Landsbygden i fokus när KD träffade LRF

Partisekreterare Peter Kullgren (mitten) i samtal med Christer Jansson och Martin Gustafsson, båda LRF Västra Götaland. Foto: G Åhrén

KD på jakt efter ”hjärtlandet”

Partiet gör en särskild satsning på landsbygden

På jakt efter ”hjärtlandet” landade Kristdemokraternas partiledare Peter Kullgren i Uddevalla. Hans parti satsar på landsbygden inför valet, och därför träffade han representanter för LRF Västra Götaland under besöket.

”Kristdemokraterna är partiet för det svenska hjärtlandet. Vi jobbar för landsbygden och för en ny regering”, skrev Ebba Busch på Twitter i slutet av augusti. ”Idag presenterade vi en ny landsbygdspolitisk agenda med partisekreterare Peter Kullgren som frontperson”, fortsatte hon.
Och i veckan kom alltså samma Peter Kullgren till Uddevalla för möte med representanter för LRF Västra Götaland. Han berättade att han fått partiledningens uppdrag att ta fram en handlingsplan för landsbygden.
Egentligen är det en utökad landsbygd, förklarar Peter Kullgren, även omfattande mindre städer och orter. Det hans partiledare kallar hjärtlandet.
– Mitt mål är att vi ska hitta hjärtlandet, säger Peter Kullgren.
Ett politiskt handlingsprogram omfattande inte bara traditionella landsbygdsfrågor som jord och skog och de gröna näringarna, utan även infrastruktur och samhällsservice bland annat.
– Det handlar om att människor ska kunna bo och leva på landsbygden.

Ett bredare grepp
Kristdemokraterna har redan profilerat sig i landsbygdsfrågor i riksdagen.
– Vi har mycket politik på plats redan, förklarar Peter Kullgren.
Exempel är Magnus Oscarsson, Östergötland, fast rotad i den östgötska myllan tillika landsbygdspolitisk talesperson, och Kjell-Arne Ottosson, Värmland, med stort engagemang för bland annat skogsfrågor, småskalig vattenkraft och rovdjurspolitiken.
Nu försöker partiet fördjupa och ta ett bredare grepp om landsbygdsfrågorna. För att kunna göra prioriteringar för de kommande fyra åren.
LRF representerades under mötet av Martin Gustafsson, vice ordförande i LRF Västra Götaland, och Christer Jansson, LRF-expert på vattenfrågor.
Christer Jansson berättade om de problem många på landsbygden har med vattenförvaltningen och länsstyrelserna. Mest aktuellt nu med vattenmyndigheternas åtgärdsförslag, som ligger hos regeringen för överprövning.

Målbild 1850
Ett problem, förklarade Christer Jansson, är att vattenmyndigheterna vill restaurera alla vattendrag, det vill säga återställa dessa till ett tänkt tillstånd utan mänsklig påverkan.
– Deras målbild är någonstans 1850-talet, säger Christer Jansson.
De uppstår då konflikter med lokalbefolkningen och de som bedriver verksamhet som är beroende av dammar. Och kostnaderna för alla åtgärder är enorm. För hela Sverige handlar det om 24 miljarder kronor. Enligt många bedömare ännu mer.
Ett problem är miljökvalitetsnormen. När den väl är satt så blir myndigheterna skyldiga att följa den. Ett annat problem är att svenska myndigheter varit oerhört restriktiva med de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger. I syfte att kunna ställa så hårda krav som möjligt har myndigheterna valt att klassa de flesta vattendrag som naturliga, även för de är kraftigt modifierade.
Vattenmyndigheterna anser inte att produktion av livsmedel är ett vitalt samhällsintresse. Och man vägrar därför att klassa vattendrag i områden med mycket jordbruk som KMV, kraftigt modifierade, med mindre stränga krav på åtgärder.

Vägrar lyda politiken
Trots beslut av både riksdag och regering att myndigheterna ska utnyttja de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ”fullt ut”, så struntar vattenmyndigheterna i detta. Man har inte pekat ut något nytt undantag. För detta har man fått skarp kritik, inte bara från LRF och ett stort antal kommuner, utan även från Havs- och vattenmyndigheten, som också begärt överprövning.
Vägran att klassa vattendrag som KMV får allvarliga konsekvenser för den småskaliga vattenkraften. Vattenmyndigheterna försvarar sig med att skylla på EU. De säger bland annat att EU kritiserar Sverige för att vi pekat ut för mycket KMV.
– Det är en sanning med modifikation, säger Christer Jansson.
I själva verket har EU kritiserat Sverige för hur arbetet med klassningen av vattendragen har går till, inte att vi klassat för många vattendrag som KMV.

14 000 dammar
Ambitionen att förvandla kulturbygder till vildmark och skapa fler sportfiskeanläggningar, får inte bara konsekvenser för 1 900 småskaliga vattenkraftverk. 14 000 dammar ska också miljöanpassas.
– Där finns ingen finansiering. Det blir de som äger dammarna som kommer att få betala, säger Christer Jansson.
Dammarna klassas precis som kraftverken som vandringshinder.
– Eftersom de hindrar fiskvandring kommer så kommer kraven att bli att man bygger fiskvandringsvägar eller river ut. Domstolarna kommer att bli överbelamrade med ärenden.
Och när det går upp för lokalbefolkningen att de kommer att förlora barnens badplatser, kanske sitt lokala fiske och sina vattenspeglar, då kommer protesterna att växa. Så sker redan på flera ställen.
– Detta kommer att vålla mycket konflikter runt om i landet, säger Christer Jansson.

”Sverige sticker ut”
En internationell jämförelse är intressant. England och Italien har pekat ut hundratals vattendrag som KMV (kraftigt modifierade). Sverige har en fjärdedel av alla vattendrag i Europa, men utmärker sig för att begränsa användningen av KMV.
– Sverige sticker ut i statistiken, säger Christer Jansson och visar en graf.
LRF anser att politiken måste ta över frågan.
– Det är så stora kostnader att det är rimligt att det är politiken som fattar besluten, säger Christer Jansson.
– Om vi ska ha fria vattenvägar i hela Sverige, då kommer det att bli väldiga konsekvenser.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har riktat skarp kritik mot vattenmyndigheternas åtgärdsförslag. Underlaget är så dåligt att det inte kan ligga till grund för beslut, skriver HaV.

”Lägg ner VA-myndigheten”
På lång sikt behöver riksdag och regering lägga ner vattenmyndigheterna. En utredning föreslår också det, men den ligger i en byrålåda på regeringskansliet. Lagen måste ändras när det gäller miljökvalitetsnormer. Det är orimligt att beslut om klassning inte går att överklaga, och att normerna när de väl är satta är juridiskt bindande.
Kristdemokraterna har redan lagt ett förslag om att lägga ner vattenmyndigheterna. Så där hittade KD och LRF en gemensam nämnare. Kristdemokraterna vill även lägga ner Havs- och vattenmyndigheten, som bland annat ansvarar för vägledningarna till vattenmyndigheterna.

45 000 skogsägare
Martin Gustafsson, vice ordförande i LRF Västra Götaland, talade om livsmedelsstrategin och skogen. Han påpekade bland annat att det fattas medel i landsbygdsprogrammet. Och påminde om att livsmedelsstrategin togs med brett stöd i riksdagen. Men inte mycket har hänt.
Mest tid ägnade han åt skogen, och den debatt som just nu rasar. Hälften av skogen ägs av enskilda. Vi har 45 000 enskilda skogsägare, och alla sköter skogen på olika sätt. Det är en förklaring till den mångfald som vi faktiskt har idag.
– Vi känner inte igen oss i beskrivningen av skogsbruket, säger Martin Gustafsson.
– Det finns ett folkligt engagemang för skogen, fortsätter han.
Och för de flesta är det ingen motsättning mellan miljö och skogsbruk.

”Bygger på okunskap”
Miljörörelsens kritik mot hur skogsbruket bedrivs i Sverige bygger till stor del på okunskap.
– Mängden skog har ökat, säger Martin Gustafsson.
Stora kalhyggen, som var vanliga på 1960- och 1970-talen, är sällsynta idag.
– Det finns inget kalhyggesbruk idag. Man sparar lövträd och man lämnar död ved i skogen, säger Martin Gustafsson.
– Vi känner inte igen oss i den bild som ges.
– Skogen är jätteviktig. Det finns ett värde i att många äger skog, säger Peter Kullgren.
Martin Gustafsson tog också upp problemet med betesskador i skogen.
– Hjortstammen ökar och vi har stora älgstammar.
Han kritiserar länsstyrelsen i Västra Götaland som inte gör tillräckligt för att åtgärda problemet.
Göran Åhrén

”Det handlar om att människor
ska kunna leva och bo
på landsbygden.”

Peter Kullgren

Kritik mot förslag om utrivning

Myndigheter vill riva Torsrums kvarn i Mönsterås. Bara för att den är närmast havet. Foto: G Åhrén

Staten vill riva Torsrums kraftverk

Smålands vattenkraftförening vädjar till politiken

Staten vill riva dammen. Trots fungerande fiskvandringsväg. Smålands vattenkraftförening protesterar mot förslaget. I veckan bjöd man in riksdagsledamoten Mats Green (M) till möte vid Torsrums kraftverk.

På väg till Mönsterås passerar jag Emån ett flertal gånger. På hotellet läser jag i ”Mönsteråsbladet”, som ges ut av kommunen, hur rika vattendragen är på fisk. Emån är världsberömd för sin storvuxna havsöring. Totalt finns det mer än 30 fiskarter.
Även i Alsterån finns det gott om lax och havsöring, får jag veta.
På väg till mötet vid Torsrums kraftverk funderar jag på vad det verkliga problemet kan vara. Om det är så gott om fisk, så undrar man vad problemet är. Varför vill staten riva en massa dammar och kraftverk?
Är tidigt på plats och hinner gå en sväng runt anläggningen innan deltagarna kommer. Den gamla kvarnen och kraftverket ligger i direkt anslutning till varandra. En kanal förser kraftverket med vatten. Och dammen ligger cirka 100 meter uppströms.
Det mesta är byggt med massiva stenmurar och ser gammalt ut. Borde kanske kvala in som ett kulturminne, värt att bevara.

Från 1600-talet
När mötet är igång får vi veta att kvarnen är från 1600-talet. Ägare är familjen Rappe. Kvarnen ingår i en större egendom där man bedriver ekologisk mjölkproduktion och skogsbruk, bland annat.
Det har bedrivits kvarnverksamhet sedan Sten Stures tid, berättar Fabian Rappe, som tagit över driften av gården. Den nuvarande kvarnen har anor tillbaka till 1600-talet.
Thomas Rappe berättar hur hans farfar tog över gården och utvecklade vattenkraften. Den första turbinen installerades 1935. Några år senare installerades en till. Han är fast besluten att kämpa för kraftverket och kommer inte att ge sig.
Idag producerar kraftverket cirka en miljon kilowattimmar.
– Det finns en potential att öka produktionen, säger Fabian Rappe.
Det rinner över en massa vatten som inte bidrar till kraftproduktionen. Men istället för att investera och effektivisera produktionen får familjen Rappe nu ägna sig åt tillståndsprocesser och byråkrati.
Mötet kommer i det sammanhanget in på problemet med aktivistiska tjänstemän.

Äganderätten viktig
Mats Green talar om behovet av att stärka äganderätten, skärpa tjänstemannaansvaret och hålla nere kostnaderna i domstol för kraftverksägarna. Riksdagen har beslutat om att skärpa tjänstemannaansvaret.
Mats Green berättar också om riksdagens beslut om urgammal hävd och rättskraft.
– Urgammal hävd har redan rättskraft. Men vi har stärkt det ytterligare, säger Mats Green.
Problemet är att regeringen styr myndigheterna. Och det går ibland trögt att verkställa riksdagens beslut.
Mats Green vänder sig emot att länsstyrelserna hittar på nya lagtolkningar för att kringgå riksdagens beslut, exempelvis genom att hävda att gamla tillstånd gällde mekanisk kraftöverföring med vattenhjul, och inte produktion av el i turbiner.
Ordföranden i Smålands vattenkraftförening, Anders Jarl, tar problemet med inflytande företrädare för sportfisket skaffat sig. Många som jobbar med frågorna på länsstyrelserna, är också engagerade sportfiskare.
Smålands vattenkraftförening har tagit fram siffror. I snitt kommer varje fiskväg att kosta 10 miljoner kronor. Men det tillkommer kostnader, och slutnotan hamnar på det dubbla. Totalt innebär att åtgärderna kommer att kosta närmare 40 miljarder kronor.
Det är en oacceptabel summa, menar Smålands vattenkraftförening.
De pengar som avsatts i den nationella fonden kommer inte att räcka till alla småskaliga vattenkraftverk, hävdar Gunder Holm.

Drabbar jordbruket
Det finns gott om fisk uppströms Torsrums kraftverk berättar familjen Rappe. Fiske i mynningen är förbjudet, men det förekommer mycket tjuvfiske.
Laxtrappan som man investerade i för cirka tio år sedan fungerar. Havsvandrande fisk kommer upp i Alsterån, som i övrigt är rik på arter. Vandringshindret är alltså redan åtgärdat. Ändå föreslår Vattenkraftens miljöfond i sin rapport från pilotprojektet att dammen ska rivas ut.
Fabian Rappe förklarar att en eventuell utrivning kommer att drabba jordbruket. Han visar pumpstationen som bevattnar gårdens åkermark. Bevattningen är nödvändig för gården och de senaste årens perioder av torka har inte minskat behovet.
– River de ut dammen så kommer vi inte att kunna bevattna 120 hektar, säger Fabian Rappe.
Vattnet kommer från kvarndammen. Utan dämme kommer kvarndammen att sina.
Familjen Rappe tycker att myndigheterna går för långt. Ytterst handlar det här om äganderätten, och rätten att bruka det man äger.
Gården äger också mycket skog. Och diskussionen om skogsbruket har inte passerat obemärkt. Fabian Rappe ifrågasätter innehållet i äganderätten om man ska behöva ha tillstånd för allting. Och han är inte ensam.
På väg hem passerar jag Emån flera gånger. Skyltar förkunnar att fiske är förbjudet. Men från bron ser jag att en sportfiskare stå ute i forsen, med sina långa stövlar, och vevar med sin flugfiskespö. Jag inser att sportfisket väger tyngre än våra basnäringar, när vi överlämnar de avgörande besluten om samhällsnytta till tjänstemännen på flera av våra länsstyrelser. (Westsidan: 2021-09-27)
Göran Åhrén

Staten vill riva två dammar i Alsterån

I Vattenkraftens miljöfonds rapport om pilotprojektet i Alsterån, föreslås utrivning av de två kraftverk som ligger närmast utloppet i Kalmarsund.
”Det är en stor fördel för vattenmiljön om de två nedersta anläggningarna rivs men detta under förutsättning att ägarna själva medverkar till det”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Motivet är diffust. Kraftverken ligger nära havet. Man får också veta att området vid nedre delen av Alsterån är ett Natura 2000-område.
Längre upp i ån bedöms kostnaderna för att riva dammar eller bygga fiskvandringsväg överstiga nyttan.
Målet är att åstadkomma ”hållbara bestånd” av havsvandrande fisk, i första hand lax och havsöring. ”De föreslagna åtgärderna kommer även kunna gynna andra arter”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Alsterån med biflöden omfattar 45 anläggningar, 23 kraftverk och 22 dammar. Vattendraget är indelat i 39 vattenförekomster. Samtliga är av vattenmyndigheten utpekad som naturliga vattendrag. Bara fyra anses ha god ekologisk status.
Enda skälet till att vattendraget inte har god status överallt är att det finns kraftverk och dammar. De utgör så kallade vandringshinder, enligt myndigheterna.
”Målet är att överallt nå miljökvalitetsnormen”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Ansvarig vattenmyndighet och berörda länsstyrelser är ansvariga för klassning och bedömningar. 

”Vad är problemet?”

Kritik mot pilotprojektet i Alsterån

Bengt Axelsson, Smålands vattenkraftsförening, är upprörd över förslaget att riva två kraftverksdammar i Alsterån. Det var därför har tog initiativ till mötet vid kvarnen.
– Det var för att visa det horribla i att bara för att det ligger närmast havet ska det rivas.
– Det finns så många argument för att bevara kraftverket. Även kulturhistoriska, säger Bengt Axelsson, som är nöjd med mötet.
Riksdagsledamoten Mats Green har lovat att ta upp frågan i riksdagen.
Bengt Axelsson tycker det är märkligt att statliga myndigheter i samverkan med Vattenkraftens miljöfond kan föreslå utrivning av små vattenkraftverk i den situation som nu råder på elmarknaden. Regeringens politik innebär att de facto att vi nu eldar med fossil olja, istället för att producera el med ren förnyelsebar vattenkraft.
– Nu kör vi Karlshamnsverket för fullt, och så ska man lägga ner en massa småskalig vattenkraft.
Bengt Axelsson förstår lika lite som någon annan som var med på mötet varför man vill riva dammen som förser Torsrums kraftverk.
– Det finns inget problem. Fisken kommer förbi, och det är rikligt med fisk i Alsterån. Man producerar förnyelsebar ren energi. Så vad är problemet?
– Det är dessutom balanskraft mot vind och sol, och den produceras i södra Sverige där det råder elbrist.
Ägaren till den gamla kvarnen, Thomas Rappe, kommer att ta strid med myndigheterna.
Göran Åhrén

”Det finns inget problem.
Fisken kommer förbi,
så vad är problemet?”

Bengt Axelsson

Grållefrossa

Andreas bjöd på grållefrossa i Sollebrunn


Andreas Lustig bjöd på grållefrossa i Sollebrunn. Han renoverar gamla traktorer. Tre grållar och en BM Victor har det blivit hittills. WESTSIDAN bjöds nyligen på en förevisning.

Det var en dag i augusti som WESTSIDANs reporter åkte till Sollebrunn för att köpa en tvåskärig plog av märket Ferguson. Det blev en fantastisk eftermiddag med traktornostalgi hos Andreas Lustig, som bor på en avstyckad gård mellan Sollebrunn och Nossebro.
Andreas Lustig arbetar på Eriksons Chark i Nossebro, som är kända för sina goda korvar. Men på fritiden ägnar han sig gärna åt sina veterantraktorer. Tre grållar har det blivit. Och en Bolinder-Munktell, BM Victor. Alla klassiska traktorer som såldes i stora antal till det svenska jordbruket.
Andreas Lustig visar sin samling. Först kör han ut BM Victor. För en kustbo låter den tvåcylindriga dieseln som en gammal fiskejulle, vanlig förr bland skärgårdsfiskarna i våra fiskelägen i Bohuslän. Från början var det också en båtmotor som Bolinder-Munktell modifierade för att passa i företagets traktorer.
BM Victor introducerades 1955 och blev mycket populär. Den tillverkades i 15 905 exemplar till 1961. Andreas Lustigs exemplar är från 1960.


En brukstraktor
Sedan rullade Andreas ut den första Grållen. En Ferguson TEF från 1954. Diesel. Traktorn har störtbåge och vindruta.
– Det är mer en brukstraktor, säger Andreas.
Den andra ”grållen” är en bensinare. En Ferguson TEA från 1948.
– Den går bäst, säger Andreas.
Traktorn är helrenoverad 1996 av förre ägaren, berättar Andreas. Han har försett traktorn med ett extra säte.
– För att sambon ska kunna åka med, säger Andreas.
Slutligen startar han den verkliga dyrgripen. En Ferguson TEA från 1951, bensinare. Traktorn är omlackerad och helrenoverad. Den ser nästan ut att vara i nyskick, som om den just rullat ut från fabriken i England. Man får nästan gåshud när Andreas startar traktorn och kör ut den i solen.
Nya däck och ny ratt förstärker intrycket. Allt ser nytt och fräscht ut.

Med i Grålleklubben
Andreas Lustig berättar att han haft intresset för traktorer hela tiden. Men det är först på senare år som han har fått möjlighet att utveckla det. Andreas bor tillsammans med sin sambo på en avstyckad gård, och där finns möjlighet både att förvara och renovera traktorer.
Han tycker det är fantastiskt att de här gamla traktorerna fortfarande rullar.
– De har gått i jordbruket i ett 40-tal år, säger han.
Andreas Lustig är medlem i Grålleklubben, eller Svenska Fergusonklubben som den egentligen heter. Han är också med i Hembygdens traktorsällskap, en lokal förening för intresserade av veterantraktorer. Medlemmarna kommer bland annat från Nossebro, Främmestad och Sollebrunn.
– Vi är tre som har startat föreningen, säger Andreas Lustig.
De ordnar träffar och traktorrundor.
– Någon höstplöjning kommer det också att bli .
Annars åker han med i Grålleklubbens traktorrallyn också. Finåker gör Andreas Lustig gärna i någon av de renoverade grållarna. Ibland tar han en tur med sin sambo.

Antika traktorer är målet
Men BM Victor har också fördelar. Och ska han iväg på ett längre traktorrally, då tar han gärna den röda tvåcylindriga dieseln, som låter som en båtmotor.
Den oundvikliga frågan om varför man ska bevara gamla traktorer besvarar Andreas Lustig så här:
– Jag tycker det är kul att bevara till eftervärlden. Speciellt när de har gått länge i lantbruket.
– Victorn var i bruk tills för fem år sedan. Tidigare ägaren lastade gödsel med den på sin 80-årsdag.
– Jag har planer på att behålla mina tills de blir antika, säger Andreas och ler.
Det är i runda svängar 30-40 år kvar då. Det hinner med andra ord bli många träffar och rallyn. Men som Andreas konstaterade, de går ju bara i 20 kilometer i timmen, så man kan ta det lugnt.
Göran Åhrén

”Jag har planer

på att behålla dom

tills de blir antika”

Den glömda moroten

Det var då de uppfann himmel och helvete. För att förmå människor att utstå uppoffringar för sådant de själva inte kunde förstå.
I veckans krönika börjar Sven-Arne Thorstensson med en tillbakablick, för att förklara hur den tidens makthavare lyckades förmå människor att lyda.

Under en period lyckades makthavarna blanda både morot och piska. Nu är det inte lika lätt längre.
”Den fria marknaden har tagit över och belöningen sker oavsett vad den gamla tron eller politikerna tycker. Allt blev än mer komplicerat i takt med att Internet öppnade de flesta gränser, och med det så försvann de sista politiskt kontrollerade ”bastiljerna”. Vi fick en helt ny värld, som suddar ut alla gamla gränser om rätt och fel.”
Det enda man nu förmår är ord om att ”rädda planeten från eld och översvämningar”.
”För mig är det fullständigt obegripligt att ens försöka sälja in ”framtidsresan” med blott detta. Att just överlevnaden är både målbild och resmål. Ska ni inom politiken, inom EU och FN, ha en rimlig chans att åstadkomma något, behöver ni få fram en morot för framtiden. Och det snabbt.”

”Inget är så farligt som människor som tappat hoppet. Då kommer det att brinna av helt andra orsaker än några Paris-avtal och IPCC-rapporter”, avslutar Sven-Arne Thorstensson.

Det behövs en morot – och det snabbt

Vi kan nog konstatera att PR-konsulterna var betydligt skickligare för 3000 år sedan om man jämför med de vi ser idag. Ända sedan jägarfolken lade pilbågen på hyllan och blev bönder, har kontrollen över människor och land varit viktiga frågor. Det var då, på den tiden som man på riktigt började märka ut sina gränser, som man skapade regler och så småningom lagar.
Då, för tusentals år sedan, var det förstås viktigt att alla följde reglerna och att man visste vad som hände när man inte gjorde det. Felaktiga handlingar tillrättavisades med omedelbara bestraffningar och där förvisning från gemenskapen var en av dem.
De som utformade reglerna och kunde ändra dem var tydliga med vem dom var och de var få till antalet. Ibland bara en hövding, äldste eller någon som erövrat positionen. Den dagliga handlingen styrdes alltså av någon som både fanns och kunde.

Piska och morot
Så de dagliga reglerna klarade man fint. Värre var det med de större. Hur man skulle kunna få sina undersåtar att göra det de borde. Hur skulle de förmås att utstå uppoffringar för sådant de själva inte kunde förstå?
Det var nog någon gång då, alltså för tusentals år sedan som dåtidens ledare förstod, att man inte enbart kunde hota med bestraffningar och piska fram lydnad, för att nå det som nuvarande människor kallar måluppfyllelse.
Vid sidan av piskan uppfann man således moroten, som en oemotståndlig belöning. Moroten var ingen världslig dusör utan en som kommer sen, i nästa liv, eller åtminstone efter döden.
Som motpol till moroten, uppfanns det eviga straffet, för de som inte uppfyllde förväntningarna. Det var då som himmel och helvete, tron på det bättre och fruktan för motsatsen, blev en makalöst smart maktapparat som fått miljontals människor genom tiderna, att göra sådant de inte förstår och låta bli sånt de egentligen själva vill.
Det var alltså då, utan dyra PR-byråer de första maktutövarna skapade ett nytt management, och det har än idag inte överträffats i sin effektivitet.

Morot i närtid
Fast i takt med att handeln ökade och välståndet steg in i stugorna så minskade hoppet om att det kunde vara så mycket bättre efter än före. De som tidigare var hövdingar och landsherrar ersattes allt eftersom med något som kom att kallas politiker. Idén om demokrati var ett nytt försök att bringa ordning om en tro att just du var viktig i den stora gruppen. ”Vi hör dig och din röst räknas”.
Under en period på kanske tvåhundra år klarade man blanda dessa managementsystem och i takt med att den gamla tron minskade, så klev det som skulle uppfattas som demokrati fram.
Det de flesta förstod var att moroten fanns nu inom närtid och den måste bli större och godare redan i nära framtid. Man behövde alltså se den nya moroten och man behövde också se hur man skulle komma åt den och sen en ny.
Men nu, under de senaste femtio åren har just linjen av saftiga framtida morötter blivit mera otydlig i samma takt som missnöjet med demokrati och politiskt managementet ökat.

Demokratin – en chimär
Nu inser de gamla ledarna att demokratin för många blott är en chimär. Den fria marknaden har tagit över och belöningen sker oavsett vad den gamla tron eller politikerna tycker. Allt blev än mer komplicerat i takt med att Internet öppnade de flesta gränser, och med det så försvann de sista politiskt kontrollerade ”bastiljerna”. Vi fick en helt ny värld, som suddar ut alla gamla gränser om rätt och fel.
Men de som en gång haft kontrollen och mist den kommer att kämpa länge för att få den tillbaka.
På vissa håll i världen kämpar fortsatt de gamla ledarna med sina morötter och hotet om helvetet, medan västvärldens förlorande ledare numera inte ens klarar av att beskriva hur framtidens morötter ser ut.
Det enda man nu gemensamt förmår är ord om överlevnad om att ”rädda planeten från eld och översvämningar”.
För mig är det fullständigt obegripligt att ens försöka sälja in ”framtidsresan” med blott detta.
Att just överlevnaden är både målbild och resmål.
Ska ni inom politiken, inom EU och FN, ha en rimlig chans att åstadkomma något, behöver ni få fram en morot för framtiden. Och det snabbt.
Ty ingenting är så farligt som människor som tappat hoppet. Då kommer det att brinna av helt andra orsaker än några Paris-avtal och några IPCC-rapporter.
Sven-Arne Thorstensson

”Ingenting är så farligt
som människor
som tappat hoppet”

”Gruvfrun” ryter till igen

Birgit Hansson, Lästviks säteri, Dalsland. Foto: G Åhrén

Nya planer på guldgruva i Dalsland

Bolag anlitar Börje Salming som PR-ambassadör

Agnico Eagles har sålt rättigheterna att bryta guld i Solvik i norra Dalsland. ”Gruvfrun” Birgit Hansson, på Lästviks säteri, varnar nu för konsekvenserna. Hon har också reagerat på att det nya bolaget har engagerat Börje Salming som PR-ambassadör.

Hittills har den lokala opinionen i Dalsland lyckats freda landskapet från omfattande gruvbrytning. Sedan den nya minerallagen kom till har landskapet gång på gång skakats av planer på brytning av olika metaller och mineraler.
Men den lokala opinionen har varit stark. Det har varit svårt att hitta någon som var positiv till gruvbrytning. Och det gäller i stort sett samtliga politiska partier i Dalsland.
Det nya bolaget, Gold Line Resources, har därför engagerat hockeylegenden Börje Salming som PR-ambassadör. Nu hoppas de nya prospektörerna att han ska kunna vända opinionen.
Detta upprör Birgit Hansson, Lästviks säteri, som kämpat i många år för att freda Dalsland från konsekvenserna av omfattande gruvbrytning.
– Det jag reagerar mest på är ett uttalande av Gold Line Resources att de har utnämnt Börje Salming till sin PR- ambassadör i Sverige. Och de har listat upp alla hans meriter, säger Birgit Hansson.
Bolaget som tagit över prospekteringsrättigheterna är baserat i hockeytokiga staden Vancouver i Kanada. Och nu hoppas man alltså att få hjälp av Börje Salming med att övertyga opinionen om att det är en bra idé att bryta guld i Solvik, nordväst om Bengtsfors.

Mest spekulation
Birgit Hansson tror att det mest handlar om spekulation. Och att det precis som tidigare går ut på att pumpa upp aktiekursen, för att sedan sälja prospekteringsrättigheterna.
Så det är inte säkert att det blir någon gruvbrytning bara för att ett annat bolag tagit över prospekteringsrättigheterna.
– Jag hoppas vi kan freda Dalsland genom att skramla ordentligt, säger Birgit Hansson.
Grundproblemet är den svenska minerallagen. Som ger utländska bolag rätt att expropriera privat mark i Sverige och på så sätt fritt kunna exploatera våra naturresurser. Markägarnas ställning är väldigt svag.
Lagen måste därför ändras menar Birgit Hansson.
– Så länge minerallagen är kvar så kommer vi att få uppleva detta gång på gång, säger Birgit Hansson.
– Minerallagen måste bort.

Stora skador
Det finns markägare i Norrland som blivit inmutade hundra gånger på tio år, berättar hon. Och som sedan tvingas betala för att städa upp efter utländska prospekteringsbolag som egentligen bara varit ute efter ren spekulation.
– Det finns markägare som tvingats betala flera hundra tusen kronor för skador som uppstått i samband med provgrävningar, säger Birgit Hansson.
I princip inga bolag nekas tillstånd till prospektering.
– Det är minerallagen som gör detta möjligt.
Man kan fråga sig varför vi ska ge bort våra naturresurser. Regeringen har ansträngt sig för att locka hit utländska bolag. Och bland annat motiverat bolagen med de låga skatterna i Sverige och att de inte behöver betala.

Stora dagbrott
Det tragiska för lokalbefolkningen är att det oftast handlar om modern gruvbrytning i stora dagbrott. Det blir inte bara ett hål i marken. Hela landskapet förändras. Och just Solvik ligger i en del av Dalsland som anses väldigt vacker, och där turismen är en betydande näring.
Det pratas om arbetstillfällen. Och det blir en del transporter. Men annars handlar det om specialarbetskraft, så kallad ”fly-in-fly-out”, berättar Birgit Hansson.
Många motiverar gruvbrytning efter mineraler i Sverige med at vi måste bidra för att få fram de mineraler som krävs för att ställa om till ett hållbart samhälle.
Men i Solvik handlar det om guld.
– Det finns inget som helst behov att bryta mer guld som ändå bara hamnar i kassavalv. Det handlar i det här fallet bara om att tjäna snabba pengar, säger Birgit Hansson.
Göran Åhrén

”Spå länge minerallagen är kvar
kommer vi få uppleva detta
gång på gång”

Jordbruk prioriteras inte

”Det är bedrövligt att vi som enda land i Västvärlden saknar en särskild minister för jordbruksfrågor”, skriver lantbrukare Börje Berntsson i det här inlägget. Regeringen prioriterar uppenbarligen inte jordbruksfrågorna. När EU:s jordbruksministrar samlas till toppmöte, då skickar Sverige ingen minister.
Pandemin har visat att Sverige behöver öka produktionen av livsmedel. Maten räcker en vecka om gränserna stängs. Istället för stimulera ökad produktion behandlas jordbruket som ett problem för miljö och klimat. Till de redan höga skatterna, och andra pålagor läggs nu ambitiösa miljö- och klimatmål som kommer att begränsa jordbrukets konkurrensförmåga ytterligare.
”Om vi ska få en livsmedelsproduktion som är hållbar så måste vi kunna konkurrera med våra grannländer. Även ekonomiskt. Det kan vi inte idag”, skriver Börje Berntsson.

Lantbrukare Börje Berntsson, Orust

Sverige satsar inte på jordbruk

EU-toppmöte utan svensk representation

Sverige har just nu ingen jordbruksminister. Inte heller någon landsbygdsminister. Sedan flera år har vi inget jordbruksdepartement. Regeringen prioriterar uppenbarligen inte jordbruksfrågorna.
När EU:s jordbruksministrar samlas till toppmöte, då skickar den svenska regeringen inte någon minister. Man frågar sig varför.
Även i andra sammanhang visar den svenska regeringen att man inte bryr sig om jordbruket. Ofta framställs jordbruket som ett problem. För miljön, och även för klimatet.
Huvuddelen av utsläppen av koldioxid kommer från industrin och förbränningen av fossila bränslen. Ändå framställs jordbruket som ett stort problem. Detta trots att det finns forskning som visar att jordbruket är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt, om man räknar med den koldioxid som lagras när grödorna växer. Genom de åtgärder som föreslås pressar jordbruket tillbaka ytterligare.
Det är lite märkligt att många av de satsningar som görs i klimatets namn leder till ökad produktion av stål och cement. Stål till elbilar och cement till vindkraftverkens fundament. Ståltillverkningen och framställningen av cement är de största enskilda källorna till utsläpp av växthusgaser i Sverige.
Efterfrågan ökar också på råvaror till batteritillverkningen. Om 20 år har vi ett berg av uttjänta batterier som vi inte vet vad vi ska göra av. En ny tickande miljöbomb.
Men medier och myndigheter jobbar för att få skolbarn att sluta äta kött.

Måste öka produktionen
Under pandemin har vi sett att Sverige är dåligt rustat för kriser. Vi har inte tillräcklig produktion av livsmedel inom landets gränser för att klara oss om gränserna stängs. Maten räcker max en vecka. Vi är beroende av import. För allt fler står det klart att vi måste öka vår produktion av livsmedel. Det blir svårt om vi hela tiden betraktar jordbruket som ett problem för miljö och klimat.
I själva verket är jordbruket en näring som också lagrar koldioxid. Vi kan därför inte jämföra jordbruket med andra näringar.
Reinfeldtregeringen förhandlade bort en del av stödet till svenskt jordbruk och bidrog därmed till att försämra vår konkurrenskraft på den internationella marknaden. Nuvarande regering fortsätter att prioritera ner det svenska jordbruket. Skatter och pålagor, miljö- och klimatmål fördyrar svensk produktion och försämrar konkurrenskraften ytterligare.
Sverige har under ett antal år varit passiva i EU-förhandlingarna när det gäller att få tillbaka pengar till jordbruket. När vi gick med i EU var den svenska självförsörjningsgraden runt 80 procent. Nu är självförsörjningsgraden nere i 50 procent på vissa varor.
Om vi ska få en livsmedelsproduktion som är hållbar så måste vi kunna konkurrera med våra grannländer. Även ekonomiskt. Det kan vi inte idag.

Vi importerar kött
Vi importerar mycket animaliska livsmedel. Framför allt kött, mjölk och grädde. Sverige har en potential att producera betydligt mer inte minst av dessa varor, men även livsmedel generellt. Med den jordbruksareal vi har skulle vi kunna producera ett överskott och exportera. Men då krävs det att näringen får förutsättningar så man kan konkurrera.
Det är bedrövligt att vi som enda land i Västvärlden saknar en särskild minister för jordbruksfrågor. Istället för att utse en ny landsbygdsminister lastar man på näringsministern ytterligare en uppgift. LRF, moderaterna och centerpartiet har kritiserat regeringen för att inte ta jordbruksfrågorna på allvar.
Sverige borde vara representerat på ministernivå. Genom att utebli visar regeringen att man inte prioriterar jordbruket.
Att lämna ”walk over” får allvarliga konsekvenser. Det är viktigt att delta för att knyta kontakter och bygga allianser inför avgörande beslut. Vår näringsminister må vara en duktig politiker. Men att lasta på honom ytterligare arbetsuppgifter, kan knappast leda till åtgärder som får fart på svensk produktion av livsmedel. Särskilt inte som kommuner och regioner samtidigt vilseleds av miljölobbyn att skolbarn kan rädda klimatet om de slutar äta kött.
Börje Berntsson

”Regeringen prioriterar
uppenbarligen inte
jordbruksfrågorna”

Kriget mot terrorismen

Historikern Per Bolander gör en djupdykning i det ständigt så aktuella begreppet terrorism. Han påminner om att det alls inte började med den 11 september 2001 och attacken på World Trade Center i New York. IRA, Baader-Meinhof och Röda Brigaderna härjade i Europa på 1970-talet. Baskiska ETA sprängde bomber i Spanien.
Per Bolander landar dock i Algeriet. Det blodiga kriget mellan Frankrike och befrielserörelsen FLN står i en klass för sig. Båda sidor gjorde sig skyldiga till oerhörda grymheter. Det ledde också till att regeringen i Paris störtades. Av militären. Och så småningom bildandet av OAS som förde terrorn tillbaka till Frankrike.
Frankrike vann kriget militärt. Men FLN vann det politiskt. Algeriet fick sin självständighet. Men förlorade ändå allt. I alla fall enligt FLN-ledaren Ben Bella som tio år efteråt konstaterade att Algeriet inte hade någonting kvar, utom fattigdom, korruption och interna motsättningar som så småningom ledde till inbördeskrig.

Kriget i Algeriet blev en historisk lärdom. Även för USA i Irak. Per Bolanders slutsats: Militärt överlägsna stater kan vinna slaget mot terrorismen, men för att vinna kriget måste viljan finnas.

Terrorismens moderna historia

Om att vinna slaget men förlora kriget

Vi lever i terrorns tid heter det och dagen då detta krig började anges till 11 september 2001 då islamistiska terrorister genomförde sina attacker mot New York och Washington. Dock fanns det naturligtvis terrorism långt före det. Själv minns jag hur 1970-talet kallades terrorns tid på grund av Baader-Meinhof ligans, Röda Brigadernas och – naturligtvis – IRA:s attacker. Västtyskarna och italienarna lyckades kidnappa och få död på flera höga politiker, en arbetsgivarchef och en tidigare premiärminister, men de slogs med hästlängder av baskerna (ETA) som sprängde en premiärminister i luften mitt under Francos diktatur, och de vilda irländarna som lyckades spränga halva engelska regeringen (Thatcher klarade sig som genom ett mirakel).
Så nog är terrorism ett gammalt fenomen men inte desto mindre tycks terrorismen som emanerar från Arabvärlden vara i en klass för sig, vare sig den är nationalistisk eller religiös. Det kan vara nyttigt att titta på det krig som kan sägas ha lagt grunden till den moderna terrorismen och producerat den mest enastående film som gjorts om terrorism, Algeriets självständighetskrig mot Frankrike 1954 – 1962.

Algeriet kulmen
Fram till andra världskriget styrde Frankrike det näst största imperiet i världen (efter Storbritannien) och den koloni som betydde mest för fransmännen, inte minst känslomässigt, var Algeriet. Efter katastrofen under världskriget, då Frankrike som bekant besegrades, var landet fast beslutet att klamra sig fast vid varenda ö, djungel, öken och kolonial klippskreva oavsett kostnaden. Medan britterna, med några undantag, intog en realistisk hållning och släppte sitt imperium utan större strider förde fransmännen det ena kolonialkriget efter det andra, Syrien, Indokina, Madagaskar, Kamerun, Tunisien och så vidare, listan kan göras lång. Dessa krig, som är ganska okända i Sverige, kostade hundratusentals människor livet. Kulmen nåddes med Algeriet.

”Cést la France”
Algeriet var speciellt. Till skillnad från grannländerna Tunisien, som var en klassisk koloni, och Marocko, som var ett protektorat, så var Algeriet officiellt en del av Frankrike precis som Korsika och Normandie. I hamnar och flygplatser välkomnades besökarna med orden ”Ici, cést la France!”. Dessutom bodde det en miljon fransmän i landet, de så kallade ”Pied noir” (svartfötter). Problemet var bara att nästan 90 % av befolkningen var muslimer, araber och berber, och de hade inte samma rättigheter som pied noir trots alla vackra deklarationer om ”integration”, ”assimilation” och ”la mission civilisatrice”. Nästan all makt och egendom låg i händerna på pied noir. Man sa att ”10 % ägde 90 % och 90 % ägde 10 %”. Även om det är överdrivet så var skillnaderna mellan de två folkgrupperna ändå enorma.

Utbredd rasism
Till detta kom att det hade utvecklats en mycket stark rasism bland pied noir mot den muslimska befolkningen. Det fanns en mängd rasistiska ord och uttryck som användes mot ”infödingarna”, ”melon, raton, bougnoule, figuier” o s v och naturligtvis var alla algeriska kvinnor ”fatma”. Värre var kanske den omedvetna rasismen som kom till uttryck i vardagliga situationer.
En journalist från Paris som besökte en rättegång i Alger innan kriget noterade några exempel. Domaren frågade åklagaren om det fanns några fler vittnen: ”Ja, fem, två människor och tre araber”. En pied noir som skulle beskriva en person han sett på brottsplatsen sa: ”Han var arab men klädd som en person”. Och i skolorna, där språket var franska, började historieböckerna med orden ”Våra förfäder gallerna…”.

Gerilla och terror
Det är alltså inte att undra på att det till sist bildades en självständighetsrörelse, FLN, Front de Liberation Nationale, den nationella befrielsefronten. Målet var Algeriets fullständiga självständighet från Frankrike. FLN insåg redan från början att det var omöjligt att besegra den franska armén militärt, därför skulle man använda sig av både gerillakrig och terrorism.
Gerillasoldaterna skulle dra till sig så många franska soldater som möjligt och därmed försvaga försvaret av Frankrike. Terroristerna skulle provocera fransmännen till så stora repressalier att den muslimska civilbefolkningen inte hade något annat val än att ansluta sig till FLN.
Taktiken lyckades fullständigt. Efter tre års krig hade fransmännen skickat över 600 000 man till Algeriet. Det fanns inte många kvar att försvara Frankrike mot ett sovjetiskt anfall.

Utstuderad grymhet
Ännu viktigare blev dock terrorismen. FLN:s terrorister lät med utstuderad grymhet mörda alla ”interlocuteurs valables” (de som var beredda att förhandla med fransmännen), liberala pied noir, skatteuppbördsmän och misstänkta polisspioner de kunde få tag i. I städerna placerade de ut bomber i fransmännens restauranger, dansställen och kaféer, som under det berömda slaget om Alger.
Fransmännens reaktion blev den önskade. De gick fullständigt bärsärk, mördade, torterade och deporterade i hundratusental och väckte därmed civilbefolkningens hat och ledde till att FLN kunde rekrytera massor av nya soldater. Den franska repressionen var emellanåt så enorm att den faktiskt lyckades i sitt uppsåt, att skrämma befolkningen till lydnad och krossa FLN:s inflytande.
Efter att 103 fransmän mördats i Setif så svarade fransmännen med att mörda omkring 17 000 algerier (enligt uppskattningar av den amerikanska underrättelsetjänsten, den verkliga siffran kan ha varit mycket högre). Det blir 170 algerier för varje fransman!

Militären tog makten
Detta kunde naturligtvis inte fortgå utan att omvärlden började förstå vad som hände. När uppgifter om tortyr och massakrer började sippra ut så reagerade många fransmän och protesterade. Berömda intellektuella som Jean-Paul Sartre och Albert Camus (som själv var pied noir) ledde kampanjer mot kriget. Det ledde också till att ”le monde entier” (omvärlden) upprördes och tog ställning mot Frankrike.
Allt detta gjorde generalerna i Algeriet ursinniga och i maj 1958 gjorde de revolt och störtade regeringen i Paris och hela den fjärde republiken. General de Gaulle, hjälten från världskriget, kom till makten och grundade den femte republiken med all makt koncentrerad till presidenten, inklusive rätten till temporär diktatur!

de Gaulle och OAS
Dessvärre för generalerna insåg de Gaulle att Frankrike inte längre hade råd att betala det ekonomiska och politiska priset för att behålla Algeriet. Istället inledde han förhandlingar med FLN vilket ledde till att generalerna gjorde uppror på nytt i april 1961 men de Gaulle gjorde sig till diktator och krossade revolten. Ett antal av de generaler och överstar som hjälpt honom till makten dömdes till döden. Så kan det gå i politiken.
Nu var det pied noir och missnöjda militärer som bildade en egen terroristorganisation, OAS, den hemliga arméns organisation. Under sin drygt ett år långa existens lyckades de slå FLN i grymhet och blodtörst. Det är svårt att se något vettigt syfte med deras massmord (på slutet nästan 100 mördade om dagen) och närmast teatraliska sadism. Terrorismen spred sig till det egentliga Frankrike där både FLN och OAS sprängde bomber i Paris medan polis och demonstranter slogs på gatorna med många döda som följd. Frankrike stod på randen till inbördeskrig och de Gaulle lät i juli 1962 Algeriet bli självständigt. OAS många försök att mörda honom misslyckades till all lycka för Frankrike.

Politisk seger
Så vad kan vi lära av allt detta? För det första att Frankrike faktiskt vann kriget rent militärt. Slaget om Alger slutade med att FLN fullständigt krossades i huvudstaden. När general Challe utfärdade sin segerproklamation 1960 så hade FLN förlorat över 150 000 man bara i stupade, då räknar vi inte in sårade, saknade och tillfångatagna. Organisationen höll på att förblöda, deserteringarna ökade och moralen sjönk. Den franska armén kontrollerade större delen av landet.
Däremot vann FLN kriget politiskt. Metoderna för att vinna kriget (tortyren etc) väckte sådant motstånd att det franska folket inte längre var berett att godta detta. Även omvärlden vände sig mot Frankrike. Landet fördömdes i FN och av många utländska ledare. I januari 1961 fick FLN en ny mäktig vän när president Kennedy flyttade in i Vita Huset. Kennedy hade redan 1957 hållit ett tal i den amerikanska senaten där han fördömde fransmännens krig och stödde Algeriets självständighet.

En humanitär katastrof
Det har sagts att ”Frankrike vann kriget i Algeriet men förlorade det i Paris och New York”. I slutändan var det en kamp mellan två viljor och i en sådan kamp vinner alltid den starkare viljan. FLN:s vilja att uppnå självständighet för Algeriet var starkare än Frankrikes vilja att behålla Algeriet franskt.
Vad blev resultatet av Algeriets frigörelse? Det är svårt att se det som något annat än en gigantisk humanitär katastrof, nästan unik i modern historia. Det var det blodigaste avkoloniseringskriget i historien. Över en miljon människor dödades, inom loppet av några månader efter självständigheten hade 1,5 miljoner flytt. I slutet av 1962 hade landet förlorat en fjärdedel av sin befolkning! Den materiella förstörelsen var enorm, tusentals byar hade förintats, närmare två miljoner människor hade deporterats. Det hade skapat ett fruktansvärt hat, inte bara mellan fransmän och algerier utan också inom det algeriska folket. Enligt vissa beräkningar mördades närmare 150 000 algerier av FLN efter självständigheten! Detta i ett land med samma befolkning som Sverige har idag.

Förlorade allt
Vad lämnade självständigheten i arv? På tjugoårsdagen av självständigheten, 1982, gjorde FLN:s främste ledare Achmed Ben Bella, landets förste president, följande sammanfattning. Nettoresultatet var ”helt och hållet negativt”. Algeriet var ”en ruin”, jordbruket hade ”mördats”. Han tillade: ”Vi har ingenting. Ingen industri – bara järnskrot”.
Allt i Algeriet var ”korrumperat uppifrån och ned”. Det var detta som ett årtionde senare ledde till ett inbördeskrig mellan FLN och islamisterna. Ett krig som FLN vann eftersom de var beredda att fortsätta hur länge som helst till vilken kostnad som helst för att vinna. Kort sagt, det som fransmännen inte hade varit beredda att göra.

”Slaget om Alger”
Några år efter självständigheten gjorde den italienske regissören Gillo Pontecorvo sin enastående film ”Slaget om Alger”. Det är en närmast dokumentär skildring av terrorismen under kriget. Trots att Pontecorvo alldeles uppenbart sympatiserar med algerierna, så är filmen objektiv i sin skildring av båda parter.
Den franske översten som krossar upproret med hjälp av tortyr framställs nästan som en hjälte. År 2003, när USA:s krig i Irak började se ut som det skulle fortsätta utan något slut i sikte, skickade Pentagon ut en inbjudan till en samling höga militära och civila ledare till en filmvisning. Filmen var ”Slaget om Alger”. Undertiteln löd: ”Hur man kan vinna slaget mot terrorismen men förlora kriget”.
I kampen mellan västvärlden å ena sidan och den islamistiska terrorismen å den andra, så är väst mycket starkare militärt, ekonomiskt, teknologiskt etc men detta saknar betydelse om viljan saknas.
Per Bolander
Historiker och författare

”Hur man kan vinna
slaget mot terrorismen
men förlora kriget”

Om att sila mygg

Om att sila mygg och svälja kameler. Regionen fortsätter sin kampanj mot kött. Påverkade av skickliga lobbyorganisationer. Den stora frågan är varför samhället lägger så mycket resurser på små källor av utsläpp, medan man låter industrin som släpper ut de stora mängderna fortsätta som förut. Lantbrukare Börje Berntsson skriver om konsekvenserna av regionens krav på att varje portion i skolmaten bara får släppa ut 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer kommunerna detta kan skolorna inte servera kött. Det tragiska är att allt bygger på en felräkning. Forskning visar att jordbrukets klimatpåverkan överdrivs.
Samtidigt kan SSAB importera 1,8 miljoner ton kol som förbränns i företagets masugnar i Sverige. SSAB är befriade från skatt och har en generös tilldelning av utsläppsrätter från EU. De får tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker, men bönderna får inte räkna den kolinlagring som sker när deras grödor växer, skriver Börje Berntsson. Hur är detta möjligt?

Snäva klimatkrav på varje portion

Skicklig lobby bakom regionens anti-kött-kampanj

Regionen fortsätter sin kampanj mot kött i skolorna. Genom snäva klimatkrav på varje portion gör man det omöjligt för kommunerna att servera kött till barnen. Politiken vägrar ta till sig ny forskning som visar att allt bygger på en felräkning.

Västra Götalandsregionen har inte ändrat sin klimatstrategi trots allvarliga invändningar om att den bygger på felaktiga beräkningar. Fortfarande har man med ett krav om att skolmaten inte får släppa ut mer än 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer man detta innebär det att skolorna inte kan servera kött en enda dag i veckan.
Uträkningen bygger dock på en felräkning. Per Frankelius forskning har visat att köttet inte har den negativa påverkan på klimatet som de institut som regionen bygger sina klimatbudgetar på påstår.
Det allvarliga är att barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Regionen borde därför inte kunna ha kostråd som innebär att skolbarnens mentala och fysiska hälsa riskerar att ta skada.

Bygger på fel data
Ett antal lobbyister förklädda till forskare påverkar inte bara allmänheten, utan även politiken. Ett antal myndigheter jobbar just nu för att ta fram näringsrekommendationer för Skandinavien. De motiverar sitt arbete genom att hänvisa till forskare på Chalmers, och artiklar publicerade i den brittiska tidskriften The Lancet.
Budskapet är att vi drastiskt måste ändra vårt konsumtionsmönster. Allt för att rädda klimatet.
Det är bara ett litet problem. Alltihop bygger på felaktiga data. ”Forskarna” har överdrivit jordbrukets klimatpåverkan, genom att inte ta med fotosyntesen, den kolinlagring som sker när grödor växer. Per Frankelius forskning visar att jordbruket av allt att döma är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt. Resultatet av hans forskning har presenterats i en artikel som granskats och publicerats i den vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal.

Mer sårbara
Sverige kan producera mat så det räcker om vi kan använda betande djur som ger oss mjölk- och köttprodukter. Lägger vi ner den produktionen blir vi ännu mer beroende av import, och mer sårbara vid kriser och konflikter.
Västra Götalandsregionen har försvarat sin kampanj med att; ”Vi grundar våra ställningstaganden på vetenskap.” Men är det vetenskap? De har hämtat sina klimatbudgetar från ett institut som i grunden ägnar sig åt lobbyverksamhet, och som i sin tur har köpt in modellen av ett liknande institut i England. Det handlar inte om oberoende vetenskap, eller grundforskning.
Flera av ”forskarna” blandar dessutom ihop forskning med propaganda och ekonomiskt vinstdrivande verksamhet. Många artiklar är färgade av forskarnas egen uppfattning om djurhållning eller vad man ska äta. Det finns ekonomiska intressen inblandade.
Eftersom de inte har räknat med fotosyntesen kan det aldrig bli rätt på sista raden.
Det allvarliga är hur dessa krafter, som i grunden är politiska, påverkar politiken.

Sila mygg
Miljönämnden i Västra Götalandsregionen lyssnar inte på vetenskapen. Istället lyssnar man på institut som enligt egen utsago arbetar i gränslandet mellan forskning, politik och näringsliv. Det vill säga rena lobbyorganisationer.
Dessa bygger sina klimatbudgetar på de siffror som Per Frankelius visat enbart räknar utsläpp. Kon ingår i ett kretslopp. Den tillför inte ny koldioxid till atmosfären. Det gör däremot förbränning av fossila bränslen som kol och olja.
När man väger olika utsläppskällor mot varandra så kanske man bör ta med de stora utsläppskällorna. Jordbruket är en av de minsta. Ändå hackar alla på jordbruket.
Den största enskilda källan till utsläpp är SSAB. Därefter kommer Cementa på Slite. Och oljeindustrierna.
Vad är viktigast? Stridsvagnar eller mat till våra skolbarn?
Debatten påverkas av att många av miljöaktivisterna också är veganer och djurrättsaktivister. Kötthatet får allt större utrymme i våra medier.

SSAB är värst
SSAB importerade 1,8 miljoner ton kol, bland annat från Australien, som förbränns i företagets masugnar i Sverige. De borde betala en energiskatt bara för kolet på en miljard kronor. Men stålindustrin har undantag och betalar därför ingenting.
SSAB släpper ut 4,9 miljoner ton växthusgaser, och skulle ha betalat en koldioxidskatt på 5,6 miljarder kronor. Men SSAB köper utsläppsrätter av EU, och har ett överskott av utsläppsrätter. Företaget betalar mellan 10 och 20 kronor per ton, samtidigt som en villaägare betalar 1 600 kronor per ton i skatt.
Bolaget kan alltså fortsätta släppa ut koldioxid. Enligt SSAB bygger dessa skattelättnader på ”en politisk önskan om att värna en konkurrenskraftig industri.” (Källa: SVT)
Statliga SSAB kommer alltså billigt undan. Men var finns den politiska önskan att värna konkurrenskraften i det svenska jordbruket?
Man säljer en rätt till industrin att tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker. Men man vägrar låta bönder tillgodoräkna sig den kolinlagring som sker när deras grödor växer.

Köp av utsläppsrätt
Det är inte bara ståltillverkningen som kan fortsätta släppa ut koldioxid. Andra branscher som släpper ut stora mängder är cement och olja. Tillsammans står dessa för huvuddelen av de svenska utsläppen. Men de kan alltså fortsätta genom att köpa sig utsläppsrätter.
Miljöaktivister och medier framställer istället kon och jordbruket som den stora klimatboven. Trots att flera forskare visat att detta bygger på felräkningar. Och som en konsekvens av detta, ska skolbarnen på Orust sluta äta kött i skolan. Det är i alla fall vad regionen vill.
En undersökning som livsmedelsverket gjort visar att en klar majoritet av skolbarnen vill att skolan också serverar kött. Frågan är vad som skulle hända om skolbarnen på Orust också kunde köpa sig utsläppsrätter, för att få en allsidig kost och kunna utveckla sin hjärna.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Vad skulle hända

om skolbarnen på Orust

också kunde köpa utsläppsrätter”

Vad de flesta vill ha

En enda riksdagsledamot kan göra skillnad. Det skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika som handlar om regeringskrisen och centerns Helena Lindahl. ”Hon är precis vad de flesta väljare vill ha, nämligen en rak och tydlig politiker som delar med sig av sin egen övertygelse och jobbar därefter. Den här gången föll hon för det interna trycket och jag förstår henne”, skriver Sven-Arne Thorstensson, och analyserar orsakerna till den politiska situationen. ”De flesta partier drivs idag som en PR-byrå istället för att verka som en medlemsorganisation. I en sådan organisation tillåts ingen att bära fram egna åsikter eller tolkningar.” Priset för frisinne och tydlighet blir högt. ”De som nu blir kvar är människor som föds in i den politiska kulturen och de som ser politik som ett strategispel.”
Politiken har under lång tid sopat problem under mattan. Men till slut sprack bubblan. ”Det är i ljuset av allt detta som en enda riksdagsledamot kan göra skillnad. Våga säga som det är och peka på lösningen.” Helena Lindahl blev den här gången effektivt tystad av ”toklojalister”. ”Men troligen, och fler än jag pekar på det, så var det Helena Lindahl som startade återerövringen av den riktiga demokratin.

Hon startade återerövringen av demokratin

Helena Lindahl vår tids viktigaste riksdagsledamot

Under en enorm press deklarerade Centerns näst mest kryssade riksdagsledamot att hon motvilligt valt att följa partilinjen mot hennes egen övertygelse.
Hon är precis vad de flesta väljare vill ha, nämligen en tydlig och rakt politiker som delar med sig av sin egen övertygelse och jobbar därefter. Den här gången föll hon för det interna trycket och jag förstår henne. Om du sviker blir du hatad och utfryst. Dina gamla vänner vänder dig ryggen och du är över en natt en total ”icke-person”.
Det är ett högt spel att ge sig in i politiken och du förväntas av den innersta kärnan att varje dag och varje minut vara idiotlojal.

Ett strategispel
Dagens politiska klimat gör att priset för frisinne och tydlighet blir högt. Allt för högt. Vilket i sin tur gör att inga nya frisinnade och ambitiösa människor lockas av politiska uppdrag längre. De som nu blir kvar är människor som föds in i den politiska kulturen och de som ser politik som ett strategispel.
Helt ofattbart är att idag 2021, så kan man nog med fog säga att vissa riksdagsstolar ärvs från tidigare generations politiska gärning eller ogärning, ofta på grund av viljan till absolut lojalitet.
De flesta partier drivs idag som en PR-byrå istället för att verka som en medlemsorganisation. I en sådan organisation tillåts ingen att bära fram egna åsikter eller tolkningar. Nu gäller toppmatad mainstream.

Bubblan brast
Hur kunde då detta ske? Under tider av tillväxt och en växande välbärgad medelklass har politiken inte betytt så mycket för de som ständigt får det bättre. De som fått det sämre har varit så pass få, att summan fattiga blir konstant eftersom en hel del tidigare ”fattiga” blivit rikare med åren. Således har balansen lutat över till att allt fler blir både liberala och konservativa. Vem som egentligen är vad har inte spelat någon roll. Det har funkat hjälpligt i alla fall. Folk har klarat sig och klarat sig bra.
Av olika anledningar har politiken, utan att vi reagerat gjort enorma resursförflyttningar. Under de senaste 25 åren, har utan att vi ens reagerat, försvaret, mat och energiförsörjningen, satts åt sidan i en övertro på en global värld. Under samma tid har man sopat uppkomna problem under mattan, i sådan grad att bubblan till slut brast.

Tystad av toklojalister
Det är i ljuset av allt detta som en enda riksdagsledamot kan göra skillnad. Våga säga som det är och peka på lösningen.
Helena Lindahl blev unik i sin tid med att bli nämnd vid namn i nästan samtliga riksmedia och hennes tvivel på hur landet ska ledas. Den här gången blev hon effektivt tystad av toklojalister som inget hellre vill än att bli kramad av partiledaren på nästa partistämma. Det räcker för dem, och de gjorde jobbet.
Att Lindahl vek sig den här gången kan bli symboliskt mera viktigt än om hon inte gjort det. Om hon hade gått sin egen väg hade hon blivit både hatad och hotad.
Istället blev hon en politisk martyr och kommer bli ihågkommen för det på både gott och ont.
Men troligen, och fler än jag pekar på det, så var det Helena Lindahl som startade återerövringen av den riktiga demokratin.
Sven-Arne Thorstensson

”Hon startade
återerövringen av
den riktiga demokratin”

KD kräver skärpning

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0148-e1624403764234.jpg

”Stor risk att det blir värre”

KD-rapport om integrationen i Uddevalla

– Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något är risken stor att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger Magnus Jacobsson (KD). Rapporten visar att problemen, med bl. a hög arbetslöshet, är koncentrerade till tre stadsdelar.

I veckan presenterade kristdemokraterna i Uddevalla en rapport om integration och utanförskap. Med rapporten vill partiet visa hur allvarlig situationen är. Men den innehåller också förslag till åtgärder.
– Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något finns det stor risk att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som är huvudförfattare till rapporten.
– Därför har vi släppt den här rapporten.
I rapporten kritiserar KD åtgärder som majoriteten i kommunen vidtagit efter valet 2014. Allianspartierna genomförde en rad åtgärder för att förbättra integrationen i Uddevalla åren 2007 till 2015.
”Tyvärr kan vi konstatera att en hel del av dessa åtgärder har avvecklats efter att Alliansen förlorade makten i Uddevalla vid valet 2014”, skriver KD.

Ökad otrygghet
Första delen i rapporten är en beskrivning av de problem med integration som Uddevalla har. I korthet handlar det om hög arbetslöshet, många elever som inte klarar skolan och ökad otrygghet bland de boende.
– Klarar vi inte detta kommer problemen bara att växa, säger Magnus Jacobsson.
Med hjälp av statistik, bland annat från kommunen, polisen och BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har kristdemokraterna i Uddevalla ställt samman relevanta fakta för att få en bild av problemets omfattning. Dessa fakta har kompletterats med anonyma intervjuer med personal inom kommun, polis, ordningsvakter och civilsamhället. Slutsatserna presenteras nu.
– Rapporten visar hög arbetslöshet främst bland boende på Dalaberg, Hovhult och Tureborg, säger Magnus Jacobsson.
– Många elever har stora problem att klara skolan.
– Löser vi inte detta kommer problemen att bli värre.

Ökning i tre stadsdelar
Befolkningen i Uddevalla har ökat de senaste åren. Ökningen beror dock på att vi tagit emot ett stort antal flyktingar och andra invandrargrupper.
Antalet utrikes födda har ökat kraftigt de senaste 20 åren.
Sedan 2014 har ökningstakten accelererat. År 2002 var 12 procent av Uddevallas befolkning utrikes födda. År 2020 har det ökat till 23 procent. Antalet utrikes födda i kommunen uppgick 2020 till 9 914.
Men det är inte ökningen i sig som är problemet, hävdar kristdemokraterna. Problemet är att detta har skett i tre stadsdelar.
– Det är inte bara att det har ökat, det har ökat enbart i tre stadsdelar.
Tre stadsdelar sticker ut. Dalaberg, Tureborg och Hovhult. Det är stadsdelar med hög andel hyresrätter eller så kallade miljonprogramsområden. Där är andelen utrikes födda över 60 procent.
Och detta har skett utan att det byggts några nya bostäder.
– Det innebär att dessa stadsdelar blir mer trångbodda.

Hög arbetslöshet
Bland de utrikes födda är arbetslösheten hög. För hela kommunen är andelen förvärvsarbetande utrikes födda över 61 procent. Men för de tre stadsdelarna Dalaberg, Hovhult och Tureborg är andelen bara runt 50 procent.
Värst är det i Tureborg där bara 48 procent av de utrikes födda förvärvsarbetar.
Det innebär att en mycket hög andel av alla vuxna man möter i de här stadsdelarna är arbetslösa.
Utbildningsnivån skiljer sig också markant. Andelen som har minst gymnasieutbildning är betydligt lägre i de tre stadsdelarna. Snittet för kommunen i befolkningen mellan 20 och 64 år ligger på 86 procent. För Dalaberg och Hovhult är andelen bara 67 procent.
Andelen med gymnasieutbildning sjunker i dessa områden, skriver kristdemokraterna.

Klarar inte skolan
En genomgång av hur många elever som klarar skolan i olika områden visar att situationen har försämrats. Värst är det på Ramnerödskolan.
– Vi misslyckas. 63 procent av eleverna går ut utan att klara skolan, säger Magnus Jacobsson.
– Det är ett jättemisslyckande.
Det är gymnasiet som får ta smällen, hävdar Magnus Jacobsson. Dit kommer numera ett stort antal elever utan de grundläggande kunskaper de behöver. (26 procent av alla pojkar som går på gymnasiet)
– Vi producerar just nu nästa segregationsproblem i Uddevalla.

Brotten ökar
Rapporten innehåller också en analys av utvecklingen av kriminalitet och droger. 15 procent av alla gymnasieelever har prövat narkotika. Samma siffra för årskurs nio i grundskolan är sju procent.
Det är färre som grips för narkotikabrott. Sålunda har antalet anmälda brott minskat.
Det är dock inget säkert mått på utvecklingen, utan beror mer på hur mycket resurser polisen lägger på just narkotikabrott.
Personbrotten ökar i Uddevalla. Det är mer än en fördubbling åren 2010 till 2020.
Sexualbrotten har ökat, men en del av ökningen kan bero på att lagarna har ändrats.
Brotten ökar alltså men det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser. KD menar ändå att intervjuer med väktare och polis ändå ger en annan bild än statistiken ifrån Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
– Det är ingen katastrofal utveckling, säger Magnus Jacobsson.

Förslag till åtgärder
För att förbättra integrationen vill KD stärka vuxenutbildningen med fokus på grundläggande behörighet och yrkesutbildningar som möjliggör att man får jobb.
Partiet vill också satsa på beredskapsjobb och praktikplatser i kommunen, samt underlätta för ungdomar som vill starta egna företag.
KD vill också ”idéupphandla” Ramnerödskolan för att låta friskolor lägga förslag på hur man vill utveckla Ramnerödskolan, för att sedan kunna teckna ett långsiktigt driftavtal med den friskola man bedömer har bäst förutsättningar att vända utvecklingen.
KD vill också se över försörjningsstödet för de som inte delar i arbetsmarknadsutbildningar.
I förslagen ingår också en bostadsstrategi. KD vill aktivera Uddevallahem och förmå det kommunala bostadsbolaget att sälja fastigheter till borätter och investera pengarna i nya bostäder. Man vill också bygga nya bostäder på Dalaberg och Hovhult med ägarlägenheter och bostadsrätter.

Toronto ett exempel
Målet är att påverka befolkningssammansättningen och på sikt även elevsammansättningen på våra skolor.
Magnus Jacobsson tar Toronto i Kanada som ett lyckat exempel på hur man lyckats bryta utanförskap genom en aktiv bostadspolitik. Det är något liknande han vill genomföra i Uddevalla.
Magnus Jacobsson kommer också in på hur man ska kunna utveckla polisarbetet. Frågan om att återkommunalisera polisen dyker ofta upp, men en annan variant kan vara att anställa fler väktare och ge dessa ökade befogenheter att exempelvis ingripa mer aktivt vid brott och gripa misstänkta personer.
I slutorden av rapporten sammanfattar KD läget: ”Vi måste våga se det vi ser om vi ska kunna vara med och förändra framtiden. Idag har vi ett stort utanförskap i framför allt i Dalaberg, Hovhult och Tureborg, och om vi fortsätter att arbeta utifrån samma metoder kommer vi att få samma eller värre resultat i framtiden”, skriver kristdemokraterna.
Göran Åhrén

”Löser vi inte detta
kommer problemen
att bli värre”