Vatten

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, en av initiativtagarna till förslagen, under ett besök i Bredöl sommaren 2019. Foto.WESTSIDAN

KD vill lägga ner HaV

Kritiken mot myndigheten växer

Riksdagen: Lägg ner Havs- och vattenmyndigheten. Det föreslår Kristdemokraterna. Bakgrunden är växande kritik. ”Myndigheten har på kort tid tagit initiativ ”som starkt bör ifrågasättas”, skriver KD.

I en motion till riksdagen föreslår Kristdemokraterna att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, läggs ner, och att arbetsuppgifterna förs över till Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Bakgrunden är den kritik som framförts mot myndigheten.
Partiet föreslår också att de fem vattenmyndigheternas existens utreds.
HaV bildades 2011, och övertog då arbetsuppgifter från gamla Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Det gäller bland annat hushållningen av fiskeriresurser, men också miljömål för hav, sjö och vattendrag.
Kritiken mot HaV handlar främst om enskilda avlopp och småskalig vattenkraft. Men också mot utvecklingen inom fiskerinäringen. Myndighetens arbete har gjort att många svenska fiskeriföretag har fått stora problem. Det har lett till att Sverige importerar mer och mer fisk exempelvis från Norge.

”Gått för långt”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av undertecknarna av motionen.
– HaV missgynnar fisket. HaV hamnar fel också när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson.
– Myndigheterna har gått alldeles för långt i sitt motstånd mot småskalig vattenkraft. Det har aldrig varit riksdagens mening att man ska straffa ut den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.
Förslaget att lägga ner HaV ingår i en motion om energipolitiken. Det är en så kallad kommittémotion, men partiet står bakom motionen.
”Under myndighetens korta levnad har initiativ tagits som starkt bör ifrågasättas”, skriver Kristdemokraterna i sin motion. Som exempel nämner partiet att Havs- och vattenmyndigheten 2013 ville införa en statlig skatt på enskilda avlopp, trots att tillsynen av enskilda avlopp sköts av kommunerna.

”Inte rimligt”
Westsidan har talat med två av riksdagsledamöterna som undertecknat motionen. Och tyngst är kritiken mot HaVs agerande när det gäller den småskaliga vattenkraften. Magnus Jacobsson menar att små vattenkraftsanläggningar får betala alldeles för mycket för att få sin verksamhet godkänd idag.
– Det är inte rimligt att man får betala flera hundra tusen eller upp till en miljon för att få driva en verksamhet vidare som kan ha pågått i flera hundra år.
Ett tungt argument för att avveckla myndigheten är den kritik som vuxit fram mot myndigheten. Havs- och vattenmyndigheten har under sin korta existens som myndighet ställt till stora problem för många småföretag på landsbygden.
Kristdemokraterna anser därför att myndigheten bör avvecklas, och att verksamheterna på myndigheten i lämpliga delar bör föras över till Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket.

Tre av riksdagsledamöterna som undertecknat motionen, (fr.v.) Magnus Jacobsson, Kjell-Arne Ottosson och Larry Söder, tillsammans med kraftverksägare under ett besök i Bredöl, Essunga kommun, 2019. Foto: WESTSIDAN

För många myndigheter
– Genom att flytta delar av verksamheten över till jordbruksverket så landar det hos en myndighet som har ett utvecklingsuppdrag vilket är nödvändigt för företagandet på den svenska landsbygden, säger Magnus Jacobsson, som är kritisk till den nuvarande organisationen av vattenförvaltningen.
Det är för många miljömyndigheter idag. Det blir väldigt många remissinstanser som från statens synvinkel har olika synpunkter.
– Det är en överorganisering som staten har gjort som leder till onödig byråkrati för de som verkar på landsbygden.
Staten är överorganiserad. För någon som jobbar med matförsörjning, blir det väldigt många remissinstanser.
– Det är för mycket byråkrater och för lite produktion.

Misstro mot myndigheten
Magnus Jacobsson får medhåll av riksdagsledamoten från Värmland, Kjell-Arne Ottosson.
– Dels är det detta med antalet myndigheter, hur många myndigheter ska vi ha, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Havs- och vattenmyndigheten får väldigt mycket kritik. Det saknas i många stycken en tillit till myndigheten.
– Vi noterar att det har varit lite märkliga initiativ därifrån. Man är inte riktigt med i verkligheten. Det här är viktiga frågor, och därför måste folk ha tillit och kunna lita på myndigheten. De ser inte helheten, säger Kjell-Arne Ottosson, och tar några exempel.
– Avlopp. Småskalig vattenkraft. Det är så som jag ser det.
– Men jag sitter i miljömålsberedningen, även inom fisket längs kusten är det en stor misstro mot myndigheten. Man upplever att myndigheten kör en agenda som inte är kopplad till verkligheten, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Det har väldigt mycket med tilliten att göra.

VA-myndigheterna utreds
Kristdemokraterna ifrågasätter också de fem vattenmyndigheterna. Dessa är idag knutna till fem länsstyrelser runt om i landet.
Vattenmyndigheterna fick i uppdrag av regeringen att genomföra EU:s vattendirektiv. Vattenmyndigheterna spelar en roll när det gäller att fastställa vilka vattendrag som ska klassas som KMV, Kraftigt modifierade vattendrag, och påverkar alltså möjligheten till undantag.
Även den verksamheten på vattenmyndigheterna vill Kristdemokraterna överföra till Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
”Främjandeuppdraget bör förtydliga att verksamheten inte bara ska kontrollera att regler följs, utan att de även ska göra det lättare för och stödja företagen”, skriver Kristdemokraterna i sin motion.
Göran Åhrén

”Det har aldrig varit riksdagens mening
att man ska straffa ut
den småskaliga vattenkraften”

Politiken beställde förenklingar. Istället har det blivit ännu mer komplicerat. Det hävdar Gunnar Olofsson, kraftverksägare från Svenljunga, som sitter i Västsvensk Vattenkraftförenings styrelse. Ytterst handlar det här om äganderätten. Men också om hur de stora bolagen köper sig fria. Och om hur myndigheter kommer överens i hemliga möten, och driver igenom sin egen vilja istället för att följa riksdagens beslut, för att sedan köra över kraftverksägarna som om man inte förstod vad ord som samråd och samverkan egentligen betyder. Läs hela Westsidans intervju med Gunnar Olofsson.

Ett av alla små vattenkraftverk i Nossan. Foto: G Åhrén

Småskalig vattenkraft

”Djävulen sitter i detaljerna”

Förslag om utrivningar får kritiken att växa

”Djävulen sitter i detaljerna”, säger Gunnar Olofsson. I grunden handlar det om äganderätten. Ska man få bruka det man äger, undrar han retoriskt. Förslag att riva har gjort situationen akut. Därför växer kritiken från kraftverksägarna.

Det handlar om den småskaliga vattenkraften. Just nu pågår pilotprojekt i syfte att ta fram rutiner för samverkan när vattenkraften ska få moderna miljövillkor. Men konflikten mellan motståndare till vattenkraften och ägarna har pågått länge.
Riksdagen har beslutat om en nationell plan. En nationell fond har inrättats som har fått en central roll i arbetet med att finansiera det omfattande projektet.
Kritiken växer nu mot att myndigheterna går längre än riksdag och regering bestämt. Fonden försvarar sig med att inget är bestämt. Men kraftverksägare hänvisar till de pilotprojekt som pågår just nu, där man hävdar att förslaget är att riva flera kraftverk i Tidan. Det fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
Gunnar Olofsson från Svenljunga sitter i styrelsen för Västsvensk vattenkraftförening. Han är kritisk till hur arbetet med den nationella planen och den nationella fonden utvecklats, och hur berörda myndigheter jobbar med frågan.
– Myndigheterna jobbar på i gamla spår. Med miljöfonden och pilotprojekten, säger han.

Föreslår utrivningar
Det innebär bland annat att länsstyrelser föreslagit utrivningar i flera fall och hävdar att detta är nödvändigt för att uppnå miljökvalitetsnormen.
– Myndigheterna har flyttat fram sina positioner genom den här samverkansprocessen, säger Gunnar Olofsson.
Han är kritisk till hur miljöfonden utvecklat samverkansprocessen. Det heter att man ska samverka innan domstolsprövningen. Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit att länsstyrelserna ska leda arbetet och styra samverkansprocessen.
Länsstyrelsernas roll gör processen rättsosäker, hävdar Gunnar Olofsson.
– Det innebär att allt material som verksamhetsutövaren tar fram blir känt för motparterna, säger han.
Det kan skapa en märklig situation eftersom länsstyrelsen sedan agerar motpart i domstolsprocessen.
– Det är inte rättssäkert. Det är ju domstolen som avgör vem som får tillstånd och inte. Det innebär ju att länsstyrelsen kan syna alla kort som verksamhetsutövaren har, innan rättsprocessen.

Normerna avgör
Ett annat problem är miljökvalitetsnormerna, som är juridiskt bindande.
– Vattenmyndigheten sätter miljökvalitetsnormer, och uppnår man inte miljökvalitetsnormerna som vattenmyndigheten satt, så tvingas domstolen besluta om återkallelse av tillstånd och utrivning.
Allt detta ger länsstyrelserna alldeles för stor makt, menar kritiska kraftverksägare.
– Myndigheterna har tillverkat yxan som sedan överlämnas till domstolen, säger Gunnar Olofsson.
– Folk har inte fattat att det är miljökvalitetsnormerna som avgör det här i slutändan.
Gunnar Olofsson är också kritisk till hur de stora kraftbolagen agerat. De tjänar på statens kampanj mot små privata kraftverksägare. Statliga Vattenfall är majoritetsägare i Vattenkraftens miljöfond som genom sin roll i den nationella planen, har fått stor makt i omprövningsarbetet.
– Att fonden springer ärenden åt den storskaliga vattenkraften, det är ställt utom allt rimligt tvivel, säger Gunnar Olofsson.

Misslyckad samverkan
Miljöfondens inställning avslöjades i samband med pilotprojektet i Tidan som fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
– Om man går in i en förhandling och säger att man ska riva ut ett antal kraftverk, då kan man ju inte förvänta sig att ägarna vill vara kvar och förhandla. Uppenbarligen förstår de inte detta, säger Gunnar Olofsson.
Fonden har förnekat att man föreslagit utrivning av ett antal kraftverk, men Västsvensk Vattenkraftförening anser att det klart framgår av handlingarna. Även om förslaget ursprungligen kommer från länsstyrelserna, så finns det med i fondens handlingar.
– Det är skrivet på fondens papper, med deras logga uppe till vänster. Man framför detta helt okritiskt, säger Gunnar Olofsson.
Det tyder på att man inte riktigt förstår frågan, och vad det innebär för kraftverksägarna att myndigheterna går längre än riksdag och regering har bestämt.

Plan för utrivning
Förslaget som fick kraftverksägarnas representanter att lämna pilotprojektet var att fyra kraftverk i Tidan skulle rivas ut.
Vattenfall, som är majoritetsägare i miljöfonden, har dessutom beställt en utredning av Energiforsk om den samhällsekonomiska nyttan med småskalig vattenkraft och ”de utrivningar som väntas”. Man tycks alltså veta något som politikerna i riksdagen som fattat besluten inte vet.
– Fonden har nu använt den här utredningen i pilotprojektet i Tidan, säger Gunnar Olofsson.
Frågan är vad politiken kan göra i det här läget.
– Se till att regeringen gör vad riksdagen har beslutat, säger Gunnar Olofsson.
– Om regeringen inte gör som riksdagen vill, då finns ju bara konstitutionsutskottet.
– Möjligen anser man att detta är en så liten fråga att det inte är värt att ställa till en regeringskris.

”Hemliga samtal”
Den småskaliga vattenkraftens öde har stötts och blötts i flera år nu. En del av detta har skett bakom stängda dörrar. Det gäller exempelvis utredningar som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ansvarade för. Liksom de så kallade högnivåsamtalen, där ett antal generaldirektörer gjorde upp.
De stora kraftbolagen har passat på att sälja sina små vattenkraftverk. Många köptes i god tro av privatpersoner, småföretagare eller kommuner. Detta sker alltså samtidigt som hemliga samtal förs om hur man ska kunna lägga ner och riva ut stora delar av den småskaliga vattenkraften.
– Det rör sig om mellan 150 och 200 kraftverk, säger Gunnar Olofsson.
Många av dessa kraftverk ligger i vattendrag som Tidan, Lidan och Ätran, där myndigheterna nu jobbar för att lägga ner och riva ut kraftverk.
– Mot bakgrund av detta kan den storskaliga vattenkraftens agerande inte betraktas som smakligt. Först sälja ut kraftverken, och sedan agera så att de nya ägarna ska tvingas riva kraftverken. Dom borde skämmas, säger Gunnar Olofsson.

Inga förenklingar
Han menar att storbolagen redan visste att många skulle rivas, när man gjorde sig av med sina små kraftverk. Men köparna, som i många fall var privatpersoner eller småföretagare, i något fall en kommun, visste det inte.
Man kan fråga sig varför de i så fall inte bara la ner kraftverken och ansökte om utrivning själva. Det hade ju varit hederligare.
De förslag som kom fram i de så kallade högnivåsamtalen, och i Havs- och vattenmyndighetens egna utredningar, är till stor del det som genomförs nu. Inte det som riksdagen har beslutat.
– Riksdagen har i princip beslutat att det ska införas förenklingar. Det är ingen som kan se dessa förenklingar. Det har blivit ännu mer komplicerat istället, säger Gunnar Olofsson.
Meningen var att det inte skulle bli några utrivningar, möjligen något enstaka.
– Dessa aktörer strävar efter att riva ut så många kraftverk som möjligt. Tror man att verksamhetsutövarna ska ledas till slaktbänken utan motstånd, undrar Gunnar Olofsson.

Storskalighet råder
Mycket tyder alltså på att berörda myndigheter följer det man kom överens om i högnivåsamtalen och HaVs utredningar, snarare än det som riksdagen beslutat om.
– Det är det som ligger till grund för det hela. Liksom Kammarkollegiets juridiska utredning, säger Gunnar Olofsson.
– Det är en myndighet som beställt en utredning från en annan myndighet. Kammarkollegiet hade en sådan pondus att det fick ett stort genomslag.
– Det är märkligt att fonden inte förstår att man inte kan gå in i en förhandling och föreslå att man ska utplåna den ena partens verksamhet.
– Det är ju det konflikten handlar om. Man vill ju riva kraftverken. Och detta ska ske bara för att du är så liten och obetydlig ur ett nationellt perspektiv.
– I så fall ska heller inte mindre lantbrukare och skogsbrukare accepteras. Det ska bara vara storskaligt och stora brukningsenheter. Det är typisk socialdemokratisk ideologi.

Det handlar om äganderätten
– Till syvende och sist handlar det här om äganderätten. Ska man få äga och bruka det man äger? Eller är det alltid så att det allmänna ska gå före det enskilda ägandet?
Det handlar också om småföretagande på landsbygden.
– Ska man kunna försörja sig på landsbygden så måste man få använda de resurser som finns. Det är för mycket storstadsperspektiv i debatten.
– För 50 år sedan hade detta varit otänkbart.
Ägandet blir en black om foten om man inte får använda det man äger.
Och samverkar man inte med miljöfonden så blir det inga pengar. Det innebär i klartext att man måste samarbeta med länsstyrelsen, för att få pengar till åtgärder, och HaV har föreslagit att länsstyrelserna ska leda samverkansgrupperna.
Men även miljöfonden, som är ett privat företag med Vattenfall som majoritetsägare, kommer att få en del att säga till om.
– Staten har överlåtit skitjobbet åt miljöfonden, säger Gunnar Olofsson.
Och miljöfonden riskerar att bli ytterligare en motpart, till alla andra motparter som kraftverksägarna redan har. (Länsstyrelser, Vattenmyndigheter, HaV, Kammarkollegiet, Älvräddare och Sportfiskarna, varav flera aktörer regelmässigt överklagar om någon skulle få tillstånd.)

Maktförskjutning
Och systemet med ramlagar gör som sagt att den lagstiftande makten förskjutits från politik till myndigheter. Och detta utnyttjas av motståndarna till den småskaliga vattenkraften.
– Det vet ju alla, att djävulen sitter i detaljerna, säger Gunnar Olofsson.
Få är insatta och förstår vad det innebär att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande. Det är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av att normerna ofta enbart bygger på bedömningar.
– I den gamla lagen såg man helheten. Det gör man inte nu, avslutar Gunnar Olofsson.
Kraftverksägarna har svårt att se på vilket sätt detta innebär en förenkling av tillståndsprocesserna, vilket var en av huvudpunkterna i riksdagens beslut när den nya lagen antogs.
Grundproblemet är systemet med ramlagar. Det ger myndigheter makt att tolka riksdagsbeslut, och omforma verkställigheten efter den egna agendan. I den situation den småskaliga vattenkraften har hamnat, blir detta väldigt tydligt.
WESTSIDAN har varit i kontakt med Vattenkraftens miljöfond för att ge fonden möjlighet att bemöta kritiken. Men fondens företrädare har valt att inte svara på några frågor.
Göran Åhrén

”Det har blivit
ännu mer komplicerat
istället”

Mats Haglund, kraftverksägare som hoppar av samverkansprojektet i Tidan i protest mot förslaget att riva ut fyra småskaliga vattenkraftverk. Foto: WESTSIDAN.

Kraftverksägare hoppar av

Miljöfondens samverkan om Tidan ser ut att haverera

Vattenkraftens Miljöfond föreslår utrivning av flera kraftverk i Tidan. Representanter för ägarna lämnar därför samarbetet i protest. Förslag om utrivning saknar politisk förankring anser kraftverksägarna.

Arbetet med att miljöanpassa vattenkraften verkar ha stött på patrull innan det ens har börjat på allvar. Förslaget till nationell plan har ännu inte godkänts av regeringen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av energiuppgörelsen. Bara centerpartiet återstår.
Vattenkraftens Miljöfond har under tiden drivit ett pilotprojekt i Tidan för att utveckla samverkansmetoder. I pilotprojektet har deltagit representanter för länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland.
Syftet med pilotprojektet är att genom samverkan få fram bra arbetsmetoder för att nå målet med moderna miljövillkor.

”Lyssnar inte”
Kraftverksägarna har varit representerade av Mats Haglund, Tidaholm, och Lars-Åke Carlsson, båda från Västsvensk Vattenkraftförening. Representanterna är missnöjda med att miljöfonden inte tillräckligt lyssnat till kraftverksägarna i samverkansprojektet.
När det stod klart att Vattenkraftens Miljöfond, tillsammans med länsstyrelserna, vill riva flera av kraftverken i Tidan, växte missnöjet. Och därför har representanterna nu beslutat att hoppa av medverkan i Vattenkraftens Miljöfonds pilotprojekt i Tidan.
– Ska vi sitta med där utan att ha något inflytande, bara för att skapa legitimitet för dom? Det blir fel, säger Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, i en kommentar.
VSVF gick i veckan ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Vattenkraftens Miljöfond. Organisationen ställer sig bakom representanternas avhopp från projektet.

Fick se ett utkast
Det var när representanterna fick se ett utkast till en del av en slutrapport, där det framgår att förslaget är att riva ut flera småskaliga kraftverk i Tidan, som de beslutade att dra sig ur. Det rör sig om tre kraftverk i den övre delen av Tidan, och ett kraftverk i den nedre delen. Enligt miljöfonden är det länsstyrelserna som vill riva ut kraftverken. Myndigheterna hävdar att man inte når miljökvalitetsnormen om man inte river de här dammarna och kraftverken.
– Länsstyrelsen bedömer att man inte når god ekologisk status om man inte gör de här åtgärderna, säger Mats Haglund, kraftverksägare samt vice ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
Men det bygger egentligen inte på några fakta. Det är bara bedömningar från myndigheternas sida.
Mats Haglund är alltså en av representanterna som lämnar projektet.
– Det är klart att risken finns att vi blir medansvariga för detta, säger han.

Oenighet om klassning
En stötesten har varit oviljan från myndigheterna att klassa modifierade vattendrag som modifierade, så kallad KMV. Eller att fondens förslag inte utnyttjar de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Representanterna för vattenkraften menar att det klart framgår av riksdagens beslut att möjligheter till undantag i vattendirektivet ska utnyttjas fullt ut.
Tidan är kraftigt modifierad och borde därför klassas som kraftigt modifierad. Men länsstyrelserna och miljöfonden har inte lyssnat, hävdar VSVF i sitt uttalande.
Det var drygt en vecka sedan Vattenkraftens Miljöfond presenterade ett utkast till pilotprojektet. Representanterna för vattenkraften hävdar också att miljöfonden försöker mörka sin verkliga avsikter genom att inte använda det vedertagna ordet ”utrivning”, utan istället använder begreppen ”avsänkning av kraftverksdammar”.
”Utrivningarna av i drift varande vattenkraftverk blir möjlig eftersom Vattenkraftens Miljöfond vägrar att underkasta sig den politiska viljan om att klassa kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) som KMV”, skriver Västsvensk Vattenkraftförening.

Samstämmig kritik
Kritiken mot Vattenkraftens Miljöfond är relativt samstämmig bland kraftverksägare som Westsidan talat med. Meningen var att miljöfonden skulle vara neutral. Och inte bli ytterligare en aktör som arbetar för utrivning av den småskaliga vattenkraften. En kraftverksägare hävdar bland annat att fonden anställt flera miljöpartister, ett parti som öppet ställt sig bakom motståndarna till småskalig vattenkraft.
En kraftverksägare hävdar att förslagen visar att myndigheterna och fonden struntar i riksdagens beslut och istället arbetar efter den strategirapport som sammanställdes av Havs- och vattenmyndighetens dåvarande generaldirektör Björn Risinger, efter de hemliga så kallade högnivåsamtalen. Rapporten talade om att 570 småskaliga vattenkraftverk skulle rivas ut. Det har man visserligen senare förnekat.
Myndigheternas tolkningar och miljöfondens arbete har dock fått motståndarna till småskalig vattenkraft att vädra morgonluft. De har höjt ribban och talar nu förhoppningsfullt om att man kan nå upp till tusen utrivningar.
Det som oroar många kraftverksägare är också att det finns tecken som tyder på att motståndarna skaffat sig ett visst inflytande över miljöfonden.
Göran Åhrén

Mjölnare Ola Johansson, framför Vänga kvarn. Foto: WESTSIDAN.

Ola mal på i Vänga kvarn

…trots statens kampanj mot småskalig vattenkraft

Wänga kvarn har hopp om framtiden. Kvarnen mal på, och bageriet bakar. Allt lokalproducerat. Men de senaste åren har varit en lång prövning. Av allt att döma, helt i onödan.
 
Idag samsas tre småföretagare i Vänga kvarn som har gamla anor. Så gamla att kvarnen måste betraktas som ett anrikt och värdefullt kulturminne, värt att bevara för framtiden.
Det verkar också vara den lokala opinionens åsikt, eftersom många i trakten har engagerat sig för att bevara den. Kvarnen har också fått stöd av kommunen.
Orsaken till prövningarna är att statliga myndigheter ifrågasatt verksamheten. Livligt påhejade av en liten men extrem minoritet, har tjänstemän på länsstyrelsen utfärdat förelägganden och krävt dyra tillståndsprocesser.
När WESTSIDAN kommer på besök möts vi av mjölnaren Ola Johansson. Han har fullt med vitt damm på kläderna. Han berättar att hjärtat i verksamheten är själva kvarnen.
Ola Johansson visar kvarnen och dammen, och berättar om kanalen som avleder vatten till turbinerna. Vänga kvarn drivs av ett strömkraftverk, som lånar lite vatten uppströms, och lämnar tillbaka det nedströms.

Den lilla dammen i Vänga. Foto: WESTSIDAN.

Ville renovera
Huvuddelen av vattnet i ån rinner i huvudfåran förbi Vänga kvarncafé. Kvarnen och verksamheten har alltså väldigt liten inverkan på miljön.
Kraftöverföringen var från början mekanisk. Först med ett vattenhjul, som sedan ersattes med två turbiner 1934. Man installerade också en generator och började producera elström.
Förutom kvarnen finns det en handelsbod, ett bageri och ett café.
Ola Johansson har varit mjölnare på Vänga kvarn i många år.
– Jag driver ju själva kvarnen här, säger han.
Turerna med länsstyrelsen har varit många. Men Vänga kvarn har nu kommit med i den nationella planen. Så nu är det lite lugnare.
– Vi har gått igenom processen, och fått avslag. Sedan har det varit tyst, säger Ola Johansson.
Problemen började för sex eller sju år sedan.
– Det var när vi ansökte om att få renovera vår kanal. De tyckte inte vi hade tillstånd över huvud taget. Trots att vi hade ett gammalt tillstånd, en häradsdom från 1849, säger Ola Johansson.

Fick föreläggande
Vänga kvarn fick ett föreläggande om att söka tillstånd. Kvarndammen var ett vandringshinder, påstod länsstyrelsen.
– De påstod att det fanns flodkräftor här. Det var rena osanningar de kom med, säger Ola Johansson.
Skulle dammen rivas, skulle det få omfattande konsekvenser för miljön på platsen.
Nu har länsstyrelsen lugnat ner sig, och verksamheten vid Vänga kvarn rullar vidare. Såväl kraftverk som kvarn, liksom bageri och café.
Själva anläggningen ägs av hembygdsföreningen. Kvarnen drivs av den elström som kraftverket producerar. Aggregatet är på 30 KW.
Överskottet, cirka 40 000 till 50 000 KWh per år, säljs på nätet.
Kvarnen är byggd så att kraften från turbinen kan kopplas mekaniskt till kvarnstenen.
– Jag kan köra med direktöverföring om jag vill, säger Ola Johansson.
Råvaran köper han från Vara lagerhus, och mjölet säljer han till kaféer, restauranger och några butiker, tre i Borås och en i Fristad.
Tre småföretag är beroende av kvarnen och elproduktionen. Förutom kvarnen, ett bageri och café och en lanthandel. Ola Johansson förser bageriet med mjöl.
År 2009 tog Ola Johansson över som mjölnare på Vänga kvarn. År 2011 renoverades de två tvillingturbinerna och anläggningen drivs idag till största delen med egenproducerad el. Mjölet som produceras är KRAV-märkt.

Ola Johansson inne i kvarnen, som producerar KRAV-märkt mjöl. Foto: WESTSIDAN.

Statens kampanj
Länsstyrelsens föreläggande blev startskottet på en bitter strid som tog mycket tid och kraft.
För verksamheterna vid kvarnen var det ett allvarligt hot om de skulle tvingas till långvariga och kostsamma processer i domstol för att kunna fortsätta.
– Det är elströmmen vi slipper köpa som vi tjänar pengar på, säger Ola Johansson.
Det var i december 2013 det började. Skriftväxlingen med länsstyrelsen pågick några år. Vänga kvarn kunde visa upp en häradsdom från 1849 som visade att kvarnen hade tillstånd. Länsstyrelsen påstod att häradsdomen inte gällde.
Nu vaknade också motståndarna till småskalig vattenkraft. Älvräddarna påstod att Vänga kvarn var en ”husbehovskvarn” och att dess betydelse för elförsörjningen var så ringa att det inte motiverade något tillstånd.
När vi står vid den lilla dammen, i ett litet vattendrag, dit havsvandrande fisk aldrig kan nå frågar jag Ola Johansson vad problemet är.
– Ja, det kan man undra, svarar han.

Massivt stöd
Länsstyrelsen hävdar att detta är ett vandringshinder. Men var finns den vandrande fisken?
Detta är vid Säveåns källflöden. Staten ställer krav på omfattande och kostsamma miljökonsekvensbeskrivningar, bland annat.
Nu har det lugnat ner sig. Vänga kvarn är med i den nationella planen, och prövningen skjuts därmed på framtiden.
Men det är inte över.
Avgörande kan bli bedömningen av begreppet samhällsintresse. Och om myndigheterna tar till sig riksdagsmajoritetens beslut att omprövningarna ska fokusera på miljöanpassningar, och inte på målet att ”restaurera” alla vattendrag, som några aktivister och tjänstemän vill, ett mål som för övrigt inte är demokratiskt förankrat.
Ola Johansson berättar om allt stöd från den lokala opinionen. Bageriet har många kunder som vill kunna fortsätta köpa sitt bröd i Vänga. Kvarnen fick också stöd av Vänga miljögrupp. Även Borås kommun ställde upp och gav kvarnen sitt stöd.
– Ja, de har stöttat oss hela tiden, säger Ola Johansson.

Betydande besöksmål
Vänga bageri och café är ett betydande besöksmål med cirka 30 000 besökare varje år. Kvarnen ligger nära Vänga mosse som är naturreservat, som också drar till sig många besökare.
Det är därför lite märkligt att småföretagarna kring kvarnen och hembygdsföreningen ska behöva kämpa mot en statlig myndighet för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Länsstyrelsen har dock blivit bättre på senare år, berättar Ola Johansson. Det är stor skillnad.
Vänga bageri och café drivs idag av Oskar Lorentzon och Malin Jagetun. Företaget sysselsätter åtta säsongsanställda. Flest besökare har man på sommaren.
Oskar Lorentzon har svårt att förstå varför länsstyrelsen ställer till problem för Vänga kvarn.
– Det är hål i huvudet, säger han.
Det skulle ju förstöra miljön om man rev hela anläggningen, och man ändrar ju förutsättningar helt och hållet.
– Dammen har funnits här i över hundra år. Miljön har anpassat sig. Varför skulle man riva ut detta, säger Ola Johansson.
Och på platsen har det funnits dammar och kvarnar i flera hundra år.
– Hur ska vi veta hur det såg ut för 500 år sedan, undrar Ola Johansson.
Kraven från motståndarna är helt enkelt orealistiska, och man tar inte hänsyn till det kulturella värdet av att bevara kvarnen och miljön omkring den.
– Jag tror inte de kommer att riva. Kvarnen är för känd och för populärt. Och Vänga mosse är för välbesökt.

Malin Jagetun och Oskar Lorentzon driver Vänga Café och bageri. Foto: WESTSIDAN.

”Kortrest mat”
Oskar Lorentzon visar bageriet och berättar att de bakar allt på Ola Johanssons mjöl.
– Detta är hjärtat i verksamheten. Vi bakar allt som vi säljer i caféet. Hela den här verksamheten bygger på att kvarnen är igång, säger han.
Inriktningen är ekologiskt eller så lokalproducerat som möjligt. Han räknar upp en lång rad lokala producenter som levererar till bageriet. Ost köper man bland annat från Gäsene mejeri. Must från Trollhättan och ägg från olika lokala producenter i Västergötland. Och glassen är från Vänga glass.
Nästan allt är från Västergötland.
– I Norge pratar man mycket om ”kortrest mat”, säger Oskar Lorentzon.
Framtiden får utvisa hur ”kortrest mat” står sig mot teoretiska modeller om långsimmande fisk, när den nationella planen når Vänga. Kvarnen har i varje fall stöd från den lokala opinionen, och en majoritet i Sveriges riksdag liksom en kraftfull majoritet av svenska folket. Vilket borde räcka, i alla fall i en demokrati.
Göran Åhrén
WESTSIDAN: 2020-03-31

Vet den ena statliga handen vad den andra gör? Vänga kvarn har fått investeringsstöd både från länsstyrelsen och från EU. För att utveckla landsbygden. Foto: WESTSIDAN.

FOTNOT: Vänga café öppnar i samband med påskhelgen. Vår och höst har man öppet på helger. Under sommarmånaderna juni till augusti är det öppet tisdag till söndag.
Caféet serverar även en sopplunch. (Med reservation för ändringar p g a Corona)

Riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), bevakar att samhällsnyttan kommer med i den nationella planen.
Småskalig vattenkraft:

”Vi måste få med det i planen”

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig. Vi måste få med det i den nationella planen, säger Rickard Nordin(C), som har en nyckelroll i arbetet med att få myndigheterna att böja sig för den politiska viljan.

– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), som är medveten om den oro som myndigheternas agerande skapat bland ägare till småskalig vattenkraft. Och han håller med om att myndigheterna hittills inte tillämpat lagen som det var tänkt.
För en tid sedan hölls ett seminarium i riksdagen om småskalig vattenkraft. Huvudfrågan var hur den politiska viljan ska få genomslag på våra myndigheter. Och hur den nya lagen tolkas.
Riksdagsledamoten Rickard Nordin deltog i seminariet. Han är medveten om den oro som många kraftverksägare känner. Eftersom han är ensam kvar i energiöverenskommelsen med regeringen, sedan moderaterna och kristdemokraterna hoppat av, så är Rickard Nordin en nyckelperson. Det är han som nu för samtalen med regeringen.
– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger Rickard Nordin.

Samhällsnyttig
– Att ändra lagen tror jag inte många är med på. Det skulle innebära en ny utredning, och en ny behandling i riksdagen, och det skulle ta flera år.
Det som har gått snett och som politiken nu måste bevaka är framför allt att även den småskaliga vattenkraften ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Och det måste politiken göra genom att se till så det kommer med i den nationella planen.
– Att få med att den småskaliga vattenkraften är samhällsnyttig verksamhet, säger Rickard Nordin.
En annan fråga som det finns indikationer på att myndigheterna inte tagit till sig är taket på 1,5 TWh som riksdagen beslutade om.  Där måste politiken bevaka att myndigheterna inte försöker hitta sätt att kringgå det. Det gäller exempelvis Natura 2000-områden.
– Att riktvärdet, taket på 1,5 TWh ska inkludera Natura 2000 områden, säger Rickard Nordin.

”Borde avvakta”
Det finns färska exempel på att länsstyrelser försöker påskynda ärenden och att man vill få fram beslut som innebär att man inte behöver räkna med produktionsbortfallet från några kraftverk i den nationella planen. Det gäller exempelvis Torp kraftverk i Munkedals kommun.
– Det är naturligtvis allvarligt om länsstyrelsen inte tar hänsyn till den nationell planen, säger Rickard Nordin, som menar att man borde avvakta tills den nationella planen är beslutad.
– Fram till dess borde länsstyrelserna lugna sig.
Intrycket är att några länsstyrelser istället påskyndar ett antal ärenden.
– Där borde regeringen be länsstyrelserna att ta det lugnt.
Det viktiga nu är att regeringen beslutar om den nationella planen.
– Och att den blir bra, säger Rickard Nordin.

Alla undantag
Det viktiga med riksdagens beslut var att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag, och att omprövningarna enligt den nationella planen inte får leda till massutrivningar.
– Det är det jag jobbar för stenhårt, säger Rickard Nordin, som anser att myndigheterna behöver bli bättre på att leva upp till den nya lagstiftningen.
– Än så länge tycker jag inte att man har tillämpat lagen som det var tänkt.
Rickard Nordin tror dock inte att det är mycket riksdagen kan göra i det här läget.
– Riksdagen kan inte göra speciellt mycket. Nu är det på regeringsnivå.
Han tror precis som många andra bedömare att Havs- och vattenmyndighetens arbete med nya författningar och vägledningar kommer att få stor betydelse för hur det kommer att gå.
– Ja, de kommer att spela en stor roll.

”Ledningsproblem”
Rickard Nordin är medveten om att oron är stor bland många ägare till småskalig vattenkraft.
– Det finns mycket oro kvar, säger han.
Han kommer att följa upp myndigheternas arbete med de uppdrag de fått av regeringen.
– Vi har gett ett antal uppdrag. Att de ska se över sina riktlinjer.
– Om HaV inte utför det som riksdag och regeringen ger dom i uppdrag att göra, då har vi ett ledningsproblem, och då är det en fråga för regeringen.
– Det jag kan göra är att fortsätta pressa på i förhandlingarna med regeringen, säger Rickard Nordin.
Han är bekymrad över att kristdemokraterna och moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen. Det innebär att han nu är ensam i samtalen med regeringen. Han tror dock inte att det är läge för att ändra lagen redan nu.
Göran Åhrén

Småskalig vattenkraft:

Myndigheters vägran väcker frågor

Riksdagen höll seminarium om småskalig vattenkraft

STOCKHOLM: Den politiska viljan har svårt att få genomslag i praktiken. Myndigheter driver en egen agenda. Det är några synpunkter som kom fram när riksdagen höll ett seminarium om småskalig vattenkraft.

Ägare till småskalig vattenkraft tvingas kämpa vidare för att kunna producera ren förnyelsebar el. Detta upprör många, särskilt som riksdagen beslutat att vi ska utveckla vattenkraften, inte avveckla den.
I veckan hölls ett välbesökt seminarium i riksdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Sten Bergheden (M), tillsammans med Västsvensk Vattenkraftförening och Stödföreningen för småskalig vattenkraft.
Ett 20-tal kraftverksägare deltog i seminariet, liksom representanter för flera organisationer och sju riksdagsledamöter från fyra partier.
Den centrala frågan under seminariet var den nya lagen som trädde i kraft 2019, och hur berörda myndigheter agerat för att den politiska viljan ska få genomslag i praktiken. Färska exempel visar att flera berörda myndigheter fortsätter att driva sin utrivningsagenda trots att riksdagen beslutat om motsatsen.

Motvilliga myndigheter
Stödföreningen för småskalig vattenkraft och Västsvensk Vattenkraftförening inledde med att beskriva situationen.
Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, berättade ur kraftverksägarnas perspektiv hur det är att leva med åratal av ovisshet om hur det kommer att gå. Och vad det får för konsekvenser för viljan att investera och tankar på generationsskiften.
– Den här situationen lägger en död hand över den småskaliga vattenkraften, förklarade Johan Hillström.
Med utgångspunkt i familjeföretaget Bredöls kvarn och såg, beskrev han vilka konsekvenser olika beslut får för verksamheten, och hur den långa väntan på besked om man kan fortsätta eller inte påverkar företaget.
Göran Åhrén, från stödföreningen, talade om myndigheternas tolkningar och kryphål och att vattenmyndigheterna inte vill ändra sin syn på modifierade vatten trots att riksdagen beslutat att alla möjligheter till undantag ska tas tillvara.
– Flera exempel visar att myndigheterna fortsätter driva sin utrivningsagenda, säger han.
Den nationella planen riskerar att bli en plan för avveckling av stora delar av den småskaliga vattenkraften, precis som många kritiska remissinstanser varnade för innan.

Teori och praktik
Advokaten Arvid Sundelin berättade om den nya lagen, om avsikterna och om hur det blivit i praktiken. Och vilka problem som uppstått.
Det gäller exempelvis klassningen av vattendrag där riksdagen beslutat att man ska ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna jobbar dock efter en annan linje där de hävdar att små kraftverk inte kan klassas som kraftigt modifierade.
För att det ska bli en ändring krävs att Havs- och vattenmyndigheten skriver om sina föreskrifter. Och det arbetet har gått trögt.
Synen på vad som menas med samhällsintresse är av avgörande betydelse. Där förvaltningen valt en snävare tolkning som innebär att små vattenkraftverk inte anses ha ett samhällsintresse och därför inte kan undantas från strängare krav på miljöanpassning och därmed omfattande åtgärder vid omprövning.

Jan-Åke Jacobsson visar att vattenkraften i en livscykelanalys har de i särklass lägsta utsläppen av koldioxid. Avsevärt bättre än alla andra energislag, inklusive sol och vind. Foto: Westsidan.

Stor potential
Jan-Åke Jacobsson, kraftverksägare från Vessigebro, berättade hur han investerat i ett nytt kraftverk och därmed fördubblat produktionen av el. Han visade också hur hans anläggning anpassats till moderna krav.
Han visade med sitt exempel vilken potential det finns i att utveckla den småskaliga vattenkraften, istället för att avveckla den.
Jan-Åke Jacobsson visade också hur vattenkraften är det i särklass mest klimatvänliga energislaget av alla. Utsläppen av koldioxid, i en livscykelanalys, är avsevärt mindre än olja och gas, och betydligt mindre än kärnkraft. Men också mycket mindre än vindkraft och solenergi.
Ur klimatsynpunkt är vattenkraften alltså i särklass bäst.
Trots detta håller statliga myndigheter på att begränsa produktionen av el från små privata producenter.
Under seminariet kom också fram att argumenten för att förbjuda och riva ut dammar och kraftverk i många fall bygger på överdrifter eller i vissa fall felaktiga påståenden.
Exempelvis har länsstyrelser förbjudit verksamheter med påståenden om att dammar utgör vandringshinder, på flera platser där havsvandrande fisk ändå inte kan komma fram.
Det innebär i sådana fall en inskränkning i äganderätten utan motsvarande nytta för miljön.

Gunnar Eriksson producerade båtar och möbler med elen från kraftverket Silverforsen. De sista åren tvingades han kämpa mot länsstyrelsen för att rädda sitt livsverk. Foto: L Bredberg.

Silverforsen
Ett exempel på detta är Silverforsen i Värmland. Gunnar Eriksson köpte Silverforsen 1966 och tillverkade båtar och möbler med elen som producerades. Överskottet sålde han till ett kraftbolag.
Han byggde om kraftverket på 1970-talet och fick då beskedet av länsstyrelsen att det inte behövdes något tillstånd för en befintlig anläggning. (Dammen har funnits sedan 1784)År 2014 fick Gunnar Eriksson ett föreläggande. Plötsligt var anläggningen olaglig. Han hotades med ett vite på 75 000 kronor med motiveringen ”Har bedrivit sin olagliga verksamhet under lång tid”. Han överklagade.
Gunnar Erikssons tog det väldigt hårt att plötsligt bli betraktad som en brottsling. Han dog i februari  2017 och fick aldrig uppleva att mark- och miljööverdomstolen till slut gav honom rätt.
Ena dagen miljöhjälte, nästa dag miljöbrottsling. Denna statliga helomvändning är fortfarande obegriplig för många kraftverksägare.
Ärendet ligger nu i Högsta domstolen för avgörande. Gunnar Erikssons efterlevande tvingas alltså kämpa vidare sedan Älvräddarna överklagat domen.

Äganderätten
Ytterst handlar detta om äganderätten. Och fall som Silverforsen visar den totala bristen på respekt för äganderätten bland en del tjänstemän på våra myndigheter. Äganderätten omfattar också rätten att bruka det man äger.
Länsstyrelsernas förbud och hot om viten innebär förlust av inkomster men också en omfattande kapitalförlust eftersom anläggningarna blir värdelösa. Staten kränker därför kraftverksägarnas mänskliga rättigheter.
Denna kränkning är särskilt grov som man i många fall inte kan eller ens anser sig behöva bevisa nyttan med besluten ur miljösynpunkt. Det är upp till kraftverksägarna att bevisa att de inte skadar miljön. Det råder alltså omvänd bevisbörda.
Länsstyrelsens agerande mot Silverforsen ledde till protester. Ägaren fick ett massivt stöd i bygden. Och en lokal opinion växte fram. Aktionsgruppen ”Rädda Silverforsen” bildades och har nu flera tusen medlemmar.
Liknande opinioner har växt fram på flera håll i landet. Bredöl, Nordanstig och Vramsån är bara några exempel.
Dessa opinioner blev också grunden till bildandet av Stödföreningen för småskalig vattenkraft.

Örekilsälven
Ett aktuellt exempel är Örekilsälven där länsstyrelsen vill riva ett kraftverk som är av vital betydelse för att förse Lysekils kommun med rent dricksvatten. Motivet är att vandrande fisk ska kunna ta sig uppströms kraftverket.
Där finns redan en laxtrappa, men den duger inte hävdar myndigheten.
Det kostar åtskilliga miljoner att riva dammen, och bygga en ny. Samtal förs redan mellan ägaren och myndigheterna.
Örekilsälven är ett exempel på vilken överdriven fokus det har blivit på fisk i Sverige. Vattendirektivet nämner knappt ordet fisk. Det dyker upp först i en bilaga. I Sverige handlar det nästan enbart om fisk.
Regeringen och myndigheterna försvarar sin hetsjakt på småskalig vattenkraft genom att hänvisa till EUs vattendirektiv. Läser man originaltexten framgår det klart att syftet med direktivet är att säkra medborgarnas tillgång på rent dricksvatten.
Exemplet med Örekilsälven visar alltså hur tokigt det kan bli när myndigheter med ett överdrivet intresse för fisk, ska tillämpa ett direktiv som egentligen handlar om rent dricksvatten.

Massivt stöd för vattenkraften
Målsättningar att restaurera alla vattendrag finns på några myndigheter. Oftast utan att vara politiskt förankrade. Vattenkraften har i själva verket ett massivt stöd i folkopinionen. Utrivningslinjen som drivs av ett antal aktivistiska tjänstemän, med stöd av organisationer som sportfiskarna och älvräddarna, har bara stöd av en procent av svenska folket. 84 procent vill ha kvar eller kan till och med tänka sig att bygga ut vattenkraften.(Källa: SOM-institutet)
Den folkliga stödet för den linje som Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och flera länsstyrelser driver, är med andra ord obefintligt. Det parlamentariska stödet är mycket svagt. Det är en stor majoritet i riksdagen för att behålla småskalig vattenkraft.
Det återstår ett antal frågor. Hur länge ska det här pågå, och varför har politikerna inte lyckats få stopp på detta, och hur kan det komma sig att statliga tjänstemän vägrar att följa folkviljan.
Kommunalrådet i Essunga kommun, Daniel Andersson, var den som i slutet av seminariet talade klartext och ställde frågan. Hur länge ska det här pågå egentligen.
En annan fråga som kom upp var vad ”moderna miljövillkor” egentligen är och vad det innebär. Det skulle kunna vara en politisk fråga, och något som politiken borde reda ut med berörda myndigheter.
Göran Åhrén

Ägare till små vattenkraftverk tvingas leva med ständig oro. Hoppet att en majoritet i riksdagen ska kunna få aktivistiska tjänstemän att sansa sig, är snart ute. Foto: Westsidan

Ägarna tvingas kämpa vidare

Riksdagens beslut får inte genomslag

Den politiska viljan får inte genomslag. Vattenmyndigheter vägrar använda vattendirektivets undantag ”fullt ut”. Enligt kraftverksägare fortsätter myndigheterna att driva sin utrivningslinje

När beslutet om den nationella planen för vattenkraftens miljöprövning närmar sig, då lämnar moderaterna och kristdemokraterna energiöverenskommelsen. Det innebär att de inte längre sitter med i genomförandegruppen.
För detta får de nu kritik från centerpartiet, som är ensamma kvar i genomförandegruppen tillsammans med regeringspartierna.
Nu växer oron hos ägare till småskalig vattenkraft att de politiska grälen kan innebära fritt spelrum för myndigheterna, att fortsätta driva sin utrivningsagenda.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, får kritik för att man genomför ett samråd med branschen via Internetkanalen Skype.

Fortsatt konflikt
För ett och ett halvt år sedan beslutade en majoritet i riksdagen att den småskaliga vattenkraften ska vara kvar. Regeringen fick i uppdrag att se till så att myndigheterna börjar arbeta för en miljöanpassning enligt en nationell plan.
Regeringen frigjorde medel för åtgärder inom vattenkraften genom att sänka skatten för de stora energibolagen, som i motprestation avsatte en summa till en nationell fond som ska bekosta exempelvis fiskvandringsvägar.
Många trodde, att den konflikt om den småskaliga vattenkraften som pågått ett tiotal år, därmed i princip skulle var över. Det visade sig vara för optimistiskt.
En viktig del i riksdagens beslut var att det skulle bli enklare regler. Västsvensk vattenkraftförening hävdar att Havs- och vattenmyndigheten inte levererar i den delen.
Myndigheten göt ingenting för att prövningarna ”inte ska bli onödigt administrativt betungande”, som riksdagen uttryckt det.
Och några nya vägledningar finns inte framtagna.
Istället befarar man nu att prövningarna kommer att bli ännu mer komplicerade än tidigare.

Vägrar ändra sin syn
Det tog regeringen ett år att formulera sitt uppdrag till myndigheterna att anpassa vägledningar och föreskrifter efter den nya lagen. Under tiden fortsatte diskussionerna om den nationella planen.
Det stod snart klart att myndigheterna inte tolkade riksdagens beslut på samma sätt som kraftverksägarna. Det gäller exempelvis möjligheterna till undantag i EU:s vattendirektiv.
Tanken från EU:s sida är att det kan finnas andra samhällsintressen, än sportfiskeintressen, och att det då är helt OK att ta hänsyn till dessa. Det finns domar i Europadomstolen om detta.
Men så resonerar inte vattenmyndigheterna. Riksdagen har beslutat att vattendirektivets möjligheter till undantag ska utnyttjas ”fullt ut”. Men detta vägrar vattenmyndigheterna att göra.
Enligt företrädare för branschen så skyller vattenmyndigheterna på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Och HaV skyller på vattenmyndigheterna. Klart är att tjänstemännen i den delen inte är villiga att följa riksdagens beslut.

Dialog via Skype
I Västsvensk vattenkraftförening är oron stor över utvecklingen. Det blir inte bättre av att HaV väljer att lösa regeringens uppdrag att föra dialog med branschen genom att ordna ett Skype-möte. (Ett möte där deltagarna är med via datorskärmar.)
Av handlingarna framgår att HaV inte tänker revidera sina vägledningar, hävdar föreningen.
På direkt fråga från Energiföretagen om det kommer att ske någon ”utveckling/uppdatering” av befintliga vägledningar, svarar HaV: ”Sannolikt inte.”
I regeringens uppdrag står det klart och tydligt att HaV ska utveckla uppdraget att vägleda en miljöanpassning. (”…får nu i uppdrag att utveckla detta arbete…”)
Havs- och vattenmyndigheten har tolkat regeringens uppdrag så att det inte är aktuellt just nu. (”…inte aktuellt i just detta regeringsuppdrag.”)
Västsvensk vattenkraftföreningen betecknar HaV:s tolkningar som ”synnerligen fria”.
”All politisk styrning har hittills visat sig helt otillräcklig”, skriver en företrädare för branschen i en kommentar. Föreningen uppmanar därför politikerna att inte släppa igenom den nationella planen ”innan en styrning av myndigheterna uppnåtts”.

”Sluta i kaos”
Branschföreträdare varnar också för att prövningsprocesserna kommer att sluta i kaos och i värsta fall i personliga tragedier. Utredningsuppdragen kan bli mycket omfattande med motiveringen att fonden betalar.
Förhandlingarna med Vattenkraftens Miljöfond är inte klara. Ägarna vet inte om man kommer att kunna betala ut en rimlig ersättning för produktionsförluster vid eventuell utrivning. Många kommer att stå kvar med skulder när allt är klart.
Det allvarligaste, enligt Västsvensk vattenkraftförening, är att vattenmyndigheterna vägrar att klassificera modifierade vattendrag som modifierade (KMV). Man vill med andra ord inte ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Myndigheternas avsikter framgår av länsstyrelsen i Jönköpings uttalande att det inte går att genomföra omprövningarna utan att några av kraftverken i Tidan rivs. Nu efterlyser man politiker som har modet att ”ta dessa självsvåldiga myndighetspersoner i örat.”
Westsidan (2019-12-12)

Träbena kvarn i Falköpings kommun har byggt omlöp för stora summor trots att havsvandrande fisk aldrig kan nå Träbena. Foto: Westsidan.
Småskalig vattenkraft:

Kritik mot nya föreskrifter

Snäv tolkning bäddar för nya konflikter

Myndigheters snäva tolkning bäddar för nya konflikter. Den politiska viljan har svårt att få genomslag när Havs- och vattenmyndigheten utfärdar nya föreskrifter. Risken är att den nationella planen för många blir en plan för avveckling.

Advokaten Arvid Sundelin är en av Sverige främsta juridiska experter på vattenfrågor. Westsidan fick en intervju med honom om hur ramdirektivet, och riksdagens beslut tolkas av Havs- och vattenmyndigheten.
Det finns anledning att ifrågasätta de nya vägledningar och föreskrifter som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, arbetat fram. De sätter upp kriterier som är snävare än vad politikerna avsåg.
– Då kan man ifrågasätta om det är i linje med propositionen, säger Arvid Sundelin.
I första hand tänker han på riksdagens beslut att de undantag som finns i EU:s ramdirektiv ska användas fullt ut.
Även tolkningen av direktivet skiljer sig åt på viktiga punkter. HaV har gjort en egen tolkning av direktivet.
– Vi är inte helt överens om det, säger Arvid Sundelin.
Det handlar bland annat om undantagen. Det man kallar KMV, kraftigt modifierade vatten, och vilka krav man kan ställa på ett vattendrag, som får konsekvenser för ägare till dammar och små vattenkraftverk.
Kraftverksägarna vill att fler vattendrag ska klassas som KMV. Men med HaV:s snäva tolkning går inte det.
– Ramdirektivet ger ett viss utrymme för vattenförekomster att pekas ut som KMV, säger Arvid Sundelin.
Riksdag och regering har sagt att myndigheterna ska ta tillvara möjligheter till undantag fullt ut. Men HaV har alltså snävat in utrymmet för att peka ut vattendrag som modifierade.
Följer man EU:s ramdirektiv så kan man klassa ett vattendrag som KMV om det finns en damm eller ett kraftverk. Men det fungerar alltså inte i Sverige trots att riksdagen beslutat om det. Och orsaken är att myndigheterna gör en snävare tolkning.
– I vissa fall fungerar det i vissa fall fungerar det inte, säger Arvid Sundelin.
– Man har en tillämpning som är väldigt begränsad. Man använder inte verktyget som det är tänkt.

Andra samhällsintressen
Det finns en dom i Europadomstolen som gäller ett nybyggt kraftverk i Österrike. Schwarze Sulm. Där konstaterar Europadomstolen att det går utmärkt att försämra den ekologiska statusen i ett vattendrag om det finns andra samhällsintressen som väger tyngre. Och det gäller även lokala samhällsintressen.
– Det är en ny verksamhet. Där möjliggör man en försämring av statusen, säger Arvid Sundelin.
– Det visar att man kan tillämpa det här på nya vattenkraftverk.
I Sverige arbetar man nu för att i en nationell plan begränsa produktionen av el från den småskaliga vattenkraften. En gräns är dock satt till 1,5 terawattimmar, TWh. Tanken är att man ska göra en avvägning mellan mest miljönytta och minst konsekvenser för elförsörjningen.
– Det kan man ju fundera på om det i ett äganderättsperspektiv är rimligt, säger Arvid Sundelin.
Regeringen anser i vilket fall att det är det. Och dessa 1,5 TWh håller man nu på att bryta ner till beting för varje vattendrag.
– Det arbetet har inte kommit så långt ännu. Varje avrinningsområde ska få ett beting, och tanken är att man ska hålla sig till det riktvärdet.
– Tittar man på ramdirektivet så finns det möjlighet att göra de här avvägningarna.
– Det finns möjligheter att göra inskränkningar i äganderätten av miljöskäl, en allmän miljönytta.

Buttorps kvarn i Svenljunga kommun. Ägaren har tvingats till åratal av processande för att få tillstånd att använda sin äganderätt. Foto: Westsidan.

Styrande normer
Kritik har framförts mot miljökvalitetsnormerna, som i Sverige blivit juridiskt bindande. Normerna bygger inte alltid på vetenskaplig grund.
– Det är ingen hemlighet att vi inte har mätdata på våra vattenförekomster för att kunna klassificera dom.
– När man införde ramdirektivet så var tanken att det skulle vara ett planeringsverktyg för att kunna sköta våra vattenförekomster, för att kunna prioritera var man kunde göra förbättringar.
I Sverige har vi krånglat till detta med miljökvalitetsnormer. Med Weserdomen försvann möjligheten att göra rimlighetsbedömningar vid prövningar.
– Men direktivet har ett eget rimlighetssystem, säger Arvid Sundelin.
– Tidigare har man satt höga miljömål. Sedan har man tittat på vad som är möjligt att göra.
– Nu måste man titta på rimligheten i vattenförvaltningen.
Varför fungerar inte det då?
– Man är lite fast i gamla tänket. Man hör kommentarer om att det är i prövningen sedan som man ska göra rimlighetsbedömningen.
Det är förmodligen ett av skälen till att Vattenförvaltningsutredningen lyfter upp besluten om normerna på central nivå. Man föreslår att en särskild nämnd inrättas för att fatta beslut om normerna.

Många vattendrag
För den småskaliga vattenkraften har miljökvalitetsnormerna blivit ett problem. Det har flera orsaker.
Ett problem för Sverige är att vi har 27 000 vattenförekomster. Vi har alltså väldigt många sjöar och vattendrag. Det finns stater med ett fåtal vattenförekomster, eller vattendrag men väldigt stora.
Det finns alltså ingen möjlighet för Sverige att hålla koll på alla faktorer i alla vattendrag. Det skulle kräva ett mycket omfattande kontroll och provtagningsarbete. Och det skulle bli mycket kostsamt.
De metoder svenska myndigheter valt för att klassificera vatten påverkar småskalig vattenkraft.
– Man har tryckt in naturen i ett system där man klassificerar vattenförekomster på ett sätt som inte alltid stämmer överens om verkligheten, säger Arvid Sundelin.
Istället borde man titta på vad god ekologi är, och utgå ifrån vad som finns i verkligheten. Nu riskerar man att hamna fel.
– Man har tappat bilden av vad god ekologi är, säger han
Ett problem är att resurser och ambition inte är i balans.
– Som vattenmyndighet kan man inte titta på varje enskild vattenförekomst. Man har inte tillräckligt med resurser för det.
Däremot går det vid varje enskild prövning.

Rent dricksvatten
Läser man vattendirektivet framgår det att huvudsyftet EU hade var att se till så att medlemsstaterna har god tillgång till rent dricksvatten. I direktivet talar man därför om behovet av att ha kontroll på kemikalier och miljögifter i vattnet.
I Sverige görs det väldigt lite kemiska analyser.
– I vissa fall görs det kemiska analyser, men är det så att det inte görs kemiska analyser så borde man ju ändra på det, säger Arvid Sundelin.
Istället görs mycket av klassificeringen av vattendragen genom elfiske eller bedömningar.
– Fisk är en del av bedömningen, när det gäller den ekologiska statusen.
– Eftersom klassificeringen görs enligt principen ”one out – all out” är det den sämsta klassificeringen som styr. Även om kvalitetsfaktorn för fisk inte har någon särställning blir den avgörande om den är i den sämsta klassen. Och när det gäller vattenkraft är avsaknaden av vandringsfisk sannolikt den tydligaste indikatorn på att man inte har god status.

Tjänstemän från länsstyrelsen passar på att kontrollera vattenflödet i omlöpet vid Träbena. Ägarens ombud, Erik Sjölander är för säkerhets skull med. Foto: Westsidan.

Fisk nämns först i bilaga fem i ramdirektivet. Varför har det blivit så stor fokus på fisk i Sverige?
– Jag kan tänka mig att vi har en viss förkärlek för ädelfisk i Sverige. Men när det gäller klassificeringen har fisken ingen särställning. Det är bara en del av bedömningen.
– Efter viss reflektion tror jag att det är stort fokus på fisk i vattenkraftspåverkade vattendrag för att det ger tydligast indikation på att det behöver vidtas åtgärder.
Är det rimligt att kräva att havsvandrande fisk kan komma fram överallt?
– Nej det är det inte. Det finns inget stöd i direktivet för att kräva att havsvandrande fisk kan ta sig fram där havsvandrande fisk aldrig kunnat ta sig fram tidigare.
Så det har inget stöd i direktivet att man ger sig på gamla befintliga anläggningar med det motivet?
– Nej så har jag inte tolkat direktivet.
– Har du vattendrag som har vandringshinder som funnits i flera hundra år, då borde man titta på vad det får för konsekvenser om man river ut.
Den övergripande tanken måste vara att man tittar på helheten, och vad det finns för nytta med att riva ut.
– Man tittar sällan på vilken ekologisk effekt det skulle få, säger Arvid Sundelin.

Efterlyser helhetssyn
– När det gäller vattenkraften så har vi den nationella planen, säger han.
Där har statsmakterna satt en gräns för hur mycket produktionen av el får minska som en följd av krävda åtgärder på den småskaliga vattenkraften. Man har alltså satt en ram för produktionsminskningen som angetts till 1,5 TWh.
– Det har man nu brutit ner i beting för varje avrinningsområde, säger Arvid Sundelin.
Nästa steg är att se vilka åtgärder som ryms inom inom det utrymme man har.
– Vilket utrymme för åtgärder finns inom ramen, och vad kommer man att uppnå för ekologiska fördelar av de åtgärderna.
Detta hänger ihop med klassificeringen av vattendragen. Och det politiska beslutet att använda de undantag som direktivet medger.
– Om man pekar ut KMV i den utsträckning som lagstiftaren avsåg, så borde man få ett slutresultat som blir rimligt, säger Arvid Sundelin, som också efterlyser en helhetssyn i arbetet med den kommande omprövningen.
Annars är risken att man kommer att fokusera för mycket på att uppnå ett visst resultat i  varje enskilt vattendrag. Frågan är om myndigheterna klarar av det.
– Jag tror att det finns förutsättningar att klara av det, säger Arvid Sundelin.

Stoms kvarn i Uvered har drabbats av vattenförvaltningens krav trots att vattendraget delar sig och fisk kan ta sig fram i fåror bredvid kvarnen. Foto: Westsidan.

Olika målbilder
Ett problem är att målbilden av vad den kommande omprövningen ska leda fram till skiljer sig så mycket mellan myndigheter, verksamhetsutövare och lagstiftaren. Det gäller exempelvis gränsen på 1,5 TWh.
– Myndigheterna anser att det inte spelar så stor roll. Att det skulle kunna bli mer än det. Verksamhetsutövarna ser det som något man inte ska överskrida.
Vad lagstiftaren egentligen avsåg har parterna svårt att komma överens om.
– Tanken från lagstiftaren var nog att det inte skulle bli så mycket utrivningar. Utan mer åtgärder för att miljöanpassa vattenkraftverken.
En slutsats av detta skulle kunna bli att berörda myndigheter egentligen fortsätter att driva sin utrivningslinje. Medan verksamhetsutövarna anser att den småskaliga vattenkraften genom riksdagens beslut är fredad.
– Som myndigheterna tolkar direktivet kan det bli fråga om betydligt fler utrivningar än verksamhetsutövarna tänkt sig, säger Arvid Sundelin.
– Direktivet förutsätter ett visst mått av politiska beslut. Och direktivet kräver att det görs avvägningar.

Brist på förankring
Bristen på politisk förankring är ett återkommande tema inom vattenförvaltningen. Som också tas upp i den utredning som nyligen kommit med sitt förslag.
Däremot saknas det fortfarande en djupare analys av varför Sverige tolkat EU:s ramdirektiv som man gjort, och vad det kan bero på att det blivit en sådan fokus på dammar och kraftverk i den svenska myndighetsutövningen.
Det framgår av EU:s ramdirektiv för vatten att det är rent dricksvatten som är det övergripande målet.
– Ja, det håller jag mer om. Vi har haft ganska bra dricksvatten i Sverige, säger Arvid Sundelin.
– Vi har ju bra vatten i Sverige. Jag tror att utgångspunkten är att vi har bra vatten men har ambitionen att göra det ännu bättre.
– Men ambitionen har blivit lite för hög, och sedan har en del myndigheter gått lite för långt, fortsätter han.

Det gamla sågverket drivs ev el från Mariebergs elverk, ett familjeägt småskaligt kraftverk i Nossan. Foto: Westsidan.

Andra samhällsintressen
I det arbetet har det inte funnits plats för de avvägningar som direktivet förutsätter när det gäller hänsyn till andra samhällsintressen.
Det har då blivit en krock mellan överdrivna ambitioner, och målet att att ha ett fungerande samhälle.
Den stelbenta tolkningen av vattendirektivet ställer till problem även för andra verksamheter i Sverige, förklarar Arvid Sundelin.
Ett exempel är de svenska reningsverken. Påverkan från reningsverk gör att många vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status. På grund av tolkningen av den så kallade Weserdomen, och det icke-försämrings-krav som följer av den, så får många städer problem med att bygga ut. Ramdirektivet gör bara undantag för fysiska förändringar, inte för utsläpp av näringsämnen.
– Den svenska tolkningen underlättar dock inte detta utan komplicerar snarare frågan ytterligare och begränsar möjligheten att ge tillstånd, säger Arvid Sundelin.
Det är alltså den svenska tolkningen av reglerna som gör det omöjligt.

Brabbar elförsörjningen
För kraftverksägarna ligger det en risk i att myndigheterna inte kommer att respektera den gräns för produktionsförlust på 1,5 TWh som man kommit överens om.
– 1,5 TWh är en produktionsförlust vi tål, men om man överstiger den siffran, då kommer vi att få negativa effekter på elförsörjningen, säger Arvid Sundelin.
En orsak till detta är den utredning som legat till grund för framtagandet av den nationella planen.
– Det innebär egentligen att energisystemet inte kommer att fungerar som det är tänkt.
FOTNOT: Gränsen på 1,5 TWh bygger på en utredning som Havs- och vattenmyndigheten gjorde tillsammans med Energimyndigheten och Svenska kraftnät.
Westsidan
(2019-11-24)