätt att ställa detta mot vad det innebär för barnen, att de riskerar att inte får i sig tillräckligt med animaliska proteiner och näringsämnen för att utvecklas.
Det finns också en moralisk sida av saken. Är det rätt att måla upp en hotbild som riskerar att ta ifrån barn och unga deras livslust, och som kan framkalla ångest och skuldkänslor.
Bakom kampanjen står Skolmatsakademin som finansieras med skattemedel och är organiserad av Västra Götalandsregionen. Det finns en klimatsamordnare i Västra Götalandsregionen, som för övrigt är miljöpartist, och som har upprättat en koldioxidbudget. Den beräkningsmodellen som används sammanställer endast alla koldioxidutsläpp. Man räknar alltså inte plus och minus, utan bara minus.

Manipulerar verkligheten
Det är som om man som företagare bara skulle redovisa sina utgifter, men inte sina intäkter.
Man tar inte hänsyn till regionens kolinlagring. Inte heller till Orust kommuns 386 kvadratkilometers landareals kolsänka. Man tar heller inte hänsyn till kolets kretslopp. Eller att den korta kolcykelns påverkan på klimatet är obetydlig.
Man manipulerar alltså verkligheten.
Koldioxid är ingen förorening. Koldioxid är en förutsättning för allt liv på Jorden. Växterna behöver vatten och koldioxid för att med hjälp av solljus omvandla solens energi till materia som vi, korna och andra djur kan äta.
Miljörörelsen har överdrivit kornas påverkan på klimatet. Media har okritiskt lånat sig till kampanjer mot kött och djurhållning som underblåsts av aktivister, förklädda till forskare, med en bakgrund inom veganism och djurrättsaktivism.

Aktivism bakom kampanj
Regionens kampanj har påverkats av politiska krafter som sympatiserar med denna aktivism som saknar politisk förankring i bredare folklager.
Det är därför inte rimligt att vi skattebetalare via region och kommun ska betala för att aktivisternas domedagsprofetior sprids till våra skolbarn. Det är en form av indoktrinering som saknar verklighetsförankring.
Klimatsamordnaren räknar som den blinde slåss. Om skolmatsakademin färgas av detta blir det alldeles fel. Fotosyntesen måste givetvis tas med i ekvationen. Och jordbruket måste få tillgodoräkna sig kolinlagringen. Frågan är varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Att vi kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött
är en ren lögn”

Orust lurar skolbarn

Västsidan2 kommentarer
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är orust-skolmat-1-e1605653501155.jpg

Felräkning bakom köttlarm

”Onödigt skapa ångest hos skolbarn”

ORUST: Felräkning ligger bakom kampanj mot kött. Det hävdar lantbrukaren Börje Berndtsson, Varekil, som är kritisk till Orust kommun som skapar ångest hos skolbarn i onödan. Man räknar inte med kolinlagringen, hävdar han.

Orust kommun skrämmer upp skolbarn med hotbilder om klimatet. Kornas påverkan överdrivs, och nu reagerar allt fler på påståendet att skolbarn kan rädda klimatet genom att sluta äta kött.
Bakgrunden är att kostenheten vid Orust kommun har ställt upp så kallade bordsryttare på borden i skolmatsalarna. På dessa står det bland annat att det är osmart att äta nötkött. Man skambelägger alltså de elever som ändå äter kött.
En som reagerat på detta är lantbrukare Börje Berndtsson, Varekil. Han är upprörd och menar att regionen, som ligger bakom kampanjen mot nötkött, har räknat fel. Regionen räknar inte med kolinlagringen när gräset växer, hävdar han.
– Man rör ihop den korta och den långa kolcykeln, säger Börje Berndtsson.
Han har varit i kontakt med ansvariga för kampanjen i regionen och fått bekräftat att man inte räknar med kolinlagringen när man gör en klimatbudget.
– Det är som att bara räkna minus hela vägen, säger Börje Berndtsson.

Överdriver påverkan
Börje berättar om hur han reagerat och ringt runt och pratat med folk om detta och upptäckt att regionen inte tar med kolinlagringen när man beräknar en klimatbudget. Det innebär att man överdriver klimatpåverkan från våra kor.
– Den budgeten är ju ingen budget om man bara räknar utsläppen av koldioxid. Och inte tar med inlagringen, säger Börje Berndtsson.
Lantbrukare odlar gräs och andra växter som man använder som foder till djuren. Gräset och växterna tar upp koldioxid när de växer. Korna äter gräset och släpper sedan ut lite växthusgas när de rapar, som omvandlas till koldioxid och vatten i atmosfären. Det är ett kretslopp. Den korta kolcykeln. Den innebär inget tillskott till koldioxidhalten i atmosfären, till skillnad från när man förbränner fossila bränslen, som lagrats under tusentals år långt nere under marken. Det är den långa kolcykeln.

”Livets gas”
Koldioxid i sig är inte farligt. Tvärt om.
– Att man inte förstår att koldioxid är livets gas för alla våra växter, precis som syre är livets gas för djur och människor, säger Börje Berndtsson.
Han uppmanar alla att ta del av experten Johan Kuylenstiernas resonemang om den korta och den långa kolcykeln. Han säger att man måste förstå kolets kretslopp, och att man måste skilja på den korta och den långa kolcykeln. Om man inte förstår skillnaden mellan den korta och den långa kolcykeln, utan blandar ihop detta, då blir det fel. I den korta ingår fotosyntesen.
Börje Berndtsson upptäckte att regionen räknar fel när han kontaktade ansvariga och ställde frågor om hur de räknar.
– Jag tog upp detta med de olika cyklerna och kolets kretslopp.
Regionen försvarade sig med att kolinlagringen bara ska beräknas globalt. Detta hävdar Börje Berndtsson är fel.
– Det är ju de areella näringarna som står för Sveriges kolinlagring. Hur kan man räkna bort det då, säger han.
– Det är ett sätt att manipulera verkligheten.

Skolbarn luras
Det innebär att man överdriver de gröna näringarnas påverkan på klimatet. Och det i sin tur innebär att de åtgärder som föreslås inte får den effekt som miljöorganisationerna påstår. Man lurar alltså de skolbarn som helt i onödan avstår från att äta kött.
Börje Berndtsson har stöd i sin kritik av Moderaterna på Orust som skriver i ett inlägg på sociala medier:
”Nu är det nog med att ge våra ungar skuldkänslor i det som ska vara en objektiv och uppmuntrande utbildning och istället ge ungarna lust att lära och matglädje”, skriver moderaterna. Och fortsätter:
”Orust har väldigt goda förutsättningar för att odla just gräs, hela 70 procent av åkerarealen är vallgrödor. Att skambelägga det vi har bäst förutsättningar för i matproduktionen är en okunskap som är helt monumental. Som sagt det är nog nu vilket vi kommer att påpeka för kostenhetens ledning.”

Göran Persson förklarar
I samma inlägg citerar man förre statsministern Göran Persson som i en intervju i TV4 sa:
”Tro inte för ett ögonblick att svenska kor har förorsakat klimatkrisen. Kom ihåg att korna var här långt före bilen.”
”Mina kor dricker inte diesel de äter grönt gräs.  Det gröna gräset växer för att det tar kol från luften. Och sedan när kossan ätit gräset så rapar de lite och så kommer metan ut i atmosfären som sen kommer tillbaka via kretsloppet.”
”Kossan är en förutsättning för det svenska kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Om vi ska börja jaga henne då skjuter vi oss inte i foten, då skjuter vi oss i huvudet.”
Ord och inga visor av förre statsministern som numera är bonde.
FOTNOT: Orust kommun ligger långt framme när det gäller att servera svenskproducerad mat, och bidrar på det sättet till att minska påverkan på miljö och klimat genom långa transporter.
Göran Åhrén

”Tro inte för ett ögonblick

att korna har orsakat

klimatkrisen”

Om rättspolitik och media

Västsidan1 kommentar

Båda kan inte vara skyldiga. I brist på bevis kunde hovrätten inte annat än fria de åtalade ukrainarna i Markarydfallet. I Lindeomefallet, som medierna jämför med, var det åtalet som var fel utformat. I båda fallen är det brister i åklagarens arbete som ligger till grund för de friande domarna. Det är alltså inte lagen det är fel på, konstaterar advokaten Henrik Sundström, som uppmanar media att ställa de rätta frågorna.

Båda kan inte vara skyldiga

Brister i åklagarnas arbete bakom friande domar

Häromveckan meddelade Göta hovrätt en friande dom mot två ukrainare som var misstänkta för mordet på en 70-årig man i Markaryd. Mediarapporteringen kring fallet ledde många till uppfattningen att det var fel på antingen lagen eller domstolen, och drog paralleller till det så kallade Lindomefallet på 90-talet. Detta eftersom man uppfattade att båda friades för att man inte kunde bevisa vem av de två som var den skyldige.
Debatten efter domen pekar egentligen på den största svagheten i svensk rättspolitisk debatt – att media är fullständigt okunniga om det mesta, vilket leder till att det är alltför lätt att dra fel slutsatser om vad problemen egentligen handlar om.

Åtalet fel utformat
Lindomefallet handlade om mordet på en 89-årig man. Åklagaren var i det fallet övertygad om en teori som gick ut på att en av två misstänkta gärningsmän var ansvarig för mordet, medan en annan bara varit medhjälpare. När domstolarna prövade bevisningen kunde man inte hitta annat än att det var tvärtom.
Enligt svensk rätt hade då båda egentligen kunnat dömas för mord ”gemensamt och i samförstånd”, men eftersom åklagaren inte hade utformat åtalet så, så kunde ingen av gärningsmännen fällas för mordet.
I medias värld finns det dock ingen som helst uppfattning om att åklagare faktiskt kan tabba sig. Konstiga domar skylls regelmässigt på domstolarnas bristande kontakt med verkligheten. Åklagarna utmålas alltid som hjältar, och deras omdöme och åtgärder antas vara ofelbara. Jag har aldrig varit med om att media någonsin kritiskt har granskat en åklagares processföring och dess konsekvenser för en utgång.

Inte fel på lagen
Vidare satte det sig hos allmänheten en bild av att det var lagen det var fel på, att man alltid kunde frias från mord om man var flera gärningsmän som skyllde på varann. Minns till exempel att detta användes som del i handlingen i Kjell Sundvalls film Jägarna från 1996.
Men lagen var exakt samma vid tiden för Lindomefallet som den är idag – men behöver inte visa vem av flera gärningsmän som varit mest skyldig till ett mord, alla som deltagit i ett brott kan dömas till ansvar utan att det behöver visas exakt vem som gjort vad, så länge som åklagaren gör sitt jobb i rättssalen.
Skillnaden mellan Lindomefallet och mordet i Markaryd, är att i Lindome var det klarlagt att de båda misstänkta fanns i närheten av offret. Men i Markaryd pekade åklagarens bevisning i form av övervakningsfilmer snarare på att de båda misstänka var långt ifrån varandra i nära anslutning till brottet.
Med andra ord var det ganska tydligt för hovrätten att båda helt enkelt inte kunde vara skyldiga samtidigt.

Brist på bevis?
Åklagaren å sin sida satte allt på ett kort, och presenterade ingen ytterligare bevisning för var de två misstänkta befann sig vid tiden för brottet. Detta gav inte hovrätten något annat val än att fria ukrainarna.
Varför det blev så här kan egentligen bara åklagaren svara på. Låste man sig för tidigt vid en viss hypotes, och struntade i att utreda vidare? Eller var det brist på polisresurser? Eller fanns det helt enkelt ingen annan bevisning att hitta?
Det är dessa frågor media behöver ställa. Media har givits rollen att granska, så att medborgarna ska kunna utkräva ansvar. Det är mer än dags att börja nu.
Henrik Sundström

”Båda kunde inte
vara skyldiga
samtidigt”

HaV gör ny tolkning

VästsidanLämna en kommentar
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0336-e1595769714113.jpg

Småskalig vattenkraft

”Syftet inte att riva kraftverk”

HaV öppnar för nya tolkningar av EU-direktivet

Syftet är inte att riva kraftverk. Det säger Johan Kling på Havs- och vattenmyndigheten. Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, förklarar han.

Uttalandet från Johan Kling kommer cirka 24 minuter in i ett programinslag i Sveriges Radios Vetenskapsradion Klotet. Intervjun handlar om omprövningen av vattenkraften enligt den nationella planen
Reportern påstår först att de verkar som om de små vattenkraftverken kommer att få göra de största åtgärderna. Sedan frågar han om de också kommer att behöva rivas.
– Nej, det behövs inte, svarar Johan Kling.
– Syftet med den nationella planen är ju inte att riva ut kraftverk, det är att man ska få moderna miljövillkor. Det är huvudsyftet.
– Och när det gäller vattenförvaltningen så finns det ju också uttalanden från EU-kommissionen, bland annat på en fråga från LRF. Meningen är att vi ska miljöanpassa det vi har, men ska vi bygga nya verksamheter då ska vi ta särskilda hänsyn.

”Vi har lärt oss”
Johan Kling syftar alltså EU-kommissionens uttalande som gjordes av Enrico Brivio, talesperson för kommissionen i miljöfrågor, som flera gånger har klargjort att EU inte vill att Sverige river dammar och kraftverk för att uppnå god ekologisk status.
EU-kommissionens uttalande ledde bland annat till debatt i riksdagen med dåvarande miljöministern som envist fortsatte att hävda att det är EU som tvingar svenska myndigheter att förelägga ägare till små privata vattenkraftverk att söka nya tillstånd, lägga ner och riva ut.
Johan Klings uttalande måste ses i ljuset av den debatt som varit, och det faktum att detta av allt att döma är första gången som en representant för den verkställande makten tolkat EU och vattendirektivet på samma sätt som exempelvis LRF och alla de som länge kämpat för att stoppa hetsjakten på småskalig vattenkraft på landsbygden.
Åter till Johan Kling och Klotet:
– Nu har vi lärt oss så pass mycket att nu måste vi ta den hänsynen.
– Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, säger Johan Kling.
– För att uppnå god ekologisk status. Så är det ju inte riktigt.

Nyprojekteringar
EU klargjorde redan 2016 första gången att man inte vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Samma svar levererade EU-kommissionen 2017. I ytterligare ett förtydligande kom från Enrico Brivio 2018.
Det motståndarna byggde sin agenda på var regler som gäller vid nyprojekteringar enligt Enrico Brivio.
Hetsjakten på småskalig vattenkraft med krav på utrivningar byggde alltså på ett missförstånd. Det har aldrig varit EU:s avsikt att vattendirektivet skulle användas för att tvinga befintliga verksamheter att lägga ner och riva ut.
Ett missförstånd som slagit rot och envist hållit sig kvar på många myndigheter.
Johan Kling är avdelningschef för avdelningen för vattenförvaltningen på Havs- och vattenmyndigheten. Det innebär att han är ansvarig för vägledningar och förordningar som styr tillsynen av småskalig vattenkraft.

Mer pragmatiskt
Rapporter från vattenråd runt om i landet tyder på att synen på småskalig vattenkraft, liksom dammar och markavvattning, håller på att bli mer praktisk. Och att man diskuterar rimligheten i åtgärder för att anpassa vattenkraften. Kanske har rapporter om konsekvenser av rivna dammar avskräckt en del utrivningsivrare.
Pragmatikerna får större utrymme på bekostnad av aktivisterna. Snart ekar Älvräddarnas slagord om utrivning allt ödsligare.
– Målet är väl att man ska komma fram till lösningar, säger Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för Svensk Vattenkraftförening, som nyligen deltog i Ätrans vattenråd i Ulricehamn.
Det finns rimliga lösningar, hävdar han.
– Nog ska vi kunna hitta lösningar för att få en fisk att hitta ett strömmande vatten som får dom att simma in i ett omlöp.
Och som sagt, EU har aldrig menat att vattendirektivet ska användas för att lägga ner och riva ut befintliga verksamheter. Det är något som aktivistiska tjänstemän i Sverige själva har hittat på.
Göran Åhrén

”Vattendirektivet
har inte som syfte
att ta bort verksamheter”