”Maten är inget utsläpp”

”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna.
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits.
Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre.

”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.

Kostråd förnekar fotosyntesen

Ensidig fokus på utsläpp leder fel

Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.

Man förstår inte
Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför.
Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.

”Räknas globalt”
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Om det ska bli rätt
måste man
räkna rätt”

Timbro: ”Bygg ut vattenkraften”

Lägg ner vattenmyndigheterna. Och bygg ut vattenkraften. Det föreslår den liberala tankesmedjan Timbro i en färsk rapport.
Utgångspunkten för rapporten är att Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. För att det ska bli möjligt att producera den el vi behöver, måste det bli mindre krångligt att få tillstånd. Politiken behöver därför fatta en rad beslut som gör det lättare att projektera ny elproduktion i landet.
När det gäller vattenkraften vill Timbro lägga ner de fem vattenmyndigheterna och öppna för att bygga ut vattenkraften. Man konstaterar att potentialen är att öka produktionen av el från vattenkraft med hela 18 procent
.

Timbro föreslår:

”Lägg ner vattenmyndigheterna”

Av Göran Åhrén
Sverige behöver mer el. Men byråkratiska hinder står i vägen. Det konstaterar Timbro i en rapport som också innehåller 15 förslag. Tankesmedjan vill bland annat lägga ner de fem vattenmyndigheterna och bygga ut vattenkraften.

Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. Men byråkratiska hinder och regleringar står i vägen för en utbyggnad av elproduktionen i landet. Timbro föreslår nu 15 reformer för att underlätta en nödvändig ökad produktion av el.
Ett av förslagen är att lägga ner vattenmyndigheterna.
Timbro skriver att en rad regleringar och juridiska hinder står i vägen för en utökad elproduktion.
”De regleringar och politiska hinder som det finns tillgängliga siffror för vittnar om stora effekter på energiförsörjningen: det kommunala vetot mot vindkraft, skyddet av vissa vattendrag och de politiska ingreppen mot kärnkraft har hindrat elproduktion spå uppemot 65 TWh varje år. Det motsvarar nästan halva Sveriges nuvarande elanvändning”, skriver Timbro.
Men det finns lösningar, hävdar man.
”För att företagen ska kunna ställa om krävs avregleringar för solkraft, vindkraft, vattenkraft och kärnkraft.”
Timbro har sammanfattat sina förslag i 15 punkter. Man vill ta bort begränsningen på tio kärnkraftsreaktorer och tillåta kärnkraft på fler platser. Man vill också ta bort det kommunala vetot mot vindkraft.
Punkt fyra och fem handlar om vattenkraften.
”4. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar.”
”5. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen  med särskilda bestämmelser.”
Timbro vill också lägga ner de fem vattenmyndigheterna.
”10. Lägg ner de fem vattenmyndigheterna för att främja en nationell helhetssyn på vattenkraften.”
När det gäller vindkraften vill Timbro att försvaret ska kunna ge villkorade tillstånd. Man vill också att målet som det är formulerat ändras. Från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt.
Timbro vill också underlätta för solkraften genom att byggnader på samma fastighet ska kunna gå på samma nätkoncession och inkludera solkraften i områden av riksintresse för energiproduktionen. Skyddet för historiska, , kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden, eller skyddet för kyrkor och byggnadsminnen, ska inte kunna hindra installation av solceller.
I övrigt vill Timbro underlätta för brytning av uran som behövs till kärnkraft, samt gå från individskydd till artskydd för fåglar, för att underlätta utbyggnad av vindkraft.
Alla förslagen för samlade i en rapport som Timbro lät publicera på nyårsafton, den 31 december.
Elanvändningen kommer att öka. En fördubbling till 2045 är att vänta. Rapporten hänvisar till tre undersökningar som kommer fram till en ökning på i genomsnitt 270 terawattimmar.  (240, 286 och 310 TWh)

Bygg ut vattenkraften

Av Göran Åhrén
Bortfallet av el får inte överstiga 1,5 TWh. Beräkningar visar att det är betydligt större. Enligt en beräkning kan det handla om över tio procent. Ett problem är att vi har fem vattenmyndigheter. Timbro vill därför lägga ner vattenmyndigheterna, och bygga ut vattenkraften.

Ett kapitel i rapporten handlar om vattenkraften. Timbro inleder med att redogöra för bakgrunden till att småskalig vattenkraft nu omprövas, för att som det heter få moderna miljövillkor. Tyvärr har Timbro, precis som många andra i Sverige, tagit till sig en del missuppfattningar om EUs ramdirektiv för vatten.
Den ensidiga inriktningen på fisk som präglar den svenska vattenförvaltningen, har egentligen inte något större stöd i vattendirektivet. Det är en svensk tolkning. Vattendirektivet handlar i huvudsak om att säkra tillgången på rent vatten för Europas befolkning, och arbetet med att reducera miljögifter och utsläpp av farliga kemikalier dominerar huvudtexten. Fisk nämns knappt i direktivet.
Timbro konstaterar dock att det finns en intressekonflikt mellan klimatmålen och den ensidiga inriktningen på fisk i vattenförvaltningen.
”För att klimatomställningen ska bli möjlig behöver dock uppdateringen av miljökraven ske på ett sådant sätt att allt för stora mängder grön elproduktion inte går förlorade.”
Bortfallet av elproduktion får inte överstiga de 1,5 terawattimmar elproduktion, som riksdag och regering har beslutat.

”Förenklade analyser”
”Vattenmyndigheternas nya förslag till miljökvalitetsnormer, som är styrande för utfallet i domstolsbeslut, bygger på förenklade konsekvensanalyser och missar betydelsefulla perspektiv på kostnader och systempåverkan.”, skriver Timbro.
Det är särskilt allvarligt som analyser av energiföretagen visar att miljönyttan är begränsad.
Återigen håller alltså myndighetsaktivism på att driva igenom kostsamma åtgärder som inte medför motsvarande nytta. Vilket alltså torde strida mot proportionalitetsprincipen.
Grundproblemet enligt Timbro är att vattenförvaltningen sköts av fem olika vattenmyndigheter. Dessa fem myndigheter har i en gemensam rapport skrivit att de räknar med ett produktionsbortfall på fem (5) terawattimmar. Mer än tre gånger så mycket som riksdag och regering beslutat.
Och detta är vattenmyndigheternas egen bedömning.
Konsultföretaget Sweco bedömer produktionsförlusterna enbart från Natura 2000-områden kan bli så mycket som 10 terawattimmar.
Vattenmyndigheterna respekterar alltså inte de beslut som riksdag och regering har tagit.

Stort bortfall av el
”Bara i dessa naturskyddat områden riskerar därmed motsvarande drygt 7 procent av Sveriges nuvarande elkonsumtion att gå förlorad till följd av omprövningen av miljövillkor.”
Stämmer detta så är skillnaden mellan politiska beslut, och den verklighet som exempelvis ägare till den småskaliga vattenkraften upplever, närmast groteskt stor.
I sökandet efter lösningar pekar Timbro i sin rapport på möjligheten ”att fullt ut utnyttja EU-rättens möjligheter till klassning av vattenförekomster som kraftigt modifierade och användning av undantaget ”mindre stränga krav”.
Detta har riksdag och regering beslutat om. I en normal demokrati hade det varit självklart att myndigheter rättar sig efter demokratiskt fattade beslut, och anstränger sig för att verkställa dessa. Men så fungerar inte vattenförvaltningen i Sverige.
Sverige behöver öka elproduktionen. Inte minska den.
De fem vattenmyndigheterna bör därför läggas ner, konstaterar Timbro. Samma slutsats har två statliga utredningar kommit fram till. Kristdemokraterna har föreslagit samma sak i riksdagen; lägg ner vattenmyndigheterna.

Stor potential I VA-kraft
Potentialen om man tillåter ny vattenkraft i orörda älvar, samt i vattendrag med särskilda bestämmelser, är 24 terawattimmar årligen, enligt en inventering gjord av Svensk Energi. Det motsvarar 18 procent av den totala elanvändningen år 2020.
Timbro vill därför att Sverige tillåter utbyggnad av vattenkraften även i orörda älvar och skyddade vattendrag.
”För klimatets skull bör Sverige tillåta vattenkraft i alla vattendrag och samtidigt ställa höga miljökrav på de verksamheter som finns där”, avslutar Timbro sin rapport.
Tombros lösning är sammanfatta i tre förslag:
– Lägg ner de fem vattenmyndigheterna. Främja en nationell helhetssyn på vattenkraften.
– Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar.
– Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen med särskilda bestämmelser.
(4 kap. 6 paragrafen, miljöbalken)

Timbro:
”Lägg ner vatten-
myndigheterna.
Och bygg ut
vattenkraften.”

Makten över vattenkraften

Kerstin Davidson skriver i denna krönika om skenande elpriser, om det absurda att mitt i elkrisen diskutera hur mycket vi ska minska produktionen från småskalig vattenkraft, när vi istället borde underlätta för att öka produktionen. Bortfallet riskerar att bli väsentligt större än den gräns som politiken satt, skriver hon.
Krönikan var först publicerad i Blekinge Läns Tidning, BLT, och har väckt en hel del debatt. WESTSIDAN publicerar nu krönikan efter medgivande av Kerstin Davidson och Blekinge Läns Tidning.
”Sportfiskare och älvräddare har med sitt snäva särintresse fått ett orimligt stort inflytande över vår elförsörjning”, skriver Kerstin Davidson, bland annat.

Hur länge ska sportfiskarna
ha makt över vår elförsörjning?

Vinterkylan kom tidigt och skenande elpriser får det att svida i många människors plånböcker. Men mitt i den elkris vi nu bevittnar ägnar sig myndigheter åt att avveckla ren och förnybar energiproduktion.

Det handlar om vattenkraften, den småskaliga i synnerhet. Alla de runt 2.000 vattenkraftverken i landet ska miljöprövas och få moderna miljötillstånd, enligt den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen och M, C och KD. Men, har politikerna tillagt, produktionen får inte minska med mer än  1,5 terawattimmar, TWh, vilket motsvarar drygt 2 procent av vattenkraftens totala produktion.

I Ekots lördagsintervju 4 december uttryckte Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraft vid Tekniska högskolan i Stockholm, sin frustration över att debatten kring vattenkraften handlar om hur mycket produktion som ska tappas:  ”Men varför ska vi tappa över huvud taget?”

Från branschens sida har man också uttryckt oro, bortfallet kan bli väsentligt större än den begränsning politikerna angett. För tyvärr lär inte den politiska viljan räcka långt, när processerna hamnar hos länsstyrelser och miljödomstolar. Den småskaliga vattenkraften har i flera år varit hårt ansatt. Många länsstyrelser har arbetat för att så långt möjligt riva ut små kraftverk. Målet, fritt strömmande vatten, är ivrigt påhejat av föreningarna Älvräddarna och Sportfiskarna. De båda organisationerna har även satt i system att överklaga när tillstånd till fortsatt elproduktion har medgivits.

Ett argument för dem som vill avveckla de småskaliga kraftverken är att de ändå producerar så lite att det är betydelselöst för vår elförsörjning. Eller, som Sportfiskarna beskriver det på sin Facebooksida, ”en spottstyver”.

Men det är inte sant. Den samlade produktionen för de småskaliga anläggningarna är 4,5 TWh, nästan motsvarande produktionen i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. 

Och mer kan det bli. Det finns möjligheter att utveckla den befintliga vattenkraften, vässa den med ny teknik för att öka och effektivisera produktionen. Det finns också goda möjligheter att bygga förbifarter för vandrande fisk. Vad som krävs är bland annat tillmötesgående myndigheter som vill se lösningar.

Sverige har gott om forsar och fina fiskevatten, de borde kunna tillgodose Sportfiskarnas fritidsintresse. När Älvräddarna och Sportfiskarna getts talerätt i svenska domstolar i frågor som rör vattenkraft har de med sitt snäva särintresse fått ett orimligt inflytande över allas vår elförsörjning. 

Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, i stället för att avveckla.

Kerstin Davidson

”Det enda rätta
vore att utveckla vattenkraften,
istället för att avveckla”

En del sportfiskare gör lite som de vill. Här, vid Emån, pågår flugfiske bakom skyltar om fiskeförbud.