kor

Nytt hot mot jordbruket

VästsidanLämna en kommentar

Börje Berntsson ryter till:

Nordiska rådet hot mot svenskt jordbruk

Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött. Arbetet med nya näringsrekommendationer pågår, och ska vara klara 2023. Det finansieras av Nordiska ministerrådet.
Svenska Livsmedelsverket ingår i den projektgrupp som arbetar fram råden. Livsmedelsverket skriver att över hundra forskare och experter i Norden arbetar med det vetenskapliga underlaget, och att ”miljömässig hållbarhet ges större utrymme”.
Exakt vad det innebär blir uppenbart när man läser om projektgruppens slutsatser.
En som orkat läsa om projektet och analyserat metoderna är Stefan Hellstrand. Han skriver att Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött och byter till grönsaker. Rekommendationerna om de blir verklighet kommer att leda till att 80 till 100 procent av våra mjölkkor ska bort. Samma gäller både nöt, lamm och gris när det gäller kött.

Ett dråpslag
Blir rådets rekommendationer verklighet innebär det ett dråpslag mot svensk animalieproduktion. Och inte bara det, utan också mot våra möjligheter att öka vår självförsörjningsgrad. Känslan är att de som arbetat med rekommendationerna inte verkar begripa konsekvenserna av detta.
I praktiken vill man ta bort animalieproduktionen helt och hållet.
Stefan Hellstrand riktar nu kritik mot hur Nordiska rådet arbetat fram rekommendationerna. Han menar att resultatet påverkats redan av det urval man gjort när experter kända för att driva veganism knöts till projektet.
Det grundläggande problemet är att experterna bakom rekommendationerna inte räknar med fotosyntesen. Man tar inte med den kolinlagring som sker när grödorna inom jordbruket växer. Den svenske forskaren Per Frankelius har i en vetenskaplig artikel publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal visat att IPCC räknat fel när man beräknat jordbrukets klimatpåverkan.

Klimatneutralt
Per Frankelius har också visat hur mycket kol som enbart Jordens samlade odling av vete lagrar. Räknar med detta blir slutsatsen att svenskt jordbruk redan är klimatneutralt, sannolikt också klimatpossitivt. Det i sin tur innebär att det inte skulle ha någon effekt alls att lägga ner svenskt jordbruk. Tvärt om.
De överdrifter som ligger till grund för idéerna om att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött, vilseleder beslutsfattare att fatta beslut om åtgärder som i praktiken inte har någon effekt. Överdrifterna är väl dokumenterade.
En bieffekt av att lägga ner den svenska animalieproduktionen blir att det kommer att bli brist på gödsel. Denna brist kan bara avhjälpas genom import av konstgödsel.
När man tar en gröda från en åker, då tar man också bort den näring som grödan förbrukat under växtsäsongen. Då måste man tillföra näring innan nästa skörd kan tas.
Djuren är därför en oerhört viktig del av det ekologiska jordbruket. Djuren tillhandahåller det gödsel som behövs och som återställer näringen till jorden.
Ekologisk odling utan djur innebär därför stora problemet. Utan tillgång på gödsel från djuren så måste man öka andelen konstgödsel. (Mineralgödsel)
Det går inte att odla jorden utan att tillföra den näring som förs bort med grödan. Idén att lägga ner animalieproduktionen är därför inte särskilt klok.

Låg självförsörjningsgrad
Stora delar av Sverige lämpar sig väl för animalieproduktion. Men alla betesmarker går inte att förvandla till åker för odling av vegetabilier. Det innebär att man inte enkelt kan ersätta animaliska livsmedel med spannmål och grönsaker. Livsmedelsproduktionen kommer att minska. Och vi har redan en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent.
Inom LRF brottas man nu med problemet hur man ska agera. Det finns anledning att ställa frågan om stödet för den svenska animalieproduktionen är tillräckligt stort. Vem ska försvara bönderna och korna om inte LRF gör det?
Rädslan för att stöta sig med mäktiga krafter eller att framstå som icke politiskt korrekt verkar hämma organisationen från att agera kraftfullt i denna politiskt framkallade kris för jordbruket, ett jordbruk som redan befann sig i kris innan.
Veganer och aktivister verkar ha haft för stort inflytande över de här frågorna. Majoriteten måste ställa sig frågan om det är rimligt att använda skattemedel på det här sättet. Risken är att myndigheter och kommunernas kostenheter tar till sig detta som en sanning, när det i själva verket bygger på en lögn. LRF måste sätta ner foten och säga ifrån.
Som förslagen ligger nu, saknar de verklighetsförankring.

Börje Berntsson

”Blir det verklighet

innebär det ett dråpslag

mot svenskt jordbruk”

Börje Berntsson

Regionen räknar fel

VästsidanLämna en kommentar

Hur ska man räkna? Är kolinlagringen inte intressant i klimatdebatten? Spelar det någon roll om en verksamhet tillhör den korta eller långa kolcykeln? Börje Berndtssons inlägg sätter fingret på ett växande problem. Frågan varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst, menar han. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring. Mot den bakgrunden kan man ställa frågan om det är rätt att lura barn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött?

Kampanj bygger på räknefel

Skolbarn luras tro de kan rädda klimatet

För cirka fyra veckor sedan så ställde kostenheten i Orust kommun upp så kallade bordsryttare i skolmatsalarna. Där påstås bland annat att människan är orsak till klimatförändringarna, men att vi kan vända utvecklingen om vi slutar äta kött.
Detta är en ren lögn.
Korna ingår i den korta kolcykeln och har därför inte den påverkan på klimatet som man påstår. Gräset lagrar kol när det växer. Gräset tar upp kol ur atmosfären genom fotosyntesen, och korna släpper sedan ut lite växthusgaser när de rapar. Utsläppen från korna innebär alltså inget tillskott av koldioxid i atmosfären.
När man förbränner fossila bränslen, frigörs kol som varit lagrat djupt nere under marken i tusentals år. Vid förbränning innebär det ett tillskott. Det är den långa kolcykeln.
Många experter skiljer på den långa och den korta kolcykeln.

Påverkan överdrivs
Problemet när man utser korna till klimatbovar är att man inte tagit med kolinlagringen i ekvationen. Det innebär att kornas påverkan på klimatet överdrivs av miljöorganisationer.
Sverige som land är klimatneutralt. Vi lagrar lika mycket koldioxid som vi släpper ut.
Sveriges andel av klimatutsläppen är dessutom väldigt liten, så liten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad vi gör. Om alla i Sverige slutar äta kött kommer det inte att märkas på klimatet. Det blir bara en symbolhandling.
Detta har Naturskyddsföreningen erkänt. Man hävdar dock att vi ska göra allt vi kan ändå, för att visa andra länder vägen.
Detta sammantaget innebär att man lurar skolbarnen på Orust när man påstår att de kan påverka klimatet genom att sluta äta kött.
Vidare används bordsryttarnas budskap i skolans undervisning. Skolan lär alltså ut en lögn till skolbarnen.

Barnens livslust
Hur övertygade vi vuxna än är om att alla måste dra sitt strå till stacken så måste vi förstå att detta handlar om symbolhandlingar som i praktiken har väldigt liten effekt på klimatet. Är det då rätt att ställa detta mot vad det innebär för barnen, att de riskerar att inte får i sig tillräckligt med animaliska proteiner och näringsämnen för att utvecklas.
Det finns också en moralisk sida av saken. Är det rätt att måla upp en hotbild som riskerar att ta ifrån barn och unga deras livslust, och som kan framkalla ångest och skuldkänslor.
Bakom kampanjen står Skolmatsakademin som finansieras med skattemedel och är organiserad av Västra Götalandsregionen. Det finns en klimatsamordnare i Västra Götalandsregionen, som för övrigt är miljöpartist, och som har upprättat en koldioxidbudget. Den beräkningsmodellen som används sammanställer endast alla koldioxidutsläpp. Man räknar alltså inte plus och minus, utan bara minus.

Manipulerar verkligheten
Det är som om man som företagare bara skulle redovisa sina utgifter, men inte sina intäkter.
Man tar inte hänsyn till regionens kolinlagring. Inte heller till Orust kommuns 386 kvadratkilometers landareals kolsänka. Man tar heller inte hänsyn till kolets kretslopp. Eller att den korta kolcykelns påverkan på klimatet är obetydlig.
Man manipulerar alltså verkligheten.
Koldioxid är ingen förorening. Koldioxid är en förutsättning för allt liv på Jorden. Växterna behöver vatten och koldioxid för att med hjälp av solljus omvandla solens energi till materia som vi, korna och andra djur kan äta.
Miljörörelsen har överdrivit kornas påverkan på klimatet. Media har okritiskt lånat sig till kampanjer mot kött och djurhållning som underblåsts av aktivister, förklädda till forskare, med en bakgrund inom veganism och djurrättsaktivism.

Aktivism bakom kampanj
Regionens kampanj har påverkats av politiska krafter som sympatiserar med denna aktivism som saknar politisk förankring i bredare folklager.
Det är därför inte rimligt att vi skattebetalare via region och kommun ska betala för att aktivisternas domedagsprofetior sprids till våra skolbarn. Det är en form av indoktrinering som saknar verklighetsförankring.
Klimatsamordnaren räknar som den blinde slåss. Om skolmatsakademin färgas av detta blir det alldeles fel. Fotosyntesen måste givetvis tas med i ekvationen. Och jordbruket måste få tillgodoräkna sig kolinlagringen. Frågan är varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Att vi kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött
är en ren lögn”

”Vi behöver mer kor”

VästsidanLämna en kommentar

Kon är motorn i den biologiska mångfalden, skriver lantbrukare Börje Berndtsson. Industrijordbruket med monokulturer utarmar jorden. Vi bör återgå till ett växelbruk med både djurhållning och växtodling. Och vi behöver mer kor som går på bete. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet, avslutar Börje Berndtsson.

Kon motorn i biologisk mångfald

Att äta vegetariskt är inte lösningen på Jordens klimatproblem. Inte heller lösningen på människans näringsbehov. En orsak till det är att kon är motorn i den biologiska mångfalden.
Det är istället det storindustriella jordbruket med monokulturer som är problemet. Världens livsmedelsproducenter av vegetabilier jagar pengar och effektivitet. Kvar blir utarmade jordar och jorderosion.
Om 50 till 60 år är dessa odlingsjordar döda. Det som blir kvar är en jord fri från humus, som ingenting växer i. En utarmad steril materia som mer påminner om damm.
Hela världen behöver ställa om till plöjningsfri odling. Odling av flerårig vall och bete i växelbruk. Då återför man näringen till jorden, matjordslagret blir tjockare och man fångar koldioxid.
Om man gör en förgröning, det vill säga en bottenvegetation till vete och spannmål, så finns den kvar och fortsätter att ta upp koldioxid. Man ska alltså så flerårig vall och spannmål samtidigt, ha grässvålen kvar, och odla spannmålen i grässvålen.

Ekologisk obalans
Djur och växtodling måste finnas på samma gård. Det fungerar inte att man skiljer växtodling från djurproduktion.
Idag skiljer man på växtodlingsgårdar och nötproducenter. Det blir ett överskott av växtnäring på djurgårdar, och ett underskott på växtodlingsgårdar. Det blir en obalans i det ekologiska systemet, som ersätts med mineralgödsel.
Industrins krav har lett till den ökade specialiseringen som i sin tur leder till problemen för den biologiska mångfalden.
Den biologiska mångfalden gynnas av jordbruket. Men det gäller inte om man specialiserar sig på en växtodling med monokulturer, där man sprutar veteåkern med växtskyddsmedel och insektsbekämpning.
Man sprutar jorden med gifter som man vet är giftiga även för människan. Det leder till en massa allergier och det finns teorier om att det också kan orsaka beteendestörningar som ADHD med mera. Man dödar sig själv till slut.

Friska jordar
Förutsättningen för det mänskliga livet är att man har en odlingsjord som är levande och frisk. Om man använder gifter, år ut och år in, så dödar man också markens liv.
Man talar om jordhälsa. En jord som innehåller miljarder och miljoner mikroorganismer, maskar och småkryp, är förutsättningen för fåglar och många andra djur. Det i sin tur är en förutsättning för odlingen, och därmed för mänskligt liv.
Det är storskaligheten som är problemet. Men också specialiseringen. Att man skiljer på spannmålsgårdar och djurgårdar. Man odlar samma grödor på samma åker i 50 år.
Om man odlar bönor mer än vart sjunde år då blir det sjukdomar på rotsystemet som gör att det inte blir några skördar. Sedan tar det flera år innan jorden blir frisk igen.

Mer kor
En ko som går ute och betar, hon lyfter på svansen två till tre gånger i timmen, och den komockan som hamnar på backen, den föder ett stort antal äggläggande insekter som i sin tur förökar sig och lägger fler ägg och blir till mat till fåglar och andra arter.
När vi hade kor här kunde vi inte ha öppet fönstret i fem minuter utan att det kom in tio femton flugor. Nu kan vi vädra i timmar utan att få in en fluga. Det kommer inte in några flugor längre. Det finns inga.
Vi hade stora flockar med starar här. Dom är borta nu. Kon är alltså motorn i den biologiska mångfalden.
Vi behöver en förgröning av världens odlingsarealer. Vi behöver mer kor, som går på bete, och helst i någon form av växelbruk. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet.
Det stora problemet är trots allt veganernas vansinniga utpekande av våra tamdjur som orsak till en apokalyptisk katastrof.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Vi behöver mer kor

som går på bete,

och helst i någon form

av växelbruk”

Veckans krönika

VästsidanLämna en kommentar

”Inom kort kommer vi att ha skakat av oss villfarelsen att svenska kor förstör planeten”, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika. Det finns en enorm potential i att öka livsmedelproduktionen i Bohuslän, om vi tar betesmark i bruk som inte används, liksom åkermark som ligger i träda. En rejäl satsning på att öka livsmedelsproduktionen, skulle dessutom ge många arbetstillfällen de kommande tio åren.  ”Vi börjar med att fixa maten själva. Sedan får vi ta tag i resten.”

När krisen är över…

…fixar vi maten själva

Att väckarklockan har ringt och att det inte gick att snooza har de flesta nu blivit varse. Det blev ett otäckt uppvaknande när många upptäckte att de var delvis nakna. Nakna i säkerhet, i vårdtrygghet och delvis nakna när det gällde att fylla kylskåpet.
Vi vet nu, att vi överskattat omvärldens förmågor till leverans. Med denna lärdom kommer mycket nytt och bra att födas. Vi kan inom kort börja bygga ett nytt säkrare och robustare system som ersätter vad jag vill kalla ”världens dyraste underkapaciteter”.
Att vi kommer gå en ny värld till mötes står nog ganska klart. Den sköra världshandeln kommer att behöva säkras upp med inhemska buffertar, anpassade till ett delvis nytt samhälle.

Reviderad världsbild
Den som om några månader fortfarande tror på att vi ska klara framtidens livsmedelsbehov med importerade groddar, bönor och linser, kommer att behöva revidera hela sin världsbild.
För att bli robusta behöver vi kontinuerlig drift och lika kontinuerlig leverans som vi kan lita på. Och för att klara detta, behövs det stora investeringar i hela den svenska livsmedelskedjan, inom landets gränser.
Redan nu i vår behöver vi sätta oss ner och diskutera hur. För potentialen finns att öka råvaruproduktionen ordentligt.
Inom kort kommer vi att ha skakat av oss villfarelsen att svenska kor förstör planeten, och ha förstått att de är en viktig del för att kunna klara oss i tider som denna och kommande.

Enorma möjligheter
Om vi tar ett nära exempel och tittar lite närmare på, det till stora delar extensiva bohuslänska jordbruket. Under årtionden har produktionen i snitt sjunkit på de cirka 70 000 hektaren åker och beten som finns tillgängliga i landskapet Bohuslän.
Jag vill drista mig till att påstå, att det finns en enorm tillväxtmöjlighet från Strömstad i norr till Hisingen i söder. Om produktionen återupptogs på de cirka 5 000 hektaren bete som inte används, och all träda åkermark togs i effektivt bruk, så skulle vi kunna förse mer än 75 000 personer med nötkött. Om vi anstränger oss lite till kan vi dubbla detta.
En sådan satsning skulle vid sidan av en ökad matproduktion ge ytterligare flera goda effekter.

Många arbetstillfällen
Jag ser framför mig en enorm upprustning, där träd och sly avverkas till tusentals megavattimmar via värmeflis. Nya diken skall grävas, och gamla rensas. Nya staket skall monteras och tusentals kvadratmeter nya djurstallar byggas. Effekterna kommer att bli många arbetstillfällen under de kommande tio åren, och som ren bonus kommer vi få ett vackrare landskap, vart vi än åker.
Att vi kommer att se detta inom kort, är jag övertygad om. Tiden är förbi då vi kommer att förlita oss på entrecoter som fötts upp på bevattnade åkrar i torra länder, som sedan kryddats med antibiotika, för att sedan transporteras hundra tals mil över i bästa fall öppna landgränser.
Vi börjar med att fixa maten själva. Sen får vi ta tag i resten.
Sven-Arne Thorstensson

När krisen är över, måste vi börja fixa maten själva, skriver Sven-Arne Thorstensson. Det finns en enorm potential i att utveckla jordbruket och livsmedelsproduktionen i Bohuslän. Det kommer dessutom att ge många extra arbetstillfällen.