Landsbygd

Rutger Staaf tyckte något saknades. Som lärare och handledare stimulerade han eleverna till att också upptäcka hur människan bidragit till att öka den biologiska mångfalden.

Jordbruk ökar mångfalden

”Aktivism fokuserar bara på negativ påverkan”

WESTSIDAN: Den biologiska mångfalden har ökat tack vare människan. Det är fakta, men inte den bild vi matas med. Orsaken är aktivism, som fokuserar på negativ påverkan, hävdar Rutger Staaf.

I höstdag får jag ett elevarbete från gymnasiet i min hand. Det handlar om biologisk mångfald. Men det är inte den vanliga visan.
”I skolor och tidningar ges mest en negativ bild av människans påverkan på naturen, både i nutid och dåtid.”
Så inleds ett av de elevarbeten, vid Lagmansgymnasiet i Vara, som har haft Rutger Staaf som handledare. Titeln på elevarbetet är; ”Biologisk mångfald – Människan en viktig faktor.”
Elevarbetet är skrivet av Kajsa Olandersson. Hennes slutsatser väcker intresse. Människans påverkan har ”varit mycket positiv och även givit upphov till positiva kaskadeffekter”.
”Det är människan som genom att öppna landskapet och skapa nya biotoper bidrog mest av alla faktorer till en ökning av den biologiska mångfalden”, skriver hon.
Det hade varit lätt att avfärda detta som ett elevarbete på gymnasienivå. Men förordet är skrivet av professor Urban Emanuelsson, Alnarp, och han är mycket positiv och betecknar uppsatsen som något av ”frontforskning”.
”Mer och mer har man dock kommit att förstå hur den traditionella markanvändningen har främjat ett rikt växt- och djurliv på många håll”, skriver Urban Emanuelsson.
Och lite längre ner konstaterar han:
”Kunskapen om hur människan faktiskt format en del av den biologiska mångfalden i vårt land är viktig även för dagens  svenskar.”

Viktig information

Detta är ju inte den vanliga bilden i media. Och inte budskapet från de organisationer som dominerar miljödebatten. Där framställs ofta jordbruket och skogsbruket som miljöbovar.
Eftersom elevarbetet har några år på nacken, kontaktade Westsidan handledaren och läraren Rutger Staaf och bad om en förklaring.
– I Skåne ökade den biologiska mångfalden med 50 procent när man började odla upp jorden, säger Rutger Staaf.
Om inte människan rört runt i den svenska naturen, hade vi bara haft 70 procent av den biologiska mångfald vi har idag, berättar han. Källan är professor Urban Emanuelsson.
Rutger Staaf tyckte detta var viktig information till eleverna. Problemet var bara att de flesta läroböcker inte tog upp den positiva sidan av människans påverkan.
Miljöorganisationer, media och många lärare fokuserar enbart på de negativa effekterna av mänsklig verksamhet.
– Många läroboksförfattare är inspirerade av miljöaktivister. En del är miljöaktivister själva, säger Rutger Staaf, som tog kontakt med bokförlag och påtalade bristerna men utan resultat.
Han skrev också en artikel om problemet. Och tog kontakt med skolinspektionen, men fick svaret att de inte granskar läroböcker, utan bara resultaten av undervisningen.

Elevarbetet som öppnade ögonen på redaktionen och fick beröm av en professor.


Synen på människan

Nu kunde man ju tro att Rutger Staaf skulle få problem. Som många andra som inte sjunger i den rätta kören. Men det var faktiskt inte så farligt. Han hade så gott renommé som lärare, och var så uppskattad av sina elever, att skolan accepterade det han gjorde.
– Jag var respekterad där, säger han.
Det bidrog säkert att skolan fått positiv uppmärksamhet för en del av Rutger Staafs arbete med eleverna. Nu är han pensionär, och har därför inga problem med att prata öppet om detta.
I grunden handlar det om synen på människan, sammanfattar Rutger Staaf. Är människan bara till skada? Eller är människan också till nytta för andra arter?
Vi backar tillbaka för att få en bild av Rutger Staaf. Vem är han?
Rutger Staaf är uppväxt på en gård. Han har härsat hö, och släppt djur i beteshagar. (hessja eller härsa, båda stavningarna är OK)
– Jag är uppväxt med naturen. Jag har varit bonde, säger han.
De hade mjölkkor, grisar och höns. Dessutom gödsvin ett tag.

Negativ bild

Intresset för naturen kom med modersmjölken. När han senare som lärare undervisade elever reagerade han över hur människan framställdes som fiende till naturen. Som ett hot mot den biologiska mångfalden. Det var svårt att smälta.
Han visar några exempel på läroböcker som är väldigt negativa.
– De tar bara upp människan negativa inverkan på naturen. Om undervisningen ska vara objektiv då måste ju också de positiva sidorna tas upp, säger Rutger Staaf.

Som lärare började han följa sin egen övertygelse. Han tog ut eleverna i naturen, och de lät dem själva ta reda på fakta om den biologiska mångfalden. Och fick en positiv respons.
Rutger Staaf är kritisk till hur miljöorganisationer arbetar med att påverka skolorna och ger eleverna en negativ bild av människans roll i naturen.
– De är aktiva och skickar ut material, säger Rutger Staaf, som också berättar att han själv som lärare släppt in bland annat fältbiologerna till eleverna.
Men det blev inte bra, hävdar han. Eleverna reagerade inte bra.
– Det blev för alarmistiskt. Och de skuldbelägger människan.
– Dessa miljöorganisationer måste hela tiden hitta fel på saker. Annars har de inget existensberättigande.

Rutger Staaf visar sällsynta vattendjur, varav några han själv sett i levande livet.

Statsbidrag

Rutger Staaf är också kritisk till att miljöorganisationerna får stora summor i statsbidrag.
Mycket av den information de går ut med håller inte för en faktagranskning, förklarar Rutger Staaf. Han tar exemplet med fåglarna som miljöorganisationerna hävdar har svårt att hitta boträd.
– De hävdar att jord- och skogsbruket förstör boträden. Det är inte sant. Vi har i själva verket mer träd och skog nu än för 100 till 150 år sedan.
Han tar exemplet Halland. Som för drygt hundra år sedan såg ut som Skottland ungefär. Det fanns stora skogar i både Halland och Skottland en gång i tiden. Men man ville ha mer jordbruksmark och betesmarker.
Skogarna höggs ner. Tills slut såg det ut som ödsliga hedmarker.
Idag finns det alltså mer boträd än på 1800-talet. Ändå driver miljöorganisationerna sina osakliga kampanjer.
Det är ett exempel på hur miljöorganisationer skuldbelägger människor hela tiden.
Han tar ett annat exempel. Det fanns mycket mer kor förr.
– Hela södra Sverige var som en enda kohage.
Det gynnade insekter. Som är beroende av koskit för att föröka sig.

Det växer igen

Miljöaktivister har fått för sig att naturen skulle må bättre om den fick sköta sig själv. Men då skulle landskapet växa igen, förklarar Rutger Staaf.
– Då får vi bara skog, skog, skog.
Och då skulle vi förlora en stor del av den biologiska mångfald vi har idag.
När människan öppna upp landskapet, och började odla jorden, då ökade den biologiska mångfalden, förklarar Rutger Staaf. Vi behöver öppna landskap för biologisk mångfald.
– Naturvårdsverket har skrivit en bra bok om detta, fortsätter han. (”Bruk och missbruk av naturens resurser.”)
Människan har alltså spelat en stor roll för att utveckla den biologiska mångfalden.
– Jag ser människan som en del av naturen. Människan är inte bara till skada för naturen, eller för andra arter.

Svalor ökar

Rutger Staff tar ett annat exempel. Ladusvalorna.
– På järnåldern började man bygga mer ladugårdar. Det blev kallare då, säger Rutger Staaf.
Då ökade antalet ladusvalor.
Men den stora ökningen i den biologiska mångfalden kom när vi började bruka jorden. Forskare kan se hur artrikedomen ökar. Bland annat när man borrar i sjöbottnar och får upp sediment som innehåller växtrester och pollen.
Det ger bevis för att den biologiska mångfalden ökade för cirka 3000 år sedan, när jordbruket kom igång på allvar.
För Rutger Staaf har det varit viktigt att visa den positiva inverkan människan haft på den biologiska mångfalden. Att vi faktiskt bidragit till mer liv, och fler olika typer av liv.
– Det är viktigt att eleverna förstår detta. Får man bara höra att allt människor gör är negativt, då bryr man sig inte om att ta tillvara det vi har, säger Rutger Staaf. (Westsidan, 2019-12-17)
Göran Åhrén

Landsbygden påverkas av beslut som bygger på tankar, idéer och föreställningar i vår tid. Äganderätten naggas i kanten under förevändning att man ska skydda den biologiska mångfalden. Mycket tyder på att hoten som målas upp är överdrivna. Läs Westsidans granskning av tillgängliga fakta bakom påståenden om pågående massutrotning.

WWF uppmanar i stort uppslagna kampanjer folk att skänka pengar för att ”stoppa utrotningen”. Det är dock svårt att hitta stöd i fakta för ett pågående massutdöende.

Stora överdrifter i debatten

Inget stöd i fakta för påståenden om massutdöende

Överdrifter präglar debatten om biologisk mångfald. Det finns inget stöd i fakta för att vi befinner oss i ett massutdöende. Ändå påverkas våra beslutsfattare av larmrapporterna.

Jorden kommer att gå under. Allt liv kommer att dö ut. Och det är människans fel.
Detta är saker man allt oftare får höra.
Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning, hävdar både journalister och företrädare för olika miljöorganisationer.
Det handlar alltså om biologisk mångfald. Ett begrepp som blivit allt vanligare sedan miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Två konventioner skrevs under av 153 stater. Klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Det har gått 27 år sedan dess. Man kan ju tycka att det är ett klent resultat av dessa konventioner, om vi nu befinner oss mitt i ett massutdöende.
Ett av de länder som tog dessa konventioner på stort allvar var Sverige. Vi beslöt oss därför att kolla med Artdatabanken, som finns på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som är ansvarig för den så kallade rödlistan. Vi ville se hur det ser ut i verkligheten.

”Nationellt utrotade”
Rödlistan är en lista över utrotningshotade växter och djur. I rödlistan är alla arter indelade i olika grupper, beroende på hur hotade de är.
Det finns en särskild grupp för nationellt utrotade djur. Om vi befinner oss mitt i ett massutdöende, då borde antalet arter i den kategorin öka.
Svaret vi fick från Artdatabanken visar att det är tvärt om. Kategorin nationellt utdöda minskar.
Faktum är att forskarna har dålig koll på hur många arter det finns på jorden. De har också dålig koll på hur många arter som dött ut.
Enligt Artdatabanken finns 202 arter registrerade i kategorin nationellt utdöda. Detta är enligt den rådande rödlistan. Och siffran är från 2015.
År 2000 registrerades 258 arter i kategorin nationellt utdöda. År 2005 var det 219, och 224 år 2010.
Man kan alltså inte säga att kategorin nationellt utdöda ökar. Istället minskar den. Artdatabanken säger i en kommentar att detta främst beror på att det är svårt att bedöma när en art är definitivt försvunnen från landet.
Att siffrorna går lite upp och ner, beror på ökad kunskap, förklarar Artdatabanken.

Naturskyddsföreningen hävdar att krisen för den biologiska mångfalden är ett hot mot mänskligheten.

Gul snäppfluga
Vad är det då för arter som betecknas som nationellt utrotade? När vi tittar på några exempel bland de utdöda hittar vi gul snäppfluga. Det finns en observation från 1842 i Göteborgstrakten. Och en observation från 1855, då man såg flera exemplar. Sedan 1855 finns ingen observation. Flugan finns dock bl. a. i Italien och Frankrike.
Etthundrafyrtiofem år (145 år) efter den senaste observationen beslutar någon att den gula snäppflugan ska föras upp på listan över utrotade arter i Sverige.
Elegant rödrock (Ampedus elegantulus) är enparasit som lever av död ved. Larven eller skalbaggen har påträffats en gång, 1889, nära Ringsjön i Skåne.
”Om arten skulle återfinnas på någon plats i landet bör alla åtgärder för att gynna den genomföras.  Bildandet av naturreservat kan då behövas, liksom åtgärder för att artificiellt tillskapa passande yngelplatser”, skriver Artdatabanken. (Artfakta.se)
Intressant kan också vara att nämna Svart stork (Ciconia nigra) som betecknas som nationellt utdöd trots att den ofta syns i landet. Antal observationer: Öland; 2 252, Skåne; 1 126, Västergötland; 764, Uppland; 479, Gotland; 257, Närke; 208, Småland; 182, Södermanland; 156, Halland; 148, och så vidare.
Siffrorna är från 2015 då rödlistan uppdaterades senast.
”Arten observeras årligen i ett varierande antal”, skriver Artdatabanken.
Varför betecknas den då som utrotad? Det beror på reglerna. En fågelart betecknas som utrotad om det inte finns några verifierade häckningar. Och den har tidigare häckat sparsamt i södra och mellersta Sverige. Verifierade häckningsfynd har inte noterats sedan 1950-talet. (Närke) Fågeln häckar i Balticum, upp till Finska viken.

WWF försöker skrämma oss med bilder av det här slaget.

FN-plattform
Efter att ha läst det här känns det ju inte som om jorden omedelbart håller på att gå under. Eller att allt liv håller på att dö ut. Ändå hör vi detta ständigt i medierna.
Sveriges Television, SVT, och Sverige Radio publicerar ofta uppgifter om detta, eller att vi står inför en massutrotning.
I ett program i P1, möjligen Filosofiska rummet, hör man hur en kvinna plötsligt skriker; ”Vi står inför den största massutrotningen i jordens historia.”
Efter att ha tagit del av fakta från Artdatabanken ställde vi oss frågan var dessa uppgifter kommer ifrån.
En del medier hänvisar till FN:s plattform för biologisk mångfald, IPBES. (Intergovernmental platform for biodiversity and ecosystem services.) De kom med en rapport i maj 2019 där man hävdar att en halv till en miljon arter riskerar att utrotas.
Tidningen Sveriges Natur skrev efter det att FN nu bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter.
”Upp till en miljon arter hotas av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter”, heter det. Och längre ner i texten står det; ”Enligt rapporten riskerar en halv till en miljon av dagens drygt åtta miljoner arter att utrotas.”
Sveriges Natur skriver vidare att flera av studiens experter anser att den sjätte massutrotningen av jordens arter redan har inletts.
Klent resultat av konventionen från Rio således.

Men det finns en lösning enligt WWF…

”Stoppa utrotningen – bli fadder”
Uppgifterna kommer alltså delvis från FN. Men de kommer också från miljöorganisationer som WWF, Världsnaturfonden, och den nybildade Extinction rebellion. Men Greenpeace och Naturskyddsföreningen deltar också i kampanjerna.
Det framgår av de flesta av organisationernas hemsidor att larmen är ett sätt att tjäna pengar. WWF:s hemsida skriver så här:
Stoppa utrotningen. En miljon arter riskerar att försvinna. När den biologiska mångfalden minskar, rubbas balansen i ekosystemen, fortsätter man.
”Utan fungerande natur kollapsar vår matförsörjning och ekonomi”, heter det vidare.
Vi är alltså på väg mot en katastrof, förkunnar man i vit text på en svart botten, och vi måste agera nu!
Sedan blir hemsidan plötsligt ljusare, och så skriver WWF: Tillsammans är vi lösningen. ”Vi ska rädda livet på planeten.” Bli fadder, uppmanar WWF. ”HJÄLP OSS ATT STOPPA UTROTNINGEN.”
Sedan får man välja månadsbelopp själv. Hundra kronor, tvåhundra kronor eller trehundra kronor.

Man får välja själv om man vill skänka 100, 200 eller 300 kronor.

”28 000 arter hotas”
Det märkliga är att när man kollar detta med den internationella rödlistan, som förs av IUCN, International Union for Conservation of Nature, så hävdar de att det är 28 000 arter som hotas. Inte en halv miljon, som blev till en miljon i händerna på alarmister.
En del av dessa 28 000 är dessutom bara regionalt hotade, ungefär som den svarta storken i Sverige.
https://www.iucnredlist.org/
Vad ska man dra för slutsatser av detta? En skulle kunna vara att hoten överdrivs. Frågan är i vilket syfte.
Budskapen om hoten mot den biologiska mångfalden sprids i medierna och påverkar våra beslutsfattare.
I en kommunal handling stod det för en tid sedan att 3 000 arter om året, de senaste 20 åren, har försvunnit från jordens yta. En sökning visade att källan av allt att döma var Naturskyddsföreningen.
Det skulle alltså betyda att 60 000 arter dött ut de senaste 20 åren.
Det är svårt att hitta stöd för en sådan siffra i några faktabaserade källor.
I Sverige finns det enligt Artdatabanken cirka 60 000 arter av växter, djur och svampar. Av dessa är omkring 5 000 arter rödlistade. Det är i Sverige.
Biologer Westsidan talat med säger att antalet arter som dött ut i själva verket har minskat. Den norske biologen och forskaren Mårten Jödal hävdar exempelvis att det bara är en eller två arter per år som dött ut. Och att det sammanlagt handlar om 860 arter sedan år 1500.

Nya arter uppstår
Men den stora frågan är varför det i den offentliga debatten aldrig pratas om att det uppstår nya arter. Flera experter Westsidan pratat med hävdar att det hela tiden uppstår nya arter och att den biologiska mångfalden i själva verket ökar.
WWF rapporterar faktiskt positiva nyheter också. Nyligen rapporterade WWF att forskarna bara det senaste året hittat 157 nya arter ”i den biologiskt rika Mekongregionen”. Tre av de nya arterna var däggdjur.
Intressant kan också vara att WWF genast ville freda de nya arterna.
Flera miljöorganisationer försöker koppla ihop biologisk mångfald med klimatfrågan. Arter dör ut för att människan påverkar klimatet, hävdar man. Det finns inget vetenskapligt bevis för att klimatförändringar orsakade av människan skulle ha orsakat att någon art dött ut, hävdar biologen Mårten Jödal.
Charles Darwin lärde oss att arter hela tiden utvecklas. Inget är statiskt. Naturen är i ständig förändring. En del av förklaringen till alarmismen kan vara att debatten först av personer som är starkt fokuserade på att bevara.

Bilden visar massutdöenden, men också hur den biologiska mångfalden hela tiden ökar.

Utdöende ökar inte
En annan förklaring är hur systemet för rödlistning är utformat. (Se särskilt avsnitt nedan)
Så här skriver Artdatabanken på SLU:
”Rödlistning i Sverige följer det system som har utvecklats av den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, för att utvärdera och bedöma tillståndet för arter i naturen.”
Ardatabanken skriver vidare att rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar. Men den har ingen juridisk status.
När vi ringer Artdatabanken kan de först inte svara på hur många arter som redan är utrotade. Inte heller om det är en grupp som ökar i antal.
Karin Ahrné arbetar på Artdatabanken.
– De flesta förändringar på rödlistan beror på att vi får ökad kunskap om arter. Jag jobbar med fjärilar själv, så jag har bäst koll på dom, säger Karin Ahrné.
Hon berättar i alla fall att det inte är så många arter i kategorin nationellt utdöda.
– Generellt är det inte så många arter i den kategorin, säger hon och förklarar sedan:
– Det är inte den kategorin vi sätter mest fokus på.
Jag frågar om nya arter som uppstår. Men det kan hon inte svara på.
– Det hör egentligen inte till rödlistan. Men vi har en databank över antalet arter, säger Karin Ahrné.
Skillnaden mellan arter som dör ut, och nya arter som upptäcks, finns heller inte registrerad.
– Det är inget som bedöms i rödlistan.
Det sker hela tiden förändringar. Evolutionen går långsamt, förklarar hon.
– Artbildning kan ske genom att arter blir isolerade från varandra.
– Arter har alltid bildats och försvunnit, men det sker i snabbare takt nu, förklarar hon.
Westsidan (2019-11-24)

Skänker vi bara pengar till WWF och de andra organisationerna, så ordnar dom så att de hotade arterna överlever, ekosystemen inte kollapsar och att vi därmed inte går under.

FAKTA och BAKGRUND

Den rödlista vi har nu är från 2015. Det är den fjärde i ordningen. Rödlistan uppdateras vart femte år. Det kommer alltså en ny nästa år.
Arbetet började år 2000. Den svenska rödlistan följer de kriterier som Internationella naturvårdsunionen, IUCN, fastställt.
Rödlistan upprättas av Artdatabanken, som har tillgång till ett hundratal experter för bedömningen. Dessa är indelade i 14 olika specialistgrupper.
Artdatabankens rödlista bygger på insamlade observationer. Dessa kommer från experter, museer, forskning och frivilliga rapportörer.  Alla arter delas in i olika kategorier.
Listan från 2015 innehåller data om cirka 22 000 arter. Av dessa bedöms 4 273 vara rödlistade i olika kategorier. Allt från nära-att-bli-hotad, till regionalt utrotade etc Så här skriver Artdatabanken själv om sina uppgifter:
”Rödlistan är en prognos för risken att enskilda arter dör ut i Sverige. Den listar arter som har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Rödlistan kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd.”
”…analyserna syftar till att kvantifiera utdöenderisken.”
”Den är ett hjälpmedel för att kunna göra naturvårdsprioriteringar, men den har ingen juridisk status.”
Rödlistan tas fram av Artdatabanken som är knuten till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och den fastställs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Rödlistan delas in i olika kategorier.
Nationellt utdöd (RE)
Akut hotad (CR)
Starkt hotad (EN)
Sårbar (VU)
Nära hotad (NT)

Kategorierna CR, EN och VU betraktas som hotade. Utöver detta finns kategorier för ej bedömd (NE), ej tillämplig (NA).
Arter som inte uppfyller några kriterier klassas som livskraftig. (LC)

IUCN:s rödlistningskriterier

Även kategorin nära hotad (NT) ingår i rödlistade arter. För att klassas som nära hotad räcker det med en populationsminskning under tio år eller tre generationer på 15 procent. För akut hotad (CR) krävs det 80 procent.
Även om en arts utbredningsområde minskar, fragmenteras eller fluktuerar, kan arten hamna på rödlistan. Arealen avgör CR, EN, VU eller NT.
Övriga kriterier är om antalet reproduktiva individer minskar, eller arealen populationen befinner sig på minskar. En analys över risken för utdöende kan också leda till rödlistning, där en bedömd risk på fem procent på 100 år kan räcka för kategori NT.

FAKTA
Nationellt utrotade:
2000: 258
2005: 219
2010: 224
2015: 202

”Det pågår en massutrotning av liv på jorden, och klimatet närmar sig kollaps. Även mänsklighetens existens är hotad.”


Extinction rebellion
är en radikal miljörörelse som kopplar ihop klimat och biologisk mångfald, och menar att politikerna är för passiva. Man försöker påverka genom aktioner och civil olydnad av olika slag. Man vill att regeringen ska utlysa nödläge för klimatet och jordens arter, och kräver att regeringarna agerar omedelbart. Klimatutsläppen ska ner till noll år 2025. (Källa: Extinction rebellion)

Källor:
Ardatabanken, IUCN, WWF, Naturskyddsföreningen, IPBES
Miljömytene av Mårten Jödal

Karl Hedin sammanfattar i boken ”Maktmissbruk – ett hot mot demokratin” sina slutsatser om aktivistiska tjänstemän och maktfullkomliga myndigheter.

”Kämpa för demokratin”

Karl Hedin jämför med en smygande statskupp

Vi måste kämpa för demokratin. Och återinföra tjänstemannaansvaret. Det hävdar Karl Hedin som är kritisk till den maktförskjutning som skett, från riksdag till departement och myndigheter.

– Vi håller på att förlora förtroendet för rättssystemet, säger industrimannen och skogsägaren Karl Hedin, när han besöker Främmestads bygdegård.
Han förklarar hur han menar att det hänger ihop. Vi har ett tjänstemannavälde. Regeringen styr genom utnämningsmakten, rätten att tillsätta myndighetschefer.
– Det är tjänstemännen som bestämmer. Och tjänstemännen hittar på egna grejer. De respekterar inte riksdagsbesluten.
– Det fanns ett tjänstemannaansvar före 1976, fortsätter han.

Ser vissa samband
Karl Hedin börjar se vissa samband. Mellan det som händer i äganderättsfrågan, i vargfrågan, i strandskyddsfrågan och i statens kampanj mot småskalig vattenkraft. Han liknar det vid en statskupp, ”som sakta men säkert och relativt obemärkt smugit sig på oss medborgare.”
Regeringen har det yttersta ansvaret genom utnämningsmakten.
– Den är det viktigaste, säger Karl Hedin.
– Det är ju tjänstemännen som i slutändan bestämmer och de utnämns av regeringen, de väljs inte av riksdagen.
– Det är i departementens, myndigheternas och de statliga verkens tolkningar av riksdagsbesluten, som de föreskrifter vi medborgare måste rätta oss efter mejslas fram, säger Karl Hedin.

Respekterar inte riksdagen
– Dessa tjänstemän respekterar inte riksdagsbesluten utan hittar självsvåldigt på egna föreskrifter och handlar som det passar deras egna personliga eller regeringens åsikter.
– De går iland med detta och de straffas inte, då de egentligen inte har något juridiskt ansvar för sitt handlande.
Det finns bara en viktig fråga för den här och nästa riksdag att lösa, menar Karl Hedin. Och det är att restaurera demokratin.
– Se till att makten utgår ifrån folket och inte som nu från tjänstemän i departement, myndigheter och statliga verk.
Återinför tjänstemannaansvaret till det som gällde innan Olof Palme och socialdemokraterna i praktiken avskaffade det 1976.

”Kämpa för demokratin”
Karl Hedin uppmanar alla att ställa frågan till sina riksdagsledamöter;
”Varför ska jag rösta på dig när du inte har någon makt?”
”Hur ska du ta tillbaka den så det är någon mening att gå och rösta över huvud taget?”
”Om riksdagen bara har makt i teorin, har vi då någon demokrati?”
– Vill man ha demokrati får man kämpa för den, avslutar Karl Hedin, och uppmanar alla att göra det.
– Jag gör det, säger han.
– Det här är ju en statskupp. Jaga de olagliga tjänstemännen. Se till att ta tillbaka makten!
(Westsidan: 2019 10 18)

Med utgångspunkt i sitt eget fall belyser Karl Hedin brister i rättsväsendet som kan ses som symptom på något ännu allvarligare. Det handlar ytterst om demokratin. Foto: Westsidan.
Karl Hedin om KARL HEDIN

Karl Hedin greps och häktades

Var hela operationen en personlig vendetta?

Karl Hedin greps och häktades. Han anklagades för grovt jaktbrott men släpptes efter 31 dagar i isoleringscell. Själv är han övertygad om att den omilda behandlingen var en vendetta för kritiken av polis och åklagare i boken ”De jagade jägarna”.

Karl Hedin grips den 26 oktober 2018. Han förs till Kronobergshäktet där han tvingas klä av sig, får sätta på sig häkteskläder och blir sedan inlåst i en fyllecell.
Efter några dagar i fyllecell flyttas han till häktet.
Karl Hedin och de övriga gripna förhörs flera gånger. Åklagaren får av allt att döma inte fram tillräckligt med bevis. Och den 26 november släpps Karl Hedin ur häktet.
Det visar sig att åklagarens bevisning utgörs av ett vittnesmål från en psykiskt labil kvinna, och polisen och åklagarens felaktiga tolkning av ett telefonsamtal Karl Hedin haft med sin syster.
Det visar sig också att polis och åklagare spanat på Karl Hedin sedan 2016, bland annat med hjälp av telefonavlyssning. Man har också försökt rekrytera angivare. Hur länge telefonavlyssningen pågått är okänt.
Åklagaren grundar alltså sina beslut dels på uppgifter från hustrun till en man som också anklagas för brott, och dels på en utskrift av telefonavlyssningen. ”Den trovärdiga källan”, kvinnan, tar emellertid tillbaka sina uppgifter. Men först i februari 2019. Hon hävdar då att allt är lögn.

Missar viktiga delar
Åklagarens utskrift av telefonsamtalet visar sig senare inte stämma med ljudupptagningen. Åklagaren skyllde på bristfällig teknik. När bättre teknik användes framgick att polis och åklagare missat viktiga delar i telefonsamtalet.
– De tar bort det som visar att jag inte sköt någon varg, säger Karl Hedin.
Av de utelämnade delarna framgår att det inte sköts någon varg. Vilket åklagaren senare medger.
– Det visar att jag inte sköt någon varg, säger Karl Hedin. Vilket åklagaren alltså tillstår sju månader senare.
Frågan är om bevisningen medvetet manipulerats eller om det bara var dåligt skött. För att få klarhet i detta är det viktigt att ljudupptagningen inte förstörs, framhåller Karl Hedin. Han har därför bett att få ta del av inspelningen, men det har inte åklagaren gått med på. Karl Hedin har också bett om garantier från åklagaren att inspelningarna inte förstörs. Men inte heller detta har åklagaren gått med på.

Anmäler åklagaren
Efteråt polisanmäler Karl Hedin telefonavlyssningen. Han menar att åklagaren bryter mot lagen.
– Dom bryter medvetet mot lagen, säger Karl Hedin.
Internutredningar tittade på ärendet i sex veckor, sedan skickade man det till riksåklagaren. Riksåklagaren meddelade att det inte gick att utreda eftersom det saknas protokoll. Det fanns alltså inget protokoll från beslutet om telefonavlyssning.
Det visade sig att JK, Justitiekanslern, 2016 vid en inspektion av Västmanlands tingsrätt, påpekat att dokumentationen vid beslut om telefonavlyssning var bristfällig.
Karl Hedin gjorde även en anmälan till Säkerhets- och integritetsnämnden, som ännu inte tagit upp frågan till behandling.
Riksåklagaren gör bedömningen att telefonavlyssningen skulle anses som ett ringa integritetsbrott och därför inte skulle vara straffbart, och beslutar därför att inte inleda någon förundersökning.
– Börjar vi misstänka att polis och åklagare är aktivister, och inte objektiva tjänstemän, var hamnar vi då, säger Karl Hedin.
Efter alla turer hävdar åklagare Lars Magnusson att misstankarna mot Karl Hedin kvarstår. Oklart dock på vilka grunder.
Karl Hedin är idag övertygad om att han kastades i fängelse för sina åsikters skull. Och att det kan ha funnits hämndmotiv från polis och åklagare för att han hängde ut dom med namn i sin bok ”De jagade jägarna”.
– Det är inget bra när man börjar kasta folk i fängelse för sina åsikters skull. Vi håller på att förlora förtroendet för rättsväsendet, säger Karl Hedin.

Svaga misstankar
De brott Karl Hedin är misstänkt för är att han enligt åklagaren skulle ha överlämnat gift till en man och en kvinna för fem år sedan, och instruerat hur det ska användas. Uppgifterna kommer från kvinnan, den så kallade ”trovärdiga källan.”
Inga förhör styrker åklagarens påstående. Alla närvarande hävdar idag att det aldrig inträffat.
Det andra brottet enligt åklagaren är att Karl Hedin skulle ha skjutit en varg mellan 11.00 och 12.00 vid besök på platsen där hans jaktlag skulle jaga älg dagen därpå. Polisen har dock inte hittat någon död varg. Det finns ingen skottplats utpekad. Ingen har hört något skott. Karl Hedin själv är klädd i vardagskläder och har ingen jaktutrustning.
Källan är det avlyssnade telefonsamtalet med systern. När åklagaren efter åtta månader lyssnar på inspelningen förstår han att ingen varg har skjutits. Åklagaren tar därför tillbaka den anklagelsen.
Det märkliga är att åklagaren trots allt detta fortsätter att hävda att Karl Hedin är misstänkt för jaktbrott. Men nu handlar misstankarna om försök till brott eller förberedelse till jaktbrott.

Kastas i fyllecell
På dessa grunder, sätter Nationella operativa avdelningen på kort tid in 30 poliser, för att gripa fyra män. De kastas i fyllecell och får sitta där i fem dygn.
Fylleceller är gjorda för berusade som inte kan ta vara på sig. Allt som finns är en madrass på golvet. Ingen kudde. Ingen lysknapp. Ingen toalett. Vatten ur ett hål i väggen. En avloppsbrunn. Väckning varje timme.
Fem dygn i fyllecell betecknar Karl Hedin som tortyr.
– Vem beordrade denna behandling av nyktra personer?
Därefter satt han 26 dygn i vanligt häkte med restriktioner. Han fick bara träffa vakter och sin advokat.
– Efter 19 dygn visste åklagaren att ett frisläppande inte kunde skada utredningen. Ändå lät han mig sitta inlåst i 31 dygn. Jämför yrkeskriminella som släpps ut kort tid efter att polisen kommit in med dom.
– För mig blir detta logiskt bara på ett sätt. Meningen var i första hand att skada mig, inte att finna bevis för ett brott.

Vendetta
Karl Hedin är därför övertygad om att operationen var en personlig vendetta som man försökte dölja med ”den trovärdiga källan”. En vendetta för att Karl Hedin kritiserat polis och åklagare för deras sätt att arbeta med misstänkt jaktbrott när varg är inblandad.
Karl Hedin betonar att vargen är illegalt inplanterad. (Se artikel om vargen)
Vargen är farlig och orsakar stor skada för många människor på landsbygden, och den är långt ifrån hotad av utrotning.
– Vi har en statsapparat som istället för att minska vargstammen och skadorna, arbetar för att skadorna ska öka hela tiden. De som skyddar sig själva och sina tamdjur ska anses grovt kriminella och dömas till fängelse, säger Karl Hedin.
Straffskalan bara för förberedelse till grovt jaktbrott är ett halvt till fyra års fängelse.
– Trotts nuvarande antal på mellan 300 och 400 vargar utsätter den svenska staten på ett olagligt sätt hittills ostraffade medborgare för fängelse och trakasserier i åratal vid blotta misstanken att någon varg skulle ha jagats. Ett djur bland miljontals andra som människan dödar varje år.
Karl Hedins slutsatser av detta, redovisas senare, i en artikel om vår demokrati. (Westsidan: 2019-10-15)

Vargen är illegalt inplanterad. Det hävdar Karl Hedin, som anser att den misslyckade rovdjurspolitiken leder till ökad misstro mot myndigheterna. Foto: Westsidan (arkivbild)
Karl Hedin – om VARGEN

”Vargen är inplanterad”

Statens misslyckande leder till minskat förtroende

Vargen är inplanterad. Illegalt. Det hävdar Karl Hedin. Ökade skador på tamdjur leder till minskat förtroende för staten. När problemen växer, börjar vargstammen minska. Staten tolkar detta, och sätter in specialpolis.

I takt med att vargstammen växer, ökar skadorna på tamdjur. Liksom missnöjet bland drabbade landsbygdsbor. Detta leder enligt Karl Hedin till ökad misstro mot myndigheter och samhället.
Denna misstro förstärks när staten med olika åtgärder försöker öka vargstammen ytterligare. När antalet vargar plötsligt minskar, tolkar staten detta som att minskningen beror på grov brottslighet (illegal jakt), och sätter in specialenheter mot jägarna.
Resultatet har Karl Hedin skildrat i boken ”De jagade jägarna”, och uppföljaren ”Maktmissbruket – ett hot mot demokratin”, där ha kritiserar aktivistiska tjänstemän som han anklagar för maktmissbruk.
Karl Hedin tog vid sitt möte i Främmestad upp bakgrunden till de problem vi har med rovdjur. Fram till 1965 var det skottpengar på varg. Det året sköts den sista av den ursprungliga skandinaviska vargstammen. En skytt fick då 4 000 kronor för att döda en varg.
Det dröjer inte länge innan idén föds i Naturskyddsföreningen. 1971 startas Projekt Varg av dåvarande sekreteraren i Naturskyddsföreningen Mats Segnestam och professorn i zoologi Bertil Haglund.

”Inplanterad varg”
Efter att ha dragit slutsatsen att vi aldrig kommer att få någon varg att vandra in, började de titta på andra alternativ. Lösningen blev att föda upp vargar i djurparker för att sedan plantera ut djuren.
Projektet Varg söker tillstånd att få sätta ut varg i Dalarna och norra Värmland. Men får nej. Generaldirektören på Naturvårdsverket skriver att det skulle bli för mycket skador för ortsbefolkningen.
Man söker tillstånd på nytt, men får nej igen.
– Två år senare dyker det plötsligt upp vargar i norra Värmland, säger Karl Hedin.
– Utan att deras vandring genom hela renbeteslandet upptäcks av samer eller andra.
Enligt ryktet kringgick Projekt Varg förbudet att plantera ut varg genom att illegalt släppa vargar på andra sidan gränsen till Norge. I Norge går händelserna under beteckningen Ulvemysteriet.
Forskning på vargarnas arvsmassa visade att vargarna inte är släkt med de finska eller baltiska vargarna.
– Den enda rimliga förklaringen till att vargen dyker upp i Värmland, just där det var tänkt att den skulle planteras in av Projekt varg, är att den är inplanterad av människor knutna till Projekt varg, säger Karl Hedin.
Inplanteringen är illegal, eftersom de inte fick tillstånd, förklarar han.

Vargstammen växer varje år. Resultatet är ökade skador på tamdjur, och konflter med landsbygdsbefolkningen. Foto: Westsidan (arkivbild)

Skadorna ökar
Vargstammen växer med 120 procent per år. Resultatet blev ökade skador på tamdjur och konflikter med landsbygdsbefolkningen. Personer som skjuter varg för att freda sina tamdjur åtalas.
– Den första juridiska cirkusen, säger Karl Hedin.
De mest kända fallen var Gräsö 2002 och Dals Ed 2004. Paragrafen 28 i jaktlagen, om när man har rätt att skydda sina djur, debatteras flitigt. Och lagen ändras så småningom som en konsekvens av all uppståndelse.
Politiken försöker skapa ordning. Tre utredningar tillsätts. Vilket leder till nya riksdagsbeslut.
En fråga som debatteras är hur många vargar Sverige ska ha. Riksdagen beslutar att mellan 170 och 270 vargar ska betraktas som en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket landar på 270 vargar.
Naturvårdsverket har sedan ändrat sig och hävdar nu att det krävs 370 vargar för gynnsam bevarandestatus.
– Man skiter i riksdagsbeslutet, säger Karl Hedin.

Problemen växer
Vargstammen ökar, liksom skadorna på tamdjur. Till slut blir det ett beslut om att gynnsam bevarandestatus uppnåtts och myndigheterna tillåter licensjakt på varg. Beslutet innebär ”tillväxtminskande licensjakt”, alltså inte att minska stammen till den nivå riksdagen beslutat om.
Det blir jakt. Men den störs av aktivister, som också börjar överklaga besluten om licensjakt.
– Århuskonventionen åberopas och vi får den andra juridiska cirkusen, säger Karl Hedin.
Aktivister lyckas stoppa licensjakter genom att överklaga alla beslut.
Problemen växer. Förtroendet för statens sätt att sköta frågan minskar hos landsbygdsbefolkningen i drabbade delar av landet.
Åren 2014-15 minskar tillväxten av vargstammen. Från att ha ökat stadigt, minskar plötsligt vargpopulationen.
– Sett ur aktivisternas synvinkel är detta ett misslyckande, säger Karl Hedin.
– Vad gör man. Man skyller på någon annan. Man skyller på jägarna.

Specialpoliser
Saten skapar en särskild organisation för att utreda och beivra miljö- och artskyddsbrott inom polisens Nationella operativa avdelning, NOA, och åklagarsidan REMA – Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.
– Man skapar en ny organisation.
Resultatet bli ett antal märkliga rättsfall där jägare anklagas för jaktbrott.
Karl Hedin engagerade sig i frågan efter några fall som berörde honom illa.
Ett fall handlade om en man som sköt en varg som angrep familjens hund.
– Mannen åtalades för att han tog med sig bössan.
Enligt Karl Hedin blev familjen trakasserad av REMA-åklagare.
Karl Hedins engagemang resulterade i boken ”De jagade jägarna”. Med utgångspunkt i det så kallade Lillhärdalsfallet kritiserar Karl Hedin samhällsutvecklingen med självsvåldiga tjänstemän, maktmissbruk och försvagad demokrati. Han hävdar att vargen är olagligt inplanterad, och att detta leder till försämrade levnadsvillkor för människor på landsbygden.

Karl Hedin under presskonferensen i Främmestad. Foto: Westsidan.

Telefonavlyssning
Han kritiserar också de ansvariga chefer som tillåter att miljöåklagare och miljöpoliser använder telefonavlyssning och övervåld mot misstänkta jägare, och att de i praktiken trakasserar, skrämmer och utdömer egna straff.
Ett medel åklagarna har för att sätta fast misstänkta jägare för jaktbrott är telefonavlyssning. Lagen säger att man bara får använda telefonavlyssning när det gäller brott med förväntade straff på över två års fängelse.
– Det finns inget domslut där det blivit mer än två års fängelse för jaktbrott, säger Karl Hedin, som ifrågasätter objektiviteten hos åklagaren när han vet att inga fall lett till mer än två års fängelse.
Ändå använder de telefonavlyssning.
– Dom bryter medvetet mot lagen, säger Karl Hedin.
Besluten om telefonavlyssning är hemliga, så det finns ingen insyn.
– Men av det jag sett verkar det ha gått rutin i att lämna tillstånd på lösa grunder.

”Skaka trädet”
Karl Hedin är också kritisk till hur häktningar går till i Sverige.
– Jag påstår att det inte är en förhandling. Av det jag upplevt och det jag hört från Lillhärdalsfallet, Hälsinglandsfallet och mina medolycksbröder i Västmanlandsfallet, så är det ingen förhandling.
Karl Hedins slutsats är att polis och åklagare tar sig friheten att själva utdöma straff. Han kallar systemet ”Straff före dom”. Det innehåller metoden ”skaka trädet”.
– Man skapar en misstanke. Verklig eller konstruerad. Telefoner avlyssnas. (Skaka trädet 1). Vid minsta antydan; kasta den misstänkte i fängelse och bryt ner honom, kanske bekänner han något (Skaka trädet 2)
Och slutligen gör man husrannsakan (Skaka trädet 3.)
Sedan skapar man oro genom att ingen får veta vad åklagaren hittat. Låt den misstänkte leva med detta i två år eller mer.
Detta leder fram till Karl Hedins eget fall som skildras kortfattat i nästa artikel.
(Westsidan: 2019 10 01)

Intresset för Karl Hedins fall är mycket stort. Det var fullsatt i Främmestad när han berättade om sitt eget fall, sin syn på skogen och rovdjurspolitiken. Foto: Westsidan.

Åklagaren hittade inga bevis

Vägrar trots det lägga ner förundersökningen

Karl Hedin satt häktad en månad. Misstänkt för ett brott han inte begått. Åklagaren hittar inga bevis, och tvingas släppa honom, men vägrar trots det att lägga ner förundersökningen.
För Karl Hedin har detta förändrat livet.

Antalet möten är nu uppe i ett 40-tal. De flesta är mycket välbesökta. Industrimannen och jägaren Karl Hedin berättar själv om händelserna som förändrade livet för honom.
Vi träffade Karl Hedin i samband med mötet i Främmestad, i Essunga kommun. Mötet var det 42:a för Karl Hedin, och det kom cirka 300 personer. Intresset för hans fall är alltså mycket stort, och han har noterat liknande siffror på andra möten.
Fallet Karl Hedin är på många sätt typiskt för den konflikt som råder mellan stad och land. Det kan gälla skogen, strandskyddet, små vattenkraftverk, enskilda avlopp eller som i det här fallet, en misslyckad rovdjurspolitik.
Innan mötet i Främmestad hölls en presskonferens. Mycket handlade om de rättsliga turerna i hans fall, som aldrig tycks ta slut.

Häktad en månad
Karl Hedin summerar själv turerna i rättsväsendet. ”Ingen har gjort något fel.”
Ändå har Karl Hedin suttit häktad i över en månad. Hans vapen har beslagtagits. Och man har vänt upp och ner på det mesta för att hitta bevis. Till och med samlat ihop aska och skickat i en container ner till Italien för att få askan analyserad.
Men italienarna hittade inga rester av varg i askan. Och åklagaren tvingades släppa Karl Hedin. Trots detta vägrar åklagaren lägga ner förundersökningen.
– När han kom på att jag inte har skjutit någon varg, då säger han att jag tänkte skjuta en varg, säger Karl Hedin.
Att sitta oskyldigt häktad en månad, förändrar livet, förklarar Karl Hedin.
– Jag satt isolerad. Jag visste ju ingenting, säger han.
Under tiden rapporterar media och en bild sprids huvudsakligen baserad på åklagarens beskrivning.
– Man hänger ut mig som en kriminell i tidningarna, säger Karl Hedin.

Karl Hedin berättar hur han blev behandlad av polis och åklagare i samband med gripandet och häktningen. Foto: Westsidan.


Rättsövergrepp
Karl Hedin anser att han utsatts för ett rättsövergrepp. Men ingen instans vill medge att någon gjort något fel. Åklagaren vägrar lägga ner förundersökningen, trots att det inte finns någon död varg, eller några andra bevis på att någon varg skjutits.
Karl Hedin menar att jakten på jägare, som skjuter vargar illegalt, leder till ett angiverisamhälle. Han jämför med DDR där staten satte angiveri i system. Utredningen mot honom själv började med ett angiveri, uppgifter som sedan tagits tillbaka.
Karl Hedin är själv övertygad om att det finns hämndmotiv med i bilden. År 2015 gav han ut boken ”De jagade jägarna”. Där hänger han ut många av de som arbetar med grova jaktbrott (läs illegal jakt på varg) inom polis och åklagarmyndigheten.
Boken är en kritik mot rättsväsendet med utgångspunkt från flera uppmärksammade fall. Han nämner själv Lillhärdalsfallet.
– Vi satte oss in i problematiken. Utredningen var under all kritik, säger Karl Hedin, som menar att polis och åklagare fabricerade bevis.
Året efter boken kom ut, 2016, börjar polisen spana på Karl Hedin. Den 26 oktober 2018 grips Karl Hedin och häktas. Han berättar om bristerna i utredningen mot honom själv. Om telefonavlyssningen, och tolkningen av uttalanden, som lyfts ur sitt sammanhang.
Karl Hedin menar att avlyssningen av honom var olaglig.
– Detta är ett rättsövergrepp.

Vädjar till politiken
Nu får Karl Hedin kämpa vidare för att få upprättelse. Men det är svårt i ett samhälle där myndigheter inte erkänner några fel.
– Ska jag få något vettigt ut av det här så måste jag vända mig till politiken, säger Karl Hedin.
Grundproblemet är aktivistiskt lagda tjänstemän, menar Karl Hedin.
– Det går igen i förvaltning efter förvaltning. Riksdagen har tappat makten. Till tjänstemän i olika myndigheter.
Och tjänstemännen respekterar inte politiska beslut. Det visar rovdjurspolitiken, menar Karl Hedin. Tjänstemännen gör som de vill.
– Och de får ju inget straff, säger han.
Lösningen, enligt Karl Hedin, är därför att återinföra tjänstemannaansvaret. Men Sverige behöver också en författningsdomstol. En domstol som kan ingripa när statliga myndigheter bryter mot grundlagen.
En författningsdomstols uppgift är att kontrollera att den exekutiva makten inte bryter mot grundlagen. Tyskland har en författningsdomstol med makt att ogiltigförklara lagar som strider mot grundlagen. I Sverige finns bara lagrådet, vars uppgift är att granska lagförslag. (Westsite: 2019-10-01)

Karl Hedin – om SKOGEN

Staten tar skog utan att betala

”Drivarnätverk skapar problem för landsbygden”

Staten tar skog utan att betala. Äganderätten är grundlag liksom rätten till ersättning. Men staten hittar sätt att kringgå lagen. Motiven är överdrifter och påhittade problem, och drivande är ett aktivistiskt nätverk, hävdar Karl Hedin.

Karl Hedin har jobbat i skogsindustrin i 45 år. I augusti höll han ett föredrag i Främmestad i Essunga kommun.
Karl Hedin inleder med att citera författaren Alf Henriksson.
”Så länge man inget vidare vet, vet man att man vet.
När man vet lite mer, så vet man att man inget vidare vet.
När man äntligen vet vad man inte vet, vet man hur lite man vet.”
Sedan ger han sin egen syn på sakernas tillstånd.
– Ingenting är. Allting blir. Ändå är de flesta frustrerade, för att det inte är som det var.
Det handlar i det här fallet om äganderätten.
Karl Hedin har varit skogsägare sedan 1983. Han hävdar att äganderätten är viktig. Det är därför den är skyddad i grundlagen.
– Den privata äganderätten har bidragit till vårt framgångsrika ekonomiska system och det är därför den skyddas i vår grundlag, säger Karl Hedin.
Tanken med detta var att äganderätten ska skyddas från klåfingriga politiker.
– Äganderätten är fundamental i vårt system, säger Karl Hedin.

”Staten rundar lagen”
Men det finns naturligtvis undantag. Om det är av stort allmänt intresse kan staten ta din skog, eller rätten att disponera den, men inte utan ersättning. Det står i grundlagen.
Ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna utan ersättning. Inte heller får den pågående användningen inskränkas väsentligt utan ersättning. Detta är innebörden i vår grundlag (RF 2:15).
Ändå sker detta.
– Man tar skog ifrån mig utan att betala för den, säger Karl Hedin.
Aktivistiska myndigheter utnyttjar begreppet ”stort allmänt intresse”.
– Man har hittat kryphål, säger Karl Hedin.
Det har utvecklats ett antal metoder för att kringgå lagen. Ett sätt är att skylla på EU och artskyddsförordningen.
– De gjorde ett dåligt jobb när artskyddsförordningen implementerades i Sverige, säger Karl Hedin.

Man skyller på EU och missbrukar därmed sitt förtroende, hävdar han.
Resultatet av detta blev processer i domstolar, om bombmurklor och sällsynta fåglar.
Aktivistiska tjänstemän tolkar om riksdagsbesluten så innebörden blir en annan utan att riksdagen är involverad. Det motiveras med att ”Den biologiska mångfalden ska bevaras.”

”Ingenting är”
Det är ett feltänk, hävdar Karl Hedin. Aktivisterna tror att allt ska vara som det är, eller var vid ett visst givet ögonblick. En förnekelse av att det ständigt pågår en utveckling. Rådande tillstånd blir ett ideal.
– Det ska vara som det var 1993, säger Karl Hedin.
Det finns 60 000 arter i Sverige. Grunden till hur vi ska förhålla oss till detta finns i riksdagsbeslutet ”Levande skogar”.
Men riksdagens beslut kompletteras av regeringen, och med föreskrifter och förordningar från myndigheterna. Och i dessa dokument har tillkommit saker.
– Där står det en massa nya saker som inte finns med i riksdagsbeslutet, säger Karl Hedin.
Dessutom dök det upp en ny tolkning av lagens begrepp ”pågående användning”.

Kreativ tjänsteman
Det var en tjänsteman som utmärkt sig för kreativitet på andra områden, småskalig vattenkraft, som kom på att man kan kringgå lagen genom att hävda att markägaren inte bedriver skogsbruk.
”Äganderättsförordningen gäller inte för vi anser inte att du bedriver skogsbruk”, hette det.

– Det påverkar skogsägare som har en lång omloppstid. I norr kan det röra sig om upp till 200 år. Exempelvis i fjällnära skog, säger Karl Hedin.
Träd växer inte lika snabbt överallt. Normalt är omloppstiden runt 80 år. Men det finns alltså platser där det tar mycket längre tid för träden att bli avverkningsmogna.
Vad gör man? Enda chansen är att stämma staten. Men man får betala sina egna rättegångskostnader.
– En enskild skogsägare är chanslös, säger Karl Hedin.
Det kostar för mycket. Så man har gått samman och stämt staten och vunnit i första instans. Men staten har överklagat.

Nyckelbiotoper
Nyckelbiotoper skapades från början av skogsstyrelsen som en information till skogsägarna på 1990-talet. Mekaniseringen inom skogsbruket ledde till större hyggen. En orsak var debatten om stora kalhyggen, på tusentals hektar. Björk kvävde granplantorna. Man började spruta hormoslyr.
– Därifrån kommer misstron mot skogsbruket, säger Karl Hedin.
Lösningen blev att ta bort hormoslyret. Man införde ett certifieringssystem. Och så infördes nyckelbiotoper.
Skogsägarna i norr behövde återfå marknadens förtroende. Men nyckelbiotoper utvecklades över tid tillsammans med certifieringsföreningen FSC till ett kostnadseffektivt sätt att förhindra avverkning.
Man kallar besluten om nyckelbiotop för en identifiering inte för ett beslut.
”Marknaden vågar inte ifrågasätta.”

Grön infrastruktur
Nu har miljöbyråkratin kommit på ett nytt begrepp. Grön infrastruktur. Det innebär att det ska vara lätt för grodor, vildsvin, älgar och vargar att ta sig fram i landskapet. Det här projektet håller länsstyrelserna på att jobba med nu.
– Det blir troligen inkörsporten till fler inskränkningar, säger Karl Hedin.
– Allt detta för att öka den biologiska mångfalden.
Karl Hedin ställer sedan den retoriska frågan om det är något problem med den biologiska mångfalden.
– Kolla artdatabanken på SLU. Rödlistan sammanställs vart femte år.
– De har en klass som heter utdöd. Och om detta vore ett problem, så skulle den gruppen öka, säger Karl Hedin.
– Men det gör den inte.
Påståenden om att en massa arter har eller håller på att dö ut är överdrivna, menar Karl Hedin. Han har stöd exempelvis av den norske biologen och forskaren Morten Jödal, som skrivet boken ”Miljömytene”.
– De dör inte ut. Men det kommer nya arter hela tiden. Det är ett skapat problem, säger Karl Hedin.
Mångfalden i skogen garanteras istället av att vi har många privata skogsägare.
– Vi har 330 000 olika skogsägare. Det är 330 000 olika sätt att sköta skogen. Det leder till den mångfald vi har idag, säger Karl Hedin.
Detta leder till frågan; Vad är problemet?

Vad är problemet?
Karl Hedin visar genom en tillbakablick hur skogsbruket utvecklats positivt i modern tid, även ur miljösynpunkt. Man kan därför med fog fråga sig varför alla dessa konflikter uppstår, vad är problemet? Varför bedriver dessa miljöaktivister, på myndigheter och i organisationer, en kampanj mot det privata skogsbruket?
– Tittar man 100 år tillbaka i tiden så ser man att tillväxten har fördubblats. Vi har fördubblat avverkningen, vi är en världsledande skogsexportör, säger Karl Hedin.
Men ändå ökar arealen skog. Genom att alla planterar.
Arealen ”skyddad” skog har också ökat. Skyddad från vad? Mer och mer skog tas ur produktion.
– Blir det bättre i statlig regi, undrar Karl Hedin.
Många skogsbönder men även skogsägarorganisationer hävdar att det i ofta är tvärt om. Det saknas i många fall resurser att sköta alla naturreservat.
– Jag förstår inte vad problemet är, säger Karl Hedin.
Hans ser många av de påstådda problemen som skapade problem.
– Vem skapar problemen? Vilka skapar dessa problem för landsbygdens folk?

”Drivarnätverket”
Karl Hedin tecknar en bild av myndigheter och organisationer som han kallar ”drivarnätverket”. I centrum står Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. De omges av Världsnaturfonden, Greenpeace, miljödepartementet, miljödomstolar och miljöåklagare. Men också länsstyrelsernas miljöavdelningar, rovdjursföreningen och Miljöpartiet, samt EUs miljökommission, Artdatabanken och de dominerande medierna.
Karl Hedin utvecklar sina tankar i boken Attacken mot äganderätten. Staten utreder nu äganderätten. På nytt. En domare i Mark- och miljööverdomstolen har fått uppdraget. Det är en del av den så kallade Januariöverenskommelsen.
Enligt direktiven ska äganderätten stärkas genom att formellt skydd bara ska ske på frivillig grund. Regeringsformen ska inte röras.
Nyckelbiotoper ska utredas och behöver inte innehålla hotade arter.
Karl Hedin hävdar att motsättningen mellan produktion och biologisk mångfald kommer att bli kvar. Och att vi har två läger.
– Vem som vinner är oklart, säger Karl Hedin.
Westsidan kommer att publicera flera artiklar med Karl Hedins föredrag i Främmestad som grund. Detta är den första, som behandlar skogen. Den andra handlar om rovdjurspolitiken, den tredje om hans eget fall. Och den fjärde om hans syn på den demokratiska kris vi befinner oss i.
(Westsidan: 2019-09-30)