Miljörörelsens klimatagenda är problemet

Det är miljörörelsens klimatagenda som är problemet. Deras överdrifter får politikerna att fatta felaktiga beslut. Först river man ner energiförsörjningen, och sedan ger man sig på vår matproduktion. Om du inte har värme och ljus, och inte har något att äta, då blir tillvaron omöjlig. Det kommer att bli väldigt svårt att vara människa på den här planeten.
Vi prioriterar helt fel när det gäller miljön. Vi satsar enorma resurser på åtgärder som i praktiken inte har någon effekt ens på klimatet. Det är med andra ord ett enormt resursslöseri med skattepengar.
Sverige har förbundit sig att betala enorma summor till FNs klimatfond. Det är pengar vi istället skulle behöva för att bygga upp ett elsystem som fungerar även när det inte blåser. Man undrar om miljörörelsen vill krossa den civilisation som vi har skapat. Varför, kan man fråga sig. Handlar det verkligen om miljön? Handlar det ens om klimatet?
Efter mötet i Egypten kan man undra om det i själva verket bara handlar om pengar. Och makt.

Regionen räknar globalt

Är vi för många människor på Jorden? De flesta tycks ha glömt Hans Roslings budskap att om folk får det bättre, så skaffar de färre barn, och då kommer det här att lösa sig. På den väg man är inne på nu, så kommer fattigdom och nöd att öka istället. Det motverkar de mål man vill uppnå.
När fattigdomen ökar minskar förmågan att förbättra miljön och tänka på klimatet. Då ökar användningen av olja och kol.
Det är oerhört märkligt att Västra Götalandsregionen baserar sina klimatbudgetar på konstruerade beräkningar som inte har med verkligheten att göra. Det är skandalöst att man driver igenom politiska beslut baserade på kalkyler som inte stämmer, kalkyler som påverkar upphandling av livsmedel och vad barn och åldringar får att äta.
Den enda förklaring vi har fått är att kolinlagringen räknas globalt. Men inte hur detta går till.
Att inte räkna med den kolinlagring som faktiskt sker inom jordbruket genom fotosyntesen, vilseleder folk att tro att jordbruket är ett större problem än vad det i verkligheten är.
Man betraktar mat som en förorening. Men mat är bundet kol. Hur detta bundna kol övergår i gasform, och sedan hamnar i atmosfären, har man inte tänkt över ordentligt.

Skrämmer barn

Man lurar barn och ungdomar att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Och detta sker på helt felaktiga grunder.
Det är katastrofalt illa att man skrämmer upp barn och ungdomar så att de tror att de inte har någon framtid. Förskrivningen av psykofarmaka bland barn och unga har ökat kraftigt. Man ger barn och ungdomar ångest helt i onödan.
Koldioxid är ingen förorening, inget miljögift. Koldioxid är i själva verket livets gas för alla växter så som syret är för oss! Utan koldioxid i atmosfären skulle vi inte ha något liv på Jorden. Växterna behöver koldioxid för att bygga kolhydrater genom fotosyntesen. Koldioxid och vatten blir med hjälp av solens energi kolhydrater som är bundet kol, dessutom är det denna process som förser oss med vårt syre.
Miljörörelsen tror sig ha tolkningsföreträde. Att jordbruket lagrar kol vill man inte prata om. Jordbruket lagrar stora mängder kol genom sin odling av olika grödor. Och det är detta kol som Västra Götalandsregionen inte vill att vi ska räkna med, när klimatbudgetarna för regionen beräknas.
Om vi fortsätter så här, så kommer vi att förstöra den livsmedelsproduktion vi har. Och sedan sitter vi där utan mat. De antika kulturerna Grekland och Rom gick under därför att man förstörde sin egen matproduktion. De blev beroende av import av mat utifrån.
Koldioxiden i atmosfären är inte, som vissa vill göra gällande, bara av ondo utan den är en förutsättning för att vi skall kunna producera mat för att mätta en ökande befolkning. Det man håller på med nu riskerar att leda till en katastrof för mänskligheten.
Börje Berntsson

”Man lurar barn och ungdomar
att de kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött.”

Matbrist hotar om krisen förvärras

Oro för dålig livsmedelssäkerhet i kommunerna

Matbrist hotar om krisen förvärras. Nu växer oron för kommunernas livsmedelsberedskap. Mat står inte överst på listan i alla kommuner. Lantbrukare Börje Berntsson anser att det saknas en insikt om bristerna, och har tagit upp frågan med LRF.

Kommer det att finnas mat om de internationella kriser vi nu upplever skulle förvärras? Hur stor är exempelvis beredskapen i våra kommuner?
Lantbrukare Börje Berntsson ringde några samtal och resultatet var inte helt tillfredställande. Han ringde bland annat en samordnare i en kommun i Västsverige som uttalat sig om beredskapen i media, och frågade varför han inte nämnde livsmedel. Han fick det förbluffande svaret att man inte hade tänkt på mat.
Tillgången på mat är ju avgörande om vi skulle drabbas av krig. Eller om en utvidgning av kriget i Europa skulle skära av våra handelsvägar. Det kan bli brist på mat i Europa också, vilket skulle försvåra möjligheterna att importera. Vår självförsörjningsgrad är skrämmande låg, under 50 procent.
Energikrisen ökar kostnaderna för bönderna och riskerar att slå ut delar av vårt eget jordbruk.
– Vi ser en kostnadsbild i livsmedelsproduktionen som man inte klarar av. Många bönder frågar sig om de verkligen ska så någon gröda i år. Och djurbönder pratar om att lägga ner produktionen. En del är redan på gränsen till konkurs, säger Börje Berntsson.
– Även transportnäringen är i kris.

Otillräckligt krispaket
– Regionen har sagt att tillgången på livsmedel är god, fortsätter Börje Berntsson.
Men de lyckas inte lugna Börje Berntsson. Han pekar på flera faktorer som gör det svårare för vårt eget jordbruk att konkurrera. Handelns satsning på egna varumärken gör oss mer sårbara. Man vet ju inte varifrån varorna kommer.
– Man osynliggör leverantören. Och då kan man köpa varan i Danmark eller Tyskland eller var som helst, säger Börje Berntsson.
Det är också ett sätt för handeln att pressa priset och köpa där det är som billigast.
– Det slår ut många av de lokala leverantörerna.
I många av de länder som konkurrerar är priset på diesel betydligt billigare.
Ökade priser på el och diesel har ökat kostnaderna för svenskt jordbruk med åtta miljarder kronor.
– Det kan man ju inte kompensera med en miljard i bidrag. Och att man sedan försöker sänka dieselkostnaden med en krona och 30 öre, säger Börje Berntsson.
Regeringens åtgärder räcker alltså inte för att rädda svenskt jordbruk.
– Vi har fått ökade kostnader, vi har krig i Europa. Om transporterna sviktar så får vi ingen mat.
Ukraina och Ryssland står för 18 respektive 16 procent av världens exporten av spannmål.
– Livsmedelsproduktionen i Europa är en reglerad marknad. Transportsektorn kan kompensera sig för kostnadsökningar. Men det kan inte jordbruket, säger Börje Berntsson.
Arla har visserligen höjt betalningen till bonden, men det räcker inte för att kompensera för kostnadsökningarna.
– Medeltalet för en ko är cirka 10 000 liter per år. 30 öre blir tre tusen kronor om året. Det räcker inte långt om kostnaderna har stigit mycket mer.
Nej, det räcker inte ens till en full tank i traktorn. Kostnaden för diesel har stigit kraftigt, mellan 30 och 40 procent. Det handlar om kostnadsökningar på hundra tusentals kronor för en normalstor gård. En ökad avräkning med 1,30 är därför inte tillräckligt.

El är också viktigt
Den kommun Börje Berntsson ringde upp berättade i media att beredskapen är god. Han frågade varför man inte nämnde livsmedel i artikeln. Han fick svaret att det hade man inte tänkt på.
Börje Berntsson tyckte det var ett väldigt konstigt svar. Han kontaktade LRF som också tycket det var en viktig fråga att ta upp med kommunerna.
Börje Berntsson ringde sedan till en annan kommun. Där hade man tänkt till när det gäller livsmedel.
– Den samordnaren hade verkligen tänkt på livsmedel, säger Börje Berntsson.
I den kommunen satsar man på lokala producenter av livsmedel och inser betydelsen av närproducerat i händelse av kris. Tillgången på el är också viktig.
– Inte ens dörrarna går upp utan el. Och kyl och frysvaror blir förstörda på några dagar.
– Hur många livsmedelsaffärer har ett reservagreregat?
Det kan vara bra om kommunerna har kunskap om läget.
Börje Berntsson föreslår att kommunerna som vill ta ansvar för beredskapen när det gäller livsmedel ser över vilka lokala leverantörer det finns i kommunen.
Direktleveranser av baslivsmedel som potatis, kött, mjölk, ägg och mjöl skulle kunna säkras genom avtal med lokala producenter om det skulle bli problem med leveranserna i händelse av kris.
För att det ska vara ett alternativ måste man ju hålla igång den lokala produktionen.
– Konungariket Sverige måste se till så man inte förstör sin egen livsmedelsproduktionen, säger Börje Berntsson.

”Skatterna måste sänkas”
En del tror att man kan klara maten genom att odla morötter i pallkragar i städerna. Men den maten skulle inte räcka länge för att mätta 11 miljoner invånare. Idag är självförsörjningsgraden under 50 procent.
– Vi såg det inte komma, säger Börje Berntsson ironiskt, och citerar en känd politiker.
– Man måste lokalt ta tag i sina lokala producenter och se till så att de inte lägger ner.
Genom att handla lokalt i fredstid, säkrar man att det finns lokala producenter i krigstid.
Men det krävs åtgärder från regeringen också. Skatterna på energi måste sänkas. Sverige kan inte ha högre skatter än alla andra länder. Och samtidigt tro att vi ska kunna behålla en egen livsmedelsproduktion. Nivåerna måste vara rimliga så svenskt jordbruk kan konkurrera.
– Man måste sänka skatten på diesel, säger Börje Berntsson.
Men även den höga skatten på el påverkar bönderna negativt. Det påverkar exempelvis priset på konstgödsel. Men också importen av naturgas, som blivit mycket dyrare. Norska producenten av konstgödsel, Yara, har varnat för en livsmedelskris i Europa, när producenter av konstgödsel minskar sin produktion.
I Sverige förvärras problemen av höga ambitioner när det gäller miljö och klimat som gör att svenska bönder inte kan konkurrera. Och priset på konstgödsel började skena innan Putin anföll Ukraina.
– Det är miljörörelsen i Sverige som har satt Sverige i den här sitsen. Det är miljörörelsen som har skapat det här problemen, säger Börje Berntsson.
– Det är miljörörelsen som är orsak till den här situationen.
Det handlar om att säkra tillgången på mat för den egna befolkningen.
– Det största hotet är att ett stort antal svenska producenter säger att de inte klarar de här kostnaderna. Insatsvaror och energi har blivit för dyrt.
– Vi ska hela tiden leverera till ett världsmarknadspris.
Det är främst de höga skatterna på energi, främst el och diesel, samt reduktionsplikten som ligger långt över nivån i EU, som orsakar att jordbruket nu blir olönsamt.
– Det är en ren lögn när regeringen skyller kostnadsläget på Putin och världsmarknaden. Putin påverkar inte skatterna i Sverige.
Göran Åhrén

”Putin påverkar inte
skatterna
i Sverige”

Grållefrossa i Sollebrunn

Andreas Lustig bjöd på grållefrossa i Sollebrunn. Han renoverar gamla traktorer. Tre grållar och en BM Victor har det blivit hittills. WESTSIDAN bjöds nyligen på en förevisning.

Det var en dag i augusti som WESTSIDANs reporter åkte till Sollebrunn för att köpa en tvåskärig plog av märket Ferguson. Det blev en fantastisk eftermiddag med traktornostalgi hos Andreas Lustig, som bor på en avstyckad gård mellan Sollebrunn och Nossebro.
Andreas Lustig arbetar på Eriksons Chark i Nossebro, som är kända för sina goda korvar. Men på fritiden ägnar han sig gärna åt sina veterantraktorer. Tre grållar har det blivit. Och en Bolinder-Munktell, BM Victor. Alla klassiska traktorer som såldes i stora antal till det svenska jordbruket.
Andreas Lustig visar sin samling. Först kör han ut BM Victor. För en kustbo låter den tvåcylindriga dieseln som en gammal fiskejulle, vanlig förr bland skärgårdsfiskarna i våra fiskelägen i Bohuslän. Från början var det också en båtmotor som Bolinder-Munktell modifierade för att passa i företagets traktorer.
BM Victor introducerades 1955 och blev mycket populär. Den tillverkades i 15 905 exemplar till 1961. Andreas Lustigs exemplar är från 1960.

En brukstraktor
Sedan rullade Andreas ut den första Grållen. En Ferguson TEF från 1954. Diesel. Traktorn har störtbåge och vindruta.
– Det är mer en brukstraktor, säger Andreas.
Den andra ”grållen” är en bensinare. En Ferguson TEA från 1948.
– Den går bäst, säger Andreas.
Traktorn är helrenoverad 1996 av förre ägaren, berättar Andreas. Han har försett traktorn med ett extra säte.
– För att sambon ska kunna åka med, säger Andreas.
Slutligen startar han den verkliga dyrgripen. En Ferguson TEA från 1951, bensinare. Traktorn är omlackerad och helrenoverad. Den ser nästan ut att vara i nyskick, som om den just rullat ut från fabriken i England. Man får nästan gåshud när Andreas startar traktorn och kör ut den i solen.
Nya däck och ny ratt förstärker intrycket. Allt ser nytt och fräscht ut.

Med i Grålleklubben
Andreas Lustig berättar att han haft intresset för traktorer hela tiden. Men det är först på senare år som han har fått möjlighet att utveckla det. Andreas bor tillsammans med sin sambo på en avstyckad gård, och där finns möjlighet både att förvara och renovera traktorer.
Han tycker det är fantastiskt att de här gamla traktorerna fortfarande rullar.
– De har gått i jordbruket i ett 40-tal år, säger han.
Andreas Lustig är medlem i Grålleklubben, eller Svenska Fergusonklubben som den egentligen heter. Han är också med i Hembygdens traktorsällskap, en lokal förening för intresserade av veterantraktorer. Medlemmarna kommer bland annat från Nossebro, Främmestad och Sollebrunn.
– Vi är tre som har startat föreningen, säger Andreas Lustig.
De ordnar träffar och traktorrundor.
– Någon höstplöjning kommer det också att bli .
Annars åker han med i Grålleklubbens traktorrallyn också. Finåker gör Andreas Lustig gärna i någon av de renoverade grållarna. Ibland tar han en tur med sin sambo.

Antika traktorer är målet
Men BM Victor har också fördelar. Och ska han iväg på ett längre traktorrally, då tar han gärna den röda tvåcylindriga dieseln, som låter som en båtmotor.
Den oundvikliga frågan om varför man ska bevara gamla traktorer besvarar Andreas Lustig så här:
– Jag tycker det är kul att bevara till eftervärlden. Speciellt när de har gått länge i lantbruket.
– Victorn var i bruk tills för fem år sedan. Tidigare ägaren lastade gödsel med den på sin 80-årsdag.
– Jag har planer på att behålla mina tills de blir antika, säger Andreas och ler.
Det är i runda svängar 30-40 år kvar då. Det hinner med andra ord bli många träffar och rallyn. Men som Andreas konstaterade, de går ju bara i 20 kilometer i timmen, så man kan ta det lugnt.
Göran Åhrén

”Jag har planer
på att behålla dom
tills de blir antika”

Lantbrukare Börje Berntsson har ringt runt till några myndigheter och organisationer och frågat om de räknar med fotosyntesen när de beräknar jordbrukets påverkan på klimatet. Och svaren han fått är mycket intressanta. Hans slutsats är att alla räknar fel. Och han stöder sig bland annat på den svenske forskaren Per Frankelius, men också på andra källor. Börje Berntsson är kritisk till Naturvårdsverkets utpekande av jordbruket som en bransch som inte lyckats så bra i klimatarbetet. Det är en felaktig slutsats hävdar han, och det ger en felaktig bild av jordbruket som negativt för klimatet.

”Hur kan det bli rätt…
när alla räknar fel”

Alla räknar fel. Det är Börje Berntssons slutsats av en omfattande rundringning till en rad organisationer och institut. Ingen tar med kolinlagringen som sker när grödor växer. Jordbrukets negativa klimatpåverkan överdrivs därför.

– Alla vet att fotosyntesen är förutsättningen för allt liv på Jorden. Men ändå har man inte tagit med den i kalkylen. En konsekvens av det är att man skuldbelägger jordbruket på felaktiga grunder, säger lantbrukare Börje Berntsson.
Naturvårdsverket framställer jordbruket som en bransch som inte minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det är den bild man får om man bara räknar utsläpp, utan att ta hänsyn till den kolinlagring som sker när grödor växer.
Börje Berntsson är besviken på Naturvårdsverket. Myndigheten borde i ärlighetens namn säga att en åker, beroende på skördenivån binder sex till åtta gånger mer koldioxid än vad som släpps ut med de insatser som görs.
Som före detta mjölkbonde har Börje Berntsson svårt att acceptera att kor utmålas som klimatbovar, och han har i en serie debattartiklar i olika medier kritiserat regionen för att lura skolbarn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Det är en ren lögn, menar han.

”Ingen räknar rätt”
Men det är inte bara Naturvårdsverket och regionen som skuldbelägger jordbruket. Börje Berntsson har ringde runt till ett stort antal företag, myndigheter och organisationer. Och han fick i stort sett samma svar överallt. Ingen tar med kolinlagringen i kalkylen.
Varken jordbruksverket eller naturvårdsverket har med fotosyntesen i sina beräkningar. Men de är inte ensamma.
Listan på organisationer, konsultföretag och institutioner som Börje Berndtsson varit i kontakt med kan göras lång. Han nämner några. Västra Götalandsregionen. RISE. Hushållningssällskapet. Lantmännen. Och LRF. Alla räknar på samma sätt.
Det märkliga var att inte ens de ekonomiska föreningarna inom den gröna näringen räknar rätt.
– Ingen räknar med fotosyntesen. Det är skandal, säger Börje Berndtsson.
Inte ens Lantbrukarnas riksförbunds egna experter räknar alltså med fotosyntesen.
– Det är så jag har uppfattat det, säger Börje Berntsson.
Han har talat med experter och tjänstemän som arbetar på LRF.
– På något sätt kan man inte säga rent ut att vi använder samma mall, samma beräkningsgrund som våra myndigheter gör.
Men det är ändå så det fungerar, hävdar Börje Berntsson.
– Det är själva kärnfrågan. Vi använder de databaser som är tillgängliga, säger de flesta.

Räknar bara utsläpp
Dessa institutioner spelar en viktig roll för hur jordbruket betraktas och behandlas i Sverige. Även en organisation som Hushållningssällskapet, som står de gröna näringarna nära, räknar på samma sätt som svenska myndigheter.
– Nej, den har vi inte med. Vi behöver räkna lika dant allihop, säger en tjänsteman på Hushållningssällskapet, berättar Börje Berndtsson.
– Svenska myndigheter jobbar lika dant och beskyller lantbruket för något som inte är sant. Jordbruket lagrar ju mer kol än man släpper ut, säger Börje Berndtsson.
Han är mycket kritisk till att alla räknar på samma sätt.
– Man pratar bara om utsläpp.
Han tar ett exempel.
– RISE har gjort en lista på matens påverkan. Där talar man om si och så mycket utsläpp per portion. Men man har inte räknat med kolinlagringen som sker när grödorna växer.
– Felet är att det inte är ett gasmoln man har på tallriken. Det är bundet kol man har i den här portionen. Och då kan det inte utgöra ett utsläpp.
Och av den mat vi äter återgår inte allt i gasform som ofta påstås.

Stöd av forskning
Börje Berntsson tycker det är märkligt att det blivit en sådan fokus på maten. När de största källorna till växthusgaser i själva verket är industrin.
– Istället för att tala om de industrier som står för de stora utsläppen av koldioxid, som exempelvis SSAB, Cementa och oljeraffinaderierna, så hackar man på den näring som binder kol, säger Börje Berntsson.
Man överdriver alltså matens negativa påverkan på klimatet. Om jordbruket är en kolsänka, då är maten inget problem för klimatet.
Istället odlas ett synsätt att jordbruket är ett problem både för miljön och klimatet. Och det är helt enkelt inte sant.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Börje Berntsson räknar rätt och alla andra räknar fel. Men Börje Berntsson stöder sig på forskning.
Den svenske forskaren Per Frankelius har tagit fram siffrorna på spannmålsodlingen i världen och visat att enbart spannmål lagrar kol motsvarande drygt hälften av hela jordbrukets utsläpp.
– Det återstår att ta fram siffrorna för vallodlingen som antagligen är mycket större än för spannmål. Vallodlingens rötter är mycket mer omfattande, säger Börje Berndtsson.
Beräkningar gjorda av forskarna har visat att jordbruket sannolikt lagrar betydligt mer kol än man släpper ut.

Alla jamsar med
– Den stora gåtan är varför LRF inte gör något åt det här, säger Börje Berndtsson.
Inte ens näringen själv har med fotosyntesen i sina beräkningar. Och det har hållit på ganska länge.
Men alla jamsar med, och accepterar de uppgifter som miljöinstituten tar fram, utan att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget. Det var först när Per Frankelius granskade dokumenten som det uppdagades att man inte räknat med kolinlagringen.
– Det är ett räknesätt som skuldbelägger en näring som egentligen är lösningen på problemet. Det är de gröna näringarna som står för kolbindningen.
De gröna näringarna förvandlar koldioxid, som växterna tar ifrån luften, till fast materia. Havre, vete, korn med mera. Huvuddelen av detta förblir fast materia.
”Av jord är du kommen…jord skall du åter varda.” Remember! Det är ju så det är.
– Det är oerhört märkligt att man räknar på ett sätt som alla vet är fel. Lantmännen, exempelvis, vet att det här är fel.
– Alla som har någon kunskap om näringen vet att fotosyntesen är förutsättningen för näringen och att hela vår civilisation är en frukt av fotosyntesen.
– Om de inte förstår, eller inte vill förstå, då räknar man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.

Märklig systemgräns
En annan faktor som missgynnar jordbruket är de så kallade systemgränserna. Hur man resonerar där varierar mellan olika sektorer i samhället.
– Man har satt en systemgräns för livsmedel när de konsumeras, säger Börje Benrtsson.
Utsläppen från tio miljoner människors konsumtion av mat belastar jordbruket.
– Man kastar det tillbaka på lantbruket. Det är lantbrukets utsläpp. I verkligheten är det konsumenternas.
Men där är man inte konsekvent. Ett märkligt faktum är att om man eldar upp spannmålen, istället för att äta upp den, då får man räkna med kolinlagringen.
För flera andra branscher drar man systemgränsen på ett mer gynnsamt sätt, det gäller exempelvis bilindustrin.
– Man skuldbelägger svenskt jordbruk för konsumenternas utsläpp, säger Börje Berndtsson.
Han menar att man satt systemgränsen fel. Man har exempelvis inte räknat med allt det som blir kvar i jorden. Man äter bara kärnan, den lilla delen av en gröda.
Hur ska man räkna istället?
– Ja, man måste naturligtvis räkna den kol som lagras i grödan.

Biologisk mångfald
Börje Berntsson är född och uppvuxen på en gård. Han blev själv lantbrukare och har levererat mjölk till Arla i över 20 år, tills en skada satte stopp. Nu är han pensionär och skriver debattartiklar istället. Och han retade upp sig rejält när skolorna på Orust satte fram skyltar i skolbespisningen där barn uppmanas att inte äta kött.
Att utmåla korna som ett stort problem för miljö och klimat köper inte Börje Berntsson.
Korna är i själva verket en förutsättning för den biologiska mångfalden.
– När jag själv hade kor, då kunde vi inte ha ett fönster öppet. Nu är flugorna borta, och då är stararna borta. Om vi inte har djur, då dör insekterna ut.
– Ju fler betande djur, desto fler insekter. Desto fler fåglar.
Om vi ska importera vegansk mat, och sluta producera kött och mejerivaror, då tar vi död på det värdefulla djurliv som bidrar till den biologiska mångfalden.
– Man tar död på djurlivet, och man tar död på landsbygden.
Göran Åhrén

”Man tar död på djurlivet
och man tar död
på landsbygden”

Allmänheten utestängs från rättegången mot Karl Hedin. Det är inget snyggt sätt att fira 100 år av demokrati, skriver Rickard Axdorff, som rapporterar direkt från Västmanlands tingsrätt. ”Allmänhetens tillträde är ett signum för ett demokratiskt rättssystem.” Journalisterna som bevakar rättegången är förvisade till ett rum bredvid, med en liten skärm och ett ljud som försvinner ibland. ”När ett rättssystem motverkar öppenhet och frihet, kommer vi andra som anser att detta är storheter värda att försvara, att göra just det. Försvara friheten.”

Allmänheten utestängs från rätten

”Inget snyggt sätt att fira 100 år av demokrati”

Under en av de mest uppmärksammade rättegångarna på länge saknas det något mycket väsentligt. En möjlighet för allmänheten att delta. Detta samma år som Sverige firar 100 år av demokrati.
I det uppmärksammade fallet om jaktbrott som nu pågår där bland annat företagaren Karl Hedin är åtalad saknas nästan helt företrädare för allmänheten i rättssalen. Allmänhetens tillträde är ett signum för ett demokratiskt rättssystem. I ett rum vid sidan av rättegångssalen sitter tolv journalister vars uppgift är att ge sin bild av rättegången. De representerar olika mediehus, inte allmänheten.
Utöver journalisterna finner man längst bak i själva rättssalen några få anhöriga, samt undertecknad. Tack vare Hedin har jag, eller allmänheten om man så vill, fått en plats på de anhörigas bänk. Jag försöker därifrån via sociala medier förmedla hur jag ser på den pågående farsen. För vet ni, demokrati borde även gälla oss som bor på landsbygden.

Öppenhet är viktigt
För er som vid det här laget undrar så har jag inte betalt av någon för min närvaro i rätten. Undantaget de anhöriga är jag ensam om att inte arbeta på uppdrag av någon annan. Jag betalar min egen resa och min egen mat. Jag har tagit ledigt och min dotter, som har sportlov, är inte jätteentusiastisk över den far hon begåvats med.
Varför? Jo, för att mänskliga rättigheter ska respekteras då det är avgörande för utvecklingen av en demokratisk rättsstat. Detta särskilt i en rättsprocess där många personer har ifrågasatt bevismaterialet och åklagarens motiv. Öppenhet och yttrandefrihet är viktigt för att säkerställa att respekt för allas lika värde och den enskildes frihet och värdighet tas på allvar. Öppenhet är viktigt för att de som inte tillåts tillträde ska kunna vara säkra på att inget undanhålls dem.

Försvara friheten
Samhället i övrigt har i största möjliga mån sökt efter lösningar. Om viljan fanns hade denna förhandling kunnat sändas digitalt i annan tingsrätt för att säkra demokratiska staters fundamenta. Journalisterna som är förvisade till ett rum vid sidan om har en liten skärm att titta på och ett ljud som försvinner långa stunder. Det är inget annat än pinsamt.
När ett rättssystem direkt eller indirekt motverkar öppenhet och frihet, kommer vi andra som anser att detta är storheter värda att försvara, att göra just det. Försvara friheten. Pennan är ett viktigt vapen och idag begränsas det till en enda penna från allmänheten. Ni förstår nog alla att detta är långt ifrån sunt.
Jag lämnade dag två av rättegången tänkandes att detta är inget snyggt sätt att fira 100 år av demokrati.

Jag heter Rickard Axdorff, tack!

”Öppenhet är viktigt
för att de som inte tillåts tillträde
ska kunna vara säkra på
att inget undanhålls dem.”

I en rapport från verkligheten kan Westsidan avslöja att köttdebatten i Sverige delvis bygger på en bluff. Veganerna från Chalmers, som drog igång debatten, har missat en viktig detalj. Gräs lagrar kol när det växer. WESTSIDAN bad Märta Jansdotter, VD på Gröna Gårdar, förklara hur det hänger ihop. Korna äter av gräset. Det som kommer ur korna är alltså inte nettoutsläpp. Gräset och korna ingår i ett kretslopp. Och det är inte den enda missen.

Kornas påverkan överdrivs

Skev debatt missar inlagringen av kol

– De tror att kon är en bil, säger Märta Jansdotter, VD för Gröna Gårdar. Hon är kritisk till hur köttdebatten förs i Sverige, men tror inte att skadan för näringen är bestående. Vanligt folk går inte på propagandan, utan de flesta fortsätter att äta nötkött.

Vad alla inte har förstått är att gräset binder kol när det växer. Kon ingår i ett kretslopp, och det kon släpper ifrån sig innebär därför inte ett nettoutsläpp. Man kan alltså äta kött från kor som ätit gräs utan att påverka klimatet negativt.
Påståenden om köttets påverkan på klimatet är därför överdrivna. För att få en mer nyanserad bild besökte WESTSIDAN gården Bjällansås och fick en intervju med Märta Jansdotter, VD för Gröna Gårdar.
Bjällansås är det ekologiska lantbruket där hon växte upp. Tillsammans med hennes far, Jan Karlsson, samtalar vi om nötkött och den svenska debatten.
I media har forskare från Chalmers, som själva är veganer, fått stort utrymme. En stor del av klimatdebatten har därför handlat om kor. Vilket påverkat den trend av mer vegetarisk mat som sveper över landet.
Märta Jansdotter tror dock att det är en trend som kommer att gå över. Alla har inte gått på veganernas propaganda. De flesta fortsätter att äta kött, och konsumtionen av nötkött har inte minskat särskilt mycket, berättar Märta Jansdotter.

Lagrar kol
Chalmersforskarna har i flera artiklar framställt korna som ett stort problem för klimatet. Men det finns stora brister i chalmersforskarnas analyser, förklarar Märta Jansdotter. De har bland annat kritiserat ekologiskt jordbruk på ett ovetenskapligt sätt.
Sedan har de inte förstått detta med markanvändningen. Och vad som är möjligt och inte möjligt.
Ekologisk produktion av nötkött finns ofta i skogs och mellanbygder, och den konventionella på slätterna. Det är därför naturligt att konventionell uppfödning har en högre avkastning.
Att framställa det som ett problem, att kor får växa till sig långsamt, genom att påstå att de då hinner avge mer växthusgaser, då har man inte förstått att kolinlagringen i gräset som korna äter kompenserar för detta, förklarar Märta Jansdotter.

Ett kretslopp
Kor är inget problem för miljön och klimatet om man föder upp djuren på rätt sätt.
– Så länge de äter gräs förstår jag inte hur de ska kunna vara det. De cirkulerar ju bara kol. Och dessutom, stannar en del kol i backen, säger Märta Jansdotter.
– Odlar du vall så sker en inlagring av kol, fortsätter hon.
Det är alltså bättre för miljön med djur som föds upp på gräs. Vilket innebär att det är bättre för miljön med nötkött än med mycket annat kött. Tvärt emot vad som påståtts i debatten.
– Ja, det skulle jag vilja påstå, säger Märta Jansdotter.
Forskarna på Chalmers tar inte med kolinlagringen i kalkylen. Det är därför de hamnar fel.
– De tror att kon är en bil, säger Märtas Jansdotter. De tror att det som kommer från korna är nettoutsläpp.
– Sedan förstår de inte att merparten av det korna äter, är sådant vi människor inte kan äta. Kon äter i princip bara sådant människan inte kan använda som föda. Och på stora delar av den betesmark där det idag föds upp nötkreatur, går det inte att odla bönor eller spannmål.

”Vi åt mer kött förr”
Forskarna på Chalmers, har säkert läst en massa, och skaffat sig teoretiska kunskaper. Men de vet inte hur det går till i verkligheten. Det är därför de hamnat snett, förklarar Märta Jansdotter.
– De vill att allt ska vara stora odlingar av spannmål och bönor. Men det går inte, det blir en gigantisk monokultur. Det blir negativt för det naturliga systemet och för den biologiska mångfalden. Skadedjur kommer att öka. Det blir ingen balans i systemet, säger Märta Jansdotter.
Kampanjerna mot kött har dock inte haft den effekt som köttmotståndarna avsåg.
– Köttkonsumtionen har inte minskat särskilt mycket. Bara något kilo per person och år, säger Märta Jansdotter.
Debatten missar också att vi faktiskt åt mer kött historiskt än vi gör nu. Vilket bland annat beror på att vi hade mer kor förr.
– Vi hade 1,9 miljoner kor för hundra år sedan. Nu har vi ungefär 400 000 kor eller 500 000 nötkreatur.
Andelen vilda idisslare var dessutom mycket större förr.
– Det är därför jättesvårt att modellera.
Klimatforskarna som larmar om kor och köttproduktion har därför inte hela bilden.

FN ändrade sig
FN bidrog till köttdebatten genom att först gå ut med felaktiga uppgifter. De påstod att korna stod för 15 procent av klimatutsläppen. Det visade sig vara fel. När FN sedan ändrade sig, fick de korrekta uppgifterna inte lika mycket genomslag i medierna.
– Det senaste är nio procent, säger Märta Jansdotter.
Men jämförelserna haltar.
– För bilar och transporter tar man inte med tillverkningen, säger Märta Jansdotter.
Vilket är lite märkligt med tanke på att ståltillverkningen är bland de absolut mest klimatpåverkande verksamheter vi har.
– När det gäller korna tar man med allt, fortsätter hon.
Köttmotståndare gör inte skillnad på kött som föds upp med helt andra metoder än i Sverige. Mer industriellt. Det går inte att jämföra dessa med en ekologisk köttuppfödning dominerad av betesdrift.
Problemet är att man missar ett större perspektiv, förklarar Märta Jansdotter. Om man bara tittar på en gröda, och hur mycket marken avkastar, hamnar man fel. Ett problem som ökar om man dessutom missar kolinlagringen vid vallodling.

Negativa effekter
Många kommuner, skolor, förskolor och myndigheter går på den här köttdebatten utan att kontrollera fakta. Man sväljer propagandan och går över till vegetarisk mat.
– De gör sitt bästa utifrån vad de vet. Det är inget fel i det, säger Märta Jansdotter.
– Men jag tror att det kommer att ha en negativ effekt. Särskilt när det gäller barn. Det är stora skillnader på näringsinnehåll. Kött innehåller fetter, kolesterol, aminosyror och vitaminer.
Det finns tecken som tyder på att reproduktionssystemet påverkas också.
När man utesluter animaliskt fett och kött.
– Även hjärnan behöver animaliskt fett.
En portion av nötkött innehåller dagsbehovet av nästan alla essentiella aminosyror. B-vitamin, järn mm
Järnbrist är en av de vanligaste orsakerna till att människor slutar äta enbart vegetarisk mat.

Extrem nation
En fråga är varför köttdebatten fått en sådan slagsida i Sverige. Vi sticker ut jämfört med många andra länder.
– Vi är en extrem nation. Vi vill göra rätt, och det är ju inget fel i det, säger Märta Jansdotter.
Men lite märkligt är det, med tanke på hur det ser ut i verkligheten.
– Vi har en bättre köttproduktion än i många andra länder.
Hon föreslår att de så kallade chalmersforskarna beger sig ut i verkligheten och funderar ett tag till.
– Jag skulle vilja att de tog en promenad genom en beteshage, och funderar på hur den hänger ihop med deras forskning.
– Den extensiva köttproduktionen har enligt dom den största påverkan.
Att det som kommer från korna skulle vara nettoutsläpp, är ju inte särskilt vetenskapligt.
– Det har ju lagrats in mängder med kol när gräset växer, säger Märta Jansdotter.
Det är större problem med uppstallade djur, förklarar Märta Jansdotter, och skickar ett budskap till köttmotståndarna på Chalmers.
– Försök inte ha förenklade lösningar på komplexa problem. Det är ungefär som att försöka laga en trasig drivknut med tuggummi, säger Märta Jansdotter och ler.
Göran Åhrén

FAKTA
Märta Jansdotter
VD Gröna Gårdar
Utbildad på Handelshögskolan.
Från Bjällansås, Bokenäset.
Bor i Göteborg.

Gröna Gårdar
Tre gårdar, på Orust, Bokenäs och Lyse, bildade AB Gröna Gårdar år 2001.
Affärsidé: Smakrikt kött av god kvalitét.
Betesdrift, ekologiskt, djuren föds upp på gräs.
Kunder: Direktförsäljning till kund. Offentlig sektor.
40 gårdar är idag anslutna till Gröna Gårdar.
Stora på nötkött, men säljer också lamm och kyckling.

Lantbrukare Börje Berndtsson har reagerat på debatten om den kampanj som Klimatklubben med stöd av ABF initierat, och som går ut på att få fler människor att bli veganer. Vegonormen sprider sig som om det vore en självklarhet. Problemet är bara att vi inte kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Köttdebatten i Sverige har spårat ur, menar Börje Berndtsson, som anser att LRF borde göra mer för att försvara det svenska jordbruket.

Vegonormen en bluff

Vegonormen är en bluff. Korna har ingen eller väldigt liten påverkan på klimatet. Vi förbättrar därför inte klimatet genom att sluta äta kött.
Inte ens om alla i Sverige skulle sluta äta kött påverkar det klimatet. Det råder alltså utbredda missuppfattningar när det gäller kött och klimat.
Det spelar faktiskt ingen roll vad vi gör i Sverige. Inte så länge ökningen av utsläppen av koldioxid i Kina är större än de totala utsläppen här. Det är alltså bara frågan om symbolhandlingar. Men det är symbolhandlingar som får konsekvenser.
Världens vanligaste bristsjukdom är brist på vitamin B 12. Det leder till livslånga och allvarliga nervskador. Värst är detta för det det uppväxande släktet, som inte får i sig tillräckligt med vitamin B12 om de bara äter vegetarisk kost.

Beroende av import
Men vegonormen får också konsekvenser för den svenska livsmedelsförsörjningen. Det svenska jordbruket drabbas hårt av en minskad efterfrågan på kött. Det påverkar i sin tur vår självförsörjningsgrad.
Vi var självförsörjande till 85 procent när vi gick med i EU. Sedan har kriserna avlöst varandra. Vi har haft griskris och mjölkkris. Och nu har vi en köttkris, som är politiskt skapad. Självförsörjningsgraden är nu under 50 procent. Vi är alltså helt beroende av import av livsmedel.
Den svenska livsmedelsproduktionen fortsätter att sjunka. Om vi inte har tillräcklig produktion av livsmedel, då hamnar vi i en allvarlig situation i kristider. Och det helt i onödan.
I själva verket bygger köttdebatten i Sverige på överdrivna uppgifter från ”chalmersforskare” som i en serie artiklar påstod att korna stod för en stor del av utsläppen av klimatgaser. Det är inte sant.

Skillnad på kolcykel
Man har inte tagit hänsyn till den korta och långa kolcykeln. Den svarta och den gröna.
Det är inte farligt i sig att omsätta kol, om man rör sig i den gröna, den korta kolcykeln. Det är den svarta kolcykeln, den som tillför ny fossilbaserad koldioxid till atmosfären, som är farlig.
Koldioxidhalten i atmosfären är 0,04 procent. Av det står människan för tre procent.
Av de tre procenten som människan står för, kommer en promille från källor i Sverige. Av den promillen står köttet för fem procent. Inte 15 procent som påståtts i debatten.
Finns det någon som på fullt allvar tror att vi kan påverka klimatet genom att köpa en vegoburgare?
Oavsett vem som har rätt i debatten, så har det ingen effekt på klimatet om så alla svenskar slutar äta kött. Det kan vem som helst räkna ut.

En björntjänst
Vi gör oss själva en björntjänst. En riktigt allvarlig björntjänst, om man slutar äta något som är nyttigt, därför att man tror att det har en klimateffekt. Istället får det en negativ effekt på vårt intellekt. Vi blir helt enkelt dummare av den här klimatdebatten.
Ändå håller flera statliga myndigheter på att införa vegonorm i sin verksamhet. Vegonorm innebär att det är vegetarisk mat som är det normala. Länsstyrelsen i Västra Götaland har bestämt sig för vegonorm. Skolverket är inne på samma linje.
Även inom flera kommuner diskuteras samma sak. Stockholms stad är ett exempel.
Om svenska myndigheter anser att djur skadar miljön och klimatet, då blir ju hela den svenska livsmedelsproduktionen lidande. Det kan få allvarliga konsekvenser för den svenska livsmedelsproduktionen och vår självförsörjningsgrad. Och vår situation blir ännu mer utsatt
Det är ett betydligt allvarligare problem att produktionen av livsmedel och självförsörjningsgraden minskar.

Överdrifter
Köttdebatten bygger på överdrifter. Idisslarnas inverkan på klimatet är noll.
Metan är inget stort problem. Metanet är flyktigt, och omvandlas ganska snabbt till koldioxid och vatten. Den största delen av metanet kommer från naturliga källor, även från icke-organiska källor. Jordskorpan liksom havsbotten läcker metan.
Av den tillförsel av metan som mänsklig aktivitet står för är exempelvis risodling ett större problem än nötkreatur.
Den delen av metanet som kommer från kor tillhör dessutom den korta kolcykeln. Och därför inget problem ur klimatsynpunkt.
Metanet kan vara ett problem, men det är i så fall det fossila metanet, som innebär ett tillskott. Det sker exempelvis vid förbränning av naturgas.
Slutsatsen av detta är att de så kallade ”chalmersforskarna” överdriver kornas påverkan på klimatet och har inte tagit med alla aspekter när det gäller metanet.

Veganer blir dummare
Lägg till detta att korna äter gräs, en gröda som människan inte kan tillägna sig. Vi har gott om marker där det inte går att odla växter, men där det går att ha djur på bete. För att öka självförsörjningsgraden behöver vi använda den marken till produktion av livsmedel.
Vid djuruppfödning är det framför allt vid insamlingen av fodret som det krävs fossila bränslen. I Sverige har vi djuren uppstallade åtta månader om året.
Kött och mjölk är beroende av en fleråriga gröna gräsgrödor. Man plöjer inte varje år. Till skillnad från en spannmålsbaserad produktion. Det går alltså åt mer diesel vid växtodling än vid produktion av nötkött och mjölk.
Vegonormen är en aningslös trend som kan leda till allvarliga bristsjukdomar. Frågan är om det är värt att riskera våra barns hälsa, när vi samtidigt vet att åtgärden att minska köttkonsumtionen i realiteten inte har någon som helst effekt på klimatet.
Även om så varenda svensk skulle bli vegan, så har det ingen påverkan. Det enda vi uppnår är att människor blir dummare.
Börje Berndtsson

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Jordbruk ökar mångfalden

”Aktivism fokuserar bara på negativ påverkan”

WESTSIDAN: Den biologiska mångfalden har ökat tack vare människan. Det är fakta, men inte den bild vi matas med. Orsaken är aktivism, som fokuserar på negativ påverkan, hävdar Rutger Staaf.

I höstdag får jag ett elevarbete från gymnasiet i min hand. Det handlar om biologisk mångfald. Men det är inte den vanliga visan.
”I skolor och tidningar ges mest en negativ bild av människans påverkan på naturen, både i nutid och dåtid.”
Så inleds ett av de elevarbeten, vid Lagmansgymnasiet i Vara, som har haft Rutger Staaf som handledare. Titeln på elevarbetet är; ”Biologisk mångfald – Människan en viktig faktor.”
Elevarbetet är skrivet av Kajsa Olandersson. Hennes slutsatser väcker intresse. Människans påverkan har ”varit mycket positiv och även givit upphov till positiva kaskadeffekter”.
”Det är människan som genom att öppna landskapet och skapa nya biotoper bidrog mest av alla faktorer till en ökning av den biologiska mångfalden”, skriver hon.
Det hade varit lätt att avfärda detta som ett elevarbete på gymnasienivå. Men förordet är skrivet av professor Urban Emanuelsson, Alnarp, och han är mycket positiv och betecknar uppsatsen som något av ”frontforskning”.
”Mer och mer har man dock kommit att förstå hur den traditionella markanvändningen har främjat ett rikt växt- och djurliv på många håll”, skriver Urban Emanuelsson.
Och lite längre ner konstaterar han:
”Kunskapen om hur människan faktiskt format en del av den biologiska mångfalden i vårt land är viktig även för dagens  svenskar.”

Viktig information

Detta är ju inte den vanliga bilden i media. Och inte budskapet från de organisationer som dominerar miljödebatten. Där framställs ofta jordbruket och skogsbruket som miljöbovar.
Eftersom elevarbetet har några år på nacken, kontaktade Westsidan handledaren och läraren Rutger Staaf och bad om en förklaring.
– I Skåne ökade den biologiska mångfalden med 50 procent när man började odla upp jorden, säger Rutger Staaf.
Om inte människan rört runt i den svenska naturen, hade vi bara haft 70 procent av den biologiska mångfald vi har idag, berättar han. Källan är professor Urban Emanuelsson.
Rutger Staaf tyckte detta var viktig information till eleverna. Problemet var bara att de flesta läroböcker inte tog upp den positiva sidan av människans påverkan.
Miljöorganisationer, media och många lärare fokuserar enbart på de negativa effekterna av mänsklig verksamhet.
– Många läroboksförfattare är inspirerade av miljöaktivister. En del är miljöaktivister själva, säger Rutger Staaf, som tog kontakt med bokförlag och påtalade bristerna men utan resultat.
Han skrev också en artikel om problemet. Och tog kontakt med skolinspektionen, men fick svaret att de inte granskar läroböcker, utan bara resultaten av undervisningen.

Synen på människan

Nu kunde man ju tro att Rutger Staaf skulle få problem. Som många andra som inte sjunger i den rätta kören. Men det var faktiskt inte så farligt. Han hade så gott renommé som lärare, och var så uppskattad av sina elever, att skolan accepterade det han gjorde.
– Jag var respekterad där, säger han.
Det bidrog säkert att skolan fått positiv uppmärksamhet för en del av Rutger Staafs arbete med eleverna. Nu är han pensionär, och har därför inga problem med att prata öppet om detta.
I grunden handlar det om synen på människan, sammanfattar Rutger Staaf. Är människan bara till skada? Eller är människan också till nytta för andra arter?
Vi backar tillbaka för att få en bild av Rutger Staaf. Vem är han?
Rutger Staaf är uppväxt på en gård. Han har härsat hö, och släppt djur i beteshagar. (hessja eller härsa, båda stavningarna är OK)
– Jag är uppväxt med naturen. Jag har varit bonde, säger han.
De hade mjölkkor, grisar och höns. Dessutom gödsvin ett tag.

Negativ bild

Intresset för naturen kom med modersmjölken. När han senare som lärare undervisade elever reagerade han över hur människan framställdes som fiende till naturen. Som ett hot mot den biologiska mångfalden. Det var svårt att smälta.
Han visar några exempel på läroböcker som är väldigt negativa.
– De tar bara upp människan negativa inverkan på naturen. Om undervisningen ska vara objektiv då måste ju också de positiva sidorna tas upp, säger Rutger Staaf.

Som lärare började han följa sin egen övertygelse. Han tog ut eleverna i naturen, och de lät dem själva ta reda på fakta om den biologiska mångfalden. Och fick en positiv respons.
Rutger Staaf är kritisk till hur miljöorganisationer arbetar med att påverka skolorna och ger eleverna en negativ bild av människans roll i naturen.
– De är aktiva och skickar ut material, säger Rutger Staaf, som också berättar att han själv som lärare släppt in bland annat fältbiologerna till eleverna.
Men det blev inte bra, hävdar han. Eleverna reagerade inte bra.
– Det blev för alarmistiskt. Och de skuldbelägger människan.
– Dessa miljöorganisationer måste hela tiden hitta fel på saker. Annars har de inget existensberättigande.

Statsbidrag

Rutger Staaf är också kritisk till att miljöorganisationerna får stora summor i statsbidrag.
Mycket av den information de går ut med håller inte för en faktagranskning, förklarar Rutger Staaf. Han tar exemplet med fåglarna som miljöorganisationerna hävdar har svårt att hitta boträd.
– De hävdar att jord- och skogsbruket förstör boträden. Det är inte sant. Vi har i själva verket mer träd och skog nu än för 100 till 150 år sedan.
Han tar exemplet Halland. Som för drygt hundra år sedan såg ut som Skottland ungefär. Det fanns stora skogar i både Halland och Skottland en gång i tiden. Men man ville ha mer jordbruksmark och betesmarker.
Skogarna höggs ner. Tills slut såg det ut som ödsliga hedmarker.
Idag finns det alltså mer boträd än på 1800-talet. Ändå driver miljöorganisationerna sina osakliga kampanjer.
Det är ett exempel på hur miljöorganisationer skuldbelägger människor hela tiden.
Han tar ett annat exempel. Det fanns mycket mer kor förr.
– Hela södra Sverige var som en enda kohage.
Det gynnade insekter. Som är beroende av koskit för att föröka sig.

Det växer igen

Miljöaktivister har fått för sig att naturen skulle må bättre om den fick sköta sig själv. Men då skulle landskapet växa igen, förklarar Rutger Staaf.
– Då får vi bara skog, skog, skog.
Och då skulle vi förlora en stor del av den biologiska mångfald vi har idag.
När människan öppna upp landskapet, och började odla jorden, då ökade den biologiska mångfalden, förklarar Rutger Staaf. Vi behöver öppna landskap för biologisk mångfald.
– Naturvårdsverket har skrivit en bra bok om detta, fortsätter han. (”Bruk och missbruk av naturens resurser.”)
Människan har alltså spelat en stor roll för att utveckla den biologiska mångfalden.
– Jag ser människan som en del av naturen. Människan är inte bara till skada för naturen, eller för andra arter.

Svalor ökar

Rutger Staff tar ett annat exempel. Ladusvalorna.
– På järnåldern började man bygga mer ladugårdar. Det blev kallare då, säger Rutger Staaf.
Då ökade antalet ladusvalor.
Men den stora ökningen i den biologiska mångfalden kom när vi började bruka jorden. Forskare kan se hur artrikedomen ökar. Bland annat när man borrar i sjöbottnar och får upp sediment som innehåller växtrester och pollen.
Det ger bevis för att den biologiska mångfalden ökade för cirka 3000 år sedan, när jordbruket kom igång på allvar.
För Rutger Staaf har det varit viktigt att visa den positiva inverkan människan haft på den biologiska mångfalden. Att vi faktiskt bidragit till mer liv, och fler olika typer av liv.
– Det är viktigt att eleverna förstår detta. Får man bara höra att allt människor gör är negativt, då bryr man sig inte om att ta tillvara det vi har, säger Rutger Staaf. (Westsidan, 2019-12-17)
Göran Åhrén

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Landsbygden påverkas av beslut som bygger på tankar, idéer och föreställningar i vår tid. Äganderätten naggas i kanten under förevändning att man ska skydda den biologiska mångfalden. Mycket tyder på att hoten som målas upp är överdrivna. Läs Westsidans granskning av tillgängliga fakta bakom påståenden om pågående massutrotning.

Stora överdrifter i debatten

Inget stöd i fakta för påståenden om massutdöende

Överdrifter präglar debatten om biologisk mångfald. Det finns inget stöd i fakta för att vi befinner oss i ett massutdöende. Ändå påverkas våra beslutsfattare av larmrapporterna.

Jorden kommer att gå under. Allt liv kommer att dö ut. Och det är människans fel.
Detta är saker man allt oftare får höra.
Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning, hävdar både journalister och företrädare för olika miljöorganisationer.
Det handlar alltså om biologisk mångfald. Ett begrepp som blivit allt vanligare sedan miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Två konventioner skrevs under av 153 stater. Klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Det har gått 27 år sedan dess. Man kan ju tycka att det är ett klent resultat av dessa konventioner, om vi nu befinner oss mitt i ett massutdöende.
Ett av de länder som tog dessa konventioner på stort allvar var Sverige. Vi beslöt oss därför att kolla med Artdatabanken, som finns på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som är ansvarig för den så kallade rödlistan. Vi ville se hur det ser ut i verkligheten.

”Nationellt utrotade”
Rödlistan är en lista över utrotningshotade växter och djur. I rödlistan är alla arter indelade i olika grupper, beroende på hur hotade de är.
Det finns en särskild grupp för nationellt utrotade djur. Om vi befinner oss mitt i ett massutdöende, då borde antalet arter i den kategorin öka.
Svaret vi fick från Artdatabanken visar att det är tvärt om. Kategorin nationellt utdöda minskar.
Faktum är att forskarna har dålig koll på hur många arter det finns på jorden. De har också dålig koll på hur många arter som dött ut.
Enligt Artdatabanken finns 202 arter registrerade i kategorin nationellt utdöda. Detta är enligt den rådande rödlistan. Och siffran är från 2015.
År 2000 registrerades 258 arter i kategorin nationellt utdöda. År 2005 var det 219, och 224 år 2010.
Man kan alltså inte säga att kategorin nationellt utdöda ökar. Istället minskar den. Artdatabanken säger i en kommentar att detta främst beror på att det är svårt att bedöma när en art är definitivt försvunnen från landet.
Att siffrorna går lite upp och ner, beror på ökad kunskap, förklarar Artdatabanken.

Gul snäppfluga
Vad är det då för arter som betecknas som nationellt utrotade? När vi tittar på några exempel bland de utdöda hittar vi gul snäppfluga. Det finns en observation från 1842 i Göteborgstrakten. Och en observation från 1855, då man såg flera exemplar. Sedan 1855 finns ingen observation. Flugan finns dock bl. a. i Italien och Frankrike.
Etthundrafyrtiofem år (145 år) efter den senaste observationen beslutar någon att den gula snäppflugan ska föras upp på listan över utrotade arter i Sverige.
Elegant rödrock (Ampedus elegantulus) är enparasit som lever av död ved. Larven eller skalbaggen har påträffats en gång, 1889, nära Ringsjön i Skåne.
”Om arten skulle återfinnas på någon plats i landet bör alla åtgärder för att gynna den genomföras.  Bildandet av naturreservat kan då behövas, liksom åtgärder för att artificiellt tillskapa passande yngelplatser”, skriver Artdatabanken. (Artfakta.se)
Intressant kan också vara att nämna Svart stork (Ciconia nigra) som betecknas som nationellt utdöd trots att den ofta syns i landet. Antal observationer: Öland; 2 252, Skåne; 1 126, Västergötland; 764, Uppland; 479, Gotland; 257, Närke; 208, Småland; 182, Södermanland; 156, Halland; 148, och så vidare.
Siffrorna är från 2015 då rödlistan uppdaterades senast.
”Arten observeras årligen i ett varierande antal”, skriver Artdatabanken.
Varför betecknas den då som utrotad? Det beror på reglerna. En fågelart betecknas som utrotad om det inte finns några verifierade häckningar. Och den har tidigare häckat sparsamt i södra och mellersta Sverige. Verifierade häckningsfynd har inte noterats sedan 1950-talet. (Närke) Fågeln häckar i Balticum, upp till Finska viken.

FN-plattform
Efter att ha läst det här känns det ju inte som om jorden omedelbart håller på att gå under. Eller att allt liv håller på att dö ut. Ändå hör vi detta ständigt i medierna.
Sveriges Television, SVT, och Sverige Radio publicerar ofta uppgifter om detta, eller att vi står inför en massutrotning.
I ett program i P1, möjligen Filosofiska rummet, hör man hur en kvinna plötsligt skriker; ”Vi står inför den största massutrotningen i jordens historia.”
Efter att ha tagit del av fakta från Artdatabanken ställde vi oss frågan var dessa uppgifter kommer ifrån.
En del medier hänvisar till FN:s plattform för biologisk mångfald, IPBES. (Intergovernmental platform for biodiversity and ecosystem services.) De kom med en rapport i maj 2019 där man hävdar att en halv till en miljon arter riskerar att utrotas.
Tidningen Sveriges Natur skrev efter det att FN nu bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter.
”Upp till en miljon arter hotas av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter”, heter det. Och längre ner i texten står det; ”Enligt rapporten riskerar en halv till en miljon av dagens drygt åtta miljoner arter att utrotas.”
Sveriges Natur skriver vidare att flera av studiens experter anser att den sjätte massutrotningen av jordens arter redan har inletts.
Klent resultat av konventionen från Rio således.

”Stoppa utrotningen – bli fadder”
Uppgifterna kommer alltså delvis från FN. Men de kommer också från miljöorganisationer som WWF, Världsnaturfonden, och den nybildade Extinction rebellion. Men Greenpeace och Naturskyddsföreningen deltar också i kampanjerna.
Det framgår av de flesta av organisationernas hemsidor att larmen är ett sätt att tjäna pengar. WWF:s hemsida skriver så här:
Stoppa utrotningen. En miljon arter riskerar att försvinna. När den biologiska mångfalden minskar, rubbas balansen i ekosystemen, fortsätter man.
”Utan fungerande natur kollapsar vår matförsörjning och ekonomi”, heter det vidare.
Vi är alltså på väg mot en katastrof, förkunnar man i vit text på en svart botten, och vi måste agera nu!
Sedan blir hemsidan plötsligt ljusare, och så skriver WWF: Tillsammans är vi lösningen. ”Vi ska rädda livet på planeten.” Bli fadder, uppmanar WWF. ”HJÄLP OSS ATT STOPPA UTROTNINGEN.”
Sedan får man välja månadsbelopp själv. Hundra kronor, tvåhundra kronor eller trehundra kronor.

”28 000 arter hotas”
Det märkliga är att när man kollar detta med den internationella rödlistan, som förs av IUCN, International Union for Conservation of Nature, så hävdar de att det är 28 000 arter som hotas. Inte en halv miljon, som blev till en miljon i händerna på alarmister.
En del av dessa 28 000 är dessutom bara regionalt hotade, ungefär som den svarta storken i Sverige.
https://www.iucnredlist.org/
Vad ska man dra för slutsatser av detta? En skulle kunna vara att hoten överdrivs. Frågan är i vilket syfte.
Budskapen om hoten mot den biologiska mångfalden sprids i medierna och påverkar våra beslutsfattare.
I en kommunal handling stod det för en tid sedan att 3 000 arter om året, de senaste 20 åren, har försvunnit från jordens yta. En sökning visade att källan av allt att döma var Naturskyddsföreningen.
Det skulle alltså betyda att 60 000 arter dött ut de senaste 20 åren.
Det är svårt att hitta stöd för en sådan siffra i några faktabaserade källor.
I Sverige finns det enligt Artdatabanken cirka 60 000 arter av växter, djur och svampar. Av dessa är omkring 5 000 arter rödlistade. Det är i Sverige.
Biologer Westsidan talat med säger att antalet arter som dött ut i själva verket har minskat. Den norske biologen och forskaren Mårten Jödal hävdar exempelvis att det bara är en eller två arter per år som dött ut. Och att det sammanlagt handlar om 860 arter sedan år 1500.

Nya arter uppstår
Men den stora frågan är varför det i den offentliga debatten aldrig pratas om att det uppstår nya arter. Flera experter Westsidan pratat med hävdar att det hela tiden uppstår nya arter och att den biologiska mångfalden i själva verket ökar.
WWF rapporterar faktiskt positiva nyheter också. Nyligen rapporterade WWF att forskarna bara det senaste året hittat 157 nya arter ”i den biologiskt rika Mekongregionen”. Tre av de nya arterna var däggdjur.
Intressant kan också vara att WWF genast ville freda de nya arterna.
Flera miljöorganisationer försöker koppla ihop biologisk mångfald med klimatfrågan. Arter dör ut för att människan påverkar klimatet, hävdar man. Det finns inget vetenskapligt bevis för att klimatförändringar orsakade av människan skulle ha orsakat att någon art dött ut, hävdar biologen Mårten Jödal.
Charles Darwin lärde oss att arter hela tiden utvecklas. Inget är statiskt. Naturen är i ständig förändring. En del av förklaringen till alarmismen kan vara att debatten först av personer som är starkt fokuserade på att bevara.

Utdöende ökar inte
En annan förklaring är hur systemet för rödlistning är utformat. (Se särskilt avsnitt nedan)
Så här skriver Artdatabanken på SLU:
”Rödlistning i Sverige följer det system som har utvecklats av den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, för att utvärdera och bedöma tillståndet för arter i naturen.”
Ardatabanken skriver vidare att rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar. Men den har ingen juridisk status.
När vi ringer Artdatabanken kan de först inte svara på hur många arter som redan är utrotade. Inte heller om det är en grupp som ökar i antal.
Karin Ahrné arbetar på Artdatabanken.
– De flesta förändringar på rödlistan beror på att vi får ökad kunskap om arter. Jag jobbar med fjärilar själv, så jag har bäst koll på dom, säger Karin Ahrné.
Hon berättar i alla fall att det inte är så många arter i kategorin nationellt utdöda.
– Generellt är det inte så många arter i den kategorin, säger hon och förklarar sedan:
– Det är inte den kategorin vi sätter mest fokus på.
Jag frågar om nya arter som uppstår. Men det kan hon inte svara på.
– Det hör egentligen inte till rödlistan. Men vi har en databank över antalet arter, säger Karin Ahrné.
Skillnaden mellan arter som dör ut, och nya arter som upptäcks, finns heller inte registrerad.
– Det är inget som bedöms i rödlistan.
Det sker hela tiden förändringar. Evolutionen går långsamt, förklarar hon.
– Artbildning kan ske genom att arter blir isolerade från varandra.
– Arter har alltid bildats och försvunnit, men det sker i snabbare takt nu, förklarar hon.
Westsidan (2019-11-24)

FAKTA och BAKGRUND

Den rödlista vi har nu är från 2015. Det är den fjärde i ordningen. Rödlistan uppdateras vart femte år. Det kommer alltså en ny nästa år.
Arbetet började år 2000. Den svenska rödlistan följer de kriterier som Internationella naturvårdsunionen, IUCN, fastställt.
Rödlistan upprättas av Artdatabanken, som har tillgång till ett hundratal experter för bedömningen. Dessa är indelade i 14 olika specialistgrupper.
Artdatabankens rödlista bygger på insamlade observationer. Dessa kommer från experter, museer, forskning och frivilliga rapportörer.  Alla arter delas in i olika kategorier.
Listan från 2015 innehåller data om cirka 22 000 arter. Av dessa bedöms 4 273 vara rödlistade i olika kategorier. Allt från nära-att-bli-hotad, till regionalt utrotade etc Så här skriver Artdatabanken själv om sina uppgifter:
”Rödlistan är en prognos för risken att enskilda arter dör ut i Sverige. Den listar arter som har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Rödlistan kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd.”
”…analyserna syftar till att kvantifiera utdöenderisken.”
”Den är ett hjälpmedel för att kunna göra naturvårdsprioriteringar, men den har ingen juridisk status.”
Rödlistan tas fram av Artdatabanken som är knuten till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och den fastställs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Rödlistan delas in i olika kategorier.
Nationellt utdöd (RE)
Akut hotad (CR)
Starkt hotad (EN)
Sårbar (VU)
Nära hotad (NT)

Kategorierna CR, EN och VU betraktas som hotade. Utöver detta finns kategorier för ej bedömd (NE), ej tillämplig (NA).
Arter som inte uppfyller några kriterier klassas som livskraftig. (LC)

IUCN:s rödlistningskriterier

Även kategorin nära hotad (NT) ingår i rödlistade arter. För att klassas som nära hotad räcker det med en populationsminskning under tio år eller tre generationer på 15 procent. För akut hotad (CR) krävs det 80 procent.
Även om en arts utbredningsområde minskar, fragmenteras eller fluktuerar, kan arten hamna på rödlistan. Arealen avgör CR, EN, VU eller NT.
Övriga kriterier är om antalet reproduktiva individer minskar, eller arealen populationen befinner sig på minskar. En analys över risken för utdöende kan också leda till rödlistning, där en bedömd risk på fem procent på 100 år kan räcka för kategori NT.

FAKTA
Nationellt utrotade:
2000: 258
2005: 219
2010: 224
2015: 202

”Det pågår en massutrotning av liv på jorden, och klimatet närmar sig kollaps. Även mänsklighetens existens är hotad.”

Extinction rebellion är en radikal miljörörelse som kopplar ihop klimat och biologisk mångfald, och menar att politikerna är för passiva. Man försöker påverka genom aktioner och civil olydnad av olika slag. Man vill att regeringen ska utlysa nödläge för klimatet och jordens arter, och kräver att regeringarna agerar omedelbart. Klimatutsläppen ska ner till noll år 2025. (Källa: Extinction rebellion)

Källor:
Ardatabanken, IUCN, WWF, Naturskyddsföreningen, IPBES
Miljömytene av Mårten Jödal

• WordPress
• Facebook
• Twitter

”Kämpa för demokratin”

Karl Hedin jämför med en smygande statskupp

Vi måste kämpa för demokratin. Och återinföra tjänstemannaansvaret. Det hävdar Karl Hedin som är kritisk till den maktförskjutning som skett, från riksdag till departement och myndigheter.

– Vi håller på att förlora förtroendet för rättssystemet, säger industrimannen och skogsägaren Karl Hedin, när han besöker Främmestads bygdegård.
Han förklarar hur han menar att det hänger ihop. Vi har ett tjänstemannavälde. Regeringen styr genom utnämningsmakten, rätten att tillsätta myndighetschefer.
– Det är tjänstemännen som bestämmer. Och tjänstemännen hittar på egna grejer. De respekterar inte riksdagsbesluten.
– Det fanns ett tjänstemannaansvar före 1976, fortsätter han.

Ser vissa samband
Karl Hedin börjar se vissa samband. Mellan det som händer i äganderättsfrågan, i vargfrågan, i strandskyddsfrågan och i statens kampanj mot småskalig vattenkraft. Han liknar det vid en statskupp, ”som sakta men säkert och relativt obemärkt smugit sig på oss medborgare.”
Regeringen har det yttersta ansvaret genom utnämningsmakten.
– Den är det viktigaste, säger Karl Hedin.
– Det är ju tjänstemännen som i slutändan bestämmer och de utnämns av regeringen, de väljs inte av riksdagen.
– Det är i departementens, myndigheternas och de statliga verkens tolkningar av riksdagsbesluten, som de föreskrifter vi medborgare måste rätta oss efter mejslas fram, säger Karl Hedin.

”Respekterar inte riksdagen”
– Dessa tjänstemän respekterar inte riksdagsbesluten utan hittar självsvåldigt på egna föreskrifter och handlar som det passar deras egna personliga eller regeringens åsikter.
– De går iland med detta och de straffas inte, då de egentligen inte har något juridiskt ansvar för sitt handlande.
Det finns bara en viktig fråga för den här och nästa riksdag att lösa, menar Karl Hedin. Och det är att restaurera demokratin.
– Se till att makten utgår ifrån folket och inte som nu från tjänstemän i departement, myndigheter och statliga verk.
Återinför tjänstemannaansvaret till det som gällde innan Olof Palme och socialdemokraterna i praktiken avskaffade det 1976.

”Kämpa för demokratin”
Karl Hedin uppmanar alla att ställa frågan till sina riksdagsledamöter;
”Varför ska jag rösta på dig när du inte har någon makt?”
”Hur ska du ta tillbaka den så det är någon mening att gå och rösta över huvud taget?”
”Om riksdagen bara har makt i teorin, har vi då någon demokrati?”
– Vill man ha demokrati får man kämpa för den, avslutar Karl Hedin, och uppmanar alla att göra det.
– Jag gör det, säger han.
– Det här är ju en statskupp. Jaga de olagliga tjänstemännen. Se till att ta tillbaka makten!
(Westsidan: 2019 10 18)

Karl Hedin om KARL HEDIN

Karl Hedin greps och häktades

Var hela operationen en personlig vendetta?

Karl Hedin greps och häktades. Han anklagades för grovt jaktbrott men släpptes efter 31 dagar i isoleringscell. Själv är han övertygad om att den omilda behandlingen var en vendetta för kritiken av polis och åklagare i boken ”De jagade jägarna”.

Karl Hedin grips den 26 oktober 2018. Han förs till Kronobergshäktet där han tvingas klä av sig, får sätta på sig häkteskläder och blir sedan inlåst i en fyllecell.
Efter några dagar i fyllecell flyttas han till häktet.
Karl Hedin och de övriga gripna förhörs flera gånger. Åklagaren får av allt att döma inte fram tillräckligt med bevis. Och den 26 november släpps Karl Hedin ur häktet.
Det visar sig att åklagarens bevisning utgörs av ett vittnesmål från en psykiskt labil kvinna, och polisen och åklagarens felaktiga tolkning av ett telefonsamtal Karl Hedin haft med sin syster.
Det visar sig också att polis och åklagare spanat på Karl Hedin sedan 2016, bland annat med hjälp av telefonavlyssning. Man har också försökt rekrytera angivare. Hur länge telefonavlyssningen pågått är okänt.
Åklagaren grundar alltså sina beslut dels på uppgifter från hustrun till en man som också anklagas för brott, och dels på en utskrift av telefonavlyssningen. ”Den trovärdiga källan”, kvinnan, tar emellertid tillbaka sina uppgifter. Men först i februari 2019. Hon hävdar då att allt är lögn.

Missar viktiga delar
Åklagarens utskrift av telefonsamtalet visar sig senare inte stämma med ljudupptagningen. Åklagaren skyllde på bristfällig teknik. När bättre teknik användes framgick att polis och åklagare missat viktiga delar i telefonsamtalet.
– De tar bort det som visar att jag inte sköt någon varg, säger Karl Hedin.
Av de utelämnade delarna framgår att det inte sköts någon varg. Vilket åklagaren senare medger.
– Det visar att jag inte sköt någon varg, säger Karl Hedin. Vilket åklagaren alltså tillstår sju månader senare.
Frågan är om bevisningen medvetet manipulerats eller om det bara var dåligt skött. För att få klarhet i detta är det viktigt att ljudupptagningen inte förstörs, framhåller Karl Hedin. Han har därför bett att få ta del av inspelningen, men det har inte åklagaren gått med på. Karl Hedin har också bett om garantier från åklagaren att inspelningarna inte förstörs. Men inte heller detta har åklagaren gått med på.

Anmäler åklagaren
Efteråt polisanmäler Karl Hedin telefonavlyssningen. Han menar att åklagaren bryter mot lagen.
– Dom bryter medvetet mot lagen, säger Karl Hedin.
Internutredningar tittade på ärendet i sex veckor, sedan skickade man det till riksåklagaren. Riksåklagaren meddelade att det inte gick att utreda eftersom det saknas protokoll. Det fanns alltså inget protokoll från beslutet om telefonavlyssning.
Det visade sig att JK, Justitiekanslern, 2016 vid en inspektion av Västmanlands tingsrätt, påpekat att dokumentationen vid beslut om telefonavlyssning var bristfällig.
Karl Hedin gjorde även en anmälan till Säkerhets- och integritetsnämnden, som ännu inte tagit upp frågan till behandling.
Riksåklagaren gör bedömningen att telefonavlyssningen skulle anses som ett ringa integritetsbrott och därför inte skulle vara straffbart, och beslutar därför att inte inleda någon förundersökning.
– Börjar vi misstänka att polis och åklagare är aktivister, och inte objektiva tjänstemän, var hamnar vi då, säger Karl Hedin.
Efter alla turer hävdar åklagare Lars Magnusson att misstankarna mot Karl Hedin kvarstår. Oklart dock på vilka grunder.
Karl Hedin är idag övertygad om att han kastades i fängelse för sina åsikters skull. Och att det kan ha funnits hämndmotiv från polis och åklagare för att han hängde ut dom med namn i sin bok ”De jagade jägarna”.
– Det är inget bra när man börjar kasta folk i fängelse för sina åsikters skull. Vi håller på att förlora förtroendet för rättsväsendet, säger Karl Hedin.

Svaga misstankar
De brott Karl Hedin är misstänkt för är att han enligt åklagaren skulle ha överlämnat gift till en man och en kvinna för fem år sedan, och instruerat hur det ska användas. Uppgifterna kommer från kvinnan, den så kallade ”trovärdiga källan.”
Inga förhör styrker åklagarens påstående. Alla närvarande hävdar idag att det aldrig inträffat.
Det andra brottet enligt åklagaren är att Karl Hedin skulle ha skjutit en varg mellan 11.00 och 12.00 vid besök på platsen där hans jaktlag skulle jaga älg dagen därpå. Polisen har dock inte hittat någon död varg. Det finns ingen skottplats utpekad. Ingen har hört något skott. Karl Hedin själv är klädd i vardagskläder och har ingen jaktutrustning.
Källan är det avlyssnade telefonsamtalet med systern. När åklagaren efter åtta månader lyssnar på inspelningen förstår han att ingen varg har skjutits. Åklagaren tar därför tillbaka den anklagelsen.
Det märkliga är att åklagaren trots allt detta fortsätter att hävda att Karl Hedin är misstänkt för jaktbrott. Men nu handlar misstankarna om försök till brott eller förberedelse till jaktbrott.

Kastas i fyllecell
På dessa grunder, sätter Nationella operativa avdelningen på kort tid in 30 poliser, för att gripa fyra män. De kastas i fyllecell och får sitta där i fem dygn.
Fylleceller är gjorda för berusade som inte kan ta vara på sig. Allt som finns är en madrass på golvet. Ingen kudde. Ingen lysknapp. Ingen toalett. Vatten ur ett hål i väggen. En avloppsbrunn. Väckning varje timme.
Fem dygn i fyllecell betecknar Karl Hedin som tortyr.
– Vem beordrade denna behandling av nyktra personer?
Därefter satt han 26 dygn i vanligt häkte med restriktioner. Han fick bara träffa vakter och sin advokat.
– Efter 19 dygn visste åklagaren att ett frisläppande inte kunde skada utredningen. Ändå lät han mig sitta inlåst i 31 dygn. Jämför yrkeskriminella som släpps ut kort tid efter att polisen kommit in med dom.
– För mig blir detta logiskt bara på ett sätt. Meningen var i första hand att skada mig, inte att finna bevis för ett brott.

Vendetta
Karl Hedin är därför övertygad om att operationen var en personlig vendetta som man försökte dölja med ”den trovärdiga källan”. En vendetta för att Karl Hedin kritiserat polis och åklagare för deras sätt att arbeta med misstänkt jaktbrott när varg är inblandad.
Karl Hedin betonar att vargen är illegalt inplanterad. (Se artikel om vargen)
Vargen är farlig och orsakar stor skada för många människor på landsbygden, och den är långt ifrån hotad av utrotning.
– Vi har en statsapparat som istället för att minska vargstammen och skadorna, arbetar för att skadorna ska öka hela tiden. De som skyddar sig själva och sina tamdjur ska anses grovt kriminella och dömas till fängelse, säger Karl Hedin.
Straffskalan bara för förberedelse till grovt jaktbrott är ett halvt till fyra års fängelse.
– Trotts nuvarande antal på mellan 300 och 400 vargar utsätter den svenska staten på ett olagligt sätt hittills ostraffade medborgare för fängelse och trakasserier i åratal vid blotta misstanken att någon varg skulle ha jagats. Ett djur bland miljontals andra som människan dödar varje år.
Karl Hedins slutsatser av detta, redovisas senare, i en artikel om vår demokrati. (Westsidan: 2019-10-15)

Karl Hedin – om VARGEN

”Vargen är inplanterad”

Statens misslyckande leder till minskat förtroende

Vargen är inplanterad. Illegalt. Det hävdar Karl Hedin. Ökade skador på tamdjur leder till minskat förtroende för staten. När problemen växer, börjar vargstammen minska. Staten tolkar detta, och sätter in specialpolis.

I takt med att vargstammen växer, ökar skadorna på tamdjur. Liksom missnöjet bland drabbade landsbygdsbor. Detta leder enligt Karl Hedin till ökad misstro mot myndigheter och samhället.
Denna misstro förstärks när staten med olika åtgärder försöker öka vargstammen ytterligare. När antalet vargar plötsligt minskar, tolkar staten detta som att minskningen beror på grov brottslighet (illegal jakt), och sätter in specialenheter mot jägarna.
Resultatet har Karl Hedin skildrat i boken ”De jagade jägarna”, och uppföljaren ”Maktmissbruket – ett hot mot demokratin”, där ha kritiserar aktivistiska tjänstemän som han anklagar för maktmissbruk.
Karl Hedin tog vid sitt möte i Främmestad upp bakgrunden till de problem vi har med rovdjur. Fram till 1965 var det skottpengar på varg. Det året sköts den sista av den ursprungliga skandinaviska vargstammen. En skytt fick då 4 000 kronor för att döda en varg.
Det dröjer inte länge innan idén föds i Naturskyddsföreningen. 1971 startas Projekt Varg av dåvarande sekreteraren i Naturskyddsföreningen Mats Segnestam och professorn i zoologi Bertil Haglund.

”Inplanterad varg”
Efter att ha dragit slutsatsen att vi aldrig kommer att få någon varg att vandra in, började de titta på andra alternativ. Lösningen blev att föda upp vargar i djurparker för att sedan plantera ut djuren.
Projektet Varg söker tillstånd att få sätta ut varg i Dalarna och norra Värmland. Men får nej. Generaldirektören på Naturvårdsverket skriver att det skulle bli för mycket skador för ortsbefolkningen.
Man söker tillstånd på nytt, men får nej igen.
– Två år senare dyker det plötsligt upp vargar i norra Värmland, säger Karl Hedin.
– Utan att deras vandring genom hela renbeteslandet upptäcks av samer eller andra.
Enligt ryktet kringgick Projekt Varg förbudet att plantera ut varg genom att illegalt släppa vargar på andra sidan gränsen till Norge. I Norge går händelserna under beteckningen Ulvemysteriet.
Forskning på vargarnas arvsmassa visade att vargarna inte är släkt med de finska eller baltiska vargarna.
– Den enda rimliga förklaringen till att vargen dyker upp i Värmland, just där det var tänkt att den skulle planteras in av Projekt varg, är att den är inplanterad av människor knutna till Projekt varg, säger Karl Hedin.
Inplanteringen är illegal, eftersom de inte fick tillstånd, förklarar han.

Skadorna ökar
Vargstammen växer med 120 procent per år. Resultatet blev ökade skador på tamdjur och konflikter med landsbygdsbefolkningen. Personer som skjuter varg för att freda sina tamdjur åtalas.
– Den första juridiska cirkusen, säger Karl Hedin.
De mest kända fallen var Gräsö 2002 och Dals Ed 2004. Paragrafen 28 i jaktlagen, om när man har rätt att skydda sina djur, debatteras flitigt. Och lagen ändras så småningom som en konsekvens av all uppståndelse.
Politiken försöker skapa ordning. Tre utredningar tillsätts. Vilket leder till nya riksdagsbeslut.
En fråga som debatteras är hur många vargar Sverige ska ha. Riksdagen beslutar att mellan 170 och 270 vargar ska betraktas som en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket landar på 270 vargar.
Naturvårdsverket har sedan ändrat sig och hävdar nu att det krävs 370 vargar för gynnsam bevarandestatus.
– Man skiter i riksdagsbeslutet, säger Karl Hedin.

Problemen växer
Vargstammen ökar, liksom skadorna på tamdjur. Till slut blir det ett beslut om att gynnsam bevarandestatus uppnåtts och myndigheterna tillåter licensjakt på varg. Beslutet innebär ”tillväxtminskande licensjakt”, alltså inte att minska stammen till den nivå riksdagen beslutat om.
Det blir jakt. Men den störs av aktivister, som också börjar överklaga besluten om licensjakt.
– Århuskonventionen åberopas och vi får den andra juridiska cirkusen, säger Karl Hedin.
Aktivister lyckas stoppa licensjakter genom att överklaga alla beslut.
Problemen växer. Förtroendet för statens sätt att sköta frågan minskar hos landsbygdsbefolkningen i drabbade delar av landet.
Åren 2014-15 minskar tillväxten av vargstammen. Från att ha ökat stadigt, minskar plötsligt vargpopulationen.
– Sett ur aktivisternas synvinkel är detta ett misslyckande, säger Karl Hedin.
– Vad gör man. Man skyller på någon annan. Man skyller på jägarna.

Specialpoliser
Saten skapar en särskild organisation för att utreda och beivra miljö- och artskyddsbrott inom polisens Nationella operativa avdelning, NOA, och åklagarsidan REMA – Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.
– Man skapar en ny organisation.
Resultatet bli ett antal märkliga rättsfall där jägare anklagas för jaktbrott.
Karl Hedin engagerade sig i frågan efter några fall som berörde honom illa.
Ett fall handlade om en man som sköt en varg som angrep familjens hund.
– Mannen åtalades för att han tog med sig bössan.
Enligt Karl Hedin blev familjen trakasserad av REMA-åklagare.
Karl Hedins engagemang resulterade i boken ”De jagade jägarna”. Med utgångspunkt i det så kallade Lillhärdalsfallet kritiserar Karl Hedin samhällsutvecklingen med självsvåldiga tjänstemän, maktmissbruk och försvagad demokrati. Han hävdar att vargen är olagligt inplanterad, och att detta leder till försämrade levnadsvillkor för människor på landsbygden.

Telefonavlyssning
Han kritiserar också de ansvariga chefer som tillåter att miljöåklagare och miljöpoliser använder telefonavlyssning och övervåld mot misstänkta jägare, och att de i praktiken trakasserar, skrämmer och utdömer egna straff.
Ett medel åklagarna har för att sätta fast misstänkta jägare för jaktbrott är telefonavlyssning. Lagen säger att man bara får använda telefonavlyssning när det gäller brott med förväntade straff på över två års fängelse.
– Det finns inget domslut där det blivit mer än två års fängelse för jaktbrott, säger Karl Hedin, som ifrågasätter objektiviteten hos åklagaren när han vet att inga fall lett till mer än två års fängelse.
Ändå använder de telefonavlyssning.
– Dom bryter medvetet mot lagen, säger Karl Hedin.
Besluten om telefonavlyssning är hemliga, så det finns ingen insyn.
– Men av det jag sett verkar det ha gått rutin i att lämna tillstånd på lösa grunder.

”Skaka trädet”
Karl Hedin är också kritisk till hur häktningar går till i Sverige.
– Jag påstår att det inte är en förhandling. Av det jag upplevt och det jag hört från Lillhärdalsfallet, Hälsinglandsfallet och mina medolycksbröder i Västmanlandsfallet, så är det ingen förhandling.
Karl Hedins slutsats är att polis och åklagare tar sig friheten att själva utdöma straff. Han kallar systemet ”Straff före dom”. Det innehåller metoden ”skaka trädet”.
– Man skapar en misstanke. Verklig eller konstruerad. Telefoner avlyssnas. (Skaka trädet 1). Vid minsta antydan; kasta den misstänkte i fängelse och bryt ner honom, kanske bekänner han något (Skaka trädet 2)
Och slutligen gör man husrannsakan (Skaka trädet 3.)
Sedan skapar man oro genom att ingen får veta vad åklagaren hittat. Låt den misstänkte leva med detta i två år eller mer.
Detta leder fram till Karl Hedins eget fall som skildras kortfattat i nästa artikel.
(Westsidan: 2019 10 01)

• WordPress
• Facebook

Åklagaren hittade inga bevis

Vägrar trots det lägga ner förundersökningen

Karl Hedin satt häktad en månad. Misstänkt för ett brott han inte begått. Åklagaren hittar inga bevis, och tvingas släppa honom, men vägrar trots det att lägga ner förundersökningen.
För Karl Hedin har detta förändrat livet.

Antalet möten är nu uppe i ett 40-tal. De flesta är mycket välbesökta. Industrimannen och jägaren Karl Hedin berättar själv om händelserna som förändrade livet för honom.
Vi träffade Karl Hedin i samband med mötet i Främmestad, i Essunga kommun. Mötet var det 42:a för Karl Hedin, och det kom cirka 300 personer. Intresset för hans fall är alltså mycket stort, och han har noterat liknande siffror på andra möten.
Fallet Karl Hedin är på många sätt typiskt för den konflikt som råder mellan stad och land. Det kan gälla skogen, strandskyddet, små vattenkraftverk, enskilda avlopp eller som i det här fallet, en misslyckad rovdjurspolitik.
Innan mötet i Främmestad hölls en presskonferens. Mycket handlade om de rättsliga turerna i hans fall, som aldrig tycks ta slut.

Häktad en månad
Karl Hedin summerar själv turerna i rättsväsendet. ”Ingen har gjort något fel.”
Ändå har Karl Hedin suttit häktad i över en månad. Hans vapen har beslagtagits. Och man har vänt upp och ner på det mesta för att hitta bevis. Till och med samlat ihop aska och skickat i en container ner till Italien för att få askan analyserad.
Men italienarna hittade inga rester av varg i askan. Och åklagaren tvingades släppa Karl Hedin. Trots detta vägrar åklagaren lägga ner förundersökningen.
– När han kom på att jag inte har skjutit någon varg, då säger han att jag tänkte skjuta en varg, säger Karl Hedin.
Att sitta oskyldigt häktad en månad, förändrar livet, förklarar Karl Hedin.
– Jag satt isolerad. Jag visste ju ingenting, säger han.
Under tiden rapporterar media och en bild sprids huvudsakligen baserad på åklagarens beskrivning.
– Man hänger ut mig som en kriminell i tidningarna, säger Karl Hedin.

Rättsövergrepp
Karl Hedin anser att han utsatts för ett rättsövergrepp. Men ingen instans vill medge att någon gjort något fel. Åklagaren vägrar lägga ner förundersökningen, trots att det inte finns någon död varg, eller några andra bevis på att någon varg skjutits.
Karl Hedin menar att jakten på jägare, som skjuter vargar illegalt, leder till ett angiverisamhälle. Han jämför med DDR där staten satte angiveri i system. Utredningen mot honom själv började med ett angiveri, uppgifter som sedan tagits tillbaka.
Karl Hedin är själv övertygad om att det finns hämndmotiv med i bilden. År 2015 gav han ut boken ”De jagade jägarna”. Där hänger han ut många av de som arbetar med grova jaktbrott (läs illegal jakt på varg) inom polis och åklagarmyndigheten.
Boken är en kritik mot rättsväsendet med utgångspunkt från flera uppmärksammade fall. Han nämner själv Lillhärdalsfallet.
– Vi satte oss in i problematiken. Utredningen var under all kritik, säger Karl Hedin, som menar att polis och åklagare fabricerade bevis.
Året efter boken kom ut, 2016, börjar polisen spana på Karl Hedin. Den 26 oktober 2018 grips Karl Hedin och häktas. Han berättar om bristerna i utredningen mot honom själv. Om telefonavlyssningen, och tolkningen av uttalanden, som lyfts ur sitt sammanhang.
Karl Hedin menar att avlyssningen av honom var olaglig.
– Detta är ett rättsövergrepp.

Vädjar till politiken
Nu får Karl Hedin kämpa vidare för att få upprättelse. Men det är svårt i ett samhälle där myndigheter inte erkänner några fel.
– Ska jag få något vettigt ut av det här så måste jag vända mig till politiken, säger Karl Hedin.
Grundproblemet är aktivistiskt lagda tjänstemän, menar Karl Hedin.
– Det går igen i förvaltning efter förvaltning. Riksdagen har tappat makten. Till tjänstemän i olika myndigheter.
Och tjänstemännen respekterar inte politiska beslut. Det visar rovdjurspolitiken, menar Karl Hedin. Tjänstemännen gör som de vill.
– Och de får ju inget straff, säger han.
Lösningen, enligt Karl Hedin, är därför att återinföra tjänstemannaansvaret. Men Sverige behöver också en författningsdomstol. En domstol som kan ingripa när statliga myndigheter bryter mot grundlagen.
En författningsdomstols uppgift är att kontrollera att den exekutiva makten inte bryter mot grundlagen. Tyskland har en författningsdomstol med makt att ogiltigförklara lagar som strider mot grundlagen. I Sverige finns bara lagrådet, vars uppgift är att granska lagförslag. (Westsite: 2019-10-01)

Karl Hedin – om SKOGEN

Staten tar skog utan att betala

”Drivarnätverk skapar problem för landsbygden”

Staten tar skog utan att betala. Äganderätten är grundlag liksom rätten till ersättning. Men staten hittar sätt att kringgå lagen. Motiven är överdrifter och påhittade problem, och drivande är ett aktivistiskt nätverk, hävdar Karl Hedin.

Karl Hedin har jobbat i skogsindustrin i 45 år. I augusti höll han ett föredrag i Främmestad i Essunga kommun.
Karl Hedin inleder med att citera författaren Alf Henriksson.
”Så länge man inget vidare vet, vet man att man vet.
När man vet lite mer, så vet man att man inget vidare vet.
När man äntligen vet vad man inte vet, vet man hur lite man vet.”
Sedan ger han sin egen syn på sakernas tillstånd.
– Ingenting är. Allting blir. Ändå är de flesta frustrerade, för att det inte är som det var.
Det handlar i det här fallet om äganderätten.
Karl Hedin har varit skogsägare sedan 1983. Han hävdar att äganderätten är viktig. Det är därför den är skyddad i grundlagen.
– Den privata äganderätten har bidragit till vårt framgångsrika ekonomiska system och det är därför den skyddas i vår grundlag, säger Karl Hedin.
Tanken med detta var att äganderätten ska skyddas från klåfingriga politiker.
– Äganderätten är fundamental i vårt system, säger Karl Hedin.

”Staten rundar lagen”
Men det finns naturligtvis undantag. Om det är av stort allmänt intresse kan staten ta din skog, eller rätten att disponera den, men inte utan ersättning. Det står i grundlagen.
Ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna utan ersättning. Inte heller får den pågående användningen inskränkas väsentligt utan ersättning. Detta är innebörden i vår grundlag (RF 2:15).
Ändå sker detta.
– Man tar skog ifrån mig utan att betala för den, säger Karl Hedin.
Aktivistiska myndigheter utnyttjar begreppet ”stort allmänt intresse”.
– Man har hittat kryphål, säger Karl Hedin.
Det har utvecklats ett antal metoder för att kringgå lagen. Ett sätt är att skylla på EU och artskyddsförordningen.
– De gjorde ett dåligt jobb när artskyddsförordningen implementerades i Sverige, säger Karl Hedin.

Man skyller på EU och missbrukar därmed sitt förtroende, hävdar han.
Resultatet av detta blev processer i domstolar, om bombmurklor och sällsynta fåglar.
Aktivistiska tjänstemän tolkar om riksdagsbesluten så innebörden blir en annan utan att riksdagen är involverad. Det motiveras med att ”Den biologiska mångfalden ska bevaras.”

”Ingenting är”
Det är ett feltänk, hävdar Karl Hedin. Aktivisterna tror att allt ska vara som det är, eller var vid ett visst givet ögonblick. En förnekelse av att det ständigt pågår en utveckling. Rådande tillstånd blir ett ideal.
– Det ska vara som det var 1993, säger Karl Hedin.
Det finns 60 000 arter i Sverige. Grunden till hur vi ska förhålla oss till detta finns i riksdagsbeslutet ”Levande skogar”.
Men riksdagens beslut kompletteras av regeringen, och med föreskrifter och förordningar från myndigheterna. Och i dessa dokument har tillkommit saker.
– Där står det en massa nya saker som inte finns med i riksdagsbeslutet, säger Karl Hedin.
Dessutom dök det upp en ny tolkning av lagens begrepp ”pågående användning”.

Kreativ tjänsteman
Det var en tjänsteman som utmärkt sig för kreativitet på andra områden, småskalig vattenkraft, som kom på att man kan kringgå lagen genom att hävda att markägaren inte bedriver skogsbruk.
”Äganderättsförordningen gäller inte för vi anser inte att du bedriver skogsbruk”, hette det.

– Det påverkar skogsägare som har en lång omloppstid. I norr kan det röra sig om upp till 200 år. Exempelvis i fjällnära skog, säger Karl Hedin.
Träd växer inte lika snabbt överallt. Normalt är omloppstiden runt 80 år. Men det finns alltså platser där det tar mycket längre tid för träden att bli avverkningsmogna.
Vad gör man? Enda chansen är att stämma staten. Men man får betala sina egna rättegångskostnader.
– En enskild skogsägare är chanslös, säger Karl Hedin.
Det kostar för mycket. Så man har gått samman och stämt staten och vunnit i första instans. Men staten har överklagat.

Nyckelbiotoper
Nyckelbiotoper skapades från början av skogsstyrelsen som en information till skogsägarna på 1990-talet. Mekaniseringen inom skogsbruket ledde till större hyggen. En orsak var debatten om stora kalhyggen, på tusentals hektar. Björk kvävde granplantorna. Man började spruta hormoslyr.
– Därifrån kommer misstron mot skogsbruket, säger Karl Hedin.
Lösningen blev att ta bort hormoslyret. Man införde ett certifieringssystem. Och så infördes nyckelbiotoper.
Skogsägarna i norr behövde återfå marknadens förtroende. Men nyckelbiotoper utvecklades över tid tillsammans med certifieringsföreningen FSC till ett kostnadseffektivt sätt att förhindra avverkning.
Man kallar besluten om nyckelbiotop för en identifiering inte för ett beslut.
”Marknaden vågar inte ifrågasätta.”

Grön infrastruktur
Nu har miljöbyråkratin kommit på ett nytt begrepp. Grön infrastruktur. Det innebär att det ska vara lätt för grodor, vildsvin, älgar och vargar att ta sig fram i landskapet. Det här projektet håller länsstyrelserna på att jobba med nu.
– Det blir troligen inkörsporten till fler inskränkningar, säger Karl Hedin.
– Allt detta för att öka den biologiska mångfalden.
Karl Hedin ställer sedan den retoriska frågan om det är något problem med den biologiska mångfalden.
– Kolla artdatabanken på SLU. Rödlistan sammanställs vart femte år.
– De har en klass som heter utdöd. Och om detta vore ett problem, så skulle den gruppen öka, säger Karl Hedin.
– Men det gör den inte.
Påståenden om att en massa arter har eller håller på att dö ut är överdrivna, menar Karl Hedin. Han har stöd exempelvis av den norske biologen och forskaren Morten Jödal, som skrivet boken ”Miljömytene”.
– De dör inte ut. Men det kommer nya arter hela tiden. Det är ett skapat problem, säger Karl Hedin.
Mångfalden i skogen garanteras istället av att vi har många privata skogsägare.
– Vi har 330 000 olika skogsägare. Det är 330 000 olika sätt att sköta skogen. Det leder till den mångfald vi har idag, säger Karl Hedin.
Detta leder till frågan; Vad är problemet?

Vad är problemet?
Karl Hedin visar genom en tillbakablick hur skogsbruket utvecklats positivt i modern tid, även ur miljösynpunkt. Man kan därför med fog fråga sig varför alla dessa konflikter uppstår, vad är problemet? Varför bedriver dessa miljöaktivister, på myndigheter och i organisationer, en kampanj mot det privata skogsbruket?
– Tittar man 100 år tillbaka i tiden så ser man att tillväxten har fördubblats. Vi har fördubblat avverkningen, vi är en världsledande skogsexportör, säger Karl Hedin.
Men ändå ökar arealen skog. Genom att alla planterar.
Arealen ”skyddad” skog har också ökat. Skyddad från vad? Mer och mer skog tas ur produktion.
– Blir det bättre i statlig regi, undrar Karl Hedin.
Många skogsbönder men även skogsägarorganisationer hävdar att det i ofta är tvärt om. Det saknas i många fall resurser att sköta alla naturreservat.
– Jag förstår inte vad problemet är, säger Karl Hedin.
Hans ser många av de påstådda problemen som skapade problem.
– Vem skapar problemen? Vilka skapar dessa problem för landsbygdens folk?

”Drivarnätverket”
Karl Hedin tecknar en bild av myndigheter och organisationer som han kallar ”drivarnätverket”. I centrum står Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. De omges av Världsnaturfonden, Greenpeace, miljödepartementet, miljödomstolar och miljöåklagare. Men också länsstyrelsernas miljöavdelningar, rovdjursföreningen och Miljöpartiet, samt EUs miljökommission, Artdatabanken och de dominerande medierna.
Karl Hedin utvecklar sina tankar i boken Attacken mot äganderätten. Staten utreder nu äganderätten. På nytt. En domare i Mark- och miljööverdomstolen har fått uppdraget. Det är en del av den så kallade Januariöverenskommelsen.
Enligt direktiven ska äganderätten stärkas genom att formellt skydd bara ska ske på frivillig grund. Regeringsformen ska inte röras.
Nyckelbiotoper ska utredas och behöver inte innehålla hotade arter.
Karl Hedin hävdar att motsättningen mellan produktion och biologisk mångfald kommer att bli kvar. Och att vi har två läger.
– Vem som vinner är oklart, säger Karl Hedin.
Westsidan kommer att publicera flera artiklar med Karl Hedins föredrag i Främmestad som grund. Detta är den första, som behandlar skogen. Den andra handlar om rovdjurspolitiken, den tredje om hans eget fall. Och den fjärde om hans syn på den demokratiska kris vi befinner oss i.
(Westsidan: 2019-09-30)