Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften. Vi behöver producera mer el, säger energiminister Anders Ygeman, och det finns en potential att öka produktionen från vattenkraften. Även den småskaliga.
– Syftet med lagstiftningen är inte att småskalig kraftproduktion ska rivas ut, säger energiminister Anders Ygeman. Energiministern talade om behovet av att öka elproduktionen när han den gångna veckan gästade Svensk Vattenkraftförenings årsmöte. Budskapet från energiminister var tydligt. Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften. – Den småskaliga vattenkraften är viktig ur flera perspektiv. Givetvis som produktionsresurs, i synnerhet i södra Sverige, men även sett ur elberedskaps- och ö-driftsperspektiv, säger Anders Ygeman. – I takt med att sol- och vindkraftsutbyggnaden ökar så blir vattenkraftens förmåga att balansera energisystemet allt viktigare. Energiministern talade om en fjärde våg av elektrifiering, och att transporter och industrier ska elektrifieras för att klara klimatutmaningen. – Regeringen har med anledning av detta tagit initiativ till en nationell elektrifieringsstrategi, säger Anders Ygeman. Strategin ska bidra till ”en snabb , smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering”. – Vi kommer att behöva planera för en dubblerad elanvändning, och att vi samtidigt kommer att behöva arbeta för att halvera tiden för tillståndsprocesserna. – Helhetsgreppen kring elektrifieringen inbegriper såklart alla kraftslag, så även vattenkraften. – För att klara elektrifieringen kommer vi behöva ta höjd för en dubblerad elanvändning, vilket kommer att kräva mycket mera elproduktion än idag. – Från politikens sida ska vi inte styra vilken kraftproduktion som byggs, bara ge ramarna och undanröja hinder. – Det finns också effektiviseringspotential i befintliga kraftslag. – Vattenkraften är sedan länge en viktig del av det svenska energisystemet, både sett till roll som förnybar produktionsresurs och dess reglerförmåga. Anders Ygeman berättade också att regeringen kommer att lägga ett uppdrag om vattenkraftens regionala och lokala nytta. Det är en kärnfråga, för den småskaliga vattenkraften, om även lokal produktion i enlighet med EU-rätten, ska kunna betraktas som ett samhällsintresse. Många har efterlyst ett politiskt initiativ i den frågan. Regeringen väntar också på en redovisning från myndigheterna av fördelningen av de riktvärde på 1,5 TWh som skulle fördelas på olika avrinningsområden, i det pågående arbetet med den nationella planen för omprövning av vattenkraften. FOTNOT 1: Riktvärdet på 1,5 TWh fördelat på avrinningsområden – eller HARO-värden – har redan redovisats till regeringen. Göran Åhrén
”Regeringen kommer att lägga ett uppdrag om vattenkraftens regionala och lokala nytta.”
Beslutet om ett nytt åtgärdsprogram i vattenförvaltningen måste tas av regeringen. Det hävdar flera kommuner i Värmland som planerar att begära överprövning. Sunne kommun har redan fattat beslut.
Vattenmyndigheten Västerhavets åtgärdsprogram för perioden 2021-2027 är ute på remiss. Flera instanser, bland annat LRF, är kritiska till förslagen i programmet. Förslagen om de blir verklighet kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna men också för jordbruket. Livsmedelsproduktionen kan påverkas negativt eftersom stora arealer föreslås att tas ur produktion. I Sunne kommun är oron stor över konsekvenserna av förslagen. Man riktar skarp kritik mot förslaget till åtgärdsprogram i sitt remissvar till vattenmyndigheten. Kommunstyrelsen har dessutom beslutat att begära överprövning. Man vill att regeringen ska fatta beslut om förslaget istället för den så kallade vattendelegationen. – Vi känner stor oro för vilka konsekvenser det här kan ha på det lokala näringslivet och landsbygden, säger kommunalrådet Kristina Lundberg (C) i Sunne i en kommentar till tidningen Fryksdalsbygden. Hon berättar att det är flera kommuner i Värmland som delar Sunnes kritiska syn på förslaget och planerar att begära överprövning. Det kommunerna framför allt är kritiska till är de höga kostnader som vattenmyndigheten vill ålägga kommuner och jordbruksföretagen. – Vi ser stora problem, framför allt har finansieringsprincipen helt frångåtts, säger Kristina Lundberg. – De tänker att vi ska betala en massa åtgärder. Konsekvensen om det här skulle bli verklighet, är att de lägger en våt filt på utvecklingen. Kristina Lundberg får medhåll av kommunalrådet Tobias Eriksson(S). – Det är oerhört viktigt arr regeringen ges möjlighet att pröva förslaget till åtgärdsprogram, och det här upplever vi inte enbart i Värmland. Signalerna är starka i hela Sverige, säger han. Tidigare har bland annat Essunga och Grästorps kommuner i Västra Götaland beslutat att begära överprövning. (WESTSIDAN: 20210412)
”Konsekvensen blir att de lägger en våt filt över utvecklingen”
Lantbrukare Börje Berntsson har ringt runt till några myndigheter och organisationer och frågat om de räknar med fotosyntesen när de beräknar jordbrukets påverkan på klimatet. Och svaren han fått är mycket intressanta. Hans slutsats är att alla räknar fel. Och han stöder sig bland annat på den svenske forskaren Per Frankelius, men också på andra källor. Börje Berntsson är kritisk till Naturvårdsverkets utpekande av jordbruket som en bransch som inte lyckats så bra i klimatarbetet. Det är en felaktig slutsats hävdar han, och det ger en felaktig bild av jordbruket som negativt för klimatet.
Börje Berntsson på föräldragården Skörtorp, framför ladugården som hans far byggde.
”Hur kan det bli rätt… när alla räknar fel”
Alla räknar fel. Det är Börje Berntssons slutsats av en omfattande rundringning till en rad organisationer och institut. Ingen tar med kolinlagringen som sker när grödor växer. Jordbrukets negativa klimatpåverkan överdrivs därför.
– Alla vet att fotosyntesen är förutsättningen för allt liv på Jorden. Men ändå har man inte tagit med den i kalkylen. En konsekvens av det är att man skuldbelägger jordbruket på felaktiga grunder, säger lantbrukare Börje Berntsson. Naturvårdsverket framställer jordbruket som en bransch som inte minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det är den bild man får om man bara räknar utsläpp, utan att ta hänsyn till den kolinlagring som sker när grödor växer. Börje Berntsson är besviken på Naturvårdsverket. Myndigheten borde i ärlighetens namn säga att en åker, beroende på skördenivån binder sex till åtta gånger mer koldioxid än vad som släpps ut med de insatser som görs. Som före detta mjölkbonde har Börje Berntsson svårt att acceptera att kor utmålas som klimatbovar, och han har i en serie debattartiklar i olika medier kritiserat regionen för att lura skolbarn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Det är en ren lögn, menar han.
”Ingen räknar rätt” Men det är inte bara Naturvårdsverket och regionen som skuldbelägger jordbruket. Börje Berntsson har ringde runt till ett stort antal företag, myndigheter och organisationer. Och han fick i stort sett samma svar överallt. Ingen tar med kolinlagringen i kalkylen. Varken jordbruksverket eller naturvårdsverket har med fotosyntesen i sina beräkningar. Men de är inte ensamma. Listan på organisationer, konsultföretag och institutioner som Börje Berndtsson varit i kontakt med kan göras lång. Han nämner några. Västra Götalandsregionen. RISE. Hushållningssällskapet. Lantmännen. Och LRF. Alla räknar på samma sätt. Det märkliga var att inte ens de ekonomiska föreningarna inom den gröna näringen räknar rätt. – Ingen räknar med fotosyntesen. Det är skandal, säger Börje Berndtsson. Inte ens Lantbrukarnas riksförbunds egna experter räknar alltså med fotosyntesen. – Det är så jag har uppfattat det, säger Börje Berntsson. Han har talat med experter och tjänstemän som arbetar på LRF. – På något sätt kan man inte säga rent ut att vi använder samma mall, samma beräkningsgrund som våra myndigheter gör. Men det är ändå så det fungerar, hävdar Börje Berntsson. – Det är själva kärnfrågan. Vi använder de databaser som är tillgängliga, säger de flesta.
Räknar bara utsläpp Dessa institutioner spelar en viktig roll för hur jordbruket betraktas och behandlas i Sverige. Även en organisation som Hushållningssällskapet, som står de gröna näringarna nära, räknar på samma sätt som svenska myndigheter. – Nej, den har vi inte med. Vi behöver räkna lika dant allihop, säger en tjänsteman på Hushållningssällskapet, berättar Börje Berndtsson. – Svenska myndigheter jobbar lika dant och beskyller lantbruket för något som inte är sant. Jordbruket lagrar ju mer kol än man släpper ut, säger Börje Berndtsson. Han är mycket kritisk till att alla räknar på samma sätt. – Man pratar bara om utsläpp. Han tar ett exempel. – RISE har gjort en lista på matens påverkan. Där talar man om si och så mycket utsläpp per portion. Men man har inte räknat med kolinlagringen som sker när grödorna växer. – Felet är att det inte är ett gasmoln man har på tallriken. Det är bundet kol man har i den här portionen. Och då kan det inte utgöra ett utsläpp. Och av den mat vi äter återgår inte allt i gasform som ofta påstås.
Stöd av forskning Börje Berntsson tycker det är märkligt att det blivit en sådan fokus på maten. När de största källorna till växthusgaser i själva verket är industrin. – Istället för att tala om de industrier som står för de stora utsläppen av koldioxid, som exempelvis SSAB, Cementa och oljeraffinaderierna, så hackar man på den näring som binder kol, säger Börje Berntsson. Man överdriver alltså matens negativa påverkan på klimatet. Om jordbruket är en kolsänka, då är maten inget problem för klimatet. Istället odlas ett synsätt att jordbruket är ett problem både för miljön och klimatet. Och det är helt enkelt inte sant. Man kan ju tycka att det är märkligt att Börje Berntsson räknar rätt och alla andra räknar fel. Men Börje Berntsson stöder sig på forskning. Den svenske forskaren Per Frankelius har tagit fram siffrorna på spannmålsodlingen i världen och visat att enbart spannmål lagrar kol motsvarande drygt hälften av hela jordbrukets utsläpp. – Det återstår att ta fram siffrorna för vallodlingen som antagligen är mycket större än för spannmål. Vallodlingens rötter är mycket mer omfattande, säger Börje Berndtsson. Beräkningar gjorda av forskarna har visat att jordbruket sannolikt lagrar betydligt mer kol än man släpper ut.
Alla jamsar med – Den stora gåtan är varför LRF inte gör något åt det här, säger Börje Berndtsson. Inte ens näringen själv har med fotosyntesen i sina beräkningar. Och det har hållit på ganska länge. Men alla jamsar med, och accepterar de uppgifter som miljöinstituten tar fram, utan att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget. Det var först när Per Frankelius granskade dokumenten som det uppdagades att man inte räknat med kolinlagringen. – Det är ett räknesätt som skuldbelägger en näring som egentligen är lösningen på problemet. Det är de gröna näringarna som står för kolbindningen. De gröna näringarna förvandlar koldioxid, som växterna tar ifrån luften, till fast materia. Havre, vete, korn med mera. Huvuddelen av detta förblir fast materia. ”Av jord är du kommen…jord skall du åter varda.” Remember! Det är ju så det är. – Det är oerhört märkligt att man räknar på ett sätt som alla vet är fel. Lantmännen, exempelvis, vet att det här är fel. – Alla som har någon kunskap om näringen vet att fotosyntesen är förutsättningen för näringen och att hela vår civilisation är en frukt av fotosyntesen. – Om de inte förstår, eller inte vill förstå, då räknar man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.
Märklig systemgräns En annan faktor som missgynnar jordbruket är de så kallade systemgränserna. Hur man resonerar där varierar mellan olika sektorer i samhället. – Man har satt en systemgräns för livsmedel när de konsumeras, säger Börje Benrtsson. Utsläppen från tio miljoner människors konsumtion av mat belastar jordbruket. – Man kastar det tillbaka på lantbruket. Det är lantbrukets utsläpp. I verkligheten är det konsumenternas. Men där är man inte konsekvent. Ett märkligt faktum är att om man eldar upp spannmålen, istället för att äta upp den, då får man räkna med kolinlagringen. För flera andra branscher drar man systemgränsen på ett mer gynnsamt sätt, det gäller exempelvis bilindustrin. – Man skuldbelägger svenskt jordbruk för konsumenternas utsläpp, säger Börje Berndtsson. Han menar att man satt systemgränsen fel. Man har exempelvis inte räknat med allt det som blir kvar i jorden. Man äter bara kärnan, den lilla delen av en gröda. Hur ska man räkna istället? – Ja, man måste naturligtvis räkna den kol som lagras i grödan.
Biologisk mångfald Börje Berntsson är född och uppvuxen på en gård. Han blev själv lantbrukare och har levererat mjölk till Arla i över 20 år, tills en skada satte stopp. Nu är han pensionär och skriver debattartiklar istället. Och han retade upp sig rejält när skolorna på Orust satte fram skyltar i skolbespisningen där barn uppmanas att inte äta kött. Att utmåla korna som ett stort problem för miljö och klimat köper inte Börje Berntsson. Korna är i själva verket en förutsättning för den biologiska mångfalden. – När jag själv hade kor, då kunde vi inte ha ett fönster öppet. Nu är flugorna borta, och då är stararna borta. Om vi inte har djur, då dör insekterna ut. – Ju fler betande djur, desto fler insekter. Desto fler fåglar. Om vi ska importera vegansk mat, och sluta producera kött och mejerivaror, då tar vi död på det värdefulla djurliv som bidrar till den biologiska mångfalden. – Man tar död på djurlivet, och man tar död på landsbygden. Göran Åhrén
”Nu får det vara nog”. Stenungsunds kommun går för långt. Det hävdar en grupp ägare till enskilda avlopp som protesterar mot att en pensionär i Ödsmål, som renar sitt avlopp, riskerar ett vite på 150 000 kronor.
Jakten på enskilda avlopp fortsätter. Stenungsunds kommun utmärker sig på ett negativt sätt. I veckan beslutar ansvarig nämnd att ansöka om vite på 150 000 kronor för fastighetsägaren Leif Christiansson. Detta trots att han redan åtgärdat sitt avlopp. Blir det ett vite, är det andra vitet som drabbar Leif Christiansson. Han har knappt återhämtat sig från det första. När Westsidan når Leif Christiansson dagen innan nämnden tar beslutet, känner han inte till att nämnden tänker döma ut ett nytt vite. – Nej. Jag hade kontakt med nämndens ordförande häromdagen. Han kunde väl vara så rakryggad att han hade talat om det här för mig, säger Leif Christiansson. – Jag anser för det första att jag är oskyldig till anklagelserna. Jag har gjort allt som står i min makt för att rena mitt avlopp. Sedan förra tvisten har han kompletterat sin avloppsanläggning med en efterrening, som lagen kräver, och dessutom installerat en reningsutrustning i trekammarbrunnen. Man kan säga att han, för säkerhets skull, har både hängslen och livrem. Ändå är kommunens miljöinspektör inte nöjd.
Summarisk tillsyn Beslutet om förbud och vite, den här gången, kommer efter en summarisk tillsyn. En ensam miljöinspektör dyker upp oanmäld, och tar bilder på trekammarbrunnen. Någon egentlig samverkan eller samråd var det aldrig, enligt Leif Christiansson. Trots att både vattendirektivet och miljöbalken föreskriver det. – De kan ju inte följa regelverket. Vare sig förvaltningslagen eller miljöbalken. Kommunen bryter mot förvaltningslagen, hävdar Leif Christiansson. – Det står precis hur de ska göra. Så vad är problemet? – Det står i varenda skrivelse att ett avlopp inte får orsaka problem för miljön eller människors hälsa. Men de talar aldrig om på vilket sätt mitt avlopp utgör ett problem, säger Leif Christiansson Leif har installerat reningsutrustning i sin trekammarbrunn och en markbädd efter brunnen. Han har tagit prover vid utloppet från trädgården och vid utloppet i ån, med sakkunnigt vittne. Så tvisten med kommunen den här gången handlar egentligen om valet av teknik.
Tagit egna prover Leif Christiansson berättar att han tagit prover som visar att det inte finns några förhöjda halter i avloppsvattnet. Proverna har bevittnats av sakkunnig. Men kommunen vill inte godkänna proverna. – Det stod ju klart och tydligt i rapporten var proverna var tagna. Provtagningen har dokumenterats med bilder. Men trots det vill kommunen inte godkänna rapporten. – De misstror mig hela tiden. Tvisten mellan Leif Christiansson och kommunen har pågått i tolv år nu. Det förra vitet, på 150 000 kronor, kunde Leif Christiansson inte betala. Kronofogden gjorde utmätning och tog hans bil, och beslutade om införsel på pensionen. Nu har han nästan återhämtat sig. Då beslutar kommunen om ett nytt vite. – Jag känner mig överkörd. Nu har jag precis kommit ikapp ekonomiskt. Och då hotar kommunen med ett nytt vite.
En lydnadsfråga Som i så många andra fall i Stenungsunds kommun kokar det ner till en lydnadsfråga. Det verkar som det lätt går prestige i kommunens avloppsärenden, och att man ofta hänger upp sig på valet av teknik, istället för att se till ett avlopps funktion. Frågan är om kommunens åtgärder mot Leif Christiansson verkligen står i proportion till förseelsen. I synnerhet som Leif Christiansson redan vidtagit åtgärder för att rena sitt avlopp, trots att kommunen inte visat på vilket sätt det utgör en fara för miljön eller människors hälsa. Det handlar maximalt om några hekto fosfor per år. Kommunen gör ett stort nummer av att det skulle vara fyra hushåll kopplade till avloppet. Men det är inte fyra fastigheter kopplade till avloppet, som man kan tro av miljöinspektörens ordval. Leif Christiansson hyr ut ett rum ovanför garaget och en gäststuga. Sanningen är att det totalt handlar om fyra personer. Vattenmyndigheten Västerhavet brukar räkna med fem personer per hushåll, som en slags schablon vid bedömningen av enskilda avlopp. Den 7 april fattar Tekniska myndighetsnämnden beslut om att gå till mark- och miljödomstolen för att få ett vite på 150 000 kronor. Westsidan har sökt ordföranden i nämnden, Morgan Andersson, för en kommentar. Utan resultat. Göran Åhrén
”De bryter mot lagen”
Juridiska ombudet kritiserar kommunen
Det är oklart på vilka grunder kommunen hotar med vite. Fastighetsägarens ombud är kritisk till kommunens agerande. Kommunen kan inte peka på någon skada, och beloppet 150 000 kronor är uppenbart oproportionerligt, hävdar Roland Ekstrand.
Leif Christianssons juridiska ombud, Roland Ekstrand, är kritisk till att kommunen nu tar till så drastiska beslut utan att Leif Christiansson får reda på vad som är på gång. – Man måste kommunicera det man fattar beslut om. Och Leif har inte hört ett ljud. – Man kan inte utfärda ett vite utan att kommunicera detta till de som berörs, säger Roland Ekstrand. Han är också kritisk till att kommunen inte pekat på någon skada som Leif Christianssons avlopp skulle orsaka. – Man måste konstatera en konkret skada enligt en färsk dom i Växjö tingsrätt. Han tycker dessutom att vitet är orimligt stort. – Att döma ut ett så högt vite är oproportionerligt. – Hur mycket fosfor finns i avloppsvattnet? Det handlar max om ett kilo fosfor på ett år. Och det ska då ställas mot ett vite på 150 000 kronor. Stenungssunds kommun hänger upp sig på teknikval istället för att titta på funktionen, menar Roland Ekstrand. Ett beslut måste vara teknikneutralt. Tekniska nämnden kan inte ha synpunkter på hur han renar vattnet. – Han har ju tagit prover. Då är frågan hur effektivt anläggningen renar avloppsvattnet. Inte vad det är för fabrikat. – Om man inte tror att proverna är riktiga, kan man inte bara avfärda dem. Kommunen har inte bevisat att han har fuskat med proverna. – Det är kommunen som har bevisbördan. Den omvända bevisbördan gäller inte längre. – De bryter mot förvaltningslagen om de fattar beslut imorgon, säger Roland Ekstrand. FOTNOT: Roland Ekstrand hänvisar till förvaltningslagen paragraf 6, 10 och 23 i som talar om att man måste kommunicera ett beslut, och att man samtidigt ska titta på om man har tillräckligt underlag för beslut, och att den som berörs ska kunna yttra sig i ärendet. Göran Åhrén
”De talar aldrig om på vilket sätt mitt avlopp utgör ett problem”
Westsidan 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.