Vatten

Riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), bevakar att samhällsnyttan kommer med i den nationella planen.
Småskalig vattenkraft:

”Vi måste få med det i planen”

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig. Vi måste få med det i den nationella planen, säger Rickard Nordin(C), som har en nyckelroll i arbetet med att få myndigheterna att böja sig för den politiska viljan.

– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), som är medveten om den oro som myndigheternas agerande skapat bland ägare till småskalig vattenkraft. Och han håller med om att myndigheterna hittills inte tillämpat lagen som det var tänkt.
För en tid sedan hölls ett seminarium i riksdagen om småskalig vattenkraft. Huvudfrågan var hur den politiska viljan ska få genomslag på våra myndigheter. Och hur den nya lagen tolkas.
Riksdagsledamoten Rickard Nordin deltog i seminariet. Han är medveten om den oro som många kraftverksägare känner. Eftersom han är ensam kvar i energiöverenskommelsen med regeringen, sedan moderaterna och kristdemokraterna hoppat av, så är Rickard Nordin en nyckelperson. Det är han som nu för samtalen med regeringen.
– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger Rickard Nordin.

Samhällsnyttig
– Att ändra lagen tror jag inte många är med på. Det skulle innebära en ny utredning, och en ny behandling i riksdagen, och det skulle ta flera år.
Det som har gått snett och som politiken nu måste bevaka är framför allt att även den småskaliga vattenkraften ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Och det måste politiken göra genom att se till så det kommer med i den nationella planen.
– Att få med att den småskaliga vattenkraften är samhällsnyttig verksamhet, säger Rickard Nordin.
En annan fråga som det finns indikationer på att myndigheterna inte tagit till sig är taket på 1,5 TWh som riksdagen beslutade om.  Där måste politiken bevaka att myndigheterna inte försöker hitta sätt att kringgå det. Det gäller exempelvis Natura 2000-områden.
– Att riktvärdet, taket på 1,5 TWh ska inkludera Natura 2000 områden, säger Rickard Nordin.

”Borde avvakta”
Det finns färska exempel på att länsstyrelser försöker påskynda ärenden och att man vill få fram beslut som innebär att man inte behöver räkna med produktionsbortfallet från några kraftverk i den nationella planen. Det gäller exempelvis Torp kraftverk i Munkedals kommun.
– Det är naturligtvis allvarligt om länsstyrelsen inte tar hänsyn till den nationell planen, säger Rickard Nordin, som menar att man borde avvakta tills den nationella planen är beslutad.
– Fram till dess borde länsstyrelserna lugna sig.
Intrycket är att några länsstyrelser istället påskyndar ett antal ärenden.
– Där borde regeringen be länsstyrelserna att ta det lugnt.
Det viktiga nu är att regeringen beslutar om den nationella planen.
– Och att den blir bra, säger Rickard Nordin.

Alla undantag
Det viktiga med riksdagens beslut var att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag, och att omprövningarna enligt den nationella planen inte får leda till massutrivningar.
– Det är det jag jobbar för stenhårt, säger Rickard Nordin, som anser att myndigheterna behöver bli bättre på att leva upp till den nya lagstiftningen.
– Än så länge tycker jag inte att man har tillämpat lagen som det var tänkt.
Rickard Nordin tror dock inte att det är mycket riksdagen kan göra i det här läget.
– Riksdagen kan inte göra speciellt mycket. Nu är det på regeringsnivå.
Han tror precis som många andra bedömare att Havs- och vattenmyndighetens arbete med nya författningar och vägledningar kommer att få stor betydelse för hur det kommer att gå.
– Ja, de kommer att spela en stor roll.

”Ledningsproblem”
Rickard Nordin är medveten om att oron är stor bland många ägare till småskalig vattenkraft.
– Det finns mycket oro kvar, säger han.
Han kommer att följa upp myndigheternas arbete med de uppdrag de fått av regeringen.
– Vi har gett ett antal uppdrag. Att de ska se över sina riktlinjer.
– Om HaV inte utför det som riksdag och regeringen ger dom i uppdrag att göra, då har vi ett ledningsproblem, och då är det en fråga för regeringen.
– Det jag kan göra är att fortsätta pressa på i förhandlingarna med regeringen, säger Rickard Nordin.
Han är bekymrad över att kristdemokraterna och moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen. Det innebär att han nu är ensam i samtalen med regeringen. Han tror dock inte att det är läge för att ändra lagen redan nu.
Göran Åhrén

Småskalig vattenkraft:

Myndigheters vägran väcker frågor

Riksdagen höll seminarium om småskalig vattenkraft

STOCKHOLM: Den politiska viljan har svårt att få genomslag i praktiken. Myndigheter driver en egen agenda. Det är några synpunkter som kom fram när riksdagen höll ett seminarium om småskalig vattenkraft.

Ägare till småskalig vattenkraft tvingas kämpa vidare för att kunna producera ren förnyelsebar el. Detta upprör många, särskilt som riksdagen beslutat att vi ska utveckla vattenkraften, inte avveckla den.
I veckan hölls ett välbesökt seminarium i riksdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Sten Bergheden (M), tillsammans med Västsvensk Vattenkraftförening och Stödföreningen för småskalig vattenkraft.
Ett 20-tal kraftverksägare deltog i seminariet, liksom representanter för flera organisationer och sju riksdagsledamöter från fyra partier.
Den centrala frågan under seminariet var den nya lagen som trädde i kraft 2019, och hur berörda myndigheter agerat för att den politiska viljan ska få genomslag i praktiken. Färska exempel visar att flera berörda myndigheter fortsätter att driva sin utrivningsagenda trots att riksdagen beslutat om motsatsen.

Motvilliga myndigheter
Stödföreningen för småskalig vattenkraft och Västsvensk Vattenkraftförening inledde med att beskriva situationen.
Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, berättade ur kraftverksägarnas perspektiv hur det är att leva med åratal av ovisshet om hur det kommer att gå. Och vad det får för konsekvenser för viljan att investera och tankar på generationsskiften.
– Den här situationen lägger en död hand över den småskaliga vattenkraften, förklarade Johan Hillström.
Med utgångspunkt i familjeföretaget Bredöls kvarn och såg, beskrev han vilka konsekvenser olika beslut får för verksamheten, och hur den långa väntan på besked om man kan fortsätta eller inte påverkar företaget.
Göran Åhrén, från stödföreningen, talade om myndigheternas tolkningar och kryphål och att vattenmyndigheterna inte vill ändra sin syn på modifierade vatten trots att riksdagen beslutat att alla möjligheter till undantag ska tas tillvara.
– Flera exempel visar att myndigheterna fortsätter driva sin utrivningsagenda, säger han.
Den nationella planen riskerar att bli en plan för avveckling av stora delar av den småskaliga vattenkraften, precis som många kritiska remissinstanser varnade för innan.

Teori och praktik
Advokaten Arvid Sundelin berättade om den nya lagen, om avsikterna och om hur det blivit i praktiken. Och vilka problem som uppstått.
Det gäller exempelvis klassningen av vattendrag där riksdagen beslutat att man ska ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna jobbar dock efter en annan linje där de hävdar att små kraftverk inte kan klassas som kraftigt modifierade.
För att det ska bli en ändring krävs att Havs- och vattenmyndigheten skriver om sina föreskrifter. Och det arbetet har gått trögt.
Synen på vad som menas med samhällsintresse är av avgörande betydelse. Där förvaltningen valt en snävare tolkning som innebär att små vattenkraftverk inte anses ha ett samhällsintresse och därför inte kan undantas från strängare krav på miljöanpassning och därmed omfattande åtgärder vid omprövning.

Jan-Åke Jacobsson visar att vattenkraften i en livscykelanalys har de i särklass lägsta utsläppen av koldioxid. Avsevärt bättre än alla andra energislag, inklusive sol och vind. Foto: Westsidan.

Stor potential
Jan-Åke Jacobsson, kraftverksägare från Vessigebro, berättade hur han investerat i ett nytt kraftverk och därmed fördubblat produktionen av el. Han visade också hur hans anläggning anpassats till moderna krav.
Han visade med sitt exempel vilken potential det finns i att utveckla den småskaliga vattenkraften, istället för att avveckla den.
Jan-Åke Jacobsson visade också hur vattenkraften är det i särklass mest klimatvänliga energislaget av alla. Utsläppen av koldioxid, i en livscykelanalys, är avsevärt mindre än olja och gas, och betydligt mindre än kärnkraft. Men också mycket mindre än vindkraft och solenergi.
Ur klimatsynpunkt är vattenkraften alltså i särklass bäst.
Trots detta håller statliga myndigheter på att begränsa produktionen av el från små privata producenter.
Under seminariet kom också fram att argumenten för att förbjuda och riva ut dammar och kraftverk i många fall bygger på överdrifter eller i vissa fall felaktiga påståenden.
Exempelvis har länsstyrelser förbjudit verksamheter med påståenden om att dammar utgör vandringshinder, på flera platser där havsvandrande fisk ändå inte kan komma fram.
Det innebär i sådana fall en inskränkning i äganderätten utan motsvarande nytta för miljön.

Gunnar Eriksson producerade båtar och möbler med elen från kraftverket Silverforsen. De sista åren tvingades han kämpa mot länsstyrelsen för att rädda sitt livsverk. Foto: L Bredberg.

Silverforsen
Ett exempel på detta är Silverforsen i Värmland. Gunnar Eriksson köpte Silverforsen 1966 och tillverkade båtar och möbler med elen som producerades. Överskottet sålde han till ett kraftbolag.
Han byggde om kraftverket på 1970-talet och fick då beskedet av länsstyrelsen att det inte behövdes något tillstånd för en befintlig anläggning. (Dammen har funnits sedan 1784)År 2014 fick Gunnar Eriksson ett föreläggande. Plötsligt var anläggningen olaglig. Han hotades med ett vite på 75 000 kronor med motiveringen ”Har bedrivit sin olagliga verksamhet under lång tid”. Han överklagade.
Gunnar Erikssons tog det väldigt hårt att plötsligt bli betraktad som en brottsling. Han dog i februari  2017 och fick aldrig uppleva att mark- och miljööverdomstolen till slut gav honom rätt.
Ena dagen miljöhjälte, nästa dag miljöbrottsling. Denna statliga helomvändning är fortfarande obegriplig för många kraftverksägare.
Ärendet ligger nu i Högsta domstolen för avgörande. Gunnar Erikssons efterlevande tvingas alltså kämpa vidare sedan Älvräddarna överklagat domen.

Äganderätten
Ytterst handlar detta om äganderätten. Och fall som Silverforsen visar den totala bristen på respekt för äganderätten bland en del tjänstemän på våra myndigheter. Äganderätten omfattar också rätten att bruka det man äger.
Länsstyrelsernas förbud och hot om viten innebär förlust av inkomster men också en omfattande kapitalförlust eftersom anläggningarna blir värdelösa. Staten kränker därför kraftverksägarnas mänskliga rättigheter.
Denna kränkning är särskilt grov som man i många fall inte kan eller ens anser sig behöva bevisa nyttan med besluten ur miljösynpunkt. Det är upp till kraftverksägarna att bevisa att de inte skadar miljön. Det råder alltså omvänd bevisbörda.
Länsstyrelsens agerande mot Silverforsen ledde till protester. Ägaren fick ett massivt stöd i bygden. Och en lokal opinion växte fram. Aktionsgruppen ”Rädda Silverforsen” bildades och har nu flera tusen medlemmar.
Liknande opinioner har växt fram på flera håll i landet. Bredöl, Nordanstig och Vramsån är bara några exempel.
Dessa opinioner blev också grunden till bildandet av Stödföreningen för småskalig vattenkraft.

Örekilsälven
Ett aktuellt exempel är Örekilsälven där länsstyrelsen vill riva ett kraftverk som är av vital betydelse för att förse Lysekils kommun med rent dricksvatten. Motivet är att vandrande fisk ska kunna ta sig uppströms kraftverket.
Där finns redan en laxtrappa, men den duger inte hävdar myndigheten.
Det kostar åtskilliga miljoner att riva dammen, och bygga en ny. Samtal förs redan mellan ägaren och myndigheterna.
Örekilsälven är ett exempel på vilken överdriven fokus det har blivit på fisk i Sverige. Vattendirektivet nämner knappt ordet fisk. Det dyker upp först i en bilaga. I Sverige handlar det nästan enbart om fisk.
Regeringen och myndigheterna försvarar sin hetsjakt på småskalig vattenkraft genom att hänvisa till EUs vattendirektiv. Läser man originaltexten framgår det klart att syftet med direktivet är att säkra medborgarnas tillgång på rent dricksvatten.
Exemplet med Örekilsälven visar alltså hur tokigt det kan bli när myndigheter med ett överdrivet intresse för fisk, ska tillämpa ett direktiv som egentligen handlar om rent dricksvatten.

Massivt stöd för vattenkraften
Målsättningar att restaurera alla vattendrag finns på några myndigheter. Oftast utan att vara politiskt förankrade. Vattenkraften har i själva verket ett massivt stöd i folkopinionen. Utrivningslinjen som drivs av ett antal aktivistiska tjänstemän, med stöd av organisationer som sportfiskarna och älvräddarna, har bara stöd av en procent av svenska folket. 84 procent vill ha kvar eller kan till och med tänka sig att bygga ut vattenkraften.(Källa: SOM-institutet)
Den folkliga stödet för den linje som Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och flera länsstyrelser driver, är med andra ord obefintligt. Det parlamentariska stödet är mycket svagt. Det är en stor majoritet i riksdagen för att behålla småskalig vattenkraft.
Det återstår ett antal frågor. Hur länge ska det här pågå, och varför har politikerna inte lyckats få stopp på detta, och hur kan det komma sig att statliga tjänstemän vägrar att följa folkviljan.
Kommunalrådet i Essunga kommun, Daniel Andersson, var den som i slutet av seminariet talade klartext och ställde frågan. Hur länge ska det här pågå egentligen.
En annan fråga som kom upp var vad ”moderna miljövillkor” egentligen är och vad det innebär. Det skulle kunna vara en politisk fråga, och något som politiken borde reda ut med berörda myndigheter.
Göran Åhrén

Ägare till små vattenkraftverk tvingas leva med ständig oro. Hoppet att en majoritet i riksdagen ska kunna få aktivistiska tjänstemän att sansa sig, är snart ute. Foto: Westsidan

Ägarna tvingas kämpa vidare

Riksdagens beslut får inte genomslag

Den politiska viljan får inte genomslag. Vattenmyndigheter vägrar använda vattendirektivets undantag ”fullt ut”. Enligt kraftverksägare fortsätter myndigheterna att driva sin utrivningslinje

När beslutet om den nationella planen för vattenkraftens miljöprövning närmar sig, då lämnar moderaterna och kristdemokraterna energiöverenskommelsen. Det innebär att de inte längre sitter med i genomförandegruppen.
För detta får de nu kritik från centerpartiet, som är ensamma kvar i genomförandegruppen tillsammans med regeringspartierna.
Nu växer oron hos ägare till småskalig vattenkraft att de politiska grälen kan innebära fritt spelrum för myndigheterna, att fortsätta driva sin utrivningsagenda.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, får kritik för att man genomför ett samråd med branschen via Internetkanalen Skype.

Fortsatt konflikt
För ett och ett halvt år sedan beslutade en majoritet i riksdagen att den småskaliga vattenkraften ska vara kvar. Regeringen fick i uppdrag att se till så att myndigheterna börjar arbeta för en miljöanpassning enligt en nationell plan.
Regeringen frigjorde medel för åtgärder inom vattenkraften genom att sänka skatten för de stora energibolagen, som i motprestation avsatte en summa till en nationell fond som ska bekosta exempelvis fiskvandringsvägar.
Många trodde, att den konflikt om den småskaliga vattenkraften som pågått ett tiotal år, därmed i princip skulle var över. Det visade sig vara för optimistiskt.
En viktig del i riksdagens beslut var att det skulle bli enklare regler. Västsvensk vattenkraftförening hävdar att Havs- och vattenmyndigheten inte levererar i den delen.
Myndigheten göt ingenting för att prövningarna ”inte ska bli onödigt administrativt betungande”, som riksdagen uttryckt det.
Och några nya vägledningar finns inte framtagna.
Istället befarar man nu att prövningarna kommer att bli ännu mer komplicerade än tidigare.

Vägrar ändra sin syn
Det tog regeringen ett år att formulera sitt uppdrag till myndigheterna att anpassa vägledningar och föreskrifter efter den nya lagen. Under tiden fortsatte diskussionerna om den nationella planen.
Det stod snart klart att myndigheterna inte tolkade riksdagens beslut på samma sätt som kraftverksägarna. Det gäller exempelvis möjligheterna till undantag i EU:s vattendirektiv.
Tanken från EU:s sida är att det kan finnas andra samhällsintressen, än sportfiskeintressen, och att det då är helt OK att ta hänsyn till dessa. Det finns domar i Europadomstolen om detta.
Men så resonerar inte vattenmyndigheterna. Riksdagen har beslutat att vattendirektivets möjligheter till undantag ska utnyttjas ”fullt ut”. Men detta vägrar vattenmyndigheterna att göra.
Enligt företrädare för branschen så skyller vattenmyndigheterna på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Och HaV skyller på vattenmyndigheterna. Klart är att tjänstemännen i den delen inte är villiga att följa riksdagens beslut.

Dialog via Skype
I Västsvensk vattenkraftförening är oron stor över utvecklingen. Det blir inte bättre av att HaV väljer att lösa regeringens uppdrag att föra dialog med branschen genom att ordna ett Skype-möte. (Ett möte där deltagarna är med via datorskärmar.)
Av handlingarna framgår att HaV inte tänker revidera sina vägledningar, hävdar föreningen.
På direkt fråga från Energiföretagen om det kommer att ske någon ”utveckling/uppdatering” av befintliga vägledningar, svarar HaV: ”Sannolikt inte.”
I regeringens uppdrag står det klart och tydligt att HaV ska utveckla uppdraget att vägleda en miljöanpassning. (”…får nu i uppdrag att utveckla detta arbete…”)
Havs- och vattenmyndigheten har tolkat regeringens uppdrag så att det inte är aktuellt just nu. (”…inte aktuellt i just detta regeringsuppdrag.”)
Västsvensk vattenkraftföreningen betecknar HaV:s tolkningar som ”synnerligen fria”.
”All politisk styrning har hittills visat sig helt otillräcklig”, skriver en företrädare för branschen i en kommentar. Föreningen uppmanar därför politikerna att inte släppa igenom den nationella planen ”innan en styrning av myndigheterna uppnåtts”.

”Sluta i kaos”
Branschföreträdare varnar också för att prövningsprocesserna kommer att sluta i kaos och i värsta fall i personliga tragedier. Utredningsuppdragen kan bli mycket omfattande med motiveringen att fonden betalar.
Förhandlingarna med Vattenkraftens Miljöfond är inte klara. Ägarna vet inte om man kommer att kunna betala ut en rimlig ersättning för produktionsförluster vid eventuell utrivning. Många kommer att stå kvar med skulder när allt är klart.
Det allvarligaste, enligt Västsvensk vattenkraftförening, är att vattenmyndigheterna vägrar att klassificera modifierade vattendrag som modifierade (KMV). Man vill med andra ord inte ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Myndigheternas avsikter framgår av länsstyrelsen i Jönköpings uttalande att det inte går att genomföra omprövningarna utan att några av kraftverken i Tidan rivs. Nu efterlyser man politiker som har modet att ”ta dessa självsvåldiga myndighetspersoner i örat.”
Westsidan (2019-12-12)

Träbena kvarn i Falköpings kommun har byggt omlöp för stora summor trots att havsvandrande fisk aldrig kan nå Träbena. Foto: Westsidan.
Småskalig vattenkraft:

Kritik mot nya föreskrifter

Snäv tolkning bäddar för nya konflikter

Myndigheters snäva tolkning bäddar för nya konflikter. Den politiska viljan har svårt att få genomslag när Havs- och vattenmyndigheten utfärdar nya föreskrifter. Risken är att den nationella planen för många blir en plan för avveckling.

Advokaten Arvid Sundelin är en av Sverige främsta juridiska experter på vattenfrågor. Westsidan fick en intervju med honom om hur ramdirektivet, och riksdagens beslut tolkas av Havs- och vattenmyndigheten.
Det finns anledning att ifrågasätta de nya vägledningar och föreskrifter som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, arbetat fram. De sätter upp kriterier som är snävare än vad politikerna avsåg.
– Då kan man ifrågasätta om det är i linje med propositionen, säger Arvid Sundelin.
I första hand tänker han på riksdagens beslut att de undantag som finns i EU:s ramdirektiv ska användas fullt ut.
Även tolkningen av direktivet skiljer sig åt på viktiga punkter. HaV har gjort en egen tolkning av direktivet.
– Vi är inte helt överens om det, säger Arvid Sundelin.
Det handlar bland annat om undantagen. Det man kallar KMV, kraftigt modifierade vatten, och vilka krav man kan ställa på ett vattendrag, som får konsekvenser för ägare till dammar och små vattenkraftverk.
Kraftverksägarna vill att fler vattendrag ska klassas som KMV. Men med HaV:s snäva tolkning går inte det.
– Ramdirektivet ger ett viss utrymme för vattenförekomster att pekas ut som KMV, säger Arvid Sundelin.
Riksdag och regering har sagt att myndigheterna ska ta tillvara möjligheter till undantag fullt ut. Men HaV har alltså snävat in utrymmet för att peka ut vattendrag som modifierade.
Följer man EU:s ramdirektiv så kan man klassa ett vattendrag som KMV om det finns en damm eller ett kraftverk. Men det fungerar alltså inte i Sverige trots att riksdagen beslutat om det. Och orsaken är att myndigheterna gör en snävare tolkning.
– I vissa fall fungerar det i vissa fall fungerar det inte, säger Arvid Sundelin.
– Man har en tillämpning som är väldigt begränsad. Man använder inte verktyget som det är tänkt.

Andra samhällsintressen
Det finns en dom i Europadomstolen som gäller ett nybyggt kraftverk i Österrike. Schwarze Sulm. Där konstaterar Europadomstolen att det går utmärkt att försämra den ekologiska statusen i ett vattendrag om det finns andra samhällsintressen som väger tyngre. Och det gäller även lokala samhällsintressen.
– Det är en ny verksamhet. Där möjliggör man en försämring av statusen, säger Arvid Sundelin.
– Det visar att man kan tillämpa det här på nya vattenkraftverk.
I Sverige arbetar man nu för att i en nationell plan begränsa produktionen av el från den småskaliga vattenkraften. En gräns är dock satt till 1,5 terawattimmar, TWh. Tanken är att man ska göra en avvägning mellan mest miljönytta och minst konsekvenser för elförsörjningen.
– Det kan man ju fundera på om det i ett äganderättsperspektiv är rimligt, säger Arvid Sundelin.
Regeringen anser i vilket fall att det är det. Och dessa 1,5 TWh håller man nu på att bryta ner till beting för varje vattendrag.
– Det arbetet har inte kommit så långt ännu. Varje avrinningsområde ska få ett beting, och tanken är att man ska hålla sig till det riktvärdet.
– Tittar man på ramdirektivet så finns det möjlighet att göra de här avvägningarna.
– Det finns möjligheter att göra inskränkningar i äganderätten av miljöskäl, en allmän miljönytta.

Buttorps kvarn i Svenljunga kommun. Ägaren har tvingats till åratal av processande för att få tillstånd att använda sin äganderätt. Foto: Westsidan.

Styrande normer
Kritik har framförts mot miljökvalitetsnormerna, som i Sverige blivit juridiskt bindande. Normerna bygger inte alltid på vetenskaplig grund.
– Det är ingen hemlighet att vi inte har mätdata på våra vattenförekomster för att kunna klassificera dom.
– När man införde ramdirektivet så var tanken att det skulle vara ett planeringsverktyg för att kunna sköta våra vattenförekomster, för att kunna prioritera var man kunde göra förbättringar.
I Sverige har vi krånglat till detta med miljökvalitetsnormer. Med Weserdomen försvann möjligheten att göra rimlighetsbedömningar vid prövningar.
– Men direktivet har ett eget rimlighetssystem, säger Arvid Sundelin.
– Tidigare har man satt höga miljömål. Sedan har man tittat på vad som är möjligt att göra.
– Nu måste man titta på rimligheten i vattenförvaltningen.
Varför fungerar inte det då?
– Man är lite fast i gamla tänket. Man hör kommentarer om att det är i prövningen sedan som man ska göra rimlighetsbedömningen.
Det är förmodligen ett av skälen till att Vattenförvaltningsutredningen lyfter upp besluten om normerna på central nivå. Man föreslår att en särskild nämnd inrättas för att fatta beslut om normerna.

Många vattendrag
För den småskaliga vattenkraften har miljökvalitetsnormerna blivit ett problem. Det har flera orsaker.
Ett problem för Sverige är att vi har 27 000 vattenförekomster. Vi har alltså väldigt många sjöar och vattendrag. Det finns stater med ett fåtal vattenförekomster, eller vattendrag men väldigt stora.
Det finns alltså ingen möjlighet för Sverige att hålla koll på alla faktorer i alla vattendrag. Det skulle kräva ett mycket omfattande kontroll och provtagningsarbete. Och det skulle bli mycket kostsamt.
De metoder svenska myndigheter valt för att klassificera vatten påverkar småskalig vattenkraft.
– Man har tryckt in naturen i ett system där man klassificerar vattenförekomster på ett sätt som inte alltid stämmer överens om verkligheten, säger Arvid Sundelin.
Istället borde man titta på vad god ekologi är, och utgå ifrån vad som finns i verkligheten. Nu riskerar man att hamna fel.
– Man har tappat bilden av vad god ekologi är, säger han
Ett problem är att resurser och ambition inte är i balans.
– Som vattenmyndighet kan man inte titta på varje enskild vattenförekomst. Man har inte tillräckligt med resurser för det.
Däremot går det vid varje enskild prövning.

Rent dricksvatten
Läser man vattendirektivet framgår det att huvudsyftet EU hade var att se till så att medlemsstaterna har god tillgång till rent dricksvatten. I direktivet talar man därför om behovet av att ha kontroll på kemikalier och miljögifter i vattnet.
I Sverige görs det väldigt lite kemiska analyser.
– I vissa fall görs det kemiska analyser, men är det så att det inte görs kemiska analyser så borde man ju ändra på det, säger Arvid Sundelin.
Istället görs mycket av klassificeringen av vattendragen genom elfiske eller bedömningar.
– Fisk är en del av bedömningen, när det gäller den ekologiska statusen.
– Eftersom klassificeringen görs enligt principen ”one out – all out” är det den sämsta klassificeringen som styr. Även om kvalitetsfaktorn för fisk inte har någon särställning blir den avgörande om den är i den sämsta klassen. Och när det gäller vattenkraft är avsaknaden av vandringsfisk sannolikt den tydligaste indikatorn på att man inte har god status.

Tjänstemän från länsstyrelsen passar på att kontrollera vattenflödet i omlöpet vid Träbena. Ägarens ombud, Erik Sjölander är för säkerhets skull med. Foto: Westsidan.

Fisk nämns först i bilaga fem i ramdirektivet. Varför har det blivit så stor fokus på fisk i Sverige?
– Jag kan tänka mig att vi har en viss förkärlek för ädelfisk i Sverige. Men när det gäller klassificeringen har fisken ingen särställning. Det är bara en del av bedömningen.
– Efter viss reflektion tror jag att det är stort fokus på fisk i vattenkraftspåverkade vattendrag för att det ger tydligast indikation på att det behöver vidtas åtgärder.
Är det rimligt att kräva att havsvandrande fisk kan komma fram överallt?
– Nej det är det inte. Det finns inget stöd i direktivet för att kräva att havsvandrande fisk kan ta sig fram där havsvandrande fisk aldrig kunnat ta sig fram tidigare.
Så det har inget stöd i direktivet att man ger sig på gamla befintliga anläggningar med det motivet?
– Nej så har jag inte tolkat direktivet.
– Har du vattendrag som har vandringshinder som funnits i flera hundra år, då borde man titta på vad det får för konsekvenser om man river ut.
Den övergripande tanken måste vara att man tittar på helheten, och vad det finns för nytta med att riva ut.
– Man tittar sällan på vilken ekologisk effekt det skulle få, säger Arvid Sundelin.

Efterlyser helhetssyn
– När det gäller vattenkraften så har vi den nationella planen, säger han.
Där har statsmakterna satt en gräns för hur mycket produktionen av el får minska som en följd av krävda åtgärder på den småskaliga vattenkraften. Man har alltså satt en ram för produktionsminskningen som angetts till 1,5 TWh.
– Det har man nu brutit ner i beting för varje avrinningsområde, säger Arvid Sundelin.
Nästa steg är att se vilka åtgärder som ryms inom inom det utrymme man har.
– Vilket utrymme för åtgärder finns inom ramen, och vad kommer man att uppnå för ekologiska fördelar av de åtgärderna.
Detta hänger ihop med klassificeringen av vattendragen. Och det politiska beslutet att använda de undantag som direktivet medger.
– Om man pekar ut KMV i den utsträckning som lagstiftaren avsåg, så borde man få ett slutresultat som blir rimligt, säger Arvid Sundelin, som också efterlyser en helhetssyn i arbetet med den kommande omprövningen.
Annars är risken att man kommer att fokusera för mycket på att uppnå ett visst resultat i  varje enskilt vattendrag. Frågan är om myndigheterna klarar av det.
– Jag tror att det finns förutsättningar att klara av det, säger Arvid Sundelin.

Stoms kvarn i Uvered har drabbats av vattenförvaltningens krav trots att vattendraget delar sig och fisk kan ta sig fram i fåror bredvid kvarnen. Foto: Westsidan.

Olika målbilder
Ett problem är att målbilden av vad den kommande omprövningen ska leda fram till skiljer sig så mycket mellan myndigheter, verksamhetsutövare och lagstiftaren. Det gäller exempelvis gränsen på 1,5 TWh.
– Myndigheterna anser att det inte spelar så stor roll. Att det skulle kunna bli mer än det. Verksamhetsutövarna ser det som något man inte ska överskrida.
Vad lagstiftaren egentligen avsåg har parterna svårt att komma överens om.
– Tanken från lagstiftaren var nog att det inte skulle bli så mycket utrivningar. Utan mer åtgärder för att miljöanpassa vattenkraftverken.
En slutsats av detta skulle kunna bli att berörda myndigheter egentligen fortsätter att driva sin utrivningslinje. Medan verksamhetsutövarna anser att den småskaliga vattenkraften genom riksdagens beslut är fredad.
– Som myndigheterna tolkar direktivet kan det bli fråga om betydligt fler utrivningar än verksamhetsutövarna tänkt sig, säger Arvid Sundelin.
– Direktivet förutsätter ett visst mått av politiska beslut. Och direktivet kräver att det görs avvägningar.

Brist på förankring
Bristen på politisk förankring är ett återkommande tema inom vattenförvaltningen. Som också tas upp i den utredning som nyligen kommit med sitt förslag.
Däremot saknas det fortfarande en djupare analys av varför Sverige tolkat EU:s ramdirektiv som man gjort, och vad det kan bero på att det blivit en sådan fokus på dammar och kraftverk i den svenska myndighetsutövningen.
Det framgår av EU:s ramdirektiv för vatten att det är rent dricksvatten som är det övergripande målet.
– Ja, det håller jag mer om. Vi har haft ganska bra dricksvatten i Sverige, säger Arvid Sundelin.
– Vi har ju bra vatten i Sverige. Jag tror att utgångspunkten är att vi har bra vatten men har ambitionen att göra det ännu bättre.
– Men ambitionen har blivit lite för hög, och sedan har en del myndigheter gått lite för långt, fortsätter han.

Det gamla sågverket drivs ev el från Mariebergs elverk, ett familjeägt småskaligt kraftverk i Nossan. Foto: Westsidan.

Andra samhällsintressen
I det arbetet har det inte funnits plats för de avvägningar som direktivet förutsätter när det gäller hänsyn till andra samhällsintressen.
Det har då blivit en krock mellan överdrivna ambitioner, och målet att att ha ett fungerande samhälle.
Den stelbenta tolkningen av vattendirektivet ställer till problem även för andra verksamheter i Sverige, förklarar Arvid Sundelin.
Ett exempel är de svenska reningsverken. Påverkan från reningsverk gör att många vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status. På grund av tolkningen av den så kallade Weserdomen, och det icke-försämrings-krav som följer av den, så får många städer problem med att bygga ut. Ramdirektivet gör bara undantag för fysiska förändringar, inte för utsläpp av näringsämnen.
– Den svenska tolkningen underlättar dock inte detta utan komplicerar snarare frågan ytterligare och begränsar möjligheten att ge tillstånd, säger Arvid Sundelin.
Det är alltså den svenska tolkningen av reglerna som gör det omöjligt.

Brabbar elförsörjningen
För kraftverksägarna ligger det en risk i att myndigheterna inte kommer att respektera den gräns för produktionsförlust på 1,5 TWh som man kommit överens om.
– 1,5 TWh är en produktionsförlust vi tål, men om man överstiger den siffran, då kommer vi att få negativa effekter på elförsörjningen, säger Arvid Sundelin.
En orsak till detta är den utredning som legat till grund för framtagandet av den nationella planen.
– Det innebär egentligen att energisystemet inte kommer att fungerar som det är tänkt.
FOTNOT: Gränsen på 1,5 TWh bygger på en utredning som Havs- och vattenmyndigheten gjorde tillsammans med Energimyndigheten och Svenska kraftnät.
Westsidan
(2019-11-24)