”Kostnaderna får inte bli orimliga”

Det kommer att bli regelförändringar. Regeringen jobbar med frågan. Det var budskapet från riksdagsledamoten Mats Green (m), som talade på Smålands vattenkraftförenings årsmöte den gångna helgen.

Mats Green är populär bland kraftverksägarna i Småland. Det går inte att ta miste på. Det är fullsatt i lokalen på restaurang Korrö, i södra Småland, när riksdagsledamoten som nyligen utsågs till närings- och energipolitisk talesperson för moderaterna talar.
Det är årsmöte i Smålands vattenkraftförening.
Mats Green berättar att regeringen just nu gör en konsekvensanalys av omprövningarna av den småskaliga vattenkraften.
– Man ska ta fram ett regelverk där elförsörjningen ska få högre prioritet, säger Mats Green.
Regeringen ska också titta på hur kostnaderna för de åtgärder länsstyrelserna föreslår drabbar kraftverksägarna.
– Kostnaderna för omprövningarna får inte bli orimliga, säger Mats Green.
Riksdagen har ju slagit fast att omprövningarna inte får bli så betungande för den enskilde att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas. Ett politiskt mål som inte respekteras av alla länsstyrelser.
– Arbetet pågår för fullt.
Regeringen tittar också på de kulturvärden som påverkas. Liksom miljön. I de fall där vattenkraften gett upphov till torrfåror kan det bli aktuellt att släppa mer vatten.

”Som i Finland”
Mats Green berättar också att han gärna hade hanterat frågan som man gör i Finland.
– Då hade det blivit enkelt, säger han.
I Finland tycker man att vi i Sverige är bra på att krångla till saker. Själva har de konstaterat att elproduktionen även från vattenkraften är viktig för landets beredskap. Och det går ju att köra även små vattenkraftverk i lokala nätverk, vid behov.
En annan viktig fråga är klassningen av vattendragen. Aktivism på myndigheter är ett problem. Rent allmänt behöver regeringen sätta stopp för all överimplementering av initiativ från EU som sker i Sverige.
Mats Green konstaterade också det märkliga faktum att man inte får flytta en sten från en gärdesgård, men det går bra att riva flera hundra år gamla dammar. Det är svårt att se den konsekventa logiken i detta.
Det regeringen kan göra är framför allt att vara tydligare i sina föreskrifter, samt göra nödvändiga ändringar i sina regleringsbrev. De lagförslag som kan bli resultatet kommer sannolikt att tas av riksdagen i början på nästa år.

Oro bland ägarna
Bland deltagarna på mötet uttryckte många oro över att det till stor del är samma personer i regeringskansliet som ska arbeta med frågan nu, som var med när den nya lagen kom till 2019. Risken är att de inte är intresserade av att åtgärda de brister som gör att myndigheter kan runda den politiska viljan.
Ett annat problem enligt kraftverksägarna är att liberalerna har fått ministerposten som ska arbeta med frågan. Partiet har lierar sig med de som vill lägga ner den småskaliga vattenkraften och riva dammar och kraftverk.
Ska pausen leda till ett resultat så måste resten av regeringen vara trogen sina löften. Liberalerna gömmer sig gärna bakom miljöargumentet. Men det håller inte, menar Thomas Sandberg, ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
– Man gömmer sig bakom det argumentet när man i själva verket i många fall förstör miljön istället, säger han.
Thomas Sandberg skickade med Mats Green en önskelista till regeringen.
Det behövs tydligare formuleringar i förordningen om KMV (Kraftigt modifierade vatten)  och MSK (Mindre stränga krav). De ska vara så tydliga att den verkställande makten måste följa den politiska viljan.
Problemet med den S-ledda minoritetsregeringen var att miljöpartiet kunde ändra på formuleringar så att den politiska viljan inte fick genomslag i praktiken. Man dribblade bort majoriteten i riksdagen.

”VG och Örebro värst”
Flera deltagare berättade hur deras länsstyrelse agerat under omprövningarna.
Mats Green kommenterade att de flesta tror att den egna länsstyrelsen är värst. Men så är det oftast inte. I själva verket är det Västra Götaland och Örebro som är värst just nu, hävdar Mats Green.
Rune Hallgren tog upp detta med orimliga kostnader. En del länsstyrelser använder det som metod för att göra verksamheterna olönsamma, och på det sättet driva fram en nedläggning, med åtföljande krav på utrivning.
Äldre rättigheter är ett annat problem. Där jurister på länsstyrelser börjat hävda att gamla tillstånd inte gäller för elproduktion. Man frikopplar frågan juridiskt från själva dammen, det påstådda vandringshindret.
Där behövs ett förtydligande från riksdag och regering. Det riksdagen sagt, att alla gamla tillstånd ska gälla som tillstånd enligt miljöbalken, respekteras inte. Myndigheterna struntar i den politiska viljan och underkänner urminnes hävd i avsikt att driva fram en mer kostsam nyprövning i domstol. Vilket också leder till att verksamheten blir av med bidragen från vattenkraftens miljöfond.
Thomas Sandberg vill se en lösning där politiken sätter en tidsgräns, exempelvis 2013 eller 2015, och konstaterar att alla verksamheter som var i drift då ska vara möjliga att ompröva, och därmed tas med i den nationella planen.

Bara i Sverige
Mats Green berättar att han diskuterade miljöbalken med f. d. statsminister Göran Persson en gång.
– Miljöbalken var tänkt att vara ett brett ramverk, lätt att anpassa till lokala förhållanden. Men så blev det inte.
Den svenska överimplementeringen av vattendirektivet får konsekvenser.
– Sverige är det enda land som river ut vattenkraften, säger han.
Låter vi detta fortsätta så kommer andra verksamheter också att drabbas.
– Först ger man sig på den småskaliga vattenkraften. Sedan väntar alla de dammar som inte producerar el, jordbruket och markavvattningen.
Det är ett konstant problem är att myndigheterna arbetar i stuprör. Länsstyrelsernas tvärsektoriella ansvar märker man inte så mycket av, kommenterade Thomas Sandberg.
Andra frågor som kom upp på mötet:
Hur går det med den statliga utredning som föreslår att man lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Mats Green försäkrade att den utredningen fortfarande är aktuell.
Göran Åhrén

”Sverige enda landet
som river ut
vattenkraften”

EU vill underlätta
utbyggnad av
förnyelsebar energi

Den nya förordningen från EU om att stimulera och underlätta utbyggnad av hållbar energi diskuterades också på Smålands vattenkraftförenings årsmöte.
– Det pågår en diskussion om vad som ska anses som hållbart, säger Mats Green.
Thomas Sandberg berättade att det görs ansträngningar från vissa miljöorganisationer att förmå EU att klassa vattenkraft och bioenergi som icke hållbara. Men andra krafter har lyckats få bort de värsta avarterna.
Rune Hallgren berättade lite om den nya EU-förordningen som vill att medlemsstaterna genom enklare regler och kortare handläggningstider ska stimulera en utbyggnad av förnyelsebar energiproduktion.
– Regeringen har inte sagt ett knyst om detta, säger Rune Hallgren, som också berättar att Havs- och vattenmyndigheten inte vet hur de ska hantera det här.
Det är svårt att inte klassa vattenkraften som förnyelsebar.
Viktigast med den nya förordningen är kanske att den också slår fast att förnybar energi ska prioriteras och betraktas som ett allmänt intresse.
Det är dock inte helt klarlagt vad EU menar med förnyelsebar energi. Det pågår som sagt en diskussion om det, konstaterar Mats Green.
– Hur vindkraften kan klassas som hållbar, men inte vattenkraften, det övergår mitt förstånd, säger han.
(WESTSIDAN: 2023 03 20)

”Hur vindkraften kan klassas som hållbar,
men inte vattenkraften,
det övergår mitt förstånd”

Bäveån

Expert varnar för biologisk enfald

Svårt motivera fiskvägar för miljoner utan bevis

Fossumsbergs kraftstation i Bäveån i Uddevalla är ett vandringshinder. Det är de flesta överens om. Frågan är om det är ett naturligt vandringshinder. I så fall bör restaureringen av Bäveån sluta där. Det blir svårt att motivera fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner utan bevis på att havsöring vandrat förbi historiskt.

Länsstyrelsen konstaterade först att det är ett naturligt vandringshinder vid Fossumsbergs kraftstation. Sedan har man ändrat sig och hävdar nu att man inte kan utesluta att enstaka havsöringar kan ha tagit sig uppströms. Frågan är om det argumentet räcker för att motivera konstgjorda fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner.
Länsstyrelsens fiskeberedningsgrupp skrev i december 2021:
”Övriga delar av de tre fallen är branta med ojämn struktur vilket gynnar medelstora öringar som har bäst förmåga att ”klättra” och ta spjärn med fenorna för att komma upp. Öringen har den förmågan men inte laxen. Större laxar torde därför ha svårt att forcera dessa partier.”
Våren 2022 kom länsstyrelsens så kallade nulägesbeskrivning för Bäveån. Där skriver man att de tre fallen vid Fossums kvarn, Fossumsbergs kvarn och Fossumsbergs kraftstation tillsammans har varit ett definitivt hinder för lax medan en liten andel öring har kunnat passera under gynnsamma förhållanden.
Uddevalla Kraft AB har anlitat ett konsultföretag som också utrett fiskens möjligheter att passera. Deras slutsats är att fallen vid Fossum tillsammans även historiskt har utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder även för öring.

Naturliga hinder
Planer finns på att bygga fiskvandringsväg även förbi vandringshinder uppströms. Experter vi talat med håller dock inte med om att det är nödvändigt.
Det är den som vill släppa upp fisk uppströms som måste bevisa att det har gått fisk där tidigare, hävdar biologen Eva Nilsson, som jobbat med vattenfrågor på länsstyrelsen och nu är konsult.
– Kan de inte bevisa att havsvandrande fisk har gått upp där förut, så ska inte domstolen ge tillstånd, säger hon.
Även om enstaka fiskar har gått upp så motiverar inte det en fiskväg, hävdar Eva Nilsson. Det finns flera domar som stöder detta.
Fiskbiologen Peter Rivinoja publicerade en rapport 2015 med titeln ”Effekter av faunapassager”. Där skriver han att man inte ska bygga fiskvandringsvägar förbi naturliga vandringshinder.
”Är det så att hindret ifråga ursprungligen varit svårforcerat skall det (generellt) vid anläggande av en fiskväg inte bli lättare att passera än det naturliga tillståndet var. Har t ex enbart öring kunnat passera finns det inte rättsliga eller ekologiska skäl  att bygga en fiskväg som möjliggör passage för andra arter. Vidare bör inte fiskvägar anläggas där det tidigare har varit ett naturligt definitivt vandringshinder.”
Några bevis för att havsvandrande fisk passerat uppström Fossum har inte lagts fram. Alla planer bygger på bedömningar.

Biologisk enfald
Vattenbiologen Eva Nilsson är kritisk till den ensidiga fokuseringen på havsöring. Hon hävdar att man inte ska ha samma fiskarter överallt. Då blir det ingen variation. Den biologiska mångfalden blir sämre.
Den stora öringen är en stark predator. Den äter upp väldigt mycket som finns i ett vattendrag, mat som andra arter behöver. Den konkurrerar därför ut andra arter.
Om havsöringen släpps upp överallt, kommer den biologiska mångfalden därför att minska.
– Släpper man upp havsöring på plaster där den aldrig funnits tidigare, så ändras den ekologiska balansen. Man ska därför respektera naturliga vandringshinder, säger Eva Nilsson.
Frågan är varför länsstyrelser driver detta med havsöring så hårt. Kunskap om havsöringen finns säkert på länsstyrelsen. Men Eva Nilsson tror att det beror på det starka inflytande som sportfiskeintressen har fått.
– Stor öring är väldigt attraktiv i sportfiskesammanhang. Det är främst sportfiskeintresset som man vill gynna.

Bör KMV-klassas
Får sportfiskeintressena genomslag överallt då leder det till biologisk enfald. Några vattendrag borde man låta vara som de är för att gynna den biologiska mångfalden. Det gäller i synnerhet vattendrag där man under lång tid dämt upp, och där ny flora och fauna hunnit anpassa sig och utveckla nya biotoper.
– Alla vattendrag har sina egna förutsättningar. Där fisk aldrig har gått upp ska man inte bygga fiskvägar, säger Eva Nilsson.
LRFs kommungrupp i Uddevalla anser att kraven på åtgärder i Bäveån är för höga. Politiken måste sätta sig in i frågan, och andra intressen än sportfisket måste få komma till tals. Det finns privata vattenkraftverk uppströms som påverkas, och även avvattnings och bevattnoingsföretag kan påverkas av förändringarna.
Delar av Bäveån borde därför klassas som KMV, kraftigt modifierade vatten, med mindre stränga krav. Det skulle stämma bättre överens med de beslut som riksdag och regering faktiskt tagit. Riksdag har beslutat att alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ska användas ”fullt ut”.
Att lägga mellan 20 och 30 miljoner på att bygga omlöp vid Fossum och uppströms står inte i rimlig proportion till nyttan.
Göran Åhrén

”Där fisk aldrig gått upp
ska man inte
bygga fiskvägar”

Biologen Eva Nilsson

Omprövningarna pausas

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Alla borde klassas som KMV”

Åtgärder bättre än juridiska processer

Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD).
Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.

Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning.
Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson.
Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader.
Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.

Lokalt inflytande
Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka.
– Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson.
Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt.
I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande.
En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk.
– Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson.
– De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.

Minskad produktion
Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten.
I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra.
När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion.
– Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner.
Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.

Politiken måste vara med
Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det.
Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson.
– Vi kanske ska sätta noll som gräns istället.
Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter.
En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra.
Det behövs också en bättre lokal förankring.

Massiv kritik
Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna.
– Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson.
Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland.
Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar.
Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.

Många har gett upp
Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut.
I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut.
Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson.
Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer.
Göran Åhrén

”Alla småskaliga vattenkraftverk
borde klassas som
kraftigt modifierade vatten”

Magnus Jacobsson (KD)

VSVF årsmöte i Kvänum:

Riksdagsbeslut får inte genomslag

Myndigheter höjer ribban i omprövningarna

Orimliga krav och juridiskt krångel präglar omprövningarna av småskalig vattenkraft. Bland kraftverksägarna är tålamodet slut. Nu vädjar man till politiken att ingripa för att få myndigheter att följa de beslut som tagits av riksdag och regering.

Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, höll årsmöte den gångna helgen. Inbjuden var socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Ezelius, Tidaholm. Han hade inte så mycket att säga, men lyssnade, och lovade att ”ta med sig” kraftverksägarnas tankar till Stockholm.
Det blev en intressant diskussion.
I fokus för debatten var omprövningarna som nu är igång. En deltagare talade om orimliga krav som ställs på kraftverksägarna. Länsstyrelsen har ”höjt ribban”.
Flera berättade att kraven på åtgärder ökar, liksom det juridiska krånglet. Tvärt emot vad riksdagen beslutat.
– Det är någon slags utnötningstaktik, säger en deltagare.
Ett exempel som nämndes är Rolfsån, där det i flera fall är höga fallhöjder, och därför svårt att bygga vandringsvägar för fisk. Risken är att det slutar med utrivning.
Ett annat exempel är Valboån. Myndigheterna vill inte godkänna häradsdomar, och ifrågasätter stick i stäv med riksdagens vilja, om det går att ompröva. Man vill ha nyprövning istället. Av allt att döma för att kunna göra processerna ännu mer betungande.
Riksdagens beslut att nya miljötillstånd ska verkställas med omprövning istället för nyprövning syftade till att förenkla processerna och göra dem mindre kostsamma för ägarna. Detta verkar myndigheterna inte ha tagit till sig.

Delade tillstånd
En annan finurlighet som jurister på en länsstyrelse kommit på, är att försöka dela på tillstånden. Äldre tillstånd omfattar bara mekanisk överföring av kraft från ett vattenhjul, hävdar man. Inte produktion av el med turbin och generator. Konsekvensen blir ännu mer komplicerade och kostsamma processer. Man respekterar alltså inte riksdagens beslut som syftade till att det skulle bli enklare.
En deltagare berättade att länsstyrelsen sorterar alla ärenden till vattenenheten. Myndigheten anser tydligen inte att småskalig vattenkraft är en energifråga. Energienheten lär ha blivit tillsagd att man inte ska lägga sig i vattenkraften. ”Vatten får fiskegubbarna sköta.”
En deltagare tog också upp Torp kraftverk i Munkedal. Där länsstyrelsen lastat på så omfattande krav på åtgärder att ägaren, Svenska kyrkan, valde att sälja anläggningen. Naturvårdsverket köpte kraftverket, för att lägga ner och riva ut. Staten tvingas bygga en ny damm 200 meter uppströms, eftersom sjön som regleras är vattentäkt åt Lysekils kommun.
Sportfisket tjänar vid Torp 200 meter lekvatten för lax. Till en enorm kostnad.

Normsättningen
Det absolut viktigaste som politiken nu borde göra är att se över miljökvalitetsnormen, hävdar en deltagare. Normsättningen är helt avgörande för hur domstolarna kommer att bedöma verksamheterna.
– Den sätts helt utan politisk kontroll, säger Mats Haglund, vice ordförande i SVAF, Svensk Vattenkraftförening.
– Normen sätts av en liten grupp på länsstyrelsen. Och domstolen är tvingad att följa normen. Vattendelegationens beslut går inte att överklaga.
Sverige sticker ut här. Lokalsamhället har svårt att påverka normsättningen, som sköts av en liten elit. Och normsättningen kan vara helt avgörande. Det är inte rättssäkert menar en deltagare.
Inte heller hänsyn till andra samhällsintressen, vilket både vattendirektivet och miljöbalken förutsätter, får något större genomslag. Att verksamheten är viktig för elproduktionen, verkar inte vara ett gångbart argument. Det mesta i processen handlar enbart om fisk, och så kallade vandringshinder. Det vill säga havsvandrande fisk, lax och havsöring.
Säveån diskuterades också. Och aktivistiska aktiviteter om vattendraget.
Mediabilden är ett fortsatt problem. Liksom den ensidiga fokusen på fisk. Alltför sällan diskuteras de negativa konsekvenserna av utrivningar. Trots växande lokala opinioner, exempelvis Järle kvarn och Rädda Grängen.

Misstroende
Advokaten Pia Bosdotter Olsson, var med på länk, och berättade om omprövningarna. Och gav goda råd om vad man kan tänka på inför en omprövning.
Hon sa bland annat att det är viktigt att kartlägga alla källor. Även historiska. Och det är viktigt att tänka på att det inte fanns några elturbiner före 1882.
Hon tog också upp att myndigheterna försöker separera damm och elproduktion. Gammal hävd skulle därmed inte ha rättskraft.
Under själva årsmötet höll Anders Ahlenius ett hyllningstal till styrelsen för det arbete man lagt ner. Han sa bland annat att innan VSVF bildades, så fanns det ingenstans att vända sig.
En deltagare talade om att arbeta för att förmå någon i riksdagen att rikta ett misstroende mot ansvarig minister, för att regeringen inte ser till så myndigheterna följer de beslut som faktiskt tagits av en majoritet i riksdagen. Inte en, utan flera gånger.
Samtliga i styrelsen omvaldes av årsmötet. Johan Hillström omvaldes som ordförande för föreningen.
Erik Hallerfors var ordförande under själva årsmötet. Ett 30 tal medlemmar deltog på mötet.
Göran Åhrén

”Det är
någon slags
utnötningsteknik”

Småskalig vattenkraft

KD sätter press på regeringen

Beslut om undantag och produktionsförluster gäller

Magnus Jacobsson (KD) har frågat miljöministern vad regeringen tänker göra för att myndigheter ska följa de beslut som riksdag och regering tagit. Annika Strandhälls svar bekräftar besluten i riksdagen om undantag, och att produktionsförlusten får inte överstiga 1,5 TWh.

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson har frågat miljöminister Annika Strandhäll vad regeringen ämnar göra för att säkerställa att myndigheterna följer de beslut som tagits av riksdag och regering när det gäller omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. 
En kärnfråga är de larmrapporter som kommit från Vattenkraftens miljöfond som visar att närmare 40 procent av de som hittills omprövats i domstol ansökt om utrivning.
”Riksdagen och regeringen har flera gånger beslutat att den småskaliga vattenkraften ska få vara kvar. Besluten har varit klara och entydiga. Utrivning ska bara komma i fråga i undantagsfall. Omprövningarna enligt den nationella planen får inte bli så betungande att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas”, skriver Magnus Jacobsson och fortsätter:
”Omprövningarna enligt planen är nu igång. När Vattenkraftens Miljöfond nyligen presenterade siffror visade det sig att närmare 40 procent ansökt om utrivning. Kontakter med kraftverksägare visar att de flesta av dessa inte vill lägga ned verksamheten och ansöka om utrivning, men de ser ingen annan utväg.”

Betungande omprövningar
”Slutsatsen är att omprövningarna för många blivit precis så betungande som riksdagen slog fast att de inte fick bli. Myndigheter försöker lasta på kraftverksägarna så mycket åtgärder att fortsatt drift inte ska bli lönsam. Detta strider mot den politiska viljan som den kommit till uttryck i en rad beslut i riksdagen.”
Annika Strandhäll var tydlig i sitt svar:
”…prövningarna ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan”, skriver hon. Miljöministern talar i sitt svar också om att avvägningar måste göras mellan tillgången på vattenkraftsel och miljöförbättrande åtgärder.
”Riksdagen satte också upp en gräns för hur mycket produktionen av el från småskalig vattenkraft fick minska till följd av omprövningarna. Denna gräns överskrids nu, enligt en prognos från branschen cirka åtta gånger, om myndigheterna inte ändrar sitt arbetssätt”, skriver Magnus Jacobsson.

”Högst 1,5 TWh”
Miljöministerns svar bekräftar i stort tidigare beslut i riksdag och regering.
”Som framgår av planen är ambitionen att det slutliga resultatet av moderniseringen av vattenkraften ska innebära en så liten produktionsförlust som möjligt i förhållande till riktvärdet om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Av planen följer att myndigheterna ska vidta de åtgärder som behövs för att omprövningarnas sammantagna negativa inverkan på nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel ska hållas på ett minimum och att största möjliga hänsyn tas till riktvärdet.”
Magnus Jacobsson tog också upp riksdagens beslut om att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag.
”Riksdagen har också beslutat att myndigheterna ska ta till vara alla de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger (kraftigt modifierat vatten, KMV, och mindre stränga krav, MSK). Vattenmyndigheterna håller fast vid sina egna regler och har alltså inte hörsammat riksdagens beslut när det gäller undantag och mindre stränga krav”, skriver Magnus Jacobsson, och fortsätter:
”Sverige sticker ut i en internationell jämförelse med enbart 2,7 procent klassad som KMV. Exempelvis har Norge över 10 procent.”

Undantag ”fullt ut”
”Regeringen har genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen (2004:660) infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade”, svarar Annika Strandhäll.
Hon påpekar också att regeringen har möjlighet att ingripa om en miljökvalitetsnorm ifrågasätts vid prövningen. Regeringen har då möjlighet att ändra myndigheternas föreskrifter, förklarar miljöministern.
”Redan i dag har länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur de arbetar med att genomföra den nationella planen samt redovisa vilka undantag som har beslutats och vilka vatten som har förklarats som kraftigt modifierade. Regeringen kommer i tillägg till detta även att ge berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en samlad uppföljning av den nationella planen under året”!, fortsätter hon.
”Jag anser att vi behöver mer förnybar, grön el – inte mindre. Det finns ett tydligt och uttalat riktvärde om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Processen och prövningarna kommer löpande och noggrant följas upp och jag känner mig trygg med att vi i Sverige ska kunna kombinera fortsatt stabil vattenkraftsel med moderna miljövillkor”, avslutade miljöminister Annika Strandhäll.
Göran Åhrén

”Vi behöver mer
förnybar grön el
– inte mindre”

Miljöminister Annika Strandhäll

Småskalig vattenkraft

Utländska företag köper upp kraftverk

Många ägare ger upp. Orimliga krav gör verksamheten olönsam. I det läget träder utländska kapitalstarka bolag in och köper upp småskalig vattenkraft i Sverige. Konsekvenserna diskuterades flitigt under SVAFs årsmöte i Nässjö i början av april.

Samtidigt som krisen för småskalig vattenkraft i Sverige visar sig vara akut, så tar sig två kapitalstarka utländska bolag in på marknaden och köper upp småskalig vattenkraft. Mest märks ett norskt företag, Småkraft, och ett brittiskt, Downing Hydro.
Båda företagen hade representanter på
Henrik Sandberg representerar det norska företaget Småkraft. Han beskriver läget för Svensk Vattenkrafts årsmöte i Nässjö i slutet av april.
– Jag började leta efter någon som var tillräckligt rik och tillräckligt dum för att satsa på det här, säger Henrik Sandberg, skämtsamt.
De svenska strukturfonderna var inte intresserade, berättar han.
– Då gick jag till Norge istället.
Och där fick han napp.

”En annan demokrati”
Småkraft är ett norskt företag som äger över 200 kraftverk i Europa, och producerar två terawattimmar. (TWh) Företaget har mellan 25 och 30 anställda. Bakom Småkraft finns kapital i form av pensionsfonder.
I Norge har man målet att, hör och häpna, ”skapa mervärde i lokalsamhället”. Där är det vanligt att flera ägare till fallrättigheter går ihop och säljer fallrättigheterna. Norge respekterar alltså äganderätten.
– Norge har en annan demokrati, säger Henrik Sandberg.
Småkraft har nu köpt 44 kraftverk i Sverige. Totalt cirka 100 GWh. I Norge är det vanligt med högre fallhöjder och inte lika mycket stora dammar. Och de har lättare att få tillstånd att bygga helt nya vattenkraftverk. Därför byggs det mycket nytt i Norge.

Myndighetsaktivism
Om samråden med länsstyrelserna säger Henrik Sandberg att det är ett stort bekymmer med aktivism bland tjänstemännen.
– Det sitter många där som vill riva ut bara.
Det är ett problem att länsstyrelserna har blivit en del av aktivismen.
Byråkratin växer i takt med oviljan att ge tillstånd.
– Det finns oerhört mycket administration, oerhört mycket blanketter.
Ett annat företag som gett sig in på den svenska marknaden och köper upp småskalig vattenkraft är det engelska företaget Downing Hydro. Företaget representerades av Ulf Wennilsjö på SVAFs årsmöte, och berättade att han har en bakgrund på Fortum där han ägnade sig åt drift och underhåll.

Brittiskt riskkapital
Downing är ett brittiskt företag som startade 1986. Idag har företaget 180 anställda, ett värde på cirka 1,5 miljarder kronor och finns på Londonbörsen. Företaget riktar sig främst till småsparare men har också stora pensionsfonder som ägare.
Företaget äger 22 vattenkraftverk.
– Och vi har fler på gång, säger Ulf Wennilsjö.
– Vi finns just nu i Norge och Sverige.
Småskalig vattenkraft i Sverige köps upp av ett svenskt dotterföretag kallat Downing Hydro AB. I Norge har man ett bolag som heter Rockberg AS.
Svensk byråkrati gör alltså små privata vattenkraftverk olönsamma för sina ägare. Det har skapat en marknad för utländska företag att köpa upp anläggningar, företag som har ekonomiska muskler och kompetens att klara dyr juridik och omfattande tillståndsprocesser.
Omprövningarna av den småskaliga vattenkraften verkar leda till en omstrukturering av branschen och en hög andel utländskt ägande.
Göran Åhrén

”Det sitter många där
som bara vill
riva ut”

Henrik Sandberg om problemet med aktivistiska tjänstemän

Norge bygger ut – Sverige river ut

Norge respekterar äganderätten

Norge bygger ut småskalig vattenkraft. Sverige lägger ner och river ut. Ändå är båda länder bundna av samma vattendirektiv. En skillnad är att Norge respekterar äganderätten. ”I Norge handlar det om hur vi ska kunna producera mer energi”, säger Knut Olav Tveit, från Småkraftforeninga.

Knut Olav Tveit berättar hur situationen är för småskalig vattenkraft i Norge. Det blir uppenbart att skillnaden är enorm jämfört med Sverige. Och ändå är Norge bundet av samma vattendirektiv som Sverige.
Knut Olav Tveit är förman för den norska motsvarigheten till Svensk Vattenkraftförening.
– Situationen för oss är betydligt bättre, säger han.
Medan svenska myndigheter och aktivister arbetar aktivt för att lägga ner och riva ut vattenkraften, så bygger man nya småskaliga vattenkraftverk i Norge. Förra året togs 50 nya kraftverk i bruk. Och i år planerar Norge att bygga 40 nya kraftverk.
I Norge står vattenkraften för 98 procent av elproduktionen och det finns egentligen inget aktivt motstånd.
– Det för absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger Knut Olav Tveit.
I Norge finns det drygt 7000 fallrättigheter och 1 400 vattenkraftverk.  Drygt hälften är offentligt ägda, 26 procent är privata och 22 procent drivs av utländska företag.

Respekterar äganderätten
Knut Olav Tveit berättar att bönderna i Norge är starka. Ofta är det bönder som äger fallrättigheterna. Ibland skriver de avtal med en operatör som är inriktad på att driva vattenkraftverk. Ibland driver de verksamheten i egen regi.
Avtalen, Falleierkontrakten, är ofta på 40 till 60 år.
Man behöver inte ordna massmöten för statliga tjänstemän med inslag av aktivister för att fatta beslut vad man ska göra med vattenkraften.
– I Norge är det konsensus i branschen, säger Knut Olav Tveit.
Den stora skillnaden är att Norge respekterar äganderätten.
– Man äger vattenkraft en och fallrättigheterna själv.
Norge har alltså inte problem med statliga jurister som hittar kryphål i lagen, eller får för sig att förvandla ägare till små privata vattenkraftverk till ”förorenare”, för att kunna tvinga dem att betala för att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar.

Ett starkt stöd
Vattendirektivet är inget hinder för att bygga ut vattenkraften i Norge.
– I Norge handlar debatten om hur vi ska kunna producera mer energi.
Den småskaliga vattenkraften har starkt stöd i Stortinget och i den norska regeringen. Man har ett bra samarbete med norska Bondelaget, motsvarigheten till LRF i Sverige.
Fördelen med småskalig vattenkraft, till skillnad från den storskaliga, är att den går snabbare att bygga ut, och den kräver inte så stora investeringar. Det är en tanke som slagit rot i Norge. Och eftersom man inte har några större problem med sportfiskare, så går utbyggnaden smidigt.
I Norge talar man om att bygga ut vattenkraften, istället för hur mycket man ska begränsa den som man gör just nu i Sverige. Potentialen är 13,5 TWh till år 2030, berättar Knut Ola Tveit.
Han berättar också att priserna på små vattenkraftverk nu stiger kraftigt i Norge.
– Vi vill gärna samarbeta med SVAF. Vi har haft ett bra samarbete men vill gärna utveckla det ytterligare. Det är viktigt för oss, säger Knut Olav Tveit.
Göran Åhrén

FOTNOT: Knut Olav Tveit har en bakgrund som journalist och kommunikatör. Han är ”daglig leder” i den norska Småkraftforeninga, motsvarigheten till SVAF, Svensk Vattenkraftflörening i Sverige.

”I Norge handlar debatten
om hur vi ska kunna
producera mer el”

Knut Olav Tveit

Småskalig vattenkraft

Omprövning kan leda till massutrivningar

Närmare 40 procent ansöker om utrivning

Nässjö (WESTSIDAN): Omprövningarna kan leda till massutrivningar. Det visar siffror från Vattenkraftens miljöfond som presenterades på SVAFs årsmöte den gångna helgen. ”En förfärande hög siffra” kommenterade ordförande Thomas Sandberg.

Miljöprövningen av vattenkraften går inte som riksdag och regering tänkt sig. Närmare 40 procent av de som hittills behandlats av fonden har ansökt om utrivning. Beslutet i riksdagen talade om att utrivning bara skulle komma ifråga i undantagsfall.
När Anna Jivén från Vattenkraftens Miljöfond, överraskande redovisade siffror som visar att 17 ansökt om utrivning mot 39 som ansökt om fortsatt drift, då slog det ner som en bomb på SVAFs årsmöte. Anna Jivén verkade själv förvånad.
– Jag är bestört över de här siffrorna. Om detta är en trend, då är det ytterst allvarligt, säger hon.
Ordföranden i SVAF, Thomas Sandberg, betonade också allvaret i situationen.
– Det är en förfärande hög siffra. Det är frustrerande att se att så många har gett upp, säger han.

Norsk reaktion – ”absurt”
Avslöjandet kom under Anna Jivéns framträdande på SVAFs årsmöte i Nässjö den gångna helgen. Det väckte reaktioner på mötet och många deltagare ställde kritiska frågor.
En som också reagerade var Knut Olav Tveit, som representerade norsk småskalig vattenkraft.
– Det är absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger han.
Anna Jivéns redovisning handlade om vad som hänt med de som hittills lämnat in ansökan om omprövning. Det är 39 som ansöker om fortsatt drift, och 17 som ansöker om att avveckla verksamheten eller riva ut.
Om dessa siffror är signifikativa för kommande prövningsgrupper är det svårt att dra någon annan slutsats än att omprövningarna kommer att leda till omfattande utrivningar. Tvärt emot vad riksdag och regering beslutat om
En deltagare på mötet konstaterade att det måste vara något fel på upplägget. Fonden motverkar sitt eget syfte, konstaterade han.
– Fondens främsta uppgift är att hjälpa er, säger Anna Jivén.
Hon berättade också att fonden har anställt ett stort antal projektledare. Och att man just nu arbetar med cirka 300 projekt. Flest i Västra Götaland, 37 projekt, och i Kronoberg 26, Skåne 25 och Halland 23.
Fonden betalade ut 16 miljoner i april, och man räknar med att ha betalat ut cirka 100 miljoner under 2022.

Orimliga krav
Att närmare 40 procent ansöker om utrivning blev dock en huvudfrågan för årsmötet.
Chansen att omprövningarna kommer att hålla sig till det riktvärde som riksdagen satt upp för hur mycket elproduktion som får offras, är därmed mycket små. Enligt Anna Jivén så motsvarar 35 procent av produktionen cirka 7,92 MV.
En deltagare undrade om fonden kommer att ”dra i bromsen” om omprövningarna leder till omfattande utrivningar.
– Proportionerna måste ändras, säger en deltagare.
– Det här borde vara alarmerande även för en del av våra myndigheter.
En slutsats blev också att myndigheterna ställer orimliga krav, liksom problemet med den bristande politiska styrningen av våra myndigheter. Thomas Sandberg konstaterade att den svenska expertmyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, helt saknar politiska styrning.
Förutom myndigheternas orimliga krav på åtgärder diskuterades Natura 2000 områden som ett växande problem. Myndigheternas tolkning har blivit en tvistefråga. Från början var det sagt att dessa inte skulle påverka redan pågående verksamheter. Nu visar det sig att många länsstyrelser använder Natura 2000 som argument för att kräva utrivning.
Exempel på fall av det slaget, bland de som tvingats ansöka om utrivning, kom fram under mötet
Det var också sagt att om det blir en allvarlig inskränkning för pågående markanvändning, då skall staten gå in och betala ersättning.
Anna Jivén konstaterade att fonden måste lösa detta.

Orimliga krav
En central fråga blir nu orsakerna till att så många väljer utrivning. Hur många av de som ger upp gör det på grund av myndigheternas krav? Aktivism på myndigheter är fortsatt är problemet. Man struntar i politiska beslut, och fortsätter med taktiken att kräva så omfattande åtgärder att det blir olönsamt för ägarna att driva verksamheten vidare. Trots beslut i riksdag och regering att omprövningarna inte får bli så betungande att det inte går att driva verksamheten vidare.
1,5 TWh är den gräns som politiken satt upp. Miljöanpassningen får inte leda till ett bortfall i elproduktionen som överstiger det.
Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för SVAF, säger i en kommentar att det är svårt att göra någon säker prognos på siffrorna från Vattenkraftens miljöfond.
– Var det skulle landa är jättesvårt att säga. Många av de som söker utrivning kan vara små anläggningar, säger han.
Det finns dock flera exempel på stora anläggningar eller medelstora där myndigheter driver sina krav så ägarna väljer att sälja (Torp, Munkedal) eller ansöka om utrivning. Det talar för att det kan bli mycket svårt, om man inte ändrar på förutsättningarna, att hålla sig inom den gräns som riksdagen satt upp.
– Det är nödvändigt att man kommer att hålla den gränsen. Skulle 40 procent försvinna, det går ju inte bara. Det kommer inte att fungera, säger Jan-Åke Jacobsson.
Han delar bilden att ingen av de som ansökt om utrivning i praktiken gör det frivilligt. Istället handlar det om myndigheternas omfattande krav på åtgärder, och de betungande juridiska processerna. Man orkar inte längre, helt enkelt.
Göran Åhrén

”Det är absurt att höra
hur många som tvingas
lägga ner i Sverige”

Knut Olav Tveit, kraftverksägare Norge

Regeringen överprövar

Åtgärder och förvaltningsplan skjuts på framtiden

Regeringen överprövar vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Efter massiv kritik från en lång rad instanser, och efter initiativ i riksdagen som en majoritet ställt sig bakom, så kommer beskedet inte helt oväntat. Regeringen ger dock inte någon fylligare motivering till sitt beslut.
”Det är lämpligt att regeringen prövar förslagen till åtgärdsprogram. Regeringen konstaterar att prövningen av åtgärdsprogrammen inte kommer att kunna slutföras före utgången av 2021”, skriver regeringen i sitt beslut som är undertecknat av Annika Strandhäll.
Vad det kommer att innebära rent konkret är för tidigt att uttala sig om. Men klart är att regeringen lyssnat på den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag på en rad punkter. Flera förslag kan nu komma att ändras. Vilket också eventuellt kan påverka miljökvalitetsnormen.
Klart är dock att tidigare åtgärdsprogram kommer att gälla tills regeringen meddelar ett nytt beslut.
Regeringen tar nu över ansvaret för besluten om den kommande förvaltningsperioden 2021 till 2027. Och det innebär att vi kommer att få en politisk bedömning och ett politiskt beslut.
Vattenmyndigheternas vattendelegationer fattade nyligen beslut om att fastställa de förslag till åtgärder och förvaltningsplan som myndigheterna tagit fram. En förutsättning för det beslutet var dock att regeringen inte skulle besluta om att överpröva.
Flera av ledamöterna i vattenmyndigheten Västerhavet reserverade sig för övrigt mot det beslutet.
Nu när regeringen fattat beslut om att överpröva förslagen till åtgärder så faller naturligtvis vattendelegationernas beslut. Nu får vattenmyndigheterna avvakta regeringens överprövning.

Kritik från flera håll
Den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag kommer från flera håll. I Västsverige och Värmland har 38 kommuner begärt överprövning. Havs- och vattenmyndigheten har också begärt överprövning.
Kritiska synpunkter har kommit in till vattenmyndigheterna från flera håll under samrådsperioden. Enbart vattenmyndigheten Västerhavet har fått in ett hundratal skrivelser, en del mycket omfattande. Kritiken har blanda annat gått ut på att vattenmyndigheterna inte utrett hur man skulle kunna tillämpa undantag enligt KMV (kraftigt modifierade vatten) eller MSK (mindre stränga krav), trots att riksdag och regering har beslutat att alla möjligheter som vattendirektivet medger ska tas tillvara.
Centerpartiets Rickard Nordin har tagit initiativ i riksdagen och fått med sig en majoritet med krav på överprövning. Och nu har regeringen alltså fattat beslut om att överpröva.

Skjuter på beslutet
I väntan på regeringens beslut har vattenmyndigheterna arbetat på enligt sin tidsplan. Det innebär att man trots den omfattande kritiken fattade beslut om förslaget till åtgärder och förvaltningsplan nu i december. Bara några veckor innan regeringen beslutade att överpröva.
Syftet var att det nya åtgärdsprogrammet och förvaltningsplanen skulle börja gälla från december 2021. I och med beslutet om överprövning så skjuter man på det beslutet. Enligt vattenmyndigheten Västerhavet gäller därför tillsvidare den gamla planen, åtgärdsprogram och förvaltningsplan från 2015.
Värt att notera kan vara att även beslutet inför förvaltningscykeln 2015-2021 överprövades av regeringen. Omfattande ändringar gjordes bland annat efter kritik från Jordbruksverket och LRF, som menade att förslagen till åtgärder skulle få omfattande negativa konsekvenser för det svenska jordbruket och påverka svensk livsmedelsproduktion negativt.
Regeringens beslut om överprövning visare återigen att vattenförvaltningen i Sverige inte klarar att göra nödvändiga avvägningar mellan olika samhällsintressen, och att de avgörande besluten därför måste lyftas till den politiska nivån. Behovet av att reformera vattenförvaltningen är fortsatt mycket stort.
Göran Åhrén

”Behovet av att
reformera vattenförvaltningen
är fortsatt mycket stort”

Staten vill riva Torsrums kraftverk

Smålands vattenkraftförening vädjar till politiken

Staten vill riva dammen. Trots fungerande fiskvandringsväg. Smålands vattenkraftförening protesterar mot förslaget. I veckan bjöd man in riksdagsledamoten Mats Green (M) till möte vid Torsrums kraftverk.

På väg till Mönsterås passerar jag Emån ett flertal gånger. På hotellet läser jag i ”Mönsteråsbladet”, som ges ut av kommunen, hur rika vattendragen är på fisk. Emån är världsberömd för sin storvuxna havsöring. Totalt finns det mer än 30 fiskarter.
Även i Alsterån finns det gott om lax och havsöring, får jag veta.
På väg till mötet vid Torsrums kraftverk funderar jag på vad det verkliga problemet kan vara. Om det är så gott om fisk, så undrar man vad problemet är. Varför vill staten riva en massa dammar och kraftverk?
Är tidigt på plats och hinner gå en sväng runt anläggningen innan deltagarna kommer. Den gamla kvarnen och kraftverket ligger i direkt anslutning till varandra. En kanal förser kraftverket med vatten. Och dammen ligger cirka 100 meter uppströms.
Det mesta är byggt med massiva stenmurar och ser gammalt ut. Borde kanske kvala in som ett kulturminne, värt att bevara.

Från 1600-talet
När mötet är igång får vi veta att kvarnen är från 1600-talet. Ägare är familjen Rappe. Kvarnen ingår i en större egendom där man bedriver ekologisk mjölkproduktion och skogsbruk, bland annat.
Det har bedrivits kvarnverksamhet sedan Sten Stures tid, berättar Fabian Rappe, som tagit över driften av gården. Den nuvarande kvarnen har anor tillbaka till 1600-talet.
Thomas Rappe berättar hur hans farfar tog över gården och utvecklade vattenkraften. Den första turbinen installerades 1935. Några år senare installerades en till. Han är fast besluten att kämpa för kraftverket och kommer inte att ge sig.
Idag producerar kraftverket cirka en miljon kilowattimmar.
– Det finns en potential att öka produktionen, säger Fabian Rappe.
Det rinner över en massa vatten som inte bidrar till kraftproduktionen. Men istället för att investera och effektivisera produktionen får familjen Rappe nu ägna sig åt tillståndsprocesser och byråkrati.
Mötet kommer i det sammanhanget in på problemet med aktivistiska tjänstemän.

Äganderätten viktig
Mats Green talar om behovet av att stärka äganderätten, skärpa tjänstemannaansvaret och hålla nere kostnaderna i domstol för kraftverksägarna. Riksdagen har beslutat om att skärpa tjänstemannaansvaret.
Mats Green berättar också om riksdagens beslut om urgammal hävd och rättskraft.
– Urgammal hävd har redan rättskraft. Men vi har stärkt det ytterligare, säger Mats Green.
Problemet är att regeringen styr myndigheterna. Och det går ibland trögt att verkställa riksdagens beslut.
Mats Green vänder sig emot att länsstyrelserna hittar på nya lagtolkningar för att kringgå riksdagens beslut, exempelvis genom att hävda att gamla tillstånd gällde mekanisk kraftöverföring med vattenhjul, och inte produktion av el i turbiner.
Ordföranden i Smålands vattenkraftförening, Anders Jarl, tar problemet med inflytande företrädare för sportfisket skaffat sig. Många som jobbar med frågorna på länsstyrelserna, är också engagerade sportfiskare.
Smålands vattenkraftförening har tagit fram siffror. I snitt kommer varje fiskväg att kosta 10 miljoner kronor. Men det tillkommer kostnader, och slutnotan hamnar på det dubbla. Totalt innebär att åtgärderna kommer att kosta närmare 40 miljarder kronor.
Det är en oacceptabel summa, menar Smålands vattenkraftförening.
De pengar som avsatts i den nationella fonden kommer inte att räcka till alla småskaliga vattenkraftverk, hävdar Gunder Holm.

Drabbar jordbruket
Det finns gott om fisk uppströms Torsrums kraftverk berättar familjen Rappe. Fiske i mynningen är förbjudet, men det förekommer mycket tjuvfiske.
Laxtrappan som man investerade i för cirka tio år sedan fungerar. Havsvandrande fisk kommer upp i Alsterån, som i övrigt är rik på arter. Vandringshindret är alltså redan åtgärdat. Ändå föreslår Vattenkraftens miljöfond i sin rapport från pilotprojektet att dammen ska rivas ut.
Fabian Rappe förklarar att en eventuell utrivning kommer att drabba jordbruket. Han visar pumpstationen som bevattnar gårdens åkermark. Bevattningen är nödvändig för gården och de senaste årens perioder av torka har inte minskat behovet.
– River de ut dammen så kommer vi inte att kunna bevattna 120 hektar, säger Fabian Rappe.
Vattnet kommer från kvarndammen. Utan dämme kommer kvarndammen att sina.
Familjen Rappe tycker att myndigheterna går för långt. Ytterst handlar det här om äganderätten, och rätten att bruka det man äger.
Gården äger också mycket skog. Och diskussionen om skogsbruket har inte passerat obemärkt. Fabian Rappe ifrågasätter innehållet i äganderätten om man ska behöva ha tillstånd för allting. Och han är inte ensam.
På väg hem passerar jag Emån flera gånger. Skyltar förkunnar att fiske är förbjudet. Men från bron ser jag att en sportfiskare stå ute i forsen, med sina långa stövlar, och vevar med sin flugfiskespö. Jag inser att sportfisket väger tyngre än våra basnäringar, när vi överlämnar de avgörande besluten om samhällsnytta till tjänstemännen på flera av våra länsstyrelser. (Westsidan: 2021-09-27)
Göran Åhrén

Staten vill riva två dammar i Alsterån

I Vattenkraftens miljöfonds rapport om pilotprojektet i Alsterån, föreslås utrivning av de två kraftverk som ligger närmast utloppet i Kalmarsund.
”Det är en stor fördel för vattenmiljön om de två nedersta anläggningarna rivs men detta under förutsättning att ägarna själva medverkar till det”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Motivet är diffust. Kraftverken ligger nära havet. Man får också veta att området vid nedre delen av Alsterån är ett Natura 2000-område.
Längre upp i ån bedöms kostnaderna för att riva dammar eller bygga fiskvandringsväg överstiga nyttan.
Målet är att åstadkomma ”hållbara bestånd” av havsvandrande fisk, i första hand lax och havsöring. ”De föreslagna åtgärderna kommer även kunna gynna andra arter”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Alsterån med biflöden omfattar 45 anläggningar, 23 kraftverk och 22 dammar. Vattendraget är indelat i 39 vattenförekomster. Samtliga är av vattenmyndigheten utpekad som naturliga vattendrag. Bara fyra anses ha god ekologisk status.
Enda skälet till att vattendraget inte har god status överallt är att det finns kraftverk och dammar. De utgör så kallade vandringshinder, enligt myndigheterna.
”Målet är att överallt nå miljökvalitetsnormen”, skriver Vattenkraftens miljöfond.
Ansvarig vattenmyndighet och berörda länsstyrelser är ansvariga för klassning och bedömningar. 

”Vad är problemet?”

Kritik mot pilotprojektet i Alsterån

Bengt Axelsson, Smålands vattenkraftsförening, är upprörd över förslaget att riva två kraftverksdammar i Alsterån. Det var därför har tog initiativ till mötet vid kvarnen.
– Det var för att visa det horribla i att bara för att det ligger närmast havet ska det rivas.
– Det finns så många argument för att bevara kraftverket. Även kulturhistoriska, säger Bengt Axelsson, som är nöjd med mötet.
Riksdagsledamoten Mats Green har lovat att ta upp frågan i riksdagen.
Bengt Axelsson tycker det är märkligt att statliga myndigheter i samverkan med Vattenkraftens miljöfond kan föreslå utrivning av små vattenkraftverk i den situation som nu råder på elmarknaden. Regeringens politik innebär att de facto att vi nu eldar med fossil olja, istället för att producera el med ren förnyelsebar vattenkraft.
– Nu kör vi Karlshamnsverket för fullt, och så ska man lägga ner en massa småskalig vattenkraft.
Bengt Axelsson förstår lika lite som någon annan som var med på mötet varför man vill riva dammen som förser Torsrums kraftverk.
– Det finns inget problem. Fisken kommer förbi, och det är rikligt med fisk i Alsterån. Man producerar förnyelsebar ren energi. Så vad är problemet?
– Det är dessutom balanskraft mot vind och sol, och den produceras i södra Sverige där det råder elbrist.
Ägaren till den gamla kvarnen, Thomas Rappe, kommer att ta strid med myndigheterna.
Göran Åhrén

”Det finns inget problem.
Fisken kommer förbi,
så vad är problemet?”

Bengt Axelsson

Centern vill att regeringen överprövar

Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram bör ses över

Centerpartiet vill att regeringen överprövar beslutet om nytt åtgärdsprogram. Regler för undantag ska göras tydligare, och man vill säkerställa att kraven på åtgärder inte leder till omfattande utrivningar av småskalig vattenkraft, eller drabbar landets möjligheter att nå målen i livsmedelsstrategin. En majoritet i riksdagen står bakom förslaget.

Mycket talar för att regeringen kommer att överpröva de förslag till åtgärder som de fem vattenmyndigheterna lagt fram, och som varit ute på remiss. Centerpartiets Rickard Nordin har lagt ett förslag i riksdagen som en majoritet ställer sig bakom.
Syftet med förslaget är att säkerställa en god balans mellan samhällsekonomisk kostnad och miljömässig nytta, som ligger i linje med riksdagens beslut om ”Vattenmiljö och vattenkraft”, samt livsmedelsstrategins mål.
Rickard Nordin vill att regeringen ska tydliggöra hur Vattenförvaltningsförordningens kapitel 4, paragraf 10, ska tillämpas. Det är den förordningen som reglerar mindre stränga krav och när undantag kan tillämpas. Det har blivit den springande punkten i den akuta konflikten mellan vattenmyndigheterna och de intressen som påverkas av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram.
Kritikerna menar att vattenmyndigheterna går så långt i sina krav att man i realiteten inte följer de beslut som riksdag och regering fattat. Lagar och förordningar har inte varit tillräckligt tydliga, gett utrymme för tolkningar och det ska regeringen nu rätta till.
Vidare vill Rickard Nordin säkerställa att de värden som vattenmyndigheterna räknat fram för varje vattendrag, de så kallade HARO-värdena, ligger i linje med den förstudie som gjordes, och att den tolkning vattenmyndigheterna gjort inte leder till att vattenkraftverk rivs ut av ekonomiska skäl.

En majoritet bakom
Han vill också säkerställa att de miljöanpassningar som sker inte går ut över möjligheten att öka effekten i befintlig vattenkraft.
Ytterligare en punkt som han vill att regeringen tittar på är att rätt bedömningar görs och att myndigheterna tar hänsyn även till lokala nyttor och vilka konsekvenser de åtgärder man föreslår får. Det arbetet ska ske, precis som vattendirektivet och lagen föreskriver, i samråd med de som berörs.
Rickard Nordin säger till WESTSIDAN att han har en majoritet med sig.
– Inriktningen finns en majoritet bakom. Men den exakta utformningen är inte klar, säger Rickard Nordin, som menar att regeringen måste agera i frågan.
– Uppdraget till regeringen är tydligt. Jag förväntar mig att regeringen följer det.
Att centerpartiet kan agera fritt i den här frågan i förhållande till regeringen beror på att detta inte omfattas av januariavtalet, samtidigt som man kan stödja sig på energiöverenskommelsen.
Den fråga mänga ändå ställer sig är hur många gånger riksdagen ska behöva besluta att småskalig vattenkraft ska få vara kvar innan våra myndigheter lyder.
– Tills regeringen och våra myndigheter förstår, säger Rickard Nordin.
– För mig är det här en större fråga en enbart småskalig vattenkraft. Det är Sveriges energiförsörjning det handlar om.

Massiv kritik
Ett beslut att överpröva går därmed i linje med den kritik som framförts av Havs- och vattenmyndigheten, LRF, vattenkraftsägarnas organisationer och en lång rad andra remissinstanser. Samt flera riksdagsledamöter.
– Det är väl troligt att det ändå blir en överprövning. Med tanke på all den massiva kritik som har framförts, säger Christer Jansson.
– Det hade varit ännu konstigare om de inte hade överprövat, säger Christer Jansson, LRF, en av de organisationer som kritiserat förslaget.
Möjligtvis kan det gå fortare om riksdagen tar initiativet. Förra gången, 2015, dröjde det ända till hösten innan regeringen fattade beslutet. Slutliga beslutet kom i oktober 2016.
– Det är bra att de överprövar men sedan får man se vad det leder till. Förhoppningsvis leder det till att man följer de vägledningar som tagits fram och att man ska använda undantagen och att man måste göra avvägningar mot andra samhällsintressen.
– Man kan ju inte sätta mål som inte går att nå. Det ställer orimliga krav på enskilda och det är en dålig användning av skattemedel, säger Christer Jansson.
Centerpartiets förslag har redan varit uppe i miljö- och jordbruksutskottet. Riksdagen kan väntas ta ett beslut i frågan i början på sommaren.
FOTNOT: Mindre stränga krav och undantag regleras i 4 kapitlet 10 paragrafen vattenförvaltningsförordningen. En tillämpning kan innebära förlängd tidsfrist eller mindre stränga krav.
Göran Åhrén

”…att säkerställa en god balans
mellan samhällsekonomisk kostnad
och miljömässig nytta
som ligger i linje
med riksdagens beslut”

Regeringen vill öka produktionen

”Den småskaliga vattenkraften är viktig”

Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften. Vi behöver producera mer el, säger energiminister Anders Ygeman, och det finns en potential att öka produktionen från vattenkraften. Även den småskaliga.

– Syftet med lagstiftningen är inte att småskalig kraftproduktion ska rivas ut, säger Anders Ygeman.
Energiminister talade om behovet av att öka elproduktionen när han den gångna veckan gästade Svensk Vattenkraftförenings årsmöte. Budskapet från energiminister var tydligt. Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften.
– Den småskaliga vattenkraften är viktig ur flera perspektiv. Givetvis som produktionsresurs, i synnerhet i södra Sverige, men även sett ur elberedskaps- och ö-driftsperspektiv, säger Anders Ygeman.
– I takt med att sol- och vindkraftsutbyggnaden ökar så blir vattenkraftens förmåga att balansera energisystemet allt viktigare.
Energiministern talade om en fjärde våg av elektrifiering, och att transporter och industrier ska elektrifieras för att klara klimatutmaningen.
– Regeringen har med anledning av detta tagit initiativ till en nationell elektrifieringsstrategi, säger Anders Ygeman.
Strategin ska bidra till ”en snabb , smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering”.
– Vi kommer att behöva planera för en dubblerad elanvändning, och att vi samtidigt kommer att behöva arbeta för att halvera tiden för tillståndsprocesserna.
– Helhetsgreppen kring elektrifieringen inbegriper såklart alla kraftslag, så även vattenkraften.
– För att klara elektrifieringen kommer vi behöva ta höjd för en dubblerad elanvändning, vilket kommer att kräva mycket mera elproduktion än idag.
– Från politikens sida ska vi inte styra vilken kraftproduktion som byggs, bara ge ramarna och undanröja hinder.
– Det finns också effektiviseringspotential i befintliga kraftslag.
– Vattenkraften är sedan länge en viktig del av det svenska energisystemet, både sett till roll som förnybar produktionsresurs och dess reglerförmåga.
Anders Ygeman berättade också att regeringen kommer att lägga ett uppdrag om vattenkraftens regionala och lokala nytta. Det är en kärnfråga, för den småskaliga vattenkraften, om även lokal produktion i enlighet med EU-rätten, ska kunna betraktas som ett samhällsintresse.
Regeringen väntar också på en redovisning från myndigheterna av fördelningen av de riktvärde på 1,5 TWh som skulle fördelas på olika avrinningsområden, i det pågående arbetet med den nationella planen för omprövning av vattenkraften.
FOTNOT 1: Riktvärdet på 1,5 TWh fördelat på avrinningsområden – eller HARO-värden – har redan redovisats till regeringen.
Göran Åhrén

”Regeringen kommer
att lägga ett uppdrag
om vattenkraftens
regionala och lokala nytta.”

Sunne begär överprövning

Vill att beslutet tas av regeringen

Beslutet om ett nytt åtgärdsprogram i vattenförvaltningen måste tas av regeringen. Det hävdar flera kommuner i Värmland som planerar att begära överprövning. Sunne kommun har redan fattat beslut.

Vattenmyndigheten Västerhavets åtgärdsprogram för perioden 2021-2027 är ute på remiss. Flera instanser, bland annat LRF, är kritiska till förslagen i programmet.
Förslagen om de blir verklighet kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna men också för jordbruket. Livsmedelsproduktionen kan påverkas negativt eftersom stora arealer föreslås att tas ur produktion.
I Sunne kommun är oron stor över konsekvenserna av förslagen. Man riktar skarp kritik mot förslaget till åtgärdsprogram i sitt remissvar till vattenmyndigheten. Kommunstyrelsen har dessutom beslutat att begära överprövning. Man vill att regeringen ska fatta beslut om förslaget istället för den så kallade vattendelegationen.
– Vi känner stor oro för vilka konsekvenser det här kan ha på det lokala näringslivet och landsbygden, säger kommunalrådet Kristina Lundberg (C) i Sunne i en kommentar till tidningen Fryksdalsbygden.
Hon berättar att det är flera kommuner i Värmland som delar Sunnes kritiska syn på förslaget och planerar att begära överprövning. Det kommunerna framför allt är kritiska till är de höga kostnader som vattenmyndigheten vill ålägga kommuner och jordbruksföretagen.
– Vi ser stora problem, framför allt har finansieringsprincipen helt frångåtts, säger Kristina Lundberg.
– De tänker att vi ska betala en massa åtgärder. Konsekvensen om det här skulle bli verklighet, är att de lägger en våt filt på utvecklingen.
Kristina Lundberg får medhåll av kommunalrådet Tobias Eriksson(S).
– Det är oerhört viktigt arr regeringen ges möjlighet att pröva förslaget till åtgärdsprogram, och det här upplever vi inte enbart i Värmland. Signalerna är starka i hela Sverige, säger han.
Tidigare har bland annat Essunga och Grästorps kommuner i Västra Götaland beslutat att begära överprövning.
(WESTSIDAN: 20210412)

”Konsekvensen blir
att de lägger en våt filt
över utvecklingen”

Staten sa upp arrendet

Peder Fries ville producera mer el

Staten köpte Järle kvarn för att bevara den. Kvarnen rustades upp, och arrenderades ut till Peder Fries, som började producera el. Plötsligt ändrade sig staten, sa upp arrendet, och nu vill man riva dammen.

Det var 1980 som staten rustade upp Järle kvarn och damm med medel ifrån AMS. Sedan arrenderade man ut kvarnen.
Den senaste arrendatorn, Peder Fries, berättar hur det gick till när han tog över kvarnen.
– Det var en tillfällighet. Jag har alltid varit intresserad av småskalig vattenkraft, säger han.
Driven av ett teknik- och kulturhistoriskt intresse, som till stor del råkade sammanfalla med hans yrke, kunde Peder Fries inte motstå frestelsen. Under en utflykt till Järle, råkade han hamna vid kvarnen, och gick in på krukmakeriet och lånade en nyckel.
Järle kvarn var i gott skick. Peder Fries blev intresserad och kontaktade länsstyrelsen.
– Jag sammanträffade med tjänstemän på länsstyrelsen. Jag sa att jag var intresserad av att ta kvarnen i drift igen.
Länsstyrelsen var positiv. Det löste ett problem för myndigheten, som nu slapp arbetet med att öppna och stänga dammluckorna. Peder Fries fick ett arrendekontrakt. Det var för 15 år sedan, och sportfiskarna hade ännu inte dragit igång sin kampanj på allvar.
– Även naturvårdsavdelningen var positiv, säger Peder Fries.

Ville utöka
Staten köpte ju in kvarnen för att bevara den. Naturvårdsverket som inrättade ett naturreservat i dalen, står som ägare. Men det är länsstyrelsen som har förvaltat kvarnen och dammen.
Peder Fries är utbildad elingenjör. Och han arbetade som lärare på en skola i närheten. Han reparerade kvarnen och fick den att fungera och började producera el. Produktionen uppgick till mellan 80 000 och 90 000 kilowattimmar per år.
– Jag blev jätteglad när jag fick igång den första turbinen. Och jag försåg byn med el.
Järle blev ett populärt besöksmål. Många ville komma in och se kvarnen. Och Peder Fries utvecklade andra verksamheter. Lokala konstnärer hade utställningar, och han funderade också på att börja mala i kvarnen igen.
Detta höll på i fem eller sex år.
Peder Fries började planera för att utöka elproduktionen. Han åkte till Småland och köpte en ny turbin och lite utrustning. Länsstyrelsen hade investerat 100 000 kronor i en ny kabel.
Avsikten var att köra igång den nya turbinen och producera cirka 200 000 kWh om året. Men plötsligt fick han ett brev att han var uppsagd. Naturvårdsverket sa upp arrendeavtalet.

Ingen vettig förklaring
Peder Fries tycker inte att han fick en vettig förklaring. I beslutet hänvisade myndigheterna till EUs vattendirektiv. (EU har förnekat att man vill att Sverige river dammar och kraftverk)
– Tillsammans med ett resonemang om att Naturvårdsverket inte ska syssla med vattenkraft.
Peder Fries försökte köpa kvarnen. Men det fick han inte. Man hänvisade till att det var ett naturreservat. Innan han hann avveckla verksamheten blev han nominerad till ett pris av stiftelsen Örebro läns tekniska museum. Och han tilldelades den så kallade Wenströmsplaketten.
– Jag har ju undervisat i teknikhistoria, säger Peder Fries.

Han fick alltså kulturhistoriskt och teknikhistoriskt pris för sitt arbete med kvarnen. Och samtidigt blir han uppsagd av staten.
Det var en uppsägningstid på tre år. Han avvecklade verksamheten under 2017. Frågan är vad det var som fick länsstyrelsen att ändra inställning. Peder Fries tror att en av orsakerna till att han blev uppsagd var att de som hjälpte honom i början hade slutat på länsstyrelsen. Det kom in nytt folk med en annan inställning. De nya ville prioritera fiskvandring. Det var viktigare att fisken kunde ta sig fram.
Men något sportfiske ska det ändå inte bli vid Järle kvarn.
– Det är ett naturreservat, så det är fiskeförbud.

300 000 kWh fullt möjligt
Om staten skulle ändra sig igen, så skulle det inte vara några problem att återuppta elproduktionen.
– Jag det vill jag mena. Man skulle kunna producera närmare 300 000 kWh per år om man fick tillstånd, säger Peder Fries, som dock inte är intresserad av att dra igång igen för egen del. Men om andra är intresserade ställer han gärna upp.
– Jag kan ju bistå med goda råd.
Förutsatt att man inte river dammen då förståss. De som bor i Järle vill ju ha kvar kvarndammen. Och det finns andra lösningar.
Peder Fries förstår inte varför de måste riva dammen.
– Jag begriper inte riktigt det. Om man nu tycker det är viktigt med fisk och musslor, då kan man lösa det enkelt. Det finns massor av vatten över. Och de finns en sidofåra. Så det är lätt att bygga en fiskväg.

För cirka 40 år sedan byggdes en fisktrappa. Men staten var aldrig intresserad.
De som företräder kulturhistoriska intressen vill lösa problemet med fiskvandring på det sättet.
– De på muséet vill nog det, men de har inga pengar.
Om man tillåtit elproduktion, kunde verksamheten vara självbärande. Det hade inte kostat skattebetalarna ett öre. Anläggningen hade kunnat producera el, och fisken och musslorna hade kunnat komma fram ändå. Ändå säger Naturvårdsverket nej till den lösningen. Man frågar sig varför.
– Jag hävdar att allt det här är möjligt.

Fördelar med många små
Peder Fries förklarar fördelarna med många små vattenkraftverk som producerar elström lokalt. Överföringsförlusterna minskar. De små kraftverken producerar trots allt el som motsvarar en procent av elförsörjningen.
– Vilken nytta står sportfisket för, undrar Peder Fries.
Det låter som en retorisk fråga.
– Vad är nyttan med det här sportfisket? De fångar några fiskar, som de inte ens äter upp. Det vore ju bättre att försöka få fart på den andra turbinen här.
En stiftelse skulle kunna rädda och öka elproduktionen vid Järle kvarn.
– Om man startar en stiftelse, eller en ekonomisk förening och samlar in en miljon,…och försöker köpa kvarnen, säger Peder Fries.
Stödet för att bevara kvarnen och dammen är massivt i bygden. Hembygdsföreningen har engagerat sig och det har bildats en Facebook-grupp med tusentals medlemmar.
FOTNOT: Den 18 mars kommer domen i Mark- och miljödomstolen.
Göran Åhrén

”Vad är det för nytta med sportfisket?
De fångar några fiskar,
som de inte ens äter upp.”

Massivt motstånd mot utrivning

”Befintliga biotoper hotas om dammen rivs ut”

JÄRLE: Staten vill riva dammen. Järleborna köper inte Naturvårdsverkets argument om fria vattenvägar för fisk. De vill bevara den. Opinionen mot en utrivning har nu vuxit till ett massivt motstånd. Och Järleborna får stöd av en rad institutioner, inklusive Nora kommun.

Moa Rudebert bor vid kvarnen i Järle. Där driver hon ett krukmakeri och ett kafé. Hon är en av de Järlebor som försöker rädda kvarndammen som staten vill riva.
Moa Rudbert är inte ensam. Det har vuxit fram en lokal opinion som vill bevara kulturmiljön. De får stöd bland annat av Örebro museum, Hembygdsföreningen och Nora kommun. Även Nora biologiska förening, har tagit ställning för att bevara dammen.
– Det är ett massivt motstånd mot Naturvårdsverkets planer, säger Moa Rudebert.
Problemet är att staten äger Järle kvarn. Naturvårdsverket köpte kvarnen och området omkring i avsikt att bevara miljön. Men något har fått myndigheten att ändra sig. Nu vill man istället riva dammen och bygga om vattendraget till en fors.

Damm i Järle i 500 år
Länsstyrelsen i Örebro, som en gång var positiv till att kvarnen togs i bruk igen, har också ändrat sig. Nu driver man på för en utrivning.
Myndigheterna stöder sig på en utredning som gjorts av konsultföretaget Norkonsult, som hävdar att det skulle vara fördelar för öring och musslor om dammen revs.
Moa Rudebert köper inte de argumenten. Det kan inte vara dammen som är problemet, menar hon.
– Dammen har funnits i 500 år. Och det har funnits musslor och öring förut.
Moa Rudebert tror att det är andra miljöproblem som orsakat en minskning av flodpärlmusslan. Och fiskens behov av att vandra överdrivs, anser hon. Istället är de statliga rivningsplanerna ett hot mot de arter som finns i kvarndammen idag.
– Det har visat sig att den här öringstammen som finns här är stationär. Öppnar man upp kommer den att försvinna, säger hon.

Negativa konsekvenser
En utrivning av dammen i Järle skulle alltså kunna få negativa konsekvenser för befintliga biotoper. Och det gäller även musselarter. Biologen Eva Nilsson har varnat för konsekvenserna av en utrivning. Hon blir inte imponerad av statens argument om biologisk mångfald och flodpärlmusslor. Hon menar att det snarare rör sig om biologisk enfald.
En titt på Naturvårdsverkets hemsida, där projektet presenteras med fina bilder, väcker misstankar om att det i själva verket handlar om sportfiskeintressen. Nuvarande vattendrag ska byggas om totalt. Stora stenar, grus och sand ska tillföras för att skapa optimala lekförhållanden. Och mellan stenarna ska vattnet strömma fritt.
Ärendet ligger för avgörande i Mark- och miljödomstolen, men hur det än går kommer domen av allt att döma att överklagas.
Nora kommun vill inte att dammen rivs. Så de statliga myndigheterna är rätt ensamma. Staten har dock stöd av organisationer som sponsras av företag som säljer sportfiskeutrustning.
Moa Rudebert vill att det görs en oberoende undersökning om konsekvenserna av en utrivning. Hur de biotoper som finns i dammen kommer att påverkas.
– Det vore i alla fall anständigt att undersöka de här faktorerna.

Byggde fisktrappa
Staten skapade ett naturreservat i Järle i mitten på 1970-talet. Då gjorde man ett fantastiskt jobb för att bevara både natur- och kulturmiljön vid Järle kvarn. Tanken var att den gamla kulturhistoriska miljön skulle bevaras. Och man byggde en fisktrappa.
– Som vi inte vet om den fungerade, säger Moa Rudebert.
Det går naturligtvis att bygga vandringsvägar för fisk igen. Liksom flyktvägar genom dammen.
Motståndet mot en utrivning är i vilket fall massivt.
– Alla som bor häromkring. Det är en massiv opinion. Facebook-gruppen har 2 500 medlemmar, och det är folk från närområdet. Lindesberg, Nora och Örebro, men även längre bort.
Man vill bevara miljö kring kvarnen som den är.
– Det är ett populärt rekreationsområde. Och det finns en liten badplats nere vid kvarnen.
– Jag driver näringsverksamhet här. Jag är keramiker och driver ett litet kafé.
De som vill riva menar att det blir bra när ombyggnaden av vattendraget är klar.
– Kvarnen kommer att finnas kvar. Men man förstör hela upplevelsen av vattenkraften, kontrasten mellan det stilla vattnet i dammen, och vattnet i fallet som regleras av dammluckorna.

Ville öka produktionen
Kvarnen är inte aktiv. En arrendator producerade el, och hade planer på att utvidga verksamheten och börja mala igen. Han ville öka produktionen av elström med en turbin till. Men 2018 sa staten upp arrendatorn som blev tvungen att lägga ner.
Staten skyller på EU. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket och konsulten säger att de måste göra det här på grund av EU.
– Det var huvudargumentet när man började.
– För tio år sedan gjordes en utredning om vad man skulle göra med den här dammen. Förslaget då var att det skulle göras modifieringar, men det var inget förslag om utrivning. Tanken var fortfarande att anläggningen skulle bevaras helt och hållet.
Den senaste konsultutredningen kom till andra slutsatser.
– Det känns som ett beställningsarbete. Det går mycket väl att hitta lösningar på fiskvandringen.
– Vi tror inte att behovet av fiskvandring är särskilt stort. Det finns dessutom dämmen både uppströms och nedströms.

Stopp för elproduktion
Så frågan blir då varför de till varje pris ska riva dammen. Känslan är att de gör det för att förhindra att någon i framtiden producerar elström i kvarnen.
– Ja, det känns så. I och med att man hade en arrendator som producerade elström, och man sa upp honom och slängde ut honom, säger Moa Rudebert.
Hon tycker att man kunde invänta den nationella planen. Då ska ju hela vattendraget omprövas.
Missnöjet med myndigheternas agerande är också stort när det gäller samråd.
– Folk har varit förbannade. Blir man inbjuden till ett samråd då tror man att det är någon som ska lyssna, säger Moa Rudebert.
– Naturvårdsverket säger att de har haft samråd med lokalboende.
Men i praktiken har man inte haft några samråd. Det är snarare informationsmöten.
– Man hade ett möte i bygdegården här (Hammarby bygdegård). När folk började protestera och ville framföra sina synpunkter, då blev tjänstemännen förvånade och lite chockade.
De försökte dela upp folk i smågrupper och ”brainstorma” om små detaljer som att sätta upp skyltar. Tre förslag presenterades. Och de sa att detta är det som har minst påverkan på kulturmiljön, så det har vi valt. (De hade alltså redan valt alternativ innan samrådet.) Det blev inget mer samråd.

Protesterna växer
När protesterna växte och folk protesterade med att sätta upp färgband på räcket på bron, då reagerade länsstyrelsen.
– När vi började sätta upp band på bron då hade de resurser att skicka fyra man från länsstyrelsen för att ta bort banden.
Färgbanden togs bort. Men lokalbefolkningen satte upp dem igen.
– Inte på räcker. Men nära bron, precis utanför reservatsgränsen.
Det finns inte någon i bygden som vill att dammen ska rivas, förklarar Moa Rudebert. Man överväger att söka talerätt i domstol om Mark- och miljödomstolen beslutar enligt statens förslag. Med stöd av Århuskonventionen kan lokala miljöopinioner söka talerätt.
– Går det här emot oss så kommer vi att ansöka om prövningstillstånd.
FOTNOT: Den 18 mars kommer domen i Mark- och miljödomstolen.
Göran Åhrén

”En utrivning skulle kunna
få negativa konsekvenser
för befintliga biotoper”

KD kräver svar av regeringen

Varför respekterar inte myndigheter folkviljan?

Hetsjakten på småskalig vattenkraft fortsätter. Statliga myndigheter agerar taktiskt och respekterar inte demokratiskt fattade beslut. Det hävdar Kjell-Arne Ottosson (KD), som krävde svar av regeringen varför man inte gör något åt problemet.

Jakten på små privatägda vattenkraftverk fortsätter. Trots flera beslut i riksdag och regering om att den ska få vara kvar. Statliga myndigheter har agerat taktiskt för att runda den nya lagen, och processerna med krav på utrivning fortsätter därför i våra domstolar, nästan som om ingenting hänt.
Nyligen beslutade Mark- och miljödomstolen i Vänersborg att inte ge två små kraftverk i Årjäng tillstånd. Statliga tjänstemän som deltog i processen, agerade i samverkan med aktivister som är motståndare till vattenkraft, och pläderade för utrivning.
En som reagerat på detta är riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD), från Värmland, som på torsdagens frågestund i riksdagen ställde frågan till miljöminister Isabella Lövin, varför regeringen inte agerar för att demokratiskt fattade beslut respekteras av våra myndigheter.

Driver utrivning
– Med anledning av att jag nyligen ställt en fråga till miljöministern om häxjakten på den småskaliga vattenkraften, så vill jag följa upp den frågan, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Nu utnyttjar statliga tjänstemän, ofta med egna agendor som det verkar, möjligheten att driva utrivning av dammar, enligt den gamla lagstiftningen, men som nyprövning.
– Det visar att man inte respekterar demokratiskt fattade beslut.
– Agerandet är särskilt anmärkningsvärt eftersom en del länsstyrelser skyndade sig att utfärda förelägganden innan den nya lagen trädde i kraft, med det uppenbara syftet att kunna agera tvärt emot den nya lagen.
– Dessutom, enligt ministerns svar på min fråga, så ska vi använda oss av alla möjligheter till undantag. Men det görs inte.
– Så jag vill fråga miljöministern, varför agerar inte regeringen för att säkerställa att demokratiskt fattade beslut får genomslag hos våra statliga myndigheter?

”Beslut ska genomföras”
Miljöminister Isabella Lövin svarade att myndigheterna självklart ska följa demokratiskt fattade beslut. Men betonade också att myndigheterna är självständiga.
Men precis som flera ministrar före henne, skyllde hon det som nu drabbar de små privatägda kraftverken på EU. Detta trots att EU-kommissionen flera gånger klargjort att man inte kräver att Sverige river kraftverk och dammar för att nå målen i vattendirektivet.
– Det är ju självklart så att de beslut som tagits i demokratisk ordning, och som vi är överens om, ska ju genomföras, och dom uppdragen finns ju till våra myndigheter, säger Isabella Lövin.
– Där behöver man vara medveten om att det finns ett självständigt ansvar hos myndigheterna, och där finns också mekanismer för att följa upp på olika sätt i samhället, och det utförs också.
– När det handlar om den småskaliga vattenkraften där har det varit ett långsiktigt arbete för att komma fram med en plan hur vi ska implementera EUs vattendirektiv i Sverige, och det här gäller ju för alla EUs länder, att vi ska ha en god miljöstatus för våra vatten, och det är det arbete som nu äntligen har satts igång.
KOMMENTAR
EU-kommissionen har flera gången klargjort att man inte kräver att Sverige ska riva ut små kraftverk eller dammar för att uppnå målen i EUs vattendirektiv. Detta med utrivning av dammar och kraftverk är en tolkning av direktivet som svenska myndigheter själva har gjort.
Göran Åhrén

”Myndigheter
ska självklart följa
demokratiskt fattade beslut”

Småskalig vattenkraft:

KD satte press på regeringen

Starka reaktioner på domar om Lianeforsen

Lianeforsen i Årjäng har orsakat debatt i riksdagen. Kjell-Arne Ottosson (KD) ställde miljöministern mot väggen om vad regeringen gjort för att verkställa riksdagens beslut om småskalig vattenkraft. Och han fick svar.

Många har reagerat på den dom som Vänersborgs tingsrätt, som är mark och miljödomstol, avkunnade rörande två små privatägda vattenkraftverk i Årjäng. Inte bara för den arrogans som präglade motståndarsidans företrädare under själva förhandlingen, utan framför allt för att domstolen följer gamla hjulspår som både riksdag och regering ett flertal gånger tagit avstånd ifrån
En som reagerat starkt på domarna är riksdagsledamoten och kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson från Värmland.
– Jag fick i helgen besked från några lokala dammägare hemma i Årjängs kommun att beslut tagits i mark- och miljödomstolen som går stick i stäv mot riksdagens beslut, skriver Kjell-Arne Ottosson.
– Mark- och miljödomstolen har helt gått på de uppgifter som länsstyrelsen och Kammarkollegiet lagt fram , uppgifter som i sin tur kommer från den jurist på Kammarkollegiet som efter påfunnen jävsrelation med föreningen Älvräddarna avskildes från sin tjänst.
I en skriftlig fråga till miljöminister Isabella Lövin påminner han om riksdagens beslut, särskilt näringsutskottets betänkande (14) om energipolitiken.
– Riksdagen ställde sig bakom ett antal motioner som pekade på att arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen måste fortsätta, och att minskat regelkrångel , respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder med rimliga kostnader ska vara vägledande för detta arbete, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Utskottet framhöll även att det är angeläget att regeringen ser till att den småskaliga vattenkraften i möjligaste mån säkras och att regelkrångel från myndigheter undanröjs. Vidare ansåg utskottet att de beslut som riksdagen tidigare har fattat om bland annat möjligheter till undantag från EU-reglerna på området nyttjas och får genomslag i praktiken.
– Det gäller inte minst hos berörda myndigheter såsom  Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna, vattendelegationerna, Naturvårdsverket och Energimyndigheten.
Av flera skäl är det viktigt att värna den småskaliga vattenkraften och säkerställa goda villkor för den fortsatta driften, avslutade Kjell-Arne Ottosson sin interpellation.
– Med tanke på den omställning vi är mitt uppe i krävs all el vi kan få. Dessutom kommer den fortsatta häxjakten på den småskaliga vattenkraften att rasera gamla miljöer och habitat som byggts upp under många hundra år.
– Raserandet av gamla vattenkraftverk tvingar fram helt ny vattenföring, och därmed riskerar man en ekologiskt motsatt verkan mot vad som eftersträvas av de som vill riva dammarna.
En annan som reagerat är centerpartisten Rickard Nordin som i en kommentar säger att länsstyrelserna borde göra halt och invänta den nationella plan som regeringen beslutat om. Han sätter fingret på ett av grundproblemen, att flera länsstyrelser skyndade sig att förelägga kraftverksägare innan den nya lagen trädde ikraft, för att kunna fortsätta driva ärenden enligt den gamla lagstiftningen, och med syfte att tvinga ägarna att riva ut.
På direkt fråga vad Rickard Nordin tycker om domstolens beslut att inte ge tillstånd till de två kraftverken i Lianeforsen i Årjäng säger han så här:
– Ja, det kloka hade ju varit om länsstyrelserna hade backat med sina föreläggande och låtit den nya lagen komma på plats.
Göran Åhrén

”Beslut i MMD
går stick i stäv
med riksdagens beslut”

Miljöministerns svar:

Uppföljning viktig för regeringen

Miljöminister Isabella Lövin svarade på Kjell-Arne Ottossons fråga med att räkna upp alla beslut regeringen tagit sedan den 1 januari 2019, när den nya lagen trädde i kraft.
Regeringen har ändrat vattenförvaltningsförordningen och infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter till undantag som EU-rätten medger och förklarade av vatten som kraftigt modifierade.
Regeringen har också gett Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i uppdrag att se över sina föreskrifter och vägledningar (enligt ovan).
Miljöministern hänvisar också till beslutet om den nationella planen som togs den 25 juni 2020. Regeringen har också gett i uppdrag åt HaV att se över klassificering och kvalitetskrav, samt miljökvalitetsnormer, så att det blir möjligt för myndigheter och domstolar att följa riksdagens beslut.
Slutligen konstaterade Isabella Lövin att uppföljningen kommer att vara en viktig del i regeringens arbete med att se till så att de beslut riksdagen har tagit också verkställs av myndigheterna och man har gett länsstyrelserna ett uppdrag att redovisa vilka åtgärder de vidtagit och vilka beslut som fattats och vilka vatten som förklarats som kraftigt modifierade.

Regeringen har
gett HaV i uppdrag
att se över miljökvalitetsnormerna

Järle kvarn:

Protesterna mot rivning växer

Ljusmanifestation för att bevara kvarndammen

Protesterna mot statens planer på att riva Järle kvarndamm växer. Naturvårdsverket, som står som ägare till dammen, har ansökt hos Mark- och miljödomstolen om att få riva dammen. Men planerna möter motstånd hos lokalbefolkningen.

Det har växt fram en lokal opinion som är emot en rivning. Aktionsgruppen har samlat tusentals personer som menar att miljökonsekvenserna av en rivning kan bli allvarliga för de kringboende. Dessutom förstörs en gammal kulturmiljö som har riksintresse.
Många oroas över konsekvenserna av en rivning. Både för den flora och fauna som idag finns kring anläggningen, men också för den unika kulturhistoriska miljön. En rivning kommer att förstöra dammen. Dammen försvinner och ersätts av en fors.
På torsdagen genomförs en manifestation för att bevara kvarndammen. På grund av pandemin kommer man att placera ut ljus vid kvarnen i en ljusmanifestation. Personer och organisationer som stöder ett bevarande har skänkt ljus eller pengar till ljus.

Vill ha dialog
Stödet för ett bevarande av kvarndammen är stort. Gruppen ”Vi som vill rädda kultur- och naturmiljön vid Järle Kvarn” har samlat flera tusen medlemmar.
”Vi anser att det finns goda möjligheter att förbättra möjligheterna för fisken att vandra utan de drastiska åtgärder som Naturvårdsverket nu vill genomföra. Vi vill därför få en mer öppen dialog med Naturvårdsverket, som äger kvarnen och dammen, och med Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet och pådrivande i frågan, för att hitta mer balanserade lösningar”, skriver aktionsgruppen i ett pressmeddelande.
Enligt aktionsgruppen är det många som vill uttrycka sitt stöd för att bevara kvarndammen. Men det är inte möjligt att samlas allihop på grund av pandemin. Därför väljer man att genomföra den här ljusmanifestationen istället.
Motståndet mot statens utrivningsplaner har tidigare uppmärksammats bland annat genom aktionen med de tygband som sattes upp på broräcket vid kvarndammen. Antalet tygband blev till slut besvärande och länsstyrelsen valöde då att skicka ut en patrull som flyttade på tygbanden.

”Vandringshinder”
Området kring Järle kvarn behöver förändras, skriver Naturvårdsverket. Problemet uppges vara att dammen vid kvarnen är ett vandringshinder.
”Dammen hindrar fisk, musslor och andra vattenlevande djur att passera”, skriver verket, som hävdar att Järleån därför inte uppfyller miljökvalitetsnormen.
Dammen måste alltså rivas.
”Området är en viktig plats för flodpärlmusslan, som är beroende av öringen för sin fortplantning”, skriver verket vidare. Populationen av öring är dock för svag, och det beror enligt verket på dammen.
”Målet är att skapa en långsiktigt hållbar lösning som uppfyller lagstiftningens krav”, skriver verket.
Sedan hänvisar man till att Naturvårdsverket och Länsstyrelsen utrett olika lösningar ”där dammen ersätts med en naturlig fors.”
Det statliga verket vill inte bara ta bort dammluckorna, man vill bygga om kvarndammen till en fors och förvandla den gamla kulturmiljön till en anläggning för sportfiskare. Ett eldorado för flugfiske efter öring, kan man tänka.
Göran Åhrén

”Stödet för att bevara
kvarndammen är stort”

Småskalig vattenkraft

”Syftet inte att riva kraftverk”

HaV öppnar för nya tolkningar av EU-direktivet

Syftet är inte att riva kraftverk. Det säger Johan Kling på Havs- och vattenmyndigheten. Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, förklarar han.

Uttalandet från Johan Kling kommer cirka 24 minuter in i ett programinslag i Sveriges Radios Vetenskapsradion Klotet. Intervjun handlar om omprövningen av vattenkraften enligt den nationella planen
Reportern påstår först att de verkar som om de små vattenkraftverken kommer att få göra de största åtgärderna. Sedan frågar han om de också kommer att behöva rivas.
– Nej, det behövs inte, svarar Johan Kling.
– Syftet med den nationella planen är ju inte att riva ut kraftverk, det är att man ska få moderna miljövillkor. Det är huvudsyftet.
– Och när det gäller vattenförvaltningen så finns det ju också uttalanden från EU-kommissionen, bland annat på en fråga från LRF. Meningen är att vi ska miljöanpassa det vi har, men ska vi bygga nya verksamheter då ska vi ta särskilda hänsyn.

”Vi har lärt oss”
Johan Kling syftar alltså EU-kommissionens uttalande som gjordes av Enrico Brivio, talesperson för kommissionen i miljöfrågor, som flera gånger har klargjort att EU inte vill att Sverige river dammar och kraftverk för att uppnå god ekologisk status.
EU-kommissionens uttalande ledde bland annat till debatt i riksdagen med dåvarande miljöministern som envist fortsatte att hävda att det är EU som tvingar svenska myndigheter att förelägga ägare till små privata vattenkraftverk att söka nya tillstånd, lägga ner och riva ut.
Johan Klings uttalande måste ses i ljuset av den debatt som varit, och det faktum att detta av allt att döma är första gången som en representant för den verkställande makten tolkat EU och vattendirektivet på samma sätt som exempelvis LRF och alla de som länge kämpat för att stoppa hetsjakten på småskalig vattenkraft på landsbygden.
Åter till Johan Kling och Klotet:
– Nu har vi lärt oss så pass mycket att nu måste vi ta den hänsynen.
– Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, säger Johan Kling.
– För att uppnå god ekologisk status. Så är det ju inte riktigt.

Nyprojekteringar
EU klargjorde redan 2016 första gången att man inte vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Samma svar levererade EU-kommissionen 2017. I ytterligare ett förtydligande kom från Enrico Brivio 2018.
Det motståndarna byggde sin agenda på var regler som gäller vid nyprojekteringar enligt Enrico Brivio.
Hetsjakten på småskalig vattenkraft med krav på utrivningar byggde alltså på ett missförstånd. Det har aldrig varit EU:s avsikt att vattendirektivet skulle användas för att tvinga befintliga verksamheter att lägga ner och riva ut.
Ett missförstånd som slagit rot och envist hållit sig kvar på många myndigheter.
Johan Kling är avdelningschef för avdelningen för vattenförvaltningen på Havs- och vattenmyndigheten. Det innebär att han är ansvarig för vägledningar och förordningar som styr tillsynen av småskalig vattenkraft.

Mer pragmatiskt
Rapporter från vattenråd runt om i landet tyder på att synen på småskalig vattenkraft, liksom dammar och markavvattning, håller på att bli mer praktisk. Och att man diskuterar rimligheten i åtgärder för att anpassa vattenkraften. Kanske har rapporter om konsekvenser av rivna dammar avskräckt en del utrivningsivrare.
Pragmatikerna får större utrymme på bekostnad av aktivisterna. Snart ekar Älvräddarnas slagord om utrivning allt ödsligare.
– Målet är väl att man ska komma fram till lösningar, säger Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för Svensk Vattenkraftförening, som nyligen deltog i Ätrans vattenråd i Ulricehamn.
Det finns rimliga lösningar, hävdar han.
– Nog ska vi kunna hitta lösningar för att få en fisk att hitta ett strömmande vatten som får dom att simma in i ett omlöp.
Och som sagt, EU har aldrig menat att vattendirektivet ska användas för att lägga ner och riva ut befintliga verksamheter. Det är något som aktivistiska tjänstemän i Sverige själva har hittat på.
Göran Åhrén

”Vattendirektivet
har inte som syfte
att ta bort verksamheter”

Småskalig vattenkraft:

KD vill skydda små vattenkraftverk

Föreslår ny utredning för att skärpa formuleringarna

Det krävs ytterligare åtgärder för att skydda småskalig vattenkraft. Det skriver KD som vill utreda vad som krävs för att skydda småskalig vattenkraft mot produktionsminskningar och nedläggningar.

I en motion till riksdagen om energipolitiken har Kristdemokraterna ett särskilt avsnitt om småskalig vattenkraft. Produktionsminskningar ska hållas till ett minimum, hävdar partiet.
I motionen föreslår partiet att regeringen tillsätter en särskild utredning för att överväga ytterligare åtgärder för att skydda den småskaliga vattenkraften mot produktionsminskningar och nedläggningar.
– Myndigheterna följer inte riksdagens beslut och därför vill vi skärpa formuleringarna ytterligare, till stöd för småskalig vattenkraft, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson.
– Tyvärr får man en känsla av att det finns en egen politisk agenda hos enskilda tjänstemän, vilket är djupt oroande.
– Ett exempel på det är den tjänsteman som fick lämna Kammarkollegiet och direkt började arbeta åt Älvräddarna, säger Magnus Jacobsson.

”En sund balans”
I motionen till riksdagen efterlyser Kristdemokraterna en bättre balans mellan olika intressen i arbetet med den småskaliga vattenkraften.
”En sund balans mellan olika intressen, där naturvärden har en plats, ska givetvis eftersträvas. Det kan emellertid konstateras att det som kallas miljöperspektiv ibland har en för smal utblick. Utrivningar av dammar och borttagna vattenregleringar gjorda på basis av påstådda miljöskäl har i praktiken i flera exempel fått motsatt effekt, med torrläggning av delar av vattendrag och skador på djurliv som följd.”
Kristdemokraterna hänvisar också till den nya lag som riksdagen beslutade om 2018 där det slås fast att prövningssystemen inte ska vara onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde.
Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson förklarar varför de beslut som tagits inte räcker till.
– Vi ser det på grund av det korståg som pågår mot den småskaliga vattenkraften, säger han.
– Vi ser att det finns människor som driver sin egen agenda. Där ser vi ju att vi måste få ett tjänstemannaansvar värt namnet.

Motionen förankrad
Kjell-Arne Ottosson är kritisk till att myndigheterna inte lyssnat på riksdagen när det gäller de undantag som vattendirektivet medger.
– Vi använder ju oss inte av undantagen, säger han.
Motionen till riksdagen är undertecknad av fem riksdagsledamöter. Camilla Brodin, Magnus Oscarsson, Magnus Jacobsson, Larry Söder och Kjell-Arne Ottosson.
Det är en så kallad kommittémotion.
– Det är vi i kommittén som skrivit under men den är granskad av partiledningen.
Riksdagsledamöterna bakom motionen har förankrat den i partiledningen. Partiet står alltså bakom motionen.
– Detta är vår politik, säger Kjell-Arne Ottosson.
Han tror dessutom att det finns goda möjligheter att få med andra partier på förslagen.
– Den möjligheten borde vara god. I gamla alliansen borde den här politiken passa samtliga partier. Men även för socialdemokraterna.

Majoritet i riksdagen
Kjell-Arne Ottosson gör den allmänna bedömningen att det finns en majoritet i riksdagen som är för småskalig vattenkraft.
Det finns också starka skäl att behålla och utveckla den småskaliga vattenkraften, inte minst med tanke på den obalans i elsystemet som gjort att vi drabbats av elbrist i södra Sverige.
– Det mesta av den småskaliga vattenkraften finns ju i södra Sverige, då är det ju bättre att vi nyttjar den istället för att lägga ner den, säger Kjell-Arne Ottosson.
Dammarna finns ju redan. Och många av dammarna har dessutom funnits i många hundra år. Biotoperna har anpassat sig.
Kjell-Arne Ottosson menar att det är en form av aktivism på myndigheterna som ligger bakom hetsjakten på den småskaliga vattenkraften.
– Man vill inte se helheten. Det är skygglappar på. Det är ju en form av aktivism. Tyvärr, säger han. En aktivism som tappat kontakten med verkligheten.
Göran Åhrén

KD vill lägga ner HaV

Kritiken mot myndigheten växer

Riksdagen: Lägg ner Havs- och vattenmyndigheten. Det föreslår Kristdemokraterna. Bakgrunden är växande kritik. ”Myndigheten har på kort tid tagit initiativ ”som starkt bör ifrågasättas”, skriver KD.

I en motion till riksdagen föreslår Kristdemokraterna att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, läggs ner, och att arbetsuppgifterna förs över till Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Bakgrunden är den kritik som framförts mot myndigheten.
Partiet föreslår också att de fem vattenmyndigheternas existens utreds.
HaV bildades 2011, och övertog då arbetsuppgifter från gamla Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Det gäller bland annat hushållningen av fiskeriresurser, men också miljömål för hav, sjö och vattendrag.
Kritiken mot HaV handlar främst om enskilda avlopp och småskalig vattenkraft. Men också mot utvecklingen inom fiskerinäringen. Myndighetens arbete har gjort att många svenska fiskeriföretag har fått stora problem. Det har lett till att Sverige importerar mer och mer fisk exempelvis från Norge.

”Gått för långt”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av undertecknarna av motionen.
– HaV missgynnar fisket. HaV hamnar fel också när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson.
– Myndigheterna har gått alldeles för långt i sitt motstånd mot småskalig vattenkraft. Det har aldrig varit riksdagens mening att man ska straffa ut den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.
Förslaget att lägga ner HaV ingår i en motion om energipolitiken. Det är en så kallad kommittémotion, men partiet står bakom motionen.
”Under myndighetens korta levnad har initiativ tagits som starkt bör ifrågasättas”, skriver Kristdemokraterna i sin motion. Som exempel nämner partiet att Havs- och vattenmyndigheten 2013 ville införa en statlig skatt på enskilda avlopp, trots att tillsynen av enskilda avlopp sköts av kommunerna.

”Inte rimligt”
Westsidan har talat med två av riksdagsledamöterna som undertecknat motionen. Och tyngst är kritiken mot HaVs agerande när det gäller den småskaliga vattenkraften. Magnus Jacobsson menar att små vattenkraftsanläggningar får betala alldeles för mycket för att få sin verksamhet godkänd idag.
– Det är inte rimligt att man får betala flera hundra tusen eller upp till en miljon för att få driva en verksamhet vidare som kan ha pågått i flera hundra år.
Ett tungt argument för att avveckla myndigheten är den kritik som vuxit fram mot myndigheten. Havs- och vattenmyndigheten har under sin korta existens som myndighet ställt till stora problem för många småföretag på landsbygden.
Kristdemokraterna anser därför att myndigheten bör avvecklas, och att verksamheterna på myndigheten i lämpliga delar bör föras över till Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket.

För många myndigheter
– Genom att flytta delar av verksamheten över till jordbruksverket så landar det hos en myndighet som har ett utvecklingsuppdrag vilket är nödvändigt för företagandet på den svenska landsbygden, säger Magnus Jacobsson, som är kritisk till den nuvarande organisationen av vattenförvaltningen.
Det är för många miljömyndigheter idag. Det blir väldigt många remissinstanser som från statens synvinkel har olika synpunkter.
– Det är en överorganisering som staten har gjort som leder till onödig byråkrati för de som verkar på landsbygden.
Staten är överorganiserad. För någon som jobbar med matförsörjning, blir det väldigt många remissinstanser.
– Det är för mycket byråkrater och för lite produktion.

Misstro mot myndigheten
Magnus Jacobsson får medhåll av riksdagsledamoten från Värmland, Kjell-Arne Ottosson.
– Dels är det detta med antalet myndigheter, hur många myndigheter ska vi ha, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Havs- och vattenmyndigheten får väldigt mycket kritik. Det saknas i många stycken en tillit till myndigheten.
– Vi noterar att det har varit lite märkliga initiativ därifrån. Man är inte riktigt med i verkligheten. Det här är viktiga frågor, och därför måste folk ha tillit och kunna lita på myndigheten. De ser inte helheten, säger Kjell-Arne Ottosson, och tar några exempel.
– Avlopp. Småskalig vattenkraft. Det är så som jag ser det.
– Men jag sitter i miljömålsberedningen, även inom fisket längs kusten är det en stor misstro mot myndigheten. Man upplever att myndigheten kör en agenda som inte är kopplad till verkligheten, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Det har väldigt mycket med tilliten att göra.

VA-myndigheterna utreds
Kristdemokraterna ifrågasätter också de fem vattenmyndigheterna. Dessa är idag knutna till fem länsstyrelser runt om i landet.
Vattenmyndigheterna fick i uppdrag av regeringen att genomföra EU:s vattendirektiv. Vattenmyndigheterna spelar en roll när det gäller att fastställa vilka vattendrag som ska klassas som KMV, Kraftigt modifierade vattendrag, och påverkar alltså möjligheten till undantag.
Även den verksamheten på vattenmyndigheterna vill Kristdemokraterna överföra till Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
”Främjandeuppdraget bör förtydliga att verksamheten inte bara ska kontrollera att regler följs, utan att de även ska göra det lättare för och stödja företagen”, skriver Kristdemokraterna i sin motion.
Göran Åhrén

”Det har aldrig varit riksdagens mening
att man ska straffa ut
den småskaliga vattenkraften”

Politiken beställde förenklingar. Istället har det blivit ännu mer komplicerat. Det hävdar Gunnar Olofsson, kraftverksägare från Svenljunga, som sitter i Västsvensk Vattenkraftförenings styrelse. Ytterst handlar det här om äganderätten. Men också om hur de stora bolagen köper sig fria. Och om hur myndigheter kommer överens i hemliga möten, och driver igenom sin egen vilja istället för att följa riksdagens beslut, för att sedan köra över kraftverksägarna som om man inte förstod vad ord som samråd och samverkan egentligen betyder. Läs hela Westsidans intervju med Gunnar Olofsson.

Småskalig vattenkraft

”Djävulen sitter i detaljerna”

Förslag om utrivningar får kritiken att växa

”Djävulen sitter i detaljerna”, säger Gunnar Olofsson. I grunden handlar det om äganderätten. Ska man få bruka det man äger, undrar han retoriskt. Förslag att riva har gjort situationen akut. Därför växer kritiken från kraftverksägarna.

Det handlar om den småskaliga vattenkraften. Just nu pågår pilotprojekt i syfte att ta fram rutiner för samverkan när vattenkraften ska få moderna miljövillkor. Men konflikten mellan motståndare till vattenkraften och ägarna har pågått länge.
Riksdagen har beslutat om en nationell plan. En nationell fond har inrättats som har fått en central roll i arbetet med att finansiera det omfattande projektet.
Kritiken växer nu mot att myndigheterna går längre än riksdag och regering bestämt. Fonden försvarar sig med att inget är bestämt. Men kraftverksägare hänvisar till de pilotprojekt som pågår just nu, där man hävdar att förslaget är att riva flera kraftverk i Tidan. Det fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
Gunnar Olofsson från Svenljunga sitter i styrelsen för Västsvensk vattenkraftförening. Han är kritisk till hur arbetet med den nationella planen och den nationella fonden utvecklats, och hur berörda myndigheter jobbar med frågan.
– Myndigheterna jobbar på i gamla spår. Med miljöfonden och pilotprojekten, säger han.

Föreslår utrivningar
Det innebär bland annat att länsstyrelser föreslagit utrivningar i flera fall och hävdar att detta är nödvändigt för att uppnå miljökvalitetsnormen.
– Myndigheterna har flyttat fram sina positioner genom den här samverkansprocessen, säger Gunnar Olofsson.
Han är kritisk till hur miljöfonden utvecklat samverkansprocessen. Det heter att man ska samverka innan domstolsprövningen. Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit att länsstyrelserna ska leda arbetet och styra samverkansprocessen.
Länsstyrelsernas roll gör processen rättsosäker, hävdar Gunnar Olofsson.
– Det innebär att allt material som verksamhetsutövaren tar fram blir känt för motparterna, säger han.
Det kan skapa en märklig situation eftersom länsstyrelsen sedan agerar motpart i domstolsprocessen.
– Det är inte rättssäkert. Det är ju domstolen som avgör vem som får tillstånd och inte. Det innebär ju att länsstyrelsen kan syna alla kort som verksamhetsutövaren har, innan rättsprocessen.

Normerna avgör
Ett annat problem är miljökvalitetsnormerna, som är juridiskt bindande.
– Vattenmyndigheten sätter miljökvalitetsnormer, och uppnår man inte miljökvalitetsnormerna som vattenmyndigheten satt, så tvingas domstolen besluta om återkallelse av tillstånd och utrivning.
Allt detta ger länsstyrelserna alldeles för stor makt, menar kritiska kraftverksägare.
– Myndigheterna har tillverkat yxan som sedan överlämnas till domstolen, säger Gunnar Olofsson.
– Folk har inte fattat att det är miljökvalitetsnormerna som avgör det här i slutändan.
Gunnar Olofsson är också kritisk till hur de stora kraftbolagen agerat. De tjänar på statens kampanj mot små privata kraftverksägare. Statliga Vattenfall är majoritetsägare i Vattenkraftens miljöfond som genom sin roll i den nationella planen, har fått stor makt i omprövningsarbetet.
– Att fonden springer ärenden åt den storskaliga vattenkraften, det är ställt utom allt rimligt tvivel, säger Gunnar Olofsson.

Misslyckad samverkan
Miljöfondens inställning avslöjades i samband med pilotprojektet i Tidan som fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av.
– Om man går in i en förhandling och säger att man ska riva ut ett antal kraftverk, då kan man ju inte förvänta sig att ägarna vill vara kvar och förhandla. Uppenbarligen förstår de inte detta, säger Gunnar Olofsson.
Fonden har förnekat att man föreslagit utrivning av ett antal kraftverk, men Västsvensk Vattenkraftförening anser att det klart framgår av handlingarna. Även om förslaget ursprungligen kommer från länsstyrelserna, så finns det med i fondens handlingar.
– Det är skrivet på fondens papper, med deras logga uppe till vänster. Man framför detta helt okritiskt, säger Gunnar Olofsson.
Det tyder på att man inte riktigt förstår frågan, och vad det innebär för kraftverksägarna att myndigheterna går längre än riksdag och regering har bestämt.

Plan för utrivning
Förslaget som fick kraftverksägarnas representanter att lämna pilotprojektet var att fyra kraftverk i Tidan skulle rivas ut.
Vattenfall, som är majoritetsägare i miljöfonden, har dessutom beställt en utredning av Energiforsk om den samhällsekonomiska nyttan med småskalig vattenkraft och ”de utrivningar som väntas”. Man tycks alltså veta något som politikerna i riksdagen som fattat besluten inte vet.
– Fonden har nu använt den här utredningen i pilotprojektet i Tidan, säger Gunnar Olofsson.
Frågan är vad politiken kan göra i det här läget.
– Se till att regeringen gör vad riksdagen har beslutat, säger Gunnar Olofsson.
– Om regeringen inte gör som riksdagen vill, då finns ju bara konstitutionsutskottet.
– Möjligen anser man att detta är en så liten fråga att det inte är värt att ställa till en regeringskris.

”Hemliga samtal”
Den småskaliga vattenkraftens öde har stötts och blötts i flera år nu. En del av detta har skett bakom stängda dörrar. Det gäller exempelvis utredningar som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ansvarade för. Liksom de så kallade högnivåsamtalen, där ett antal generaldirektörer gjorde upp.
De stora kraftbolagen har passat på att sälja sina små vattenkraftverk. Många köptes i god tro av privatpersoner, småföretagare eller kommuner. Detta sker alltså samtidigt som hemliga samtal förs om hur man ska kunna lägga ner och riva ut stora delar av den småskaliga vattenkraften.
– Det rör sig om mellan 150 och 200 kraftverk, säger Gunnar Olofsson.
Många av dessa kraftverk ligger i vattendrag som Tidan, Lidan och Ätran, där myndigheterna nu jobbar för att lägga ner och riva ut kraftverk.
– Mot bakgrund av detta kan den storskaliga vattenkraftens agerande inte betraktas som smakligt. Först sälja ut kraftverken, och sedan agera så att de nya ägarna ska tvingas riva kraftverken. Dom borde skämmas, säger Gunnar Olofsson.

Inga förenklingar
Han menar att storbolagen redan visste att många skulle rivas, när man gjorde sig av med sina små kraftverk. Men köparna, som i många fall var privatpersoner eller småföretagare, i något fall en kommun, visste det inte.
Man kan fråga sig varför de i så fall inte bara la ner kraftverken och ansökte om utrivning själva. Det hade ju varit hederligare.
De förslag som kom fram i de så kallade högnivåsamtalen, och i Havs- och vattenmyndighetens egna utredningar, är till stor del det som genomförs nu. Inte det som riksdagen har beslutat.
– Riksdagen har i princip beslutat att det ska införas förenklingar. Det är ingen som kan se dessa förenklingar. Det har blivit ännu mer komplicerat istället, säger Gunnar Olofsson.
Meningen var att det inte skulle bli några utrivningar, möjligen något enstaka.
– Dessa aktörer strävar efter att riva ut så många kraftverk som möjligt. Tror man att verksamhetsutövarna ska ledas till slaktbänken utan motstånd, undrar Gunnar Olofsson.

Storskalighet råder
Mycket tyder alltså på att berörda myndigheter följer det man kom överens om i högnivåsamtalen och HaVs utredningar, snarare än det som riksdagen beslutat om.
– Det är det som ligger till grund för det hela. Liksom Kammarkollegiets juridiska utredning, säger Gunnar Olofsson.
– Det är en myndighet som beställt en utredning från en annan myndighet. Kammarkollegiet hade en sådan pondus att det fick ett stort genomslag.
– Det är märkligt att fonden inte förstår att man inte kan gå in i en förhandling och föreslå att man ska utplåna den ena partens verksamhet.
– Det är ju det konflikten handlar om. Man vill ju riva kraftverken. Och detta ska ske bara för att du är så liten och obetydlig ur ett nationellt perspektiv.
– I så fall ska heller inte mindre lantbrukare och skogsbrukare accepteras. Det ska bara vara storskaligt och stora brukningsenheter. Det är typisk socialdemokratisk ideologi.

Det handlar om äganderätten
– Till syvende och sist handlar det här om äganderätten. Ska man få äga och bruka det man äger? Eller är det alltid så att det allmänna ska gå före det enskilda ägandet?
Det handlar också om småföretagande på landsbygden.
– Ska man kunna försörja sig på landsbygden så måste man få använda de resurser som finns. Det är för mycket storstadsperspektiv i debatten.
– För 50 år sedan hade detta varit otänkbart.
Ägandet blir en black om foten om man inte får använda det man äger.
Och samverkar man inte med miljöfonden så blir det inga pengar. Det innebär i klartext att man måste samarbeta med länsstyrelsen, för att få pengar till åtgärder, och HaV har föreslagit att länsstyrelserna ska leda samverkansgrupperna.
Men även miljöfonden, som är ett privat företag med Vattenfall som majoritetsägare, kommer att få en del att säga till om.
– Staten har överlåtit skitjobbet åt miljöfonden, säger Gunnar Olofsson.
Och miljöfonden riskerar att bli ytterligare en motpart, till alla andra motparter som kraftverksägarna redan har. (Länsstyrelser, Vattenmyndigheter, HaV, Kammarkollegiet, Älvräddare och Sportfiskarna, varav flera aktörer regelmässigt överklagar om någon skulle få tillstånd.)

Maktförskjutning
Och systemet med ramlagar gör som sagt att den lagstiftande makten förskjutits från politik till myndigheter. Och detta utnyttjas av motståndarna till den småskaliga vattenkraften.
– Det vet ju alla, att djävulen sitter i detaljerna, säger Gunnar Olofsson.
Få är insatta och förstår vad det innebär att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande. Det är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av att normerna ofta enbart bygger på bedömningar.
– I den gamla lagen såg man helheten. Det gör man inte nu, avslutar Gunnar Olofsson.
Kraftverksägarna har svårt att se på vilket sätt detta innebär en förenkling av tillståndsprocesserna, vilket var en av huvudpunkterna i riksdagens beslut när den nya lagen antogs.
Grundproblemet är systemet med ramlagar. Det ger myndigheter makt att tolka riksdagsbeslut, och omforma verkställigheten efter den egna agendan. I den situation den småskaliga vattenkraften har hamnat, blir detta väldigt tydligt.
WESTSIDAN har varit i kontakt med Vattenkraftens miljöfond för att ge fonden möjlighet att bemöta kritiken. Men fondens företrädare har valt att inte svara på några frågor.
Göran Åhrén

”Det har blivit
ännu mer komplicerat
istället”

Kraftverksägare hoppar av

Miljöfondens samverkan om Tidan ser ut att haverera

Vattenkraftens Miljöfond föreslår utrivning av flera kraftverk i Tidan. Representanter för ägarna lämnar därför samarbetet i protest. Förslag om utrivning saknar politisk förankring anser kraftverksägarna.

Arbetet med att miljöanpassa vattenkraften verkar ha stött på patrull innan det ens har börjat på allvar. Förslaget till nationell plan har ännu inte godkänts av regeringen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av energiuppgörelsen. Bara centerpartiet återstår.
Vattenkraftens Miljöfond har under tiden drivit ett pilotprojekt i Tidan för att utveckla samverkansmetoder. I pilotprojektet har deltagit representanter för länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland.
Syftet med pilotprojektet är att genom samverkan få fram bra arbetsmetoder för att nå målet med moderna miljövillkor.

”Lyssnar inte”
Kraftverksägarna har varit representerade av Mats Haglund, Tidaholm, och Lars-Åke Carlsson, båda från Västsvensk Vattenkraftförening. Representanterna är missnöjda med att miljöfonden inte tillräckligt lyssnat till kraftverksägarna i samverkansprojektet.
När det stod klart att Vattenkraftens Miljöfond, tillsammans med länsstyrelserna, vill riva flera av kraftverken i Tidan, växte missnöjet. Och därför har representanterna nu beslutat att hoppa av medverkan i Vattenkraftens Miljöfonds pilotprojekt i Tidan.
– Ska vi sitta med där utan att ha något inflytande, bara för att skapa legitimitet för dom? Det blir fel, säger Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, i en kommentar.
VSVF gick i veckan ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Vattenkraftens Miljöfond. Organisationen ställer sig bakom representanternas avhopp från projektet.

Fick se ett utkast
Det var när representanterna fick se ett utkast till en del av en slutrapport, där det framgår att förslaget är att riva ut flera småskaliga kraftverk i Tidan, som de beslutade att dra sig ur. Det rör sig om tre kraftverk i den övre delen av Tidan, och ett kraftverk i den nedre delen. Enligt miljöfonden är det länsstyrelserna som vill riva ut kraftverken. Myndigheterna hävdar att man inte når miljökvalitetsnormen om man inte river de här dammarna och kraftverken.
– Länsstyrelsen bedömer att man inte når god ekologisk status om man inte gör de här åtgärderna, säger Mats Haglund, kraftverksägare samt vice ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
Men det bygger egentligen inte på några fakta. Det är bara bedömningar från myndigheternas sida.
Mats Haglund är alltså en av representanterna som lämnar projektet.
– Det är klart att risken finns att vi blir medansvariga för detta, säger han.

Oenighet om klassning
En stötesten har varit oviljan från myndigheterna att klassa modifierade vattendrag som modifierade, så kallad KMV. Eller att fondens förslag inte utnyttjar de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Representanterna för vattenkraften menar att det klart framgår av riksdagens beslut att möjligheter till undantag i vattendirektivet ska utnyttjas fullt ut.
Tidan är kraftigt modifierad och borde därför klassas som kraftigt modifierad. Men länsstyrelserna och miljöfonden har inte lyssnat, hävdar VSVF i sitt uttalande.
Det var drygt en vecka sedan Vattenkraftens Miljöfond presenterade ett utkast till pilotprojektet. Representanterna för vattenkraften hävdar också att miljöfonden försöker mörka sin verkliga avsikter genom att inte använda det vedertagna ordet ”utrivning”, utan istället använder begreppen ”avsänkning av kraftverksdammar”.
”Utrivningarna av i drift varande vattenkraftverk blir möjlig eftersom Vattenkraftens Miljöfond vägrar att underkasta sig den politiska viljan om att klassa kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) som KMV”, skriver Västsvensk Vattenkraftförening.

Samstämmig kritik
Kritiken mot Vattenkraftens Miljöfond är relativt samstämmig bland kraftverksägare som Westsidan talat med. Meningen var att miljöfonden skulle vara neutral. Och inte bli ytterligare en aktör som arbetar för utrivning av den småskaliga vattenkraften. En kraftverksägare hävdar bland annat att fonden anställt flera miljöpartister, ett parti som öppet ställt sig bakom motståndarna till småskalig vattenkraft.
En kraftverksägare hävdar att förslagen visar att myndigheterna och fonden struntar i riksdagens beslut och istället arbetar efter den strategirapport som sammanställdes av Havs- och vattenmyndighetens dåvarande generaldirektör Björn Risinger, efter de hemliga så kallade högnivåsamtalen. Rapporten talade om att 570 småskaliga vattenkraftverk skulle rivas ut. Det har man visserligen senare förnekat.
Myndigheternas tolkningar och miljöfondens arbete har dock fått motståndarna till småskalig vattenkraft att vädra morgonluft. De har höjt ribban och talar nu förhoppningsfullt om att man kan nå upp till tusen utrivningar.
Det som oroar många kraftverksägare är också att det finns tecken som tyder på att motståndarna skaffat sig ett visst inflytande över miljöfonden.
Göran Åhrén

• WordPress
• Facebook

Ola mal på i Vänga kvarn

…trots statens kampanj mot småskalig vattenkraft

Wänga kvarn har hopp om framtiden. Kvarnen mal på, och bageriet bakar. Allt lokalproducerat. Men de senaste åren har varit en lång prövning. Av allt att döma, helt i onödan.
 
Idag samsas tre småföretagare i Vänga kvarn som har gamla anor. Så gamla att kvarnen måste betraktas som ett anrikt och värdefullt kulturminne, värt att bevara för framtiden.
Det verkar också vara den lokala opinionens åsikt, eftersom många i trakten har engagerat sig för att bevara den. Kvarnen har också fått stöd av kommunen.
Orsaken till prövningarna är att statliga myndigheter ifrågasatt verksamheten. Livligt påhejade av en liten men extrem minoritet, har tjänstemän på länsstyrelsen utfärdat förelägganden och krävt dyra tillståndsprocesser.
När WESTSIDAN kommer på besök möts vi av mjölnaren Ola Johansson. Han har fullt med vitt damm på kläderna. Han berättar att hjärtat i verksamheten är själva kvarnen.
Ola Johansson visar kvarnen och dammen, och berättar om kanalen som avleder vatten till turbinerna. Vänga kvarn drivs av ett strömkraftverk, som lånar lite vatten uppströms, och lämnar tillbaka det nedströms.

Ville renovera
Huvuddelen av vattnet i ån rinner i huvudfåran förbi Vänga kvarncafé. Kvarnen och verksamheten har alltså väldigt liten inverkan på miljön.
Kraftöverföringen var från början mekanisk. Först med ett vattenhjul, som sedan ersattes med två turbiner 1934. Man installerade också en generator och började producera elström.
Förutom kvarnen finns det en handelsbod, ett bageri och ett café.
Ola Johansson har varit mjölnare på Vänga kvarn i många år.
– Jag driver ju själva kvarnen här, säger han.
Turerna med länsstyrelsen har varit många. Men Vänga kvarn har nu kommit med i den nationella planen. Så nu är det lite lugnare.
– Vi har gått igenom processen, och fått avslag. Sedan har det varit tyst, säger Ola Johansson.
Problemen började för sex eller sju år sedan.
– Det var när vi ansökte om att få renovera vår kanal. De tyckte inte vi hade tillstånd över huvud taget. Trots att vi hade ett gammalt tillstånd, en häradsdom från 1849, säger Ola Johansson.

Fick föreläggande
Vänga kvarn fick ett föreläggande om att söka tillstånd. Kvarndammen var ett vandringshinder, påstod länsstyrelsen.
– De påstod att det fanns flodkräftor här. Det var rena osanningar de kom med, säger Ola Johansson.
Skulle dammen rivas, skulle det få omfattande konsekvenser för miljön på platsen.
Nu har länsstyrelsen lugnat ner sig, och verksamheten vid Vänga kvarn rullar vidare. Såväl kraftverk som kvarn, liksom bageri och café.
Själva anläggningen ägs av hembygdsföreningen. Kvarnen drivs av den elström som kraftverket producerar. Aggregatet är på 30 KW.
Överskottet, cirka 40 000 till 50 000 KWh per år, säljs på nätet.
Kvarnen är byggd så att kraften från turbinen kan kopplas mekaniskt till kvarnstenen.
– Jag kan köra med direktöverföring om jag vill, säger Ola Johansson.
Råvaran köper han från Vara lagerhus, och mjölet säljer han till kaféer, restauranger och några butiker, tre i Borås och en i Fristad.
Tre småföretag är beroende av kvarnen och elproduktionen. Förutom kvarnen, ett bageri och café och en lanthandel. Ola Johansson förser bageriet med mjöl.
År 2009 tog Ola Johansson över som mjölnare på Vänga kvarn. År 2011 renoverades de två tvillingturbinerna och anläggningen drivs idag till största delen med egenproducerad el. Mjölet som produceras är KRAV-märkt.

Statens kampanj
Länsstyrelsens föreläggande blev startskottet på en bitter strid som tog mycket tid och kraft.
För verksamheterna vid kvarnen var det ett allvarligt hot om de skulle tvingas till långvariga och kostsamma processer i domstol för att kunna fortsätta.
– Det är elströmmen vi slipper köpa som vi tjänar pengar på, säger Ola Johansson.
Det var i december 2013 det började. Skriftväxlingen med länsstyrelsen pågick några år. Vänga kvarn kunde visa upp en häradsdom från 1849 som visade att kvarnen hade tillstånd. Länsstyrelsen påstod att häradsdomen inte gällde.
Nu vaknade också motståndarna till småskalig vattenkraft. Älvräddarna påstod att Vänga kvarn var en ”husbehovskvarn” och att dess betydelse för elförsörjningen var så ringa att det inte motiverade något tillstånd.
När vi står vid den lilla dammen, i ett litet vattendrag, dit havsvandrande fisk aldrig kan nå frågar jag Ola Johansson vad problemet är.
– Ja, det kan man undra, svarar han.

Massivt stöd
Länsstyrelsen hävdar att detta är ett vandringshinder. Men var finns den vandrande fisken?
Detta är vid Säveåns källflöden. Staten ställer krav på omfattande och kostsamma miljökonsekvensbeskrivningar, bland annat.
Nu har det lugnat ner sig. Vänga kvarn är med i den nationella planen, och prövningen skjuts därmed på framtiden.
Men det är inte över.
Avgörande kan bli bedömningen av begreppet samhällsintresse. Och om myndigheterna tar till sig riksdagsmajoritetens beslut att omprövningarna ska fokusera på miljöanpassningar, och inte på målet att ”restaurera” alla vattendrag, som några aktivister och tjänstemän vill, ett mål som för övrigt inte är demokratiskt förankrat.
Ola Johansson berättar om allt stöd från den lokala opinionen. Bageriet har många kunder som vill kunna fortsätta köpa sitt bröd i Vänga. Kvarnen fick också stöd av Vänga miljögrupp. Även Borås kommun ställde upp och gav kvarnen sitt stöd.
– Ja, de har stöttat oss hela tiden, säger Ola Johansson.

Betydande besöksmål
Vänga bageri och café är ett betydande besöksmål med cirka 30 000 besökare varje år. Kvarnen ligger nära Vänga mosse som är naturreservat, som också drar till sig många besökare.
Det är därför lite märkligt att småföretagarna kring kvarnen och hembygdsföreningen ska behöva kämpa mot en statlig myndighet för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Länsstyrelsen har dock blivit bättre på senare år, berättar Ola Johansson. Det är stor skillnad.
Vänga bageri och café drivs idag av Oskar Lorentzon och Malin Jagetun. Företaget sysselsätter åtta säsongsanställda. Flest besökare har man på sommaren.
Oskar Lorentzon har svårt att förstå varför länsstyrelsen ställer till problem för Vänga kvarn.
– Det är hål i huvudet, säger han.
Det skulle ju förstöra miljön om man rev hela anläggningen, och man ändrar ju förutsättningar helt och hållet.
– Dammen har funnits här i över hundra år. Miljön har anpassat sig. Varför skulle man riva ut detta, säger Ola Johansson.
Och på platsen har det funnits dammar och kvarnar i flera hundra år.
– Hur ska vi veta hur det såg ut för 500 år sedan, undrar Ola Johansson.
Kraven från motståndarna är helt enkelt orealistiska, och man tar inte hänsyn till det kulturella värdet av att bevara kvarnen och miljön omkring den.
– Jag tror inte de kommer att riva. Kvarnen är för känd och för populärt. Och Vänga mosse är för välbesökt.

”Kortrest mat”
Oskar Lorentzon visar bageriet och berättar att de bakar allt på Ola Johanssons mjöl.
– Detta är hjärtat i verksamheten. Vi bakar allt som vi säljer i caféet. Hela den här verksamheten bygger på att kvarnen är igång, säger han.
Inriktningen är ekologiskt eller så lokalproducerat som möjligt. Han räknar upp en lång rad lokala producenter som levererar till bageriet. Ost köper man bland annat från Gäsene mejeri. Must från Trollhättan och ägg från olika lokala producenter i Västergötland. Och glassen är från Vänga glass.
Nästan allt är från Västergötland.
– I Norge pratar man mycket om ”kortrest mat”, säger Oskar Lorentzon.
Framtiden får utvisa hur ”kortrest mat” står sig mot teoretiska modeller om långsimmande fisk, när den nationella planen når Vänga. Kvarnen har i varje fall stöd från den lokala opinionen, och en majoritet i Sveriges riksdag liksom en kraftfull majoritet av svenska folket. Vilket borde räcka, i alla fall i en demokrati.
Göran Åhrén
WESTSIDAN: 2020-03-31

FOTNOT: Vänga café öppnar i samband med påskhelgen. Vår och höst har man öppet på helger. Under sommarmånaderna juni till augusti är det öppet tisdag till söndag.
Caféet serverar även en sopplunch. (Med reservation för ändringar p g a Corona)

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Småskalig vattenkraft:

”Vi måste få med det i planen”

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig. Vi måste få med det i den nationella planen, säger Rickard Nordin(C), som har en nyckelroll i arbetet med att få myndigheterna att böja sig för den politiska viljan.

– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), som är medveten om den oro som myndigheternas agerande skapat bland ägare till småskalig vattenkraft. Och han håller med om att myndigheterna hittills inte tillämpat lagen som det var tänkt.
För en tid sedan hölls ett seminarium i riksdagen om småskalig vattenkraft. Huvudfrågan var hur den politiska viljan ska få genomslag på våra myndigheter. Och hur den nya lagen tolkas.
Riksdagsledamoten Rickard Nordin deltog i seminariet. Han är medveten om den oro som många kraftverksägare känner. Eftersom han är ensam kvar i energiöverenskommelsen med regeringen, sedan moderaterna och kristdemokraterna hoppat av, så är Rickard Nordin en nyckelperson. Det är han som nu för samtalen med regeringen.
– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger Rickard Nordin.

Samhällsnyttig
– Att ändra lagen tror jag inte många är med på. Det skulle innebära en ny utredning, och en ny behandling i riksdagen, och det skulle ta flera år.
Det som har gått snett och som politiken nu måste bevaka är framför allt att även den småskaliga vattenkraften ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Och det måste politiken göra genom att se till så det kommer med i den nationella planen.
– Att få med att den småskaliga vattenkraften är samhällsnyttig verksamhet, säger Rickard Nordin.
En annan fråga som det finns indikationer på att myndigheterna inte tagit till sig är taket på 1,5 TWh som riksdagen beslutade om.  Där måste politiken bevaka att myndigheterna inte försöker hitta sätt att kringgå det. Det gäller exempelvis Natura 2000-områden.
– Att riktvärdet, taket på 1,5 TWh ska inkludera Natura 2000 områden, säger Rickard Nordin.

”Borde avvakta”
Det finns färska exempel på att länsstyrelser försöker påskynda ärenden och att man vill få fram beslut som innebär att man inte behöver räkna med produktionsbortfallet från några kraftverk i den nationella planen. Det gäller exempelvis Torp kraftverk i Munkedals kommun.
– Det är naturligtvis allvarligt om länsstyrelsen inte tar hänsyn till den nationell planen, säger Rickard Nordin, som menar att man borde avvakta tills den nationella planen är beslutad.
– Fram till dess borde länsstyrelserna lugna sig.
Intrycket är att några länsstyrelser istället påskyndar ett antal ärenden.
– Där borde regeringen be länsstyrelserna att ta det lugnt.
Det viktiga nu är att regeringen beslutar om den nationella planen.
– Och att den blir bra, säger Rickard Nordin.

Alla undantag
Det viktiga med riksdagens beslut var att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag, och att omprövningarna enligt den nationella planen inte får leda till massutrivningar.
– Det är det jag jobbar för stenhårt, säger Rickard Nordin, som anser att myndigheterna behöver bli bättre på att leva upp till den nya lagstiftningen.
– Än så länge tycker jag inte att man har tillämpat lagen som det var tänkt.
Rickard Nordin tror dock inte att det är mycket riksdagen kan göra i det här läget.
– Riksdagen kan inte göra speciellt mycket. Nu är det på regeringsnivå.
Han tror precis som många andra bedömare att Havs- och vattenmyndighetens arbete med nya författningar och vägledningar kommer att få stor betydelse för hur det kommer att gå.
– Ja, de kommer att spela en stor roll.

”Ledningsproblem”
Rickard Nordin är medveten om att oron är stor bland många ägare till småskalig vattenkraft.
– Det finns mycket oro kvar, säger han.
Han kommer att följa upp myndigheternas arbete med de uppdrag de fått av regeringen.
– Vi har gett ett antal uppdrag. Att de ska se över sina riktlinjer.
– Om HaV inte utför det som riksdag och regeringen ger dom i uppdrag att göra, då har vi ett ledningsproblem, och då är det en fråga för regeringen.
– Det jag kan göra är att fortsätta pressa på i förhandlingarna med regeringen, säger Rickard Nordin.
Han är bekymrad över att kristdemokraterna och moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen. Det innebär att han nu är ensam i samtalen med regeringen. Han tror dock inte att det är läge för att ändra lagen redan nu.
Göran Åhrén

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Småskalig vattenkraft:

Myndigheters vägran väcker frågor

Riksdagen höll seminarium om småskalig vattenkraft

STOCKHOLM: Den politiska viljan har svårt att få genomslag i praktiken. Myndigheter driver en egen agenda. Det är några synpunkter som kom fram när riksdagen höll ett seminarium om småskalig vattenkraft.

Ägare till småskalig vattenkraft tvingas kämpa vidare för att kunna producera ren förnyelsebar el. Detta upprör många, särskilt som riksdagen beslutat att vi ska utveckla vattenkraften, inte avveckla den.
I veckan hölls ett välbesökt seminarium i riksdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Sten Bergheden (M), tillsammans med Västsvensk Vattenkraftförening och Stödföreningen för småskalig vattenkraft.
Ett 20-tal kraftverksägare deltog i seminariet, liksom representanter för flera organisationer och sju riksdagsledamöter från fyra partier.
Den centrala frågan under seminariet var den nya lagen som trädde i kraft 2019, och hur berörda myndigheter agerat för att den politiska viljan ska få genomslag i praktiken. Färska exempel visar att flera berörda myndigheter fortsätter att driva sin utrivningsagenda trots att riksdagen beslutat om motsatsen.

Motvilliga myndigheter
Stödföreningen för småskalig vattenkraft och Västsvensk Vattenkraftförening inledde med att beskriva situationen.
Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, berättade ur kraftverksägarnas perspektiv hur det är att leva med åratal av ovisshet om hur det kommer att gå. Och vad det får för konsekvenser för viljan att investera och tankar på generationsskiften.
– Den här situationen lägger en död hand över den småskaliga vattenkraften, förklarade Johan Hillström.
Med utgångspunkt i familjeföretaget Bredöls kvarn och såg, beskrev han vilka konsekvenser olika beslut får för verksamheten, och hur den långa väntan på besked om man kan fortsätta eller inte påverkar företaget.
Göran Åhrén, från stödföreningen, talade om myndigheternas tolkningar och kryphål och att vattenmyndigheterna inte vill ändra sin syn på modifierade vatten trots att riksdagen beslutat att alla möjligheter till undantag ska tas tillvara.
– Flera exempel visar att myndigheterna fortsätter driva sin utrivningsagenda, säger han.
Den nationella planen riskerar att bli en plan för avveckling av stora delar av den småskaliga vattenkraften, precis som många kritiska remissinstanser varnade för innan.

Teori och praktik
Advokaten Arvid Sundelin berättade om den nya lagen, om avsikterna och om hur det blivit i praktiken. Och vilka problem som uppstått.
Det gäller exempelvis klassningen av vattendrag där riksdagen beslutat att man ska ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna jobbar dock efter en annan linje där de hävdar att små kraftverk inte kan klassas som kraftigt modifierade.
För att det ska bli en ändring krävs att Havs- och vattenmyndigheten skriver om sina föreskrifter. Och det arbetet har gått trögt.
Synen på vad som menas med samhällsintresse är av avgörande betydelse. Där förvaltningen valt en snävare tolkning som innebär att små vattenkraftverk inte anses ha ett samhällsintresse och därför inte kan undantas från strängare krav på miljöanpassning och därmed omfattande åtgärder vid omprövning.

Stor potential
Jan-Åke Jacobsson, kraftverksägare från Vessigebro, berättade hur han investerat i ett nytt kraftverk och därmed fördubblat produktionen av el. Han visade också hur hans anläggning anpassats till moderna krav.
Han visade med sitt exempel vilken potential det finns i att utveckla den småskaliga vattenkraften, istället för att avveckla den.
Jan-Åke Jacobsson visade också hur vattenkraften är det i särklass mest klimatvänliga energislaget av alla. Utsläppen av koldioxid, i en livscykelanalys, är avsevärt mindre än olja och gas, och betydligt mindre än kärnkraft. Men också mycket mindre än vindkraft och solenergi.
Ur klimatsynpunkt är vattenkraften alltså i särklass bäst.
Trots detta håller statliga myndigheter på att begränsa produktionen av el från små privata producenter.
Under seminariet kom också fram att argumenten för att förbjuda och riva ut dammar och kraftverk i många fall bygger på överdrifter eller i vissa fall felaktiga påståenden.
Exempelvis har länsstyrelser förbjudit verksamheter med påståenden om att dammar utgör vandringshinder, på flera platser där havsvandrande fisk ändå inte kan komma fram.
Det innebär i sådana fall en inskränkning i äganderätten utan motsvarande nytta för miljön.

Silverforsen
Ett exempel på detta är Silverforsen i Värmland. Gunnar Eriksson köpte Silverforsen 1966 och tillverkade båtar och möbler med elen som producerades. Överskottet sålde han till ett kraftbolag.
Han byggde om kraftverket på 1970-talet och fick då beskedet av länsstyrelsen att det inte behövdes något tillstånd för en befintlig anläggning. (Dammen har funnits sedan 1784)År 2014 fick Gunnar Eriksson ett föreläggande. Plötsligt var anläggningen olaglig. Han hotades med ett vite på 75 000 kronor med motiveringen ”Har bedrivit sin olagliga verksamhet under lång tid”. Han överklagade.
Gunnar Erikssons tog det väldigt hårt att plötsligt bli betraktad som en brottsling. Han dog i februari  2017 och fick aldrig uppleva att mark- och miljööverdomstolen till slut gav honom rätt.
Ena dagen miljöhjälte, nästa dag miljöbrottsling. Denna statliga helomvändning är fortfarande obegriplig för många kraftverksägare.
Ärendet ligger nu i Högsta domstolen för avgörande. Gunnar Erikssons efterlevande tvingas alltså kämpa vidare sedan Älvräddarna överklagat domen.

Äganderätten
Ytterst handlar detta om äganderätten. Och fall som Silverforsen visar den totala bristen på respekt för äganderätten bland en del tjänstemän på våra myndigheter. Äganderätten omfattar också rätten att bruka det man äger.
Länsstyrelsernas förbud och hot om viten innebär förlust av inkomster men också en omfattande kapitalförlust eftersom anläggningarna blir värdelösa. Staten kränker därför kraftverksägarnas mänskliga rättigheter.
Denna kränkning är särskilt grov som man i många fall inte kan eller ens anser sig behöva bevisa nyttan med besluten ur miljösynpunkt. Det är upp till kraftverksägarna att bevisa att de inte skadar miljön. Det råder alltså omvänd bevisbörda.
Länsstyrelsens agerande mot Silverforsen ledde till protester. Ägaren fick ett massivt stöd i bygden. Och en lokal opinion växte fram. Aktionsgruppen ”Rädda Silverforsen” bildades och har nu flera tusen medlemmar.
Liknande opinioner har växt fram på flera håll i landet. Bredöl, Nordanstig och Vramsån är bara några exempel.
Dessa opinioner blev också grunden till bildandet av Stödföreningen för småskalig vattenkraft.

Örekilsälven
Ett aktuellt exempel är Örekilsälven där länsstyrelsen vill riva ett kraftverk som är av vital betydelse för att förse Lysekils kommun med rent dricksvatten. Motivet är att vandrande fisk ska kunna ta sig uppströms kraftverket.
Där finns redan en laxtrappa, men den duger inte hävdar myndigheten.
Det kostar åtskilliga miljoner att riva dammen, och bygga en ny. Samtal förs redan mellan ägaren och myndigheterna.
Örekilsälven är ett exempel på vilken överdriven fokus det har blivit på fisk i Sverige. Vattendirektivet nämner knappt ordet fisk. Det dyker upp först i en bilaga. I Sverige handlar det nästan enbart om fisk.
Regeringen och myndigheterna försvarar sin hetsjakt på småskalig vattenkraft genom att hänvisa till EUs vattendirektiv. Läser man originaltexten framgår det klart att syftet med direktivet är att säkra medborgarnas tillgång på rent dricksvatten.
Exemplet med Örekilsälven visar alltså hur tokigt det kan bli när myndigheter med ett överdrivet intresse för fisk, ska tillämpa ett direktiv som egentligen handlar om rent dricksvatten.

Massivt stöd för vattenkraften
Målsättningar att restaurera alla vattendrag finns på några myndigheter. Oftast utan att vara politiskt förankrade. Vattenkraften har i själva verket ett massivt stöd i folkopinionen. Utrivningslinjen som drivs av ett antal aktivistiska tjänstemän, med stöd av organisationer som sportfiskarna och älvräddarna, har bara stöd av en procent av svenska folket. 84 procent vill ha kvar eller kan till och med tänka sig att bygga ut vattenkraften.(Källa: SOM-institutet)
Den folkliga stödet för den linje som Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och flera länsstyrelser driver, är med andra ord obefintligt. Det parlamentariska stödet är mycket svagt. Det är en stor majoritet i riksdagen för att behålla småskalig vattenkraft.
Det återstår ett antal frågor. Hur länge ska det här pågå, och varför har politikerna inte lyckats få stopp på detta, och hur kan det komma sig att statliga tjänstemän vägrar att följa folkviljan.
Kommunalrådet i Essunga kommun, Daniel Andersson, var den som i slutet av seminariet talade klartext och ställde frågan. Hur länge ska det här pågå egentligen.
En annan fråga som kom upp var vad ”moderna miljövillkor” egentligen är och vad det innebär. Det skulle kunna vara en politisk fråga, och något som politiken borde reda ut med berörda myndigheter.
Göran Åhrén

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Ägarna tvingas kämpa vidare

Riksdagens beslut får inte genomslag

Den politiska viljan får inte genomslag. Vattenmyndigheter vägrar använda vattendirektivets undantag ”fullt ut”. Enligt kraftverksägare fortsätter myndigheterna att driva sin utrivningslinje

När beslutet om den nationella planen för vattenkraftens miljöprövning närmar sig, då lämnar moderaterna och kristdemokraterna energiöverenskommelsen. Det innebär att de inte längre sitter med i genomförandegruppen.
För detta får de nu kritik från centerpartiet, som är ensamma kvar i genomförandegruppen tillsammans med regeringspartierna.
Nu växer oron hos ägare till småskalig vattenkraft att de politiska grälen kan innebära fritt spelrum för myndigheterna, att fortsätta driva sin utrivningsagenda.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, får kritik för att man genomför ett samråd med branschen via Internetkanalen Skype.

Fortsatt konflikt
För ett och ett halvt år sedan beslutade en majoritet i riksdagen att den småskaliga vattenkraften ska vara kvar. Regeringen fick i uppdrag att se till så att myndigheterna börjar arbeta för en miljöanpassning enligt en nationell plan.
Regeringen frigjorde medel för åtgärder inom vattenkraften genom att sänka skatten för de stora energibolagen, som i motprestation avsatte en summa till en nationell fond som ska bekosta exempelvis fiskvandringsvägar.
Många trodde, att den konflikt om den småskaliga vattenkraften som pågått ett tiotal år, därmed i princip skulle var över. Det visade sig vara för optimistiskt.
En viktig del i riksdagens beslut var att det skulle bli enklare regler. Västsvensk vattenkraftförening hävdar att Havs- och vattenmyndigheten inte levererar i den delen.
Myndigheten göt ingenting för att prövningarna ”inte ska bli onödigt administrativt betungande”, som riksdagen uttryckt det.
Och några nya vägledningar finns inte framtagna.
Istället befarar man nu att prövningarna kommer att bli ännu mer komplicerade än tidigare.

Vägrar ändra sin syn
Det tog regeringen ett år att formulera sitt uppdrag till myndigheterna att anpassa vägledningar och föreskrifter efter den nya lagen. Under tiden fortsatte diskussionerna om den nationella planen.
Det stod snart klart att myndigheterna inte tolkade riksdagens beslut på samma sätt som kraftverksägarna. Det gäller exempelvis möjligheterna till undantag i EU:s vattendirektiv.
Tanken från EU:s sida är att det kan finnas andra samhällsintressen, än sportfiskeintressen, och att det då är helt OK att ta hänsyn till dessa. Det finns domar i Europadomstolen om detta.
Men så resonerar inte vattenmyndigheterna. Riksdagen har beslutat att vattendirektivets möjligheter till undantag ska utnyttjas ”fullt ut”. Men detta vägrar vattenmyndigheterna att göra.
Enligt företrädare för branschen så skyller vattenmyndigheterna på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Och HaV skyller på vattenmyndigheterna. Klart är att tjänstemännen i den delen inte är villiga att följa riksdagens beslut.

Dialog via Skype
I Västsvensk vattenkraftförening är oron stor över utvecklingen. Det blir inte bättre av att HaV väljer att lösa regeringens uppdrag att föra dialog med branschen genom att ordna ett Skype-möte. (Ett möte där deltagarna är med via datorskärmar.)
Av handlingarna framgår att HaV inte tänker revidera sina vägledningar, hävdar föreningen.
På direkt fråga från Energiföretagen om det kommer att ske någon ”utveckling/uppdatering” av befintliga vägledningar, svarar HaV: ”Sannolikt inte.”
I regeringens uppdrag står det klart och tydligt att HaV ska utveckla uppdraget att vägleda en miljöanpassning. (”…får nu i uppdrag att utveckla detta arbete…”)
Havs- och vattenmyndigheten har tolkat regeringens uppdrag så att det inte är aktuellt just nu. (”…inte aktuellt i just detta regeringsuppdrag.”)
Västsvensk vattenkraftföreningen betecknar HaV:s tolkningar som ”synnerligen fria”.
”All politisk styrning har hittills visat sig helt otillräcklig”, skriver en företrädare för branschen i en kommentar. Föreningen uppmanar därför politikerna att inte släppa igenom den nationella planen ”innan en styrning av myndigheterna uppnåtts”.

”Sluta i kaos”
Branschföreträdare varnar också för att prövningsprocesserna kommer att sluta i kaos och i värsta fall i personliga tragedier. Utredningsuppdragen kan bli mycket omfattande med motiveringen att fonden betalar.
Förhandlingarna med Vattenkraftens Miljöfond är inte klara. Ägarna vet inte om man kommer att kunna betala ut en rimlig ersättning för produktionsförluster vid eventuell utrivning. Många kommer att stå kvar med skulder när allt är klart.
Det allvarligaste, enligt Västsvensk vattenkraftförening, är att vattenmyndigheterna vägrar att klassificera modifierade vattendrag som modifierade (KMV). Man vill med andra ord inte ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Myndigheternas avsikter framgår av länsstyrelsen i Jönköpings uttalande att det inte går att genomföra omprövningarna utan att några av kraftverken i Tidan rivs. Nu efterlyser man politiker som har modet att ”ta dessa självsvåldiga myndighetspersoner i örat.”
Westsidan (2019-12-12)

Småskalig vattenkraft:

Kritik mot nya föreskrifter

Snäv tolkning bäddar för nya konflikter

Myndigheters snäva tolkning bäddar för nya konflikter. Den politiska viljan har svårt att få genomslag när Havs- och vattenmyndigheten utfärdar nya föreskrifter. Risken är att den nationella planen för många blir en plan för avveckling.

Advokaten Arvid Sundelin är en av Sverige främsta juridiska experter på vattenfrågor. Westsidan fick en intervju med honom om hur ramdirektivet, och riksdagens beslut tolkas av Havs- och vattenmyndigheten.
Det finns anledning att ifrågasätta de nya vägledningar och föreskrifter som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, arbetat fram. De sätter upp kriterier som är snävare än vad politikerna avsåg.
– Då kan man ifrågasätta om det är i linje med propositionen, säger Arvid Sundelin.
I första hand tänker han på riksdagens beslut att de undantag som finns i EU:s ramdirektiv ska användas fullt ut.
Även tolkningen av direktivet skiljer sig åt på viktiga punkter. HaV har gjort en egen tolkning av direktivet.
– Vi är inte helt överens om det, säger Arvid Sundelin.
Det handlar bland annat om undantagen. Det man kallar KMV, kraftigt modifierade vatten, och vilka krav man kan ställa på ett vattendrag, som får konsekvenser för ägare till dammar och små vattenkraftverk.
Kraftverksägarna vill att fler vattendrag ska klassas som KMV. Men med HaV:s snäva tolkning går inte det.
– Ramdirektivet ger ett viss utrymme för vattenförekomster att pekas ut som KMV, säger Arvid Sundelin.
Riksdag och regering har sagt att myndigheterna ska ta tillvara möjligheter till undantag fullt ut. Men HaV har alltså snävat in utrymmet för att peka ut vattendrag som modifierade.
Följer man EU:s ramdirektiv så kan man klassa ett vattendrag som KMV om det finns en damm eller ett kraftverk. Men det fungerar alltså inte i Sverige trots att riksdagen beslutat om det. Och orsaken är att myndigheterna gör en snävare tolkning.
– I vissa fall fungerar det i vissa fall fungerar det inte, säger Arvid Sundelin.
– Man har en tillämpning som är väldigt begränsad. Man använder inte verktyget som det är tänkt.

Andra samhällsintressen
Det finns en dom i Europadomstolen som gäller ett nybyggt kraftverk i Österrike. Schwarze Sulm. Där konstaterar Europadomstolen att det går utmärkt att försämra den ekologiska statusen i ett vattendrag om det finns andra samhällsintressen som väger tyngre. Och det gäller även lokala samhällsintressen.
– Det är en ny verksamhet. Där möjliggör man en försämring av statusen, säger Arvid Sundelin.
– Det visar att man kan tillämpa det här på nya vattenkraftverk.
I Sverige arbetar man nu för att i en nationell plan begränsa produktionen av el från den småskaliga vattenkraften. En gräns är dock satt till 1,5 terawattimmar, TWh. Tanken är att man ska göra en avvägning mellan mest miljönytta och minst konsekvenser för elförsörjningen.
– Det kan man ju fundera på om det i ett äganderättsperspektiv är rimligt, säger Arvid Sundelin.
Regeringen anser i vilket fall att det är det. Och dessa 1,5 TWh håller man nu på att bryta ner till beting för varje vattendrag.
– Det arbetet har inte kommit så långt ännu. Varje avrinningsområde ska få ett beting, och tanken är att man ska hålla sig till det riktvärdet.
– Tittar man på ramdirektivet så finns det möjlighet att göra de här avvägningarna.
– Det finns möjligheter att göra inskränkningar i äganderätten av miljöskäl, en allmän miljönytta.

Styrande normer
Kritik har framförts mot miljökvalitetsnormerna, som i Sverige blivit juridiskt bindande. Normerna bygger inte alltid på vetenskaplig grund.
– Det är ingen hemlighet att vi inte har mätdata på våra vattenförekomster för att kunna klassificera dom.
– När man införde ramdirektivet så var tanken att det skulle vara ett planeringsverktyg för att kunna sköta våra vattenförekomster, för att kunna prioritera var man kunde göra förbättringar.
I Sverige har vi krånglat till detta med miljökvalitetsnormer. Med Weserdomen försvann möjligheten att göra rimlighetsbedömningar vid prövningar.
– Men direktivet har ett eget rimlighetssystem, säger Arvid Sundelin.
– Tidigare har man satt höga miljömål. Sedan har man tittat på vad som är möjligt att göra.
– Nu måste man titta på rimligheten i vattenförvaltningen.
Varför fungerar inte det då?
– Man är lite fast i gamla tänket. Man hör kommentarer om att det är i prövningen sedan som man ska göra rimlighetsbedömningen.
Det är förmodligen ett av skälen till att Vattenförvaltningsutredningen lyfter upp besluten om normerna på central nivå. Man föreslår att en särskild nämnd inrättas för att fatta beslut om normerna.

Många vattendrag
För den småskaliga vattenkraften har miljökvalitetsnormerna blivit ett problem. Det har flera orsaker.
Ett problem för Sverige är att vi har 27 000 vattenförekomster. Vi har alltså väldigt många sjöar och vattendrag. Det finns stater med ett fåtal vattenförekomster, eller vattendrag men väldigt stora.
Det finns alltså ingen möjlighet för Sverige att hålla koll på alla faktorer i alla vattendrag. Det skulle kräva ett mycket omfattande kontroll och provtagningsarbete. Och det skulle bli mycket kostsamt.
De metoder svenska myndigheter valt för att klassificera vatten påverkar småskalig vattenkraft.
– Man har tryckt in naturen i ett system där man klassificerar vattenförekomster på ett sätt som inte alltid stämmer överens om verkligheten, säger Arvid Sundelin.
Istället borde man titta på vad god ekologi är, och utgå ifrån vad som finns i verkligheten. Nu riskerar man att hamna fel.
– Man har tappat bilden av vad god ekologi är, säger han
Ett problem är att resurser och ambition inte är i balans.
– Som vattenmyndighet kan man inte titta på varje enskild vattenförekomst. Man har inte tillräckligt med resurser för det.
Däremot går det vid varje enskild prövning.

Rent dricksvatten
Läser man vattendirektivet framgår det att huvudsyftet EU hade var att se till så att medlemsstaterna har god tillgång till rent dricksvatten. I direktivet talar man därför om behovet av att ha kontroll på kemikalier och miljögifter i vattnet.
I Sverige görs det väldigt lite kemiska analyser.
– I vissa fall görs det kemiska analyser, men är det så att det inte görs kemiska analyser så borde man ju ändra på det, säger Arvid Sundelin.
Istället görs mycket av klassificeringen av vattendragen genom elfiske eller bedömningar.
– Fisk är en del av bedömningen, när det gäller den ekologiska statusen.
– Eftersom klassificeringen görs enligt principen ”one out – all out” är det den sämsta klassificeringen som styr. Även om kvalitetsfaktorn för fisk inte har någon särställning blir den avgörande om den är i den sämsta klassen. Och när det gäller vattenkraft är avsaknaden av vandringsfisk sannolikt den tydligaste indikatorn på att man inte har god status.

Fisk nämns först i bilaga fem i ramdirektivet. Varför har det blivit så stor fokus på fisk i Sverige?
– Jag kan tänka mig att vi har en viss förkärlek för ädelfisk i Sverige. Men när det gäller klassificeringen har fisken ingen särställning. Det är bara en del av bedömningen.
– Efter viss reflektion tror jag att det är stort fokus på fisk i vattenkraftspåverkade vattendrag för att det ger tydligast indikation på att det behöver vidtas åtgärder.
Är det rimligt att kräva att havsvandrande fisk kan komma fram överallt?
– Nej det är det inte. Det finns inget stöd i direktivet för att kräva att havsvandrande fisk kan ta sig fram där havsvandrande fisk aldrig kunnat ta sig fram tidigare.
Så det har inget stöd i direktivet att man ger sig på gamla befintliga anläggningar med det motivet?
– Nej så har jag inte tolkat direktivet.
– Har du vattendrag som har vandringshinder som funnits i flera hundra år, då borde man titta på vad det får för konsekvenser om man river ut.
Den övergripande tanken måste vara att man tittar på helheten, och vad det finns för nytta med att riva ut.
– Man tittar sällan på vilken ekologisk effekt det skulle få, säger Arvid Sundelin.

Efterlyser helhetssyn
– När det gäller vattenkraften så har vi den nationella planen, säger han.
Där har statsmakterna satt en gräns för hur mycket produktionen av el får minska som en följd av krävda åtgärder på den småskaliga vattenkraften. Man har alltså satt en ram för produktionsminskningen som angetts till 1,5 TWh.
– Det har man nu brutit ner i beting för varje avrinningsområde, säger Arvid Sundelin.
Nästa steg är att se vilka åtgärder som ryms inom inom det utrymme man har.
– Vilket utrymme för åtgärder finns inom ramen, och vad kommer man att uppnå för ekologiska fördelar av de åtgärderna.
Detta hänger ihop med klassificeringen av vattendragen. Och det politiska beslutet att använda de undantag som direktivet medger.
– Om man pekar ut KMV i den utsträckning som lagstiftaren avsåg, så borde man få ett slutresultat som blir rimligt, säger Arvid Sundelin, som också efterlyser en helhetssyn i arbetet med den kommande omprövningen.
Annars är risken att man kommer att fokusera för mycket på att uppnå ett visst resultat i  varje enskilt vattendrag. Frågan är om myndigheterna klarar av det.
– Jag tror att det finns förutsättningar att klara av det, säger Arvid Sundelin.

Olika målbilder
Ett problem är att målbilden av vad den kommande omprövningen ska leda fram till skiljer sig så mycket mellan myndigheter, verksamhetsutövare och lagstiftaren. Det gäller exempelvis gränsen på 1,5 TWh.
– Myndigheterna anser att det inte spelar så stor roll. Att det skulle kunna bli mer än det. Verksamhetsutövarna ser det som något man inte ska överskrida.
Vad lagstiftaren egentligen avsåg har parterna svårt att komma överens om.
– Tanken från lagstiftaren var nog att det inte skulle bli så mycket utrivningar. Utan mer åtgärder för att miljöanpassa vattenkraftverken.
En slutsats av detta skulle kunna bli att berörda myndigheter egentligen fortsätter att driva sin utrivningslinje. Medan verksamhetsutövarna anser att den småskaliga vattenkraften genom riksdagens beslut är fredad.
– Som myndigheterna tolkar direktivet kan det bli fråga om betydligt fler utrivningar än verksamhetsutövarna tänkt sig, säger Arvid Sundelin.
– Direktivet förutsätter ett visst mått av politiska beslut. Och direktivet kräver att det görs avvägningar.

Brist på förankring
Bristen på politisk förankring är ett återkommande tema inom vattenförvaltningen. Som också tas upp i den utredning som nyligen kommit med sitt förslag.
Däremot saknas det fortfarande en djupare analys av varför Sverige tolkat EU:s ramdirektiv som man gjort, och vad det kan bero på att det blivit en sådan fokus på dammar och kraftverk i den svenska myndighetsutövningen.
Det framgår av EU:s ramdirektiv för vatten att det är rent dricksvatten som är det övergripande målet.
– Ja, det håller jag mer om. Vi har haft ganska bra dricksvatten i Sverige, säger Arvid Sundelin.
– Vi har ju bra vatten i Sverige. Jag tror att utgångspunkten är att vi har bra vatten men har ambitionen att göra det ännu bättre.
– Men ambitionen har blivit lite för hög, och sedan har en del myndigheter gått lite för långt, fortsätter han.

Andra samhällsintressen
I det arbetet har det inte funnits plats för de avvägningar som direktivet förutsätter när det gäller hänsyn till andra samhällsintressen.
Det har då blivit en krock mellan överdrivna ambitioner, och målet att att ha ett fungerande samhälle.
Den stelbenta tolkningen av vattendirektivet ställer till problem även för andra verksamheter i Sverige, förklarar Arvid Sundelin.
Ett exempel är de svenska reningsverken. Påverkan från reningsverk gör att många vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status. På grund av tolkningen av den så kallade Weserdomen, och det icke-försämrings-krav som följer av den, så får många städer problem med att bygga ut. Ramdirektivet gör bara undantag för fysiska förändringar, inte för utsläpp av näringsämnen.
– Den svenska tolkningen underlättar dock inte detta utan komplicerar snarare frågan ytterligare och begränsar möjligheten att ge tillstånd, säger Arvid Sundelin.
Det är alltså den svenska tolkningen av reglerna som gör det omöjligt.

Brabbar elförsörjningen
För kraftverksägarna ligger det en risk i att myndigheterna inte kommer att respektera den gräns för produktionsförlust på 1,5 TWh som man kommit överens om.
– 1,5 TWh är en produktionsförlust vi tål, men om man överstiger den siffran, då kommer vi att få negativa effekter på elförsörjningen, säger Arvid Sundelin.
En orsak till detta är den utredning som legat till grund för framtagandet av den nationella planen.
– Det innebär egentligen att energisystemet inte kommer att fungerar som det är tänkt.
FOTNOT: Gränsen på 1,5 TWh bygger på en utredning som Havs- och vattenmyndigheten gjorde tillsammans med Energimyndigheten och Svenska kraftnät.
Westsidan
(2019-11-24)