”Sluta jaga enskilda avlopp”

”Nu får det vara nog”

Stenungsund dömer ut vite på 150 000 kr

”Nu får det vara nog”. Stenungsunds kommun går för långt. Det hävdar en grupp ägare till enskilda avlopp som protesterar mot att en pensionär i Ödsmål, som renar sitt avlopp, riskerar ett vite på 150 000 kronor.

Jakten på enskilda avlopp fortsätter. Stenungsunds kommun utmärker sig på ett negativt sätt. I veckan beslutar ansvarig nämnd att ansöka om vite på 150 000 kronor för fastighetsägaren Leif Christiansson. Detta trots att han redan åtgärdat sitt avlopp.
Blir det ett vite, är det andra vitet som drabbar Leif Christiansson. Han har knappt återhämtat sig från det första.
När Westsidan når Leif Christiansson dagen innan nämnden tar beslutet, känner han inte till att nämnden tänker döma ut ett nytt vite.
– Nej. Jag hade kontakt med nämndens ordförande häromdagen. Han kunde väl vara så rakryggad att han hade talat om det här för mig, säger Leif Christiansson.
– Jag anser för det första att jag är oskyldig till anklagelserna. Jag har gjort allt som står i min makt för att rena mitt avlopp.
Sedan förra tvisten har han kompletterat sin avloppsanläggning med en efterrening, som lagen kräver, och dessutom installerat en reningsutrustning i trekammarbrunnen. Man kan säga att han, för säkerhets skull, har både hängslen och livrem. Ändå är kommunens miljöinspektör inte nöjd.

Summarisk tillsyn
Beslutet om förbud och vite, den här gången, kommer efter en summarisk tillsyn. En ensam miljöinspektör dyker upp oanmäld, och tar bilder på trekammarbrunnen. Någon egentlig samverkan eller samråd var det aldrig, enligt Leif Christiansson. Trots att både vattendirektivet och miljöbalken föreskriver det.
– De kan ju inte följa regelverket. Vare sig förvaltningslagen eller miljöbalken.
Kommunen bryter mot förvaltningslagen, hävdar Leif Christiansson.
– Det står precis hur de ska göra.
Så vad är problemet?
– Det står i varenda skrivelse att ett avlopp inte får orsaka problem för miljön eller människors hälsa. Men de talar aldrig om på vilket sätt mitt avlopp utgör ett problem, säger Leif Christiansson
Leif har installerat reningsutrustning i sin trekammarbrunn och en markbädd efter brunnen. Han har tagit prover vid utloppet från trädgården och vid utloppet i ån, med sakkunnigt vittne. Så tvisten med kommunen den här gången handlar egentligen om valet av teknik.

Tagit egna prover
Leif Christiansson berättar att han tagit prover som visar att det inte finns några förhöjda halter i avloppsvattnet. Proverna har bevittnats av sakkunnig. Men kommunen vill inte godkänna proverna.
– Det stod ju klart och tydligt i rapporten var proverna var tagna. Provtagningen har dokumenterats med bilder.
Men trots det vill kommunen inte godkänna rapporten.
– De misstror mig hela tiden.
Tvisten mellan Leif Christiansson och kommunen har pågått i tolv år nu. Det förra vitet, på 150 000 kronor, kunde Leif Christiansson inte betala. Kronofogden gjorde utmätning och tog hans bil, och beslutade om införsel på pensionen. Nu har han nästan återhämtat sig. Då beslutar kommunen om ett nytt vite.
– Jag känner mig överkörd. Nu har jag precis kommit ikapp ekonomiskt.
Och då hotar kommunen med ett nytt vite.

En lydnadsfråga
Som i så många andra fall i Stenungsunds kommun kokar det ner till en lydnadsfråga. Det verkar som det lätt går prestige i kommunens avloppsärenden, och att man ofta hänger upp sig på valet av teknik, istället för att se till ett avlopps funktion.
Frågan är om kommunens åtgärder mot Leif Christiansson verkligen står i proportion till förseelsen. I synnerhet som Leif Christiansson redan vidtagit åtgärder för att rena sitt avlopp, trots att kommunen inte visat på vilket sätt det utgör en fara för miljön eller människors hälsa.
Det handlar maximalt om några hekto fosfor per år.
Kommunen gör ett stort nummer av att det skulle vara fyra hushåll kopplade till avloppet. Men det är inte fyra fastigheter kopplade till avloppet, som man kan tro av miljöinspektörens ordval. Leif Christiansson hyr ut ett rum ovanför garaget och en gäststuga. Sanningen är att det totalt handlar om fyra personer. Vattenmyndigheten Västerhavet brukar räkna med fem personer per hushåll, som en slags schablon vid bedömningen av enskilda avlopp.
Den 7 april fattar Tekniska myndighetsnämnden beslut om att gå till mark- och miljödomstolen för att få ett vite på 150 000 kronor.
Westsidan har sökt ordföranden i nämnden, Morgan Andersson, för en kommentar. Utan resultat.
Göran Åhrén

”De bryter mot lagen”

Juridiska ombudet kritiserar kommunen

Det är oklart på vilka grunder kommunen hotar med vite. Fastighetsägarens ombud är kritisk till kommunens agerande. Kommunen kan inte peka på någon skada, och beloppet 150 000 kronor är uppenbart oproportionerligt, hävdar Roland Ekstrand.

Leif Christianssons juridiska ombud, Roland Ekstrand, är kritisk till att kommunen nu tar till så drastiska beslut utan att Leif Christiansson får reda på vad som är på gång.
– Man måste kommunicera det man fattar beslut om. Och Leif har inte hört ett ljud.
– Man kan inte utfärda ett vite utan att kommunicera detta till de som berörs, säger Roland Ekstrand.
Han är också kritisk till att kommunen inte pekat på någon skada som Leif Christianssons avlopp skulle orsaka.
– Man måste konstatera en konkret skada enligt en färsk dom i Växjö tingsrätt.
Han tycker dessutom att vitet är orimligt stort.
– Att döma ut ett så högt vite är oproportionerligt.
– Hur mycket fosfor finns i avloppsvattnet? Det handlar max om ett kilo fosfor på ett år. Och det ska då ställas mot ett vite på 150 000 kronor.
Stenungssunds kommun hänger upp sig på teknikval istället för att titta på funktionen, menar Roland Ekstrand. Ett beslut måste vara teknikneutralt. Tekniska nämnden kan inte ha synpunkter på hur han renar vattnet.
– Han har ju tagit prover.
Då är frågan hur effektivt anläggningen renar avloppsvattnet. Inte vad det är för fabrikat.
– Om man inte tror att proverna är riktiga, kan man inte bara avfärda dem.
Kommunen har inte bevisat att han har fuskat med proverna.
– Det är kommunen som har bevisbördan. Den omvända bevisbördan gäller inte längre.
– De bryter mot förvaltningslagen om de fattar beslut imorgon, säger Roland Ekstrand.
FOTNOT: Roland Ekstrand hänvisar till förvaltningslagen paragraf 6, 10 och 23 i som talar om att man måste kommunicera ett beslut, och att man samtidigt ska titta på om man har tillräckligt underlag för beslut, och att den som berörs ska kunna yttra sig i ärendet.
Göran Åhrén

”De talar aldrig om
på vilket sätt mitt avlopp
utgör ett problem”

Inga fler orimliga krav

Så vill han ändra lagen

Måste påvisa skada för att få förbjuda avlopp

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD), välkomnar domen från Mark- och miljödomstolen i Växjö. I en motion till riksdagen har han själv föreslagit att lagen skärps för att hindra kommuner att döma ut avlopp på schablonmässiga grunder.

– Det är väldigt glädjande att vi äntligen har en dom som tar hänsyn till det lagstiftningen säger. Det måste finnas en skada innan man kräver en åtgärd, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
– Jag har motionerat om det riksdagen därför att jag uppfattade att det fanns tjänstemän som gick utanför lagen i sina tolkningar.
– Och då ville jag att lagen skulle förtydligas så att det ännu tydligare framgår att det måste finnas en skada innan man kan kräva en åtgärd, säger Magnus Jacobsson.
– Den här domen är positiv men jag kommer ändå att fortsätta följa frågan i riksdagen.
Magnus Jacobsson har lagt flera förslag i riksdagen som rör enskilda avlopp. I höstas föreslog han en översyn av miljöbalken samt VA-lagen, i en motion där han också vill att lagen ska ställa krav om en påvisbar miljönytta innan kommunerna tvingar en enskild att byta sin avloppsanläggning.
I samma motion föreslår han också att det ställs högre krav på rening av offentliga anläggningar. Magnus Jacobsson motiverar det med att det är orimligt att ställa högre krav på enskilda avlopp, än man gör på kommunens egna avlopp. (Motion 2020/21:762)
Hösten 2019 la Magnus Jacobsson ett förslag i riksdagen om att stärka proportionalitetsprincipen, att myndigheter inte får ställa mer långtgående krav än att det står i proportion till nyttan, och att myndigheter måste påvisa en skada innan man tvingar någon att vidta långtgående och kostsamma åtgärder.
”Tyvärr ser vi flera exempel på hur kommuner och länsstyrelser går fram med hårda krav gentemot privata va-anläggningar utan att man ens har genomfört någon mätning som visar om den gamla anläggningen inte längre fungerar”, skriver Magnus Jacobsson i sin motion. (Motion 2019/20:534)
Göran Åhrén

Kommunen får bakläxa

En kommun kan inte döma ut ett enskilt avlopp enbart på grund av ålder. Det slår Växjö tingsrätt, MMD fast i en dom. Foto: G Åhrén

MMD gav kommunen bakläxa

Måste påvisa skada för att få döma ut enskilt avlopp

VÄXJÖ: En kommun måste påvisa skada för att få besluta om förbud. Och kommunen måste göra en individuell bedömning. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänvisning till ålder är inte lagligt. Det slår Mark- och miljödomstolen i Växjö fast i en dom som kan få prejudicerande betydelse.

Mark- och miljödomstolen i Växjö slår i en dom fast att en kommun som dömer ut ett avlopp måste ange en orsak. Kommunen måste peka på en konkret skada, det räcker inte att döma ut ett enskilt avlopp på schablonmässiga grunder som hög ålder.
Domen kan få stor betydelse för ägare till enskilda avlopp, menar Roland Ekstrand, ombud till fastighetsägarna i det aktuella fallet.
– Man måste som myndighet kunna peka på en konkret skada för att kunna meddela förbud, säger Roland Ekstrand.
Hög ålder duger alltså inte som argument för att döma ut en anläggning.
– Här slår man ju fast att man måste kunna visa att det föreligger en skada eller en olägenhet.
Lagen talar om ”skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”. Och Nybro kommun har i det aktuella fallet intepåvisat vare sig det ena eller andra.

Omvänd bevisbörda
Nybro kommun är inte ensam om att ha dömt ut avlopp på schablonmässiga grunder.
– Vad kommunerna har gjort är att de säger att det är omvänd bevisbörda. Du måste bevisa att din anläggning fungerar. Men hur kan man göra det?
Ägarna hamnar i ett så kallat moment 22. Det blir en omöjlighet.
Roland Ekstrand är kritisk till att samma myndighet som underkänt en anläggning sedan ska godkänna den.
– Det borde vara länsstyrelsen som godkänner anläggningar, inte kommunerna.
I många fall har kommunerna intressen som kolliderar med ägare till enskilda avlopp. Det gäller exempelvis i de fall när kommunerna vill tvångsansluta fastighetsägare till kommunalt vatten och avlopp.
Roland Ekstrand har själv varit aktiv i kommunpolitiken i Värmdö kommun, där han var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden. På den tiden arbetade kommunerna på ett helt annat sätt.
Nu hjälper Roland Ekstrand fastighetsägare som drabbas av kommunernas jakt på enskilda avlopp. Han har en gedigen kunskap om förvaltningslagen och det är inte många miljöinspektörer som klarar att argumentera emot.

Prejudicerande dom
Fallet i Nybro tror Roland Ekstrand kan få prejudicerande effekt.
– Ja, det tror jag.
Det viktiga med domen i Mark- och miljödomstolen i Växjö är att man slagit fast att kommunen har bevisbördan. Kommunen är skyldig att tala om på vilket sätt en anläggning inte fungerar. Man måste peka på en konkret brist.
Det blir därför svårare för kommunerna att döma ut enskilda avlopp på schablonmässiga grunder.
Roland Ekstrand betonar också att ett beslut måste vara proportionerligt. Myndigheten får inte fatta beslut om förelägganden och viten som är uppenbart orimliga i proportion till nyttan. Eller som lagen uttrycker det…”mer tvingande åtgärder än nödvändigt”.
– Att lägga ut viten på 150 000 kronor, det är inte lagligt. Det är förbjudet att besluta om mer tvingande åtgärder än nödvändigt, säger Roland Ekstrand.
– Det är tusentals människor som får de här vitena, och tvingas bygga om sina anläggningar. De flesta vet inte vad de ska göra.
Roland Ekstrand tror det är viktigt att så många som möjligt hjälper till att sprida kunskap om domen. Den kan få stor betydelse om många känner till den.

Orimligt höga viten
Fastighetsägaren i det aktuella målet hotades med vite. Men länsstyrelsen menar alltså att det var orimligt. Nybro kommun har inte kunnat visa vad det var för fel på anläggningen.
– Man tror saker och ting. Det är det som är så farligt för rättssäkerheten.
Och allt för ofta tror domstolen att kommunen har rätt. Roland Ekstrand tar ett exempel.
”Troligtvis så fungerar den inte tillräckligt bra för moderna krav”, är en vanlig formulering.
– Det är bara bullshit alltihop.
Nu har en domstol slagit fast att en kommun måste visa att det är något fel på avloppet för att kunna fatta beslut om förbud och viten.
Det grundläggande problemet när det gäller staten och kommunernas hetsjakt på enskilda avlopp är att man överdrivit belastningen från enskilda avlopp, enligt forskare cirka fem gånger. Bl and annat genom att inte räkna med markretentionen.
Vetenskapliga utredningar, som visar annat än myndigheternas uppfattning, har helt enkelt sopats under matten, ”för den goda sakens skull”.
– Den mängd fosfor som kommer från ett enskilt avlopp är generellt sätt inte något problem, säger Roland Ekstrand.
Göran Åhrén

Ett helt uppslag i tidningen Land ger Roland Ekstrand råd till ägare till enskilda avlopp vad de ska göra när brevet från kommunen kommer. Roland Ekstrand har gjort det till en mission att hjälpa fastighetsägare som hamnat i trubbel med myndigheterna.

Domstolen upphäver nämndens beslut

Kommunen uppmanas följa lagen

Det är olagligt att döma ut enskilda avlopp på schablonmässiga grunder. Kommunen måste påvisa skada. Det konstaterar Mark- och miljödomstolen i Växjö i en dom som rör Nybro kommuns tillsyn av avlopp. Domstolen upphäver därför kommunens beslut.

Nybro kommun förbjöd i juli 2020 en fastighetsägaren att använda sitt enskilda avlopp med motiveringen att den var bristfällig. Fastighetsägaren fick knappt ett år på sig att åtgärda avloppet.
Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen i Kalmar, som beslutade att upphäva kommunens beslut. Kommunen överklagade till Mark- och miljödomstolen i Växjö.
Det framgår av handlingarna att Nybro kommun anser att avloppsanläggningen är för gammal. Avloppsanläggningar byggda före 1987 uppfyller inte kraven på funktion i Naturvårdsverkets allmänna råd, och det finns risk för att infiltrationen efter 47 års användning ”är mättad” eller renar sämre än då den var ny, hävdar kommunen.
I domen skriver Mark- och miljödomstolen:
”Mer ingripande åtgärder än vad som behövs får inte tillgripas. För att ett föreläggande eller ett förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstaterats. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning.”
(Domstolen hänvisar till Bengtsson m fl, Miljöbalken (14 maj 20220, JUNO), kommentaren till 26 kap. 9 §.)
I domstolens bedömning skriver man:
”Även om anläggningen – som byggdes 1973 – uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig.
Domstolen konstaterar också ”att tillsynsmyndigheten inte kan avstå från kravet att göra en individuell bedömning i varje enskilt fall.
Slutligen konstaterar domstolen:
”Av den utredning som legat till grund för nämndens beslut att förbjuda utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domstolen konstaterar att Nybro kommun inte hade skäl att förbjuda utsläpp av avloppsvatten till anläggningen, och instämmer därför i länsstyrelsens bedömning. Man avslår därför kommunens överklagande.
Nybro kommun har valt att inte överklaga domen, som således har vunnit laga kraft.
Göran Åhrén

”För ett förbud krävs
att skada eller olägenhet
har konstaterats”