Kritik mot propaganda om klimatet

Göran Värmby efterlyser en vettig debatt om klimatet. Med avstamp i mötet i Glasgow konstaterar han att flera stora länder kommer att öka sina utsläpp, och att resultatet av mötet är tveksamt. Han kritiserar också hyckleriet att 400 privata jetplan står parkerade på Glasgow flygplats, och det politiskt färgade Nobelpriset som går till en av upphovsmännen till de misslyckade klimatmodellerna. Slutligen kritiserar han SVT för att ägna sig åt propaganda och hänga ut seriösa klimatrealister i något som framstår som en förtalskampanj. Göran Värmby avslutar med att konstatera att de miljarder kronor vi lägger ner på detta är totalt verkningslösa. Han efterlyser en mer saklig debatt, där man låter olika åsikter komma till tals.Nu är det ”förbjudet” att ha ”fel” åsikt.

Låt oss få igång en vettig debatt om klimatet

Hösten har varit rik på larmrapporter i media om klimatet. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, SVT och Sveriges Radio har haft inslag i stort sett varje dag. En bidragande orsak har varit att IPCC, FNs klimatorgan, den 9:e augusti kom ut med sin rapport AR6, och den 6:e rapporten sedan starten 1988.
I stort sett alla nyheter och rapporter du ser eller hör i media har sitt ursprung från IPCC. Jag lägger därför med en kort repetition av IPCCs sammansättning och arbetsmetodik som en not 1).
Återigen har vi fått höra att vi bara har 10 år på oss. Media har som vanligt hårdvinklat IPCCs slutsatser. SVT berättar till exempel inte ens att styrelsen för IPCC – IPCC Plenary – tonar ner katastrofscenariot jämfört med den förra rapporten. Forskarna i de olika arbetsgrupperna, som är något helt annat än IPCC Plenary, erkänner äntligen att man tidigare använt en orealistisk prognos, kallad RPC8.5, som grund för modellberäkningarna för framtida temperaturutveckling. Varför nämns inte detta kan man undra? Men fortfarande skriver det politiskt tillsatta IPCC Plenary att det är en mycket hotfull framtid med fortsatt hög uppvärmning vi har att förvänta. FN-chefen Antonio Guterres tar i ordentligt och menar att ”vi närmar oss en katastrof”.
Ytterligare en faktor som bidragit till det höga tonläget i media är klimatmötet i Glasgow 31 oktober – 12 november, COP26. Även här är det samma upprepning som inför varje klimatmöte. Mängder av ”nyheter” läcker ut i en jämn ström. Samtliga är väldigt alarmistiska och dystopiska.

Ökar sina utsläpp
En nyhet som fastnade hos mig var när media basunerade ut att det i ”läckta dokument” framgår att flera länder kommer att släppa ut mer än vad de tidigare uppgivit, bland andra Australien, Kina och Indien.
Jaha, men det visste vi väl innan? Kina invigde ett nytt kolkraftverk varje vecka under förra året.
”Halterna av växthusgaser ökar till nya rekordnivåer” är en fras som återanvänds varje år av media. Den syftar, som precis varenda nyhet om klimatet gör, till att skrämma upp oss så mycket som möjligt. Ända sedan man började mäta koldioxidhalten på berget Mauna Loa på Hawaii 1958 har halten stadigt stigit med några miljondelar av en grad Celsius per år. Det betyder att det för varje år blir ett nytt högre värde än året innan. Visst, man kan ju säga att det är ett nytt ”rekordhögt värde” varje år. Det skulle man kunna ha sagt nu i 63 år i sträck, ända sedan 1958.

Politiskt Nobelpris
Att få höra om Nobelpriset i fysik är alltid intressant. Årets pris delades mellan tre forskare; Klaus Hasselmann, Tyskland, och Syukuro Manabe, USA, samt Giorgio Parisi, Italien. Hasselmann och Manabe tilldelas priset ”för att de lagt grunden till vår förståelse om jordens klimat och hur människor bidrar till dess förändringar” medan Parisi får det för ”banbrytande bidrag till teorin om oordnade material och slumpmässiga processer”. I båda fallen handlar det om förståelse av komplexa system. När jag läser på mer om de två förstnämnda pristagarna inser jag att det är fråga om grunden för de klimatmodeller som började användas redan under 80-90-talen för att förutsäga klimatets utveckling.
Flera experter ifrågasätter det vetenskapliga värdet och det unika med detta Nobel-prisbelönta arbete. De modelleringar som gjorts har stämt dåligt med uppmätta värden, vilket har visat sig under årens lopp. Det man kan undra över är därför huruvida årets fysikpris är ett ”politiskt” pris? Som jag upplever det pågår hela tiden en oerhört intensiv och ensidig form av påverkan i klimatfrågan, från samtliga media, från etablerade politiska partier, från i stort sett samtliga beslutsfattare i Västvärlden. Kanske också Nobelkommittén är påverkad att dra sitt strå till stacken.

SVT ångar på
Nästan varje dag under hösten har SVT haft alarmerande inslag om klimatet i Rapport och Aktuellt under ledning av ”klimatkorrespondenten” Erika Bjerström. Den 14 september ägnade SVT halva Aktuellt åt att misskreditera, kränka och förtala två av våra mest meriterade klimatrealister, civilingenjör Elsa Widding och teknologie doktor Lars Bern, båda utbildade på Chalmers Tekniska Högskola. Rubriken på inslaget var ”SVT har granskat metoderna som används av klimatskeptiker”.
De framställs som ohederliga ”klimatförnekare” som medvetet sprider desinformation i klimatfrågan. Begreppet ”klimatförnekare” är ett mycket märkligt begrepp, eftersom ingen människa kan förneka att det finns ett klimat. Det används enligt min uppfattning för att man ska associera till ”förintelseförnekare”, ett av de värsta skällsord som finns. Elsa Widding pekas ut som ”spindeln i nätet”.  
Hon anklagas på osakliga grunder för att vara oseriös och klandervärd. Nu anmäler Widding inslaget till Granskningsnämnden och Medieombudsmannen för allvarligt brott mot kraven på saklighet och opartiskhet enligt SVT:s sändningstillstånd.
Reportaget är propagandistiskt och ett riktigt lågvattenmärke för SVT. Syftet är glasklart med att förminska debattörer som, till skillnad från SVT, efterlyser en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCC:s (FNs klimatorgan) vetenskapliga underlag.
”SVT har en alarmistisk agenda i klimatfrågan och förföljer enskilda medborgare istället för att bidra till en öppen debatt i en av våra viktigaste frågeställningar”, säger Elsa Widding. ”Deras klimatkorrespondent Erika Bjerström bedriver ingen kritisk granskning av påståenden om jordens undergång och den påstått katastrofala uppvärmningen”, fortsätter Widding. – ”Hon driver istället en alarmistisk agenda där hon flera gånger redovisat fakta som är direkt felaktiga”.

Känd för Nuon-affären
Elsa Widding blev för allmänheten känd då hon försökte stoppa Vattenfalls köp av det holländska energiföretaget Nuon. Hon arbetade då som expert i Regeringskansliet i nära relation till dåvarande näringsminister Maud Olofsson. Denna affär kom att sluta med en förlust för svenska staten på många tiotals miljarder kronor. Widding fick senare, efter en noggrann redogörelse till konstitutionsutskottet 2014, motta en utmärkelse av affärsmagasinet ”Passion for Business” för sitt mod och sin höga integritet. Widding är dessutom en välmeriterad civilingenjör från Chalmers Tekniska Högskola med tidigare ledande befattningar i stora skandinaviska energiföretag såsom Vattenfall, Statkraft och Fortum.
Det smått löjliga är att de andra som intervjuas, som har de åsikter som SVT vill ha fram, en okänd kemiingenjör som jobbat inom läkemedelsindustrin och en beryktad politiskt genus-inriktad docent/socialvetare på Chalmers, presenteras ingående och på ett mycket positivt sätt. Allt för att få tittarna att ta parti för rätt åsikter och personer. Inte alls för att sprida fakta och kunskap som kan berika en värdefull debatt.

Inga större framgångar
När jag skriver detta är det bara några dagar kvar på FNs klimatmöte COP26 i Glasgow. Några större framgångar för att minska utsläppen av växthusgaser är svåra att skönja i den flod av information som sköljer över oss varje dag från detta jippo. Bara det att mängder med höga befattningshavare och näringslivstoppar flugit dit i sina privata jetplan förstör bilden av ett seriöst arbete. Det talas om 400 privatplan som fått landningstillstånd på Glasgows flygplats (SvD, Sunday Mail). Enligt vissa uppgifter är det ca 40 000 människor som samlas på och i anslutning till konferensen (SVT). Till vilken nytta? Vad gör alla dessa människor där?
Stoppa avskogning är ett åtagande som basuneras ut. 100 länder vill (?) minska metanutsläppen med ca 30 procent till år 2030 sägs det. FN, media, politiker och många inom miljörörelsen är alltid angelägna att ge en så positiv bild som möjligt från denna typ av konferenser. Allt för att motivera sin existens och betydelse i den alltmer inflammerade klimatfrågan. Vi får se så småningom – inte i vanliga media utan i alternativa media – vad man egentligen kommit fram till.

Omöjligt ersätta allt fossilt
Att varken Putin eller XI kom har varit besvärande för arrangörerna av COP26. De har naturligtvis egna agendor, och Kina har ju redan frikort enligt Paris-avtalet att öka sina utsläpp fram till 2030. De behöver liksom många andra utvecklingsländer förbättra levnadsvillkor och välfärd för stora delar av sina befolkningar, som lider av brist på bland annat el. Och då är framförallt kol det mest realistiska alternativet.
Det som är bra är att det nu släpps fram alltfler fakta som visar hur det verkligen ser ut med utsläpp från länder som Kina, Indien, Sydafrika med flera länder. Tyvärr har klimatfrågan hittills mest varit ett spel för galleriet. Ingen vågar till exempel redovisa att det är omöjligt, till och med teoretiskt, att ersätta all fossil energi med fossilfri till år 2050. Det krävs nämligen invigning av 1,5 kärnkraftsreaktorer av typ Ringhals4 per dag i 30 år från och med nu för att uppnå det målet. Räknar vi på vind- och solenergi blir resultatet ännu mer orealistiskt.

Åtgärder utan resultat
Inte minst i Sverige saknar våra beslutsfattare och klimatalarmister en realistisk inställning. Man kan bara se på de 100-tals miljarder kronor som avsätts och satsas på så kallade klimatåtgärder, utan att på något sätt uppnå några mätbara resultat, eftersom Sveriges totala utsläpp endast utgör 1-2 promille av de globala utsläppen. Bara bortskänkning till andra länder via FN utan någon koll på användning uppgår nu till 15 -20 miljarder kronor.
Jag tycker mig märka att alltfler genomskådar den teater som pågår. Framförallt alla larm genomskådas mer och mer. Det rapporteras till exempel aldrig några data som pekar på köldrekord eller att isen ökar i Arktis, eller att det varit rekordkallt på södra halvklotet detta året med snitt-temperaturer på Antarktis på 60 minusgrader. Jag kan inte heller påminna mig att jag sett en enda klimatnyhet i SVT de senaste 5-10 åren som inte varit alarmistisk.
Detta med att i princip alla forskare (eller 97 %) är överens är en myt. Det finns flera nätverk med klimatforskare som har helt andra och mer balanserade uppfattningar. Gå in själv och kolla på t ex clintel.org, där finns det ca 700 forskare, de flesta med klimatkompetens, som har en helt annan och mer realistisk uppfattning om klimatfrågan.

Förbjudet” ha fel åsikt
Men det kanske mest allvarliga – vid sidan om bristen på kritisk granskning från media av klimatlarm – är att det i princip är ”förbjudet” att ha fel åsikt om klimatfrågan. Någon debatt tillåts t ex inte i SVT eller Public Service, där olika åsikter får framföras och diskuteras. Skulle t ex någon företagsledare eller politiker gå ut och ifrågasätta den destruktiva alarmism som pågår – ja, då skulle denna person inom kort vara helt utraderad från den offentliga arenan och tillika bli av med sitt jobb. En deplattformering skulle troligen verkställas med omedelbar verkan, vilket är rätt kusligt.
Allt detta märkliga beteende tar bort trovärdigheten från rapporteringen om klimatfrågor, vilket jag nu tror att alltfler människor registrerar och funderar över. Ett beteende som skadar hela frågan om miljö och överlevnad. Vem kommer att tro på ytterligare miljölarm?
Jag efterlyser således en ärlig debatt om klimatfrågan i media och på speciella konferenser som bör ordnas. Vågar någon ta bollen? Inom traditionella media?

Göran Värmby

Noter:
1) Högsta beslutande organ IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), där utformning av den sammanfattande rapporten – ”Summary for Decision Makers” – avgörs, är IPCC Plenary, med representanter från FNs 195 medlemsländer, som har ett sekretariat till sin hjälp. Representanterna, som är politiskt utsedda av respektive medlemsland, är oftast olika tjänstemän/personer från olika myndigheter. Man sammanträder minst en gång per år. Även representanter från miljöorganisationer deltar och har fått ett allt större inflytande. Ordföranden och vice ordförandena i Plenary är med i flera grupper i de olika nivåerna. Nivån under Plenary utgörs av IPCC Bureau med 34 medlemmar som förbereder ärenden för Plenary gruppen, och som utses av Plenary. De ska utses med hänsyn till geografisk och vetenskaplig kunskapsfördelning. Härunder arbetar en Executive Committee som tillsammans med ovan nämnda sekretariat samordnar och organiserar hela arbetet, med framförallt kontakten med de fyra underliggande Working Groups, som arbetar med olika delfrågor, som i sin tur med hjälp av sina respektive Technical Support Units samordnar och leder det vetenskapliga arbetet i respektive Working Group. Längst ner, på en sjätte nivå, i denna stora organisation finns delrapportförfattare, deltagande forskare och granskare.

2) SR 17 september 2021

3) En politisk Nobelpris også i fysikk – KLIMAREALISTENE

”I princip är det förbjudet
att ha fel åsikt
i klimatfrågan”

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s