Sportfiskare dömd

Sportfiskare döms för skadegörelse

Villkorlig dom och dagsböter för sabotage av kraftverk

SVENLJUNGA: En sportfiskare döms för grov skadegörelse mot ett vattenkraftverk i Svenljunga kommun. Enligt Borås tingsrätt har han vid flera tillfällen orsakat allvarlig skada på kraftverket.

En man i 40-årsåldern, hemmahörande i Svenljunga kommun, döms av Borås tingsrätt för grov skadegörelse till villkorlig dom och dagsböter på 38 000 kronor. Han ska också betala kostnaden för det juridiska ombudet på 43 376 kronor.
Det var i augusti 2016 som mannen vid två tillfällen gav sig på en privatägd anläggning för produktion av vattenkraft. Kraftverket ägs av Västergötlands Kraft och ligger vid sjön Såkens södra ända.
Kraftverket förses med vatten av en tub 450 meter från sjön. Vid sjön regleras vattentillförseln till kraftverket och Lillån av ett antal dammluckor. Någon otillbörlig har gett sig på dammluckorna för att påverka vattenflöden i Lillån.

Omfattande skador
Vid två tillfällen, den 8 och 12 augusti, har någon utsatt anläggningen för skadegörelse. Brytvåld har använts mot dammluckorna. Vatten har letts från kraftverket, till Lillån.
Det har lett till att vakum har bildats i tuben med omfattande skador på tuben och de fundament som den vilar på som konsekvens.
Den åtalade sportfiskaren har erkänt att han vid ett tidigare tillfälle har brutit upp luckorna med en kofot, men hävdar att han gjorde det för att han var orolig för att det var för lite vatten i Lillån. Men han förnekar att han är ansvarig för skadegörelsen i augusti 2016.
Åklagaren grundar sitt åtal både på bevisning och vittnesmål som styrker att sportfiskaren var där.

Bunden till platsen
Tingsrätten skriver att det är ställt utom rimligt tvivel att sportfiskaren befunnit sig på platsen vid tillfället. Domstolen stöder sig på övervakningsbilder och vittnesmål från en annan person som var på plats vid samma tillfället.
Tingsrätten skriver att den åtalade sportfiskaren orsakat de omfattande skadorna genom att stänga tillförseln av vatten till kraftverket för att öka tillförseln av vatten till till Lillån.
Den dömde är medlem och förtroendevald i en lokal sportfiskeklubb. Det är allmänt känt att sportfiskare i Svenljunga varit aktiva motståndare till småskalig vattenkraft.
Med domen i brottmålet är detta inte över. Nu när ansvarsfrågan är fastställd, kommer ägaren till kraftverket att begära skadestånd. Skadeståndet lär hamna på betydligt högre belopp än de böter och advokatkostnader, på drygt 80 000 kronor, som den dömde sportfiskaren nu tvingas betala till staten.
WESTSIDAN (2020 07 24)

Demokratin i kris

En spik i kistan för demokratin

Småskalig vattenkraft: ”En nationell plan…för utrivning”

Demokratin är i kris. En djupare kris än många verkar förstå. På område efter område visar det sig att regeringen struntar i beslut som riksdagen fattat.
Exemplen är många. Strategier, som livsmedelsstrategin, som inte leder till konkreta åtgärder. Tjänstemäns ansvar för sina beslut, där en majoritet i riksdagen har röstat för ett skärpt tjänstemannaansvar. Regeringen väljer att strunta i riksdagsmajoriteten.
Inom vattenförvaltningen sitter Miljöpartiet i miljödepartementet och blockerar en förändring av regelverket som skulle innebära lättnader för ägare till enskilda avlopp. En förändring som statliga myndigheter faktiskt ställt sig bakom.

Nationell plan
Det senaste exemplet på regeringens och Miljöpartiets förakt för demokratin är beslutet om den nationella planen för den småskaliga vattenkraften. Där slår man fast att det är miljökvalitetsnormerna som kommer att bli styrande för omprövningen av tillstånden för den småskaliga vattenkraften. Alla som är insatta i frågan vet vad det innebär.
I händerna på aktivistiska tjänsemän riskerar den nationella planen att bli en nationell plan för utrivning.
Riksdagen har flera gånger fattat beslut om att miljöprövningar av vattenkraften inte får leda till omfattande utrivningar. EU-kommissionen har flera gånger klargjort att man inte kräver att Sverige river ut dammar och kraftverk för att nå upp till miljökvalitetsnormerna. SOM-institutets undersökningar visar att vattenkraften har ett massivt stöd i den svenska folkopinionen. Och Europadomstolen har slagit fast att även lokala nyttor från småskalig vattenkraft kan betraktas som samhällsintresse.

Driver utrivning
Alla dessa argument som för vanligt folk förefaller självklara, verkar inte tränga in på de statliga myndigheterna som driver frågan.
De pilotprojekt som Havs- och vattenmyndigheten genomfört i samverkan med länsstyrelser och representanter för kraftverksägarna visar att berörda statliga myndigheter inte ändrat sin ambition att riva ut dammar och kraftverk.
Regeringen är väl medveten om problemen med aktivistiska tjänstemän på vattenmyndigheter, länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten, och att de fortsätter driva sin egen agenda. Men regeringen väljer att inte göra något åt problemet.
Istället låter man myndigheterna styra. Det är svårt att tolka regeringens beslut i veckan på annat sätt.
Den enda förändring regeringen har gjort av den nationella planen är ett tillägg med lydelsen att återkallelse av tillstånd med efterföljande krav på utrivning ”bör röra sig om undantagsfall”.
I övrigt nöjer sig regeringen med en brasklapp om att det går ”att ändra och anpassa planen så att den får önskad effekt”.

Tvingas fortsätta
Inget av detta är naturligtvis tillräckligt för att lugna oroliga ägare till små vattenkraftverk. Bedömningen är snarare att små privata energiproducenter kommer att få fortsätta kämpa för sin existens.
Med de beslut som riksdagen fattat i frågan borde hetsjakten på småskalig vattenkraft vara över. Att problemen för kraftverksägarna av allt att döma nu kommer att fortsätta, visar att den svenska demokratin inte fungerar.
Bakom hetsjakten på små privata vattenkraftverk ligger åratal av lobbyverksamhet från sportfiskarna som med frikostigt ekonomiskt stöd av producenter och återförsäljare av sportfiskeutrustning har utnyttjat miljöbalken och vattendirektivet för sina syften. De vill förvandla kulturbygder till ”vildmark” med forsande vatten för att öka möjligheterna till flugfiske efter havsvandrande öring och lax.

En liten minoritet
Sportfiskarna har lierat sig med aktivistiska tjänstemän på statliga myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten, för övrigt gamla fiskeriverket, och vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och ett antal mer eller mindre aktivistiskt dominerade länsstyrelser.
Dessa representerar en minoritet på några få procent av befolkningen, enligt SOM-institutet. Ändå dominerar de frågan. Sannolikt eftersom ett antal stora statliga oligopol på energimarknaden ser en fördel med att begränsa konkurrensen från många små privata producenter.
Riksdagen beslutade en gång att stimulera alternativ energiproduktion genom elcertifikaten. Det var ett demokratiskt beslut.
Om regeringen nu ger oligopolen och aktivistiska myndigheter fria händer att begränsa den privata småskaliga vattenkraften, så grundar det sig inte på ett demokratiskt beslut. Tvär om. Få frågor är så manipulerade som denna.

En spik i kistan
Det är skamligt att regeringen fortsätter att skylla på EU när alla som är insatta vet att allt bygger på påhitt från aktivistiska myndigheter, med stöd av en liten grupp radikala miljöjurister.
Förutsättningarna för det som händer nu grundar sig i en överimplementering av EU:s vattendirektiv, den svenska tolkningen av miljökvalitetsnormer, systemet med ramlagar och den för Sverige unika ordningen med självständiga myndigheter.
Detta skapar förutsättningar för att dribbla bort demokratiska beslut. Problemen förvärras av en passiv regering, och inte minst av att Miljöpartiet sitter i miljödepartementet och kan fortsätta driva sin politik trots ett allt mindre folkligt stöd.
Det finns inget demokratiskt stöd för att riva ut delar av den småskaliga vattenkraften.
Regeringens beslut om den nationella planen är därför ytterligare en spik i kistan på den svenska demokratin.
Göran Åhrén

”Med de beslut
riksdagen fattat
borde hetsjakten
på småskalig vattenkraft
vara över”

Vatten

Mats Haglund, kraftverksägare som hoppar av samverkansprojektet i Tidan i protest mot förslaget att riva ut fyra småskaliga vattenkraftverk. Foto: WESTSIDAN.

Kraftverksägare hoppar av

Miljöfondens samverkan om Tidan ser ut att haverera

TIDAHOLM: Vattenkraftens Miljöfond föreslår utrivning av flera kraftverk i Tidan. Representanter för ägarna lämnar därför samarbetet i protest. Förslag om utrivning saknar politisk förankring anser kraftverksägarna.

Arbetet med att miljöanpassa vattenkraften verkar ha stött på patrull innan det ens har börjat på allvar. Förslaget till nationell plan har ännu inte godkänts av regeringen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av energiuppgörelsen. Bara centerpartiet återstår.
Vattenkraftens Miljöfond har under tiden drivit ett pilotprojekt i Tidan för att utveckla samverkansmetoder. I pilotprojektet har deltagit representanter för länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland.
Syftet med pilotprojektet är att genom samverkan få fram bra arbetsmetoder för att nå målet med moderna miljövillkor.

”Lyssnar inte”
Kraftverksägarna har varit representerade av Mats Haglund, Tidaholm, och Lars-Åke Carlsson, båda från Västsvensk Vattenkraftförening. Representanterna är missnöjda med att miljöfonden inte tillräckligt lyssnat till kraftverksägarna i samverkansprojektet.
När det stod klart att Vattenkraftens Miljöfond, tillsammans med länsstyrelserna, vill riva flera av kraftverken i Tidan, växte missnöjet. Och därför har representanterna nu beslutat att hoppa av medverkan i Vattenkraftens Miljöfonds pilotprojekt i Tidan.
– Ska vi sitta med där utan att ha något inflytande, bara för att skapa legitimitet för dom? Det blir fel, säger Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, i en kommentar.
VSVF gick i veckan ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Vattenkraftens Miljöfond. Organisationen ställer sig bakom representanternas avhopp från projektet.

Fick se ett utkast
Det var när representanterna fick se ett utkast till en del av en slutrapport, där det framgår att förslaget är att riva ut flera småskaliga kraftverk i Tidan, som de beslutade att dra sig ur. Det rör sig om tre kraftverk i den övre delen av Tidan, och ett kraftverk i den nedre delen. Enligt miljöfonden är det länsstyrelserna som vill riva ut kraftverken. Myndigheterna hävdar att man inte når miljökvalitetsnormen om man inte river de här dammarna och kraftverken.
– Länsstyrelsen bedömer att man inte når god ekologisk status om man inte gör de här åtgärderna, säger Mats Haglund, kraftverksägare samt vice ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
Men det bygger egentligen inte på några fakta. Det är bara bedömningar från myndigheternas sida.
Mats Haglund är alltså en av representanterna som lämnar projektet.
– Det är klart att risken finns att vi blir medansvariga för detta, säger han.

Oenighet om klassning
En stötesten har varit oviljan från myndigheterna att klassa modifierade vattendrag som modifierade, så kallad KMV. Eller att fondens förslag inte utnyttjar de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Representanterna för vattenkraften menar att det klart framgår av riksdagens beslut att möjligheter till undantag i vattendirektivet ska utnyttjas fullt ut.
Tidan är kraftigt modifierad och borde därför klassas som kraftigt modifierad. Men länsstyrelserna och miljöfonden har inte lyssnat, hävdar VSVF i sitt uttalande.
Det var drygt en vecka sedan Vattenkraftens Miljöfond presenterade ett utkast till pilotprojektet. Representanterna för vattenkraften hävdar också att miljöfonden försöker mörka sin verkliga avsikter genom att inte använda det vedertagna ordet ”utrivning”, utan istället använder begreppen ”avsänkning av kraftverksdammar”.
”Utrivningarna av i drift varande vattenkraftverk blir möjlig eftersom Vattenkraftens Miljöfond vägrar att underkasta sig den politiska viljan om att klassa kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) som KMV”, skriver Västsvensk Vattenkraftförening.

Samstämmig kritik
Kritiken mot Vattenkraftens Miljöfond är relativt samstämmig bland kraftverksägare som Westsidan talat med. Meningen var att miljöfonden skulle vara neutral. Och inte bli ytterligare en aktör som arbetar för utrivning av den småskaliga vattenkraften. En kraftverksägare hävdar bland annat att fonden anställt flera miljöpartister, ett parti som öppet ställt sig bakom motståndarna till småskalig vattenkraft.
En kraftverksägare hävdar att förslagen visar att myndigheterna och fonden struntar i riksdagens beslut och istället arbetar efter den strategirapport som sammanställdes av Havs- och vattenmyndighetens dåvarande generaldirektör Björn Risinger, efter de hemliga så kallade högnivåsamtalen. Rapporten talade om att 570 småskaliga vattenkraftverk skulle rivas ut. Det har man visserligen senare förnekat.
Myndigheternas tolkningar och miljöfondens arbete har dock fått motståndarna till småskalig vattenkraft att vädra morgonluft. De har höjt ribban och talar nu förhoppningsfullt om att man kan nå upp till tusen utrivningar.
Det som oroar många kraftverksägare är också att det finns tecken som tyder på att motståndarna skaffat sig ett visst inflytande över miljöfonden.
Göran Åhrén

Vatten

Många små kvarnar och sågverk på landsbygden, som drivs med småskalig vattenkraft, lever i ovisshet. För en del har det blivit lite lugnare. Men osäkerheten är fortfarande stor. Statens hetsjakt på småskalig vattenkraft har tagit paus i vissa län. I andra rullar det på. WESTSIDAN besökte Vänga kvarn några mil norr om Borås, där man tvingats kämpa i många år redan för att kunna fortsätta sin verksamhet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_7269.jpg
Mjölnare Ola Johansson, framför Vänga kvarn. Foto: WESTSIDAN.

Ola mal på i Vänga kvarn

…trots statens kampanj mot småskalig vattenkraft

Wänga kvarn har hopp om framtiden. Kvarnen mal på, och bageriet bakar. Allt lokalproducerat. Men de senaste åren har varit en lång prövning. Av allt att döma, helt i onödan.
 
Idag samsas tre småföretagare i Vänga kvarn som har gamla anor. Så gamla att kvarnen måste betraktas som ett anrikt och värdefullt kulturminne, värt att bevara för framtiden.
Det verkar också vara den lokala opinionens åsikt, eftersom många i trakten har engagerat sig för att bevara den. Kvarnen har också fått stöd av kommunen.
Orsaken till prövningarna är att statliga myndigheter ifrågasatt verksamheten. Livligt påhejade av en liten men extrem minoritet, har tjänstemän på länsstyrelsen utfärdat förelägganden och krävt dyra tillståndsprocesser.
När WESTSIDAN kommer på besök möts vi av mjölnaren Ola Johansson. Han har fullt med vitt damm på kläderna. Han berättar att hjärtat i verksamheten är själva kvarnen.
Ola Johansson visar kvarnen och dammen, och berättar om kanalen som avleder vatten till turbinerna. Vänga kvarn drivs av ett strömkraftverk, som lånar lite vatten uppströms, och lämnar tillbaka det nedströms.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_7251.jpg
Den lilla dammen i Vänga. Foto: WESTSIDAN.

Ville renovera
Huvuddelen av vattnet i ån rinner i huvudfåran förbi Vänga kvarncafé. Kvarnen och verksamheten har alltså väldigt liten inverkan på miljön.
Kraftöverföringen var från början mekanisk. Först med ett vattenhjul, som sedan ersattes med två turbiner 1934. Man installerade också en generator och började producera elström.
Förutom kvarnen finns det en handelsbod, ett bageri och ett café.
Ola Johansson har varit mjölnare på Vänga kvarn i många år.
– Jag driver ju själva kvarnen här, säger han.
Turerna med länsstyrelsen har varit många. Men Vänga kvarn har nu kommit med i den nationella planen. Så nu är det lite lugnare.
– Vi har gått igenom processen, och fått avslag. Sedan har det varit tyst, säger Ola Johansson.
Problemen började för sex eller sju år sedan.
– Det var när vi ansökte om att få renovera vår kanal. De tyckte inte vi hade tillstånd över huvud taget. Trots att vi hade ett gammalt tillstånd, en häradsdom från 1849, säger Ola Johansson.

Fick föreläggande
Vänga kvarn fick ett föreläggande om att söka tillstånd. Kvarndammen var ett vandringshinder, påstod länsstyrelsen.– De påstod att det fanns flodkräftor här. Det var rena osanningar de kom med, säger Ola Johansson.
Skulle dammen rivas, skulle det få omfattande konsekvenser för miljön på platsen.
Nu har länsstyrelsen lugnat ner sig, och verksamheten vid Vänga kvarn rullar vidare. Såväl kraftverk som kvarn, liksom bageri och café.
Själva anläggningen ägs av hembygdsföreningen. Kvarnen drivs av den elström som kraftverket producerar. Aggregatet är på 30 KW.
Överskottet, cirka 40 000 till 50 000 KWh per år, säljs på nätet.
Kvarnen är byggd så att kraften från turbinen kan kopplas mekaniskt till kvarnstenen.
– Jag kan köra med direktöverföring om jag vill, säger Ola Johansson.
Råvaran köper han från Vara lagerhus, och mjölet säljer han till kaféer, restauranger och några butiker, tre i Borås och en i Fristad.
Tre småföretag är beroende av kvarnen och elproduktionen. Förutom kvarnen, ett bageri och café och en lanthandel. Ola Johansson förser bageriet med mjöl.
År 2009 tog Ola Johansson över som mjölnare på Vänga kvarn. År 2011 renoverades de två tvillingturbinerna och anläggningen drivs idag till största delen med egenproducerad el. Mjölet som produceras är KRAV-märkt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_7265.jpg
Ola Johansson inne i kvarnen, som producerar KRAV-märkt mjöl. Foto: WESTSIDAN.

Statens kampanj
Länsstyrelsens föreläggande blev startskottet på en bitter strid som tog mycket tid och kraft.
För verksamheterna vid kvarnen var det ett allvarligt hot om de skulle tvingas till långvariga och kostsamma processer i domstol för att kunna fortsätta.
– Det är elströmmen vi slipper köpa som vi tjänar pengar på, säger Ola Johansson.
Det var i december 2013 det började. Skriftväxlingen med länsstyrelsen pågick några år. Vänga kvarn kunde visa upp en häradsdom från 1849 som visade att kvarnen hade tillstånd. Länsstyrelsen påstod att häradsdomen inte gällde.
Nu vaknade också motståndarna till småskalig vattenkraft. Älvräddarna påstod att Vänga kvarn var en ”husbehovskvarn” och att dess betydelse för elförsörjningen var så ringa att det inte motiverade något tillstånd.
När vi står vid den lilla dammen, i ett litet vattendrag, dit havsvandrande fisk aldrig kan nå frågar jag Ola Johansson vad problemet är.
– Ja, det kan man undra, svarar han.

Massivt stöd
Länsstyrelsen hävdar att detta är ett vandringshinder. Men var finns den vandrande fisken?
Detta är vid Säveåns källflöden. Staten ställer krav på omfattande och kostsamma miljökonsekvensbeskrivningar, bland annat.
Nu har det lugnat ner sig. Vänga kvarn är med i den nationella planen, och prövningen skjuts därmed på framtiden.
Men det är inte över.
Avgörande kan bli bedömningen av begreppet samhällsintresse. Och om myndigheterna tar till sig riksdagsmajoritetens beslut att omprövningarna ska fokusera på miljöanpassningar, och inte på målet att ”restaurera” alla vattendrag, som några aktivister och tjänstemän vill, ett mål som för övrigt inte är demokratiskt förankrat.
Ola Johansson berättar om allt stöd från den lokala opinionen. Bageriet har många kunder som vill kunna fortsätta köpa sitt bröd i Vänga. Kvarnen fick också stöd av Vänga miljögrupp. Även Borås kommun ställde upp och gav kvarnen sitt stöd.
– Ja, de har stöttat oss hela tiden, säger Ola Johansson.

Prisat bageri och café. Oskar Lorentzon visar priser som caféet och bageriet har fått.

Betydande besöksmål
Vänga bageri och café är ett betydande besöksmål med cirka 30 000 besökare varje år. Kvarnen ligger nära Vänga mosse som är naturreservat, som också drar till sig många besökare.
Det är därför lite märkligt att småföretagarna kring kvarnen och hembygdsföreningen ska behöva kämpa mot en statlig myndighet för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Länsstyrelsen har dock blivit bättre på senare år, berättar Ola Johansson. Det är stor skillnad.
Vänga bageri och café drivs idag av Oskar Lorentzon och Malin Jagetun. Företaget sysselsätter åtta säsongsanställda. Flest besökare har man på sommaren.
Oskar Lorentzon har svårt att förstå varför länsstyrelsen ställer till problem för Vänga kvarn.
– Det är hål i huvudet, säger han.
Det skulle ju förstöra miljön om man rev hela anläggningen, och man ändrar ju förutsättningar helt och hållet.
– Dammen har funnits här i över hundra år. Miljön har anpassat sig. Varför skulle man riva ut detta, säger Ola Johansson.
Och på platsen har det funnits dammar och kvarnar i flera hundra år.
– Hur ska vi veta hur det såg ut för 500 år sedan, undrar Ola Johansson.
Kraven från motståndarna är helt enkelt orealistiska, och man tar inte hänsyn till det kulturella värdet av att bevara kvarnen och miljön omkring den.
– Jag tror inte de kommer att riva. Kvarnen är för känd och för populärt. Och Vänga mosse är för välbesökt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är malin-och-oskar.jpg
Malin Jagetun och Oskar Lorentzon driver Vänga Kvarncafé och bageri. Foto: WESTSIDAN.

”Kortrest mat”
Oskar Lorentzon visar bageriet och berättar att de bakar allt på Ola Johanssons mjöl.
– Detta är hjärtat i verksamheten. Vi bakar allt som vi säljer i caféet. Hela den här verksamheten bygger på att kvarnen är igång, säger han.
Inriktningen är ekologiskt eller så lokalproducerat som möjligt. Han räknar upp en lång rad lokala producenter som levererar till bageriet. Ost köper man bland annat från Gäsene mejeri. Must från Trollhättan och ägg från olika lokala producenter i Västergötland. Och glassen är från Vänga glass.
Nästan allt är från Västergötland.
– I Norge pratar man mycket om ”kortrest mat”, säger Oskar Lorentzon.
Framtiden får utvisa hur ”kortrest mat” står sig mot teoretiska modeller om långsimmande fisk, när den nationella planen når Vänga. Kvarnen har i varje fall stöd från den lokala opinionen, och en majoritet i Sveriges riksdag liksom en kraftfull majoritet av svenska folket. Vilket borde räcka, i alla fall i en demokrati.
Göran Åhrén
WESTSIDAN: 2020-03-31

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ola-j-skylt.jpg
Vet den ena statliga handen vad den andra gör? Vänga kvarn har fått investeringsstöd både från länsstyrelsen och från EU. För att utveckla landsbygden. Foto: WESTSIDAN.

FOTNOT: Vänga café öppnar i samband med påskhelgen. Vår och höst har man öppet på helger. Under sommarmånaderna juni till augusti är det öppet tisdag till söndag.
Caféet serverar även en sopplunch. (Med reservation för ändringar p g a Corona)

VATTEN

Riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), bevakar att samhällsnyttan kommer med i den nationella planen.
Småskalig vattenkraft:

”Vi måste få med det i planen”

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig. Vi måste få med det i den nationella planen, säger Rickard Nordin(C), som har en nyckelroll i arbetet med att få myndigheterna att böja sig för den politiska viljan.

– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), som är medveten om den oro som myndigheternas agerande skapat bland ägare till småskalig vattenkraft. Och han håller med om att myndigheterna hittills inte tillämpat lagen som det var tänkt.
För en tid sedan hölls ett seminarium i riksdagen om småskalig vattenkraft. Huvudfrågan var hur den politiska viljan ska få genomslag på våra myndigheter. Och hur den nya lagen tolkas.
Riksdagsledamoten Rickard Nordin deltog i seminariet. Han är medveten om den oro som många kraftverksägare känner. Eftersom han är ensam kvar i energiöverenskommelsen med regeringen, sedan moderaterna och kristdemokraterna hoppat av, så är Rickard Nordin en nyckelperson. Det är han som nu för samtalen med regeringen.
– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger Rickard Nordin.

Samhällsnyttig
– Att ändra lagen tror jag inte många är med på. Det skulle innebära en ny utredning, och en ny behandling i riksdagen, och det skulle ta flera år.
Det som har gått snett och som politiken nu måste bevaka är framför allt att även den småskaliga vattenkraften ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Och det måste politiken göra genom att se till så det kommer med i den nationella planen.
– Att få med att den småskaliga vattenkraften är samhällsnyttig verksamhet, säger Rickard Nordin.
En annan fråga som det finns indikationer på att myndigheterna inte tagit till sig är taket på 1,5 TWh som riksdagen beslutade om.  Där måste politiken bevaka att myndigheterna inte försöker hitta sätt att kringgå det. Det gäller exempelvis Natura 2000-områden.
– Att riktvärdet, taket på 1,5 TWh ska inkludera Natura 2000 områden, säger Rickard Nordin.

”Borde avvakta”
Det finns färska exempel på att länsstyrelser försöker påskynda ärenden och att man vill få fram beslut som innebär att man inte behöver räkna med produktionsbortfallet från några kraftverk i den nationella planen. Det gäller exempelvis Torp kraftverk i Munkedals kommun.
– Det är naturligtvis allvarligt om länsstyrelsen inte tar hänsyn till den nationell planen, säger Rickard Nordin, som menar att man borde avvakta tills den nationella planen är beslutad.
– Fram till dess borde länsstyrelserna lugna sig.
Intrycket är att några länsstyrelser istället påskyndar ett antal ärenden.
– Där borde regeringen be länsstyrelserna att ta det lugnt.
Det viktiga nu är att regeringen beslutar om den nationella planen.
– Och att den blir bra, säger Rickard Nordin.

Alla undantag
Det viktiga med riksdagens beslut var att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag, och att omprövningarna enligt den nationella planen inte får leda till massutrivningar.
– Det är det jag jobbar för stenhårt, säger Rickard Nordin, som anser att myndigheterna behöver bli bättre på att leva upp till den nya lagstiftningen.
– Än så länge tycker jag inte att man har tillämpat lagen som det var tänkt.
Rickard Nordin tror dock inte att det är mycket riksdagen kan göra i det här läget.
– Riksdagen kan inte göra speciellt mycket. Nu är det på regeringsnivå.
Han tror precis som många andra bedömare att Havs- och vattenmyndighetens arbete med nya författningar och vägledningar kommer att få stor betydelse för hur det kommer att gå.
– Ja, de kommer att spela en stor roll.

”Ledningsproblem”
Rickard Nordin är medveten om att oron är stor bland många ägare till småskalig vattenkraft.
– Det finns mycket oro kvar, säger han.
Han kommer att följa upp myndigheternas arbete med de uppdrag de fått av regeringen.
– Vi har gett ett antal uppdrag. Att de ska se över sina riktlinjer.
– Om HaV inte utför det som riksdag och regeringen ger dom i uppdrag att göra, då har vi ett ledningsproblem, och då är det en fråga för regeringen.
– Det jag kan göra är att fortsätta pressa på i förhandlingarna med regeringen, säger Rickard Nordin.
Han är bekymrad över att kristdemokraterna och moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen. Det innebär att han nu är ensam i samtalen med regeringen. Han tror dock inte att det är läge för att ändra lagen redan nu.
Göran Åhrén

VATTEN

Myndigheters vägran väcker frågor

Riksdagen höll seminarium om småskalig vattenkraft


STOCKHOLM: Den politiska viljan har svårt att få genomslag i praktiken. Myndigheter driver en egen agenda. Det är några synpunkter som kom fram när riksdagen höll ett seminarium om småskalig vattenkraft.

Ägare till småskalig vattenkraft tvingas kämpa vidare för att kunna producera ren förnyelsebar el. Detta upprör många, särskilt som riksdagen beslutat att vi ska utveckla vattenkraften, inte avveckla den.
I veckan hölls ett välbesökt seminarium i riksdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Sten Bergheden (M). Ett 20-tal kraftverksägare deltog i seminariet, liksom representanter för flera organisationer och sju riksdagsledamöter från fyra partier.
Den centrala frågan under seminariet var den nya lagen som trädde i kraft 2019, och hur berörda myndigheter agerat för att den politiska viljan ska få genomslag i praktiken. Färska exempel visar att flera berörda myndigheter fortsätter att driva sin utrivningsagenda trots att riksdagen beslutat om motsatsen.

Motvilliga myndigheter
Stödföreningen för småskalig vattenkraft och Västsvensk Vattenkraftförening, som var medarrangörer till seminariet, inledde med att beskriva situationen.
Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, berättade ur kraftverksägarnas perspektiv hur det är att leva med åratal av ovisshet om hur det kommer att gå. Och vad det får för konsekvenser för viljan att investera och tankar på generationsskiften.
– Den här situationen lägger en död hand över den småskaliga vattenkraften, förklarade Johan Hillström.
Göran Åhrén, från stödföreningen, talade om myndigheternas tolkningar och kryphål och att vattenmyndigheterna inte vill ändra sin syn på modifierade vatten trots att riksdagen beslutat att alla möjligheter till undantag ska tas tillvara.
– Flera exempel visar att myndigheterna fortsätter driva sin utrivningsagenda, säger han.
Den nationella planen riskerar att bli en plan för avveckling av stora delar av den småskaliga vattenkraften, precis som många kritiska remissinstanser varnade för innan.

Teori och praktik
Advokaten Arvid Sundelin berättade om den nya lagen, om avsikterna och om hur det blivit i praktiken. Och vilka problem som uppstått.
Det gäller exempelvis klassningen av vattendrag där riksdagen beslutat att man ska ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna jobbar dock efter en annan linje där de hävdar att små kraftverk inte kan klassas som kraftigt modifierade.
För att det ska bli en ändring krävs att Havs- och vattenmyndigheten skriver om sina föreskrifter. Och det arbetet har gått trögt.
Synen på vad som menas med samhällsintresse är av avgörande betydelse. Där förvaltningen valt en snävare tolkning som innebär att små vattenkraftverk inte anses ha ett samhällsintresse och därför inte kan undantas från strängare krav på miljöanpassning och därmed omfattande åtgärder vid omprövning.

Stor potential
Jan-Åke Jacobsson, kraftverksägare från Vessigebro, berättade hur han investerat i ett nytt kraftverk och därmed fördubblat produktionen av el. Han visade också hur hans anläggning anpassats till moderna krav.
Han visade med sitt exempel vilken potential det finns i att utveckla den småskaliga vattenkraften, istället för att avveckla den.
Jan-Åke Jacobsson visade också hur vattenkraften är det i särklass mest klimatvänliga energislaget av alla. Utsläppen av koldioxid, i en livscykelanalys, är avsevärt mindre än olja och gas, och betydligt mindre än kärnkraft. Men också mycket mindre än vindkraft och solenergi.
Ur klimatsynpunkt är vattenkraften alltså i särklass bäst.
Trots detta håller statliga myndigheter på att begränsa produktionen av el från små privata producenter.
Under seminariet kom också fram att argumenten för att förbjuda och riva ut dammar och kraftverk i många fall bygger på överdrifter eller i vissa fall felaktiga påståenden.
Exempelvis har länsstyrelser förbjudit verksamheter med påståenden om att dammar utgör vandringshinder, på flera platser där havsvandrande fisk ändå inte kan komma fram.
Det innebär i sådana fall en inskränkning i äganderätten utan motsvarande nytta för miljön.

Silverforsen
Ett exempel på detta är Silverforsen i Värmland. Gunnar Eriksson köpte Silverforsen 1966 och tillverkade båtar och möbler med elen som producerades. Överskottet sålde han till ett kraftbolag.
Han byggde om kraftverket på 1970-talet och fick då beskedet av länsstyrelsen att det inte behövdes något tillstånd för en befintlig anläggning. (Dammen har funnits sedan 1784)
År 2014 fick Gunnar Eriksson ett föreläggande. Plötsligt var anläggningen olaglig. Han hotades med ett vite på 75 000 kronor med motiveringen ”Har bedrivit sin olagliga verksamhet under lång tid”. Han överklagade.
Gunnar Erikssons tog det väldigt hårt att plötsligt bli betraktad som en brottsling. Han dog i februari  2017 och fick aldrig uppleva att mark- och miljööverdomstolen till slut gav honom rätt.
Ena dagen miljöhjälte, nästa dag miljöbrottsling. Denna statliga helomvändning är fortfarande obegriplig för många kraftverksägare.
Ärendet ligger nu i Högsta domstolen för avgörande. Gunnar Erikssons efterlevande tvingas alltså kämpa vidare sedan Älvräddarna överklagat domen.

Äganderätten
Ytterst handlar detta om äganderätten. Och fall som Silverforsen visar den totala bristen på respekt för äganderätten bland en del tjänstemän på våra myndigheter. Äganderätten omfattar också rätten att bruka det man äger.
Länsstyrelsernas förbud och hot om viten innebär förlust av inkomster men också en omfattande kapitalförlust eftersom anläggningarna blir värdelösa. Staten kränker därför kraftverksägarnas mänskliga rättigheter.
Denna kränkning är särskilt grov som man i många fall inte kan eller ens anser sig behöva bevisa nyttan med besluten ur miljösynpunkt. Det är upp till kraftverksägarna att bevisa att de inte skadar miljön. Det råder alltså omvänd bevisbörda.
Länsstyrelsens agerande mot Silverforsen ledde till protester. Ägaren fick ett massivt stöd i bygden. Och en lokal opinion växte fram. Aktionsgruppen ”Rädda Silverforsen” bildades och har nu flera tusen medlemmar.
Liknande opinioner har växt fram på flera håll i landet. Bredöl, Nordanstig och Vramsån är bara några exempel.
Dessa opinioner blev också grunden till bildandet av Stödföreningen för småskalig vattenkraft.

Örekilsälven
Ett aktuellt exempel är Örekilsälven där länsstyrelsen vill riva ett kraftverk som är av vital betydelse för att förse Lysekils kommun med rent dricksvatten. Motivet är att vandrande fisk ska kunna ta sig uppströms kraftverket.
Där finns redan en laxtrappa, men den duger inte hävdar myndigheten.
Det kostar åtskilliga miljoner att riva dammen, och bygga en ny. Samtal förs redan mellan ägaren och myndigheterna.
Örekilsälven är ett exempel på vilken överdriven fokus det har blivit på fisk i Sverige. Vattendirektivet nämner knappt ordet fisk. Det dyker upp först i en bilaga. I Sverige handlar det nästan enbart om fisk.
Regeringen och myndigheterna försvarar sin hetsjakt på småskalig vattenkraft genom att hänvisa till EUs vattendirektiv. Läser man originaltexten framgår det klart att syftet med direktivet är att säkra medborgarnas tillgång på rent dricksvatten.
Exemplet med Örekilsälven visar alltså hur tokigt det kan bli när myndigheter med ett överdrivet intresse för fisk, ska tillämpa ett direktiv som egentligen handlar om rent dricksvatten.

Massivt stöd
Målsättningar att restaurera alla vattendrag finns på många myndigheter. Oftast utan att vara politiskt förankrade. Vattenkraften har i själva verket ett massivt stöd i folkopinionen. Utrivningslinjen som drivs av ett antal aktivistiska statliga tjänstemän, med stöd av organisationer som sportfiskarna och älvräddarna, har bara stöd av en procent av svenska folket. 84 procent vill ha kvar eller kan till och med tänka sig att bygga ut vattenkraften.(Källa: SOM-institutet)
Den folkliga stödet för den linje som Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och flera länsstyrelser driver, är med andra ord obefintligt. Det parlamentariska stödet är mycket svagt. Det är en stor majoritet i riksdagen för att behålla småskalig vattenkraft.
Det återstår ett antal frågor. Hur länge ska det här pågå, och varför har politikerna inte lyckats få stopp på detta, och hur kan det komma sig att statliga tjänstemän vägrar att följa folkviljan.
Kommunalrådet i Essunga kommun, Daniel Andersson, var den som i slutet av seminariet talade klartext och ställde frågan. Hur länge ska det här pågå egentligen.
En annan fråga som kom upp var vad ”moderna miljövillkor” egentligen är och vad det innebär. Det skulle kunna vara en politisk fråga, och något som politiken borde reda ut med berörda myndigheter.
Göran Åhrén