KD vill värna vattenkraften

Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson vid ett studiebesök i Bredöl tillsammans med Magnus Jacobsson, båda KD. Foto: G Åhrén
Småskalig vattenkraft:

KD satte press på regeringen

Starka reaktioner på domar om Lianeforsen

Lianeforsen i Årjäng har blivit skriftlig fråga i riksdagen. Kjell-Arne Ottosson (KD) ställde miljöministern mot väggen om vad regeringen gjort för att verkställa riksdagens beslut om småskalig vattenkraft. Och han fick svar.

Många har reagerat på den dom som Vänersborgs tingsrätt, som är mark och miljödomstol, avkunnade rörande två små privatägda vattenkraftverk i Årjäng. Inte bara för den arrogans som präglade motståndarsidans företrädare under själva förhandlingen, utan framför allt för att domstolen följer gamla hjulspår som både riksdag och regering ett flertal gånger tagit avstånd ifrån
En som reagerat starkt på domarna är riksdagsledamoten och kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson från Värmland.
– Jag fick i helgen besked från några lokala dammägare hemma i Årjängs kommun att beslut tagits i mark- och miljödomstolen som går stick i stäv mot riksdagens beslut, skriver Kjell-Arne Ottosson.
– Mark- och miljödomstolen har helt gått på de uppgifter som länsstyrelsen och Kammarkollegiet lagt fram , uppgifter som i sin tur kommer från den jurist på Kammarkollegiet som efter påfunnen jävsrelation med föreningen Älvräddarna avskildes från sin tjänst.
I en skriftlig fråga till miljöminister Isabella Lövin påminner han om riksdagens beslut, särskilt näringsutskottets betänkande (14) om energipolitiken.
– Riksdagen ställde sig bakom ett antal motioner som pekade på att arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen måste fortsätta, och att minskat regelkrångel , respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder med rimliga kostnader ska vara vägledande för detta arbete, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Utskottet framhöll även att det är angeläget att regeringen ser till att den småskaliga vattenkraften i möjligaste mån säkras och att regelkrångel från myndigheter undanröjs. Vidare ansåg utskottet att de beslut som riksdagen tidigare har fattat om bland annat möjligheter till undantag från EU-reglerna på området nyttjas och får genomslag i praktiken.
– Det gäller inte minst hos berörda myndigheter såsom  Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna, vattendelegationerna, Naturvårdsverket och Energimyndigheten.
Av flera skäl är det viktigt att värna den småskaliga vattenkraften och säkerställa goda villkor för den fortsatta driften, avslutade Kjell-Arne Ottosson sin interpellation.
– Med tanke på den omställning vi är mitt uppe i krävs all el vi kan få. Dessutom kommer den fortsatta häxjakten på den småskaliga vattenkraften att rasera gamla miljöer och habitat som byggts upp under många hundra år.
– Raserandet av gamla vattenkraftverk tvingar fram helt ny vattenföring, och därmed riskerar man en ekologiskt motsatt verkan mot vad som eftersträvas av de som vill riva dammarna.
En annan som reagerat är centerpartisten Rickard Nordin som i en kommentar säger att länsstyrelserna borde göra halt och invänta den nationella plan som regeringen beslutat om. Han sätter fingret på ett av grundproblemen, att flera länsstyrelser skyndade sig att förelägga kraftverksägare innan den nya lagen trädde ikraft, för att kunna fortsätta driva ärenden enligt den gamla lagstiftningen, och med syfte att tvinga ägarna att riva ut.
På direkt fråga vad Rickard Nordin tycker om domstolens beslut att inte ge tillstånd till de två kraftverken i Lianeforsen i Årjäng säger han så här:
– Ja, det kloka hade ju varit om länsstyrelserna hade backat med sina föreläggande och låtit den nya lagen komma på plats.
Göran Åhrén

”Beslut i MMD
går stick i stäv
med riksdagens beslut”

Miljöministerns svar:

Uppföljning viktig för regeringen

Miljöminister Isabella Lövin svarade på Kjell-Arne Ottossons fråga med att räkna upp alla beslut regeringen tagit sedan den 1 januari 2019, när den nya lagen trädde i kraft.
Regeringen har ändrat vattenförvaltningsförordningen och infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter till undantag som EU-rätten medger och förklarade av vatten som kraftigt modifierade.
Regeringen har också gett Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i uppdrag att se över sina föreskrifter och vägledningar (enligt ovan).
Miljöministern hänvisar också till beslutet om den nationella planen som togs den 25 juni 2020. Regeringen har också gett i uppdrag åt HaV att se över klassificering och kvalitetskrav, samt miljökvalitetsnormer, så att det blir möjligt för myndigheter och domstolar att följa riksdagens beslut.
Slutligen konstaterade Isabella Lövin att uppföljningen kommer att vara en viktig del i regeringens arbete med att se till så att de beslut riksdagen har tagit också verkställs av myndigheterna och man har gett länsstyrelserna ett uppdrag att redovisa vilka åtgärder de vidtagit och vilka beslut som fattats och vilka vatten som förklarats som kraftigt modifierade.

Regeringen har
gett HaV i uppdrag
att se över miljökvalitetsnormerna

Klimatbudget utan förankring

Jordbruket är en kolsänka. Västra Götalandsregionen bortser från verkligheten när man skapat regionens klimatbudget, skriver lantbrukare Börje Berndtsson. Han fortsätter debatten med regionen om deras arbete med klimatet, som när det gäller jordbruket, bygger på ett felaktigt sätt att räkna. Man räknar bara utsläpp och har glömt att odlade växter också lagrar kol när de växer. Felräkningen får allvarliga konsekvenser eftersom man vilseleder beslutsfattare ute i i kommunerna. I inlägget kritiserar Börje Berndtsson också kommuner som slutar servera elever mjölk, med hänvisning till miljön.Det är en skandal att en skattefinansierad svensk myndighet tar så extremt dåliga beslut som inte är förankrade i verkligheten”, skriver Börje Berndtsson.

Regionen manipuleras

Klimatbudget saknar förankring i verkligheten

Regionen har blivit manipulerad. Den klimatbudget som regionen arbetar med har ingen anknytning till verkligheten. Regionen har blivit förd bakom ljuset av krafter som enbart ser den negativa påverkan jordbruket har på klimatet. Inte den positiva.
Västra Götalandsregionens miljönämnd har producerat en klimatbudget som i förlängningen sänds till kommunerna i regionen. Den kallas för kommunernas klimatlöften, ”Klimatlöften 2030”.
Klimatlöftena bygger på FNs klimatpanels sätt att räkna, det vill säga att enbart räkna utsläpp, och inte ta med kolinlagringen. IPCCs sätt att räkna som regionens miljönämnd kopierat innebär att man satt punkt innan fotosyntesen. Man har inte räknat med den biologiska processen.
Dessutom räknar IPCC utsläpp utan hänsyn till om källorna är fossila eller biologiska. Fotosyntesen som är förutsättningen för allt liv, fångar lufthavets koldioxid och förvandlar det till ALL fast materia. Gräs träd och buskar djur och människor.
Regionens sätt att räkna innebär att man bortser från verkligheten.

En kolsänka
Verkligheten är att svenskt jordbruk är en kolsänka. Till skillnad från industri och stora städer så lagrar jordbruket mer kol än man släpper ut. Mer jordbruk ger alltså mer kolinlagring, vilket betyder att vi kan dricka mjölk och äta kött utan att påverka klimatet negativt. Ju mer vi odlar, ju fler kor vi har, desto mer kol lagrar vi.
Genom att konsumera livsmedel från svenskt jordbruk reducerar vi dessutom påverkan från långa transporter. Vi har goda förutsättningar för att producera animaliska livsmedel i Sverige, som mjölk, ost och kött. Det är alltså inte negativt för klimatet att äta kött och dricka mjölk. Tvärt om.
Lantbrukets grödor, i form av råg, veten, havre, ärtor och bönor, liksom vall och betande djur, tar upp mycket mer än Sverige släpper ut.
Även skogen är en kolsänka. Skogens tillväxt fångar 140 miljoner ton koldioxid per år.

En skandal
Västra Götalandsregionen verkar inte ha förstått vilken roll jordbruket har i kolcykeln. Man gör samma misstag som IPCC och räknar bara utsläpp.
Kommunernas klimatmål redogörs i regionens kostråd till kommunerna i punkt 13. Här har man lyckats räkna ut utsläpp per portion. Och det kan man alltså göra eftersom man inte har med fotosyntesen i sitt sätt att räkna. Eftersom fotosyntesen inte finns med i tankevärlden, så förstår man inte att materian (maten) som ligger på tallriken i grunden är en kolförening och alltså innehåller bundet kol. Maten är alltså en kolsänka. Nästa tankevurpa är att utsläppsmålet satts till 0,9 koldioxidekvivalenter. Det innebär att skolorna i fortsättningen enbart kan servera veganmat. Om man ska följa det här.
Från dagisbarnets två års ålder, till förskolan, till högstadiet, så är de hänvisade till vegetarisk mat.
Åldringsvården är ofta hänvisad till samma kostenhet. De gamla kommer att långsamt svälta ihjäl på den här kosten.

Barnens hälsa äventyras
Skolbarnens fysiska och mentala hälsa äventyras. Näringstätheten i växtbaserad kost är fyra till fem gånger lägre än i animalisk. Ett barn måste alltså äta 400 gram vegetariskt för att nå samma mängd protein som med 100 gram animalisk kost. Vegetarisk mat saknar dessutom viktiga näringsämnen.
Aminosyrorna är färre. Järn och omega 3- halterna är låga. Vitamin B-12 saknas helt, en förutsättning för kroppens signalsystem.
Det är en skandal att en skattefinansierad svensk myndighet tar så extremt dåliga beslut som inte är förankrade i verkligheten.
Det finns kommuner som uppmanar elever i skolorna att sluta äta kött. Och det finns kommuner som slutar servera mjölk, och påstår att man gör det av miljöskäl.
För det första så har det ingen som helst påverkan på miljön om barnen får mjölk eller inte i skolan. Man gör barnen en otjänst eftersom de inte får i sig 18 livsviktiga ämnen, mineraler och vitaminer om de inte dricker mjölk.

Problemen är fossila
Det förefaller som en del har svårt att skilja på miljö och klimat.
När frågan ställs på vilket sätt miljön blir bättre av att eleverna slutar dricka mjölk, svarar man med att skylla på transporterna. Man undrar om Arlabilen, som för övrigt drivs av bioenergi, kör en vända extra till skolorna bara för att leverera mjölk. Så är det ju inte.
Mjölken kommer med samma distributionsbilar som levererar de andra matvarorna.  Och den kör till skolan med mat oavsett om eleverna dricker mjölk eller inte.
Klimatalarmismen börjar mer och mer likna en religion. Alla måste anpassa sig, och dra sitt strå till stacken. Sakargument fungerar inte längre. Man måste väl ändå göra vad man kan, får man ofta höra.
Det är lätt att glömma att är klimatproblemen faktiskt är fossila.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Regionen gör
samma misstag som IPCC
och räknar bara utsläpp”

Politisk diskriminering

Tech-företagens nedstängning av konton utmanar två grundläggande rättsstatliga principer, den om ickediskriminering och yttrandefriheten, skriver advokaten Henrik Sundström.
”Varken Donald Trump, Swebb-TV eller högern i allmänhet har mig veterligen brutit mot någon lag eller allmän regel. Deras brott är uppenbarligen att de torgför en politisk uppfattning som inte klickar med de stora techföretagens värdegrund.”

Privata företag kan inte göra som de vill. Att neka någon en tjänst är också en rättshandling. Att diskriminera någon på grund av politisk uppfattning är också diskriminering.

Twitter ”rundar” yttrandefriheten

”Politisk diskriminering är också diskriminering”

Nyss raderade Twitter kontot för president Donald Trump, med över 88 miljoner följare ett av plattformens tio största. I skuggan av detta stängdes ytterligare tusentals konton med uttalad högerprofil. Samtidigt meddelade Apple och Google olika åtgärder för att begränsa tillgången till Twitters konkurrerande plattform Parler, som har en tydlig yttrandefrihetsprofil. I Sverige raderades nyligen nätkanalen Swebb-TV från Youtube, till tydliga bifallsrop från landets vänsterliberala kretsar.
Twitter har anfört en synnerligen konstruerad anledning till sitt agerande. När det gäller Swebb-TV har Google inte anfört någon specifik orsak alls. Dessa samordnade aktioner från USA:s stora techföretag handlar inte om ”sant eller falskt”. De handlar om makt.
Techföretagen vet att sociala medier är den absolut viktigaste kanalen för högerns åsiktsbildning, men under den sistlidna mandatperioden har hotet om regleringar för att säkerställa yttrandefriheten hängt som ett Damoklessvärd över plattformarna, varför de har aktat sig för att utmana ödet alltför långt.

”Fel” värdegrund
Varken Donald Trump, Swebb-TV eller högern i allmänhet har mig veterligen brutit mot någon lag eller allmän regel. Deras brott är uppenbarligen att de torgför en politisk uppfattning som inte klickar med de stora techföretagens värdegrund. En värdegrund som säkert bara råkar sammanfalla med regeringsblockets.
”Techföretagen är privata företag, de får göra som de vill” lyder mantrat. Men privata företag får inte göra som de vill.
Att neka någon en tjänst är i sig en rättshandling, tillika en rättshandling som i andra sammanhang är noga reglerad. Jämför om ett flygbolag skulle vägra tillåta muslimer att resa med dem. Att diskriminera någon på grund av politisk uppfattning är också diskriminering. Det följer av Europakonventionens tolfte tilläggsprotokoll.
Men oavsett hur lagen ser ut – vilken ordning har man på sina liberala och demokratiska principer, när man hurrar över att någon överhuvudtaget diskrimineras?

Rundar grundläggande principer
Det är således just nu två grundläggande rättsstatliga principer som utmanas av tech-företagen, principen om yttrandefrihet samt principen om icke-diskriminering. Men för vänstermänniskor och pseudoliberaler tycks det inte finnas någon skillnad mellan makt och rätt. ”Rätt är det som jag gör och allt vadhelst jag tycker.” Förstår man vilken drake man föder när man låter en sådan hållning passera utan att reagera?
Diskrimineringslagen och hetslagstiftningen fylls ständigt på med nya skyddade grupper, enligt vad som för tillfället är på modet. Men de grundläggande principerna icke-diskriminering och yttrandefrihet, som en gång byggde västvärlden unik i sin tolerans, tar man dock numera omvägar runt.
Henrik Sundström
Advokat, Uddevalla

”Att diskriminera någon
på grund av politisk uppfattning
är också diskriminering”

Dinosaurier på Antarktis


Dagens klimatförändringar är inte särskilt alarmerande i ett historiskt perspektiv. Det har varit både varmare och kallare tidigare, och klimatet förändras ständigt. Det är inget nytt, skriver historikern Per Bolander. Det är heller inte särskilt varmt i dag. Både Nordpolen och Sydpolen har varit isfria i miljontals år. Dinosaurier har vandrat runt på Antarktis. Vi lever i själva verket i en istid. Och koldioxid är vår vän, inte vår fiende. Utan klimatgaserna skulle det vara 18 minusgrader på Jorden.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är perbolandersmall.jpg

Vi lever i en istid

Klimatet i ett historiskt perspektiv

Klimatet förändras ständigt. Vissa perioder är kallare, som istiderna, andra är varmare. Detta är ett faktum som inte ifrågasätts av någon seriös person. Ändå framför klimatalarmisterna påståendet att det finns ett ”normalt” klimat som vi måste återgå till. Alla avvikelser, för varmt eller för den delen för kallt, är ”onormalt” och skadligt för alla människor var vi än bor på jordklotet.
Den ideala perioden tycks, enligt aktivisterna, vara ungefär 1850–1950 eller så. Äldre aktivister minns nostalgiskt sina soliga (och lagom varma) somrar och vita jular då snön drösade ner lagom till resandet av julgranen. Såsom det var, så skall det alltid vara, ungefär. Med andra ord en tillbakablickande och reaktionär syn.

Sverige gynnas
Vad aktivisterna inte verkar ha tänkt på är att klimatförändringar inte påverkar alla människor på samma sätt. En höjning av medeltemperaturen kommer att gynna vissa och missgynna andra. Detta är inte heller något nytt.
För åtta tusen år sedan var klimatet mycket kallare i Europa än det är idag, det var ju strax efter istidens ”slut” (jag återkommer till parenteserna). Men samtidigt blomstrade Sahara med ett rikt djur- och växtliv. Hällristningar visar hur människor jagade och samlade i trakter som idag är öken. Dock fortsatte klimatet att bli varmare och resultatet blev att miljoner kvadratkilometer i Nordafrika blev öken samtidigt som miljoner kvadratkilometer i Europa, Asien och Nordamerika fick ett tempererat klimat lämpligt för jakt, fiske och odling. Den enes död, den andres bröd, med andra ord.
Om vi ser det rent egoistiskt så tillhör Sverige de länder som kommer att gynnas av global uppvärmning (utom Skåne, men lite svinn får man räkna med).

Varmare än idag
Klimatförändringar är alltså det naturliga, det normala, i jordens historia. Påståenden att medeltemperaturen är varmare idag än på x antal miljoner år (aktivisternas siffror varierar) är rent nonsens. För att bara ta ett exempel: I Sverige under yngre stenåldern och bronsåldern för 5000 – 3000 år sedan var det betydligt varmare än idag. När järnåldern följde så sjönk temperaturen kraftigt (fimbulvintern), för att sedan öka igen. Under ”Lilla istiden”, ungefär 1430 – 1850, blev det åter kallare. Forskare har skyllt detta på solaktivitet, jordaxelns lutning och Digerdöden, samt en människas aktivitet, nämligen Djingis Khan. 
Det var detta som gjorde slut på vikingarnas bosättningar på Grönland, alltså kyla, inte ilskna eskimåer. Naturligtvis förekom det lokala skillnader. På 1600-talet var det drygt en grad kallare än på 1900-talet men i Norden var det två grader kallare, vilket var oturligt för danskarna eftersom Karl X Gustav passade på att tåga över Bälten och tvinga Danmark att avträda Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän och lite annat smått och gott.

För klimatets skull
Ytterligare en faktor som inte tas med i klimathysterin är befolkningsökningen och människors strävan efter höjd levnadsstandard. Om vi, för diskussionens skull, accepterar påståendet att den globala uppvärmningen sker snabbt och till största delen beror på mänsklig aktivitet så måste vi förklara varför.
De sista sextio åren har jordens befolkning ökat med ungefär 150 procent, från cirka 3 miljarder till cirka 7,5 miljarder människor. Den stora majoriteten av dessa människomassor bor i den tredje världen, i länder som Kina, Indien och Brasilien.
Men dessa länder är inte längre fattiga bondeländer, de håller på att genomgå den industriella revolutionen. Alla kineser och indier idag vill äga en bil, bo i ett hus med tvättmaskin, diskmaskin och platt-TV och kunna äta kött några dagar i veckan. Om detta blir verklighet, och allt tyder på att det kommer bli det, så kommer den mänskliga påverkan på natur och klimat att öka dramatiskt.
Lösningen på detta problem är antingen revolutionerande tekniska uppfinningar (el-bilar etc) eller en drastisk sänkning av levnadsstandarden. Men kineserna och indierna kommer inte att gå med på något sådant, tvärtom vill de öka sitt välstånd.

Vi lever i en istid
De kan ju med viss rätt säga till oss i den rika världen: ”Ni har haft ert roliga, nu är det vår tur”, och vilka är vi är att säga emot. För övrigt, hur många svenskar (förutom Greta) är verkligen beredda att kraftigt sänka sin levnadsstandard för klimatets skull? Handen på hjärtat? Inte många, gissar jag.
Vad många tycks ha missat i värmehysterin (jorden ”kokar och brinner”) är att vi fortfarande lever i en istid. Påståendet att ”istiden” upphörde för ungefär 10 000 år sedan är ett feltänk. Grönland och Antarktis är fortfarande täckta av flera kilometer tjocka glaciärer. Detta omfattar över 10 miljoner kvadratkilometer land. Först när isen smält även i dessa områden kan vi säga att vi lämnat istiden.
Under många miljoner år var Nordpolen och Sydpolen isfria eftersom medeltemperaturen var högre än idag. Dinosaurier vandrade omkring på Antarktis. Det är också värt att komma ihåg att om isen i Arktis skulle smälta så kommer det att påverka Golfströmmen vilket leder till en istid lik den för 10 000 år sedan.

Utan CO2 inget liv
Dessutom är det så att växthusgaser som koldioxid är vår vän, inte vår fiende. Utan den skulle högre liv inte kunna existera på jorden. Vår planet ligger cirka 150 miljoner kilometer från solen. På detta avstånd finns den så kallade ekosfären, alltså där liv kan finnas. Ligger en planet för nära solen, som Venus, är det för varmt och ligger den för långt bort, som Mars, så är det för kallt.
Ekosfären är flera miljoner kilometer bred, så var finns då jorden, nära den yttre eller den inre gränsen? Svaret är vid den yttre gränsen. Medeltemperaturen på jorden är för närvarande 10 plusgrader. Utan växthusgaser skulle den vara 18 minusgrader. Jorden är alltså 28 grader varmare än den ”borde” vara i förhållande till avståndet från solen. Minskande solaktivitet det senaste årtiondet leder till ett kallare klimat som kommer att mildra den globala uppvärmningen fram till 2050.
Detta är bara några av de fakta som sällan syns i debatten. Det finns många fler.
Per Bolander
Historiker

”Under många miljoner år

var Nordpolen

och Sydpolen isfria”

Veckans krönika

Vad har Trump och Eliasson gemensamt? De är ytterligheter i en galen värld som inte längre vill förstå, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika. Man har slutat ”titta ut”, och många vill inte ens ha en förklaring.
”På de godas sida njuter man ständigt av sin egen förträfflighet och nöjer sig med det.
Man ids inte att titta ut från den egna förträfflighetens grotta.”

”Dan Eliasson får utgöra sinnebilden över allt som är motsatsen till Trump. Han är ett signum för de inne i grottan och en produkt av ett system som vägrar söka egna brister.”
”Men just idag den 7 januari känns det nog ganska skönt i Rosenbad ändå. Nu kan man skrika sig hes över Trump och hotet mot demokratin och än en gång slippa städa i grottan den här våren också.”

Ytterligheter i en galen värld

Idag, en av de första dagarna 2021, står världen inför ett enormt dilemma. Mångdubbelt större än en Covid-19 pandemi. Det som händer nu, kan i värsta fall bli början till en ökande och helt meningslös polarisering av hela världen. Kanske iscensatt och planerat av annan. Vem vet?
Just idag läser jag i olika flöden, hur mängder av små och stora ledare, fullständigt öser sin galla över Trump och det lilla galna gäng han uppbådat för att ”storma” den amerikanska kongressbyggnaden. Alla vet nu att just Donald är sådan. Han vill ha rubriker och skapa missnöje, och han lyckas i sak än en gång. Men polariseringsproblemet är egentligen inte Trump, utan ”den andra sidan”.
Det är deras kompletta och över tid massiva ”idiotförklaring”, av den dumma och fula sidan, som är det farliga. I ett av mina flöden stod i dag att läsa:
”Hoppas ingen ens försöker förklara eller försvara det som händer i USA. Trump, kryp tillbaka in under den sten varifrån du kom”.
Det är just en sådan Tweet som är farlig. Mångdubbelt mera skadlig för fred och demokrati än vad Trump själv är.

”Man ids inte titta ut”
För den som nu drar slutsatsen, att jag är Trump-vän tar fel. Att Trump är mer eller mindre galen på många sätt håller jag helt med om. Det handlar inte om det, utan om hur galenskaperna ständigt bemöts.
Den andra sidan. Den ”fina sidan”, har velat skilja sig från den simpla och fula länge.
På de godas sida njuter man ständigt av sin egen förträfflighet och nöjer sig med det.
Man ids inte att titta ut från den egna förträfflighetens grotta.
Det enda man är överens om, är att i grottan har man rätt, och utanför har man fel.
Det stora problemet är att man inte försöker ta reda på vad som händer utanför, och om någon skulle försöka, så är de som tittar, så förblindade av sin egen miljö att de inte förstår vad de ser, utan bara avfärdar allt som fel.
Allt blir så mycket svårare att lösa, när man i grottan säger, likt Tweeten:
”Hoppas ingen ens försöker förklara…”
Det vill säga att det man själv ser, är så fel att man inte ens bryr sig.
Man avfärdar istället allt som helt galet, simpelt och fel. Sen kryper man tillbaka och för sina ”krig” inifrån, i de goda vännernas lag.

En dag slår det över
Men så en dag slår det över. Dan Eliasson får utgöra sinnebilden över allt som är motsatsen till Trump. Han ett signum för de inne i grottan och en produkt av ett system som vägrar söka egna brister.
Likt en stor symbolhandling och turligt nog för de ”fina i sin grotta”, kunde de i går, bära ut Eliasson likt en liten stinkande latrin. En som uppvisat begränsat personligt omdöme. Utan att se att han är en perfekt produkt av det egna systemet.
Men vinsten i detta, var nu att mycket värre misslyckanden kunde skylas över.
Att just Eliasson, som en i raden av komplett värdelösa generaldirektörer offrades, sågs som en rimlig manöver för att skyla över bristen på rådighet hos de flesta statsråd. Men just idag den 7 januari känns det nog ganska skönt i Rosenbad ändå. Nu kan man skrika sig hes över Trump och hotet mot demokratin och än en gång slippa städa i grottan den här våren också.

Var är analysen
Men det som just nu förbluffar är att så få verkligen funderar över VARFÖR. Varför kan Trump med sin galna stil uppbringa nära på hälften av de amerikanska väljarna? Varför har Jimmy Åkesson kunnat vandra från noll till 18 procent?
Varför har en medioker politruk fått lov att kapitalt misslyckas i samtliga fyra ämbeten och ändå ha kvar anställningen och uppbära två miljoner i årslön?
Vi alla vet att nästan alla utredningar som utförs, både i smått och i stort, tar sin start i ett varför. Bakom varje varför finns ett motiv. Och det är motiven vi ska leta efter. Det är i motiven man finner svaren.
Så min bästa gissning idag är att man inte vill ha några svar. Man vill inte komma på varför. Man lever så gott på att hålla konflikten vid liv. Konflikten mellan fint och fult, mellan gott och ont, där alla är sig själva nog och man själv kan njuta sin egen förträfflighet.
Att spotta på de dumma har blivit inne igen.
Sven-Arne Thorstensson

”Eliasson är en produkt
av ett system som vägrar
söka egna brister”

Veckans krönika

”Den negativa syn på jordbruket som blivit en följd av myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut”, skriver miljöexperten Göran Värmby i Veckans krönika. Jordbruket är en kolsänka. Jordbruket tar upp mer koldioxid än man släpper ut. Hur kan det komma sig att IPCC missat detta, undrar Göran Värmby. Enligt forskaren Per Frankelius handlar det om inställning, IPCC är enbart fokuserade på utsläpp.”Ett viktigt påpekande är att IPCC tar in och sammanställer forskning från olika universitet och forskningsinstitut. De bedriver alltså inte någon egen forskning”, skriver Göran Värmby. Beräkningsmetoderna har missgynnat jordbruket, och lett till den negativa syn på jordbruket. Myndigheternas beräkningsmetoder måste därför redas ut. I synnerhet som pandemin blottat brister i Sveriges beredskap med låg självförsörjning ifråga om livsmedel.

Jordbruket är en kolsänka

”Myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut”

Totalt släpps det ut cirka 56 miljarder ton koldioxid-ekvivalenter globalt. Jordbruket anses stå för cirka 10 procent eller 5,6 miljarder ton. Såväl FNs klimatorgan IPCC som Naturvårdsverket pekar ut jordbruket som en av de största ”klimatbovarna”. Men nu har det kommit en forskningsrapport som visar att jordbruket istället kan vara en så kallad kolsänka, precis som skogen. Det vill säga att jordbruket binder mer kol än vad det släpper ut.
En svensk forskare, Per Frankelius från Linköpings Universitet, har alltså nyligen publicerat sensationella resultat i Agronomy Journal, en ansedd tidskrift för agrikulturella frågor. Hans artikel har granskats av flera professorer/forskare innan den publicerats.
Hans slutsatser låter rätt självklara. Alla vet ju att växter binder kol genom fotosyntesen. Koldioxid är byggstenen för allt levande växtmaterial, något som rätt sällan poängteras.
Jordbruket sår och odlar varje år gigantiska mängder spannmål, grödor, foderväxter, oljeväxter och vall. Per Frankelius har med utgångspunkt från officiella siffror från FAO, FNs livsmedels- och jordbruksorganisation, räknat ut att spannmål varje år globalt binder ca 3,8 miljarder ton koldioxid. Något som vare sig IPCC, Naturvårdsverket eller andra myndigheter har redovisat. Det är denna siffra Per Frankelius redovisar i sin forskning och i artikeln i Agronomy Journal.

Fokus på utsläpp
Jag ringer upp Per Frankelius och får mer kött på benen. Tar man med övriga grödor blir siffran ca 9,1 miljarder ton koldioxid, vilket betyder att jordbruket blir en så kallad ”kolsänka”, det vill säga tar upp mer kol än vad man släpper ut. Jordbruket tar upp 9,1 och släpper ut 5,6 miljarder ton. Men detta har han ännu inte analyserat i detalj.
Hur kan det komma sig att IPCC missat detta? Alla vet ju att en grön växt, ja alla växter, ”suger upp” koldioxid eftersom det är byggstenen för att bilda kolföreningar och kolhydrater som bygger upp alla växtceller. Något som inte alltför ofta påpekas i den offentliga debatten. Per Frankelius svarar att han tror att IPCC har en viss inställning där man är fokuserad på att se på utsläpp i första hand, inte sånt som minskar problemen.
Ett viktigt påpekande är att IPCC tar in och sammanställer forskning från olika universitet och forskningsinstitut. De bedriver alltså inte någon egen forskning
En invändning man kan ha mot Per Frankelius resultat är att den koldioxid som tas upp av spannmål och odlingar, släpps ut ”strax efteråt” i samband med konsumtionen i andra delar av samhället. Man kan alltså se jordbruket som ett nollsummespel med hänsyn till det korta tidsintervallet mellan upptag och utsläpp.

Binder kol längre tid
Det finns två fel med det resonemanget. Dels släpps inte alla de mängder kol som bundits i jordbrukets olika produkter ut med en gång. Relativt stora mängder kan bedömas som bundet under en längre tid i kor, får, lamm, långtidslager för spannmål, grödor och vall, människor, fårskinn, läder, horn, konsthantverk, rotsystem, biokol i åkrar och ängar mm. Här behövs noggranna beräkningar.
Dels bör utsläppet i samband med konsumtion och förbrukning av jordbruksprodukter belasta andra sektorer än jordbruket. I analogi med hur IPCC sätter ”systemgränser” för andra branscher. Utsläppen från oljeindustrins produkter brännolja, bensin och diesel belastar till exempel sektorn ”transporter” och inte oljeindustrin.
Dessa andra ”utsläppande” sektorer kan för jordbruket vara livsmedelsbranschen, konsumtionen hos privatpersoner mm. Även dessa utsläpp bör beräknas för de olika ”användarna” och konsumenterna.
Nu behövs beräkningar för hur det ser ut för jordbruket såväl globalt som i Sverige.
Den negativa syn på jordbruket som blivit en följd av myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut. Enligt min uppfattning gäller det inte bara klimatfrågan, vilket jag vill återkomma till. Alltsedan Corona-pandemins start har det stått klart att Sveriges beredskap och självförsörjning ifråga om livsmedel varit under all kritik varför det är extra viktigt att jordbruket får rätt förutsättningar för att växa och utvecklas.

Göran Värmby

Göran Värmby är miljöexpert med förflutet i Greenpeace, som sakkunnig i regeringskansliet, projektledare för biogas Väst och som rådgivare åt kommunalrådet Göran Johansson i Göteborg. Han har också verkat i många år som oberoende konsult.

”Viktigt att jordbruket
får rätt förutsättningar
för att växa och utvecklas”

”Bonden”

Westsidans krönikör Sven-Arne Thorstensson är tillbaka lagom till jul med en betraktelse över bondens villkor i vår tid. I en parafras på Viktor Rydbergs ”Tomten”, skaldar han fritt kring bonden, gården och skogen. Och trots att det är på rimmad vers, och det snart är jul, så lyckas han på sedvanligt sätt gissla tidsandan och rikta en och annan känga åt staten. Läs Sven-Arne Thorstenssons ”Bonden”.

”Tomten” får nytt liv

Luciadagen nådens år 2020. 
Idag får ”Tomten” nytt liv, 11 verser satir och tankar över tiden…

Visslar bäst som visslar högst…
Håll till godo

Livsmedelshandelns press är hård, 
Kronorna gnistra och glimma. 
Alla lovprisa ”nära-gård” 
mitt i lågprisens timma. 
Kunden vandrar sin tysta ban, 
Pris lyser rött, till å me på Scan. 
Pris lyser rött i korgen.
Det är den stora sorgen.

Bonden står trött vid sin lagårdsdörr, 
trött och skall snart börja riva, 
lyssnar, som många gånger förr, 
musik från trångsynens skiva, 
tittar mot staden, där pris och lur 
drar kring maten en märklig mur, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.

Tar sin tanke och keps och går, 
skakar huvud och hätta,…
»nej, den vägen blir alltför svår, 
nej, jag fixar ej detta»…
slår, som han plägar, inom kort 
slika spörjande tankar bort, 
går att ordna och pyssla, 
Sylt blir hans nya syssla.

Går till fähus och redskapshus, 
känner på alla låsen.
Korna flyttat till Schleswigs ljus,
från drömfabriken med båsen.
Lömsk av felen och tån så öm,
bonden i stallet har dock en dröm.
Sylt i krubban tar över,
nu blir det äntligen klöver.

Går så kursen om sylt och bär, 
ser, hur de fröjdas där inne.
Går till handlarn…”Nu är den här!”
…stolt med kursen i minne.
Bjuder ut sylten. ”Det är så gott.”
Handlarn’ skakar sitt huvud smått, 
Bonden sin handlare känner, 
de voro goda vänner.

Bonden han tvingas till sist att se 
marknadskraften den kära, 
länge och väl han märkt, att de 
inte hålla hans flit i ära.
Åkern han skött, han har gått på tå.
Länsstyret noterat felen små.
Det är ju deras lycka,
konstigt det kan man tycka.

Så har man sett det från tid till an, 
helt genom långa tider. 
Vaknar det gör man försent på dan,
nymornad tittar, det svider,
av nya tider som skrider.
Släkte följde på släkte snart, 
blomstra och åldras, gick…men vart? 
Frågan, som icke låter 
fråga sig, kom ju åter.

Bonden vandrar till husets loft, 
där har han bo och fäste.
Fönstret är öppet för skogens doft, 
hans besparingars bästa näste.
Nu är hans naturbetesmark så tom, 
men vad gör det, snart står gran i blom.
Förnuftet det kommer tillbaka, 
det ska kosta, det som man vill smaka.

Konstigt det där man har pratat om 
månget sånt färdeminne, 
intet likväl om frågan, som 
rör sig i bondens sinne. 
Genom en glänta i skogens vägg 
ser han en Lavskrika i mossans skägg. 
Fågeln hans drömmar sänker, 
nu han grubblar och tänker.

Tyst är gården och nejden all, 
trenden, den släckte ljuset, 
blott från fjärran av stadens kall 
höres helt sakta bruset. 
Bonden lyssnar och, halvt i dröm, 
tycker sig höra tidens ström, 
undrar, varthän den skall fara, 
undrar, var förnuftet må vara.

Rimskrivarlyans dom är hård, 
trångsynen gnistra och glimma. 
Alla sova i egen vård… 
gott intill elftetimma. 
Bonden han flyttade in till stan, 
vi äter till måltid en ståtlig gran, 
Många fick det i baken. 
Är det nå’n mer än jag som e’ vaken?

Sven-Arne Thorstensson

”Åkern han skött, han har gått på tå.

Länsstyret noterat felen små.

Det är ju deras lycka,

konstigt kan man tycka”

Ljusmanifestation i Järle

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0336-e1595769714113.jpg

Järle kvarn:

Protesterna mot rivning växer

Ljusmanifestation för att bevara kvarndammen

Protesterna mot statens planer på att riva Järle kvarndamm växer. Naturvårdsverket, som står som ägare till dammen, har ansökt hos Mark- och miljödomstolen om att få riva dammen. Men planerna möter motstånd hos lokalbefolkningen.

Det har växt fram en lokal opinion som är emot en rivning. Aktionsgruppen har samlat tusentals personer som menar att miljökonsekvenserna av en rivning kan bli allvarliga för de kringboende. Dessutom förstörs en gammal kulturmiljö som har riksintresse.
Många oroas över konsekvenserna av en rivning. Både för den flora och fauna som idag finns kring anläggningen, men också för den unika kulturhistoriska miljön. En rivning kommer att förstöra dammen. Dammen försvinner och ersätts av en fors.
På torsdagen genomförs en manifestation för att bevara kvarndammen. På grund av pandemin kommer man att placera ut ljus vid kvarnen i en ljusmanifestation. Personer och organisationer som stöder ett bevarande har skänkt ljus eller pengar till ljus.

Vill ha dialog
Stödet för ett bevarande av kvarndammen är stort. Gruppen ”Vi som vill rädda kultur- och naturmiljön vid Järle Kvarn” har samlat flera tusen medlemmar.
”Vi anser att det finns goda möjligheter att förbättra möjligheterna för fisken att vandra utan de drastiska åtgärder som Naturvårdsverket nu vill genomföra. Vi vill därför få en mer öppen dialog med Naturvårdsverket, som äger kvarnen och dammen, och med Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet och pådrivande i frågan, för att hitta mer balanserade lösningar”, skriver aktionsgruppen i ett pressmeddelande.
Enligt aktionsgruppen är det många som vill uttrycka sitt stöd för att bevara kvarndammen. Men det är inte möjligt att samlas allihop på grund av pandemin. Därför väljer man att genomföra den här ljusmanifestationen istället.
Motståndet mot statens utrivningsplaner har tidigare uppmärksammats bland annat genom aktionen med de tygband som sattes upp på broräcket vid kvarndammen. Antalet tygband blev till slut besvärande och länsstyrelsen valöde då att skicka ut en patrull som flyttade på tygbanden.

”Vandringshinder”
Området kring Järle kvarn behöver förändras, skriver Naturvårdsverket. Problemet uppges vara att dammen vid kvarnen är ett vandringshinder.
”Dammen hindrar fisk, musslor och andra vattenlevande djur att passera”, skriver verket, som hävdar att Järleån därför inte uppfyller miljökvalitetsnormen.
Dammen måste alltså rivas.
”Området är en viktig plats för flodpärlmusslan, som är beroende av öringen för sin fortplantning”, skriver verket vidare. Populationen av öring är dock för svag, och det beror enligt verket på dammen.
”Målet är att skapa en långsiktigt hållbar lösning som uppfyller lagstiftningens krav”, skriver verket.
Sedan hänvisar man till att Naturvårdsverket och Länsstyrelsen utrett olika lösningar ”där dammen ersätts med en naturlig fors.”
Det statliga verket vill inte bara ta bort dammluckorna, man vill bygga om kvarndammen till en fors och förvandla den gamla kulturmiljön till en anläggning för sportfiskare. Ett eldorado för flugfiske efter öring, kan man tänka.
FOTNOT: Den länsstyrelse som åsyftas är Länsstyrelsen i Örebro län.
Göran Åhrén

”Stödet för att bevara
kvarndammen är stort”

KD inför valet 2022

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan regera trots att det är en ickesocialistisk majoritet i riksdagen. Det beror på stödet ifrån Liberalerna och Centerpartiet. Men nu sviktar det politiska underlaget för regeringen, skriver kristdemokraterna Magnus Jacobsson, Karin Johansson och David Sahlsten från Uddevalla.
Debatten är igång inom Liberalerna som befinner sig i ett utsatt läge med opinionssiffror långt under fyraprocentspärren.
”Vi hoppas givetvis att samma debatt som pågår på det nationella planet skall påbörjas i Uddevalla. Från kristdemokratiskt håll kommer vi att gå till val på att det efter valet 2022 skall bildas en borgerlig regering som tar tag i de problem som finns i Uddevalla.”

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson vill ha en borgerlig regering.

”Vi behöver en borgerlig regering”

I valet 2018 gick de fyra borgerliga partierna till val med löftet om att bilda en borgerlig regering. Efter valet valde Centerpartiet och Liberalerna att bryta detta löfte och i praktiken ”bilda regering” med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Rent tekniskt sker den nya samverkan genom att S och MP bildar regering. L samt C samverkar i alla utskott i riksdagen. L har även enskilda tjänstemän placerade på regeringskansliet. Hela uppgörelsen bygger på att S och MP även har en sidouppgörelse med V. Kort och gott, nuvarande SMP-regering har stöd av CLV vilket gör att de kan regera landet trots att det idag finns en tydlig icke socialistisk majoritet i riksdagen. Att detta har väckt irritation hos borgerliga väljare är inte så förvånande.   

Under senare tid har en debatt påbörjats, framför allt inom L, avseende partiets framtid. Givetvis påverkas denna debatt av att L under en längre tid har legat mycket under fyraprocentspärren. Samtidigt finns det många inom L som aldrig har varit positiva till att göra upp med SMP, utan man kämpade för en ny Alliansregering som hade haft möjlighet att regera med hjälp av hoppande majoriteter.   

Från kristdemokratiskt håll välkomnar vi givetvis att L börjar inse att uppgörelsen med SMPV var ett misstag. Sverige behöver en ny borgerlig regering som är beredd att ta itu med de problem som vi har i Sverige. SMP-regeringen kommer inte att kunna lösa vare sig arbetslösheten, bostadsbristen, vårdköerna eller kriminaliteten. Sverige behöver en ny regering som på allvar tar tag i dessa problem.   

Samtidigt som vi gläds över att L har påbörjat en intern diskussion avseende en framtida borgerlig regering så är vi fortsatt förvånade över att L i Uddevalla väljer att regera tillsammans med S. Även i Uddevalla kommunfullmäktige finns en mycket tydlig ickesocialistisk majoritet. Ändå har MCL valt att låta Ingmar Samuelsson, S styra kommunen. Detta är ett svek gentemot alla borgerliga väljare. Även i Uddevalla gick de borgerliga partierna till val på löftet om att bilda en borgerlig regering men ändå väljer L tillsammans med M och C att regera med S.   

Vi hoppas givetvis att samma debatt som pågår på det nationella planet skall påbörjas i Uddevalla. Från kristdemokratiskt håll kommer vi att gå till val på att det efter valet 2022 skall bildas en borgerlig regering som tar tag i de problem som finns i Uddevalla. Vi ser hur centrum får allt svårare att överleva, vi har problem med integrationen, vi ser också hur en del ungdomar har börjat fastna i kriminalitet, vi har behov av nya industriområden och vi måste förbättra infrastrukturen. Till detta kommer att vi behöver utveckla både skolan och äldreomsorgen. Det finns således en hel del att ta tag i.   

Vi hoppas därför att L även i Uddevalla skall vara beredda att lämna samarbetet med S och påbörja ett seriöst samarbete för att både Sverige och Uddevalla skall få en borgerlig regering.   

Magnus Jacobsson, KD
Riksdagsledamot
Uddevalla

Karin Johansson, KD
Orförande KD Uddevalla

David Sahlsten, KD
Gruppledare KD Uddevalla

”S och MP kan regera
trots att det finns en tydlig
icke-socialistisk majoritet”

Jordbruket ingen klimatbov

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_2269.jpg

Svenskt forskare:

IPCC har räknat fel

Jordbrukets klimatpåverkan överdrivs

WESTSIDAN: Jordbruket är ingen klimatbov. Påverkan på klimatet överdrivs. Forskaren Per Frankelius har visat att IPCC bara tagit med de negativa effekterna av jordbruket. Inte de positiva, som inlagringen av kol när grödor växer.

Vi blir kanske tvungna att tänka om när det gäller jordbrukets påverkan på klimatet.
Enligt FN:s klimatpanel, IPCC, är jordbruket en betydande källa till växthusgaser. Den bilden utmanas nu av den svenske forskaren Per Frankelius.
Han har analyserat skriftliga dokument från IPCC och hans slutsatser är uppseendeväckande. IPCC har fokuserat på utsläpp, men utelämnat fotosyntesen, när man beräknat utsläppen från jordbrukssektorn.
I sin rapport för beslutsfattare hävdar IPCC att jordbruket står för 23 procent av de mänskliga utsläppen, eller 5,6 miljarder ton koldioxid.
Per Frankelius beräkningar visar att 3, 8 miljarder ton koldioxid tas upp av den spannmål som odlas varje år. Övriga grödor, som inte är spannmål, beräknar Per Frankelius kan ligga på cirka två miljarder ton. Men det resultatet är inte framme än.
– Lantbruket har hittills betraktats som en klimatbov. Då är frågan hur mycket klimatbov man är, säger Per Frankelius.

Klimatneutralt

Mycket tyder alltså på att jordbruket precis som skogsbruket lagrar mer koldioxid än man släpper ut. Vilket skulle innebära att jordbruket inte alls är den klimatbov som många hävar. Per Frankelius tror att jordbruket precis som skogsbruket är klimatneutralt.
– Absolut.Man kan inte enbart räkna med de negativa sidorna av en verksamhet. Man måste också räkna med de positiva. Det gör man exempelvis när det gäller skogen. Den stora skillnaden mellan jord och skog är tiden.
– Det går hundra skördar på en slutavverkning.
Skogen binder fem ton koldioxid per hektar och år. Skillnaden är att skogsnäringen varit bättre på att framhålla detta och därmed fått det erkänt. Men man har inte pratat om att spannmålen tar upp över tre miljarder ton koldioxid från atmosfären.

Syre positivt

Att jordbruket också binder kol är ställt utom allt rimligt tvivel. Per Frankelius beräkningar av spannmålsodlingens inlagring av kol tyder på att även jordbruket borde kunna betraktas som klimatneutralt, eller rent av klimatpositivt.
Per Frankelius tar ett exempel. Om vi plötsligt kan få tag på föda på annat sätt, och inte skulle behöva jordbruket, då skulle tre miljarder ton koldioxid som idag binds av spannmålsodlingen, stanna kvar i atmosfären istället för att omvandlas till mat.
– Detta struntar IPCC fullständigt i.
Man räknar inte heller med att växter producerar syre. Syre är en positiv klimatgas. Tillför man syre till atmosfären minskar koncentrationen av koldioxid.
– Syre finns i atmosfären, därmed är det en klimatgas. Tillförseln av syre påverkar atmosfärens sammansättning, och utan det skulle vi alltså ha en högre koncentration av koldioxid.
– Jordbruket producerar syre. Syre är en positiv klimatgas, säger Per Frankelius.

Vetenskapligt granskad

Forskaren Per Frankelius har publicerat resultatet av sin forskning i den ansedda vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal. Den är granskad och godkänd av andra forskare.


Per Frankelius har skrivit en vetenskaplig artikel om sina resultat. Den har publicerats i den ansedda tidskriften Agronomy Journal. Innan publicering blev den vetenskapligt granskad och godkänd, och går därför inte att avfärda utan vidare.
– Det tog ett år, säger Per Frankelius.
Det återstår att göra beräkningar på övriga grödor. Men även gräsmarkernas betydelse för kolinlagringen är viktig, menar Per Frankelius. Odlingen av vall är stor i Sverige, 44 procent av åkerarealen.
Det är inte osannolikt att ett fortsatt arbete visar att jordbruket är klimatpositivt.
Per Frankelius forskning kan öka medvetenheten om fotosyntesens effekter på klimatet vilket kan få konsekvenser för vilka beslut som fattas. Ju mer man odlar desto mer koldioxid lagras.
Genom att förbättra gödningen kan man få det att växa bättre vilket bidrar till ännu mer kolinlagring. Det finns projekt för detta internationellt.
– Det är bara skogsbruket och jordbruket som kan skryta med detta, säger Per Frankelius.
Han har tagit fram sju olika metoder för ett mer hållbart jordbruk. Bland annat nya odlingskoncept för att öka fotosyntesen och därmed kolinlagringen. Men även bättre metoder för gödning, och spridning av biokol från skogsbruket på åkermark.

Både ris och ros

Resultatet av Per Frankelius arbete har inte tagits väl emot överallt. Han har fått både ris och ros av forskarkollegor. Men många lantbrukare har hört av sig och varit väldigt positiva. Han är ändå glad över att det blivit debatt.
– Det är det viktigaste att man tillåter debatt, säger han.
Kritiker har hävdat att kolet kommer ut igen när spannmålen konsumerats. Men det är ett felaktigt sätt att räkna, hävdar Per Frankelius.
– Det sker inte i lantbrukssektorn, säger han.
Och ska man göra en klimatbudget för jordbruket då måste självklart beräkningarna grunda sig på det som sker inom jordbrukssektorn.
– Enligt FN:s redovisningsprinciper så skall man räkna varje samhällssektor för sig. Och man bör hålla sig till sina redovisningsprinciper. Men i det här fallet har man bara struntat i det.
Vad som händer med spannmålen när den är skördad och har lämnat jordbruket är alltså en fråga för en annan samhällssektor enligt FN:s egna regler. Man har dessutom räknat med att allt konsumeras, och att det sker samma år som det skördats, vilket inte alls alltid är fallet.
– Jag tror att de har det i sin tankevärld, att bara tittat på negativa saker. Och det är ett tankefel. Det är pinsamt.
– Men till det kommer politikernas vilja att minska klimatpåverkan.

”Det är nog nu”

Att jordbruket felaktigt pekas ut som en klimatbov är illa nog. Det som är riktigt allvarligt är om krav på åtgärder gör en redan dålig lönsamhet ännu sämre. Svenskt jordbruk lider redan av för höga kostnader.
Ytterligare pålagor med klimatet som motiv skulle kunna få allvarliga konsekvenser för svenskt jordbruk.
– Det är nog nu, säger Per Frankelius.
Han jobbar vidare med att få fram beräkningar för andra grödor än spannmål. Men det är ett arbete som tar tid. Han medger att det skulle behövas mer resurser till den här forskningen.
FOTNOT: Per Frankelius är forskare på Linköpings Universitet.
Göran Åhrén

Länk till Per Frankelius artikel i Agronomy Journal:
https://acsess.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/agj2.2028
https://acsess.onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.1002/agj2.20286

”De tittar bara

på negativa saker-

det är ett tankefel”