Stoppa hetsjakten

Stoppa hetsjakten på den småskaliga vattenkraften. Det råder elbrist i södra Sverige, och ändå fortsätter statliga myndigheter att driva processer för att lägga ner och riva ut småskalig vattenkraft. Detta trots att en majoritet i riksdagen har beslutat att vi ska ha de små vattenkraftverken kvar. Nu måste någon inom den verkställande makten ta ansvar för de beslut riksdag och regering fattat, och sätta press på de aktivistiska tjänstemän som fortsätter driva sin egen agenda. I det här inlägget beskriver WESTSIDANs Göran Åhrén bakgrunden till dagens absurda situation där vi lägger ner den renaste kraftkällan, samtidigt som människor uppmans att inte dammsuga. ”Statliga myndigheter fortsätter lägga ner och riva ut små vattenkraftverk. Regeringen måste sätta ner foten nu och agerar kraftfullt”, skriver Göran Åhrén.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0336-e1595769714113.jpg

Vansinne riva dammar och kraftverk

Vi behöver all el – även från vattenkraften

Stoppa hetsjakten på den småskaliga vattenkraften. Det är vansinne att statliga myndigheter fortsätter sin kampanj för att lägga ner små privata vattenkraftverk på landsbygden, samtidigt som industrier tvingas stänga ner produktionen och vanligt folk uppmanas att inte dammsuga.
Stora delar av södra Sverige brottas med elbrist. Vi behöver därför all el vi kan producera. Statliga myndigheter måste tvingas göra de avvägningar mellan olika intressen som är nödvändiga och som de också är skyldiga att göra.
Ett antal länsstyrelser driver något som närmast kan beskrivas som ett korståg mot småskalig vattenkraft. De är vandringshinder, hävdar man, och måste därför rivas ut för att främja biologisk mångfald. I själva verket vill man bygga om gamla kulturbygder till vildmark och sportfiskeanläggningar.
Kampanjen visar att alltför stor makt i en enskild fråga har hamnat i fel händer. Länsstyrelser har ett tvärsektoriellt ansvar, men det är något som exempelvis länsstyrelserna i Skåne, Karlstad och Örebro helt verkar bortse ifrån.

Stor potential i vattenkraften
Produktionen från de små vattenkraftverken motsvarar idag ett kärnkraftverk. Genom att investera och effektivisera den småskaliga vattenkraften kan den produktionen i varje fall fördubblas. Sannolikt skulle vi kunna öka produktionen till motsvarande tre kärnkraftverk om myndigheterna tillät att äldre anläggningar tas i bruk igen.
Vattenkraften är den i särklass mest klimatvänliga kraftkällan, i en livscykelanalys räknat på gram koldioxid per producerad kilowattimme. Vindkraften orsakar tre gånger så stora utsläpp av koldioxid. Och kärnkraften fyra gånger så stora.
Men framför allt så producerar vattenkraften fortfarande el när vindkraften står stilla. Och det gör den, hör och häpna, när det inte blåser. Och just nu blåser det inte särskilt mycket.
Många små vattenkraftverk finns dessutom i södra Sverige där problemen med elbrist är som störst.
För mycket satsning på vindkraft gör elförsörjningen osäker. Vi behöver därför satsa på att bygga ut vattenkraften. Det kan göras på ett sätt som också tar hänsyn till fiskens vandringsbehov och behovet av musslor i våra vattendrag. Det visar exempelvis ombyggnaden av Vattenfalls kraftverk i Dals Långed. Ny teknik finns dessutom där fisk kan simma rakt igenom en anläggning.

En kampanj växer fram
1950 hade vi över 4 000 små vattenkraftverk i Sverige. Som små räknas kraftverk på 10 MW eller mindre. Utbyggnaden av den storskaliga vattenkraften minskade behovet av små och antalet sjönk till mindre än hälften på 1980-talet. Därefter har antalet små kraftverk ökat något igen, delvis på grund av stimulansåtgärder. Staten och EU var då fortfarande positiv till småskalig vattenkraft.
Men plötsligt hände något. Sportfiskeintressen såg en chans att utnyttja EUs vattendirektiv i kombination med Agenda 21 och började driva statliga myndigheter framför sig i en kampanj för att ”öka tillsynen”. Man fick stöd av den nybildade Havs- och vattenmyndigheten, gamla fiskeriverket. Och plötsligt hamnade all fokus i tillsynsarbetet på fisk, trots att vattendirektivet främst handlar om kontroll av kemikalier och miljögifter.
Man tog hjälp av frivilliga krafter i jakten på små kraftverk som man påstod inte hade tillstånd. Det krävdes några juridiska kullerbyttor för att göra hetsjakten på små vattenkraftverk laglig. Sportfiskeintresserade jurister och tjänstemän på Kammarkollegiet hjälpte till med detta.

Orimliga krav på nyprövning
De som först förstod vad som höll på att hända var enskilda kraftverksägare som plötsligt fick förelägganden med krav på att söka tillstånd. Nyprövning dessutom, istället för omprövning, med krav på miljökvalitetsbeskrivningar och andra dyra utredningar. Dessa tillståndsprocesser gjordes så kostsamma som möjligt i avsikt att knäcka ägarna ekonomiskt, så att de själva skulle välja att lägga ner och ansöka om utrivning. Detta var ju egentligen fullständigt orimligt.
När det blev allmänt känt reagerade politiken. Ett antal beslut i riksdagen har syftat till att bevara den småskaliga vattenkraften, minska aktivistiska myndigheters möjlighet att knäcka små privatägda kraftverk ekonomiskt och tvinga fram en mer realistisk tolkning av vattendirektivet.
Nu obstruerar ett antal myndigheter och vägrar genomföra det riksdagen har beslutat. Flera länsstyrelser fortsätter hetsjakten på småskalig vattenkraft, som om ingenting hänt. Vattenmyndigheterna vägrar ändra sin syn på KMV, kraftigt modifierade vattendrag, som är ett sätt att lindra kraven på åtgärder som utnyttjas av de flesta länder i Europa, men där Sverige är sämst i klassen.

Stoppa vansinnet nu
Det som saknas i Sverige är att någon inom den verkställande makten, med både makt och överblick, sätter ner foten och säger att nu får det vara nog. Delegeringen har gått för långt. Aktivistiska tjänstemän gör som de vill. Kombinationen självständiga myndigheter och avsaknaden av tjänstemannaansvar är mycket olycklig. Snacket om ministerstyre gör inte saken bättre.
Vi har byggt upp ett system där ingen behöver ta ansvar. Handläggande tjänsteman har oändlig makt, och stora möjligheter att skylla på någon annan. Vanligtvis på EU, egna föreskrifter eller till en egen tolkning av lagen. Och kommer för det mesta undan med det.
Uppfinningsrikedomen när det gäller att runda lagen är stor.
Problemen är väl kända. Riksdagen har sagt sitt, regeringen och verksledningar måste leverera.
När det värsta är över behöver vi utreda hur maktfördelningen fungerar i praktiken i Sverige. Tilltron till demokratin står på spel. Vi behöver också utreda hur Århuskonventionen tillämpas i Sverige. Människor som påstår sig företräda allmänheten, håller på att förvandla våra domstolsprövningar till spektakel, samtidigt som lokala opinioner som verkligen företräder allmänheten körs över.
Det blåser inte nu. Industrier står stilla, och vi uppmanas att inte dammsuga. Statliga myndigheter fortsätter lägga ner och riva ut små vattenkraftverk. Regeringen måste sätta ner foten nu och agerar kraftfullt. Det räcker att följa de beslut som riksdagen redan har fattat. Det är dags att stoppa detta vansinne nu.
Göran Åhrén

”Stoppa hetsjakten
på den småskaliga
vattenkraften”

El eller fisk…

Järle kvarn kunde ha producerat elström. Men staten sa upp arrendet och har för säkerhets skull spärrat av. Nu står turbiner och generatorer stilla. Foto: Moa Rudebert

Staten sa upp arrendet

Peder Fries ville producera mer el

Staten köpte Järle kvarn för att bevara den. Kvarnen rustades upp, och arrenderades ut till Peder Fries, som började producera el. Plötsligt ändrade sig staten, sa upp arrendet, och nu vill man riva dammen.

Det var 1980 som staten rustade upp Järle kvarn och damm med medel ifrån AMS. Sedan arrenderade man ut kvarnen.
Den senaste arrendatorn, Peder Fries, berättar hur det gick till när han tog över kvarnen.
– Det var en tillfällighet. Jag har alltid varit intresserad av småskalig vattenkraft, säger han.
Driven av ett teknik- och kulturhistoriskt intresse, som till stor del råkade sammanfalla med hans yrke, kunde Peder Fries inte motstå frestelsen. Under en utflykt till Järle, råkade han hamna vid kvarnen, och gick in på krukmakeriet och lånade en nyckel.
Järle kvarn var i gott skick. Peder Fries blev intresserad och kontaktade länsstyrelsen.
– Jag sammanträffade med tjänstemän på länsstyrelsen. Jag sa att jag var intresserad av att ta kvarnen i drift igen.
Länsstyrelsen var positiv. Det löste ett problem för myndigheten, som nu slapp arbetet med att öppna och stänga dammluckorna. Peder Fries fick ett arrendekontrakt. Det var för 15 år sedan, och sportfiskarna hade ännu inte dragit igång sin kampanj på allvar.
– Även naturvårdsavdelningen var positiv, säger Peder Fries.

Ville utöka
Staten köpte ju in kvarnen för att bevara den. Naturvårdsverket som inrättade ett naturreservat i dalen, står som ägare. Men det är länsstyrelsen som har förvaltat kvarnen och dammen.
Peder Fries är utbildad elingenjör. Och han arbetade som lärare på en skola i närheten. Han reparerade kvarnen och fick den att fungera och började producera el. Produktionen uppgick till mellan 80 000 och 90 000 kilowattimmar per år.
– Jag blev jätteglad när jag fick igång den första turbinen. Och jag försåg byn med el.

Järle blev ett populärt besöksmål. Många ville komma in och se kvarnen. Och Peder Fries utvecklade andra verksamheter. Lokala konstnärer hade utställningar, och han funderade också på att börja mala i kvarnen igen.
Detta höll på i fem eller sex år.
Peder Fries började planera för att utöka elproduktionen. Han åkte till Småland och köpte en ny turbin och lite utrustning. Länsstyrelsen hade investerat 100 000 kronor i en ny kabel.
Avsikten var att köra igång den nya turbinen och producera cirka 200 000 kWh om året. Men plötsligt fick han ett brev att han var uppsagd. Naturvårdsverket sa upp arrendeavtalet.

Ingen vettig förklaring
Peder Fries tycker inte att han fick en vettig förklaring. I beslutet hänvisade myndigheterna till EUs vattendirektiv. (EU har förnekat att man vill att Sverige river dammar och kraftverk)
– Tillsammans med ett resonemang om att Naturvårdsverket inte ska syssla med vattenkraft.
Peder Fries försökte köpa kvarnen. Men det fick han inte. Man hänvisade till att det var ett naturreservat. Innan han hann avveckla verksamheten blev han nominerad till ett pris av stiftelsen Örebro läns tekniska museum. Och han tilldelades den så kallade Wenströmsplaketten.
– Jag har ju undervisat i teknikhistoria, säger Peder Fries.

Han fick alltså kulturhistoriskt och teknikhistoriskt pris för sitt arbete med kvarnen. Och samtidigt blir han uppsagd av staten.
Det var en uppsägningstid på tre år. Han avvecklade verksamheten under 2017. Frågan är vad det var som fick länsstyrelsen att ändra inställning. Peder Fries tror att en av orsakerna till att han blev uppsagd var att de som hjälpte honom i början hade slutat på länsstyrelsen. Det kom in nytt folk med en annan inställning. De nya ville prioritera fiskvandring. Det var viktigare att fisken kunde ta sig fram.
Men något sportfiske ska det ändå inte bli vid Järle kvarn.
– Det är ett naturreservat, så det är fiskeförbud.

300 000 kWh fullt möjligt
Om staten skulle ändra sig igen, så skulle det inte vara några problem att återuppta elproduktionen.
– Jag det vill jag mena. Man skulle kunna producera närmare 300 000 kWh per år om man fick tillstånd, säger Peder Fries, som dock inte är intresserad av att dra igång igen för egen del. Men om andra är intresserade ställer han gärna upp.
– Jag kan ju bistå med goda råd.
Förutsatt att man inte river dammen då förståss. De som bor i Järle vill ju ha kvar kvarndammen. Och det finns andra lösningar.
Peder Fries förstår inte varför de måste riva dammen.
– Jag begriper inte riktigt det. Om man nu tycker det är viktigt med fisk och musslor, då kan man lösa det enkelt. Det finns massor av vatten över. Och de finns en sidofåra. Så det är lätt att bygga en fiskväg.
För cirka 40 år sedan byggdes en fisktrappa. Men staten var aldrig intresserad.
Det är man märkligt nog inte nu heller. De som företräder kulturhistoriska intressen vill lösa problemet med fiskvandring på det sättet.
– De på muséet vill nog det, men de har inga pengar.
Om man tillåtit elproduktion, kunde verksamheten vara självbärande. Det hade inte kostat skattebetalarna ett öre. Anläggningen hade kunnat producera el, och fisken och musslorna hade kunnat komma fram ändå. Ändå säger Naturvårdsverket nej till den lösningen. Man frågar sig varför.
– Jag hävdar att allt det här är möjligt.

Fördelar med många små
Peder Fries förklarar fördelarna med många små vattenkraftverk som producerar elström lokalt. Överföringsförlusterna minskar. De små kraftverken producerar trots allt el som motsvarar en procent av elförsörjningen.
– Vilken nytta står sportfisket för, undrar Peder Fries.
Det låter som en retorisk fråga.
– Vad är nyttan med det här sportfisket? De fångar några fiskar, som de inte ens äter upp. Det vore ju bättre att försöka få fart på den andra turbinen här.
En stiftelse skulle kunna rädda och öka elproduktionen vid Järle kvarn.
– Om man startar en stiftelse, eller en ekonomisk förening och samlar in en miljon,…och försöker köpa kvarnen, säger Peder Fries.
Stödet för att bevara kvarnen och dammen är massivt i bygden. Hembygdsföreningen har engagerat sig och det har bildats en Facebook-grupp med tusentals medlemmar.
FOTNOT: Den 18 mars kommer domen i Mark- och miljödomstolen.
Göran Åhrén

”Vad är det för nytta med sportfisket?
De fångar några fiskar,
som de inte ens äter upp.”

Staten mot små privata kraftverk

KD kräver svar av regeringen

Varför respekterar inte myndigheter folkviljan?

Hetsjakten på småskalig vattenkraft fortsätter. Statliga myndigheter agerar taktiskt och respekterar inte demokratiskt fattade beslut. Det hävdar Kjell-Arne Ottosson (KD), som krävde svar av regeringen varför man inte gör något åt problemet.

Jakten på små privatägda vattenkraftverk fortsätter. Trots flera beslut i riksdag och regering om att den ska få vara kvar. Statliga myndigheter har agerat taktiskt för att runda den nya lagen, och processerna med krav på utrivning fortsätter därför i våra domstolar, nästan som om ingenting hänt.
Nyligen beslutade Mark- och miljödomstolen i Vänersborg att inte ge två små kraftverk i Årjäng tillstånd. Statliga tjänstemän som deltog i processen, agerade i samverkan med aktivister som är motståndare till vattenkraft, och pläderade för utrivning.
En som reagerat på detta är riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD), från Värmland, som på torsdagens frågestund i riksdagen ställde frågan till miljöminister Isabella Lövin, varför regeringen inte agerar för att demokratiskt fattade beslut respekteras av våra myndigheter.

Driver utrivning
– Med anledning av att jag nyligen ställt en fråga till miljöministern om häxjakten på den småskaliga vattenkraften, så vill jag följa upp den frågan, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Nu utnyttjar statliga tjänstemän, ofta med egna agendor som det verkar, möjligheten att driva utrivning av dammar, enligt den gamla lagstiftningen, men som nyprövning.
– Det visar att man inte respekterar demokratiskt fattade beslut.
– Agerandet är särskilt anmärkningsvärt eftersom en del länsstyrelser skyndade sig att utfärda förelägganden innan den nya lagen trädde i kraft, med det uppenbara syftet att kunna agera tvärt emot den nya lagen.
– Dessutom, enligt ministerns svar på min fråga, så ska vi använda oss av alla möjligheter till undantag. Men det görs inte.
– Så jag vill fråga miljöministern, varför agerar inte regeringen för att säkerställa att demokratiskt fattade beslut får genomslag hos våra statliga myndigheter?

”Beslut ska genomföras”
Miljöminister Isabella Lövin svarade att myndigheterna självklart ska följa demokratiskt fattade beslut. Men betonade också att myndigheterna är självständiga.
Men precis som flera ministrar före henne, skyllde hon det som nu drabbar de små privatägda kraftverken på EU. Detta trots att EU-kommissionen flera gånger klargjort att man inte kräver att Sverige river kraftverk och dammar för att nå målen i vattendirektivet.
– Det är ju självklart så att de beslut som tagits i demokratisk ordning, och som vi är överens om, ska ju genomföras, och dom uppdragen finns ju till våra myndigheter, säger Isabella Lövin.
– Där behöver man vara medveten om att det finns ett självständigt ansvar hos myndigheterna, och där finns också mekanismer för att följa upp på olika sätt i samhället, och det utförs också.
– När det handlar om den småskaliga vattenkraften där har det varit ett långsiktigt arbete för att komma fram med en plan hur vi ska implementera EUs vattendirektiv i Sverige, och det här gäller ju för alla EUs länder, att vi ska ha en god miljöstatus för våra vatten, och det är det arbete som nu äntligen har satts igång.
KOMMENTAR
EU-kommissionen har flera gången klargjort att man inte kräver att Sverige ska riva ut små kraftverk eller dammar för att uppnå målen i EUs vattendirektiv. Detta med utrivning av dammar och kraftverk är en tolkning av direktivet som svenska myndigheter själva har gjort.
Göran Åhrén

”Myndigheter
ska självklart följa
demokratiskt fattade beslut”

Små vattenkraftverk

Riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (t.v.) och Kjell-Arne Ottosson vid ett besök i Bredöl sommaren 2019. Foto: WESTSIDAN

Småskalig vattenkraft:

KD vill skydda små kraftverk

Föreslår ny utredning för att skärpa formuleringarna

Det krävs ytterligare åtgärder för att skydda småskalig vattenkraft. Det skriver KD som vill utreda vad som krävs för att skydda de små kraftverken mot produktionsminskningar och nedläggningar.

I en motion till riksdagen om energipolitiken har Kristdemokraterna ett särskilt avsnitt om småskalig vattenkraft. Produktionsminskningar ska hållas till ett minimum, hävdar partiet.
I motionen föreslår partiet att regeringen tillsätter en särskild utredning för att överväga ytterligare åtgärder för att skydda den småskaliga vattenkraften mot produktionsminskningar och nedläggningar.
– Myndigheterna följer inte riksdagens beslut och därför vill vi skärpa formuleringarna ytterligare, till stöd för småskalig vattenkraft, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson.
– Tyvärr får man en känsla av att det finns en egen politisk agenda hos enskilda tjänstemän, vilket är djupt oroande.
– Ett exempel på det är den tjänsteman som fick lämna Kammarkollegiet och direkt började arbeta åt Älvräddarna, säger Magnus Jacobsson.

”En sund balans”
I motionen till riksdagen efterlyser Kristdemokraterna en bättre balans mellan olika intressen i arbetet med den småskaliga vattenkraften.
”En sund balans mellan olika intressen, där naturvärden har en plats, ska givetvis eftersträvas. Det kan emellertid konstateras att det som kallas miljöperspektiv ibland har en för smal utblick. Utrivningar av dammar och borttagna vattenregleringar gjorda på basis av påstådda miljöskäl har i praktiken i flera exempel fått motsatt effekt, med torrläggning av delar av vattendrag och skador på djurliv som följd.”
Kristdemokraterna hänvisar också till den nya lag som riksdagen beslutade om 2018 där det slås fast att prövningssystemen inte ska vara onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde.
Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson förklarar varför de beslut som tagits inte räcker till.
– Vi ser det på grund av det korståg som pågår mot den småskaliga vattenkraften, säger han.
– Vi ser att det finns människor som driver sin egen agenda. Där ser vi ju att vi måste få ett tjänstemannaansvar värt namnet.

Motionen förankrad
Kjell-Arne Ottosson är kritisk till att myndigheterna inte lyssnat på riksdagen när det gäller de undantag som vattendirektivet medger.
– Vi använder ju oss inte av undantagen, säger han.
Motionen till riksdagen är undertecknad av fem riksdagsledamöter. Camilla Brodin, Magnus Oscarsson, Magnus Jacobsson, Larry Söder och Kjell-Arne Ottosson.
Det är en så kallad kommittémotion.
– Det är vi i kommittén som skrivit under men den är granskad av partiledningen.
Riksdagsledamöterna bakom motionen har förankrat den i partiledningen. Partiet står alltså bakom motionen.
– Detta är vår politik, säger Kjell-Arne Ottosson.
Han tror dessutom att det finns goda möjligheter att få med andra partier på förslagen.
– Den möjligheten borde vara god. I gamla alliansen borde den här politiken passa samtliga partier. Men även för socialdemokraterna.

Majoritet i riksdagen
Kjell-Arne Ottosson gör den allmänna bedömningen att det finns en majoritet i riksdagen som är för småskalig vattenkraft.
Det finns också starka skäl att behålla och utveckla den småskaliga vattenkraften, inte minst med tanke på den obalans i elsystemet som gjort att vi drabbats av elbrist i södra Sverige.
– Det mesta av den småskaliga vattenkraften finns ju i södra Sverige, då är det ju bättre att vi nyttjar den istället för att lägga ner den, säger Kjell-Arne Ottosson.
Dammarna finns ju redan. Och många av dammarna har dessutom funnits i många hundra år. Biotoperna har anpassat sig.
Kjell-Arne Ottosson menar att det är en form av aktivism på myndigheterna som ligger bakom hetsjakten på den småskaliga vattenkraften.
– Man vill inte se helheten. Det är skygglappar på. Det är ju en form av aktivism. Tyvärr, säger han. En aktivism som tappat kontakten med verkligheten.
Göran Åhrén

”Lägg ner HaV”

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av initiativtagarna till förslagen i motionen. Här under ett besök i Bredöl sommaren 2019. Foto: Westsidan.

KD vill lägga ner HaV

Kritiken mot Havs- och vattenmyndigheten växer

Riksdagen: Lägg ner Havs- och vattenmyndigheten. Det föreslår Kristdemokraterna. Bakgrunden är växande kritik. ”Myndigheten har på kort tid tagit initiativ som starkt bör ifrågasättas”, skriver KD.

I en motion till riksdagen föreslår Kristdemokraterna att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, läggs ner, och att arbetsuppgifterna förs över till Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Bakgrunden är den kritik som framförts mot myndigheten.
Partiet föreslår också att de fem vattenmyndigheternas existens utreds.
HaV bildades 2011, och övertog då arbetsuppgifter från gamla Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Det gäller bland annat hushållningen av fiskeriresurser, men också miljömål för hav, sjö och vattendrag.
Kritiken mot HaV handlar främst om enskilda avlopp och småskalig vattenkraft. Men också mot utvecklingen inom fiskerinäringen. Myndighetens arbete har gjort att många svenska fiskeriföretag har fått stora problem. Det har lett till att Sverige importerar mer och mer fisk exempelvis från Norge.

”Gått för långt”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av undertecknarna av motionen.
– HaV missgynnar fisket. HaV hamnar fel också när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson.
– Myndigheterna har gått alldeles för långt i sitt motstånd mot småskalig vattenkraft. Det har aldrig varit riksdagens mening att man ska straffa ut den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.
Förslaget att lägga ner HaV ingår i en motion om energipolitiken. Det är en så kallad kommittémotion, men partiet står bakom motionen.
”Under myndighetens korta levnad har initiativ tagits som starkt bör ifrågasättas”, skriver Kristdemokraterna i sin motion. Som exempel nämner partiet att Havs- och vattenmyndigheten 2013 ville införa en statlig skatt på enskilda avlopp, trots att tillsynen av enskilda avlopp sköts av kommunerna.

”Inte rimligt”
Westsidan har talat med två av riksdagsledamöterna som undertecknat motionen. Och tyngst är kritiken mot HaVs agerande när det gäller den småskaliga vattenkraften. Magnus Jacobsson menar att små vattenkraftsanläggningar får betala alldeles för mycket för att få sin verksamhet godkänd idag.
– Det är inte rimligt att man får betala flera hundra tusen eller upp till en miljon för att få driva en verksamhet vidare som kan ha pågått i flera hundra år.
Ett tungt argument för att avveckla myndigheten är den kritik som vuxit fram mot myndigheten. Havs- och vattenmyndigheten har under sin korta existens som myndighet ställt till stora problem för många småföretag på landsbygden.
Kristdemokraterna anser därför att myndigheten bör avvecklas, och att verksamheterna på myndigheten i lämpliga delar bör föras över till Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket.

För många myndigheter
– Genom att flytta delar av verksamheten över till jordbruksverket så landar det hos en myndighet som har ett utvecklingsuppdrag vilket är nödvändigt för företagandet på den svenska landsbygden, säger Magnus Jacobsson, som är kritisk till den nuvarande organisationen av vattenförvaltningen.
Det är för många miljömyndigheter idag. Det blir väldigt många remissinstanser som från statens synvinkel har olika synpunkter.
– Det är en överorganisering som staten har gjort som leder till onödig byråkrati för de som verkar på landsbygden.
Staten är överorganiserad. För någon som jobbar med matförsörjning, blir det väldigt många remissinstanser.
– Det är för mycket byråkrater och för lite produktion.

Misstro mot myndigheten
Magnus Jacobsson får medhåll av riksdagsledamoten från Värmland, Kjell-Arne Ottosson, som också undertecknat motionen.
– Dels är det detta med antalet myndigheter, hur många myndigheter ska vi ha, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Havs- och vattenmyndigheten får väldigt mycket kritik. Det saknas i många stycken en tillit till myndigheten.
– Vi noterar att det har varit lite märkliga initiativ därifrån. Man är inte riktigt med i verkligheten. Det här är viktiga frågor, och därför måste folk ha tillit och kunna lita på myndigheten. De ser inte helheten, säger Kjell-Arne Ottosson, och tar några exempel.
– Avlopp. Småskalig vattenkraft. Det är så som jag ser det.
– Men jag sitter i miljömålsberedningen, även inom fisket längs kusten är det en stor misstro mot myndigheten. Man upplever att myndigheten kör en agenda som inte är kopplad till verkligheten, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Det har väldigt mycket med tilliten att göra.

VA-myndigheterna utreds
Kristdemokraterna ifrågasätter också de fem vattenmyndigheterna. Dessa är idag knutna till fem länsstyrelser runt om i landet.
Vattenmyndigheterna fick i uppdrag av regeringen att genomföra EU:s vattendirektiv. Vattenmyndigheterna spelar en roll när det gäller att fastställa vilka vattendrag som ska klassas som KMV, Kraftigt modifierade vattendrag, och påverkar alltså möjligheten till undantag.
Även den verksamheten på vattenmyndigheterna vill Kristdemokraterna överföra till Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
”Främjandeuppdraget bör förtydliga att verksamheten inte bara ska kontrollera att regler följs, utan att de även ska göra det lättare för och stödja företagen”, skriver Kristdemokraterna i sin motion.
Göran Åhrén

”Det har aldrig varit riksdagens mening
att man ska straffa ut
den småskaliga vattenkraften”

I Kafkas värld

Kafka och små privata kraftverk

Om att släppa lös en allt mer gränslös aktivism

Det som händer småskalig vattenkraft är svårt att förstå. Ännu svårare är det att förklara.
Ägare till små vattenkraftverk har över en natt förvandlats från miljöhjältar till miljöbovar. I många fall utan att förstå varför.
Det får mig att tänka på Franz Kafka. Och några av hans romaner. Exempelvis Förvandlingen och Processen. Men även Slottet.
Det är framför allt stämningarna i dessa böcker, men även den känsla av maktlöshet som huvudpersonerna upplever, som inte så lite påminner om kraftverksägarnas situation i statens hantering av småskalig vattenkraft.
Frans Kafka skildrar en absurd värld, där den kejserliga byråkratin i det gamla Habsburgska väldet distanserat sig så från medborgarna och verkligheten, att det blivit allt svårare för vanligt folk att förstå vad de egentligen håller på med. Samhället har blivit så komplicerat, att inte ens de initierade till fullo begriper, vad det är som egentligen händer.

Podden förklarar
För den som ändå vill förstå, men inte orkar läsa Kafka, så är Lantbrukspodden ett alternativ. Göran Berglunds intervju med Eva Nilsson är bland det bästa journalistiska arbete jag tagit del av på mycket länge.
Inte bara för att Göran Berglund är initierad och ställer de rätta frågorna, utan framför allt för att han låter Eva Nilsson prata till punkt. Intervjun blir personlig på ett sätt som gör att lyssnaren förstår hur en biolog anställd först på fiskeriverket och sedan på länsstyrelsen, trots sin myndighetsutövning, på ett mirakulöst sätt lyckas behålla sina mänskliga drag och sin medkänsla. Och hur detta till slut får henne att istället försvara offren för den byråkrati hon en gång var en del av.
Det handlar bland annat om Silverforsen. Och det långdragna ärendet om en allmänt respekterad småföretagare på landsbygden som utan att förstå varför, över en natt förvandlades från att ha varit en miljöhjälte som producerade miljövänlig förnyelsebar el, till en miljöbrottsling som hotades med straff och höga viten.
Hans brott? Han sökte tillstånd för något som han egentligen inte behövde söka tillstånd för. I sin iver att göra allt rätt kontaktade han länsstyrelsen när han ville renovera sin anläggning.

Ägaren avled
Länsstyrelsen reagerade på ett sätt som hade platsat i någon av Kafkas romaner. Och utan att oberoende sakkunniga egentligen förstått nyttan med det, förbjöds han att producera elström och förelades med hot om vite att ansöka om utrivning.
Sedan dess har kraftverket stått stilla. En privatägd tillgång, hade av principer som man måste vara fanatiskt intresserad av sportfiske för att förstå, förvandlats till en belastning och en kostnad.
Eva Nilsson beskriver situationen så här i intervjun:
”Han ska försöka förstå att han är en brottsling, att det han håller på med är straffrättsligt sanktionerat och att han kan tvingas betala vite.”
Detta blev för mycket för ägaren som avled under processens gång. Han fick aldrig uppleva den dag då högsta domstolen avvisade alla överklaganden från sportfiskare inom Älvräddarna, Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Värmland.
Inte ens sportfiskenäringen, som bidrar frikostigt till de aggressiva organisationerna bakom kampanjen mot småskalig vattenkraft, fick någon nytta av denna process. Dammen är kvar. Liksom kraftverket. Som nu har tillstånd.

Eva Nilsson i Lantbrukspodden

Lokala opinioner
Det enda myndigheterna åstadkommit med detta är egentligen framväxten av en stark lokal opinion i den delen av Värmland som är beredd att stå upp för småskalig vattenkraft. Och fler personer har gjort enorma insatser för att rädda Silverforsens kraftstation.
Eva Nilsson är en. Lars Bredberg en annan. Men det finns fler. Och fler blir det, på andra plaster i landet, om inte våra myndigheter lär sig att väga olika intressen mot varandra på ett sätt som känns acceptabelt för en bredare allmänhet.
Det som hände ägaren till Silverforsen har knappast något stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Myndigheternas hetsjakt på småskalig vattenkraft saknar demokratisk förankring. Och i synnerhet på landsbygden har man svårt att förstå varför aktivistiska tjänstemän genom sitt surfande på Internet blivit så frälsta av nya idéer om att förvandla gamla kulturbygder till vildmark.
Att sportfiskenäringen betalar stora summor till sportfiskare och älvräddare är däremot lätt att förstå. De vill helt enkelt sälja mer och tjäna mer pengar. Svårare är det att förstå att staten är så frikostig med bidrag från våra gemensamma skattemedel. Och det är något som kanske riksdagen borde se över.

Gör det begripligt
Göran Berglunds intervju med Eva Nilsson gör allt detta begripligt. Och det blir lättare att förstå varför det växer fram lokala opinioner, inte bara kring Silverforsen i Värmland, utan också i Järle, Essunga, Nordanstig och på många andra platser i landet.
Allt fler har tröttnat på den Kafka-lika hetsjakten på små privatägda vattenkraftverk på landsbygden.
Det är orättfärdigt att utan anledning förvandla hederliga människor till miljöbrottslingar. Det är hänsynslöst att inte förändra i samverkan och samråd med de som berörs, vilket för övrigt både miljöbalken och vattendirektivet föreskriver.
Det är ansvarslöst att låta aktivister överutnyttja de möjligheter att agera i rättsväsendet som naiva konventioner skapat möjlighet till. Och det är odemokratiskt att trotsa folkvilja och riksdag och fortsätta driva en utrivningsagenda bara för att man kan vränga lagar och hantera byråkratin bättre än offren för kampanjen.
I en demokrati borde man istället ställa frågan om svenska folket verkligen vill ”restaurera” alla vattendrag. Och vem som i så fall ska bekosta det. Eva Nilsson tar också upp frågan i intervjun om det bara är vattendrag som ska restaureras. Eller ska vi ta bort alla spår av mänsklig verksamhet, riva broar, vägar, byar och städer? Slussen i Stockholm? Var går gränsen för ”Rewild”-rörelsen? Är den, som så mycket annan aktivism nu för tiden, gränslös.
Göran Åhrén

https://poddtoppen.se/podcast/1485894994/lantbrukspodden

”Han ska försöka förstå
att han är en brottsling, att det han håller på med är straffbart,
och att han kan tvingas betala vite.”

Småskalig vattenkraft


Politiken beställde förenklingar. Istället har det blivit ännu mer komplicerat. Det hävdar Gunnar Olofsson, kraftverksägare från Svenljunga, som sitter i Västsvensk Vattenkraftförenings styrelse. Ytterst handlar det här om äganderätten. Men också om hur de stora bolagen köper sig fria. Och om hur myndigheter kommer överens i hemliga möten, och driver igenom sin egen vilja istället för att följa riksdagens beslut, för att sedan köra över kraftverksägarna som om man inte förstod vad ord som samråd och samverkan egentligen betyder. Läs hela Westsidans intervju med Gunnar Olofsson.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är baljefors-smal.jpg
Ett av alla små vattenkraftverk i Nossan. Foto: G Åhrén

Småskalig vattenkraft

”Djävulen sitter i detaljerna”

Förslag om utrivningar får kritiken att växa

”Djävulen sitter i detaljerna”, säger Gunnar Olofsson. I grunden handlar det om äganderätten. Ska man få bruka det man äger, undrar han retoriskt. Förslag att riva har gjort situationen akut. Därför växer kritiken från kraftverksägarna.

Det handlar om den småskaliga vattenkraften. Just nu pågår pilotprojekt i syfte att ta fram rutiner för samverkan när vattenkraften ska få moderna miljövillkor. Men konflikten mellan motståndare till vattenkraften och ägarna har pågått länge.
Riksdagen har beslutat om en nationell plan. En nationell fond har inrättats som har fått en central roll i arbetet med att finansiera det omfattande projektet.
Kritiken växer nu mot att myndigheterna går längre än riksdag och regering bestämt. Fonden försvarar sig med att inget är bestämt. Men kraftverksägare hänvisar till de pilotprojekt som pågår just nu, där man hävdar att förslaget är att riva flera kraftverk i Tidan. Det fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
Gunnar Olofsson från Svenljunga sitter i styrelsen för Västsvensk vattenkraftförening. Han är kritisk till hur arbetet med den nationella planen och den nationella fonden utvecklats, och hur berörda myndigheter jobbar med frågan.
– Myndigheterna jobbar på i gamla spår. Med miljöfonden och pilotprojekten, säger han.

Föreslår utrivningar
Det innebär bland annat att länsstyrelser föreslagit utrivningar i flera fall och hävdar att detta är nödvändigt för att uppnå miljökvalitetsnormen.
– Myndigheterna har flyttat fram sina positioner genom den här samverkansprocessen, säger Gunnar Olofsson.
Han är kritisk till hur miljöfonden utvecklat samverkansprocessen. Det heter att man ska samverka innan domstolsprövningen. Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit att länsstyrelserna ska leda arbetet och styra samverkansprocessen.
Länsstyrelsernas roll gör processen rättsosäker, hävdar Gunnar Olofsson.
– Det innebär att allt material som verksamhetsutövaren tar fram blir känt för motparterna, säger han.
Det kan skapa en märklig situation eftersom länsstyrelsen sedan agerar motpart i domstolsprocessen.
– Det är inte rättssäkert. Det är ju domstolen som avgör vem som får tillstånd och inte. Det innebär ju att länsstyrelsen kan syna alla kort som verksamhetsutövaren har, innan rättsprocessen.

Normerna avgör
Ett annat problem är miljökvalitetsnormerna, som är juridiskt bindande.
– Vattenmyndigheten sätter miljökvalitetsnormer, och uppnår man inte miljökvalitetsnormerna som vattenmyndigheten satt, så tvingas domstolen besluta om återkallelse av tillstånd och utrivning.
Allt detta ger länsstyrelserna alldeles för stor makt, menar kritiska kraftverksägare.
– Myndigheterna har tillverkat yxan som sedan överlämnas till domstolen, säger Gunnar Olofsson.
– Folk har inte fattat att det är miljökvalitetsnormerna som avgör det här i slutändan.
Gunnar Olofsson är också kritisk till hur de stora kraftbolagen agerat. De tjänar på statens kampanj mot små privata kraftverksägare. Statliga Vattenfall är majoritetsägare i Vattenkraftens miljöfond som genom sin roll i den nationella planen, har fått stor makt i omprövningsarbetet.
– Att fonden springer ärenden åt den storskaliga vattenkraften, det är ställt utom allt rimligt tvivel, säger Gunnar Olofsson.

Misslyckad samverkan
Miljöfondens inställning avslöjades i samband med pilotprojektet i Tidan som fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
– Om man går in i en förhandling och säger att man ska riva ut ett antal kraftverk, då kan man ju inte förvänta sig att ägarna vill vara kvar och förhandla. Uppenbarligen förstår de inte detta, säger Gunnar Olofsson.
Fonden har förnekat att man föreslagit utrivning av ett antal kraftverk, men Västsvensk Vattenkraftförening anser att det klart framgår av handlingarna. Även om förslaget ursprungligen kommer från länsstyrelserna, så finns det med i fondens handlingar.
– Det är skrivet på fondens papper, med deras logga uppe till vänster. Man framför detta helt okritiskt, säger Gunnar Olofsson.
Det tyder på att man inte riktigt förstår frågan, och vad det innebär för kraftverksägarna att myndigheterna går längre än riksdag och regering har bestämt.

Plan för utrivning
Förslaget som fick kraftverksägarnas representanter att lämna pilotprojektet var att fyra kraftverk i Tidan skulle rivas ut.
Vattenfall, som är majoritetsägare i miljöfonden, har dessutom beställt en utredning av Energiforsk om den samhällsekonomiska nyttan med småskalig vattenkraft och ”de utrivningar som väntas”. Man tycks alltså veta något som politikerna i riksdagen som fattat besluten inte vet.
– Fonden har nu använt den här utredningen i pilotprojektet i Tidan, säger Gunnar Olofsson.
Frågan är vad politiken kan göra i det här läget.
– Se till att regeringen gör vad riksdagen har beslutat, säger Gunnar Olofsson.
– Om regeringen inte gör som riksdagen vill, då finns ju bara konstitutionsutskottet.
– Möjligen anser man att detta är en så liten fråga att det inte är värt att ställa till en regeringskris.

”Hemliga samtal”
Den småskaliga vattenkraftens öde har stötts och blötts i flera år nu. En del av detta har skett bakom stängda dörrar. Det gäller exempelvis utredningar som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ansvarade för. Liksom de så kallade högnivåsamtalen, där ett antal generaldirektörer gjorde upp.
De stora kraftbolagen har passat på att sälja sina små vattenkraftverk. Många köptes i god tro av privatpersoner, småföretagare eller kommuner. Detta sker alltså samtidigt som hemliga samtal förs om hur man ska kunna lägga ner och riva ut stora delar av den småskaliga vattenkraften.
– Det rör sig om mellan 150 och 200 kraftverk, säger Gunnar Olofsson.
Många av dessa kraftverk ligger i vattendrag som Tidan, Lidan och Ätran, där myndigheterna nu jobbar för att lägga ner och riva ut kraftverk.
– Mot bakgrund av detta kan den storskaliga vattenkraftens agerande inte betraktas som smakligt. Först sälja ut kraftverken, och sedan agera så att de nya ägarna ska tvingas riva kraftverken. Dom borde skämmas, säger Gunnar Olofsson.

Inga förenklingar
Han menar att storbolagen redan visste att många skulle rivas, när man gjorde sig av med sina små kraftverk. Men köparna, som i många fall var privatpersoner eller småföretagare, i något fall en kommun, visste det inte.
Man kan fråga sig varför de i så fall inte bara la ner kraftverken och ansökte om utrivning själva. Det hade ju varit hederligare.
De förslag som kom fram i de så kallade högnivåsamtalen, och i Havs- och vattenmyndighetens egna utredningar, är till stor del det som genomförs nu. Inte det som riksdagen har beslutat.
– Riksdagen har i princip beslutat att det ska införas förenklingar. Det är ingen som kan se dessa förenklingar. Det har blivit ännu mer komplicerat istället, säger Gunnar Olofsson.
Meningen var att det inte skulle bli några utrivningar, möjligen något enstaka.
– Dessa aktörer strävar efter att riva ut så många kraftverk som möjligt. Tror man att verksamhetsutövarna ska ledas till slaktbänken utan motstånd, undrar Gunnar Olofsson.

Storskalighet råder
Mycket tyder alltså på att berörda myndigheter följer det man kom överens om i högnivåsamtalen och HaVs utredningar, snarare än det som riksdagen beslutat om.
– Det är det som ligger till grund för det hela. Liksom Kammarkollegiets juridiska utredning, säger Gunnar Olofsson.
– Det är en myndighet som beställt en utredning från en annan myndighet. Kammarkollegiet hade en sådan pondus att det fick ett stort genomslag.
– Det är märkligt att fonden inte förstår att man inte kan gå in i en förhandling och föreslå att man ska utplåna den ena partens verksamhet.
– Det är ju det konflikten handlar om. Man vill ju riva kraftverken. Och detta ska ske bara för att du är så liten och obetydlig ur ett nationellt perspektiv.
– I så fall ska heller inte mindre lantbrukare och skogsbrukare accepteras. Det ska bara vara storskaligt och stora brukningsenheter. Det är typisk socialdemokratisk ideologi.

Det handlar om äganderätten
– Till syvende och sist handlar det här om äganderätten. Ska man få äga och bruka det man äger? Eller är det alltid så att det allmänna ska gå före det enskilda ägandet?
Det handlar också om småföretagande på landsbygden.
– Ska man kunna försörja sig på landsbygden så måste man få använda de resurser som finns. Det är för mycket storstadsperspektiv i debatten.
– För 50 år sedan hade detta varit otänkbart.
Ägandet blir en black om foten om man inte får använda det man äger.
Och samverkar man inte med miljöfonden så blir det inga pengar. Det innebär i klartext att man måste samarbeta med länsstyrelsen, för att få pengar till åtgärder, och HaV har föreslagit att länsstyrelserna ska leda samverkansgrupperna.
Men även miljöfonden, som är ett privat företag med Vattenfall som majoritetsägare, kommer att få en del att säga till om.
– Staten har överlåtit skitjobbet åt miljöfonden, säger Gunnar Olofsson.
Och miljöfonden riskerar att bli ytterligare en motpart, till alla andra motparter som kraftverksägarna redan har. (Länsstyrelser, Vattenmyndigheter, HaV, Kammarkollegiet, Älvräddare och Sportfiskarna, varav flera aktörer regelmässigt överklagar om någon skulle få tillstånd.)

Maktförskjutning
Och systemet med ramlagar gör som sagt att den lagstiftande makten förskjutits från politik till myndigheter. Och detta utnyttjas av motståndarna till den småskaliga vattenkraften.
– Det vet ju alla, att djävulen sitter i detaljerna, säger Gunnar Olofsson.
Få är insatta och förstår vad det innebär att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande. Det är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av att normerna ofta enbart bygger på bedömningar.
– I den gamla lagen såg man helheten. Det gör man inte nu, avslutar Gunnar Olofsson.
Kraftverksägarna har svårt att se på vilket sätt detta innebär en förenkling av tillståndsprocesserna, vilket var en av huvudpunkterna i riksdagens beslut när den nya lagen antogs.
Grundproblemet är systemet med ramlagar. Det ger myndigheter makt att tolka riksdagsbeslut, och omforma verkställigheten efter den egna agendan. I den situation den småskaliga vattenkraften har hamnat, blir detta väldigt tydligt.
WESTSIDAN har varit i kontakt med Vattenkraftens miljöfond för att ge fonden möjlighet att bemöta kritiken. Men fondens företrädare har valt att inte svara på några frågor.
Göran Åhrén

”Det har blivit
ännu mer komplicerat
istället”

Sportfiskare dömd

Sportfiskare döms för skadegörelse

Villkorlig dom och dagsböter för sabotage av kraftverk

SVENLJUNGA: En sportfiskare döms för grov skadegörelse mot ett vattenkraftverk i Svenljunga kommun. Enligt Borås tingsrätt har han vid flera tillfällen orsakat allvarlig skada på kraftverket.

En man i 40-årsåldern, hemmahörande i Svenljunga kommun, döms av Borås tingsrätt för grov skadegörelse till villkorlig dom och dagsböter på 38 000 kronor. Han ska också betala kostnaden för det juridiska ombudet på 43 376 kronor.
Det var i augusti 2016 som mannen vid två tillfällen gav sig på en privatägd anläggning för produktion av vattenkraft. Kraftverket ägs av Västergötlands Kraft och ligger vid sjön Såkens södra ända.
Kraftverket förses med vatten av en tub 450 meter från sjön. Vid sjön regleras vattentillförseln till kraftverket och Lillån av ett antal dammluckor. Någon otillbörlig har gett sig på dammluckorna för att påverka vattenflöden i Lillån.

Omfattande skador
Vid två tillfällen, den 8 och 12 augusti, har någon utsatt anläggningen för skadegörelse. Brytvåld har använts mot dammluckorna. Vatten har letts från kraftverket, till Lillån.
Det har lett till att vakum har bildats i tuben med omfattande skador på tuben och de fundament som den vilar på som konsekvens.
Den åtalade sportfiskaren har erkänt att han vid ett tidigare tillfälle har brutit upp luckorna med en kofot, men hävdar att han gjorde det för att han var orolig för att det var för lite vatten i Lillån. Men han förnekar att han är ansvarig för skadegörelsen i augusti 2016.
Åklagaren grundar sitt åtal både på bevisning och vittnesmål som styrker att sportfiskaren var där.

Bunden till platsen
Tingsrätten skriver att det är ställt utom rimligt tvivel att sportfiskaren befunnit sig på platsen vid tillfället. Domstolen stöder sig på övervakningsbilder och vittnesmål från en annan person som var på plats vid samma tillfället.
Tingsrätten skriver att den åtalade sportfiskaren orsakat de omfattande skadorna genom att stänga tillförseln av vatten till kraftverket för att öka tillförseln av vatten till till Lillån.
Den dömde är medlem och förtroendevald i en lokal sportfiskeklubb. Det är allmänt känt att sportfiskare i Svenljunga varit aktiva motståndare till småskalig vattenkraft.
Med domen i brottmålet är detta inte över. Nu när ansvarsfrågan är fastställd, kommer ägaren till kraftverket att begära skadestånd. Skadeståndet lär hamna på betydligt högre belopp än de böter och advokatkostnader, på drygt 80 000 kronor, som den dömde sportfiskaren nu tvingas betala till staten.
WESTSIDAN (2020 07 24)

Demokratin i kris

En spik i kistan för demokratin

Småskalig vattenkraft: ”En nationell plan…för utrivning”

Demokratin är i kris. En djupare kris än många verkar förstå. På område efter område visar det sig att regeringen struntar i beslut som riksdagen fattat.
Exemplen är många. Strategier, som livsmedelsstrategin, som inte leder till konkreta åtgärder. Tjänstemäns ansvar för sina beslut, där en majoritet i riksdagen har röstat för ett skärpt tjänstemannaansvar. Regeringen väljer att strunta i riksdagsmajoriteten.
Inom vattenförvaltningen sitter Miljöpartiet i miljödepartementet och blockerar en förändring av regelverket som skulle innebära lättnader för ägare till enskilda avlopp. En förändring som statliga myndigheter faktiskt ställt sig bakom.

Nationell plan
Det senaste exemplet på regeringens och Miljöpartiets förakt för demokratin är beslutet om den nationella planen för den småskaliga vattenkraften. Där slår man fast att det är miljökvalitetsnormerna som kommer att bli styrande för omprövningen av tillstånden för den småskaliga vattenkraften. Alla som är insatta i frågan vet vad det innebär.
I händerna på aktivistiska tjänsemän riskerar den nationella planen att bli en nationell plan för utrivning.
Riksdagen har flera gånger fattat beslut om att miljöprövningar av vattenkraften inte får leda till omfattande utrivningar. EU-kommissionen har flera gånger klargjort att man inte kräver att Sverige river ut dammar och kraftverk för att nå upp till miljökvalitetsnormerna. SOM-institutets undersökningar visar att vattenkraften har ett massivt stöd i den svenska folkopinionen. Och Europadomstolen har slagit fast att även lokala nyttor från småskalig vattenkraft kan betraktas som samhällsintresse.

Driver utrivning
Alla dessa argument som för vanligt folk förefaller självklara, verkar inte tränga in på de statliga myndigheterna som driver frågan.
De pilotprojekt som Havs- och vattenmyndigheten genomfört i samverkan med länsstyrelser och representanter för kraftverksägarna visar att berörda statliga myndigheter inte ändrat sin ambition att riva ut dammar och kraftverk.
Regeringen är väl medveten om problemen med aktivistiska tjänstemän på vattenmyndigheter, länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten, och att de fortsätter driva sin egen agenda. Men regeringen väljer att inte göra något åt problemet.
Istället låter man myndigheterna styra. Det är svårt att tolka regeringens beslut i veckan på annat sätt.
Den enda förändring regeringen har gjort av den nationella planen är ett tillägg med lydelsen att återkallelse av tillstånd med efterföljande krav på utrivning ”bör röra sig om undantagsfall”.
I övrigt nöjer sig regeringen med en brasklapp om att det går ”att ändra och anpassa planen så att den får önskad effekt”.

Tvingas fortsätta
Inget av detta är naturligtvis tillräckligt för att lugna oroliga ägare till små vattenkraftverk. Bedömningen är snarare att små privata energiproducenter kommer att få fortsätta kämpa för sin existens.
Med de beslut som riksdagen fattat i frågan borde hetsjakten på småskalig vattenkraft vara över. Att problemen för kraftverksägarna av allt att döma nu kommer att fortsätta, visar att den svenska demokratin inte fungerar.
Bakom hetsjakten på små privata vattenkraftverk ligger åratal av lobbyverksamhet från sportfiskarna som med frikostigt ekonomiskt stöd av producenter och återförsäljare av sportfiskeutrustning har utnyttjat miljöbalken och vattendirektivet för sina syften. De vill förvandla kulturbygder till ”vildmark” med forsande vatten för att öka möjligheterna till flugfiske efter havsvandrande öring och lax.

En liten minoritet
Sportfiskarna har lierat sig med aktivistiska tjänstemän på statliga myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten, för övrigt gamla fiskeriverket, och vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och ett antal mer eller mindre aktivistiskt dominerade länsstyrelser.
Dessa representerar en minoritet på några få procent av befolkningen, enligt SOM-institutet. Ändå dominerar de frågan. Sannolikt eftersom ett antal stora statliga oligopol på energimarknaden ser en fördel med att begränsa konkurrensen från många små privata producenter.
Riksdagen beslutade en gång att stimulera alternativ energiproduktion genom elcertifikaten. Det var ett demokratiskt beslut.
Om regeringen nu ger oligopolen och aktivistiska myndigheter fria händer att begränsa den privata småskaliga vattenkraften, så grundar det sig inte på ett demokratiskt beslut. Tvär om. Få frågor är så manipulerade som denna.

En spik i kistan
Det är skamligt att regeringen fortsätter att skylla på EU när alla som är insatta vet att allt bygger på påhitt från aktivistiska myndigheter, med stöd av en liten grupp radikala miljöjurister.
Förutsättningarna för det som händer nu grundar sig i en överimplementering av EU:s vattendirektiv, den svenska tolkningen av miljökvalitetsnormer, systemet med ramlagar och den för Sverige unika ordningen med självständiga myndigheter.
Detta skapar förutsättningar för att dribbla bort demokratiska beslut. Problemen förvärras av en passiv regering, och inte minst av att Miljöpartiet sitter i miljödepartementet och kan fortsätta driva sin politik trots ett allt mindre folkligt stöd.
Det finns inget demokratiskt stöd för att riva ut delar av den småskaliga vattenkraften.
Regeringens beslut om den nationella planen är därför ytterligare en spik i kistan på den svenska demokratin.
Göran Åhrén

”Med de beslut
riksdagen fattat
borde hetsjakten
på småskalig vattenkraft
vara över”

Vatten

Mats Haglund, kraftverksägare som hoppar av samverkansprojektet i Tidan i protest mot förslaget att riva ut fyra småskaliga vattenkraftverk. Foto: WESTSIDAN.

Kraftverksägare hoppar av

Miljöfondens samverkan om Tidan ser ut att haverera

TIDAHOLM: Vattenkraftens Miljöfond föreslår utrivning av flera kraftverk i Tidan. Representanter för ägarna lämnar därför samarbetet i protest. Förslag om utrivning saknar politisk förankring anser kraftverksägarna.

Arbetet med att miljöanpassa vattenkraften verkar ha stött på patrull innan det ens har börjat på allvar. Förslaget till nationell plan har ännu inte godkänts av regeringen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av energiuppgörelsen. Bara centerpartiet återstår.
Vattenkraftens Miljöfond har under tiden drivit ett pilotprojekt i Tidan för att utveckla samverkansmetoder. I pilotprojektet har deltagit representanter för länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland.
Syftet med pilotprojektet är att genom samverkan få fram bra arbetsmetoder för att nå målet med moderna miljövillkor.

”Lyssnar inte”
Kraftverksägarna har varit representerade av Mats Haglund, Tidaholm, och Lars-Åke Carlsson, båda från Västsvensk Vattenkraftförening. Representanterna är missnöjda med att miljöfonden inte tillräckligt lyssnat till kraftverksägarna i samverkansprojektet.
När det stod klart att Vattenkraftens Miljöfond, tillsammans med länsstyrelserna, vill riva flera av kraftverken i Tidan, växte missnöjet. Och därför har representanterna nu beslutat att hoppa av medverkan i Vattenkraftens Miljöfonds pilotprojekt i Tidan.
– Ska vi sitta med där utan att ha något inflytande, bara för att skapa legitimitet för dom? Det blir fel, säger Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, i en kommentar.
VSVF gick i veckan ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Vattenkraftens Miljöfond. Organisationen ställer sig bakom representanternas avhopp från projektet.

Fick se ett utkast
Det var när representanterna fick se ett utkast till en del av en slutrapport, där det framgår att förslaget är att riva ut flera småskaliga kraftverk i Tidan, som de beslutade att dra sig ur. Det rör sig om tre kraftverk i den övre delen av Tidan, och ett kraftverk i den nedre delen. Enligt miljöfonden är det länsstyrelserna som vill riva ut kraftverken. Myndigheterna hävdar att man inte når miljökvalitetsnormen om man inte river de här dammarna och kraftverken.
– Länsstyrelsen bedömer att man inte når god ekologisk status om man inte gör de här åtgärderna, säger Mats Haglund, kraftverksägare samt vice ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
Men det bygger egentligen inte på några fakta. Det är bara bedömningar från myndigheternas sida.
Mats Haglund är alltså en av representanterna som lämnar projektet.
– Det är klart att risken finns att vi blir medansvariga för detta, säger han.

Oenighet om klassning
En stötesten har varit oviljan från myndigheterna att klassa modifierade vattendrag som modifierade, så kallad KMV. Eller att fondens förslag inte utnyttjar de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Representanterna för vattenkraften menar att det klart framgår av riksdagens beslut att möjligheter till undantag i vattendirektivet ska utnyttjas fullt ut.
Tidan är kraftigt modifierad och borde därför klassas som kraftigt modifierad. Men länsstyrelserna och miljöfonden har inte lyssnat, hävdar VSVF i sitt uttalande.
Det var drygt en vecka sedan Vattenkraftens Miljöfond presenterade ett utkast till pilotprojektet. Representanterna för vattenkraften hävdar också att miljöfonden försöker mörka sin verkliga avsikter genom att inte använda det vedertagna ordet ”utrivning”, utan istället använder begreppen ”avsänkning av kraftverksdammar”.
”Utrivningarna av i drift varande vattenkraftverk blir möjlig eftersom Vattenkraftens Miljöfond vägrar att underkasta sig den politiska viljan om att klassa kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) som KMV”, skriver Västsvensk Vattenkraftförening.

Samstämmig kritik
Kritiken mot Vattenkraftens Miljöfond är relativt samstämmig bland kraftverksägare som Westsidan talat med. Meningen var att miljöfonden skulle vara neutral. Och inte bli ytterligare en aktör som arbetar för utrivning av den småskaliga vattenkraften. En kraftverksägare hävdar bland annat att fonden anställt flera miljöpartister, ett parti som öppet ställt sig bakom motståndarna till småskalig vattenkraft.
En kraftverksägare hävdar att förslagen visar att myndigheterna och fonden struntar i riksdagens beslut och istället arbetar efter den strategirapport som sammanställdes av Havs- och vattenmyndighetens dåvarande generaldirektör Björn Risinger, efter de hemliga så kallade högnivåsamtalen. Rapporten talade om att 570 småskaliga vattenkraftverk skulle rivas ut. Det har man visserligen senare förnekat.
Myndigheternas tolkningar och miljöfondens arbete har dock fått motståndarna till småskalig vattenkraft att vädra morgonluft. De har höjt ribban och talar nu förhoppningsfullt om att man kan nå upp till tusen utrivningar.
Det som oroar många kraftverksägare är också att det finns tecken som tyder på att motståndarna skaffat sig ett visst inflytande över miljöfonden.
Göran Åhrén