Månad: november 2021

Kritik mot propaganda om klimatet

VästsidanLämna en kommentar

Göran Värmby efterlyser en vettig debatt om klimatet. Med avstamp i mötet i Glasgow konstaterar han att flera stora länder kommer att öka sina utsläpp, och att resultatet av mötet är tveksamt. Han kritiserar också hyckleriet att 400 privata jetplan står parkerade på Glasgow flygplats, och det politiskt färgade Nobelpriset som går till en av upphovsmännen till de misslyckade klimatmodellerna. Slutligen kritiserar han SVT för att ägna sig åt propaganda och hänga ut seriösa klimatrealister i något som framstår som en förtalskampanj. Göran Värmby avslutar med att konstatera att de miljarder kronor vi lägger ner på detta är totalt verkningslösa. Han efterlyser en mer saklig debatt, där man låter olika åsikter komma till tals.Nu är det ”förbjudet” att ha ”fel” åsikt.

”Låt oss få igång en vettig debatt om klimatet”

Hösten har varit rik på larmrapporter i media om klimatet. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, SVT och Sveriges Radio har haft inslag i stort sett varje dag. En bidragande orsak har varit att IPCC, FNs klimatorgan, den 9:e augusti kom ut med sin rapport AR6, och den 6:e rapporten sedan starten 1988.
I stort sett alla nyheter och rapporter du ser eller hör i media har sitt ursprung från IPCC. Jag lägger därför med en kort repetition av IPCCs sammansättning och arbetsmetodik som en not 1).
Återigen har vi fått höra att vi bara har 10 år på oss. Media har som vanligt hårdvinklat IPCCs slutsatser. SVT berättar till exempel inte ens att styrelsen för IPCC – IPCC Plenary – tonar ner katastrofscenariot jämfört med den förra rapporten. Forskarna i de olika arbetsgrupperna, som är något helt annat än IPCC Plenary, erkänner äntligen att man tidigare använt en orealistisk prognos, kallad RPC8.5, som grund för modellberäkningarna för framtida temperaturutveckling. Varför nämns inte detta kan man undra? Men fortfarande skriver det politiskt tillsatta IPCC Plenary att det är en mycket hotfull framtid med fortsatt hög uppvärmning vi har att förvänta. FN-chefen Antonio Guterres tar i ordentligt och menar att ”vi närmar oss en katastrof”.
Ytterligare en faktor som bidragit till det höga tonläget i media är klimatmötet i Glasgow 31 oktober – 12 november, COP26. Även här är det samma upprepning som inför varje klimatmöte. Mängder av ”nyheter” läcker ut i en jämn ström. Samtliga är väldigt alarmistiska och dystopiska.

Ökar sina utsläpp
En nyhet som fastnade hos mig var när media basunerade ut att det i ”läckta dokument” framgår att flera länder kommer att släppa ut mer än vad de tidigare uppgivit, bland andra Australien, Kina och Indien.
Jaha, men det visste vi väl innan? Kina invigde ett nytt kolkraftverk varje vecka under förra året.
”Halterna av växthusgaser ökar till nya rekordnivåer” är en fras som återanvänds varje år av media. Den syftar, som precis varenda nyhet om klimatet gör, till att skrämma upp oss så mycket som möjligt. Ända sedan man började mäta koldioxidhalten på berget Mauna Loa på Hawaii 1958 har halten stadigt stigit med några miljondelar av en grad Celsius per år. Det betyder att det för varje år blir ett nytt högre värde än året innan. Visst, man kan ju säga att det är ett nytt ”rekordhögt värde” varje år. Det skulle man kunna ha sagt nu i 63 år i sträck, ända sedan 1958.

Politiskt Nobelpris
Att få höra om Nobelpriset i fysik är alltid intressant. Årets pris delades mellan tre forskare; Klaus Hasselmann, Tyskland, och Syukuro Manabe, USA, samt Giorgio Parisi, Italien. Hasselmann och Manabe tilldelas priset ”för att de lagt grunden till vår förståelse om jordens klimat och hur människor bidrar till dess förändringar” medan Parisi får det för ”banbrytande bidrag till teorin om oordnade material och slumpmässiga processer”. I båda fallen handlar det om förståelse av komplexa system. När jag läser på mer om de två förstnämnda pristagarna inser jag att det är fråga om grunden för de klimatmodeller som började användas redan under 80-90-talen för att förutsäga klimatets utveckling.
Flera experter ifrågasätter det vetenskapliga värdet och det unika med detta Nobel-prisbelönta arbete. De modelleringar som gjorts har stämt dåligt med uppmätta värden, vilket har visat sig under årens lopp. Det man kan undra över är därför huruvida årets fysikpris är ett ”politiskt” pris? Som jag upplever det pågår hela tiden en oerhört intensiv och ensidig form av påverkan i klimatfrågan, från samtliga media, från etablerade politiska partier, från i stort sett samtliga beslutsfattare i Västvärlden. Kanske också Nobelkommittén är påverkad att dra sitt strå till stacken.

SVT ångar på
Nästan varje dag under hösten har SVT haft alarmerande inslag om klimatet i Rapport och Aktuellt under ledning av ”klimatkorrespondenten” Erika Bjerström. Den 14 september ägnade SVT halva Aktuellt åt att misskreditera, kränka och förtala två av våra mest meriterade klimatrealister, civilingenjör Elsa Widding och teknologie doktor Lars Bern, båda utbildade på Chalmers Tekniska Högskola. Rubriken på inslaget var ”SVT har granskat metoderna som används av klimatskeptiker”.
De framställs som ohederliga ”klimatförnekare” som medvetet sprider desinformation i klimatfrågan. Begreppet ”klimatförnekare” är ett mycket märkligt begrepp, eftersom ingen människa kan förneka att det finns ett klimat. Det används enligt min uppfattning för att man ska associera till ”förintelseförnekare”, ett av de värsta skällsord som finns. Elsa Widding pekas ut som ”spindeln i nätet”.  
Hon anklagas på osakliga grunder för att vara oseriös och klandervärd. Nu anmäler Widding inslaget till Granskningsnämnden och Medieombudsmannen för allvarligt brott mot kraven på saklighet och opartiskhet enligt SVT:s sändningstillstånd.
Reportaget är propagandistiskt och ett riktigt lågvattenmärke för SVT. Syftet är glasklart med att förminska debattörer som, till skillnad från SVT, efterlyser en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCC:s (FNs klimatorgan) vetenskapliga underlag.
”SVT har en alarmistisk agenda i klimatfrågan och förföljer enskilda medborgare istället för att bidra till en öppen debatt i en av våra viktigaste frågeställningar”, säger Elsa Widding. ”Deras klimatkorrespondent Erika Bjerström bedriver ingen kritisk granskning av påståenden om jordens undergång och den påstått katastrofala uppvärmningen”, fortsätter Widding. – ”Hon driver istället en alarmistisk agenda där hon flera gånger redovisat fakta som är direkt felaktiga”.

Känd för Nuon-affären
Elsa Widding blev för allmänheten känd då hon försökte stoppa Vattenfalls köp av det holländska energiföretaget Nuon. Hon arbetade då som expert i Regeringskansliet i nära relation till dåvarande näringsminister Maud Olofsson. Denna affär kom att sluta med en förlust för svenska staten på många tiotals miljarder kronor. Widding fick senare, efter en noggrann redogörelse till konstitutionsutskottet 2014, motta en utmärkelse av affärsmagasinet ”Passion for Business” för sitt mod och sin höga integritet. Widding är dessutom en välmeriterad civilingenjör från Chalmers Tekniska Högskola med tidigare ledande befattningar i stora skandinaviska energiföretag såsom Vattenfall, Statkraft och Fortum.
Det smått löjliga är att de andra som intervjuas, som har de åsikter som SVT vill ha fram, en okänd kemiingenjör som jobbat inom läkemedelsindustrin och en beryktad politiskt genus-inriktad docent/socialvetare på Chalmers, presenteras ingående och på ett mycket positivt sätt. Allt för att få tittarna att ta parti för rätt åsikter och personer. Inte alls för att sprida fakta och kunskap som kan berika en värdefull debatt.

Inga större framgångar
När jag skriver detta är det bara några dagar kvar på FNs klimatmöte COP26 i Glasgow. Några större framgångar för att minska utsläppen av växthusgaser är svåra att skönja i den flod av information som sköljer över oss varje dag från detta jippo. Bara det att mängder med höga befattningshavare och näringslivstoppar flugit dit i sina privata jetplan förstör bilden av ett seriöst arbete. Det talas om 400 privatplan som fått landningstillstånd på Glasgows flygplats (SvD, Sunday Mail). Enligt vissa uppgifter är det ca 40 000 människor som samlas på och i anslutning till konferensen (SVT). Till vilken nytta? Vad gör alla dessa människor där?
Stoppa avskogning är ett åtagande som basuneras ut. 100 länder vill (?) minska metanutsläppen med ca 30 procent till år 2030 sägs det. FN, media, politiker och många inom miljörörelsen är alltid angelägna att ge en så positiv bild som möjligt från denna typ av konferenser. Allt för att motivera sin existens och betydelse i den alltmer inflammerade klimatfrågan. Vi får se så småningom – inte i vanliga media utan i alternativa media – vad man egentligen kommit fram till.

Omöjligt ersätta allt fossilt
Att varken Putin eller XI kom har varit besvärande för arrangörerna av COP26. De har naturligtvis egna agendor, och Kina har ju redan frikort enligt Paris-avtalet att öka sina utsläpp fram till 2030. De behöver liksom många andra utvecklingsländer förbättra levnadsvillkor och välfärd för stora delar av sina befolkningar, som lider av brist på bland annat el. Och då är framförallt kol det mest realistiska alternativet.
Det som är bra är att det nu släpps fram alltfler fakta som visar hur det verkligen ser ut med utsläpp från länder som Kina, Indien, Sydafrika med flera länder. Tyvärr har klimatfrågan hittills mest varit ett spel för galleriet. Ingen vågar till exempel redovisa att det är omöjligt, till och med teoretiskt, att ersätta all fossil energi med fossilfri till år 2050. Det krävs nämligen invigning av 1,5 kärnkraftsreaktorer av typ Ringhals4 per dag i 30 år från och med nu för att uppnå det målet. Räknar vi på vind- och solenergi blir resultatet ännu mer orealistiskt.

Åtgärder utan resultat
Inte minst i Sverige saknar våra beslutsfattare och klimatalarmister en realistisk inställning. Man kan bara se på de 100-tals miljarder kronor som avsätts och satsas på så kallade klimatåtgärder, utan att på något sätt uppnå några mätbara resultat, eftersom Sveriges totala utsläpp endast utgör 1-2 promille av de globala utsläppen. Bara bortskänkning till andra länder via FN utan någon koll på användning uppgår nu till 15 -20 miljarder kronor.
Jag tycker mig märka att alltfler genomskådar den teater som pågår. Framförallt alla larm genomskådas mer och mer. Det rapporteras till exempel aldrig några data som pekar på köldrekord eller att isen ökar i Arktis, eller att det varit rekordkallt på södra halvklotet detta året med snitt-temperaturer på Antarktis på 60 minusgrader. Jag kan inte heller påminna mig att jag sett en enda klimatnyhet i SVT de senaste 5-10 åren som inte varit alarmistisk.
Detta med att i princip alla forskare (eller 97 %) är överens är en myt. Det finns flera nätverk med klimatforskare som har helt andra och mer balanserade uppfattningar. Gå in själv och kolla på t ex clintel.org, där finns det ca 700 forskare, de flesta med klimatkompetens, som har en helt annan och mer realistisk uppfattning om klimatfrågan.

”Förbjudet” ha fel åsikt
Men det kanske mest allvarliga – vid sidan om bristen på kritisk granskning från media av klimatlarm – är att det i princip är ”förbjudet” att ha fel åsikt om klimatfrågan. Någon debatt tillåts t ex inte i SVT eller Public Service, där olika åsikter får framföras och diskuteras. Skulle t ex någon företagsledare eller politiker gå ut och ifrågasätta den destruktiva alarmism som pågår – ja, då skulle denna person inom kort vara helt utraderad från den offentliga arenan och tillika bli av med sitt jobb. En deplattformering skulle troligen verkställas med omedelbar verkan, vilket är rätt kusligt.
Allt detta märkliga beteende tar bort trovärdigheten från rapporteringen om klimatfrågor, vilket jag nu tror att alltfler människor registrerar och funderar över. Ett beteende som skadar hela frågan om miljö och överlevnad. Vem kommer att tro på ytterligare miljölarm?
Jag efterlyser således en ärlig debatt om klimatfrågan i media och på speciella konferenser som bör ordnas. Vågar någon ta bollen? Inom traditionella media?

Göran Värmby

Noter:
1) Högsta beslutande organ IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), där utformning av den sammanfattande rapporten – ”Summary for Decision Makers” – avgörs, är IPCC Plenary, med representanter från FNs 195 medlemsländer, som har ett sekretariat till sin hjälp. Representanterna, som är politiskt utsedda av respektive medlemsland, är oftast olika tjänstemän/personer från olika myndigheter. Man sammanträder minst en gång per år. Även representanter från miljöorganisationer deltar och har fått ett allt större inflytande. Ordföranden och vice ordförandena i Plenary är med i flera grupper i de olika nivåerna. Nivån under Plenary utgörs av IPCC Bureau med 34 medlemmar som förbereder ärenden för Plenary gruppen, och som utses av Plenary. De ska utses med hänsyn till geografisk och vetenskaplig kunskapsfördelning. Härunder arbetar en Executive Committee som tillsammans med ovan nämnda sekretariat samordnar och organiserar hela arbetet, med framförallt kontakten med de fyra underliggande Working Groups, som arbetar med olika delfrågor, som i sin tur med hjälp av sina respektive Technical Support Units samordnar och leder det vetenskapliga arbetet i respektive Working Group. Längst ner, på en sjätte nivå, i denna stora organisation finns delrapportförfattare, deltagande forskare och granskare.

2) SR 17 september 2021

3) En politisk Nobelpris også i fysikk – KLIMAREALISTENE

”I princip är det förbjudet
att ha fel åsikt
i klimatfrågan”

Inget stöd i fakta för påstått massutdöende

VästsidanLämna en kommentar

Att en miljon arter skulle hotas av utrotning är en enorm överdrift. En granskning av fakta visar att den verkliga siffran, enligt den internationella rödlistan är 38 000. Och då är även den siffran väl tilltagen. Där ingår exempelvis såväl nyupptäckta arter, som arter som enbart är lokalt utrotningshotade.

Artikeln nedan är en repris. Westsidan väljer att publicera den här artikeln igen, eftersom frågan om den biologiska mångfalden är ständigt aktuell, inte minst i den aktuella skogsdebatten, och kunskapen om verkliga förhållanden är bristfällig. Många politiska beslut tas idag med stöd av så kallad grå litteratur, eller med stöd av de överdrifter som sprids av miljöorganisationer.
Ursprungligen publicerades artikeln i oktober 2019. Sedan dess har det kommit ytterligare rapporter, både från den svenska Artdatabanken, och från den internationella. IUCN anser nu att det är 38 000 arter som är utrotningshotade, inte 26 000 som det står i artikeln. IUCN hävdar att man hela tiden upptäcker nya arter, och att många av dessa omedelbart förklaras vara utrotningshotade. Det kan vara en förklaring till att siffran ökat. (Några av bilderna från WWF kan också vara inaktuella)
I stort stämmer det mesta i artikeln. Problemet med överdrifter har inte blivit mindre. Och politiker, media och allmänheten vilseleds precis som tidigare. Man hör ofta i debatten att en miljon arter hotas av utrotning, och att detta naturligtvis är människans fel. Samtidigt som man alltid avslöjar med att det inte är för sent, det går fortfarande att göra något åt problemet. (Red. 2021-11-12)


Landsbygden påverkas av beslut som bygger på tankar, idéer och föreställningar i vår tid. Äganderätten naggas i kanten under förevändning att man ska skydda den biologiska mångfalden. Mycket tyder på att hoten som målas upp är överdrivna. Läs Westsidans granskning av tillgängliga fakta bakom påståenden om pågående massutrotning.

WWF uppmanar i stort uppslagna kampanjer folk att skänka pengar för att ”stoppa utrotningen”. Det är dock svårt att hitta stöd i fakta för ett pågående massutdöende.

Stora överdrifter i debatten

Inget stöd i fakta för påståenden om massutdöende

Överdrifter präglar debatten om biologisk mångfald. Det finns inget stöd i fakta för att vi befinner oss i ett massutdöende. Ändå påverkas våra beslutsfattare av larmrapporterna. 

Jorden kommer att gå under. Allt liv kommer att dö ut. Och det är människans fel. 
Detta är saker man allt oftare får höra.
Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning, hävdar både journalister och företrädare för olika miljöorganisationer.
Det handlar alltså om biologisk mångfald. Ett begrepp som blivit allt vanligare sedan miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Två konventioner skrevs under av 153 stater. Klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Det har gått 27 år sedan dess. Man kan ju tycka att det är ett klent resultat av dessa konventioner, om vi nu befinner oss mitt i ett massutdöende.
Ett av de länder som tog dessa konventioner på stort allvar var Sverige. Vi beslöt oss därför att kolla med Artdatabanken, som finns på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som är ansvarig för den så kallade rödlistan. Vi ville se hur det ser ut i verkligheten.

”Nationellt utrotade”
Rödlistan är en lista över utrotningshotade växter och djur. I rödlistan är alla arter indelade i olika grupper, beroende på hur hotade de är.
Det finns en särskild grupp för nationellt utrotade djur. Om vi befinner oss mitt i ett massutdöende, då borde antalet arter i den kategorin öka. 
Svaret vi fick från Artdatabanken visar att det är tvärt om. Kategorin nationellt utdöda minskar. 
Faktum är att forskarna har dålig koll på hur många arter det finns på jorden. De har också dålig koll på hur många arter som dött ut. 
Enligt Artdatabanken finns 202 arter registrerade i kategorin nationellt utdöda. Detta är enligt den rådande rödlistan. Och siffran är från 2015. 
År 2000 registrerades 258 arter i kategorin nationellt utdöda. År 2005 var det 219, och 224 år 2010.
Man kan alltså inte säga att kategorin nationellt utdöda ökar. Istället minskar den. Artdatabanken säger i en kommentar att detta främst beror på att det är svårt att bedöma när en art är definitivt försvunnen från landet.
Att siffrorna går lite upp och ner, beror på ökad kunskap, förklarar Artdatabanken.

Naturskyddsföreningen hävdar att krisen för den biologiska mångfalden är ett hot mot mänskligheten.

Gul snäppfluga
Vad är det då för arter som betecknas som nationellt utrotade? När vi tittar på några exempel bland de utdöda hittar vi gul snäppfluga. Det finns en observation från 1842 i Göteborgstrakten. Och en observation från 1855, då man såg flera exemplar. Sedan 1855 finns ingen observation. Flugan finns dock bl. a. i Italien och Frankrike.
Etthundrafyrtiofem år (145 år) efter den senaste observationen beslutar någon att den gula snäppflugan ska föras upp på listan över utrotade arter i Sverige.
Elegant rödrock (Ampedus elegantulus) är enparasit som lever av död ved. Larven eller skalbaggen har påträffats en gång, 1889, nära Ringsjön i Skåne.
”Om arten skulle återfinnas på någon plats i landet bör alla åtgärder för att gynna den genomföras.  Bildandet av naturreservat kan då behövas, liksom åtgärder för att artificiellt tillskapa passande yngelplatser”, skriver Artdatabanken. (Artfakta.se)
Intressant kan också vara att nämna Svart stork (Ciconia nigra) som betecknas som nationellt utdöd trots att den ofta syns i landet. Antal observationer: Öland; 2 252, Skåne; 1 126, Västergötland; 764, Uppland; 479, Gotland; 257, Närke; 208, Småland; 182, Södermanland; 156, Halland; 148, och så vidare.
Siffrorna är från 2015 då rödlistan uppdaterades senast.
”Arten observeras årligen i ett varierande antal”, skriver Artdatabanken.
Varför betecknas den då som utrotad? Det beror på reglerna. En fågelart betecknas som utrotad om det inte finns några verifierade häckningar. Och den har tidigare häckat sparsamt i södra och mellersta Sverige. Verifierade häckningsfynd har inte noterats sedan 1950-talet. (Närke) Fågeln häckar i Balticum, upp till Finska viken.

WWF försöker skrämma oss med bilder av det här slaget.

FN-plattform 
Efter att ha läst det här känns det ju inte som om jorden omedelbart håller på att gå under. Eller att allt liv håller på att dö ut. Ändå hör vi detta ständigt i medierna.
Sveriges Television, SVT, och Sverige Radio publicerar ofta uppgifter om detta, eller att vi står inför en massutrotning. 
I ett program i P1, möjligen Filosofiska rummet, hör man hur en kvinna plötsligt skriker; ”Vi står inför den största massutrotningen i jordens historia.”
Efter att ha tagit del av fakta från Artdatabanken ställde vi oss frågan var dessa uppgifter kommer ifrån.
En del medier hänvisar till FN:s plattform för biologisk mångfald, IPBES. (Intergovernmental platform for biodiversity and ecosystem services.) De kom med en rapport i maj 2019 där man hävdar att en halv till en miljon arter riskerar att utrotas.
Tidningen Sveriges Natur skrev efter det att FN nu bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter.
”Upp till en miljon arter hotas av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter”, heter det. Och längre ner i texten står det; ”Enligt rapporten riskerar en halv till en miljon av dagens drygt åtta miljoner arter att utrotas.”
Sveriges Natur skriver vidare att flera av studiens experter anser att den sjätte massutrotningen av jordens arter redan har inletts.
Klent resultat av konventionen från Rio således. 

Men det finns en lösning enligt WWF…

”Stoppa utrotningen – bli fadder”
Uppgifterna kommer alltså delvis från FN. Men de kommer också från miljöorganisationer som WWF, Världsnaturfonden, och den nybildade Extinction rebellion. Men Greenpeace och Naturskyddsföreningen deltar också i kampanjerna.
Det framgår av de flesta av organisationernas hemsidor att larmen är ett sätt att tjäna pengar. WWF:s hemsida skriver så här:
Stoppa utrotningen. En miljon arter riskerar att försvinna. När den biologiska mångfalden minskar, rubbas balansen i ekosystemen, fortsätter man.
”Utan fungerande natur kollapsar vår matförsörjning och ekonomi”, heter det vidare.
Vi är alltså på väg mot en katastrof, förkunnar man i vit text på en svart botten, och vi måste agera nu!
Sedan blir hemsidan plötsligt ljusare, och så skriver WWF: Tillsammans är vi lösningen. ”Vi ska rädda livet på planeten.” Bli fadder, uppmanar WWF. ”HJÄLP OSS ATT STOPPA UTROTNINGEN.”
Sedan får man välja månadsbelopp själv. Hundra kronor, tvåhundra kronor eller trehundra kronor.

Man får välja själv om man vill skänka 100, 200 eller 300 kronor.

”28 000 arter hotas”
Det märkliga är att när man kollar detta med den internationella rödlistan, som förs av IUCN, International Union for Conservation of Nature, så hävdar de att det är 28 000 arter som hotas. Inte en halv miljon, som blev till en miljon i händerna på alarmister.
En del av dessa 28 000 är dessutom bara regionalt hotade, ungefär som den svarta storken i Sverige.
https://www.iucnredlist.org/
Vad ska man dra för slutsatser av detta? En skulle kunna vara att hoten överdrivs. Frågan är i vilket syfte. 
Budskapen om hoten mot den biologiska mångfalden sprids i medierna och påverkar våra beslutsfattare.
I en kommunal handling stod det för en tid sedan att 3 000 arter om året, de senaste 20 åren, har försvunnit från jordens yta. En sökning visade att källan av allt att döma var Naturskyddsföreningen.
Det skulle alltså betyda att 60 000 arter dött ut de senaste 20 åren.
Det är svårt att hitta stöd för en sådan siffra i några faktabaserade källor. 
I Sverige finns det enligt Artdatabanken cirka 60 000 arter av växter, djur och svampar. Av dessa är omkring 5 000 arter rödlistade. Det är i Sverige.
Biologer Westsidan talat med säger att antalet arter som dött ut i själva verket har minskat. Den norske biologen och forskaren Mårten Jödal hävdar exempelvis att det bara är en eller två arter per år som dött ut. Och att det sammanlagt handlar om 860 arter sedan år 1500.

Nya arter uppstår
Men den stora frågan är varför det i den offentliga debatten aldrig pratas om att det uppstår nya arter. Flera experter Westsidan pratat med hävdar att det hela tiden uppstår nya arter och att den biologiska mångfalden i själva verket ökar.
WWF rapporterar faktiskt positiva nyheter också. Nyligen rapporterade WWF att forskarna bara det senaste året hittat 157 nya arter ”i den biologiskt rika Mekongregionen”. Tre av de nya arterna var däggdjur.
Intressant kan också vara att WWF genast ville freda de nya arterna.
Flera miljöorganisationer försöker koppla ihop biologisk mångfald med klimatfrågan. Arter dör ut för att människan påverkar klimatet, hävdar man. Det finns inget vetenskapligt bevis för att klimatförändringar orsakade av människan skulle ha orsakat att någon art dött ut, hävdar biologen Mårten Jödal.
Charles Darwin lärde oss att arter hela tiden utvecklas. Inget är statiskt. Naturen är i ständig förändring. En del av förklaringen till alarmismen kan vara att debatten först av personer som är starkt fokuserade på att bevara. 

Bilden visar massutdöenden, men också hur den biologiska mångfalden hela tiden ökar.

Utdöende ökar inte
En annan förklaring är hur systemet för rödlistning är utformat. (Se särskilt avsnitt nedan)
Så här skriver Artdatabanken på SLU:
”Rödlistning i Sverige följer det system som har utvecklats av den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, för att utvärdera och bedöma tillståndet för arter i naturen.”
Ardatabanken skriver vidare att rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar. Men den har ingen juridisk status.
När vi ringer Artdatabanken kan de först inte svara på hur många arter som redan är utrotade. Inte heller om det är en grupp som ökar i antal.
Karin Ahrné arbetar på Artdatabanken.
– De flesta förändringar på rödlistan beror på att vi får ökad kunskap om arter. Jag jobbar med fjärilar själv, så jag har bäst koll på dom, säger Karin Ahrné.
Hon berättar i alla fall att det inte är så många arter i kategorin nationellt utdöda.
– Generellt är det inte så många arter i den kategorin, säger hon och förklarar sedan:
– Det är inte den kategorin vi sätter mest fokus på. 
Jag frågar om nya arter som uppstår. Men det kan hon inte svara på.
– Det hör egentligen inte till rödlistan. Men vi har en databank över antalet arter, säger Karin Ahrné.
Skillnaden mellan arter som dör ut, och nya arter som upptäcks, finns heller inte registrerad.
– Det är inget som bedöms i rödlistan.
Det sker hela tiden förändringar. Evolutionen går långsamt, förklarar hon.
– Artbildning kan ske genom att arter blir isolerade från varandra.
– Arter har alltid bildats och försvunnit, men det sker i snabbare takt nu, förklarar hon.
Westsidan (2019-11-24)

Skänker vi bara pengar till WWF och de andra organisationerna, så ordnar dom så att de hotade arterna överlever, ekosystemen inte kollapsar och att vi därmed inte går under. 

FAKTA och BAKGRUND

Den rödlista vi har nu är från 2015. Det är den fjärde i ordningen. Rödlistan uppdateras vart femte år. Det kommer alltså en ny nästa år. 
Arbetet började år 2000. Den svenska rödlistan följer de kriterier som Internationella naturvårdsunionen, IUCN, fastställt. 
Rödlistan upprättas av Artdatabanken, som har tillgång till ett hundratal experter för bedömningen. Dessa är indelade i 14 olika specialistgrupper.
Artdatabankens rödlista bygger på insamlade observationer. Dessa kommer från experter, museer, forskning och frivilliga rapportörer.  Alla arter delas in i olika kategorier.
Listan från 2015 innehåller data om cirka 22 000 arter. Av dessa bedöms 4 273 vara rödlistade i olika kategorier. Allt från nära-att-bli-hotad, till regionalt utrotade etc Så här skriver Artdatabanken själv om sina uppgifter:
”Rödlistan är en prognos för risken att enskilda arter dör ut i Sverige. Den listar arter som har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Rödlistan kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd.”
”…analyserna syftar till att kvantifiera utdöenderisken.”
”Den är ett hjälpmedel för att kunna göra naturvårdsprioriteringar, men den har ingen juridisk status.”
Rödlistan tas fram av Artdatabanken som är knuten till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och den fastställs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Rödlistan delas in i olika kategorier. 
Nationellt utdöd (RE)
Akut hotad (CR)
Starkt hotad (EN)
Sårbar (VU)
Nära hotad (NT)

Kategorierna CR, EN och VU betraktas som hotade. Utöver detta finns kategorier för ej bedömd (NE), ej tillämplig (NA).
Arter som inte uppfyller några kriterier klassas som livskraftig. (LC)

IUCN:s rödlistningskriterier

Även kategorin nära hotad (NT) ingår i rödlistade arter. För att klassas som nära hotad räcker det med en populationsminskning under tio år eller tre generationer på 15 procent. För akut hotad (CR) krävs det 80 procent.
Även om en arts utbredningsområde minskar, fragmenteras eller fluktuerar, kan arten hamna på rödlistan. Arealen avgör CR, EN, VU eller NT. 
Övriga kriterier är om antalet reproduktiva individer minskar, eller arealen populationen befinner sig på minskar. En analys över risken för utdöende kan också leda till rödlistning, där en bedömd risk på fem procent på 100 år kan räcka för kategori NT.

FAKTA
Nationellt utrotade:
2000: 258
2005: 219
2010: 224
2015: 202

”Det pågår en massutrotning av liv på jorden, och klimatet närmar sig kollaps. Även mänsklighetens existens är hotad.”

Extinction rebellion är en radikal miljörörelse som kopplar ihop klimat och biologisk mångfald, och menar att politikerna är för passiva. Man försöker påverka genom aktioner och civil olydnad av olika slag. Man vill att regeringen ska utlysa nödläge för klimatet och jordens arter, och kräver att regeringarna agerar omedelbart. Klimatutsläppen ska ner till noll år 2025. (Källa: Extinction rebellion) 

Källor:
Ardatabanken, IUCN, WWF, Naturskyddsföreningen, IPBES
Miljömytene av Mårten Jödal

Mordet på Gustav III

VästsidanLämna en kommentar

Konspiration bakom mordet på Gustav III

Kompetent polisarbete avslöjade konspirationen

”Hat och tvedräkt har sönderslitit riket. Nationen har sedan längre tider tillbaka varit skild genom tvenne partier, vilka delt henne så till sägandes i tvenne folkslag, förenade allenast att sönderslita fäderneslandet”.
Dessa ord yttrade kung Gustav III i det tal han höll efter statskuppen 1772 där han nästan återinförde enväldet. Han hade blivit kung året innan, men då utan makt. Detta var under frihetstiden då adeln dominerade makten. De tidigare kungarna, Fredrik I och Adolf Fredrik, hade varit helt maktlösa. Men nu var kungen på nytt den dominerande kraften i riket.
Gustav III lovade att komma med ”frihet och lag. Jag har lovat att styra ett fritt folk”. Det lät ju bra och till en början hälsades kuppen med entusiasm från nästan alla. Men sjutton år senare hade ”frihetshjälten” förvandlats till ”tyrannen” i mångas ögon, framför allt hos adeln. Detta tvingade kungen att genomföra en andra kupp 1789 där han blev helt enväldig, med rätt att börja krig om han ville.

Krig mot Ryssland
Så vad hade hänt som ändrade stämningen? Det fanns stora ekonomiska problem i landet, det hade förekommit missväxt och hungersnöd, statsskulden växte, delvis till följd av kungens praktfulla hovliv. Försöken att ordna finanserna slog tillbaka mot Gustav, förbudet mot husbehovsbränning för att öka kronans inkomster gjorde bönderna rasande och borgarna blev även de upprörda över den katastrofala ekonomiska politiken. Till råga på eländet hade kungen provocerat fram ett krig mot Ryssland som inte gick bra utan bara kostade liv och pengar utan något slut i sikte. Men det allvarligaste motståndet kom från adeln som längtade tillbaka till Frihetstiden.
Gustav III hamnade i en situation där han tvingades välja sida, vilken samhällsklass skulle han stödja sig på? Till adelns förfäran valde han bönderna och borgarna. De ofrälse ställde allt starkare krav på en ståndsutjämning och adeln ansåg att kungen hade svikit sin plikt att skydda deras privilegier. Gustav tvekade inte att utnyttja borgarnas och böndernas fientlighet mot adelsmännen i sin propaganda och sedan ett antal adliga officerare i Finland gjort myteri mitt under brinnande krig kunde han fördöma de ”adliga förrädarna”. I riksdagen häktades en del adelsmän, vilket bröt mot lagen. Upprördheten var stor, detta ledde till en total brytning mellan adeln och deras kung. När Gustav året därpå tog befälet i Finland, besegrade ryssarna och faktiskt vann kriget retade det många adliga eftersom han nu var mer maktfullkomlig än någonsin.

Konspirationen
En konspiration mot kungen började nu växa fram. Den bestod av grupper som delvis hade helt olika mål men knöts samman av hatet mot Gustav III. En grupp ville tillbaka till det gamla, där adeln dominerade landet, alltså en reaktionär politik. En annan grupp var unga idealister som tagit starka intryck av franska revolutionen. Dessutom fanns människor som hatade kungen av rent personliga orsaker, för att de förlorat ekonomiskt eller missat en befordran och liknande.
Spindeln i detta nätverk var den sjuttiotvåårige Carl Fredrik Pechlin, en man som levde och andades intriger och konspirationer, som det var hans livsluft. Bland de mest aktiva konspiratörerna fanns greven Adolf Ribbing, som var inspirerad av franska revolutionen men också hade ett privat skäl för sitt hat. Han hade förälskat sig i en ung dam men kungen hade sett till att hon giftes bort med en annan. En annan viktig konspiratör var Carl Lilliehorn, major vid Svea livgarde. Hans militära bakgrund gjorde honom lämplig att leda en militärkupp. Den unge greven Claes Fredrik Horn kom också att spela en viktig roll. Han svärmade för Rousseau och den revolutionära retoriken som kom från Paris. Men det fanns också ett privat motiv. Kungen hade låtit arrestera hans far vid statskuppen 1789.

Ett 60-tal män
Hur många var inblandade i konspirationen? Detta har historiker debatterat i över tvåhundra år. Polismästare Liljensparre ska ha uppskattat antalet till tretusen adelsmän. Men det är helt säkert kraftigt överdrivet. Dessutom var det inte så att alla var överens om att mörda kungen.
Flertalet tycks ha velat tvinga Gustav III att avsäga sig mycket av sin makt men behålla tronen. Andra ville avsätta honom till fördel för någon annan eller en republik, dock inte mörda honom. Uppgifter tyder på att ett sextiotal män tillhörde den innersta kretsen som planerade mord.
Den som, bokstavligt talat, skulle hålla i vapnet var kapten Jakob Johan Anckarström, tidigare officer i livgardet. Han var en kverulant som ofta kom i konflikt med andra människor. Han misslyckades med nästan allt i livet och till råga på allt var hans hustru otrogen med hans bäste vän. Inte undra på att han blev bitter och letade efter någon syndabock att skylla på, det kunde ju inte vara hans eget fel. Av olika skäl blev kungen måltavla för hans hat och han förklarade sig redo att personligen mörda Gustav III.

Avled av lunginflammation
Vid den berömda maskeradbalen den 16 mars 1792 skred konspiratörerna till verket. Anckarström sköt sitt skott men kungen rörde sig precis i det ögonblicket och blev bara lindrigt sårad. Tack vare en snabb och resolut insats av polismästare Liljensparre greps många av konspiratörerna, inklusive Anckarström och Pechlin. Dessvärre ogillade Gustav III värme inomhus och lät fönstren vara öppna, så två veckor efter attentatet avled han av lunginflammation.
Efter kungens död tog brodern, Hertig Karl, över makten eftersom kronprinsen ännu var ett barn. Sju av konspiratörerna dömdes till döden men sex av dem benådades av hertigen! Han förbjöd också ytterligare undersökningar vilket betraktades som en skandal. Endast Anckarström avrättades, efter tortyr. Där hade hertig Karl inget val.
Flera frågor återstår. Det faktum att kungen överlevde i två veckor gjorde att den planerade kuppen inte blev av, men hur många av de höga militärerna var inblandade? Var utländska intressen inblandade?
Gustav III var absolut fiende till den revolutionära regeringen i Paris, som hade flera anhängare bland de sammansvurna. Och inte minst, vilken roll spelade brodern, hertig Karl? Varför var han så mild mot många av konspiratörerna som kom undan med kortare fängelsestraff eller exil?

Kompetent polisarbete
Sjutton år senare ledde hertigen en kupp mot Gustav III:s son, kung Gustav IV Adolf, och avsatte honom till förmån för sig själv. Det tycks alltså ha rått en viss brist på broderskärlek, för att uttrycka det milt.
Det är intressant att jämföra konspirationen mot Gustav III med det andra mordet på en statsman i Sverige, alltså Olof Palme. Här vet vi inte med säkerhet om det var en konspiration. Det kan ju ha varit en ensam galning som låg bakom. Ett fyllo greps och fälldes i tingsrätten, bara för att senare frias i hovrätten.
Det som dock mest slår en iakttagare är skillnaden i polisens uppförande. Polismästare Liljensparre ingrep omedelbart redan på operan och beordrade att dörrarna skulle stängas. Ingen fick gå förrän de tagit av sig maskerna och identifierats. Därefter dröjde det bara några dagar för honom att gripa mördaren och ett fyrtiotal av de sammansvurna. Och detta utan att ha tillgång till några moderna hjälpmedel som fingeravtryck, kameror eller DNA.

Ingen riktig polis
Jämför detta med länspolismästare Hans Holmér som härjade i ett år utan att komma närmare en lösning. Han hade ”räknat ut” vilka som låg bakom, nämligen kurderna i PKK. Till saken hör att Holmér inte var en riktig polis utan en byråkrat som hade rätt politiska åsikter, för makthavarna vill säga. Om det fanns någon Liljensparre i Sverige 1986 fick denne aldrig chansen. Om detta kan man bara spekulera.
Vad vi dock vet säkert är att mordet på Gustav III var en konspiration. Det råder ingen tvekan om det. Konspirationer har spelat en större roll i vår historia än många är medvetna om. Det viktiga när det gäller konspirationer mot statsmän är kanske inte vem som håller i vapnet, utan vilka krafter som ligger bakom. Och vad som låg bakom i fallet Gustav III vet vi, tack vare ett kompetent polisarbete av polismästare Liljensparre.
Per Bolander

”Vad vi dock vet säkert
är att mordet på Gustav III
var en konspiration”