Kris för demokratin

Regering och Riksdag har försatt oss i en ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. Det hävdar WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson, som den här veckan tar sig an energipolitiken som han menar leder till en allvarlig kris för demokratin.
”När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån”, skriver han.
”Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.”
Sven-Arne Thorstensson avslutar med en uppmaning till morgondagens ledare att bygga förtroende, invagga framtidstro och ge oss ”en rimlig beskrivning av färdriktningen” för mot framtiden.

Energikrisen största hotet mot demokratin

Ebba Bush tog till kraftord i början av Covid-pandemin. Hon anklagade regeringen för att med ”berått mod” orsakat den kris som uppdagade stora brister i beredskap och tillgång till skyddsutrustning. Berått mod!
För detta uttalande fick hon en hel del kritik. Hon gav en otillbörligt alldeles för hård smocka och hennes retorik bedömdes allt för hård.
Kanske var det just denna händelse och den efterföljande kritiken som nu gjort alla rädda för just hård retorik.
Men ingen kan på något sätt komma till annan slutsats än att under lång tid, så har regering och Riksdag med berått mod satt hela landet i en helt ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. 

Halv miljard i skatterabatt
Tillgång och efterfrågan skrockar välbeställda nyttiga idioter, som möter upp till försvar på deras egna tillkortakommanden. Det som exakt alla begriper är att vi inte kan bygga vidare på samhällssystem som krackelerar så snabbt.
Hur ska någon kunna försvara att allt fler internationellt ägda datacenter just nu byggs runt om i Sverige, vilka idag slukar mer el än hela Uppsala län gör totalt och dessutom subventionera dem med drygt en halv miljard kronor i skatterabatt. Vi förstår att detta håller på att bli ohållbart.
Vi skall alltså låta bli att tända den julbelysning som vi köpt via Amazon eftersom de sög ut strömmen. Vi kommer gnälla på Facebook så att deras serverhallar i Luleå driver upp priset ännu mera för varmvattnet till duschen. När flera städer nu kommer släcka ner sin allmänna gatubelysning med 50-60 procent, så kommer detta att kompenseras med att ficklampan, köpt på Amazon blir årets julklapp laddad med engångs litiumbatterier i hundratusental.
Alla förstår att vi är inne på fel väg, inne i en återvändsgränd.

Tre problem
Men problemet är större än så. Problemet är att vi inte ser en lösning vid horisonten. Problemet är att vi inte ens är ense om hur vi ska lösa de problem som någon med ”berått mod skapat”. Det är till och med så illa att allt för många inte ännu insett problemet alls.
Vi ser fortfarande ”dumliberaler” med begränsningar i förstånd jobba enträget för att vindkraften ska lösa problemet. Men redan nu visar sig den sortens svaghet i den elementära elförsörjningen. Nämligen att när det blåser mycket, så producerar vindsnurrorna så mycket el att priset far i botten, och när de väl slutar snurra av stiltje, då sticker priset iväg upp mot det tak som inte finns.
https://sverigesradio.se/artikel/tusentals-vindkraftverk-kan-stangas-av-agarna-i-vinter?fbclid=iwar0hczbrogo_tyvtwcku45eeod8wkvt4n1vateqgw20_9plt6d0fpdpt4eg
Som jag ser det, så finns här tre problem som ligger oss i fatet just nu.
Det första är att allt fokus på orsaker till våra kriser riktas mot kriget i Ukraina och Putin. Så enkelt är det nog inte. Den dagen då Putin är borta och kriget över, så kvarstår enorma problem inom säkerhetspolitik och långvarig oro inom hela östblocket. Troligen kommer vi se stora bekymmer där under flera decennier framöver, vilket kommer verka ansträngande på EU och Sveriges ekonomi.

”En urban dröm”
Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.
När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån.
Så skillnaden blir att vi i tanken står helt enade mot ”Putinismen” som ett ”folk” men hemma strider vi mot varandras bilder om vad som är demokrati och om den fungerar. Kommer vi inte till samsyn där så kan det värsta av allt bli den värsta, nämligen strömningar som påminner om inbördeskrig. Hamnar vi där är Putin ett mindre bekymmer.

Kollektiv rädsla
Och det tredje är våra stora oförmågor att blicka lagom långt framför fötterna.
När covid-pandemin bröt ut då fanns bara det som fanns just nu som gällde. Ingen hade sett varen lagom långt fram eller framåt alls. Beredskapen var undermålig. Det samma ser vi inom en rad olika områden som segregation, fallande skolresultat, brister i allmänsjukvården, brist på arbetskraft, gatuvåld, gängkriminalitet och brister i rättsväsendet. Alltså dålig beredskap. Samhället har tappat sin förmåga att hantera skeenden och se dem komma. Eller snarare inse att det man ser faktiskt händer.
Grunden till detta ligger i den kollektiva rädsla som växt sig fast i hela samhällskroppen. Alla är ständigt rädda för något. Rädda att tappa väljare, rädda att göra fel, rädda att kränka, rädda att sätta ett stigma som någon möjligen kan uppfatta illa.

Rädsla att göra fel
Ni kan helt säkert se bilden. Vi har inga pionjärer längre. Dagens till antal decimerade pionjärer nämns aldrig under deras gärning. Det är först om det gått bra som de får en podd eller i extremfallen en netflixfilm som genmäle. Det är helt enkelt inte fint längre att vara modig.
Rädslan av att göra fel vinner i stort sett alltid. Det är rädslorna som alltid vinner och som skapat den nya yrkesrollen kommunikatör. Ingen vanlig människa är bemyndigad att uttala sig längre. Allt som ska sägas skall tvättas i minst 90 grader, så att inte minsta felaktigt ludd kan skönjas. Ingenting.
För mig påminner detta om den gamla sketchen med Magnus och Brasse som censurkontrollanter. Av en hel tidnings innehåll återstod endast; ”och, kanske men, nej…”, och det känns som vi är där nu.
Med detta som kuliss gäller det för morgondagens ledarskap att invagga framtidstro, brett ledarskap, förtroende och en rimlig beskrivning av färdriktningen för resan till i morgon, nästa år och även mot framtiden…. 
Sven-Arne Thorstensson

”Hamnar vi där
är Putin
ett mindre problem”

Små kraftverk värnas

Magnus Jacobsson (KD) är nöjd med den nya regeringens mål för små kraftverk. Foto: G Åhrén

Ny regering pausar omprövningarna

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Nu är den nya regeringen
också tydlig
när det gäller småskalig vattenkraft”

Åklagare utreder dammrivning

Rivningen av Äsperödsdammen:

Åklagare inleder förundersökning

Rivningen av Äsperödsdammen i Uddevalla kommer att utredas av åklagare. Beslutet att inleda en förundersökning är fattat. Något formellt beslut att riva dammen verkar inte finnas. Ansvarsfrågan är ännu inte utredd, och någon misstänkt finns därför inte.

Kammaråklagare Magnus Clase har beslutat att inleda en förundersökning om misstanke om otillåten miljöverksamhet.
”Det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”, skriver kammaråklagaren i sitt beslut.
Brottet ska ha begåtts sommaren 2021. Någon misstänkt person har inte åklagaren pekat ut. Ansvarsfrågan blir av allt att döma en del av utredningen.
Bakgrunden till förundersökningen är en anmälan från en kraftverksägare. Det är allt för tidigt att uttala sig om förundersökningen kommer att leda till åtal.
(WESTSIDAN)

Chansen är nu

Alla förstår att det kommer att bli ett mycket svårt jobb för Kristersson. Det gäller att skynda lite långsamt, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika.
”Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.”
Lyckas Kristersson bilda regering så väntar nästa svårighet. ”Att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.”
”Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.”

Babyblå regering enda alternativet för högersidan

Det ges bara en enda chans till att lyckas och den är nu.
Efter närmare 10 år med politisk röra, så ser det nu ut som ett alternativ skulle kunna ändra på det.
Men ett enda mandat i övervikt kommer göra en ny majoritet mycket skör. Undertecknad har en viss förhoppning att vi kan få ytterligare ett, när alla röstsedlar inkommit, granskats och räknats igen.
Det skulle stabilisera ordentligt, även om en större majoritet hade varit önskvärd.
Men som talesättet bjuder: ”Även litet kan vara gott nog.”
Men alla förstår att det kommer bli ett mycket svårt jobb för Kristersson och gänget. Att snickra ihop något bra utav det virke man bara för något år sedan förkastat kommer bli svårt. Här kommer krävas tankar och strategier lite längre än näsorna räcker.
Just nu vittrar nog SD om mycket direkt påverkan och starka positioner men nu gäller det att skynda lite långsamt.

Chansen är nu
Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.
Redan i den kommande regeringsförklaringen måste måttfullheten råda. Kristersson behöver förstå att han kommer ha i stort sett hela mediakåren mer eller mindre emot sig i varje mått och steg han kommer ta. Spänner han bågen för hårt brister den. Han kommer för lång tid vara PK-medias måltavla för prickskytte.
En ny regering kommer analyseras utan och innan och utrymmet för blottor och fadäser kommer vara obefintligt de närmaste två åren. Det gäller för Kristersson att få Jimmie och gänget att förstå det. Sakta i backarna. Babyblå politik med spets på energipriser, ekonomi och trygghet.
Helt självklart ska han låta SD ingå i en regering. Det kommer stävja enfrågepopulism med röda och gula knappar i riksdagsvoteringar.

Kontraproduktivt
Med SD i regeringen kommer det också utkristalliseras om SD nöjer sig med hyfsat inflytande eller om de har ambitioner att bli ännu större i jakt på helt egen majoritet.
Själv tror jag att de flesta nu insett att taktiken emot SD, som tillämpats i 15 år varit kontraproduktiv.
Problemet är att allt för få vill erkänna det.
Så in med SD i ”värmen”. Ge dem inflytande och med detta ansvar för sina inspel.
Detta kommer med säkerhet minska risken att de sen driver på i kontroversiella frågor.
Gör de det kommer det skita sig direkt och då kommer SD att förvandlas till ett parti som krymper och deras chans att sikta på helt egen majoritet raderas ut helt.
Kristersson behöver göra klart att hans två närmast lierade allianskollegor L och KD kommer hjälpa SD att bli mera rumsrena i finrummet. Förstår inte Jimmie det och håller löftet om städat uppförande, så är alla hopp om ett borgerligt styre förlorat för överskådlig tid framöver. Så just nu ligger mycket i vågskålen.

Nästa svårighet
Ett misslyckande kommer decimera M ordentligt men knappast gynna SD på kort sikt.
”Annieansen” kommer leva kvar i storstäderna och locka tillbaka L om de lyckas överleva,
men KD kommer troligen försvinna helt. 
Ett sådant misslyckande kommer gynna MP och V men också S, så Uffe har en tuff höst framför sig att snickra ihop ett nytt byggarlag.
Lyckas han med det så står nästa svårighet på tur, nämligen att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.
Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.
Linan kommer vara bräcklig, slak och svajig men vi måste ta oss över nu…
Sven-Arne Thorstensson

”Befolkningen behöver
åter få tilltro
till att demokrati är logisk”

Regeringen vill ha mer vattenkraft

Ödeborg. Naturligt vandringshinder. Är det rimligt att fisk ska kunna ta sig fram överallt?

Elkrisen tvingar fram åtgärder

Regeringen ber HaV ser över normsättningen

Nu ingriper regeringen. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått i uppdrag att se över normsättningen av Sveriges vattendrag, en av grundbultarna i vattenförvaltningen. Syftet är att HaV ska se överbehovet av nya föreskrifter och vägledningar.

– Vi behöver se till att vattenkraften utnyttjas till max utan att bygga ut den, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Tanken är att föreskrifter och vägledningar ska bli mer ska bli mer ändamålsenligt utformade.
– Vi ska värna våra svenska vattendrag och sjöar, inom uppställda ramar, samtidigt som det är viktigt att vi i den exeptionella situation Sverige och Europa befinner sig säkerställa att vi inte tappar viktig elproduktion, säger Annika Strandhäll.
I sitt pressmeddelande skriver regeringen så här:
”Syftet är att klargöra om föreskrifter och vägledningar är ändamålsenligt utformade, något som är angeläget utifrån de stora och ökande behoven Sverige har av energiproduktion. Det innebär bland annat att myndigheten ska analysera vattenmyndigheternas behov av vägledning när de tar fram miljökvalitetsnormer för vatten.”
Enligt EU:s vattendirektiv kan en vattenförekomst förklaras som kraftigt modifierad, KMV. Det innebär i så fall att kraven på åtgärder blir mildare. Riksdagen har beslutat att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag och KMV som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna har inte hörsammat detta. Istället har man hänvisat till sina egna regler för KMV som i praktiken innebär att bara de största oftast statligt ägda vattenkraftverken klassas som KMV. Sverige har jämfört med andra länder en mycket låg siffra för KMV. Några få procent, medan exempelvis Schleswig-Holstein har 20 procent KMV-klassning av sin vattenkraft.
En konsekvens av detta och den snäva normsättningen har blivit omfattande krav på åtgärder från länsstyrelserna. Verksamheten blir inte längre lönsam. Många privata ägare väljer därför att lägga ner och riva ut.
Mitt i elkrisen arbetar alltså statliga myndigheter för att minska produktionen av el från småskalig vattenkraft, som till stor del är privatägd. I kölvattnet på den statliga kampanjen mot vattenkraften så köper utländska bolag med riskkapital bakom sig upp vattenkraftverk i Sverige.
Kritiken från vattenkraftsföreningarna i landet växer. Och många har försökt nå fram till politiken med budskapet att situationen nu trots besluten i riksdag och regering är akut. Det är mot den bakgrunden man kan se Annika Strandhälls utspel om vattenkraften.
Göran Åhrén

”Vi behöver se till
att vattenkraften
utnyttjas till max”

Misstanke om miljöbrott

Rivning av damm anmäld till miljöåklagare

Rivningen av en damm i Uddevalla kan bli ett fall för miljöåklagare. En kraftverksägare hävdar att rivningen skett utan tillstånd. Han vill att åklagare utreder ”om brott föreligger”. Normalt ska en rivning föregås av en dom i miljödomstol.

En kraftverksägare i Västsverige har anmält utrivningen av Äsperödsdammen i Bäveån till miljöåklagare. Anmälaren vill att åklagare utreder om rivningen av dammen har skett på ett lagligt sätt, eller om det är ett brott mot miljölagstiftningen.
Äsperödsdammen revs sommaren 2021.
I sin anmälan skriver kraftverksägaren:
”Såvitt bekant har miljödom varken sökts eller beviljats innan utrivningen verkställdes. 
Enligt miljöbalkens (1998:808) 11 kap. 3§ gäller att utrivning av en anläggning betraktas som vattenverksamhet, vilket kräver miljödom före verkställighet.”
Även om syftet med utrivningen varit ”ädelt” (skapande av fri vandringsmöjlighet för fisk), fritar det inte verksamhetsutövaren från skyldigheten att söka miljötillstånd för verksamheten.”
Uddevalla kommun, eller dess kommunala bolag Uddevalla Energi, uppges vara ägare till Äsperödsdammen. Något formellt beslut om att riva dammen har inte presenterats.
Anmälaren tycker därför att miljöåklagare bör utreda om rivningen har skett utan tillstånd och om det i så fall rör sig om ett brott i lagens mening.
”Mot bakgrund av ovanstående önskar undertecknad att miljöåklagaren låter pröva om de som utfört den ovan beskrivna dammutrivningen har överträtt de bestämmelser som anges i miljöbalken angående utrivning av dammanläggningar.”
”Det måste anses som principiellt viktigt och intressant ur rättssäkerhetssynpunkt att få prövat huruvida brott föreligger”, avslutar anmälaren.
Anmälan har skickats till Åklagarmyndigheten, Nationella åklagaravdelningen, Rikseneheten för miljö- och arbetsmiljömål, i Göteborg.
Enligt vad Westsidan erfar så har länsstyrelsen i ett brev daterat i maj 2022 konstaterat att man ännu inte bestämt vilka åtgärder som ska vidtas i Bäveån. Utrivningen av Äsperödsdammen skulle i så fall ha skett innan tillsynsmyndigheten fattat beslut om vilka åtgärder man ska kräva vid omprövningen av dammar och kraftverk i Bäveån.
Bäveån rinner genom Uddevalla. Vattendraget har ett relativt stort antal dammar och kraftverk. Uddevalla kommun äger fem av kraftverken. Sommaren 2021 genomfördes ett omfattande arbete i en del av Bäveån. Äsperödsdammen som tidigare försett ett sågverk med vattenkraft revs. Och en sträcka på cirka 150 till 200 meter ”restaurerades”, det vill säga man körde ut med grävmaskin och la ut stora senar och grus i fåran.
Västsvensk vattenkraftförening har tidigare intresserat sig för sportfiskarnas planerna på att restaurera Bäveån. I en uppvaktning av Uddevalla Energi har man framfört kritik mot planerna. Föreningen har också svarat på en remiss om den så kallade miljöanpassningen av Bäveån.
Även LRF har kritiserat arbetet. Kritiken från LRF har framför allt handlat om att rivningen av dammen skett utan att planerna diskuterats i Vattenrådet för Bäveån. Länsstyrelsen har betonat i sina utredningar att hänsyn måste tas till andra intressen än sportfiskets.
(WESTSIDAN. 2022-09-07)

Dags att utvärdera ”resebolaget”

Europa brinner. De omedvetna pyromanerna, som själva skapat problemet, försöker släcka. Men det går inte så bra.
WESTSIDANs krönikör
Sven-Arne Thorstensson använder flera bilder för att beskriva läget så här en vecka före valet. Det handlar om oförmågan att lösa problem och att man istället väljer att skylla på någon annan.
Blockaden mot Ryssland 2014 ställde till problem.
”Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann”, skriver han bland annat.
Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Sedan konstaterar han att vi bygger säkra cykelställ.
”Men när det gäller energitillförsel är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter”, .
I en annan bild jämför han med en dålig resebyrå.
”Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.

De omedvetna pyromanerna

Det finns ibland en koppling mellan att starta bränder och sen vara med att släcka dem. Det är ungefär samma fenomen som den som mördat, styckat och gömt. De deltar ofta engagerat och förtvivlat i sökarbetet. Vi hör om det och vi ser det sjuka i beteendet. Men som tur är så händer detta ganska sällan och skadan blir, även om den är en katastrof för de drabbade, så är den ändå inte direkt samhällsfarlig.
Men tyvärr ser vi samma fenomen i en helt annan dignitet runt omkring oss.
Några har sett den komma under lång tid, andra har avfärdat och litat på systemen. Men nu är det slut. Resultatet har slagit ner, inte bara i en bomb utan flera och samtidigt.
Hur är det ens möjligt att det kloka, välutbildade, rika och kulturellt begåvade Europa med förbundna ögon marscherat rakt in i den värsta kris vi upplevt sen andra världskriget.
Är det månne så att den liberala världen endast ser till skadebekämpning och saknar förmåga till strategiskt skydd. Själv gör jag den analysen. Det socialliberala Västeuropa älskar att diskutera cykelställ och finlir i absurdum samtidigt som de sitter på snabbtåget mot avgrunden och inte ens märka det.
Men en sak skiljer dem från brandmannen. Brandmannen är medveten om att han tuttar på branden, medan våra politiker inte förstår att de gör det. Men släcka, det vill de. Och ibland kan de.

Bränt barn skyr elden
Redan som ung lärde jag mig att om du ska be någon dra åt helvete, så måste du klara dig helt utan framtida samarbete och hjälp från den du gav färdbeskrivningen till. Men det verkar inte som om den logiken tillämpas idag. Konsekvens av handlande hanteras numera med att skylla på någon annan eller annat.
Den egna handlingen. Även om den är uppenbar förbises oftast helt. Det vill säga att man har aldrig bränt sig. Någon har kommit till undsättning och skadelidandet för själva handlingen har uteblivit helt.
Än värre är det att man inte ens gjort analyser om varför det gick åt helvete. Även här är det ju någon annan som bär ansvaret, långt bortom den egna förmågan. Allt detta är ändå helt förståeligt, eftersom de ansvariga aldrig själv drabbas, inte ens ekonomiskt av sina beslut eller icke-beslut.
Men rent logiskt kan vi ju inte förvänta oss något annat när allt styrs av en grupp som sedan länge parkerat sina arschlen på högsta steget på Maslows trappa.

Ett skapat problem
Men ändå. Trots att vi nog visste att våra system var bräckliga, så förundras vi av att det var så bräckligt. Hur kunde dom? Dom som har den oantastliga kompetensen, de som är så högt utbildade och de som har såna gigantiska och kloka nätverk. Hur kunde dom bygga korthuset så dåligt.
Om man vid ett kaffebord på landsbygden 2014 kunde göra prognosen, att den blockad som EU genomförde mot Ryssland då skulle skapa problem ”hemma” hade ju rätt, redan i det stadiet.
Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann. Ryssen själv får incitament att bygga ut sin egen matproduktion och gör det både snabbt och skickligt med finansiering av staten. Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Detta beteende är tämligen likt en random hustrumisshandlare. Att smeka och slå samtidigt.

Självskadebeteende
Hur var det nu med att be någon att dra åt helvete. Jo. De fattade inte det som brandmannen förstod. De hade börjat tända en brand som de inte såg förrän den är i det närmaste fullt utvecklad och utom kontroll. Och det är högst märkligt att ingen begrep att man byggde sitt välstånd på en länk som kunde brytas så lätt.
Som betraktare så har jag helt tappat tron på samhällets förmåga att bygga något robust i grunden, förutom hus och cykelställ.
När det gäller cykelställen, så ska de vara så in i norden säkra att man inte ens kan ramla och skada sig på dem. Men när det gäller energitillförsel till landet som ligger norr om den 55:e breddgraden, så är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter.
I ett vidare perspektiv ger det också en bild över hur synen på styrning, ledning och effektivitet är i Sverige. Det enda vi verkar vara bra på är olika typer av självskadebeteenden.
Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.
Sven-Arne Thorstensson

Flighten tillbaka
är inställd…
…på obestämd tid

Nytt hot mot jordbruket

Börje Berntsson ryter till:

Nordiska rådet hot mot svenskt jordbruk

Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött. Arbetet med nya näringsrekommendationer pågår, och ska vara klara 2023. Det finansieras av Nordiska ministerrådet.
Svenska Livsmedelsverket ingår i den projektgrupp som arbetar fram råden. Livsmedelsverket skriver att över hundra forskare och experter i Norden arbetar med det vetenskapliga underlaget, och att ”miljömässig hållbarhet ges större utrymme”.
Exakt vad det innebär blir uppenbart när man läser om projektgruppens slutsatser.
En som orkat läsa om projektet och analyserat metoderna är Stefan Hellstrand. Han skriver att Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött och byter till grönsaker. Rekommendationerna om de blir verklighet kommer att leda till att 80 till 100 procent av våra mjölkkor ska bort. Samma gäller både nöt, lamm och gris när det gäller kött.

Ett dråpslag
Blir rådets rekommendationer verklighet innebär det ett dråpslag mot svensk animalieproduktion. Och inte bara det, utan också mot våra möjligheter att öka vår självförsörjningsgrad. Känslan är att de som arbetat med rekommendationerna inte verkar begripa konsekvenserna av detta.
I praktiken vill man ta bort animalieproduktionen helt och hållet.
Stefan Hellstrand riktar nu kritik mot hur Nordiska rådet arbetat fram rekommendationerna. Han menar att resultatet påverkats redan av det urval man gjort när experter kända för att driva veganism knöts till projektet.
Det grundläggande problemet är att experterna bakom rekommendationerna inte räknar med fotosyntesen. Man tar inte med den kolinlagring som sker när grödorna inom jordbruket växer. Den svenske forskaren Per Frankelius har i en vetenskaplig artikel publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal visat att IPCC räknat fel när man beräknat jordbrukets klimatpåverkan.

Klimatneutralt
Per Frankelius har också visat hur mycket kol som enbart Jordens samlade odling av vete lagrar. Räknar med detta blir slutsatsen att svenskt jordbruk redan är klimatneutralt, sannolikt också klimatpossitivt. Det i sin tur innebär att det inte skulle ha någon effekt alls att lägga ner svenskt jordbruk. Tvärt om.
De överdrifter som ligger till grund för idéerna om att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött, vilseleder beslutsfattare att fatta beslut om åtgärder som i praktiken inte har någon effekt. Överdrifterna är väl dokumenterade.
En bieffekt av att lägga ner den svenska animalieproduktionen blir att det kommer att bli brist på gödsel. Denna brist kan bara avhjälpas genom import av konstgödsel.
När man tar en gröda från en åker, då tar man också bort den näring som grödan förbrukat under växtsäsongen. Då måste man tillföra näring innan nästa skörd kan tas.
Djuren är därför en oerhört viktig del av det ekologiska jordbruket. Djuren tillhandahåller det gödsel som behövs och som återställer näringen till jorden.
Ekologisk odling utan djur innebär därför stora problemet. Utan tillgång på gödsel från djuren så måste man öka andelen konstgödsel. (Mineralgödsel)
Det går inte att odla jorden utan att tillföra den näring som förs bort med grödan. Idén att lägga ner animalieproduktionen är därför inte särskilt klok.

Låg självförsörjningsgrad
Stora delar av Sverige lämpar sig väl för animalieproduktion. Men alla betesmarker går inte att förvandla till åker för odling av vegetabilier. Det innebär att man inte enkelt kan ersätta animaliska livsmedel med spannmål och grönsaker. Livsmedelsproduktionen kommer att minska. Och vi har redan en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent.
Inom LRF brottas man nu med problemet hur man ska agera. Det finns anledning att ställa frågan om stödet för den svenska animalieproduktionen är tillräckligt stort. Vem ska försvara bönderna och korna om inte LRF gör det?
Rädslan för att stöta sig med mäktiga krafter eller att framstå som icke politiskt korrekt verkar hämma organisationen från att agera kraftfullt i denna politiskt framkallade kris för jordbruket, ett jordbruk som redan befann sig i kris innan.
Veganer och aktivister verkar ha haft för stort inflytande över de här frågorna. Majoriteten måste ställa sig frågan om det är rimligt att använda skattemedel på det här sättet. Risken är att myndigheter och kommunernas kostenheter tar till sig detta som en sanning, när det i själva verket bygger på en lögn. LRF måste sätta ner foten och säga ifrån.
Som förslagen ligger nu, saknar de verklighetsförankring.

Börje Berntsson

”Blir det verklighet

innebär det ett dråpslag

mot svenskt jordbruk”

Börje Berntsson

”Underskott på stabilt ledarskap”

Det är för många kockar i soppan. Och nivån är för låg. WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson synar i veckans krönika svensk politik inför valet. Partierna ägnar sig åt att angripa varandra hellre än att föra fram sin egen politik. Svensk politik präglas idag av käbbel och svartmålning. Debatten håller därför historiskt låga nivåer.
”Nu är det dags att släppa det”, skriver Sven-Arne Thorstensson.
”Inget svenskt parti har försvunnit från kartan i Sverige under hela min livstid. Däremot har det dykt upp tre nya.”
Partierna blir ointressanta. Antalet medlemmar har sjunkit med 80 procent.
”Vi har fått nog nu. Spelet vi ser är inte värdigt ett land som under de senaste hundra åren burit en av världens mest välfungerande och stabila demokratier.”

Partierna är inget självändamål. ”Ni utgör just nu en pinsam del av vår samtid och om ni vill ta ansvar, agera, fusionera lägg ner, bygg nytt.”
Vad vi behöver nu är stabilitet, konstaterar Sven-Arne Thorstensson, som avslutar med en ”smärtsam slutsats”. Vi lider av ett gigantiskt underskott på stabilt ledarskap.

Många kockar i en soppa som skar sig

Troligen bevittnar vi just nu något som kommer utgöra ett betydande avsnitt i framtidens historieböcker.
Det partipolitiska spelet inför det kommande valet har nått nya bottennivåer och har med råge passerat vad som är värdigt. Allt tycks ske utan att ansvariga politiker begriper att vi synat deras kort. Vi ser deras Svarte Petter-spel, där de ivrigt försöker svartmåla den hand som de anser är fulast.
Vi ser det, och det är inte värdigt. Det är pinsamt att beskåda, likt ett dåligt kammarspel, där det smälls i dörrar som öppnas och stängs, och där skådespelarna satsar mest på att visa sin egen förträfflighet, allt på bekostnad av själva handlingen.
Vi har fått nog nu. Spelet vi ser är inte värdigt ett land som under de senaste hundra åren burit en av världens mest välfungerande och stabila demokratier. Inte värdigt Nobelprisets hemland. Inte värdigt en nation och ett folk som byggt upp ASEA, SKF, Atlas Copco, Bofors, Volvo, Saab-Scania, Astra och Ericsson. Stora och världsberömda bolag som satt Sverige på kartan över framgång.
Det är inte värdigt ett land som för bara några decennier sedan tillskrevs statusen ”världens bästa land att leva i ”.

Släpp det!
Nivån har alltså sjunkit till en historiskt låga nivåer, på gränsen till härdsmälta. Den tekniska och humanitära stormakten har förvandlats till en kittel fylld med många kaos. Troligen ser partierna dessa problem själva (dummare kan de väl inte vara). Men ändå fortsätter det.
Käbblet, svartmålningen och blockaderna.
Nu är det dags att släppa det.Vad är det då som skapat allt detta? Om man försöker finna en förklaring, så finns det några fenomen att titta närmare på.
Det första är den svenska präktigheten. Strävan att vara ofelbar. Att ha eller göra fel är något bland det fulaste många vet. Pinsamt tycker allt för många. Därför vågar man aldrig pröva det nya eller åtminstone inte om man själv riskerar att få ta konsekvensen. Man vågar alltså inte. Bättre att sitta still än att resa sig och riskera falla. 

Gamla och nya
Den andra är vår svenska oförmåga att släppa det gamla helt och bygga nytt. Detta handikapp har seglat upp allt mera på senare tid. Det har skett i takt med att ingenjörerna och industrin tappat sin kungliga status som välfärdsbyggare. Inom ingenjörernas värld finns ingen större nostalgi för det gamla, det hamnar på museiavdelningen som ren historia. Ingen skulle behålla en liten bit av den gamla produktionslinan om det finns en ny och mer effektiv att tillgå.
Plötsligt så ser vi ett mönster. Vi ser inte den direkta konsekvensen av förlegade synsätt som ingenjörerna gör. Vi håller krampaktigt kvar i något gammalt för vi är oroliga för det nya, fast inte om det är tillräckligt långt fram i tiden. Långa idéer om framtiden är ok men inte viljan om snabb och nödvändig förändring vid uppenbara problem.
Översätter vi detta till vårt politiska landskap så river man inte, man adderar i stället. Inget svenskt parti försvunnit från kartan i Sverige under hela min livstid. Däremot har det dykt upp tre nya.

Ointressanta partier
Ingen har någonsin uttryckt behovet av att skrota något parti trots att antalet medlemmar i partierna sjunkit med mer än 80 procent. Under mitt födelseår 1962 fanns 1 346 000 medlemmar i 5 partier. Nu sextio år senare är finns åtta riksdagspartier och de samlar endast in 244 000 medlemmar tillsammans. Alltså mindre än 2 procent av hela befolkningen.
Partierna har för oss allmänheten blivit verklighetsfrånvända och därmed ointressanta. Adderar vi sedan att samtliga åtta Riksdagspartier inrymmer minst två olika falanger vardera, så finns nu 16 olika krafter som bryter och bänder i samtliga frågor som ska passera politiska beslut.
Ni förstår ju, att redan där ligger en stor del av förklaringen varför vi inte kommer framåt, utan ständigt hamnar på efterkälken.
Om vi tänker efter så är det många av våra partier som tydligt uttrycker att ”Vi tar ansvar för Sverige”.
Genom att göra vad, undrar jag.
Det viktigaste våra partier skulle behöva göra är att ifrågasätta sig själva.
Jag säger: Ni är inget självändamål. Ni utgör just nu en pinsam del av vår samtid och om ni vill ta ansvar, agera, fusionera lägg ner, bygg nytt.

En smärtsam slutsats
På något sätt så kommer jag tänka på de intriger som flöt upp till ytan i  Svenska Akademien för några år sedan. Ju mer man rörde, ju mer skit flöt upp.
Tyvärr så drar min väldigt borgerliga hjärna en smärtsam slutsats just nu. Jag tror nämligen att även en stabil Socialdemokratisk majoritet i Riksdagen de senaste 15 åren hade gett oss ett bättre läge än det vi ser nu.
I ett sossestyrt land hade det varit betydligt kärvare att vara företagare men vi hade haft ett fungerande försvar, tillräckligt med poliser, hårdare straff och tillräckligt med platser i häkten och fängelser. Vi hade haft en modest invandring och en bättre och striktare integration. Vi hade haft kärnkraft och tillräckligt med elledningar. Att vi inte har detta beror på andra partiers särintressen och blockeringar.
Sverigedemokraternas tillväxt är gödslad med politiska tillkortakommande från dumliberalismen. Vi har helt enkelt haft ett gigantiskt underskott på stabilt ledarskap.
Så jag sällar mig till den forne franske presidentens Charles De Gaulle summering: Hur ska man kunna styra ett land med 258 sorters ostar?
Sven-Arne Thorstensson

”Ni utgör en pinsam del av vår samtid
och om ni vill ta ansvar,
agera, fusionera, lägg ner och bygg nytt.”

Sven-Arne Thorstensson

Vill öka vattenkraften…

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_3418.jpg

”Alla borde klassas som KMV”

Åtgärder bättre än juridiska processer


Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) efter ett besök i Dalsland med vattenförvaltning och små kraftverk på agendan. Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.

Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning.
Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson.
Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader.
Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.

Lokalt inflytande
Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka.
– Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson.
Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt.
I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande.
En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk.
– Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson.
– De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.

Minskad produktion
Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten.
I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra.
När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion.
– Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner.
Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.

Politiken måste vara med
Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det.
Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson.
– Vi kanske ska sätta noll som gräns istället.
Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter.
En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra.
Det behövs också en bättre lokal förankring.

Massiv kritik
Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna.
– Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson.
Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland.
Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar.
Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.

Många har gett upp
Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut.
I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut.
Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson.
Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer.
Göran Åhrén

”Alla små vattenkraftverk
borde klassas som
kraftigt modifierade vatten”

Magnus Jacobsson (KD)