Oxenstierna besviken

”Bilden att det är landets folkvalda i politiken som styr börjar flagna ordentligt”, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika, där han greppar det svenska statsapparaten och problemen med självständiga, och i viss mån aktivistiska, myndigheter.
”Politikerna har allt eftersom tappat eller medvetet släppt greppet om den statsapparat de ansvarar för.”
Politiken lagar middag med stora klumpiga boxhandskar, som tjänstemännen sedan ”med en dåres frenesi” omformar till något helt obegripligt, skriver Sven-Arne Thorstensson, som tror att Axel Oxenstierna skulle bli ”bedrövligt besviken” på hur hans idéer utvecklats idag.

Budgetboxning på hög nivå

Men vem är det som styr egentligen

När det är hål i kylsystemet, då beställer våra politiker mer glykol. Istället för att täta läckan. Budgetprocesserna i samhällsapparaten blir likt betydelselösa kammarspel. Mer vatten och glykol. Kyl ner. Värm upp. Håll motorn igång…
De flesta vet, att även om man bara har små hål i bilens kylare, så får man bekymmer ganska snart. Du kommer att behöva stanna, fylla på nytt, för att kunna köra ytterligare en bit. Resan blir till slut nästa omöjlig att fortsätta. Du behöver ju stanna allt oftare och fylla på.
Vissa ignorerar temperaturmätaren och låter motorn börja koka, gång på gång. Det som händer då är att det går åt ännu mera kylvätska, än om du stannat i tid och fyllt på nytt. Kombinationen med hål i kylaren och en för liten glykolbudget i förhållande till hålen, kan bli förödande.
Så verkar det som om det fungerar på allt fler politiskt styrda arenor. Hål i kylsystemet, och beställning av mer glykol. Så fungerar det nu, och tyvärr har det pågått allt för länge. Alla, stat, region och kommun, lider av samma problem med hål och läckande system, och politikerna tror de blott kan styra med glykolbudget.

Täta läckorna
Nu förstår ju de flesta att detta inte kan fungera på sikt. Den som är ansvarig ”förvaltare” måste hålla systemen så täta som det bara går. Men så är inte fallet.
Som det fungerar nu, kan det liknas vid en halvblind som försöker laga till middag, iförd boxhandskar.
Du och jag begriper att detta varken handlar om mängden kylvatten eller mängden resurser i form av tillförda skattemedel. Vi förstår att det handlar om någonting helt annat. Nämligen ansvar, överblick, vilja och mod.
Det är detta som ger den nödvändiga handlingskraft som behövs för att hitta och täta läckorna i systemen. När dessa finns på plats, kan man tala om att utforma reformer via budget.

Greppet om apparaten
Bilden att det är landets folkvalda i politiken som styr börjar flagna ordentligt. Politikerna har allt eftersom tappat eller medvetet släppt greppet om den statsapparat de ansvarar för.
Ena stunden stuvas Budget-middagsingredienserna om med stora klumpiga boxhandskar. För att nästa stund överlämnas till tjänstemannaorganisationen som med en dåres frenesi omformar det klumpiga till inte sällan helt obegripliga instruktioner, i form av omfattande textstycken som just nu kallas ”regleringsbrev”. Brev som visar sig kunna tydas lite hur som helst.
Mottagaren av dessa regleringsbrev är ofta en politiker, som helt utan varken djupare kunskap, initiativkraft eller speciellt vidimerat omdöme, utnämnts till generaldirektör.

Besviken Oxenstierna
Själv tror jag att Axel Oxenstierna, som utformade denna idé redan på 1600-talet, skulle bli bedrövligt besviken på resultatet av hans idéer som de utvecklats idag.
Så under tiden som politikerna i olika kamrar boxas runt med sina klumpiga budgethandskar, ovetandes att de pengar de tillför läcker ut, som ur ett såll, eller trasig bilkylare, så sitter deras föregångare, som nu är generaldirektörer och inte ens rapporterar om läckorna.
Ja, då kokar systemet torrt. Och alla vet att efter en stunds torrkokning, då smäller det alltid någonstans.
Sven-Arne Thorstensson

”Efter en stunds torrkokning,

då smäller det alltid

någonstans”

Ja till ändrade åtgärder

”Viktigt trygga livsmedelsförsörjningen”

Regeringen godkänner ändrade åtgärdsprogram

VA-myndigheternas ändrade åtgärdsprogram ligger fast. De får nu i uppdrag av regeringen att fastställa programmen. Regeringen betonar att kraft ska läggas på att trygga försörjningen av livsmedel, och hänsyn tas till kulturmiljöer vid åtgärder i vatten.

Regeringen har fattat beslut om att inte ändra i Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram för 2021-2027. Det innebär att de fem vattenmyndigheterna nu får i uppdrag att fastställa förslagen till åtgärdsprogram.
Regeringen har granskat förslagen sedan 43 kommuner samt Havs- och vattenmyndigheten begärde överprövning av åtgärdsprogrammet.
Vattenmyndigheternas förslag fick omfattande kritik när det presenterades. Kritiken gick bland annat ut på att kraven på åtgärder var alltför långtgående, att de skulle få allvarliga konsekvenser för många verksamheter, inte minst jordbruket, och att förslagen inte heller var finansierade. Delar av förslagen till åtgärder bröt dessutom mot lagen, hävdade kritikerna.
Kritiken utmynnade i att ett 43 kommuner, samt Havs- och vattenmyndigheten, under våren 2021 begärde överprövning av regeringen.
Sedan dess har Vattenmyndigheterna arbetat om sitt förslag till åtgärder. Regeringen har granskat det nya förslaget under våren, och beslutade alltså nu att godkänna förslaget utan ändringar.
”Regeringen konstaterar att förslagen till åtgärdsprogram har omarbetats av vattenmyndigheterna efter samrådstidens utgång”, skriver regeringen i sitt beslut.
Regeringen skriver också att det är viktigt att ta hänsyn till andra intressen som produktionen av livsmedel råvaruförsörjningen.
”Regeringen vill i sammanhanget uppmärksamma betydelsen av en tryggad livsmedels- och råvaruförsörjning.”
Liksom värdefulla kulturmiljöer.
”Regeringen vill även uppmärksamma betydelsen av att hänsyn tas till vattenanknutna kulturmiljöer i genomförandet av åtgärderna.”
Vattenmyndigheterna betonar i en kommentar att miljökvalitetsnormerna inte är föremål för överprövning.
Regeringens överprövning är därmed klar. Omprövningarna av den småskaliga vattenkraften är redan igång. Något moratorium för omprövningarna blir det inte, trots att det finns majoritet för det i riksdagen.
Intressant i sammanhanget kan vara att det ligger ett förslag i regeringskansliet från en statlig utredning om att lägga ner de fem vattenmyndigheterna. Det är ett förslag som fått förnyad aktualitet. Vattenförvaltningen behöver demokratiseras. Politiken måste komma in i ett tidigare skede. Det faktum att regeringen tvingats överpröva förslagen till åtgärder den här gången, precis som förra gången, är ett tungt argument för det.
Göran Åhrén

”Regeringen konstaterar
att förslagen till åtgärdsprogram
har omarbetats av vattenmyndigheterna
efter samrådstidens utgång.”

Demokratins kris

Om du funderar på att engagera dig politiskt? Tänk då på att vägen uppåt är lång och smutsig, och om du mot förmodan orkar fram, kommer du idag inte att trivas i sällskapet. I veckans krönika ställer Sven-Arne Thorstensson diagnos på rikspolitiken. Hans slutsats är att demokratin är i kris, och att partierna måste ändra sitt beteende om vi ska kunna rädda demokratin. ”De bränner upp Demokratin framför våra ögon utan att förstå det själva”, skriver Sven-Arne Thorstensson och uppmanar alla partier till självransakan. Sluta kritisera andra. Börja lyssna på vanligt folk. ”Ta lärdom och våga ompröva. Först då finns en väg framåt, skriver han.

Vem skulle trivas i det sällskapet

Som att simma över hela Atlanten i motvind, med en visselpipa i munnen”

Sluta med att kritisera allt och alla. Engagera dig politiskt och var med och påverka samhället i stället.
Så brukar det låta när en vanlig ”kålsupare” som jag framför åsikter om huruvida politiken som förs är lyhörd, logisk eller rent utav kontraproduktiv.
Men handen på hjärtat. Är det ens värt att tänka tanken och försöka? Och hur skulle det gå till?
För de allra flesta känns det just nu, som att försöka simma över hela Atlanten i motvind och med liten visselpipa i full storm påkalla uppmärksamhet.
De senaste årens rikspolitiska soppa förstärker min bild. Hur är det ens möjligt att åtta partier, som verkar i samma land, torgför sitt eget oomkullrunkeliga ansvar genom att kasta skit på andra som första lösning.
Ord och blott ord trummas ut. Varje tillfälle tas till att misskreditera i stället för att finna rimliga lösningar som de flesta kan tugga i si, och bär dessa till torget istället för att blockera och skriva egna misstolkningar av konkurrenternas förslag.

Otaktiskt debacle
Med detta i minne kan vi nu se tillbaka på den senaste veckas Riksdagsdebacle, med justitieminister Morgan Johansson i focus. Fanns det något mera otaktiskt än att försöka brännmärka en minister, så här i slutet av mandatperioden, om man inte var mer än hundra procent säker på att lyckas.
Nej givetvis inte. Vad som drev SD-M-L-KD dit vet jag inte, men det var urbota dumt.
Troligen ville de ”tvåla till” Regeringen och visa sin förträfflighet framför den misslyckade-Johansson.
Men de spände bågen och den brast (igen).
Det de borde gjort istället, var att sitta kvar på läktaren, ätit popcorn, noterat och kommenterat än fler tillkortakommanden som Misslyckade-Johansson inte klarat av.
Samtidigt kunde de torgfört att C-MP-V ändå kommer rädda honom och då trotsat KU’s massiva kritik.
Det hade varit bättre. Mycket bättre för dem.
Men som om det finns en slags oskriven lag, så koncentrerar man sig ständigt på fel saker i politiken och angreppen på varandras beteenden blir mer och mer tröttsamt att bevittna.

Självanalys
De bränner upp Demokratin framför våra ögon utan att förstå det själva. I fonden av detta, så borde alla partier sätta sig ner och analysera sig själva. Men de egna kotterierna sätter förstås stopp för denna naturliga åtgärd.
I grund och botten så tror jag att de vet om, att gamla och stora organisationer riskerar att förlora sin egen förmåga till självanalys med tiden. Inom företagsvärlden så vet man det. Blir den egna affärsidén utmanad av någon annan, då startar de flesta företag (om de inte är för självgoda och döende) upp en självanalys om hot och egen förmåga.
Inte för en sekund startar de upp en process, som sablar ner konkurrentens idé.
Alla vet att företag aldrig blir framgångsrika om man svartmålar konkurrenten.
Men i rikspolitiken har det nu tydligen blivit det koncept man bygger egen identitet på.

Godhetsknark
Tyvärr så verkar det som om historien upprepar sig. Under andra halvan av 1700-talet så fjärmade sig den franska adeln allt mera från de bekymmer som de flesta led av vid den tiden i Frankrike. Fattigdomen och eländet hölls på säkert armlängds avstånd från Versailles. Ludvigs rådgivare målade upp just den bilden som Ludvig ville höra.
Samma sak händer nu i Ryssland och ger konsekvenser om man inte är lojal mot överheten. Putin vill se en vacker bild av sitt land och lyssnar bara på de experter som vittnar om exakt det vackra som Putin vill höra.
En felaktig sanning, vid fel tillfälle får konsekvenser. I Ryssland, precis som då i Versailles, och i Sverige nu. Det som förenar Ludvig, Vladimir och de svenska rikspolitikerna, är den egna oöverträffade förträffligheten. Det är som om man helt tappat förmågan att se vad man själv håller på med, och lever i något slags pågående rus av egenframställt godhetsknark.

Självgodhet
I veckan publicerade BBC en lång intervju med den tidigare förbundskanslern Angela Merkel. Frågorna gick ut på vad hon själv ansåg, om den hållning som Tyskland har haft till Putin och Ryssland. Inte en stavelse om att hon gjort några som helst felbedömningar under de 16 år som hon styrt Europas ledande industrination.
Ett citat slog mig mitt i ansiktet ”Att diplomatin inte fungerat, betyder inte att den varit fel.”
Hon menar att vi gjorde rätt men verkligheten blev fel. Detta är i god jämförelse med kirurgens ord. ”Operationen var lyckad men patienten avled”.
Merkels uttalande kommer bli min sinnebild av självgodhet för resten av det här året.

”Prata med vanligt folk”
Det är nu dags för alla riksdagspartier att överge denna självgodhet och uppmana sina organisationer till riktig självrannsakan. Att fundera över vad som blev fel. Vilka som är vilseledare i egna syften. Varför göms det sura bort, som om det inte fanns?
Öppna upp era sinnen, ifrågasätt om er sanning verkligen är sanning. Lägg örat mot marken. Prata med vanligt folk och uppmana dem att vara kritiska. Bejaka kritiker och låt dem konkretisera i ställer för att slå dövörat till. 
Ta lärdom och våga ompröva. Var tydlig med vad som ni gjort rätt och än viktigare, vad som blev fel.
Först då finns en väg fram. Skiter ni i det och kör på som innan, då kommer vår demokrati att förbli döende och helt avlida inom en generation.

En lönsam lögn
Och precis när jag skulle sätta punkt för denna krönika, kom så nyheten om den uppburne sossen Jörgen Hellman. Socialdemokraternas Riksdagsman, tillika ordförande i skatteutskottet och ledamot av riksrevisionens parlamentariska råd.
Denne politruk, som för landets medborgare skall lotsa skatternas medel till rätt ställe. Han om någon är mantalsskriven och säger sig bo i en sunkig rivningskåk på Dalboslätten, utan toalett och rinnande vatten. Denne i förtroende valde (S)Hellman har för denna lögn tillskansat sig 700 000 kronor av dina och mina pengar, genom att ljuga oss rakt i ansiktet.
Och dessutom försöker han komma undan och svära sig fri. En fullgod politisk jämbördig med Polisens Kapten-klänning alltså.
Så om du funderar på att engagera dig politiskt. Vägen uppåt är lång och smutsig, och om du mot förmodan orkar fram, kommer du idag inte att trivas i sällskapet.
Sven-Arne Thorstensson

”Vägen uppåt är lång och smutsig,
och om du mot förmodan orkar fram,
kommer du idag inte att trivas i sällskapet”

Avgörande val för C

Vad blir kvar av centern om partiet fortsätter samarbeta med S och MP. Den frågan ställer Westsidans krönikör Sven-Arne Thorstensson. Kommer Annie Lööf att bli bjuden på kalkonmiddag av Per Bolund? Och kommer hon att tacka ja? Det är den stora frågan som kan bli avgörande för hur det går för centern på landsbygden. Risken är att partiet fortsätter krympa och till slut bara består av de arvoderade.
”Problemet är att fasaderna håller på att rämna. En öppning för att ingå i en koalitionsregering med MP och S vore den slutliga spiken i kistan för C att få riksdagsröster från fler än de som är kommun och regionpolitiskt aktiva själva.”
”Men om C är så maktkåta att de än en gång låter sig luras av S och MP. Då är nog partiet endast vigt för de som med arvoden går till valurnorna i september. Opus Dei.”

Varning för KALKONKOCKEN
Snart återstår bara ”Opus Dei”

Allt sedan 2014 har några backat upp miljöpartiet, MP, med bland annat Per Bolund i spetsen. Några stödde MP i Riksdagen. Några gjorde gemensam sak. Några lät sig luras av Bolund.
Klart som korvspad att MP vill bilda lag i höst.
Igår ställde en ledande centerpartist sig frågande inför varför så många raljerar över Annie Lööf och centern i stort. Det torde saknas en hel del omvärldsbild och kontakt med personer utanför den egna kretsen, för att inte fatta det.
Jag är en av dem. Min kritik går ut på att det är det enda parti som egentligen har ”rötter” till att ha insikt om landsbygden och företagande där. Men så är det inte längre.
”Mellan skål och vägg” håller många med, men inför den egna partiledningen bär inte modet. Självklart är det så, att det är enklast att hålla god ton uppåt. Det blir liksom varmare i stugan då.
Utanför är det kallt och kyligt och inte minst jobbigt, då många gamla vänner raderar i sin kontaktbok.

Spiken i kistan
Problemet är att fasaderna håller på att rämna. En öppning för att ingå i en koalitionsregering med MP och S vore den slutliga spiken i kistan för C att få riksdagsröster från fler än de som är kommun och regionpolitiskt aktiva själva.
Varför vaknar C då så sent?
Gunnar Hedlund sa en gång. ”Vi centerpartister vill, och har alltid velat.”
Ja, det kan ja hålla med om till viss del. Men det som präglat min bild av Centerpartiet genom alla de +40 år som jag följt politiken noga, så är det den fullkomliga oförmågan att försöka se världen som den är, inte som man beskriver den, i svulstiga programförklaringar.
Min bedömning är att marken nu börjar rämna runt Annie Lööf och hennes entourage. Allt för många väljare har nu börjat syna korten.
Vi som bor på Landsbygden har förstått att Annie själv kommer offra allt fram till den sista kon på Landsbygden, bara för att få behålla hatet och kunna beskriva hotet SD.

Bara ”Opus Dei” kvar
Det är nog i det närmaste vetenskapligt bevisat att hatet mot SD minskat C-Riksdagsrösterna enormt i väldigt många landsbygdskommuner. Inte för att man gillar SD i sig, utan för att de bjuder förmågan att peka på problem som storstadspartierna, varken begriper eller vill begripa.
Nu har C i över 10 år verkat som SD’s bästa reklampelare på landet. Annie Lööf har med sin breda präktighet nonchalerat allt, dessutom ofta med ren arrogans. Vi som vet lite om ledarskap, vi förstår att en bra ledare verkar på verkstadsgolvet och inte bara gör besök där i samtal med verkmästare och lagbasar.
Så var står nu Annie och partiet när det gäller MP och S? När det gäller V, så kommer S troligen att komma med ett nytt ”servett-avtal”, för en V-minister blir troligen för mycket för S. Men om C är så maktkåta att de än en gång låter sig luras av S och MP. Då är nog partiet endast vigt för de som med arvoden går till valurnorna i september. Opus Dei.

Sven-Arne Thorstensson

”Då är nog partiet vigt
för de som med arvoden
går till valurnorna i september”

”Processen håller på att gå överstyr”

VSVF årsmöte i Kvänum:

Riksdagsbeslut får inte genomslag

Myndigheter höjer ribban i omprövningarna

Orimliga krav och juridiskt krångel präglar omprövningarna av småskalig vattenkraft. Bland kraftverksägarna är tålamodet slut. Nu vädjar man till politiken att ingripa för att få myndigheter att följa de beslut som tagits av riksdag och regering.

Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, höll årsmöte den gångna helgen. Inbjuden var socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Ezelius, Tidaholm. Han hade inte så mycket att säga, men lyssnade, och lovade att ”ta med sig” kraftverksägarnas tankar till Stockholm.
Det blev en intressant diskussion.
I fokus för debatten var omprövningarna som nu är igång. En deltagare talade om orimliga krav som ställs på kraftverksägarna. Länsstyrelsen har ”höjt ribban”.
Flera berättade att kraven på åtgärder ökar, liksom det juridiska krånglet. Tvärt emot vad riksdagen beslutat.
– Det är någon slags utnötningstaktik, säger en deltagare.
Ett exempel som nämndes är Rolfsån, där det i flera fall är höga fallhöjder, och därför svårt att bygga vandringsvägar för fisk. Risken är att det slutar med utrivning.
Ett annat exempel är Valboån. Myndigheterna vill inte godkänna häradsdomar, och ifrågasätter stick i stäv med riksdagens vilja, om det går att ompröva. Man vill ha nyprövning istället. Av allt att döma för att kunna göra processerna ännu mer betungande.
Riksdagens beslut att nya miljötillstånd ska verkställas med omprövning istället för nyprövning syftade till att förenkla processerna och göra dem mindre kostsamma för ägarna. Detta verkar myndigheterna inte ha tagit till sig.

Delade tillstånd
En annan finurlighet som jurister på en länsstyrelse kommit på, är att försöka dela på tillstånden. Äldre tillstånd omfattar bara mekanisk överföring av kraft från ett vattenhjul, hävdar man. Inte produktion av el med turbin och generator. Konsekvensen blir ännu mer komplicerade och kostsamma processer. Man respekterar alltså inte riksdagens beslut som syftade till att det skulle bli enklare.
En deltagare berättade att länsstyrelsen sorterar alla ärenden till vattenenheten. Myndigheten anser tydligen inte att småskalig vattenkraft är en energifråga. Energienheten lär ha blivit tillsagd att man inte ska lägga sig i vattenkraften. ”Vatten får fiskegubbarna sköta.”
En deltagare tog också upp Torp kraftverk i Munkedal. Där länsstyrelsen lastat på så omfattande krav på åtgärder att ägaren, Svenska kyrkan, valde att sälja anläggningen. Naturvårdsverket köpte kraftverket, för att lägga ner och riva ut. Staten tvingas bygga en ny damm 200 meter uppströms, eftersom sjön som regleras är vattentäkt åt Lysekils kommun.
Sportfisket tjänar vid Torp 200 meter lekvatten för lax. Till en enorm kostnad.

Normsättningen
Det absolut viktigaste som politiken nu borde göra är att se över miljökvalitetsnormen, hävdar en deltagare. Normsättningen är helt avgörande för hur domstolarna kommer att bedöma verksamheterna.
– Den sätts helt utan politisk kontroll, säger Mats Haglund, vice ordförande i SVAF, Svensk Vattenkraftförening.
– Normen sätts av en liten grupp på länsstyrelsen. Och domstolen är tvingad att följa normen. Vattendelegationens beslut går inte att överklaga.
Sverige sticker ut här. Lokalsamhället har svårt att påverka normsättningen, som sköts av en liten elit. Och normsättningen kan vara helt avgörande. Det är inte rättssäkert menar en deltagare.
Inte heller hänsyn till andra samhällsintressen, vilket både vattendirektivet och miljöbalken förutsätter, får något större genomslag. Att verksamheten är viktig för elproduktionen, verkar inte vara ett gångbart argument. Det mesta i processen handlar enbart om fisk, och så kallade vandringshinder. Det vill säga havsvandrande fisk, lax och havsöring.
Säveån diskuterades också. Och aktivistiska aktiviteter om vattendraget.
Mediabilden är ett fortsatt problem. Liksom den ensidiga fokusen på fisk. Alltför sällan diskuteras de negativa konsekvenserna av utrivningar. Trots växande lokala opinioner, exempelvis Järle kvarn och Rädda Grängen.

Misstroende
Advokaten Pia Bosdotter Olsson, var med på länk, och berättade om omprövningarna. Och gav goda råd om vad man kan tänka på inför en omprövning.
Hon sa bland annat att det är viktigt att kartlägga alla källor. Även historiska. Och det är viktigt att tänka på att det inte fanns några elturbiner före 1882.
Hon tog också upp att myndigheterna försöker separera damm och elproduktion. Gammal hävd skulle därmed inte ha rättskraft.
Under själva årsmötet höll Anders Ahlenius ett hyllningstal till styrelsen för det arbete man lagt ner. Han sa bland annat att innan VSVF bildades, så fanns det ingenstans att vända sig.
En deltagare talade om att arbeta för att förmå någon i riksdagen att rikta ett misstroende mot ansvarig minister, för att regeringen inte ser till så myndigheterna följer de beslut som faktiskt tagits av en majoritet i riksdagen. Inte en, utan flera gånger.
Samtliga i styrelsen omvaldes av årsmötet. Johan Hillström omvaldes som ordförande för föreningen.
Erik Hallerfors var ordförande under själva årsmötet. Ett 30 tal medlemmar deltog på mötet.
Göran Åhrén

”Det är
någon slags
utnötningsteknik”

Besluten ligger fast om små kraftverk

KD sätter press på regeringen

Riksdagens beslut om undantag och produktionsförluster gäller

Magnus Jacobsson (KD) har frågat miljöministern vad regeringen tänker göra för att myndigheter ska följa de beslut som riksdag och regering tagit. Annika Strandhälls svar bekräftar besluten i riksdagen om undantag, och att produktionsförlusten får inte överstiga 1,5 TWh.

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson har frågat miljöminister Annika Strandhäll vad regeringen ämnar göra för att säkerställa att myndigheterna följer de beslut som tagits av riksdag och regering när det gäller omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. 
En kärnfråga är de larmrapporter som kommit från Vattenkraftens miljöfond som visar att närmare 40 procent av de som hittills omprövats i domstol ansökt om utrivning.
”Riksdagen och regeringen har flera gånger beslutat att den småskaliga vattenkraften ska få vara kvar. Besluten har varit klara och entydiga. Utrivning ska bara komma i fråga i undantagsfall. Omprövningarna enligt den nationella planen får inte bli så betungande att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas”, skriver Magnus Jacobsson och fortsätter:
”Omprövningarna enligt planen är nu igång. När Vattenkraftens Miljöfond nyligen presenterade siffror visade det sig att närmare 40 procent ansökt om utrivning. Kontakter med kraftverksägare visar att de flesta av dessa inte vill lägga ned verksamheten och ansöka om utrivning, men de ser ingen annan utväg.”

Betungande omprövningar
”Slutsatsen är att omprövningarna för många blivit precis så betungande som riksdagen slog fast att de inte fick bli. Myndigheter försöker lasta på kraftverksägarna så mycket åtgärder att fortsatt drift inte ska bli lönsam. Detta strider mot den politiska viljan som den kommit till uttryck i en rad beslut i riksdagen.”
Annika Strandhäll var tydlig i sitt svar:
”…prövningarna ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan”, skriver hon. Miljöministern talar i sitt svar också om att avvägningar måste göras mellan tillgången på vattenkraftsel och miljöförbättrande åtgärder.
”Riksdagen satte också upp en gräns för hur mycket produktionen av el från småskalig vattenkraft fick minska till följd av omprövningarna. Denna gräns överskrids nu, enligt en prognos från branschen cirka åtta gånger, om myndigheterna inte ändrar sitt arbetssätt”, skriver Magnus Jacobsson.

”Högst 1,5 TWh”
Miljöministerns svar bekräftar i stort tidigare beslut i riksdag och regering.
”Som framgår av planen är ambitionen att det slutliga resultatet av moderniseringen av vattenkraften ska innebära en så liten produktionsförlust som möjligt i förhållande till riktvärdet om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Av planen följer att myndigheterna ska vidta de åtgärder som behövs för att omprövningarnas sammantagna negativa inverkan på nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel ska hållas på ett minimum och att största möjliga hänsyn tas till riktvärdet.”
Magnus Jacobsson tog också upp riksdagens beslut om att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag.
”Riksdagen har också beslutat att myndigheterna ska ta till vara alla de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger (kraftigt modifierat vatten, KMV, och mindre stränga krav, MSK). Vattenmyndigheterna håller fast vid sina egna regler och har alltså inte hörsammat riksdagens beslut när det gäller undantag och mindre stränga krav”, skriver Magnus Jacobsson, och fortsätter:
”Sverige sticker ut i en internationell jämförelse med enbart 2,7 procent klassad som KMV. Exempelvis har Norge över 10 procent.”

Undantag ”fullt ut”
”Regeringen har genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen (2004:660) infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade”, svarar Annika Strandhäll.
Hon påpekar också att regeringen har möjlighet att ingripa om en miljökvalitetsnorm ifrågasätts vid prövningen. Regeringen har då möjlighet att ändra myndigheternas föreskrifter, förklarar miljöministern.
”Redan i dag har länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur de arbetar med att genomföra den nationella planen samt redovisa vilka undantag som har beslutats och vilka vatten som har förklarats som kraftigt modifierade. Regeringen kommer i tillägg till detta även att ge berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en samlad uppföljning av den nationella planen under året”!, fortsätter hon.
”Jag anser att vi behöver mer förnybar, grön el – inte mindre. Det finns ett tydligt och uttalat riktvärde om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Processen och prövningarna kommer löpande och noggrant följas upp och jag känner mig trygg med att vi i Sverige ska kunna kombinera fortsatt stabil vattenkraftsel med moderna miljövillkor”, avslutade miljöminister Annika Strandhäll.
Göran Åhrén

”Vi behöver mer
förnybar grön el
– inte mindre”

Miljöminister Annika Strandhäll

Orimliga krav pressar ägarna

Småskalig vattenkraft

Utländska företag köper upp kraftverk

Många ägare ger upp. Orimliga krav gör verksamheten olönsam. I det läget träder utländska kapitalstarka bolag in och köper upp småskalig vattenkraft i Sverige. Konsekvenserna diskuterades flitigt under SVAFs årsmöte i Nässjö i början av april.

Samtidigt som krisen för småskalig vattenkraft i Sverige visar sig vara akut, så tar sig två kapitalstarka utländska bolag in på marknaden och köper upp småskalig vattenkraft. Mest märks ett norskt företag, Småkraft, och ett brittiskt, Downing Hydro.
Båda företagen hade representanter på
Henrik Sandberg representerar det norska företaget Småkraft. Han beskriver läget för Svensk Vattenkrafts årsmöte i Nässjö i slutet av april.
– Jag började leta efter någon som var tillräckligt rik och tillräckligt dum för att satsa på det här, säger Henrik Sandberg, skämtsamt.
De svenska strukturfonderna var inte intresserade, berättar han.
– Då gick jag till Norge istället.
Och där fick han napp.

”En annan demokrati”
Småkraft är ett norskt företag som äger över 200 kraftverk i Europa, och producerar två terawattimmar. (TWh) Företaget har mellan 25 och 30 anställda. Bakom Småkraft finns kapital i form av pensionsfonder.
I Norge har man målet att, hör och häpna, ”skapa mervärde i lokalsamhället”. Där är det vanligt att flera ägare till fallrättigheter går ihop och säljer fallrättigheterna. Norge respekterar alltså äganderätten.
– Norge har en annan demokrati, säger Henrik Sandberg.
Småkraft har nu köpt 44 kraftverk i Sverige. Totalt cirka 100 GWh. I Norge är det vanligt med högre fallhöjder och inte lika mycket stora dammar. Och de har lättare att få tillstånd att bygga helt nya vattenkraftverk. Därför byggs det mycket nytt i Norge.

Myndighetsaktivism
Om samråden med länsstyrelserna säger Henrik Sandberg att det är ett stort bekymmer med aktivism bland tjänstemännen.
– Det sitter många där som vill riva ut bara.
Det är ett problem att länsstyrelserna har blivit en del av aktivismen.
Byråkratin växer i takt med oviljan att ge tillstånd.
– Det finns oerhört mycket administration, oerhört mycket blanketter.
Ett annat företag som gett sig in på den svenska marknaden och köper upp småskalig vattenkraft är det engelska företaget Downing Hydro. Företaget representerades av Ulf Wennilsjö på SVAFs årsmöte, och berättade att han har en bakgrund på Fortum där han ägnade sig åt drift och underhåll.

Brittiskt riskkapital
Downing är ett brittiskt företag som startade 1986. Idag har företaget 180 anställda, ett värde på cirka 1,5 miljarder kronor och finns på Londonbörsen. Företaget riktar sig främst till småsparare men har också stora pensionsfonder som ägare.
Företaget äger 22 vattenkraftverk.
– Och vi har fler på gång, säger Ulf Wennilsjö.
– Vi finns just nu i Norge och Sverige.
Småskalig vattenkraft i Sverige köps upp av ett svenskt dotterföretag kallat Downing Hydro AB. I Norge har man ett bolag som heter Rockberg AS.
Svensk byråkrati gör alltså små privata vattenkraftverk olönsamma för sina ägare. Det har skapat en marknad för utländska företag att köpa upp anläggningar, företag som har ekonomiska muskler och kompetens att klara dyr juridik och omfattande tillståndsprocesser.
Omprövningarna av den småskaliga vattenkraften verkar leda till en omstrukturering av branschen och en hög andel utländskt ägande.
Göran Åhrén

”Det sitter många där
som bara vill
riva ut”

”Bara politiken kan rädda oss”

Nio miljoner i kostnader, för att kunna fortsätta producera elström. Det blev för mycket för en kraftverksägare som väljer att lägga ner och ansöka om utrivning. Ett grundproblem är myndigheternas tunnelseende. Myndigheterna lastar på kraftverksägarna så omfattande krav på åtgärder att verksamheten blir olönsam. ”Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut”, skriver Kerstin Davidson i den här krönikan, som tidigare varit publicerad i Blekinge Läns Tidning.
Hon berättar också att länsstyrelserna får kritik från Balanskommissionen för ”sitt allt snävare miljöperspektiv”. Myndigheternas handläggning framstår inte som rättssäker.

Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut.” Småskaliga vattenkraft producerar 4,3 TWh, motsvarande elförbrukningen i Göteborg. Produktionen skulle kunna öka med 6,1 TWh genom effektiviseringar. ”Det är på den vägen vi borde slå in”, skriver Kerstin Davidson.

Även dammar som redan har fiskvandringsvägar, vill länsstyrerna riva ut. Foto: G Åhrén

”Bara politikerna kan rädda oss”

Fungerande kraftverk straffas ut – mitt i en elkris

Med elbrist och skenande elpriser är det helt uppåt väggarna att fullt fungerande kraftverk rivs ut.

I februari startade miljöprövningen av svensk vattenkraft, enligt den nationella plan som regeringen beslutade om 2020. Ett första facit finns nu: Nära 40 procent av de småskaliga kraftverken i den första prövningsomgången ansöker om att få stänga driften och riva ut.

Bakgrunden är att många kraftverksägare tvekar inför att gå igenom en kostsam rättsprocess för att få fortsätta driften. I Mieån i Blekinge väntar sig en kraftverksägare en kostnad på 9 miljoner för processen och de åtgärder som länsstyrelsen kräver. Han har därför beslutat sig för att avveckla kraftverket.

Det här sker samtidigt som Sverige har ett tydligt mål för fossilfri energiproduktion och det bedöms att vi behöver en kraftigt ökad elproduktion de närmaste decennierna.

Ett problem är myndigheternas tunnelseende, inte minst tycks detta prägla länsstyrelsernas arbete. I en rapport från Balanskommissionen riktas kritik mot länsstyrelsernas allt snävare miljöperspektiv. Rapportens författare Thomas Pålsson hänvisar till en undersökning av Svenskt Näringsliv, som frågat företagare om deras syn på länsstyrelsen:

”Hela 35 procent av de deltagande företagen upplevde att handläggningen inte framstod som rättssäker./…/ I sammanhanget pekar några företagare i undersökningen på att länsstyrelserna under en tjugoårsperiod gått från en helhetssyn till ett strikt miljöintresse.”

En orsak till detta är att ansvaret för regional utveckling flyttats från länsstyrelserna till regionerna, påpekas i rapporten. 

När det handlar om vattenkraften kör länsstyrelser på med ett ensidigt miljöperspektiv, trots att det i lagstiftningen påpekas att hänsyn ska tas till andra samhällsintressen. Stor makt ligger hos vattenhandläggarna, som främst ser till vattenmiljön och fattar beslut utan att väga in hänsyn till energiförsörjningen, företagande på landsbygden eller den enskildes äganderätt. 

  • Det är bara politikerna som kan rädda oss, säger en representant för Smålands vattenkraftsförening, vilken även har medlemmar i Blekinge. 

I riksdagen görs upprepade försök. På initiativ av Centerpartiet och Moderaterna har en rad tillkännagivanden från riksdagen skickats till regeringen med begäran om att miljöprövningen pausas. 

Tilläggas bör att den småskaliga vattenkraften i dag producerar 4,3 TWh, motsvarande elförbrukningen i Göteborg. I ett examensarbete av Marcus Ström vid KTH beräknas att produktionen skulle kunna öka med 6,1 TWh genom effektiviseringar. Det är på den vägen vi borde slå in.

Kerstin Davidson

”Det är bara politikerna
som kan rädda oss”

Kraftverksägare, Småland

90 nya kraftverk i Norge

Norge bygger ut – Sverige river ut

Norge respekterar äganderätten

Norge bygger ut småskalig vattenkraft. Sverige lägger ner och river ut. Ändå är båda länder bundna av samma vattendirektiv. En skillnad är att Norge respekterar äganderätten. ”I Norge handlar det om hur vi ska kunna producera mer energi”, säger Knut Olav Tveit, från Småkraftforeninga.

Knut Olav Tveit berättar hur situationen är för småskalig vattenkraft i Norge. Det blir uppenbart att skillnaden är enorm jämfört med Sverige. Och ändå är Norge bundet av samma vattendirektiv som Sverige.
Knut Olav Tveit är förman för den norska motsvarigheten till Svensk Vattenkraftförening. På årsmötet med Svensk Vattenkraftförening nyligen beskrev han hur man har det i Norge.
– Situationen för oss är betydligt bättre, säger han.
Medan svenska myndigheter och aktivister arbetar aktivt för att lägga ner och riva ut vattenkraften, så bygger man nya småskaliga vattenkraftverk i Norge. Förra året togs 50 nya kraftverk i bruk. Och i år planerar Norge att bygga 40 nya kraftverk.
I Norge står vattenkraften för 98 procent av elproduktionen och det finns egentligen inget aktivt motstånd.
– Det för absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger Knut Olav Tveit.
I Norge finns det drygt 7000 fallrättigheter och 1 400 vattenkraftverk.  Drygt hälften är offentligt ägda, 26 procent är privata och 22 procent drivs av utländska företag.

Respekterar äganderätten
Knut Olav Tveit berättar att bönderna i Norge är starka. Ofta är det bönder som äger fallrättigheterna. Ibland skriver de avtal med en operatör som är inriktad på att driva vattenkraftverk. Ibland driver de verksamheten i egen regi.
Avtalen, Falleierkontrakten, är ofta på 40 till 60 år.
Man behöver inte ordna massmöten för statliga tjänstemän med inslag av aktivister för att fatta beslut vad man ska göra med vattenkraften.
– I Norge är det konsensus i branschen, säger Knut Olav Tveit.
Den stora skillnaden är att Norge respekterar äganderätten.
– Man äger vattenkraft en och fallrättigheterna själv.
Norge har alltså inte problem med statliga jurister som hittar kryphål i lagen, eller får för sig att förvandla ägare till små privata vattenkraftverk till ”förorenare”, för att kunna tvinga dem att betala för att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar.

Ett starkt stöd
Vattendirektivet är inget hinder för att bygga ut vattenkraften i Norge.
– I Norge handlar debatten om hur vi ska kunna producera mer energi.
Den småskaliga vattenkraften har starkt stöd i Stortinget och i den norska regeringen. Man har ett bra samarbete med norska Bondelaget, motsvarigheten till LRF i Sverige.
Fördelen med småskalig vattenkraft, till skillnad från den storskaliga, är att den går snabbare att bygga ut, och den kräver inte så stora investeringar. Det är en tanke som slagit rot i Norge. Och eftersom man inte har några större problem med sportfiskare, så går utbyggnaden smidigt.
I Norge talar man om att bygga ut vattenkraften, istället för hur mycket man ska begränsa den som man gör just nu i Sverige. Potentialen är 13,5 TWh till år 2030, berättar Knut Ola Tveit.
Han berättar också att priserna på små vattenkraftverk nu stiger kraftigt i Norge.
– Vi vill gärna samarbeta med SVAF. Vi har haft ett bra samarbete men vill gärna utveckla det ytterligare. Det är viktigt för oss, säger Knut Olav Tveit.
Göran Åhrén

FOTNOT: Knut Olav Tveit har en bakgrund som journalist och kommunikatör. Han är ”daglig leder” i den norska Småkraftforeninga, motsvarigheten till SVAF, Svensk Vattenkraftflörening i Sverige.

”I Norge handlar debatten
om hur vi ska kunna
producera mer el”

Knut Olav Tveit

Massutrivningar hotar

Torp kraftverk i Munkedal vars ägare sålde till Naturvårdsverket, som ansökt om utrivning. Foto: G Åhrén

Småskalig vattenkraft

Omprövning kan leda till massutrivningar

Närmare 40 procent har ansökt om att lägga ner eller riva ut

Nässjö (WESTSIDAN): Omprövningarna kan leda till massutrivningar. Det visar siffror från Vattenkraftens miljöfond som presenterades på SVAFs årsmöte den gångna helgen. ”En förfärande hög siffra” kommenterade ordförande Thomas Sandberg.

Miljöprövningen av vattenkraften går inte som riksdag och regering tänkt sig. Närmare 40 procent av de som hittills behandlats av fonden har ansökt om utrivning. Beslutet i riksdagen talade om att utrivning bara skulle komma ifråga i undantagsfall.
När Anna Jivén från Vattenkraftens Miljöfond, överraskande redovisade siffror som visar att 17 ansökt om utrivning mot 39 som ansökt om fortsatt drift, då slog det ner som en bomb på SVAFs årsmöte. Anna Jivén verkade själv förvånad.
– Jag är bestört över de här siffrorna. Om detta är en trend, då är det ytterst allvarligt, säger hon.
Ordföranden i SVAF, Thomas Sandberg, betonade också allvaret i situationen.
– Det är en förfärande hög siffra. Det är frustrerande att se att så många har gett upp, säger han.

Norsk reaktion – ”absurt”
Avslöjandet kom under Anna Jivéns framträdande på SVAFs årsmöte i Nässjö den gångna helgen. Det väckte reaktioner på mötet och många deltagare ställde kritiska frågor.
En som också reagerade var Knut Olav Tveit, som representerade norsk småskalig vattenkraft.
– Det är absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger han.
Anna Jivéns redovisning handlade om vad som hänt med de som hittills lämnat in ansökan om omprövning. Det är 39 som ansöker om fortsatt drift, och 17 som ansöker om att avveckla verksamheten eller riva ut.
Om dessa siffror är signifikativa för kommande prövningsgrupper är det svårt att dra någon annan slutsats än att omprövningarna kommer att leda till omfattande utrivningar. Tvärt emot vad riksdag och regering beslutat om
En deltagare på mötet konstaterade att det måste vara något fel på upplägget. Fonden motverkar sitt eget syfte, konstaterade han.
– Fondens främsta uppgift är att hjälpa er, säger Anna Jivén.
Hon berättade också att fonden har anställt ett stort antal projektledare. Och att man just nu arbetar med cirka 300 projekt. Flest i Västra Götaland, 37 projekt, och i Kronoberg 26, Skåne 25 och Halland 23.
Fonden betalade ut 16 miljoner i april, och man räknar med att ha betalat ut cirka 100 miljoner under 2022.

Orimliga krav
Att närmare 40 procent ansöker om utrivning blev dock en huvudfrågan för årsmötet.
Chansen att omprövningarna kommer att hålla sig till det riktvärde som riksdagen satt upp för hur mycket elproduktion som får offras, är därmed mycket små. Enligt Anna Jivén så motsvarar 35 procent av produktionen cirka 7,92 MV.
En deltagare undrade om fonden kommer att ”dra i bromsen” om omprövningarna leder till omfattande utrivningar.
– Proportionerna måste ändras, säger en deltagare.
– Det här borde vara alarmerande även för en del av våra myndigheter.
En slutsats blev också att myndigheterna ställer orimliga krav, liksom problemet med den bristande politiska styrningen av våra myndigheter. Thomas Sandberg konstaterade att den svenska expertmyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, helt saknar politiska styrning.
Förutom myndigheternas orimliga krav på åtgärder diskuterades Natura 2000 områden som ett växande problem. Myndigheternas tolkning har blivit en tvistefråga. Från början var det sagt att dessa inte skulle påverka redan pågående verksamheter. Nu visar det sig att många länsstyrelser använder Natura 2000 som argument för att kräva utrivning.
Exempel på fall av det slaget, bland de som tvingats ansöka om utrivning, kom fram under mötet
Det var också sagt att om det blir en allvarlig inskränkning för pågående markanvändning, då skall staten gå in och betala ersättning.
Anna Jivén konstaterade att fonden måste lösa detta.

Orimliga krav
En central fråga blir nu orsakerna till att så många väljer utrivning. Hur många av de som ger upp gör det på grund av myndigheternas krav? Aktivism på myndigheter är fortsatt är problemet. Man struntar i politiska beslut, och fortsätter med taktiken att kräva så omfattande åtgärder att det blir olönsamt för ägarna att driva verksamheten vidare. Trots beslut i riksdag och regering att omprövningarna inte får bli så betungande att det inte går att driva verksamheten vidare.
1,5 TWh är den gräns som politiken satt upp. Miljöanpassningen får inte leda till ett bortfall i elproduktionen som överstiger det.
Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för SVAF, säger i en kommentar att det är svårt att göra någon säker prognos på siffrorna från Vattenkraftens miljöfond.
– Var det skulle landa är jättesvårt att säga. Många av de som söker utrivning kan vara små anläggningar, säger han.
Det finns dock flera exempel på stora anläggningar eller medelstora där myndigheter driver sina krav så ägarna väljer att sälja (Torp, Munkedal) eller ansöka om utrivning. Det talar för att det kan bli mycket svårt, om man inte ändrar på förutsättningarna, att hålla sig inom den gräns som riksdagen satt upp.
– Det är nödvändigt att man kommer att hålla den gränsen. Skulle 40 procent försvinna, det går ju inte bara. Det kommer inte att fungera, säger Jan-Åke Jacobsson.
Han delar bilden att ingen av de som ansökt om utrivning i praktiken gör det frivilligt. Istället handlar det om myndigheternas omfattande krav på åtgärder, och de betungande juridiska processerna. Man orkar inte längre, helt enkelt.
Göran Åhrén

”Det är absurt att höra
hur många som tvingas
lägga ner i Sverige”

Knut Olav Tveit, kraftverksägare Norge