Regionen räknar fel

Hur ska man räkna? Är kolinlagringen inte intressant i klimatdebatten? Spelar det någon roll om en verksamhet tillhör den korta eller långa kolcykeln? Börje Berndtssons inlägg sätter fingret på ett växande problem. Frågan varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst, menar han. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring. Mot den bakgrunden kan man ställa frågan om det är rätt att lura barn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött?

Kampanj bygger på räknefel

Skolbarn luras tro de kan rädda klimatet

För cirka fyra veckor sedan så ställde kostenheten i Orust kommun upp så kallade bordsryttare i skolmatsalarna. Där påstås bland annat att människan är orsak till klimatförändringarna, men att vi kan vända utvecklingen om vi slutar äta kött.
Detta är en ren lögn.
Korna ingår i den korta kolcykeln och har därför inte den påverkan på klimatet som man påstår. Gräset lagrar kol när det växer. Gräset tar upp kol ur atmosfären genom fotosyntesen, och korna släpper sedan ut lite växthusgaser när de rapar. Utsläppen från korna innebär alltså inget tillskott av koldioxid i atmosfären.
När man förbränner fossila bränslen, frigörs kol som varit lagrat djupt nere under marken i tusentals år. Vid förbränning innebär det ett tillskott. Det är den långa kolcykeln.
Många experter skiljer på den långa och den korta kolcykeln.

Påverkan överdrivs
Problemet när man utser korna till klimatbovar är att man inte tagit med kolinlagringen i ekvationen. Det innebär att kornas påverkan på klimatet överdrivs av miljöorganisationer.
Sverige som land är klimatneutralt. Vi lagrar lika mycket koldioxid som vi släpper ut.
Sveriges andel av klimatutsläppen är dessutom väldigt liten, så liten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad vi gör. Om alla i Sverige slutar äta kött kommer det inte att märkas på klimatet. Det blir bara en symbolhandling.
Detta har Naturskyddsföreningen erkänt. Man hävdar dock att vi ska göra allt vi kan ändå, för att visa andra länder vägen.
Detta sammantaget innebär att man lurar skolbarnen på Orust när man påstår att de kan påverka klimatet genom att sluta äta kött.
Vidare används bordsryttarnas budskap i skolans undervisning. Skolan lär alltså ut en lögn till skolbarnen.

Barnens livslust
Hur övertygade vi vuxna än är om att alla måste dra sitt strå till stacken så måste vi förstå att detta handlar om symbolhandlingar som i praktiken har väldigt liten effekt på klimatet. Är det då rätt att ställa detta mot vad det innebär för barnen, att de riskerar att inte får i sig tillräckligt med animaliska proteiner och näringsämnen för att utvecklas.
Det finns också en moralisk sida av saken. Är det rätt att måla upp en hotbild som riskerar att ta ifrån barn och unga deras livslust, och som kan framkalla ångest och skuldkänslor.
Bakom kampanjen står Skolmatsakademin som finansieras med skattemedel och är organiserad av Västra Götalandsregionen. Det finns en klimatsamordnare i Västra Götalandsregionen, som för övrigt är miljöpartist, och som har upprättat en koldioxidbudget. Den beräkningsmodellen som används sammanställer endast alla koldioxidutsläpp. Man räknar alltså inte plus och minus, utan bara minus.

Manipulerar verkligheten
Det är som om man som företagare bara skulle redovisa sina utgifter, men inte sina intäkter.
Man tar inte hänsyn till regionens kolinlagring. Inte heller till Orust kommuns 386 kvadratkilometers landareals kolsänka. Man tar heller inte hänsyn till kolets kretslopp. Eller att den korta kolcykelns påverkan på klimatet är obetydlig.
Man manipulerar alltså verkligheten.
Koldioxid är ingen förorening. Koldioxid är en förutsättning för allt liv på Jorden. Växterna behöver vatten och koldioxid för att med hjälp av solljus omvandla solens energi till materia som vi, korna och andra djur kan äta.
Miljörörelsen har överdrivit kornas påverkan på klimatet. Media har okritiskt lånat sig till kampanjer mot kött och djurhållning som underblåsts av aktivister, förklädda till forskare, med en bakgrund inom veganism och djurrättsaktivism.

Aktivism bakom kampanj
Regionens kampanj har påverkats av politiska krafter som sympatiserar med denna aktivism som saknar politisk förankring i bredare folklager.
Det är därför inte rimligt att vi skattebetalare via region och kommun ska betala för att aktivisternas domedagsprofetior sprids till våra skolbarn. Det är en form av indoktrinering som saknar verklighetsförankring.
Klimatsamordnaren räknar som den blinde slåss. Om skolmatsakademin färgas av detta blir det alldeles fel. Fotosyntesen måste givetvis tas med i ekvationen. Och jordbruket måste få tillgodoräkna sig kolinlagringen. Frågan är varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Att vi kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött
är en ren lögn”

Orust lurar skolbarn

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är orust-skolmat-1-e1605653501155.jpg

Felräkning bakom köttlarm

”Onödigt skapa ångest hos skolbarn”

ORUST: Felräkning ligger bakom kampanj mot kött. Det hävdar lantbrukaren Börje Berndtsson, Varekil, som är kritisk till Orust kommun som skapar ångest hos skolbarn i onödan. Man räknar inte med kolinlagringen, hävdar han.

Orust kommun skrämmer upp skolbarn med hotbilder om klimatet. Kornas påverkan överdrivs, och nu reagerar allt fler på påståendet att skolbarn kan rädda klimatet genom att sluta äta kött.
Bakgrunden är att kostenheten vid Orust kommun har ställt upp så kallade bordsryttare på borden i skolmatsalarna. På dessa står det bland annat att det är osmart att äta nötkött. Man skambelägger alltså de elever som ändå äter kött.
En som reagerat på detta är lantbrukare Börje Berndtsson, Varekil. Han är upprörd och menar att regionen, som ligger bakom kampanjen mot nötkött, har räknat fel. Regionen räknar inte med kolinlagringen när gräset växer, hävdar han.
– Man rör ihop den korta och den långa kolcykeln, säger Börje Berndtsson.
Han har varit i kontakt med ansvariga för kampanjen i regionen och fått bekräftat att man inte räknar med kolinlagringen när man gör en klimatbudget.
– Det är som att bara räkna minus hela vägen, säger Börje Berndtsson.

Överdriver påverkan
Börje berättar om hur han reagerat och ringt runt och pratat med folk om detta och upptäckt att regionen inte tar med kolinlagringen när man beräknar en klimatbudget. Det innebär att man överdriver klimatpåverkan från våra kor.
– Den budgeten är ju ingen budget om man bara räknar utsläppen av koldioxid. Och inte tar med inlagringen, säger Börje Berndtsson.
Lantbrukare odlar gräs och andra växter som man använder som foder till djuren. Gräset och växterna tar upp koldioxid när de växer. Korna äter gräset och släpper sedan ut lite växthusgas när de rapar, som omvandlas till koldioxid och vatten i atmosfären. Det är ett kretslopp. Den korta kolcykeln. Den innebär inget tillskott till koldioxidhalten i atmosfären, till skillnad från när man förbränner fossila bränslen, som lagrats under tusentals år långt nere under marken. Det är den långa kolcykeln.

”Livets gas”
Koldioxid i sig är inte farligt. Tvärt om.
– Att man inte förstår att koldioxid är livets gas för alla våra växter, precis som syre är livets gas för djur och människor, säger Börje Berndtsson.
Han uppmanar alla att ta del av experten Johan Kuylenstiernas resonemang om den korta och den långa kolcykeln. Han säger att man måste förstå kolets kretslopp, och att man måste skilja på den korta och den långa kolcykeln. Om man inte förstår skillnaden mellan den korta och den långa kolcykeln, utan blandar ihop detta, då blir det fel. I den korta ingår fotosyntesen.
Börje Berndtsson upptäckte att regionen räknar fel när han kontaktade ansvariga och ställde frågor om hur de räknar.
– Jag tog upp detta med de olika cyklerna och kolets kretslopp.
Regionen försvarade sig med att kolinlagringen bara ska beräknas globalt. Detta hävdar Börje Berndtsson är fel.
– Det är ju de areella näringarna som står för Sveriges kolinlagring. Hur kan man räkna bort det då, säger han.
– Det är ett sätt att manipulera verkligheten.

Skolbarn luras
Det innebär att man överdriver de gröna näringarnas påverkan på klimatet. Och det i sin tur innebär att de åtgärder som föreslås inte får den effekt som miljöorganisationerna påstår. Man lurar alltså de skolbarn som helt i onödan avstår från att äta kött.
Börje Berndtsson har stöd i sin kritik av Moderaterna på Orust som skriver i ett inlägg på sociala medier:
”Nu är det nog med att ge våra ungar skuldkänslor i det som ska vara en objektiv och uppmuntrande utbildning och istället ge ungarna lust att lära och matglädje”, skriver moderaterna. Och fortsätter:
”Orust har väldigt goda förutsättningar för att odla just gräs, hela 70 procent av åkerarealen är vallgrödor. Att skambelägga det vi har bäst förutsättningar för i matproduktionen är en okunskap som är helt monumental. Som sagt det är nog nu vilket vi kommer att påpeka för kostenhetens ledning.”

Göran Persson förklarar
I samma inlägg citerar man förre statsministern Göran Persson som i en intervju i TV4 sa:
”Tro inte för ett ögonblick att svenska kor har förorsakat klimatkrisen. Kom ihåg att korna var här långt före bilen.”
”Mina kor dricker inte diesel de äter grönt gräs.  Det gröna gräset växer för att det tar kol från luften. Och sedan när kossan ätit gräset så rapar de lite och så kommer metan ut i atmosfären som sen kommer tillbaka via kretsloppet.”
”Kossan är en förutsättning för det svenska kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Om vi ska börja jaga henne då skjuter vi oss inte i foten, då skjuter vi oss i huvudet.”
Ord och inga visor av förre statsministern som numera är bonde.
FOTNOT: Orust kommun ligger långt framme när det gäller att servera svenskproducerad mat, och bidrar på det sättet till att minska påverkan på miljö och klimat genom långa transporter.
Göran Åhrén

”Tro inte för ett ögonblick

att korna har orsakat

klimatkrisen”

”Vi behöver mer kor”

Kon är motorn i den biologiska mångfalden, skriver lantbrukare Börje Berndtsson. Industrijordbruket med monokulturer utarmar jorden. Vi bör återgå till ett växelbruk med både djurhållning och växtodling. Och vi behöver mer kor som går på bete. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet, avslutar Börje Berndtsson.

Kon motorn i biologisk mångfald

Att äta vegetariskt är inte lösningen på Jordens klimatproblem. Inte heller lösningen på människans näringsbehov. En orsak till det är att kon är motorn i den biologiska mångfalden.
Det är istället det storindustriella jordbruket med monokulturer som är problemet. Världens livsmedelsproducenter av vegetabilier jagar pengar och effektivitet. Kvar blir utarmade jordar och jorderosion.
Om 50 till 60 år är dessa odlingsjordar döda. Det som blir kvar är en jord fri från humus, som ingenting växer i. En utarmad steril materia som mer påminner om damm.
Hela världen behöver ställa om till plöjningsfri odling. Odling av flerårig vall och bete i växelbruk. Då återför man näringen till jorden, matjordslagret blir tjockare och man fångar koldioxid.
Om man gör en förgröning, det vill säga en bottenvegetation till vete och spannmål, så finns den kvar och fortsätter att ta upp koldioxid. Man ska alltså så flerårig vall och spannmål samtidigt, ha grässvålen kvar, och odla spannmålen i grässvålen.

Ekologisk obalans
Djur och växtodling måste finnas på samma gård. Det fungerar inte att man skiljer växtodling från djurproduktion.
Idag skiljer man på växtodlingsgårdar och nötproducenter. Det blir ett överskott av växtnäring på djurgårdar, och ett underskott på växtodlingsgårdar. Det blir en obalans i det ekologiska systemet, som ersätts med mineralgödsel.
Industrins krav har lett till den ökade specialiseringen som i sin tur leder till problemen för den biologiska mångfalden.
Den biologiska mångfalden gynnas av jordbruket. Men det gäller inte om man specialiserar sig på en växtodling med monokulturer, där man sprutar veteåkern med växtskyddsmedel och insektsbekämpning.
Man sprutar jorden med gifter som man vet är giftiga även för människan. Det leder till en massa allergier och det finns teorier om att det också kan orsaka beteendestörningar som ADHD med mera. Man dödar sig själv till slut.

Friska jordar
Förutsättningen för det mänskliga livet är att man har en odlingsjord som är levande och frisk. Om man använder gifter, år ut och år in, så dödar man också markens liv.
Man talar om jordhälsa. En jord som innehåller miljarder och miljoner mikroorganismer, maskar och småkryp, är förutsättningen för fåglar och många andra djur. Det i sin tur är en förutsättning för odlingen, och därmed för mänskligt liv.
Det är storskaligheten som är problemet. Men också specialiseringen. Att man skiljer på spannmålsgårdar och djurgårdar. Man odlar samma grödor på samma åker i 50 år.
Om man odlar bönor mer än vart sjunde år då blir det sjukdomar på rotsystemet som gör att det inte blir några skördar. Sedan tar det flera år innan jorden blir frisk igen.

Mer kor
En ko som går ute och betar, hon lyfter på svansen två till tre gånger i timmen, och den komockan som hamnar på backen, den föder ett stort antal äggläggande insekter som i sin tur förökar sig och lägger fler ägg och blir till mat till fåglar och andra arter.
När vi hade kor här kunde vi inte ha öppet fönstret i fem minuter utan att det kom in tio femton flugor. Nu kan vi vädra i timmar utan att få in en fluga. Det kommer inte in några flugor längre. Det finns inga.
Vi hade stora flockar med starar här. Dom är borta nu. Kon är alltså motorn i den biologiska mångfalden.
Vi behöver en förgröning av världens odlingsarealer. Vi behöver mer kor, som går på bete, och helst i någon form av växelbruk. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet.
Det stora problemet är trots allt veganernas vansinniga utpekande av våra tamdjur som orsak till en apokalyptisk katastrof.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Vi behöver mer kor

som går på bete,

och helst i någon form

av växelbruk”

Debatt

Hyllor gapade tomma när folk hamstrade i inledningen av Corona-krisen. Foto: Westsidan.

Vi måste producera mer mat

Sverige har för låg självförsörjningsgrad

Sverige importerar väldigt mycket mat. Det gör oss sårbara i kriser. Coronakrisen har visat hur sårbara vi är när samhällen och gränser stängs ner.
För att ha en bättre beredskap inför kommande kriser behöver vi öka produktionen av livsmedel. Vi behöver helt enkelt öka vår självförsörjningsgrad.
Vi är för beroende av import idag. Det borde riksdag och regering ta tag i.
Politiken måste inse hur sårbara vi är, och vidta de åtgärder som krävs. Det är egentligen obegripligt att det ska behövas en kris som denna för att alla ska inse hur allvarligt det är med en självförsörjningsgrad på runt 50 procent.

Tomma hyllor
Även LRF måste inse att det här är ett gyllene tillfälle att få allmänhetens och politikens stöd för att öka produktionen inom jordbruket. Och inte sitta fast i gamla doktriner och ideologiska låsningar. Samhället ändras snabbt just nu. Det gäller att hänga med.
Visst är det viktigt att öka lönsamheten i jordbruket. Det är naturligtvis en förutsättning för att produktionen ska öka. Men det bästa argumentet för att få allmänheten och politiken att engagera sig är nog trots allt upplevelsen av tomma hyllor i butikerna.
I åratal har vi sett hur svenskt lantbruk går utför. På Orust fanns det cirka 90 mjölkbönder när vi gick med i EU. Nu finns det nio kvar. Det borde därför finnas en stor potential att öka livsmedelsproduktionen.
De pålagor som belastar svenskt jordbruk gör att vi har stora svårigheter att konkurrera med import. En svällande byråkrati bidrar ytterligare till att vi har sämre förutsättningar.

En rad hinder
Det är en rad hinder som politiken behöver se över. Det är främst miljömässiga, men också skattemässiga hinder.
Politiken måste plocka bort några av de här hindren. Är det rimligt att jordbruket klassas som miljöfarlig verksamhet?
Man behöver se över regelverket. All tillsyn, påpekanden, föreläggande och hot om viten, leder till omfattande merarbete för jordbrukaren, ibland helt i onödan.
Danska och finska bönder har helt andra priser på bränsle, för att ta ett annat exempel.
Dessutom har vi miljöorganisationer och djurrättsaktivister som hela tiden hackar på lantbruket. Men de har inga synpunkter på att vi köper mat från länder där maten produceras under helt andra förutsättningar.

Ett uppvaknande
Om vi bestämmer oss för att öka självförsörjningsgraden så kommer efterfrågan på svenska livsmedel att öka. Finland anser att deras oberoende hänger ihop med tillgången på mat. Minskar självförsörjningsgraden, då ökar beroendet av leveranser från andra länder.
Nu är ett gyllene tillfälle att få stöd för ökad produktion av mat, och att öka självförsörjningsgraden. Vi behöver en egen produktion av av de viktigaste livsmedlen för att ha en uthållighet vid internationella kriser.
Coronakrisen visar vad som händer när det blir oro i världen och gränserna stängs ner. Det blev snabbt brist på vissa livsmedel. När hamstringsvågen var som värst gapade många hyllor tomma.
Vi måste öka livsmedelsproduktionen. Annars är Sverige illa ute. Man kan kalla det för ett uppvaknande. En klarsyn som skapar politiska förutsättningar för att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Och öka vår självförsörjningsgrad.
Börje Berndtsson

”Nu är ett gyllene tillfälle
att få stöd för ökad
produktion av mat”