Små kraftverk värnas

Magnus Jacobsson (KD) är nöjd med den nya regeringens mål för små kraftverk. Foto: G Åhrén

Ny regering pausar omprövningarna

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Nu är den nya regeringen
också tydlig
när det gäller småskalig vattenkraft”

Regeringen vill ha mer vattenkraft

Ödeborg. Naturligt vandringshinder. Är det rimligt att fisk ska kunna ta sig fram överallt?

Elkrisen tvingar fram åtgärder

Regeringen ber HaV ser över normsättningen

Nu ingriper regeringen. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått i uppdrag att se över normsättningen av Sveriges vattendrag, en av grundbultarna i vattenförvaltningen. Syftet är att HaV ska se överbehovet av nya föreskrifter och vägledningar.

– Vi behöver se till att vattenkraften utnyttjas till max utan att bygga ut den, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Tanken är att föreskrifter och vägledningar ska bli mer ska bli mer ändamålsenligt utformade.
– Vi ska värna våra svenska vattendrag och sjöar, inom uppställda ramar, samtidigt som det är viktigt att vi i den exeptionella situation Sverige och Europa befinner sig säkerställa att vi inte tappar viktig elproduktion, säger Annika Strandhäll.
I sitt pressmeddelande skriver regeringen så här:
”Syftet är att klargöra om föreskrifter och vägledningar är ändamålsenligt utformade, något som är angeläget utifrån de stora och ökande behoven Sverige har av energiproduktion. Det innebär bland annat att myndigheten ska analysera vattenmyndigheternas behov av vägledning när de tar fram miljökvalitetsnormer för vatten.”
Enligt EU:s vattendirektiv kan en vattenförekomst förklaras som kraftigt modifierad, KMV. Det innebär i så fall att kraven på åtgärder blir mildare. Riksdagen har beslutat att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag och KMV som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna har inte hörsammat detta. Istället har man hänvisat till sina egna regler för KMV som i praktiken innebär att bara de största oftast statligt ägda vattenkraftverken klassas som KMV. Sverige har jämfört med andra länder en mycket låg siffra för KMV. Några få procent, medan exempelvis Schleswig-Holstein har 20 procent KMV-klassning av sin vattenkraft.
En konsekvens av detta och den snäva normsättningen har blivit omfattande krav på åtgärder från länsstyrelserna. Verksamheten blir inte längre lönsam. Många privata ägare väljer därför att lägga ner och riva ut.
Mitt i elkrisen arbetar alltså statliga myndigheter för att minska produktionen av el från småskalig vattenkraft, som till stor del är privatägd. I kölvattnet på den statliga kampanjen mot vattenkraften så köper utländska bolag med riskkapital bakom sig upp vattenkraftverk i Sverige.
Kritiken från vattenkraftsföreningarna i landet växer. Och många har försökt nå fram till politiken med budskapet att situationen nu trots besluten i riksdag och regering är akut. Det är mot den bakgrunden man kan se Annika Strandhälls utspel om vattenkraften.
Göran Åhrén

”Vi behöver se till
att vattenkraften
utnyttjas till max”

Vill öka vattenkraften…

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_3418.jpg

”Alla borde klassas som KMV”

Åtgärder bättre än juridiska processer


Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) efter ett besök i Dalsland med vattenförvaltning och små kraftverk på agendan. Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.

Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning.
Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson.
Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader.
Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.

Lokalt inflytande
Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka.
– Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson.
Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt.
I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande.
En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk.
– Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson.
– De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.

Minskad produktion
Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten.
I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra.
När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion.
– Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner.
Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.

Politiken måste vara med
Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det.
Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson.
– Vi kanske ska sätta noll som gräns istället.
Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter.
En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra.
Det behövs också en bättre lokal förankring.

Massiv kritik
Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna.
– Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson.
Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland.
Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar.
Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.

Många har gett upp
Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut.
I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut.
Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson.
Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer.
Göran Åhrén

”Alla små vattenkraftverk
borde klassas som
kraftigt modifierade vatten”

Magnus Jacobsson (KD)

”Processen håller på att gå överstyr”

VSVF årsmöte i Kvänum:

Riksdagsbeslut får inte genomslag

Myndigheter höjer ribban i omprövningarna

Orimliga krav och juridiskt krångel präglar omprövningarna av småskalig vattenkraft. Bland kraftverksägarna är tålamodet slut. Nu vädjar man till politiken att ingripa för att få myndigheter att följa de beslut som tagits av riksdag och regering.

Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, höll årsmöte den gångna helgen. Inbjuden var socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Ezelius, Tidaholm. Han hade inte så mycket att säga, men lyssnade, och lovade att ”ta med sig” kraftverksägarnas tankar till Stockholm.
Det blev en intressant diskussion.
I fokus för debatten var omprövningarna som nu är igång. En deltagare talade om orimliga krav som ställs på kraftverksägarna. Länsstyrelsen har ”höjt ribban”.
Flera berättade att kraven på åtgärder ökar, liksom det juridiska krånglet. Tvärt emot vad riksdagen beslutat.
– Det är någon slags utnötningstaktik, säger en deltagare.
Ett exempel som nämndes är Rolfsån, där det i flera fall är höga fallhöjder, och därför svårt att bygga vandringsvägar för fisk. Risken är att det slutar med utrivning.
Ett annat exempel är Valboån. Myndigheterna vill inte godkänna häradsdomar, och ifrågasätter stick i stäv med riksdagens vilja, om det går att ompröva. Man vill ha nyprövning istället. Av allt att döma för att kunna göra processerna ännu mer betungande.
Riksdagens beslut att nya miljötillstånd ska verkställas med omprövning istället för nyprövning syftade till att förenkla processerna och göra dem mindre kostsamma för ägarna. Detta verkar myndigheterna inte ha tagit till sig.

Delade tillstånd
En annan finurlighet som jurister på en länsstyrelse kommit på, är att försöka dela på tillstånden. Äldre tillstånd omfattar bara mekanisk överföring av kraft från ett vattenhjul, hävdar man. Inte produktion av el med turbin och generator. Konsekvensen blir ännu mer komplicerade och kostsamma processer. Man respekterar alltså inte riksdagens beslut som syftade till att det skulle bli enklare.
En deltagare berättade att länsstyrelsen sorterar alla ärenden till vattenenheten. Myndigheten anser tydligen inte att småskalig vattenkraft är en energifråga. Energienheten lär ha blivit tillsagd att man inte ska lägga sig i vattenkraften. ”Vatten får fiskegubbarna sköta.”
En deltagare tog också upp Torp kraftverk i Munkedal. Där länsstyrelsen lastat på så omfattande krav på åtgärder att ägaren, Svenska kyrkan, valde att sälja anläggningen. Naturvårdsverket köpte kraftverket, för att lägga ner och riva ut. Staten tvingas bygga en ny damm 200 meter uppströms, eftersom sjön som regleras är vattentäkt åt Lysekils kommun.
Sportfisket tjänar vid Torp 200 meter lekvatten för lax. Till en enorm kostnad.

Normsättningen
Det absolut viktigaste som politiken nu borde göra är att se över miljökvalitetsnormen, hävdar en deltagare. Normsättningen är helt avgörande för hur domstolarna kommer att bedöma verksamheterna.
– Den sätts helt utan politisk kontroll, säger Mats Haglund, vice ordförande i SVAF, Svensk Vattenkraftförening.
– Normen sätts av en liten grupp på länsstyrelsen. Och domstolen är tvingad att följa normen. Vattendelegationens beslut går inte att överklaga.
Sverige sticker ut här. Lokalsamhället har svårt att påverka normsättningen, som sköts av en liten elit. Och normsättningen kan vara helt avgörande. Det är inte rättssäkert menar en deltagare.
Inte heller hänsyn till andra samhällsintressen, vilket både vattendirektivet och miljöbalken förutsätter, får något större genomslag. Att verksamheten är viktig för elproduktionen, verkar inte vara ett gångbart argument. Det mesta i processen handlar enbart om fisk, och så kallade vandringshinder. Det vill säga havsvandrande fisk, lax och havsöring.
Säveån diskuterades också. Och aktivistiska aktiviteter om vattendraget.
Mediabilden är ett fortsatt problem. Liksom den ensidiga fokusen på fisk. Alltför sällan diskuteras de negativa konsekvenserna av utrivningar. Trots växande lokala opinioner, exempelvis Järle kvarn och Rädda Grängen.

Misstroende
Advokaten Pia Bosdotter Olsson, var med på länk, och berättade om omprövningarna. Och gav goda råd om vad man kan tänka på inför en omprövning.
Hon sa bland annat att det är viktigt att kartlägga alla källor. Även historiska. Och det är viktigt att tänka på att det inte fanns några elturbiner före 1882.
Hon tog också upp att myndigheterna försöker separera damm och elproduktion. Gammal hävd skulle därmed inte ha rättskraft.
Under själva årsmötet höll Anders Ahlenius ett hyllningstal till styrelsen för det arbete man lagt ner. Han sa bland annat att innan VSVF bildades, så fanns det ingenstans att vända sig.
En deltagare talade om att arbeta för att förmå någon i riksdagen att rikta ett misstroende mot ansvarig minister, för att regeringen inte ser till så myndigheterna följer de beslut som faktiskt tagits av en majoritet i riksdagen. Inte en, utan flera gånger.
Samtliga i styrelsen omvaldes av årsmötet. Johan Hillström omvaldes som ordförande för föreningen.
Erik Hallerfors var ordförande under själva årsmötet. Ett 30 tal medlemmar deltog på mötet.
Göran Åhrén

”Det är
någon slags
utnötningsteknik”

Besluten ligger fast om små kraftverk

KD sätter press på regeringen

Riksdagens beslut om undantag och produktionsförluster gäller

Magnus Jacobsson (KD) har frågat miljöministern vad regeringen tänker göra för att myndigheter ska följa de beslut som riksdag och regering tagit. Annika Strandhälls svar bekräftar besluten i riksdagen om undantag, och att produktionsförlusten får inte överstiga 1,5 TWh.

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson har frågat miljöminister Annika Strandhäll vad regeringen ämnar göra för att säkerställa att myndigheterna följer de beslut som tagits av riksdag och regering när det gäller omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. 
En kärnfråga är de larmrapporter som kommit från Vattenkraftens miljöfond som visar att närmare 40 procent av de som hittills omprövats i domstol ansökt om utrivning.
”Riksdagen och regeringen har flera gånger beslutat att den småskaliga vattenkraften ska få vara kvar. Besluten har varit klara och entydiga. Utrivning ska bara komma i fråga i undantagsfall. Omprövningarna enligt den nationella planen får inte bli så betungande att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas”, skriver Magnus Jacobsson och fortsätter:
”Omprövningarna enligt planen är nu igång. När Vattenkraftens Miljöfond nyligen presenterade siffror visade det sig att närmare 40 procent ansökt om utrivning. Kontakter med kraftverksägare visar att de flesta av dessa inte vill lägga ned verksamheten och ansöka om utrivning, men de ser ingen annan utväg.”

Betungande omprövningar
”Slutsatsen är att omprövningarna för många blivit precis så betungande som riksdagen slog fast att de inte fick bli. Myndigheter försöker lasta på kraftverksägarna så mycket åtgärder att fortsatt drift inte ska bli lönsam. Detta strider mot den politiska viljan som den kommit till uttryck i en rad beslut i riksdagen.”
Annika Strandhäll var tydlig i sitt svar:
”…prövningarna ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan”, skriver hon. Miljöministern talar i sitt svar också om att avvägningar måste göras mellan tillgången på vattenkraftsel och miljöförbättrande åtgärder.
”Riksdagen satte också upp en gräns för hur mycket produktionen av el från småskalig vattenkraft fick minska till följd av omprövningarna. Denna gräns överskrids nu, enligt en prognos från branschen cirka åtta gånger, om myndigheterna inte ändrar sitt arbetssätt”, skriver Magnus Jacobsson.

”Högst 1,5 TWh”
Miljöministerns svar bekräftar i stort tidigare beslut i riksdag och regering.
”Som framgår av planen är ambitionen att det slutliga resultatet av moderniseringen av vattenkraften ska innebära en så liten produktionsförlust som möjligt i förhållande till riktvärdet om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Av planen följer att myndigheterna ska vidta de åtgärder som behövs för att omprövningarnas sammantagna negativa inverkan på nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel ska hållas på ett minimum och att största möjliga hänsyn tas till riktvärdet.”
Magnus Jacobsson tog också upp riksdagens beslut om att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag.
”Riksdagen har också beslutat att myndigheterna ska ta till vara alla de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger (kraftigt modifierat vatten, KMV, och mindre stränga krav, MSK). Vattenmyndigheterna håller fast vid sina egna regler och har alltså inte hörsammat riksdagens beslut när det gäller undantag och mindre stränga krav”, skriver Magnus Jacobsson, och fortsätter:
”Sverige sticker ut i en internationell jämförelse med enbart 2,7 procent klassad som KMV. Exempelvis har Norge över 10 procent.”

Undantag ”fullt ut”
”Regeringen har genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen (2004:660) infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade”, svarar Annika Strandhäll.
Hon påpekar också att regeringen har möjlighet att ingripa om en miljökvalitetsnorm ifrågasätts vid prövningen. Regeringen har då möjlighet att ändra myndigheternas föreskrifter, förklarar miljöministern.
”Redan i dag har länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur de arbetar med att genomföra den nationella planen samt redovisa vilka undantag som har beslutats och vilka vatten som har förklarats som kraftigt modifierade. Regeringen kommer i tillägg till detta även att ge berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en samlad uppföljning av den nationella planen under året”!, fortsätter hon.
”Jag anser att vi behöver mer förnybar, grön el – inte mindre. Det finns ett tydligt och uttalat riktvärde om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Processen och prövningarna kommer löpande och noggrant följas upp och jag känner mig trygg med att vi i Sverige ska kunna kombinera fortsatt stabil vattenkraftsel med moderna miljövillkor”, avslutade miljöminister Annika Strandhäll.
Göran Åhrén

”Vi behöver mer
förnybar grön el
– inte mindre”

Miljöminister Annika Strandhäll

Orimliga krav pressar ägarna

Småskalig vattenkraft

Utländska företag köper upp kraftverk

Många ägare ger upp. Orimliga krav gör verksamheten olönsam. I det läget träder utländska kapitalstarka bolag in och köper upp småskalig vattenkraft i Sverige. Konsekvenserna diskuterades flitigt under SVAFs årsmöte i Nässjö i början av april.

Samtidigt som krisen för småskalig vattenkraft i Sverige visar sig vara akut, så tar sig två kapitalstarka utländska bolag in på marknaden och köper upp småskalig vattenkraft. Mest märks ett norskt företag, Småkraft, och ett brittiskt, Downing Hydro.
Båda företagen hade representanter på
Henrik Sandberg representerar det norska företaget Småkraft. Han beskriver läget för Svensk Vattenkrafts årsmöte i Nässjö i slutet av april.
– Jag började leta efter någon som var tillräckligt rik och tillräckligt dum för att satsa på det här, säger Henrik Sandberg, skämtsamt.
De svenska strukturfonderna var inte intresserade, berättar han.
– Då gick jag till Norge istället.
Och där fick han napp.

”En annan demokrati”
Småkraft är ett norskt företag som äger över 200 kraftverk i Europa, och producerar två terawattimmar. (TWh) Företaget har mellan 25 och 30 anställda. Bakom Småkraft finns kapital i form av pensionsfonder.
I Norge har man målet att, hör och häpna, ”skapa mervärde i lokalsamhället”. Där är det vanligt att flera ägare till fallrättigheter går ihop och säljer fallrättigheterna. Norge respekterar alltså äganderätten.
– Norge har en annan demokrati, säger Henrik Sandberg.
Småkraft har nu köpt 44 kraftverk i Sverige. Totalt cirka 100 GWh. I Norge är det vanligt med högre fallhöjder och inte lika mycket stora dammar. Och de har lättare att få tillstånd att bygga helt nya vattenkraftverk. Därför byggs det mycket nytt i Norge.

Myndighetsaktivism
Om samråden med länsstyrelserna säger Henrik Sandberg att det är ett stort bekymmer med aktivism bland tjänstemännen.
– Det sitter många där som vill riva ut bara.
Det är ett problem att länsstyrelserna har blivit en del av aktivismen.
Byråkratin växer i takt med oviljan att ge tillstånd.
– Det finns oerhört mycket administration, oerhört mycket blanketter.
Ett annat företag som gett sig in på den svenska marknaden och köper upp småskalig vattenkraft är det engelska företaget Downing Hydro. Företaget representerades av Ulf Wennilsjö på SVAFs årsmöte, och berättade att han har en bakgrund på Fortum där han ägnade sig åt drift och underhåll.

Brittiskt riskkapital
Downing är ett brittiskt företag som startade 1986. Idag har företaget 180 anställda, ett värde på cirka 1,5 miljarder kronor och finns på Londonbörsen. Företaget riktar sig främst till småsparare men har också stora pensionsfonder som ägare.
Företaget äger 22 vattenkraftverk.
– Och vi har fler på gång, säger Ulf Wennilsjö.
– Vi finns just nu i Norge och Sverige.
Småskalig vattenkraft i Sverige köps upp av ett svenskt dotterföretag kallat Downing Hydro AB. I Norge har man ett bolag som heter Rockberg AS.
Svensk byråkrati gör alltså små privata vattenkraftverk olönsamma för sina ägare. Det har skapat en marknad för utländska företag att köpa upp anläggningar, företag som har ekonomiska muskler och kompetens att klara dyr juridik och omfattande tillståndsprocesser.
Omprövningarna av den småskaliga vattenkraften verkar leda till en omstrukturering av branschen och en hög andel utländskt ägande.
Göran Åhrén

”Det sitter många där
som bara vill
riva ut”

”Bara politiken kan rädda oss”

Nio miljoner i kostnader, för att kunna fortsätta producera elström. Det blev för mycket för en kraftverksägare som väljer att lägga ner och ansöka om utrivning. Ett grundproblem är myndigheternas tunnelseende. Myndigheterna lastar på kraftverksägarna så omfattande krav på åtgärder att verksamheten blir olönsam. ”Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut”, skriver Kerstin Davidson i den här krönikan, som tidigare varit publicerad i Blekinge Läns Tidning.
Hon berättar också att länsstyrelserna får kritik från Balanskommissionen för ”sitt allt snävare miljöperspektiv”. Myndigheternas handläggning framstår inte som rättssäker.

Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut.” Småskaliga vattenkraft producerar 4,3 TWh, motsvarande elförbrukningen i Göteborg. Produktionen skulle kunna öka med 6,1 TWh genom effektiviseringar. ”Det är på den vägen vi borde slå in”, skriver Kerstin Davidson.

Även dammar som redan har fiskvandringsvägar, vill länsstyrerna riva ut. Foto: G Åhrén

”Bara politikerna kan rädda oss”

Fungerande kraftverk straffas ut – mitt i en elkris

Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut.

I februari startade miljöprövningen av svensk vattenkraft, enligt den nationella plan som regeringen beslutade om 2020. Ett första facit finns nu: Nära 40 procent av de småskaliga kraftverken i den första prövningsomgången ansöker om att få stänga driften och riva ut.

Bakgrunden är att många kraftverksägare tvekar inför att gå igenom en kostsam rättsprocess för att få fortsätta driften. I Mieån i Blekinge väntar sig en kraftverksägare en kostnad på 9 miljoner för processen och de åtgärder som länsstyrelsen kräver. Han har därför beslutat sig för att avveckla kraftverket.

Det här sker samtidigt som Sverige har ett tydligt mål för fossilfri energiproduktion och det bedöms att vi behöver en kraftigt ökad elproduktion de närmaste decennierna.

Ett problem är myndigheternas tunnelseende, inte minst tycks detta prägla länsstyrelsernas arbete. I en rapport från Balanskommissionen riktas kritik mot länsstyrelsernas allt snävare miljöperspektiv. Rapportens författare Thomas Pålsson hänvisar till en undersökning av Svenskt Näringsliv, som frågat företagare om deras syn på länsstyrelsen:

”Hela 35 procent av de deltagande företagen upplevde att handläggningen inte framstod som rättssäker./…/ I sammanhanget pekar några företagare i undersökningen på att länsstyrelserna under en tjugoårsperiod gått från en helhetssyn till ett strikt miljöintresse.”

En orsak till detta är att ansvaret för regional utveckling flyttats från länsstyrelserna till regionerna, påpekas i rapporten. 

När det handlar om vattenkraften kör länsstyrelser på med ett ensidigt miljöperspektiv, trots att det i lagstiftningen påpekas att hänsyn ska tas till andra samhällsintressen. Stor makt ligger hos vattenhandläggarna, som främst ser till vattenmiljön och fattar beslut utan att väga in hänsyn till energiförsörjningen, företagande på landsbygden eller den enskildes äganderätt. 

  • Det är bara politikerna som kan rädda oss, säger en representant för Smålands vattenkraftsförening, vilken även har medlemmar i Blekinge. 

I riksdagen görs upprepade försök. På initiativ av Centerpartiet och Moderaterna har en rad tillkännagivanden från riksdagen skickats till regeringen med begäran om att miljöprövningen pausas. 

Tilläggas bör att den småskaliga vattenkraften i dag producerar 4,3 TWh, motsvarande elförbrukningen i Göteborg. I ett examensarbete av Marcus Ström vid KTH beräknas att produktionen skulle kunna öka med 6,1 TWh genom effektiviseringar. Det är på den vägen vi borde slå in.

Kerstin Davidson

”Det är bara politikerna
som kan rädda oss”

Kraftverksägare, Småland

Massutrivningar hotar

Torp kraftverk i Munkedal vars ägare sålde till Naturvårdsverket, som ansökt om utrivning. Foto: G Åhrén

Småskalig vattenkraft

Omprövning kan leda till massutrivningar

Närmare 40 procent har ansökt om att lägga ner eller riva ut

Nässjö (WESTSIDAN): Omprövningarna kan leda till massutrivningar. Det visar siffror från Vattenkraftens miljöfond som presenterades på SVAFs årsmöte den gångna helgen. ”En förfärande hög siffra” kommenterade ordförande Thomas Sandberg.

Miljöprövningen av vattenkraften går inte som riksdag och regering tänkt sig. Närmare 40 procent av de som hittills behandlats av fonden har ansökt om utrivning. Beslutet i riksdagen talade om att utrivning bara skulle komma ifråga i undantagsfall.
När Anna Jivén från Vattenkraftens Miljöfond, överraskande redovisade siffror som visar att 17 ansökt om utrivning mot 39 som ansökt om fortsatt drift, då slog det ner som en bomb på SVAFs årsmöte. Anna Jivén verkade själv förvånad.
– Jag är bestört över de här siffrorna. Om detta är en trend, då är det ytterst allvarligt, säger hon.
Ordföranden i SVAF, Thomas Sandberg, betonade också allvaret i situationen.
– Det är en förfärande hög siffra. Det är frustrerande att se att så många har gett upp, säger han.

Norsk reaktion – ”absurt”
Avslöjandet kom under Anna Jivéns framträdande på SVAFs årsmöte i Nässjö den gångna helgen. Det väckte reaktioner på mötet och många deltagare ställde kritiska frågor.
En som också reagerade var Knut Olav Tveit, som representerade norsk småskalig vattenkraft.
– Det är absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger han.
Anna Jivéns redovisning handlade om vad som hänt med de som hittills lämnat in ansökan om omprövning. Det är 39 som ansöker om fortsatt drift, och 17 som ansöker om att avveckla verksamheten eller riva ut.
Om dessa siffror är signifikativa för kommande prövningsgrupper är det svårt att dra någon annan slutsats än att omprövningarna kommer att leda till omfattande utrivningar. Tvärt emot vad riksdag och regering beslutat om
En deltagare på mötet konstaterade att det måste vara något fel på upplägget. Fonden motverkar sitt eget syfte, konstaterade han.
– Fondens främsta uppgift är att hjälpa er, säger Anna Jivén.
Hon berättade också att fonden har anställt ett stort antal projektledare. Och att man just nu arbetar med cirka 300 projekt. Flest i Västra Götaland, 37 projekt, och i Kronoberg 26, Skåne 25 och Halland 23.
Fonden betalade ut 16 miljoner i april, och man räknar med att ha betalat ut cirka 100 miljoner under 2022.

Orimliga krav
Att närmare 40 procent ansöker om utrivning blev dock en huvudfrågan för årsmötet.
Chansen att omprövningarna kommer att hålla sig till det riktvärde som riksdagen satt upp för hur mycket elproduktion som får offras, är därmed mycket små. Enligt Anna Jivén så motsvarar 35 procent av produktionen cirka 7,92 MV.
En deltagare undrade om fonden kommer att ”dra i bromsen” om omprövningarna leder till omfattande utrivningar.
– Proportionerna måste ändras, säger en deltagare.
– Det här borde vara alarmerande även för en del av våra myndigheter.
En slutsats blev också att myndigheterna ställer orimliga krav, liksom problemet med den bristande politiska styrningen av våra myndigheter. Thomas Sandberg konstaterade att den svenska expertmyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, helt saknar politiska styrning.
Förutom myndigheternas orimliga krav på åtgärder diskuterades Natura 2000 områden som ett växande problem. Myndigheternas tolkning har blivit en tvistefråga. Från början var det sagt att dessa inte skulle påverka redan pågående verksamheter. Nu visar det sig att många länsstyrelser använder Natura 2000 som argument för att kräva utrivning.
Exempel på fall av det slaget, bland de som tvingats ansöka om utrivning, kom fram under mötet
Det var också sagt att om det blir en allvarlig inskränkning för pågående markanvändning, då skall staten gå in och betala ersättning.
Anna Jivén konstaterade att fonden måste lösa detta.

Orimliga krav
En central fråga blir nu orsakerna till att så många väljer utrivning. Hur många av de som ger upp gör det på grund av myndigheternas krav? Aktivism på myndigheter är fortsatt är problemet. Man struntar i politiska beslut, och fortsätter med taktiken att kräva så omfattande åtgärder att det blir olönsamt för ägarna att driva verksamheten vidare. Trots beslut i riksdag och regering att omprövningarna inte får bli så betungande att det inte går att driva verksamheten vidare.
1,5 TWh är den gräns som politiken satt upp. Miljöanpassningen får inte leda till ett bortfall i elproduktionen som överstiger det.
Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för SVAF, säger i en kommentar att det är svårt att göra någon säker prognos på siffrorna från Vattenkraftens miljöfond.
– Var det skulle landa är jättesvårt att säga. Många av de som söker utrivning kan vara små anläggningar, säger han.
Det finns dock flera exempel på stora anläggningar eller medelstora där myndigheter driver sina krav så ägarna väljer att sälja (Torp, Munkedal) eller ansöka om utrivning. Det talar för att det kan bli mycket svårt, om man inte ändrar på förutsättningarna, att hålla sig inom den gräns som riksdagen satt upp.
– Det är nödvändigt att man kommer att hålla den gränsen. Skulle 40 procent försvinna, det går ju inte bara. Det kommer inte att fungera, säger Jan-Åke Jacobsson.
Han delar bilden att ingen av de som ansökt om utrivning i praktiken gör det frivilligt. Istället handlar det om myndigheternas omfattande krav på åtgärder, och de betungande juridiska processerna. Man orkar inte längre, helt enkelt.
Göran Åhrén

”Det är absurt att höra
hur många som tvingas
lägga ner i Sverige”

Knut Olav Tveit, kraftverksägare Norge

Makten över vattenkraften

Kerstin Davidson skriver i denna krönika om skenande elpriser, om det absurda att mitt i elkrisen diskutera hur mycket vi ska minska produktionen från småskalig vattenkraft, när vi istället borde underlätta för att öka produktionen. Bortfallet riskerar att bli väsentligt större än den gräns som politiken satt, skriver hon.
Krönikan var först publicerad i Blekinge Läns Tidning, BLT, och har väckt en hel del debatt. WESTSIDAN publicerar nu krönikan efter medgivande av Kerstin Davidson och Blekinge Läns Tidning.
”Sportfiskare och älvräddare har med sitt snäva särintresse fått ett orimligt stort inflytande över vår elförsörjning”, skriver Kerstin Davidson, bland annat.

Hur länge ska sportfiskarna
ha makt över vår elförsörjning?

Vinterkylan kom tidigt och skenande elpriser får det att svida i många människors plånböcker. Men mitt i den elkris vi nu bevittnar ägnar sig myndigheter åt att avveckla ren och förnybar energiproduktion.

Det handlar om vattenkraften, den småskaliga i synnerhet. Alla de runt 2.000 vattenkraftverken i landet ska miljöprövas och få moderna miljötillstånd, enligt den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen och M, C och KD. Men, har politikerna tillagt, produktionen får inte minska med mer än  1,5 terawattimmar, TWh, vilket motsvarar drygt 2 procent av vattenkraftens totala produktion.

I Ekots lördagsintervju 4 december uttryckte Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraft vid Tekniska högskolan i Stockholm, sin frustration över att debatten kring vattenkraften handlar om hur mycket produktion som ska tappas:  ”Men varför ska vi tappa över huvud taget?”

Från branschens sida har man också uttryckt oro, bortfallet kan bli väsentligt större än den begränsning politikerna angett. För tyvärr lär inte den politiska viljan räcka långt, när processerna hamnar hos länsstyrelser och miljödomstolar. Den småskaliga vattenkraften har i flera år varit hårt ansatt. Många länsstyrelser har arbetat för att så långt möjligt riva ut små kraftverk. Målet, fritt strömmande vatten, är ivrigt påhejat av föreningarna Älvräddarna och Sportfiskarna. De båda organisationerna har även satt i system att överklaga när tillstånd till fortsatt elproduktion har medgivits.

Ett argument för dem som vill avveckla de småskaliga kraftverken är att de ändå producerar så lite att det är betydelselöst för vår elförsörjning. Eller, som Sportfiskarna beskriver det på sin Facebooksida, ”en spottstyver”.

Men det är inte sant. Den samlade produktionen för de småskaliga anläggningarna är 4,5 TWh, nästan motsvarande produktionen i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. 

Och mer kan det bli. Det finns möjligheter att utveckla den befintliga vattenkraften, vässa den med ny teknik för att öka och effektivisera produktionen. Det finns också goda möjligheter att bygga förbifarter för vandrande fisk. Vad som krävs är bland annat tillmötesgående myndigheter som vill se lösningar.

Sverige har gott om forsar och fina fiskevatten, de borde kunna tillgodose Sportfiskarnas fritidsintresse. När Älvräddarna och Sportfiskarna getts talerätt i svenska domstolar i frågor som rör vattenkraft har de med sitt snäva särintresse fått ett orimligt inflytande över allas vår elförsörjning. 

Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, i stället för att avveckla.

Kerstin Davidson

”Det enda rätta
vore att utveckla vattenkraften,
istället för att avveckla”

En del sportfiskare gör lite som de vill. Här, vid Emån, pågår flugfiske bakom skyltar om fiskeförbud.

Kritik mot förslag om utrivning

Myndigheter vill riva Torsrums kvarn i Mönsterås. Bara för att den är närmast havet. Foto: G Åhrén

Staten vill riva Torsrums kraftverk

Smålands vattenkraftförening vädjar till politiken

Staten vill riva dammen. Trots fungerande fiskvandringsväg. Smålands vattenkraftförening protesterar mot förslaget. I veckan bjöd man in riksdagsledamoten Mats Green (M) till möte vid Torsrums kraftverk.

På väg till Mönsterås passerar jag Emån ett flertal gånger. På hotellet läser jag i ”Mönsteråsbladet”, som ges ut av kommunen, hur rika vattendragen är på fisk. Emån är världsberömd för sin storvuxna havsöring. Totalt finns det mer än 30 fiskarter.
Även i Alsterån finns det gott om lax och havsöring, får jag veta.
På väg till mötet vid Torsrums kraftverk funderar jag på vad det verkliga problemet kan vara. Om det är så gott om fisk, så undrar man vad problemet är. Varför vill staten riva en massa dammar och kraftverk?
Är tidigt på plats och hinner gå en sväng runt anläggningen innan deltagarna kommer. Den gamla kvarnen och kraftverket ligger i direkt anslutning till varandra. En kanal förser kraftverket med vatten. Och dammen ligger cirka 100 meter uppströms.
Det mesta är byggt med massiva stenmurar och ser gammalt ut. Borde kanske kvala in som ett kulturminne, värt att bevara.

Från 1600-talet
När mötet är igång får vi veta att kvarnen är från 1600-talet. Ägare är familjen Rappe. Kvarnen ingår i en större egendom där man bedriver ekologisk mjölkproduktion och skogsbruk, bland annat.
Det har bedrivits kvarnverksamhet sedan Sten Stures tid, berättar Fabian Rappe, som tagit över driften av gården. Den nuvarande kvarnen har anor tillbaka till 1600-talet.
Thomas Rappe berättar hur hans farfar tog över gården och utvecklade vattenkraften. Den första turbinen installerades 1935. Några år senare installerades en till. Han är fast besluten att kämpa för kraftverket och kommer inte att ge sig.
Idag producerar kraftverket cirka en miljon kilowattimmar.
– Det finns en potential att öka produktionen, säger Fabian Rappe.
Det rinner över en massa vatten som inte bidrar till kraftproduktionen. Men istället för att investera och effektivisera produktionen får familjen Rappe nu ägna sig åt tillståndsprocesser och byråkrati.
Mötet kommer i det sammanhanget in på problemet med aktivistiska tjänstemän.

Äganderätten viktig
Mats Green talar om behovet av att stärka äganderätten, skärpa tjänstemannaansvaret och hålla nere kostnaderna i domstol för kraftverksägarna. Riksdagen har beslutat om att skärpa tjänstemannaansvaret.
Mats Green berättar också om riksdagens beslut om urgammal hävd och rättskraft.
– Urgammal hävd har redan rättskraft. Men vi har stärkt det ytterligare, säger Mats Green.
Problemet är att regeringen styr myndigheterna. Och det går ibland trögt att verkställa riksdagens beslut.
Mats Green vänder sig emot att länsstyrelserna hittar på nya lagtolkningar för att kringgå riksdagens beslut, exempelvis genom att hävda att gamla tillstånd gällde mekanisk kraftöverföring med vattenhjul, och inte produktion av el i turbiner.
Ordföranden i Smålands vattenkraftförening, Anders Jarl, tar problemet med inflytande företrädare för sportfisket skaffat sig. Många som jobbar med frågorna på länsstyrelserna, är också engagerade sportfiskare.
Smålands vattenkraftförening har tagit fram siffror. I snitt kommer varje fiskväg att kosta 10 miljoner kronor. Men det tillkommer kostnader, och slutnotan hamnar på det dubbla. Totalt innebär att åtgärderna kommer att kosta närmare 40 miljarder kronor.
Det är en oacceptabel summa, menar Smålands vattenkraftförening.
De pengar som avsatts i den nationella fonden kommer inte att räcka till alla småskaliga vattenkraftverk, hävdar Gunder Holm.

Drabbar jordbruket
Det finns gott om fisk uppströms Torsrums kraftverk berättar familjen Rappe. Fiske i mynningen är förbjudet, men det förekommer mycket tjuvfiske.
Laxtrappan som man investerade i för cirka tio år sedan fungerar. Havsvandrande fisk kommer upp i Alsterån, som i övrigt är rik på arter. Vandringshindret är alltså redan åtgärdat. Ändå föreslår Vattenkraftens miljöfond i sin rapport från pilotprojektet att dammen ska rivas ut.
Fabian Rappe förklarar att en eventuell utrivning kommer att drabba jordbruket. Han visar pumpstationen som bevattnar gårdens åkermark. Bevattningen är nödvändig för gården och de senaste årens perioder av torka har inte minskat behovet.
– River de ut dammen så kommer vi inte att kunna bevattna 120 hektar, säger Fabian Rappe.
Vattnet kommer från kvarndammen. Utan dämme kommer kvarndammen att sina.
Familjen Rappe tycker att myndigheterna går för långt. Ytterst handlar det här om äganderätten, och rätten att bruka det man äger.
Gården äger också mycket skog. Och diskussionen om skogsbruket har inte passerat obemärkt. Fabian Rappe ifrågasätter innehållet i äganderätten om man ska behöva ha tillstånd för allting. Och han är inte ensam.
På väg hem passerar jag Emån flera gånger. Skyltar förkunnar att fiske är förbjudet. Men från bron ser jag att en sportfiskare stå ute i forsen, med sina långa stövlar, och vevar med sin flugfiskespö. Jag inser att sportfisket väger tyngre än våra basnäringar, när vi överlämnar de avgörande besluten om samhällsnytta till tjänstemännen på flera av våra länsstyrelser. (Westsidan: 2021-09-27)
Göran Åhrén

Staten vill riva två dammar i Alsterån

I Vattenkraftens miljöfonds rapport om pilotprojektet i Alsterån, föreslås utrivning av de två kraftverk som ligger närmast utloppet i Kalmarsund.
”Det är en stor fördel för vattenmiljön om de två nedersta anläggningarna rivs men detta under förutsättning att ägarna själva medverkar till det”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Motivet är diffust. Kraftverken ligger nära havet. Man får också veta att området vid nedre delen av Alsterån är ett Natura 2000-område.
Längre upp i ån bedöms kostnaderna för att riva dammar eller bygga fiskvandringsväg överstiga nyttan.
Målet är att åstadkomma ”hållbara bestånd” av havsvandrande fisk, i första hand lax och havsöring. ”De föreslagna åtgärderna kommer även kunna gynna andra arter”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Alsterån med biflöden omfattar 45 anläggningar, 23 kraftverk och 22 dammar. Vattendraget är indelat i 39 vattenförekomster. Samtliga är av vattenmyndigheten utpekad som naturliga vattendrag. Bara fyra anses ha god ekologisk status.
Enda skälet till att vattendraget inte har god status överallt är att det finns kraftverk och dammar. De utgör så kallade vandringshinder, enligt myndigheterna.
”Målet är att överallt nå miljökvalitetsnormen”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Ansvarig vattenmyndighet och berörda länsstyrelser är ansvariga för klassning och bedömningar. 

”Vad är problemet?”

Kritik mot pilotprojektet i Alsterån

Bengt Axelsson, Smålands vattenkraftsförening, är upprörd över förslaget att riva två kraftverksdammar i Alsterån. Det var därför har tog initiativ till mötet vid kvarnen.
– Det var för att visa det horribla i att bara för att det ligger närmast havet ska det rivas.
– Det finns så många argument för att bevara kraftverket. Även kulturhistoriska, säger Bengt Axelsson, som är nöjd med mötet.
Riksdagsledamoten Mats Green har lovat att ta upp frågan i riksdagen.
Bengt Axelsson tycker det är märkligt att statliga myndigheter i samverkan med Vattenkraftens miljöfond kan föreslå utrivning av små vattenkraftverk i den situation som nu råder på elmarknaden. Regeringens politik innebär att de facto att vi nu eldar med fossil olja, istället för att producera el med ren förnyelsebar vattenkraft.
– Nu kör vi Karlshamnsverket för fullt, och så ska man lägga ner en massa småskalig vattenkraft.
Bengt Axelsson förstår lika lite som någon annan som var med på mötet varför man vill riva dammen som förser Torsrums kraftverk.
– Det finns inget problem. Fisken kommer förbi, och det är rikligt med fisk i Alsterån. Man producerar förnyelsebar ren energi. Så vad är problemet?
– Det är dessutom balanskraft mot vind och sol, och den produceras i södra Sverige där det råder elbrist.
Ägaren till den gamla kvarnen, Thomas Rappe, kommer att ta strid med myndigheterna.
Göran Åhrén

”Det finns inget problem.
Fisken kommer förbi,
så vad är problemet?”

Bengt Axelsson