Regionen räknar fel

Hur ska man räkna? Är kolinlagringen inte intressant i klimatdebatten? Spelar det någon roll om en verksamhet tillhör den korta eller långa kolcykeln? Börje Berndtssons inlägg sätter fingret på ett växande problem. Frågan varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst, menar han. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring. Mot den bakgrunden kan man ställa frågan om det är rätt att lura barn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött?

Kampanj bygger på räknefel

Skolbarn luras tro de kan rädda klimatet

För cirka fyra veckor sedan så ställde kostenheten i Orust kommun upp så kallade bordsryttare i skolmatsalarna. Där påstås bland annat att människan är orsak till klimatförändringarna, men att vi kan vända utvecklingen om vi slutar äta kött.
Detta är en ren lögn.
Korna ingår i den korta kolcykeln och har därför inte den påverkan på klimatet som man påstår. Gräset lagrar kol när det växer. Gräset tar upp kol ur atmosfären genom fotosyntesen, och korna släpper sedan ut lite växthusgaser när de rapar. Utsläppen från korna innebär alltså inget tillskott av koldioxid i atmosfären.
När man förbränner fossila bränslen, frigörs kol som varit lagrat djupt nere under marken i tusentals år. Vid förbränning innebär det ett tillskott. Det är den långa kolcykeln.
Många experter skiljer på den långa och den korta kolcykeln.

Påverkan överdrivs
Problemet när man utser korna till klimatbovar är att man inte tagit med kolinlagringen i ekvationen. Det innebär att kornas påverkan på klimatet överdrivs av miljöorganisationer.
Sverige som land är klimatneutralt. Vi lagrar lika mycket koldioxid som vi släpper ut.
Sveriges andel av klimatutsläppen är dessutom väldigt liten, så liten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad vi gör. Om alla i Sverige slutar äta kött kommer det inte att märkas på klimatet. Det blir bara en symbolhandling.
Detta har Naturskyddsföreningen erkänt. Man hävdar dock att vi ska göra allt vi kan ändå, för att visa andra länder vägen.
Detta sammantaget innebär att man lurar skolbarnen på Orust när man påstår att de kan påverka klimatet genom att sluta äta kött.
Vidare används bordsryttarnas budskap i skolans undervisning. Skolan lär alltså ut en lögn till skolbarnen.

Barnens livslust
Hur övertygade vi vuxna än är om att alla måste dra sitt strå till stacken så måste vi förstå att detta handlar om symbolhandlingar som i praktiken har väldigt liten effekt på klimatet. Är det då rätt att ställa detta mot vad det innebär för barnen, att de riskerar att inte får i sig tillräckligt med animaliska proteiner och näringsämnen för att utvecklas.
Det finns också en moralisk sida av saken. Är det rätt att måla upp en hotbild som riskerar att ta ifrån barn och unga deras livslust, och som kan framkalla ångest och skuldkänslor.
Bakom kampanjen står Skolmatsakademin som finansieras med skattemedel och är organiserad av Västra Götalandsregionen. Det finns en klimatsamordnare i Västra Götalandsregionen, som för övrigt är miljöpartist, och som har upprättat en koldioxidbudget. Den beräkningsmodellen som används sammanställer endast alla koldioxidutsläpp. Man räknar alltså inte plus och minus, utan bara minus.

Manipulerar verkligheten
Det är som om man som företagare bara skulle redovisa sina utgifter, men inte sina intäkter.
Man tar inte hänsyn till regionens kolinlagring. Inte heller till Orust kommuns 386 kvadratkilometers landareals kolsänka. Man tar heller inte hänsyn till kolets kretslopp. Eller att den korta kolcykelns påverkan på klimatet är obetydlig.
Man manipulerar alltså verkligheten.
Koldioxid är ingen förorening. Koldioxid är en förutsättning för allt liv på Jorden. Växterna behöver vatten och koldioxid för att med hjälp av solljus omvandla solens energi till materia som vi, korna och andra djur kan äta.
Miljörörelsen har överdrivit kornas påverkan på klimatet. Media har okritiskt lånat sig till kampanjer mot kött och djurhållning som underblåsts av aktivister, förklädda till forskare, med en bakgrund inom veganism och djurrättsaktivism.

Aktivism bakom kampanj
Regionens kampanj har påverkats av politiska krafter som sympatiserar med denna aktivism som saknar politisk förankring i bredare folklager.
Det är därför inte rimligt att vi skattebetalare via region och kommun ska betala för att aktivisternas domedagsprofetior sprids till våra skolbarn. Det är en form av indoktrinering som saknar verklighetsförankring.
Klimatsamordnaren räknar som den blinde slåss. Om skolmatsakademin färgas av detta blir det alldeles fel. Fotosyntesen måste givetvis tas med i ekvationen. Och jordbruket måste få tillgodoräkna sig kolinlagringen. Frågan är varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Att vi kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött
är en ren lögn”

Orust lurar skolbarn

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är orust-skolmat-1-e1605653501155.jpg

Felräkning bakom köttlarm

”Onödigt skapa ångest hos skolbarn”

ORUST: Felräkning ligger bakom kampanj mot kött. Det hävdar lantbrukaren Börje Berndtsson, Varekil, som är kritisk till Orust kommun som skapar ångest hos skolbarn i onödan. Man räknar inte med kolinlagringen, hävdar han.

Orust kommun skrämmer upp skolbarn med hotbilder om klimatet. Kornas påverkan överdrivs, och nu reagerar allt fler på påståendet att skolbarn kan rädda klimatet genom att sluta äta kött.
Bakgrunden är att kostenheten vid Orust kommun har ställt upp så kallade bordsryttare på borden i skolmatsalarna. På dessa står det bland annat att det är osmart att äta nötkött. Man skambelägger alltså de elever som ändå äter kött.
En som reagerat på detta är lantbrukare Börje Berndtsson, Varekil. Han är upprörd och menar att regionen, som ligger bakom kampanjen mot nötkött, har räknat fel. Regionen räknar inte med kolinlagringen när gräset växer, hävdar han.
– Man rör ihop den korta och den långa kolcykeln, säger Börje Berndtsson.
Han har varit i kontakt med ansvariga för kampanjen i regionen och fått bekräftat att man inte räknar med kolinlagringen när man gör en klimatbudget.
– Det är som att bara räkna minus hela vägen, säger Börje Berndtsson.

Överdriver påverkan
Börje berättar om hur han reagerat och ringt runt och pratat med folk om detta och upptäckt att regionen inte tar med kolinlagringen när man beräknar en klimatbudget. Det innebär att man överdriver klimatpåverkan från våra kor.
– Den budgeten är ju ingen budget om man bara räknar utsläppen av koldioxid. Och inte tar med inlagringen, säger Börje Berndtsson.
Lantbrukare odlar gräs och andra växter som man använder som foder till djuren. Gräset och växterna tar upp koldioxid när de växer. Korna äter gräset och släpper sedan ut lite växthusgas när de rapar, som omvandlas till koldioxid och vatten i atmosfären. Det är ett kretslopp. Den korta kolcykeln. Den innebär inget tillskott till koldioxidhalten i atmosfären, till skillnad från när man förbränner fossila bränslen, som lagrats under tusentals år långt nere under marken. Det är den långa kolcykeln.

”Livets gas”
Koldioxid i sig är inte farligt. Tvärt om.
– Att man inte förstår att koldioxid är livets gas för alla våra växter, precis som syre är livets gas för djur och människor, säger Börje Berndtsson.
Han uppmanar alla att ta del av experten Johan Kuylenstiernas resonemang om den korta och den långa kolcykeln. Han säger att man måste förstå kolets kretslopp, och att man måste skilja på den korta och den långa kolcykeln. Om man inte förstår skillnaden mellan den korta och den långa kolcykeln, utan blandar ihop detta, då blir det fel. I den korta ingår fotosyntesen.
Börje Berndtsson upptäckte att regionen räknar fel när han kontaktade ansvariga och ställde frågor om hur de räknar.
– Jag tog upp detta med de olika cyklerna och kolets kretslopp.
Regionen försvarade sig med att kolinlagringen bara ska beräknas globalt. Detta hävdar Börje Berndtsson är fel.
– Det är ju de areella näringarna som står för Sveriges kolinlagring. Hur kan man räkna bort det då, säger han.
– Det är ett sätt att manipulera verkligheten.

Skolbarn luras
Det innebär att man överdriver de gröna näringarnas påverkan på klimatet. Och det i sin tur innebär att de åtgärder som föreslås inte får den effekt som miljöorganisationerna påstår. Man lurar alltså de skolbarn som helt i onödan avstår från att äta kött.
Börje Berndtsson har stöd i sin kritik av Moderaterna på Orust som skriver i ett inlägg på sociala medier:
”Nu är det nog med att ge våra ungar skuldkänslor i det som ska vara en objektiv och uppmuntrande utbildning och istället ge ungarna lust att lära och matglädje”, skriver moderaterna. Och fortsätter:
”Orust har väldigt goda förutsättningar för att odla just gräs, hela 70 procent av åkerarealen är vallgrödor. Att skambelägga det vi har bäst förutsättningar för i matproduktionen är en okunskap som är helt monumental. Som sagt det är nog nu vilket vi kommer att påpeka för kostenhetens ledning.”

Göran Persson förklarar
I samma inlägg citerar man förre statsministern Göran Persson som i en intervju i TV4 sa:
”Tro inte för ett ögonblick att svenska kor har förorsakat klimatkrisen. Kom ihåg att korna var här långt före bilen.”
”Mina kor dricker inte diesel de äter grönt gräs.  Det gröna gräset växer för att det tar kol från luften. Och sedan när kossan ätit gräset så rapar de lite och så kommer metan ut i atmosfären som sen kommer tillbaka via kretsloppet.”
”Kossan är en förutsättning för det svenska kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Om vi ska börja jaga henne då skjuter vi oss inte i foten, då skjuter vi oss i huvudet.”
Ord och inga visor av förre statsministern som numera är bonde.
FOTNOT: Orust kommun ligger långt framme när det gäller att servera svenskproducerad mat, och bidrar på det sättet till att minska påverkan på miljö och klimat genom långa transporter.
Göran Åhrén

”Tro inte för ett ögonblick

att korna har orsakat

klimatkrisen”

Om rättspolitik och media

Båda kan inte vara skyldiga. I brist på bevis kunde hovrätten inte annat än fria de åtalade ukrainarna i Markarydfallet. I Lindeomefallet, som medierna jämför med, var det åtalet som var fel utformat. I båda fallen är det brister i åklagarens arbete som ligger till grund för de friande domarna. Det är alltså inte lagen det är fel på, konstaterar advokaten Henrik Sundström, som uppmanar media att ställa de rätta frågorna.

Båda kan inte vara skyldiga

Brister i åklagarnas arbete bakom friande domar

Häromveckan meddelade Göta hovrätt en friande dom mot två ukrainare som var misstänkta för mordet på en 70-årig man i Markaryd. Mediarapporteringen kring fallet ledde många till uppfattningen att det var fel på antingen lagen eller domstolen, och drog paralleller till det så kallade Lindomefallet på 90-talet. Detta eftersom man uppfattade att båda friades för att man inte kunde bevisa vem av de två som var den skyldige.
Debatten efter domen pekar egentligen på den största svagheten i svensk rättspolitisk debatt – att media är fullständigt okunniga om det mesta, vilket leder till att det är alltför lätt att dra fel slutsatser om vad problemen egentligen handlar om.

Åtalet fel utformat
Lindomefallet handlade om mordet på en 89-årig man. Åklagaren var i det fallet övertygad om en teori som gick ut på att en av två misstänkta gärningsmän var ansvarig för mordet, medan en annan bara varit medhjälpare. När domstolarna prövade bevisningen kunde man inte hitta annat än att det var tvärtom.
Enligt svensk rätt hade då båda egentligen kunnat dömas för mord ”gemensamt och i samförstånd”, men eftersom åklagaren inte hade utformat åtalet så, så kunde ingen av gärningsmännen fällas för mordet.
I medias värld finns det dock ingen som helst uppfattning om att åklagare faktiskt kan tabba sig. Konstiga domar skylls regelmässigt på domstolarnas bristande kontakt med verkligheten. Åklagarna utmålas alltid som hjältar, och deras omdöme och åtgärder antas vara ofelbara. Jag har aldrig varit med om att media någonsin kritiskt har granskat en åklagares processföring och dess konsekvenser för en utgång.

Inte fel på lagen
Vidare satte det sig hos allmänheten en bild av att det var lagen det var fel på, att man alltid kunde frias från mord om man var flera gärningsmän som skyllde på varann. Minns till exempel att detta användes som del i handlingen i Kjell Sundvalls film Jägarna från 1996.
Men lagen var exakt samma vid tiden för Lindomefallet som den är idag – men behöver inte visa vem av flera gärningsmän som varit mest skyldig till ett mord, alla som deltagit i ett brott kan dömas till ansvar utan att det behöver visas exakt vem som gjort vad, så länge som åklagaren gör sitt jobb i rättssalen.
Skillnaden mellan Lindomefallet och mordet i Markaryd, är att i Lindome var det klarlagt att de båda misstänkta fanns i närheten av offret. Men i Markaryd pekade åklagarens bevisning i form av övervakningsfilmer snarare på att de båda misstänka var långt ifrån varandra i nära anslutning till brottet.
Med andra ord var det ganska tydligt för hovrätten att båda helt enkelt inte kunde vara skyldiga samtidigt.

Brist på bevis?
Åklagaren å sin sida satte allt på ett kort, och presenterade ingen ytterligare bevisning för var de två misstänkta befann sig vid tiden för brottet. Detta gav inte hovrätten något annat val än att fria ukrainarna.
Varför det blev så här kan egentligen bara åklagaren svara på. Låste man sig för tidigt vid en viss hypotes, och struntade i att utreda vidare? Eller var det brist på polisresurser? Eller fanns det helt enkelt ingen annan bevisning att hitta?
Det är dessa frågor media behöver ställa. Media har givits rollen att granska, så att medborgarna ska kunna utkräva ansvar. Det är mer än dags att börja nu.
Henrik Sundström

”Båda kunde inte
vara skyldiga
samtidigt”

HaV gör ny tolkning

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0336-e1595769714113.jpg

Småskalig vattenkraft

”Syftet inte att riva kraftverk”

HaV öppnar för nya tolkningar av EU-direktivet

Syftet är inte att riva kraftverk. Det säger Johan Kling på Havs- och vattenmyndigheten. Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, förklarar han.

Uttalandet från Johan Kling kommer cirka 24 minuter in i ett programinslag i Sveriges Radios Vetenskapsradion Klotet. Intervjun handlar om omprövningen av vattenkraften enligt den nationella planen
Reportern påstår först att de verkar som om de små vattenkraftverken kommer att få göra de största åtgärderna. Sedan frågar han om de också kommer att behöva rivas.
– Nej, det behövs inte, svarar Johan Kling.
– Syftet med den nationella planen är ju inte att riva ut kraftverk, det är att man ska få moderna miljövillkor. Det är huvudsyftet.
– Och när det gäller vattenförvaltningen så finns det ju också uttalanden från EU-kommissionen, bland annat på en fråga från LRF. Meningen är att vi ska miljöanpassa det vi har, men ska vi bygga nya verksamheter då ska vi ta särskilda hänsyn.

”Vi har lärt oss”
Johan Kling syftar alltså EU-kommissionens uttalande som gjordes av Enrico Brivio, talesperson för kommissionen i miljöfrågor, som flera gånger har klargjort att EU inte vill att Sverige river dammar och kraftverk för att uppnå god ekologisk status.
EU-kommissionens uttalande ledde bland annat till debatt i riksdagen med dåvarande miljöministern som envist fortsatte att hävda att det är EU som tvingar svenska myndigheter att förelägga ägare till små privata vattenkraftverk att söka nya tillstånd, lägga ner och riva ut.
Johan Klings uttalande måste ses i ljuset av den debatt som varit, och det faktum att detta av allt att döma är första gången som en representant för den verkställande makten tolkat EU och vattendirektivet på samma sätt som exempelvis LRF och alla de som länge kämpat för att stoppa hetsjakten på småskalig vattenkraft på landsbygden.
Åter till Johan Kling och Klotet:
– Nu har vi lärt oss så pass mycket att nu måste vi ta den hänsynen.
– Vattendirektivet har ju inte som huvudsyfte att man ska ta bort verksamheter, säger Johan Kling.
– För att uppnå god ekologisk status. Så är det ju inte riktigt.


Nyprojekteringar
EU klargjorde redan 2016 första gången att man inte vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Samma svar levererade EU-kommissionen 2017. I ytterligare ett förtydligande kom från Enrico Brivio 2018.
Det motståndarna byggde sin agenda på var regler som gäller vid nyprojekteringar enligt Enrico Brivio.
Hetsjakten på småskalig vattenkraft med krav på utrivningar byggde alltså på ett missförstånd. Det har aldrig varit EU:s avsikt att vattendirektivet skulle användas för att tvinga befintliga verksamheter att lägga ner och riva ut.
Ett missförstånd som slagit rot och envist hållit sig kvar på många myndigheter.
Johan Kling är avdelningschef för avdelningen för vattenförvaltningen på Havs- och vattenmyndigheten. Det innebär att han är ansvarig för vägledningar och förordningar som styr tillsynen av småskalig vattenkraft.

Mer pragmatiskt
Rapporter från vattenråd runt om i landet tyder på att synen på småskalig vattenkraft, liksom dammar och markavvattning, håller på att bli mer praktisk. Och att man diskuterar rimligheten i åtgärder för att anpassa vattenkraften. Kanske har rapporter om konsekvenser av rivna dammar avskräckt en del utrivningsivrare.
Pragmatikerna får större utrymme på bekostnad av aktivisterna. Snart ekar Älvräddarnas slagord om utrivning allt ödsligare.
– Målet är väl att man ska komma fram till lösningar, säger Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för Svensk Vattenkraftförening, som nyligen deltog i Ätrans vattenråd i Ulricehamn.
Det finns rimliga lösningar, hävdar han.
– Nog ska vi kunna hitta lösningar för att få en fisk att hitta ett strömmande vatten som får dom att simma in i ett omlöp.
Och som sagt, EU har aldrig menat att vattendirektivet ska användas för att lägga ner och riva ut befintliga verksamheter. Det är något som aktivistiska tjänstemän i Sverige själva har hittat på.
Göran Åhrén

”Vattendirektivet
har inte som syfte
att ta bort verksamheter”

Små vattenkraftverk

Riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (t.v.) och Kjell-Arne Ottosson vid ett besök i Bredöl sommaren 2019. Foto: WESTSIDAN

Småskalig vattenkraft:

KD vill skydda små kraftverk

Föreslår ny utredning för att skärpa formuleringarna

Det krävs ytterligare åtgärder för att skydda småskalig vattenkraft. Det skriver KD som vill utreda vad som krävs för att skydda de små kraftverken mot produktionsminskningar och nedläggningar.

I en motion till riksdagen om energipolitiken har Kristdemokraterna ett särskilt avsnitt om småskalig vattenkraft. Produktionsminskningar ska hållas till ett minimum, hävdar partiet.
I motionen föreslår partiet att regeringen tillsätter en särskild utredning för att överväga ytterligare åtgärder för att skydda den småskaliga vattenkraften mot produktionsminskningar och nedläggningar.
– Myndigheterna följer inte riksdagens beslut och därför vill vi skärpa formuleringarna ytterligare, till stöd för småskalig vattenkraft, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson.
– Tyvärr får man en känsla av att det finns en egen politisk agenda hos enskilda tjänstemän, vilket är djupt oroande.
– Ett exempel på det är den tjänsteman som fick lämna Kammarkollegiet och direkt började arbeta åt Älvräddarna, säger Magnus Jacobsson.

”En sund balans”
I motionen till riksdagen efterlyser Kristdemokraterna en bättre balans mellan olika intressen i arbetet med den småskaliga vattenkraften.
”En sund balans mellan olika intressen, där naturvärden har en plats, ska givetvis eftersträvas. Det kan emellertid konstateras att det som kallas miljöperspektiv ibland har en för smal utblick. Utrivningar av dammar och borttagna vattenregleringar gjorda på basis av påstådda miljöskäl har i praktiken i flera exempel fått motsatt effekt, med torrläggning av delar av vattendrag och skador på djurliv som följd.”
Kristdemokraterna hänvisar också till den nya lag som riksdagen beslutade om 2018 där det slås fast att prövningssystemen inte ska vara onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde.
Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson förklarar varför de beslut som tagits inte räcker till.
– Vi ser det på grund av det korståg som pågår mot den småskaliga vattenkraften, säger han.
– Vi ser att det finns människor som driver sin egen agenda. Där ser vi ju att vi måste få ett tjänstemannaansvar värt namnet.

Motionen förankrad
Kjell-Arne Ottosson är kritisk till att myndigheterna inte lyssnat på riksdagen när det gäller de undantag som vattendirektivet medger.
– Vi använder ju oss inte av undantagen, säger han.
Motionen till riksdagen är undertecknad av fem riksdagsledamöter. Camilla Brodin, Magnus Oscarsson, Magnus Jacobsson, Larry Söder och Kjell-Arne Ottosson.
Det är en så kallad kommittémotion.
– Det är vi i kommittén som skrivit under men den är granskad av partiledningen.
Riksdagsledamöterna bakom motionen har förankrat den i partiledningen. Partiet står alltså bakom motionen.
– Detta är vår politik, säger Kjell-Arne Ottosson.
Han tror dessutom att det finns goda möjligheter att få med andra partier på förslagen.
– Den möjligheten borde vara god. I gamla alliansen borde den här politiken passa samtliga partier. Men även för socialdemokraterna.

Majoritet i riksdagen
Kjell-Arne Ottosson gör den allmänna bedömningen att det finns en majoritet i riksdagen som är för småskalig vattenkraft.
Det finns också starka skäl att behålla och utveckla den småskaliga vattenkraften, inte minst med tanke på den obalans i elsystemet som gjort att vi drabbats av elbrist i södra Sverige.
– Det mesta av den småskaliga vattenkraften finns ju i södra Sverige, då är det ju bättre att vi nyttjar den istället för att lägga ner den, säger Kjell-Arne Ottosson.
Dammarna finns ju redan. Och många av dammarna har dessutom funnits i många hundra år. Biotoperna har anpassat sig.
Kjell-Arne Ottosson menar att det är en form av aktivism på myndigheterna som ligger bakom hetsjakten på den småskaliga vattenkraften.
– Man vill inte se helheten. Det är skygglappar på. Det är ju en form av aktivism. Tyvärr, säger han. En aktivism som tappat kontakten med verkligheten.
Göran Åhrén

Veckans krönika

Från surdegsbagare Persson till Knådar-Stefan har det hänt en del i bageriet. Knådar-Stefan som nu tagit över klarar sig inte själv utan måste ta hjälp av andra bagare. Och när man dessutom glömt bort recepten, struntar i degen och brödätarna, och bara anstränger sig för att hålla bakpulverbakaren och hans snabbjäsande bagerier borta. Ja, då blir det som det blir. Risken är stor att vi snart bara kan köpa scones i butiken, konstaterar Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika.

Sockerbagarnas tid är över

Alla minns väl surdegsbagaren Persson som efter Elfsborgsbagare Carlsson bakade borgarbröd under tio år på raken. På något sätt fick Göran det gamla bageriet att grädda bröd som de flesta åt. Men som på mången bagare innan, så tröttnade folk också på Görans enahanda knådade, och ibland smaklösa borgar-formbröd.
Så en höstdag 2006 hade en knapp majoritet av brödätarna skapat en bak-allians mot formbrödsbagare Persson.
In i bageriet kom nu sockerbagaren Fredrik. En välborstad rookiebagare som var så strömlinjeformad att han aldrig ens tänkt ta på sig varken bagarrock eller bagarmössa.
Här fanns fina fram recept. Flera av dem hade aldrig ens testbakats innan. Men de såg fina ut på bild.

Gamla recept
Även några gamla recept fanns med. Till och med dom som varit prövade innan, men oavsett skulle de prövas en gång till, även om de tidigare inte varit ätbara.
Med i menyn, var också så kallade profilbröd som skulle fotograferas till när Bagar-Fredrik åkte utomlands som statsbagare och berättade om den svenska bak-konstens förträffliga förträfflighet.
Tant Maud, som var den som egentligen tussat ihop Bak-alliansföreningen, fick av medveten Fredrik en övermäktig uppgift, för att hon skulle hålla sig ifrån recepten helt och hållet.
Han var helt enkelt rädd för att det skulle börja lukta lantbröd ur munnen på folk igen.
Så för att hålla tant Maud borta från recepten, gav han henne ansvar för bagerierna och deras maskiner.

Vankelmodige Janne
Likadant var det med den vankelmodige Janne. Han stoppades in i utbildningsverksamheten av unga brödätare och just detta blev så effektivt att på bara några år visste inte de små brödätarna ens vad ett bra bröd borde smaka. Och till och med den skojfriske Hägglund lyckades Fredrik eliminera.
Han fick ta hand om reparationsverkstaden, som senare till stor del såldes ut till ett antal plasticpaddingbolag, vars bästa merit var att fakturera reparationer.
Till sin hjälp i denna meny, hade förstås Fredrik ett antal egna receptskrivare.
De flesta var mest intresserade av att fotografera bröd som aldrig testätits överhuvudtaget.

För mycket jäst
Det mesta gjordes på hemmakontoret men ibland, bara ibland, blev han tvungen att ta in receptförslag från sina gamla alliansbagare.
Han fick en påse med ingredienser som hans tre vänner propsade på, skulle ingå.
Därefter hystade han in dem lite här och där, och för att degen skulle jäsa ordentligt, så tillförde han under hela sin bagartid mycket jäst.
Det han missat helt, var att många inte litade på Fredrik bagares förmåga att baka bröd med så mycket jäst. Här och där jäste det över, medan andra bullar fick en hård stålrand, när jästen kastats in efteråt i ugnen.
Ett annat problem för Fredrik-bagare var, att i flera av de nedlagda och tillsynes omoderna och fula gamla bagerierna, hade nu bakpulversbagaren Jimmy öppnat snabb-bageri.
Här erbjöds nya bullar efter diverse önskemål. Han snabbanställde både kreti och pleti i bageriet och bullarna bara sprutade ur ugnen, och de som tröttnat på både Perssons formbröd och Fredrik-bagares svårtuggade bakverk, valde nu att stilla sin hunger med bröd bakade utan jäst.

Stängde butiken
Men så en sen natt för sex år sedan stängde Bagar-Fredrik sin butik. Folk tuggade bakpulverbröd och vissa längtade tillbaka till Perssons formfranskor. Även de båda luft-bagarna grön och röd lockade ganska många. Troligen för att båda lovade bröd som kunde bakas av just bara luft, men även de sålde en och annan limpa på valdagen.
När så solen steg upp saknades en bagare som kunde sköta bageriet själv. Alla tittade sig vilset omkring. Alla såg att råttorna börjat knapra på mjölsäckarna och i bageriet hade ingen städat på länge.
Kvar fanns bara de fagra photoshopbilderna på hur bröd skulle kunna se ut, men om smaken och näringsvärdet var man helt oense.
Nu startade en av de mest intressanta delarna i svensk bagerihistoria. Surdegsbagar-Perssons arvinge Knådar-Stefan klev fram. Han hade ingen direkt bagarvana alls. Hans tidigare meriter var att försöka foga samman saker i metall och inte mjöl, jäst och vatten. Men knåda kan han, samtidigt som han gjort sig känd för att sällan få in en deg i ugnen innan den jäst över.

Tvingas be om hjälp
Men stackars Knådar-Stefan klarade sig inte själv. Han var helt enkelt tvungen att be om hjälp i bageriet. Efter en hel karusell av receptblandningsförsök, slutade det i en traditionell Surdegsmeny som kompletterades med 73 små rätter.
Problemet var att alla 73 skulle in i degen, oavsett hur de smakade och passade. Och inte nog med det. De två luft-bagarna Röd och Grön fick också ett finger med i degtråget.
Egentligen så brydde sig ingen om varken degen, brödet eller de som skulle äta. Det enda de brydde sig om var att med allt tillbuds stående ingredienser, recept och bakteknik stoppa bakpulverbakaren och hans snabbjäsande bakpulver-bagerier.
Så nu står vi här med en halv-pizza per månad i Dalsland, En arbetsförmedling i jojo-läge. En satsning på förnybar energi som inte får innehålla förnybara råvaror. Lagar som inte längre fungerar. En polis som ska se fin ut på bild och en rättsskipning i våra domstolar som är mer feg i att göra fel själva än att göra rätt för samhället.
Tyvärr så orkar ni nog inte läsa hela listan, så jag avrundar den med att tycka synd om utbildningsministern som nu inte har adressen till de skolor som hon basar över…
Och under tiden som Knådar-Stefan knådar och resten kavlar, så är risken stor för att både du och jag bara kan köpa scones i butiken framöver.
Sven-Arne Thorstensson

”Risken är stor
att vi bara kan köpa scones
i butiken framöver”

”Lägg ner HaV”

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av initiativtagarna till förslagen i motionen. Här under ett besök i Bredöl sommaren 2019. Foto: Westsidan.

KD vill lägga ner HaV

Kritiken mot Havs- och vattenmyndigheten växer

Riksdagen: Lägg ner Havs- och vattenmyndigheten. Det föreslår Kristdemokraterna. Bakgrunden är växande kritik. ”Myndigheten har på kort tid tagit initiativ som starkt bör ifrågasättas”, skriver KD.

I en motion till riksdagen föreslår Kristdemokraterna att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, läggs ner, och att arbetsuppgifterna förs över till Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Bakgrunden är den kritik som framförts mot myndigheten.
Partiet föreslår också att de fem vattenmyndigheternas existens utreds.
HaV bildades 2011, och övertog då arbetsuppgifter från gamla Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Det gäller bland annat hushållningen av fiskeriresurser, men också miljömål för hav, sjö och vattendrag.
Kritiken mot HaV handlar främst om enskilda avlopp och småskalig vattenkraft. Men också mot utvecklingen inom fiskerinäringen. Myndighetens arbete har gjort att många svenska fiskeriföretag har fått stora problem. Det har lett till att Sverige importerar mer och mer fisk exempelvis från Norge.

”Gått för långt”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson är en av undertecknarna av motionen.
– HaV missgynnar fisket. HaV hamnar fel också när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson.
– Myndigheterna har gått alldeles för långt i sitt motstånd mot småskalig vattenkraft. Det har aldrig varit riksdagens mening att man ska straffa ut den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.
Förslaget att lägga ner HaV ingår i en motion om energipolitiken. Det är en så kallad kommittémotion, men partiet står bakom motionen.
”Under myndighetens korta levnad har initiativ tagits som starkt bör ifrågasättas”, skriver Kristdemokraterna i sin motion. Som exempel nämner partiet att Havs- och vattenmyndigheten 2013 ville införa en statlig skatt på enskilda avlopp, trots att tillsynen av enskilda avlopp sköts av kommunerna.

”Inte rimligt”
Westsidan har talat med två av riksdagsledamöterna som undertecknat motionen. Och tyngst är kritiken mot HaVs agerande när det gäller den småskaliga vattenkraften. Magnus Jacobsson menar att små vattenkraftsanläggningar får betala alldeles för mycket för att få sin verksamhet godkänd idag.
– Det är inte rimligt att man får betala flera hundra tusen eller upp till en miljon för att få driva en verksamhet vidare som kan ha pågått i flera hundra år.
Ett tungt argument för att avveckla myndigheten är den kritik som vuxit fram mot myndigheten. Havs- och vattenmyndigheten har under sin korta existens som myndighet ställt till stora problem för många småföretag på landsbygden.
Kristdemokraterna anser därför att myndigheten bör avvecklas, och att verksamheterna på myndigheten i lämpliga delar bör föras över till Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket.

För många myndigheter
– Genom att flytta delar av verksamheten över till jordbruksverket så landar det hos en myndighet som har ett utvecklingsuppdrag vilket är nödvändigt för företagandet på den svenska landsbygden, säger Magnus Jacobsson, som är kritisk till den nuvarande organisationen av vattenförvaltningen.
Det är för många miljömyndigheter idag. Det blir väldigt många remissinstanser som från statens synvinkel har olika synpunkter.
– Det är en överorganisering som staten har gjort som leder till onödig byråkrati för de som verkar på landsbygden.
Staten är överorganiserad. För någon som jobbar med matförsörjning, blir det väldigt många remissinstanser.
– Det är för mycket byråkrater och för lite produktion.

Misstro mot myndigheten
Magnus Jacobsson får medhåll av riksdagsledamoten från Värmland, Kjell-Arne Ottosson, som också undertecknat motionen.
– Dels är det detta med antalet myndigheter, hur många myndigheter ska vi ha, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Havs- och vattenmyndigheten får väldigt mycket kritik. Det saknas i många stycken en tillit till myndigheten.
– Vi noterar att det har varit lite märkliga initiativ därifrån. Man är inte riktigt med i verkligheten. Det här är viktiga frågor, och därför måste folk ha tillit och kunna lita på myndigheten. De ser inte helheten, säger Kjell-Arne Ottosson, och tar några exempel.
– Avlopp. Småskalig vattenkraft. Det är så som jag ser det.
– Men jag sitter i miljömålsberedningen, även inom fisket längs kusten är det en stor misstro mot myndigheten. Man upplever att myndigheten kör en agenda som inte är kopplad till verkligheten, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Det har väldigt mycket med tilliten att göra.

VA-myndigheterna utreds
Kristdemokraterna ifrågasätter också de fem vattenmyndigheterna. Dessa är idag knutna till fem länsstyrelser runt om i landet.
Vattenmyndigheterna fick i uppdrag av regeringen att genomföra EU:s vattendirektiv. Vattenmyndigheterna spelar en roll när det gäller att fastställa vilka vattendrag som ska klassas som KMV, Kraftigt modifierade vattendrag, och påverkar alltså möjligheten till undantag.
Även den verksamheten på vattenmyndigheterna vill Kristdemokraterna överföra till Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
”Främjandeuppdraget bör förtydliga att verksamheten inte bara ska kontrollera att regler följs, utan att de även ska göra det lättare för och stödja företagen”, skriver Kristdemokraterna i sin motion.
Göran Åhrén

”Det har aldrig varit riksdagens mening
att man ska straffa ut
den småskaliga vattenkraften”

Identitetspolitiken

Sveriges Radio genomsyras av rasism, fördomar, diskriminering och segregation. I alla fall om man får tro de 51 anställda och före detta anställda som skrivit brev till radioföretagets ledning.
De anser sig ”rasifierade” och kräver högre lön, bättre jobbmöjligheter och befordran. Och de vill att personalen ”inventeras” efter ras.
Bakgrunden är enligt Per Bolander identitetspolitiken som betonar ”ras” och hudfärg, och han undrar vart detta leder. Ska hela befolkningen registreras efter ras? Börjar vi i så fall inte närma oss det system man hade i Sydafrika, som hela världen fördömde?

Identitet och rasism från vänster

Ett spöke går genom den offentliga debatten – identitetspolitikens spöke. Det är en relativt ny företeelse som lägger tonvikten vid en persons ”ras”, hudfärg, folkgrupp, födelseplats e t c, alltså saker som man inte kan välja själv. Dessa fakta, säger anhängarna av identitetspolitiken, spelar en avgörande roll för en persons karriär, utveckling och välbefinnande. Om man misslyckas i karriären kan man alltså alltid skylla på rasism, islamofobi eller något annat.
Några som insett detta är 51 anställda och före detta anställda på Sveriges Radio. I ett öppet brev till ledningen för SR går de till storms mot en institution som sägs genomsyras av rasism, fördomar, diskriminering och segregation. Undertecknarna presenterar sig som ”underrepresenterade, rasifierade journalister, särskilt afrosvenskar”. De meddelar att situationen är ”ohållbar” och att de funderar på att lämna yrket. Det låter allvarligt. Så låt oss undersöka det hela.

Exempel på rasism
De rasifierade journalisterna rasar över att det finns försvinnande få svarta på SR, vilket möjligen kan bero på att det tills nyligen inte fanns speciellt många svarta i Sverige och att journalistyrket inte är det första man väljer när man just invandrat till ett annat land. De jämför med situationen för svarta i USA (naturligtvis!) och glömmer bort att slaveriet, inbördeskriget, den lagliga segregeringen av svarta och medborgarrättsrörelsen är fenomen som inte funnits i Sverige eftersom det tills ganska nyligen, det tål att upprepas, inte funnits många svarta i landet. De skriver att rasismen är ”väldokumenterad” i Sverige men ger inga exempel på sådana undersökningar.
Men tydligen är situationen allvarlig. De rasifierades vistelse hos SR har skapat ”trauman” där de känner sig ”ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta” enbart på grund av deras ”ras”. Ord och inga visor som synes.

”Kvoterar in vita”
Vad är det då exakt de råkat ut för som skapat sådana trauman? Ja, det är inte lite. De har inte fått ta in kontroversiella forskare eftersom det skulle bryta mot SR:s regler för opartiskhet. Hemskt!
Dessutom är opartiskhet bara en del av ”vithetsnormen”. De påstår att SR kvoterar in vita personer men ger inga exempel, de ”ser” detta och det räcker.
Det är också ”påfrestande för hälsan” att tillhöra en minoritetsgrupp och därför är de ofta sjukskrivna. De rasifierade tycks alltså vara ett sällsynt mjäkigt släkte.
I slutet av brevet finns en lista av personliga berättelser som bevis på den extrema rasismen hos SR. Här följer några axplock.

”Fruktansvärt- oerhört – skandal”
Vid en demonstration i Göteborg hade reportern bara pratat med vita människor. Fruktansvärt!
I ett inslag på Ekot hade någon bytt ut ordet rasistiskt till ”dåligt” bemötande. Oerhört!
Tre anställda på SR och en krönikör hade använt ordet ”färgad” om icke-vita personer. Skandal!
Efter en ”snabbkoll” hade en av de rasifierade upptäckt att en ”övervägande” majoritet på redaktionen INTE följer Black Lives Matters aktiviteter. Upprörande!
En svart journalist blev arg för att de vita kollegerna inte kunde förstå varför sången ”Rule Britannia” tagits bort från en engelsk musikfestival. Man kan bli indignerad för mindre!
En person hade fått frågan om hon var adopterad eftersom ”jag pratade så bra svenska”. Detta hände två gånger dessutom!

Ras merit för jobb
Jag ska inte fortsätta uppräkningen av rasistiska övergrepp. Som alla förstår så framstår apartheidtidens Sydafrika och Auschwitz som rena kurorter i jämförelse med Sveriges Radio vars ledning verkar höra hemma i Nurnbergrättegången.
Så vad bör då göras? De 51 undertecknarna har vänligt nog kommit med några förslag.
SR måste göra en ”inventering” av de anställda för att ta reda på hur många som har utomeuropeisk bakgrund (Balkan räknas dit av någon anledning) eller är svarta. Sedan har SR fem år på sig att se till att minst 25 procent av alla anställda ska ha en sådan bakgrund, särskilt måste man öka andelen svarta.
Man vill alltså att ras och hudfärg ska bli meriter vid anställning. En ”lönerevision” ska genomföras där de rasifierades löner ska ”särredovisas” och skillnader med vita ska ”rättas till”. De vill ha en löneförhöjning med andra ord.
De vill också att en rasifierad person ska rekryteras till högsta ledningen. En begäran att bli befordrad således.
Här har vi själva syftet med brevet.

Krav på raslagar?
De vill ha högre lön, bättre möjligheter för släkten att få anställning och dessutom kan ni gärna befordra oss högre upp i näringskedjan. Det är inte så att jag missunnar dem allt detta, själv skulle jag göra samma sak om jag fötts lite mörkare i skinnet, men det är lite fräckt att låtsas att detta görs av moraliska skäl.
Som Jan Guillou påpekade i Aftonbladet nyligen så är det märkligt att dessa uppmaningar till raslagstiftning inte väckt större debatt (”…samtal med uppenbara inslag av rasmystik kunde passera utan en enda kommentar”). Påståendet att en persons kvaliteter skulle sitta i pigmentet avvisar Guillou med rätta som ”mumbo-jumbo”.
Men där är vi nu. Vad blir nästa drag?
Kräva att hela befolkningen registreras efter ras? Det vill säga precis det system, som hela världen fördömde, i Sydafrika.
Per Bolander

”Man vill att ras och hudfärg
ska bli meriter
vid anställning”

Veckans krönika

Att servera bröd och skådespel till folket för att vilseleda är inget nytt påfund. Redan för tvåtusen år sedan myntades begreppet i Rom, skriver Sven-Arne Thorstensson i Veckans krönika. Skillnaden nu är att de som inte fogar sig, slipper slitas i stycken av leijon på Colloseum. Istället slits de bildligt talat i stycken offentligt av mainstreammedia. Självbelåtenheten som ligger bakom detta, är precis som i det gamla Rom, förstadiet till förfall och haveri. ”Och när självbelåtenheten är som störst, finns inga tillräckligt stora speglar.”

Med ena foten i Colosseum

Diktaren och satirikern Decimus Juvenalis myntade för 2000 år sedan uttrycket ”bröd och skådespel till folket”. Det var en satir och en beskrivning av hur den romerske kejsarna förledde folkmassorna.
Var massorna hyfsat mätta och försedda med distraktion, i form av regisserade spektakulära skådespel, så höll de sig lugna. Det var under den tiden som Colosseum och andra liknande arenor byggdes runt om i romarriket.
Genom skådespel med planerad distraktion, fick folken något annat att tala om än det som kejsardömet mest fruktade, att något höll på att gå fel.
Imperiet höll nämligen på att gå åt fanders. Rom hade fullständigt tappat kontrollen över både sig själva och alla hot som gjorde att systemen fungerade allt sämre. Dessutom tryckte militära hot på från öster.
Känns det igen? Ja lite faktiskt. Självbelåtenhet är nämligen det akuta förstadiet till förfall och haveri. Och när självbelåtenheten är som störst, finns inga tillräckligt stora speglar.

USA-valet ett skådespel
Från allt det där gamla, kan vi dra många paralleller till idag. Runt om kring oss kan vi se mängder av mer eller mindre arrangerade skådespel.
Ta valet i USA som exempel. Varför ägnar sig största delen av vår ”informationsapparatur” åt att ensidigt och oproportionerligt lyfta just jänkarnas val av president över allt annat.
Det är gladiatorer som är distraktionen. En kanske god, den andre är Trump i form av Barabbas den onde.
Det är gladiatorerna som blivit intressanta och vilka spikklubbor de använder. Om den ene är ful och fuskar. Ja ni ser.
Samtidigt, trots spaltmil om USA-valet så vet vi knappt skillnaderna i deras politiska förslag och om hur senat och kongress fungerar.
Vi stirrar på Vita huset och förfasas medan federalisterna jobbar ostört i Bryssel. Lika ostört som Löfven kan fortsätta ducka här hemma och låta media och Sjöstedt sätta rubrikerna.
Enda skillnaden är att vi nu slipper köa för en plats på Colosseums hårda stenbänkar.
Skådespelet regisseras och streamas nu direkt rakt in i din mobil, eller via statens eget SVT. Men skådespel är det.

Fajten tar allt ljus
Covid-19 är ett annat. Aldrig någonsin tidigare har en virussjukdom blivit till ett så stort skådespel. Intresset har under våren och sommaren riktats, troligen medvetet, mot obegriplig statistik, ojämförbara procenttal och vem som vet bäst eller är värst.
Knappt någon har ifrågasatt polariseringen, eller utrett läget på ett mer grundläggande och seriöst sätt. Syftet är inte att trygga befolkning och fakta. Skådespelet går ut på konflikten och rädslan av att ha valt fel sida.
Vi har sett corona-gladiatorerna som sänts ut på arenan, på den ena sidan. Mot en hel räcka med publicitetstörstande doldisforskare som gladeligen kastar sig ut i syfte att tycka helt olika utan att ens tänka på att just ingen vet. Men de tror att de kanske, rent matematiskt skulle kunna få rätt, senare. Under tiden som de hugger varandra slipper andra tänka på det som verkligen är viktigt. Nu är det fajten som tar allt ljus.

Diktatur i praktiken
Den här listan på vilseledande fokus kan göras hur lång som helst och den bygger hela tiden på att någon riktar strålkastarna medvetet på en sak i taget.
Lyser det tillräckligt starkt, ser du inget annat just då, och det är just det som den som styr lampan vill.
Det var det som hände i Rom för 2000 år sedan och det är samma som sker idag. I praktiken så var det diktatur i Romarriket och idag har vi det som kallas demokrati.
Men likväl så upprepas samma sak. I Rom fanns ingen fri press. Det fria ordet bars av några filosofer och satiriker. De sistnämnda fick hållas om de inte gjorde allt för stora övertramp. Om de gjorde det kastades de helt sonika framför lejonen som ett förspel i Colosseum. Kejsaren bestämde vem och när.

”Vi måste foga oss”
Precis samma sak gäller i idag. Men nu är det inte längre Kejsaren som anbefaller att ”kättaren” skall dö. Nu är det vår egen självgoda mainstreammedia som påkallar lejonen och fördömer den som anses utmanande, till att slitas sönder i spalter och nyhets-flash.
Ty idag måste du och jag foga oss att vara mainstream, väldigt mainstream om någon med gunst hos kejsarna skall ens lyssna på dig. Alla skall finnas i samma fålla på väg mot samma fälla.
Det är här jag dristar mig till jämförelsen med Covid-19. När det inte finns ett framtaget fungerande vaccin att använda, då låser man in folket och vilseleder det med skådespel.
När det gäller utmanandet av det som nu håller på att bli en diktatorisk vänstergrön-socialliberalt-mainstreamat kalejdoskop, så finns, som tur är för dem, ett fungerande universalpreparat som behandlingsmetod.
Deras medicin är nämligen begreppen ”alternativ media” och ”fake-news”. När dessa sätts in så dör allt som ens försökt bryta igenom dagens kejsardömen och ”Lakej-mainstream-media”
Jag ser bilden tydligt. Gör du?
Sven-Arne Thorstensson

”Självbelåtenhet
är förstadiet
till förfall och haveri”

Den nya jägarkulturen

I Veckans krönika tar Sven-Arne Thorstensson ett varv till i karusellen och konstaterar att jägarsamhället numera finns mitt ibland oss. Och det är du och jag som är bytet i den nya jägarkulturen.
Precis som gamla tiders jägare försvarar de nya jägarna sina revir. Men
”jaktmetoderna har blivit allt mer våldsamma, och ingen drar sig tydligen längre för att döda andra jägare för att få jaga i sitt revir.” Och vi har förlorat vår förmåga att skydda oss mot den nya växande jägarkulturen.

”Vi har förlorat
vår förmåga
att skydda oss”

I våras skrev jag en text med rubriken ”Ett varv till i karusellen”. Den handlade om den omdaning som vårt samhälle genomgått under historien.
Den tog ansats hos jägarna och fiskarna över jordbrukssamhället, industrisamhället och landade i informationssamhället.
Så långt känner vi igen oss. De flesta av oss tror att vi lämnat det gamla bakom oss, men allt finns kvar, fast på en annan mindre synlig plats.
Bönderna finns kvar. De odlar och föder upp det vi äter. Det är bara det att det knappt syns längre.
De allra flesta märker inte av vad som sker på landsbygden.
Industrisamhället då? Det där tunga, monotona och fula. Det finns kvar det också. Men det är flyttat till helt andra kontinenter. Miljoner asiater syr våra kläder och sportskor. De spottar ut prylar och delar i en allt högre fart. Det är bara det att det inte syns hos oss. Prylarna finns ju där på nätet, bara ett knapptryck bort. Och vips har vi dem hemma i ett paket utan att ens tänka på hur tusan de nu gjorde för att skicka en juicepress 2000 mil och bara för 299 kronor. Alltså mindre än en lunch på McDonalds för en barnfamilj. Men funkar gör det.

Dessa nya jägare
Men hur gick det med jägar och fiskarsamhället då? Försvann det helt?
Nej inte alls. Det fortlever i högsta välmåga mitt ibland oss, fast vi ser fel saker.
När vi talar om jägare, tänker du förstås på de där vanliga jägarna och de vanliga fiskarna som vi är vana vid att se. De där som jagar och fiskar som förr. De som jagar i naturen och bär hem sina villebråd för att ätas. Dessa jägare kan vi bortse ifrån. De är inte nutidens stora jägare.
Det är helt andra som tagit den rollen och deras jaktmarker är inte de samma som innan. Dessa nya jägare jagar mitt i samhället, varje dag. Denna nya variant av jägarsamhället var för inte alls längesedan nästan både bortglömt och omodernt. Nu har det ökat lavinartat. Troligen beror det på att markerna erbjuder lättfångade byten, eller så beror det på att deras jaktmetoder blivit mer utstuderade och brutala.
Hur som helst använder de precis samma uråldriga metoder som de gjorde för tusentals år sedan.
De väljer ut ett jaktområde, jagar sina byten och skyddar sina revir.
Jaktmetoderna har blivit allt mer våldsamma och ingen drar sig tydligen längre för att döda andra jägare för att få jaga i sitt revir.

Du och jag är bytet
Den enda skillnaden nu, mot då, är att för 2000 år sedan så tog de sina byten från naturen och åt sig mätta.
Idag tar de sina byten från någon annan och blir feta.
Medan de förr levde i ett ekosystem och inte jagade mer än vad naturen gav, bryr de sig nu inte längre. Det är du och jag och samhället som blivit både bytet och jaktmarken.
Fram tills för något decennium sedan, var denna ”jaktkultur” nästan utdöd och de spillror som fanns kvar tämligen kontrollerade. Då hade vi en rimlig chans att stävja olaglig och otillbörliga jakt. Så är det inte längre.
Nu har vi förlorat vår förmåga att skydda oss mot denna nya växande jägarkultur.
Denna nya ”jägarkultur” skadar oss alla varje dag i både stort och smått.
Så kan vi inte ha det längre.
Sven-Arne Thorstensson

”Det är du och jag och samhället
som blivit både bytet
och jaktmarken”