Kommunen får bakläxa

En kommun kan inte döma ut ett enskilt avlopp enbart på grund av ålder. Det slår Växjö tingsrätt, MMD fast i en dom. Foto: G Åhrén

MMD gav kommunen bakläxa

Måste påvisa skada för att få döma ut enskilt avlopp

VÄXJÖ: En kommun måste påvisa skada för att få besluta om förbud. Och kommunen måste göra en individuell bedömning. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänvisning till ålder är inte lagligt. Det slår Mark- och miljödomstolen i Växjö fast i en dom som kan få prejudicerande betydelse.

Mark- och miljödomstolen i Växjö slår i en dom fast att en kommun som dömer ut ett avlopp måste ange en orsak. Kommunen måste peka på en konkret skada, det räcker inte att döma ut ett enskilt avlopp på schablonmässiga grunder som hög ålder.
Domen kan få stor betydelse för ägare till enskilda avlopp, menar Roland Ekstrand, ombud till fastighetsägarna i det aktuella fallet.
– Man måste som myndighet kunna peka på en konkret skada för att kunna meddela förbud, säger Roland Ekstrand.
Hög ålder duger alltså inte som argument för att döma ut en anläggning.
– Här slår man ju fast att man måste kunna visa att det föreligger en skada eller en olägenhet.
Lagen talar om ”skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”. Och Nybro kommun har i det aktuella fallet intepåvisat vare sig det ena eller andra.

Omvänd bevisbörda
Nybro kommun är inte ensam om att ha dömt ut avlopp på schablonmässiga grunder.
– Vad kommunerna har gjort är att de säger att det är omvänd bevisbörda. Du måste bevisa att din anläggning fungerar. Men hur kan man göra det?
Ägarna hamnar i ett så kallat moment 22. Det blir en omöjlighet.
Roland Ekstrand är kritisk till att samma myndighet som underkänt en anläggning sedan ska godkänna den.
– Det borde vara länsstyrelsen som godkänner anläggningar, inte kommunerna.
I många fall har kommunerna intressen som kolliderar med ägare till enskilda avlopp. Det gäller exempelvis i de fall när kommunerna vill tvångsansluta fastighetsägare till kommunalt vatten och avlopp.
Roland Ekstrand har själv varit aktiv i kommunpolitiken i Värmdö kommun, där han var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden. På den tiden arbetade kommunerna på ett helt annat sätt.
Nu hjälper Roland Ekstrand fastighetsägare som drabbas av kommunernas jakt på enskilda avlopp. Han har en gedigen kunskap om förvaltningslagen och det är inte många miljöinspektörer som klarar att argumentera emot.

Prejudicerande dom
Fallet i Nybro tror Roland Ekstrand kan få prejudicerande effekt.
– Ja, det tror jag.
Det viktiga med domen i Mark- och miljödomstolen i Växjö är att man slagit fast att kommunen har bevisbördan. Kommunen är skyldig att tala om på vilket sätt en anläggning inte fungerar. Man måste peka på en konkret brist.
Det blir därför svårare för kommunerna att döma ut enskilda avlopp på schablonmässiga grunder.
Roland Ekstrand betonar också att ett beslut måste vara proportionerligt. Myndigheten får inte fatta beslut om förelägganden och viten som är uppenbart orimliga i proportion till nyttan. Eller som lagen uttrycker det…”mer tvingande åtgärder än nödvändigt”.
– Att lägga ut viten på 150 000 kronor, det är inte lagligt. Det är förbjudet att besluta om mer tvingande åtgärder än nödvändigt, säger Roland Ekstrand.
– Det är tusentals människor som får de här vitena, och tvingas bygga om sina anläggningar. De flesta vet inte vad de ska göra.
Roland Ekstrand tror det är viktigt att så många som möjligt hjälper till att sprida kunskap om domen. Den kan få stor betydelse om många känner till den.

Orimligt höga viten
Fastighetsägaren i det aktuella målet hotades med vite. Men länsstyrelsen menar alltså att det var orimligt. Nybro kommun har inte kunnat visa vad det var för fel på anläggningen.
– Man tror saker och ting. Det är det som är så farligt för rättssäkerheten.
Och allt för ofta tror domstolen att kommunen har rätt. Roland Ekstrand tar ett exempel.
”Troligtvis så fungerar den inte tillräckligt bra för moderna krav”, är en vanlig formulering.
– Det är bara bullshit alltihop.
Nu har en domstol slagit fast att en kommun måste visa att det är något fel på avloppet för att kunna fatta beslut om förbud och viten.
Det grundläggande problemet när det gäller staten och kommunernas hetsjakt på enskilda avlopp är att man överdrivit belastningen från enskilda avlopp, enligt forskare cirka fem gånger. Bl and annat genom att inte räkna med markretentionen.
Vetenskapliga utredningar, som visar annat än myndigheternas uppfattning, har helt enkelt sopats under matten, ”för den goda sakens skull”.
– Den mängd fosfor som kommer från ett enskilt avlopp är generellt sätt inte något problem, säger Roland Ekstrand.
Göran Åhrén

Ett helt uppslag i tidningen Land ger Roland Ekstrand råd till ägare till enskilda avlopp vad de ska göra när brevet från kommunen kommer. Roland Ekstrand har gjort det till en mission att hjälpa fastighetsägare som hamnat i trubbel med myndigheterna.

Domstolen upphäver nämndens beslut

Kommunen uppmanas följa lagen

Det är olagligt att döma ut enskilda avlopp på schablonmässiga grunder. Kommunen måste påvisa skada. Det konstaterar Mark- och miljödomstolen i Växjö i en dom som rör Nybro kommuns tillsyn av avlopp. Domstolen upphäver därför kommunens beslut.

Nybro kommun förbjöd i juli 2020 en fastighetsägaren att använda sitt enskilda avlopp med motiveringen att den var bristfällig. Fastighetsägaren fick knappt ett år på sig att åtgärda avloppet.
Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen i Kalmar, som beslutade att upphäva kommunens beslut. Kommunen överklagade till Mark- och miljödomstolen i Växjö.
Det framgår av handlingarna att Nybro kommun anser att avloppsanläggningen är för gammal. Avloppsanläggningar byggda före 1987 uppfyller inte kraven på funktion i Naturvårdsverkets allmänna råd, och det finns risk för att infiltrationen efter 47 års användning ”är mättad” eller renar sämre än då den var ny, hävdar kommunen.
I domen skriver Mark- och miljödomstolen:
”Mer ingripande åtgärder än vad som behövs får inte tillgripas. För att ett föreläggande eller ett förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstaterats. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning.”
(Domstolen hänvisar till Bengtsson m fl, Miljöbalken (14 maj 20220, JUNO), kommentaren till 26 kap. 9 §.)
I domstolens bedömning skriver man:
”Även om anläggningen – som byggdes 1973 – uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig.
Domstolen konstaterar också ”att tillsynsmyndigheten inte kan avstå från kravet att göra en individuell bedömning i varje enskilt fall.
Slutligen konstaterar domstolen:
”Av den utredning som legat till grund för nämndens beslut att förbjuda utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domstolen konstaterar att Nybro kommun inte hade skäl att förbjuda utsläpp av avloppsvatten till anläggningen, och instämmer därför i länsstyrelsens bedömning. Man avslår därför kommunens överklagande.
Nybro kommun har valt att inte överklaga domen, som således har vunnit laga kraft.
Göran Åhrén

”För ett förbud krävs
att skada eller olägenhet
har konstaterats”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s