Ringhals VD inte redo

Har ledningen för Vattenfall missförstått sitt uppdrag? Har Public Service missförstått sitt uppdrag? Allt blir mer och mer politiserat, hävdar Sven-Arne Thorstensson som i veckans krönika kritiserar Vattenfall för att inte ta sitt uppdrag att producera och sälja billig el på allvar. Istället för att lyda sittande regering och utreda en möjlig återstart, så hävdar man att det är omöjligt.
Journalisterna på Public Service verkar inte heller ha förstått sitt uppdrag att skildra verkligheten sakligt och opartiskt. Istället tar man ställning och ger utrymme åt uppfattningen att det är omöjligt att återstarta Ringhals 1 och Ringhals 2.
Sven-Arne Thorstensson efterlyser ett ”normalt VD-svar”. Och hjälper VD för Ringhals med att formulera det svar som en VD som vill behålla sitt jobb borde ha gett:

Självklart ser vi en återstart som möjlig. Tyvärr har nedmonteringsprocessen kommit en bit på väg, så jag kan i dagsläget inte ge någon tidsplan. Men kommer det beslut om återstart är vi redo.

När allt blir mer och mer politiserat…

…hjälper WESTSIDANs krönikör Ringhals VD hitta rätt svar

Troligen har de flesta noterat att allt mer av omvärldsbevakningen som vi får till oss blivit mer och mer politiskt färgat.
Antingen beror det på att de krafter som driver våra mediehus och public Service vill ha det så, eller så är man så okritiskt omedveten om sin kulturförändring kring opartiskhet på redaktionerna,
att det blivit helt organiskt betingat.
För det kritiska ögat och örat blir detta tämligen ofta mycket tydligt.
Detta är en extra fara när fenomenet finns invävt i omfattning inom statliga Public Service, som allt för ofta verkar tappat sin uppdragskompass.

Missförstått uppdrag
I torsdags, den 17 november sände SVT ett inslag som fick ”alla mina proppar att brinna av”
Vad var det som hände?
Troligen har jag aldrig tidigare sett ett nyhetsinslag som så flagrant misslyckats i allt vad gäller saklighet men samtidigt uppmärksammades att även ”intervjuoffret” Ringhals VD Björn Linde också totalt missförstått sitt uppdrag och deklarerade det helt öppet i TV.
Låt oss ta det här från början. I det så kallade Tidö-avtalet finns en punkt där man vill utreda huruvida det är möjligt och vad det skulle kosta att återstarta Ringhals 1 och 2. Att regeringsoppositionen skrikit sina halsar hesa kring detta är ju redan känt. Kärnkraftsmotståndarna inom samtliga oppositionspartier hade ju lyckats lägga ner dem för endast ett par år sedan. Allt sedan denna punkt blev känd, att Kristerssons regering ville utreda har expert efter expert fått uttala sig om hur både dum, dyr och dålig idén att återstarta är. Knappt någon som ser möjligheter, har så vitt jag kunnat googla fram, fått plats inom någon Public Servicekanal. Redan där blev det ordentligt skevt.

Oklart uppdrag
Men nu till SVTs inslag i torsdags.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/tidopartierna-vill-utreda-aterstart-av-ringhals-reaktorer-vd-n-helt-omojligt

I TV står en VD som med sina 2,4 miljoner i årslön förhoppningsvis har i uppdrag att sälja elström. Den ström som hans arbetsgivare producerar och genererar. Han bör ju rimligen också veta att han i förlängningen är en direktör inom den statliga Vattenfallskoncernen med själva staten som ägare. Men i inslaget visar han upp sin totala ignorans inför sitt uppdrag – att producera och sälja ström.
Eller är det hans uppdrag egentligen? Har han kanske ett annat. Att konfirmera Vattenfalls ovilja att se helheten, oviljan att leverera säker och kostnadseffektiv el.

Omöjlig återstart
Att Ringhals VD i ett ordinärt bolag hade blivit kickad samma dag som inslaget sänts, ser nog de flesta som rimligt. Här får det passera som ett slags dolt politiskt VD-budskap om omöjligheternas omöjlighet. Ett normalt VD-svar från en normal VD hade låtit ungefär så här:
Självklart ser vi en återstart som möjlig. Tyvärr har nedmonteringsprocessen kommit en bit på väg, så jag kan i dagsläget inte ge någon tidsplan. Men kommer det beslut om återstart är vi redo.
Men det var ju inte det han sa. Han sa omöjligt och hans inställning är väl helt klar. Han vill inte.
Nästa ordentliga vurpa är själva inslaget på SVT. Journalisten låter sig hänföras av VDs budskap utan att ställa en enda motfråga. Hon sväljer hans omöjlighet helt. Även i studion sväljs hela bytet utan omsvep.
Så budskapet är tydligt från det vi kallar Public Service. Det är omöjligt att starta något som stoppats.
Sven-Arne Thorstensson

”VD i ett ordinärt bolag
hade blivit kickad
samma dag som inslaget sänts”

Den brända jorden

Den interna kritiken mot partiledningen i Centerpartiet växer. Det gamla bondeförbundet, som en gång hade sitt starkaste fäste på landsbygden, hämtar idag sitt största stöd från akademiskt utbildade kvinnor i storstäderna, skriver WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson i denna krönika.
”Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen”, skriver han bland annat.
När partiet ny har inlett en process för att få fram en ny partiledare, så blir det inte helt lätt. Det har varit för lågt i tak och många tänkbara kandidater har redan ”rensats ut”.
”Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.”

Sven-Arne Thorstensson, som så många andra, konstaterar att ljuset i mörkret kommer från Norrland.
Han avslutar med att kritisera Annie Lööf för att hon fortsätter sin retorik, trots att hon aviserat sin avgång.
Annie Lööf kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.

Retoriken som blev Centerns fall

”Allt man lyckas få ut är ett förbrukat förtroende”

Efter årets riksdagsval visade det sig för andra gången att Centerpartiets strategi att vara ett landsbygdsparti föll platt. Det folkrörelseparti som en gång hade landsbygden som sitt starkaste fäste, har nu sin största väljarbas bland akademiskt utbildade kvinnor i storstäder och förflyttningen fortsätter. Just detta är ju en slags folkrörelse i sig, när både politik, politiker och väljare flyttat till stan.
Men trots detta stannar en del av retoriken kvar på landet.
Partiledningen säger sig vara landsbygdens väktare. Men de har inte fattat att partilinjen ständigt ställer fel diagnos och förskriver både verkningslös, dyr och ofta livsfarlig medicin.
Allt man nu lyckats få ut på landsbygden är ett förbrukat förtroende för det gamla bondepartiet.

Intern kritik
Vissa företrädare ute i landet har under de gångna åtta åren höjt sitt finger och intern kritik bubblat upp men tystats ner vid flera tillfällen.
Det som en gång var ett parti med ”högt i tak” har på senare tid haft en enorm ”taksänkning” och om detta vittnar allt fler och för varje dag verkar splittringen öka.
Den grupp som för några år sedan bar omkring på märken med ”Vi gillar olika” visar tydligt att man inte gör det.
Likriktning är allenarådande och alla människors ”lika värde” gäller endast inom en slags odefinierad åsiktskorridor nära partiledarens egen, och den som ställer sig utanför får se sitt värde falla platt.
Med detta i bagaget och ett historiskt dåligt valresultat ökade krismedvetenheten något och samtidigt som det proklamerades om extra valanalysprogram så aviserade Annie Lööf sin avgång.
Den starka inre trojkan kring partiledaren har nu inlett en process som ska leda fram till att en ny partiledare kan väljas.
Tråkigt nog så sållades flera guldkorn bort för bara något år sedan och till vice partiledare utsågs den nästan helt okända Linda Modig från Norrbotten.
Hur den strategin var tänkt är det nog få som vet men resultatet blev att vice partiledare Modig inte ens lyckades ta sig in i Riksdagen i september.

En svår väg grusas
Just nu är processen i gång och valberedningen jobbar med någon slags nomineringsprocess från distrikten. Men det största problemet är att det saknas bra kandidater. Flera av namnen är av karaktären ”Vem är det”. Och man märker nu tydligt att det gamla talesättet, ”att det växer aldrig något under stora träd” verkligen är träffande.
Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.
Det finns tecken på att så kan vara fallet. Den interna kritiken som levt undertryckt i åratal börjar få luft och de som inte vågat yppa kritik innan törs nu, om än försiktigt lätta sitt hjärta kring hur det gångna samarbetet med S och MP urholkat förtroendet på landsbygden.
Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen.

Helena Lindahl
Nu lanseras den karismatiska Helena Lindahl från Västerbotten som stark kandidat till partiledare. Hennes linje har varit rakt igenom borgerlig, förnuftig och förstående. Hon har det som både Annie och Rikard Nordin saknar, nämligen markkontakt. Till Helena Lindahl säger man som det är och hon svarar likadant. Lindahl är något friskt och oförstört. Nu är bara frågan om hon blir uppbackad eller rent utav smutskastad internt.
Jag hoppas innerligt att denna process behandlar Lindahl som hon förtjänar
Att Lindahls retorik mot både de forna allianskamraterna och SD inte kommer vara rättesnöret borgar för kloka samarbeten där det passar in.
Men troligen kommer varje pragmatisk förflyttning i frågor som tangerar SD, att vara som ett rött skynke för de som vägrar erkänna att de i åtta år har haft kardinalfel.

Brända jorden
Att spelet har börjat blir tydligt med dagens debattartikel i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/XbbV1r/c-klimatfornekarna-i-sd-styr-regeringens-politik
Här öser Lööf och hennes vapendragare Rikard Nordin galla över den borgerliga regeringen och SD förstås. Annie Lööfs kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.
Dagens debattartikel är väl ett klockrent exempel på detta, att utplåna den mylla som hennes efterträdare skall försöka odla nytt i.
Sven-Arne Thorstensson

”Allt man nu lyckats få ut på landsbygden
är ett förbrukat förtroende
för det gamla bondepartiet.”

Svårt motivera fiskvägar

Bäveån:

Expert varnar för biologisk enfald

Svårt motivera fiskvägar för miljoner utan bevis

Fossumsbergs kraftstation i Bäveån i Uddevalla är ett vandringshinder. Det är de flesta överens om. Frågan är om det är ett naturligt vandringshinder. I så fall bör restaureringen av Bäveån sluta där. Det blir svårt att motivera fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner utan bevis på att havsöring vandrat förbi historiskt.

Länsstyrelsen konstaterade först att det är ett naturligt vandringshinder vid Fossumsbergs kraftstation. Sedan har man ändrat sig och hävdar nu att man inte kan utesluta att enstaka havsöringar kan ha tagit sig uppströms. Frågan är om det argumentet räcker för att motivera konstgjorda fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner.
Länsstyrelsens fiskeberedningsgrupp skrev i december 2021:
”Övriga delar av de tre fallen är branta med ojämn struktur vilket gynnar medelstora öringar som har bäst förmåga att ”klättra” och ta spjärn med fenorna för att komma upp. Öringen har den förmågan men inte laxen. Större laxar torde därför ha svårt att forcera dessa partier.”
Våren 2022 kom länsstyrelsens så kallade nulägesbeskrivning för Bäveån. Där skriver man att de tre fallen vid Fossums kvarn, Fossumsbergs kvarn och Fossumsbergs kraftstation tillsammans har varit ett definitivt hinder för lax medan en liten andel öring har kunnat passera under gynnsamma förhållanden.
Uddevalla Kraft AB har anlitat ett konsultföretag som också utrett fiskens möjligheter att passera. Deras slutsats är att fallen vid Fossum tillsammans även historiskt har utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder även för öring.

Naturliga hinder
Planer finns på att bygga fiskvandringsväg även förbi vandringshinder uppströms. Experter vi talat med håller dock inte med om att det är nödvändigt.
Det är den som vill släppa upp fisk uppströms som måste bevisa att det har gått fisk där tidigare, hävdar biologen Eva Nilsson, som jobbat med vattenfrågor på länsstyrelsen och nu är konsult.
– Kan de inte bevisa att havsvandrande fisk har gått upp där förut, så ska inte domstolen ge tillstånd, säger hon.
Även om enstaka fiskar har gått upp så motiverar inte det en fiskväg, hävdar Eva Nilsson. Det finns flera domar som stöder detta.
Fiskbiologen Peter Rivinoja publicerade en rapport 2015 med titeln ”Effekter av faunapassager”. Där skriver han att man inte ska bygga fiskvandringsvägar förbi naturliga vandringshinder.
”Är det så att hindret ifråga ursprungligen varit svårforcerat skall det (generellt) vid anläggande av en fiskväg inte bli lättare att passera än det naturliga tillståndet var. Har t ex enbart öring kunnat passera finns det inte rättsliga eller ekologiska skäl  att bygga en fiskväg som möjliggör passage för andra arter. Vidare bör inte fiskvägar anläggas där det tidigare har varit ett naturligt definitivt vandringshinder.”
Några bevis för att havsvandrande fisk passerat uppström Fossum har inte lagts fram. Alla planer bygger på bedömningar.

Biologisk enfald
Vattenbiologen Eva Nilsson är kritisk till den ensidiga fokuseringen på havsöring. Hon hävdar att man inte ska ha samma fiskarter överallt. Då blir det ingen variation. Den biologiska mångfalden blir sämre.
Den stora öringen är en stark predator. Den äter upp väldigt mycket som finns i ett vattendrag, mat som andra arter behöver. Den konkurrerar därför ut andra arter.
Om havsöringen släpps upp överallt, kommer den biologiska mångfalden därför att minska.
– Släpper man upp havsöring på plaster där den aldrig funnits tidigare, så ändras den ekologiska balansen. Man ska därför respektera naturliga vandringshinder, säger Eva Nilsson.
Frågan är varför länsstyrelser driver detta med havsöring så hårt. Kunskap om havsöringen finns säkert på länsstyrelsen. Men Eva Nilsson tror att det beror på det starka inflytande som sportfiskeintressen har fått.
– Stor öring är väldigt attraktiv i sportfiskesammanhang. Det är främst sportfiskeintresset som man vill gynna.

Bör KMV-klassas
Får sportfiskeintressena genomslag överallt då leder det till biologisk enfald. Några vattendrag borde man låta vara som de är för att gynna den biologiska mångfalden. Det gäller i synnerhet vattendrag där man under lång tid dämt upp, och där ny flora och fauna hunnit anpassa sig och utveckla nya biotoper.
– Alla vattendrag har sina egna förutsättningar. Där fisk aldrig har gått upp ska man inte bygga fiskvägar, säger Eva Nilsson.
LRFs kommungrupp i Uddevalla anser att kraven på åtgärder i Bäveån är för höga. Politiken måste sätta sig in i frågan, och andra intressen än sportfisket måste få komma till tals. Det finns privata vattenkraftverk uppströms som påverkas, och även avvattnings och bevattnoingsföretag kan påverkas av förändringarna.
Delar av Bäveån borde därför klassas som KMV, kraftigt modifierade vatten, med mindre stränga krav. Det skulle stämma bättre överens med de beslut som riksdag och regering faktiskt tagit. Riksdag har beslutat att alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ska användas ”fullt ut”.
Att lägga mellan 20 och 30 miljoner på att bygga omlöp vid Fossum och uppströms står inte i rimlig proportion till nyttan.
Göran Åhrén

”Där fisk aldrig gått upp
ska man inte
bygga fiskvägar”

Eva Nilsson

Kris för demokratin

Regering och Riksdag har försatt oss i en ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. Det hävdar WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson, som den här veckan tar sig an energipolitiken som han menar leder till en allvarlig kris för demokratin.
”När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån”, skriver han.
”Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.”
Sven-Arne Thorstensson avslutar med en uppmaning till morgondagens ledare att bygga förtroende, invagga framtidstro och ge oss ”en rimlig beskrivning av färdriktningen” för mot framtiden.

Energikrisen största hotet mot demokratin

Ebba Bush tog till kraftord i början av Covid-pandemin. Hon anklagade regeringen för att med ”berått mod” orsakat den kris som uppdagade stora brister i beredskap och tillgång till skyddsutrustning. Berått mod!
För detta uttalande fick hon en hel del kritik. Hon gav en otillbörligt alldeles för hård smocka och hennes retorik bedömdes allt för hård.
Kanske var det just denna händelse och den efterföljande kritiken som nu gjort alla rädda för just hård retorik.
Men ingen kan på något sätt komma till annan slutsats än att under lång tid, så har regering och Riksdag med berått mod satt hela landet i en helt ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. 

Halv miljard i skatterabatt
Tillgång och efterfrågan skrockar välbeställda nyttiga idioter, som möter upp till försvar på deras egna tillkortakommanden. Det som exakt alla begriper är att vi inte kan bygga vidare på samhällssystem som krackelerar så snabbt.
Hur ska någon kunna försvara att allt fler internationellt ägda datacenter just nu byggs runt om i Sverige, vilka idag slukar mer el än hela Uppsala län gör totalt och dessutom subventionera dem med drygt en halv miljard kronor i skatterabatt. Vi förstår att detta håller på att bli ohållbart.
Vi skall alltså låta bli att tända den julbelysning som vi köpt via Amazon eftersom de sög ut strömmen. Vi kommer gnälla på Facebook så att deras serverhallar i Luleå driver upp priset ännu mera för varmvattnet till duschen. När flera städer nu kommer släcka ner sin allmänna gatubelysning med 50-60 procent, så kommer detta att kompenseras med att ficklampan, köpt på Amazon blir årets julklapp laddad med engångs litiumbatterier i hundratusental.
Alla förstår att vi är inne på fel väg, inne i en återvändsgränd.

Tre problem
Men problemet är större än så. Problemet är att vi inte ser en lösning vid horisonten. Problemet är att vi inte ens är ense om hur vi ska lösa de problem som någon med ”berått mod skapat”. Det är till och med så illa att allt för många inte ännu insett problemet alls.
Vi ser fortfarande ”dumliberaler” med begränsningar i förstånd jobba enträget för att vindkraften ska lösa problemet. Men redan nu visar sig den sortens svaghet i den elementära elförsörjningen. Nämligen att när det blåser mycket, så producerar vindsnurrorna så mycket el att priset far i botten, och när de väl slutar snurra av stiltje, då sticker priset iväg upp mot det tak som inte finns.
https://sverigesradio.se/artikel/tusentals-vindkraftverk-kan-stangas-av-agarna-i-vinter?fbclid=iwar0hczbrogo_tyvtwcku45eeod8wkvt4n1vateqgw20_9plt6d0fpdpt4eg
Som jag ser det, så finns här tre problem som ligger oss i fatet just nu.
Det första är att allt fokus på orsaker till våra kriser riktas mot kriget i Ukraina och Putin. Så enkelt är det nog inte. Den dagen då Putin är borta och kriget över, så kvarstår enorma problem inom säkerhetspolitik och långvarig oro inom hela östblocket. Troligen kommer vi se stora bekymmer där under flera decennier framöver, vilket kommer verka ansträngande på EU och Sveriges ekonomi.

”En urban dröm”
Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.
När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån.
Så skillnaden blir att vi i tanken står helt enade mot ”Putinismen” som ett ”folk” men hemma strider vi mot varandras bilder om vad som är demokrati och om den fungerar. Kommer vi inte till samsyn där så kan det värsta av allt bli den värsta, nämligen strömningar som påminner om inbördeskrig. Hamnar vi där är Putin ett mindre bekymmer.

Kollektiv rädsla
Och det tredje är våra stora oförmågor att blicka lagom långt framför fötterna.
När covid-pandemin bröt ut då fanns bara det som fanns just nu som gällde. Ingen hade sett varen lagom långt fram eller framåt alls. Beredskapen var undermålig. Det samma ser vi inom en rad olika områden som segregation, fallande skolresultat, brister i allmänsjukvården, brist på arbetskraft, gatuvåld, gängkriminalitet och brister i rättsväsendet. Alltså dålig beredskap. Samhället har tappat sin förmåga att hantera skeenden och se dem komma. Eller snarare inse att det man ser faktiskt händer.
Grunden till detta ligger i den kollektiva rädsla som växt sig fast i hela samhällskroppen. Alla är ständigt rädda för något. Rädda att tappa väljare, rädda att göra fel, rädda att kränka, rädda att sätta ett stigma som någon möjligen kan uppfatta illa.

Rädsla att göra fel
Ni kan helt säkert se bilden. Vi har inga pionjärer längre. Dagens till antal decimerade pionjärer nämns aldrig under deras gärning. Det är först om det gått bra som de får en podd eller i extremfallen en netflixfilm som genmäle. Det är helt enkelt inte fint längre att vara modig.
Rädslan av att göra fel vinner i stort sett alltid. Det är rädslorna som alltid vinner och som skapat den nya yrkesrollen kommunikatör. Ingen vanlig människa är bemyndigad att uttala sig längre. Allt som ska sägas skall tvättas i minst 90 grader, så att inte minsta felaktigt ludd kan skönjas. Ingenting.
För mig påminner detta om den gamla sketchen med Magnus och Brasse som censurkontrollanter. Av en hel tidnings innehåll återstod endast; ”och, kanske men, nej…”, och det känns som vi är där nu.
Med detta som kuliss gäller det för morgondagens ledarskap att invagga framtidstro, brett ledarskap, förtroende och en rimlig beskrivning av färdriktningen för resan till i morgon, nästa år och även mot framtiden…. 
Sven-Arne Thorstensson

”Hamnar vi där
är Putin
ett mindre problem”

Små kraftverk värnas

Magnus Jacobsson (KD) är nöjd med den nya regeringens mål för små kraftverk. Foto: G Åhrén

Ny regering pausar omprövningarna

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Nu är den nya regeringen
också tydlig
när det gäller småskalig vattenkraft”

Åklagare utreder dammrivning

Rivningen av Äsperödsdammen:

Åklagare inleder förundersökning

Rivningen av Äsperödsdammen i Uddevalla kommer att utredas av åklagare. Beslutet att inleda en förundersökning är fattat. Något formellt beslut att riva dammen verkar inte finnas. Ansvarsfrågan är ännu inte utredd, och någon misstänkt finns därför inte.

Kammaråklagare Magnus Clase har beslutat att inleda en förundersökning om misstanke om otillåten miljöverksamhet.
”Det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”, skriver kammaråklagaren i sitt beslut.
Brottet ska ha begåtts sommaren 2021. Någon misstänkt person har inte åklagaren pekat ut. Ansvarsfrågan blir av allt att döma en del av utredningen.
Bakgrunden till förundersökningen är en anmälan från en kraftverksägare. Det är allt för tidigt att uttala sig om förundersökningen kommer att leda till åtal.
(WESTSIDAN)

Chansen är nu

Alla förstår att det kommer att bli ett mycket svårt jobb för Kristersson. Det gäller att skynda lite långsamt, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika.
”Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.”
Lyckas Kristersson bilda regering så väntar nästa svårighet. ”Att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.”
”Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.”

Babyblå regering enda alternativet för högersidan

Det ges bara en enda chans till att lyckas och den är nu.
Efter närmare 10 år med politisk röra, så ser det nu ut som ett alternativ skulle kunna ändra på det.
Men ett enda mandat i övervikt kommer göra en ny majoritet mycket skör. Undertecknad har en viss förhoppning att vi kan få ytterligare ett, när alla röstsedlar inkommit, granskats och räknats igen.
Det skulle stabilisera ordentligt, även om en större majoritet hade varit önskvärd.
Men som talesättet bjuder: ”Även litet kan vara gott nog.”
Men alla förstår att det kommer bli ett mycket svårt jobb för Kristersson och gänget. Att snickra ihop något bra utav det virke man bara för något år sedan förkastat kommer bli svårt. Här kommer krävas tankar och strategier lite längre än näsorna räcker.
Just nu vittrar nog SD om mycket direkt påverkan och starka positioner men nu gäller det att skynda lite långsamt.

Chansen är nu
Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.
Redan i den kommande regeringsförklaringen måste måttfullheten råda. Kristersson behöver förstå att han kommer ha i stort sett hela mediakåren mer eller mindre emot sig i varje mått och steg han kommer ta. Spänner han bågen för hårt brister den. Han kommer för lång tid vara PK-medias måltavla för prickskytte.
En ny regering kommer analyseras utan och innan och utrymmet för blottor och fadäser kommer vara obefintligt de närmaste två åren. Det gäller för Kristersson att få Jimmie och gänget att förstå det. Sakta i backarna. Babyblå politik med spets på energipriser, ekonomi och trygghet.
Helt självklart ska han låta SD ingå i en regering. Det kommer stävja enfrågepopulism med röda och gula knappar i riksdagsvoteringar.

Kontraproduktivt
Med SD i regeringen kommer det också utkristalliseras om SD nöjer sig med hyfsat inflytande eller om de har ambitioner att bli ännu större i jakt på helt egen majoritet.
Själv tror jag att de flesta nu insett att taktiken emot SD, som tillämpats i 15 år varit kontraproduktiv.
Problemet är att allt för få vill erkänna det.
Så in med SD i ”värmen”. Ge dem inflytande och med detta ansvar för sina inspel.
Detta kommer med säkerhet minska risken att de sen driver på i kontroversiella frågor.
Gör de det kommer det skita sig direkt och då kommer SD att förvandlas till ett parti som krymper och deras chans att sikta på helt egen majoritet raderas ut helt.
Kristersson behöver göra klart att hans två närmast lierade allianskollegor L och KD kommer hjälpa SD att bli mera rumsrena i finrummet. Förstår inte Jimmie det och håller löftet om städat uppförande, så är alla hopp om ett borgerligt styre förlorat för överskådlig tid framöver. Så just nu ligger mycket i vågskålen.

Nästa svårighet
Ett misslyckande kommer decimera M ordentligt men knappast gynna SD på kort sikt.
”Annieansen” kommer leva kvar i storstäderna och locka tillbaka L om de lyckas överleva,
men KD kommer troligen försvinna helt. 
Ett sådant misslyckande kommer gynna MP och V men också S, så Uffe har en tuff höst framför sig att snickra ihop ett nytt byggarlag.
Lyckas han med det så står nästa svårighet på tur, nämligen att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.
Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.
Linan kommer vara bräcklig, slak och svajig men vi måste ta oss över nu…
Sven-Arne Thorstensson

”Befolkningen behöver
åter få tilltro
till att demokrati är logisk”

Regeringen vill ha mer vattenkraft

Ödeborg. Naturligt vandringshinder. Är det rimligt att fisk ska kunna ta sig fram överallt?

Elkrisen tvingar fram åtgärder

Regeringen ber HaV ser över normsättningen

Nu ingriper regeringen. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått i uppdrag att se över normsättningen av Sveriges vattendrag, en av grundbultarna i vattenförvaltningen. Syftet är att HaV ska se överbehovet av nya föreskrifter och vägledningar.

– Vi behöver se till att vattenkraften utnyttjas till max utan att bygga ut den, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Tanken är att föreskrifter och vägledningar ska bli mer ska bli mer ändamålsenligt utformade.
– Vi ska värna våra svenska vattendrag och sjöar, inom uppställda ramar, samtidigt som det är viktigt att vi i den exeptionella situation Sverige och Europa befinner sig säkerställa att vi inte tappar viktig elproduktion, säger Annika Strandhäll.
I sitt pressmeddelande skriver regeringen så här:
”Syftet är att klargöra om föreskrifter och vägledningar är ändamålsenligt utformade, något som är angeläget utifrån de stora och ökande behoven Sverige har av energiproduktion. Det innebär bland annat att myndigheten ska analysera vattenmyndigheternas behov av vägledning när de tar fram miljökvalitetsnormer för vatten.”
Enligt EU:s vattendirektiv kan en vattenförekomst förklaras som kraftigt modifierad, KMV. Det innebär i så fall att kraven på åtgärder blir mildare. Riksdagen har beslutat att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag och KMV som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna har inte hörsammat detta. Istället har man hänvisat till sina egna regler för KMV som i praktiken innebär att bara de största oftast statligt ägda vattenkraftverken klassas som KMV. Sverige har jämfört med andra länder en mycket låg siffra för KMV. Några få procent, medan exempelvis Schleswig-Holstein har 20 procent KMV-klassning av sin vattenkraft.
En konsekvens av detta och den snäva normsättningen har blivit omfattande krav på åtgärder från länsstyrelserna. Verksamheten blir inte längre lönsam. Många privata ägare väljer därför att lägga ner och riva ut.
Mitt i elkrisen arbetar alltså statliga myndigheter för att minska produktionen av el från småskalig vattenkraft, som till stor del är privatägd. I kölvattnet på den statliga kampanjen mot vattenkraften så köper utländska bolag med riskkapital bakom sig upp vattenkraftverk i Sverige.
Kritiken från vattenkraftsföreningarna i landet växer. Och många har försökt nå fram till politiken med budskapet att situationen nu trots besluten i riksdag och regering är akut. Det är mot den bakgrunden man kan se Annika Strandhälls utspel om vattenkraften.
Göran Åhrén

”Vi behöver se till
att vattenkraften
utnyttjas till max”

Misstanke om miljöbrott

Rivning av damm anmäld till miljöåklagare

Rivningen av en damm i Uddevalla kan bli ett fall för miljöåklagare. En kraftverksägare hävdar att rivningen skett utan tillstånd. Han vill att åklagare utreder ”om brott föreligger”. Normalt ska en rivning föregås av en dom i miljödomstol.

En kraftverksägare i Västsverige har anmält utrivningen av Äsperödsdammen i Bäveån till miljöåklagare. Anmälaren vill att åklagare utreder om rivningen av dammen har skett på ett lagligt sätt, eller om det är ett brott mot miljölagstiftningen.
Äsperödsdammen revs sommaren 2021.
I sin anmälan skriver kraftverksägaren:
”Såvitt bekant har miljödom varken sökts eller beviljats innan utrivningen verkställdes. 
Enligt miljöbalkens (1998:808) 11 kap. 3§ gäller att utrivning av en anläggning betraktas som vattenverksamhet, vilket kräver miljödom före verkställighet.”
Även om syftet med utrivningen varit ”ädelt” (skapande av fri vandringsmöjlighet för fisk), fritar det inte verksamhetsutövaren från skyldigheten att söka miljötillstånd för verksamheten.”
Uddevalla kommun, eller dess kommunala bolag Uddevalla Energi, uppges vara ägare till Äsperödsdammen. Något formellt beslut om att riva dammen har inte presenterats.
Anmälaren tycker därför att miljöåklagare bör utreda om rivningen har skett utan tillstånd och om det i så fall rör sig om ett brott i lagens mening.
”Mot bakgrund av ovanstående önskar undertecknad att miljöåklagaren låter pröva om de som utfört den ovan beskrivna dammutrivningen har överträtt de bestämmelser som anges i miljöbalken angående utrivning av dammanläggningar.”
”Det måste anses som principiellt viktigt och intressant ur rättssäkerhetssynpunkt att få prövat huruvida brott föreligger”, avslutar anmälaren.
Anmälan har skickats till Åklagarmyndigheten, Nationella åklagaravdelningen, Rikseneheten för miljö- och arbetsmiljömål, i Göteborg.
Enligt vad Westsidan erfar så har länsstyrelsen i ett brev daterat i maj 2022 konstaterat att man ännu inte bestämt vilka åtgärder som ska vidtas i Bäveån. Utrivningen av Äsperödsdammen skulle i så fall ha skett innan tillsynsmyndigheten fattat beslut om vilka åtgärder man ska kräva vid omprövningen av dammar och kraftverk i Bäveån.
Bäveån rinner genom Uddevalla. Vattendraget har ett relativt stort antal dammar och kraftverk. Uddevalla kommun äger fem av kraftverken. Sommaren 2021 genomfördes ett omfattande arbete i en del av Bäveån. Äsperödsdammen som tidigare försett ett sågverk med vattenkraft revs. Och en sträcka på cirka 150 till 200 meter ”restaurerades”, det vill säga man körde ut med grävmaskin och la ut stora senar och grus i fåran.
Västsvensk vattenkraftförening har tidigare intresserat sig för sportfiskarnas planerna på att restaurera Bäveån. I en uppvaktning av Uddevalla Energi har man framfört kritik mot planerna. Föreningen har också svarat på en remiss om den så kallade miljöanpassningen av Bäveån.
Även LRF har kritiserat arbetet. Kritiken från LRF har framför allt handlat om att rivningen av dammen skett utan att planerna diskuterats i Vattenrådet för Bäveån. Länsstyrelsen har betonat i sina utredningar att hänsyn måste tas till andra intressen än sportfiskets.
(WESTSIDAN. 2022-09-07)

Dags att utvärdera ”resebolaget”

Europa brinner. De omedvetna pyromanerna, som själva skapat problemet, försöker släcka. Men det går inte så bra.
WESTSIDANs krönikör
Sven-Arne Thorstensson använder flera bilder för att beskriva läget så här en vecka före valet. Det handlar om oförmågan att lösa problem och att man istället väljer att skylla på någon annan.
Blockaden mot Ryssland 2014 ställde till problem.
”Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann”, skriver han bland annat.
Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Sedan konstaterar han att vi bygger säkra cykelställ.
”Men när det gäller energitillförsel är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter”, .
I en annan bild jämför han med en dålig resebyrå.
”Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.

De omedvetna pyromanerna

Det finns ibland en koppling mellan att starta bränder och sen vara med att släcka dem. Det är ungefär samma fenomen som den som mördat, styckat och gömt. De deltar ofta engagerat och förtvivlat i sökarbetet. Vi hör om det och vi ser det sjuka i beteendet. Men som tur är så händer detta ganska sällan och skadan blir, även om den är en katastrof för de drabbade, så är den ändå inte direkt samhällsfarlig.
Men tyvärr ser vi samma fenomen i en helt annan dignitet runt omkring oss.
Några har sett den komma under lång tid, andra har avfärdat och litat på systemen. Men nu är det slut. Resultatet har slagit ner, inte bara i en bomb utan flera och samtidigt.
Hur är det ens möjligt att det kloka, välutbildade, rika och kulturellt begåvade Europa med förbundna ögon marscherat rakt in i den värsta kris vi upplevt sen andra världskriget.
Är det månne så att den liberala världen endast ser till skadebekämpning och saknar förmåga till strategiskt skydd. Själv gör jag den analysen. Det socialliberala Västeuropa älskar att diskutera cykelställ och finlir i absurdum samtidigt som de sitter på snabbtåget mot avgrunden och inte ens märka det.
Men en sak skiljer dem från brandmannen. Brandmannen är medveten om att han tuttar på branden, medan våra politiker inte förstår att de gör det. Men släcka, det vill de. Och ibland kan de.

Bränt barn skyr elden
Redan som ung lärde jag mig att om du ska be någon dra åt helvete, så måste du klara dig helt utan framtida samarbete och hjälp från den du gav färdbeskrivningen till. Men det verkar inte som om den logiken tillämpas idag. Konsekvens av handlande hanteras numera med att skylla på någon annan eller annat.
Den egna handlingen. Även om den är uppenbar förbises oftast helt. Det vill säga att man har aldrig bränt sig. Någon har kommit till undsättning och skadelidandet för själva handlingen har uteblivit helt.
Än värre är det att man inte ens gjort analyser om varför det gick åt helvete. Även här är det ju någon annan som bär ansvaret, långt bortom den egna förmågan. Allt detta är ändå helt förståeligt, eftersom de ansvariga aldrig själv drabbas, inte ens ekonomiskt av sina beslut eller icke-beslut.
Men rent logiskt kan vi ju inte förvänta oss något annat när allt styrs av en grupp som sedan länge parkerat sina arschlen på högsta steget på Maslows trappa.

Ett skapat problem
Men ändå. Trots att vi nog visste att våra system var bräckliga, så förundras vi av att det var så bräckligt. Hur kunde dom? Dom som har den oantastliga kompetensen, de som är så högt utbildade och de som har såna gigantiska och kloka nätverk. Hur kunde dom bygga korthuset så dåligt.
Om man vid ett kaffebord på landsbygden 2014 kunde göra prognosen, att den blockad som EU genomförde mot Ryssland då skulle skapa problem ”hemma” hade ju rätt, redan i det stadiet.
Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann. Ryssen själv får incitament att bygga ut sin egen matproduktion och gör det både snabbt och skickligt med finansiering av staten. Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Detta beteende är tämligen likt en random hustrumisshandlare. Att smeka och slå samtidigt.

Självskadebeteende
Hur var det nu med att be någon att dra åt helvete. Jo. De fattade inte det som brandmannen förstod. De hade börjat tända en brand som de inte såg förrän den är i det närmaste fullt utvecklad och utom kontroll. Och det är högst märkligt att ingen begrep att man byggde sitt välstånd på en länk som kunde brytas så lätt.
Som betraktare så har jag helt tappat tron på samhällets förmåga att bygga något robust i grunden, förutom hus och cykelställ.
När det gäller cykelställen, så ska de vara så in i norden säkra att man inte ens kan ramla och skada sig på dem. Men när det gäller energitillförsel till landet som ligger norr om den 55:e breddgraden, så är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter.
I ett vidare perspektiv ger det också en bild över hur synen på styrning, ledning och effektivitet är i Sverige. Det enda vi verkar vara bra på är olika typer av självskadebeteenden.
Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.
Sven-Arne Thorstensson

Flighten tillbaka
är inställd…
…på obestämd tid