Strutsarnas tidevarv borde snart vara förbi, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika. Med utgångspunkt i Botkyrka, resonerar han kring händelserna och patritoppens val att stoppa huvudet i sanden.
”Det intressanta är att man redan visste om denna djupa konflikt ända upp i partitoppen, där man valde att mörka”, skriver Sven-Arne Thorstensson. Men Botkyrka är inte unikt. Om det vittnar intresset för Sameh Egyptsons 700 sidor digra avhandling, resultatet av 20 års forskning, som tvingade Lunds Universitet att byta lokal på grund av det stora intresset.
”Idag flödar mediekritiken mot honom, på olika sätt beroende på var redaktionerna ligger på höger vänsterskalan.”

Strutsarnas tidevarv snart förbi

Tänka sig att nationalism är så enhälligt mycket fulare än cynisk egoism.
Under de senaste decennierna har allt för många levt enligt strutsens taktik med att stoppa huvudet i sanden. Att strutsen gjorde så var en metafor som romarna använde redan för 2000 år sedan, när de skulle beskriva de som ville dölja sina brister eller sårbarhet.
Idag finns det många som använder just den taktiken när blottorna hopar sig. Många tydliga signaler säger oss att vårt tidigare så robusta samhälle håller på att krackelera i toppen men också i grunden.
Men helt givet vill man från de ansvarigas håll, inte ta itu med vare sig det stora eller lilla. Att sänka blicken och nacken likt strutsen hjälper till att dölja den jobbiga verkligheten. Ett annat sätt att undvika svårigheter är att flytta fokus.

Valde att mörka
I Botkyrka kommun bevittnar vi just nu den senaste strutsskandalen. Där har en infekterad strid blossat upp om huruvida kriminella nätverk är med och styr, eller låter bli att styra.
Ett uppmärksammat medlemsmöte i den socialdemokratiska kommunkretsen lockade nästa 200 medlemmar. Det utvecklade sig till ett misstroendemöte.
Att ett kommunalt politiskt medlemsmöte drar 200 medlemmar kan betecknas som helt unikt i sig. Det visar på att en krigshandling är under uppsegling där båda fronter sluter upp, inte mangrant, men i stor mängd.
På mötet vann ”upprorsmakarna” och avsatte föreningens ordförande, som visat blankt stål emot kriminalitet i kommunen. Det intressanta är att man redan visste om denna djupa konflikt ända upp i partitoppen, där man valde att mörka.

Botkyrka inte unikt
I flera år har alltså kriminella personer på olika sätt infiltrerat kommunal verksamhet och strutsar stoppade huvudet i sanden. Att hålla det upprätt var för jobbigt.
Men striden beskrivs inte helt som solklar skriver bl.a. Max V Karlsson i vänstertidningen ETC nyligen och försvarar upprorsmakarna. ”Det är demokrati” menar Emanuel Ksiazkiewicz, en annan S-ledamot från den falang som vann. Sprickan är öppen och sårig och svår.
Men sossarna i Botkyrka är inget unikt. Runt om i landets kommuner och regioner, i statliga myndigheter, på länsstyrelser och andra viktiga positioner sker infiltration. Inte ens SÄPO klarade sig utan.

Tänk så lätt
Inte för att på något vis underblåsa högernationalismen, men tänk tanken om de kriminella varit just nationalister. Om de kriminella kunnat beskrivas som konservativa nationalistfalanger. Då hade det hänt saker direkt.
Landets alla medier hade målat krigsrubriker. Hela det etablerade politiska landskapet, polisen, åklagarkamrarna och domstolarna hade gått i enad front. Knivar hade slipats, opinioner hade byggts som gett ännu mera rubriker.
Men nu är det inte så. Det är inga nationalister som infiltrerar (inte i nämnvärd mängd) utan rent egoistiskt kriminella nätverk och religiös fundamentalism och då blir det både mera känsligt, svårare och troligen farligare att gräva i.
Dessa fenomen påverkar samhället och oss själva varje dag och det blir allt mera utbrett, påfrestande och farligt. En inblandning av utrikesfödda med annan kultur och ofta med religiösa förtecken gör det oerhört känsligt att rycka av täcket, öka trycket och säga som det är. Just därför är det så svårt att blottlägga alla försök till korruption och misskredit.

Fullsatt disputation
Ett tydligt bevis på detta är en just nu högaktuell disputation på Lunds universitet.
Forskaren Sameh Egyptson lade här om dagen fram sin avhandling ”Global politisk islam”.
Intresset var enormt. Aldrig tidigare har en disputation i Lund dragit så mycket folk att man behövt byta lokal. Sällan eller aldrig har det behövts polis och SÄPO-skydd heller.
Egyptson lade fram sin 700 sidor stora forskning som tagit honom 20 år att genomarbeta och han fick ordentligt mothugg under tre gånger så lång disputationstid som brukligt. Det han visar är en genomgripande infiltration i alla samhällsskikt orkestrerat av det ”Muslimska Brödraskapet”.
Det har svängt för honom i opinionen. För ca 10 år sedan var Sameh Egyptson en flitigt anlitad expert i bl.a SVT i samband med den ”arabiska våren”. Nu är den tiden med stor säkerhet förbi. Idag flödar mediekritiken mot honom på olika sätt beroende på var redaktionerna ligger på höger vänsterskalan.
Under dagen har jag plöjt igenom ett drygt tiotal nyskrivna artiklar om Sveriges mest diskuterade disputation genom tiderna och jag kan väl sammanfatta det så här.
Eftersom både intresset varit så stort och referaten så olika, så visar det i alla fall mig att om infiltrationen funkar, så funkar den bäst på vänsterhalvan.
Sven-Arne Thorstensson