Debatt

”Fantastiska världsrekord i stora världssporter kan bara slås med stenhårt arbete och en balanserad kost anpassad för oss omnivorer där kött är en naturlig del”, skriver LRF:s Robert Larsson.
Ett lysande exempel på detta är Mondo Duplantis. Hans världsrekord i stavhopp har väckt stor uppmärksamhet. I en intervju i Aftonbladet berättar han om hemligheten bakom framgångarna. Han har lagt om kost och äter nyttigare.
”Men du är inte vegetarian”, säger reportern.
”Nej, jag har alltid ätit kött och det kommer jag fortsätta med”, svarar Mondo Duplantis.

”Sverige måste bidra mer”

Stor potential öka matproduktionen

IPCC:s rapport visar att länder som Sverige måste bidra mer till ökad livsmedelsproduktion.
Sverige har bara åtta procent odlad mark och lika mycket är mark som endast kan användas som betesmark om vi vill använda den till matproduktion.
Betesbaserad köttproduktion i Sverige leder inte till utsläpp av växthusgaser på grund av landförändringar och avskogning. Med mular hävdad betesmark i Sverige är å andra sidan positivt för kolinnehållet i jorden, bevarande av den naturliga mångfalden, ökad albedoeffekt och ekosystem.

Smart markanvändning
Globalt går 70 procent av världens färskvatten till bevattning i jordbruket. I Sverige finns å andra sidan liten konkurrens mellan användningen av vatten för jordbruksändamål och andra ändamål.
Svensk boskapsproduktion som använder vatten, gräs och betesmarker i skogsbygder är därför speciella fördelar vi har att förstärka.
Vi efterlyser nu mer övergripande tänkande inom politiken.
Smart markanvändning är inte bara viktig för minskning av växthusgaser och ökad livsmedelsproduktion. Stora mängder biomassa behövs också när biologiska resurser ska ersätta fossil energi och råmaterial.

Djuren viktiga
Sverige kan svara på FNs klimatpanels rapport genom att utveckla en bättre integrerad politik, lägga mer tonvikt på utvecklingen av produktionen på såväl åkermark, betesmark som skogsmark och satsa på grunden för ökad produktion av livsmedel och biomassa i Sverige.
Djuren är viktiga för den biologiska mångfalden. Jorden får en förbättrad mullhalt från djurens gödsel. Dessutom gör djurproduktion ekologisk odling möjlig eftersom sådan inte får använda handelsgödsel. Gödsel används också till att producera grödor till de växtbaserade produkter, i alla fall de som produceras i Sverige.
I Sverige har vi mycket mark och det finns ingen konkurrens mellan växtbaserat och animalier. Däremot samverkar systemen, där växtrester och biprodukter blir foder, och gödsel från djuren används för att odla vegetabilier.
Robert Larsson

En nation som inte kan försörja sin egen befolkning har liten chans att överleva på sikt, skriver Robert Larsson, LRF. Missionär veganism sprider matskam och spär på problemen med en redan låg självförsörjningsgrad. Det leder också till att det blir svårare att använda de resurser vi har. Konsekvensen blir ökad import, och det är inte hållbart. Att utse svenska bönder till fiender i klimatkampen, är därför inget annat än ett tragiskt fiasko, hävdar Robert Larsson.

Missionär veganism ett problem

Tragiskt fiasko utse bönder till klimatbovar

Mat har alltid handlat om politik och makt. Även julskinkan. Nu vill en ny makt besluta om matfatet, förklädd till livssyn och med moral och skam som instrument.
En nation som inte kan försörja sin egen befolkning har liten chans att överleva på lång sikt. Vissa länder är nettoproducenter av mat, andra måste kombinera sin egen livsmedelsproduktion med import. Sverige är i den senare kategorin. För närvarande finns det endast mer produktion av vete, socker och morötter i Sverige än vad vi konsumerar. Ändå faller vår produktion av mat. Justerat för importerat kraftfoder (till exempel sojabönor) är vår nettokonsumtion av mat cirka 100 procent högre än vår egen matproduktion.
Detta är olyckligt av flera skäl. Det försvagar livsmedelssäkerheten och beredskapen. Produktiviteten i det svenska jordbruket har ökat kraftigt de senaste decennierna men användningen av våra egna naturresurser minskar.

Missionär veganism
Debatten om vad man ska äta blir allt intensivare, men också mer fristående från vad som är förutsättningarna för livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelspolitiken håller på att kapas av människor som gillar att äta en fossilbränslelevererad avokado från Mexico, men som anser att en kalops på högrev från en svensk beteshage endast är resultatet av ett dödande.
Problemet är naturligtvis inte att någon föredrar ren växtmat framför en mer balanserad kost av kött, fisk och grönsaker. Det är en grundläggande individuell frihet som är lätt att respektera. Problemet är en missionär veganism som varken kan eller kommer att respektera andras val. Det följer av den grundläggande synen på veganism, där all exploatering av djur är djupt oetisk och måste bekämpas.
Veganer äter inte kött, fisk, skaldjur, ägg, mejeriprodukter eller honung och undviker animaliska produkter som läder, päls, ull och siden. Medan traditionella vegetarianer ofta väljer sin diet av speciella hälsoskäl, har veganer höjt sina åsikter till en heltäckande ideologi.

Bara vilda djur?
Det här är bara steg på vägen till ett samhälle där det bara finns vilda djur. Kossan i hagen – en av Sveriges viktigaste naturresurser – bör vandra fritt och inte användas för matproduktion.
Nu kan det invändas att detta målar ”Matfan” på väggen. Och även om det finns få veganer i Sverige växer riktningen och har framför allt ett betydande inflytande på opinionen. I länder som USA, Storbritannien och Tyskland är nu veganer så många att en ny livsmedelsindustri växer fram som producerar konstgjort kött.
Restaurangbranschen förändras redan. Det finns förstås positiva inslag i detta, inte minst en möjlig utveckling med fler svenska grönsaker på tallriken. Problemet är dock vidare än så: Vi riskerar en matskam som strider mot vad matgeografin och klimatet gör det möjligt att producera i Sverige.

Eget kött är hållbart
FN har uppmanat alla länder att producera mat baserat på nationella resurser. Nästan hälften av det svenska jordbrukslandskapet är bäst lämpat för gräsodling och för djuruppfödning. Till det kommer betesmarkerna, där vi idag bara använder ungefär hälften av resurserna. Nyckeln till ett än mer hållbart och mer klimatvänligt svenskt jordbruk är definitivt inte att avvisa kött som mat.
En sådan politik kräver en omläggning av jordbrukspolitiken som begränsar användningen av importerat foder och som gör det lönsamt för svenska bönder att använda våra egna resurser. Det är inte hållbart att använda andra länders jordbruksmark för import istället för att använda våra egna resurser.

Växtprotein ingen lösning
Att ersätta allt kött med växtprotein är inte heller en framkomlig väg. Med nuvarande sorter och behov av växtföljder för att undvika sjukdomar kan proteinrika växter som bönor och lupin bara täcka cirka 10-20 procent av det dagliga proteinbehovet vid helt lyckade odlingsår i Sverige.
Att utse svenska bönder till fiender i klimatkampen och det gröna skiftet är inget annat än ett tragiskt fiasko. De svenska bönderna arbetar redan med förändringarna. Och det är bönderna som alltid kommer att leverera vår mat. Och varför då inte våra egna?
Robert Larsson

Veganskt är ett hot både mot miljön och livsmedelsförsörjningen. Kött innehåller många viktiga näringsämnen som människan behöver, hävdar lantbrukare Börje Berndtsson.

Veganskt ett hot mot miljön…

…men också mot människors hälsa

Maten är knappast det stora problemet. Ändå framställs det ofta så av en del miljöorganisationer. Kraven på att drastiskt ändra våra matvaror bygger på överdrifter och i vissa fall helt felaktiga beräkningar.
Jordbruket har en positiv inverkan på den biologiska mångfalden. Forskare bekräftar att många arter gynnas av ett öppet landskap som brukas för animalisk produktion. Det gäller såväl insekter som många fågelarter.
Däremot kan det storskaliga jordbruket vara skadligt för den biologiska mångfalden. Stora arealer med enbart växtodling, utan någon djurhållning, kan leda till ett bortfall av biologisk mångfald. Ekonomiska krav tvingar bönderna att satsa på monokulturer, där man exempelvis odlar vete, majs, soja eller bönor, på samma arealer, år efter år.
Den biologiska mångfalden gynnas av växelbruk, med växtföljder och djurhållning. En viss animalieproduktion är alltså bra för miljön. Ett sådant jordbruk blir också mer beroende av konstgödsel.

Mindre skördar
Att gå över till enbart ekologisk produktion kan få negativa konsekvenser för miljön. Det går åt mer drivmedel, det kan bli ett större näringsläckage och det blir normalt upp till 40 procent mindre skördar. Mindre skördar gör att vi måste ta större arealer i anspråk för att kunna mätta en stigande befolkning. Vilket i sin tur kan få negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Lägg till detta att en del arealer som idag används som betesmarker till animalieproduktion, inte går att använda till växtodling. Konsekvensen blir mindre mat, mer importerad mat och i värsta fall svält.
Den matdebatt vi upplevt i Sverige på senare tid är alltså väldigt ensidig.
En stor del av planeten Jordens jordbruksmarker är gräsbevuxen och kan inte användas för odling av vegetariska produkter. Men den lämpar sig väldigt väl för animalieproduktion.
Norge exempelvis har marker som inte går att plöja upp, men man ka ha betande djur. Det är därför man producerar så mycket getost i Norge.

Ensidig debatt
Det är med andra ord ett högt pris vi riskerar att tvingas betala för att en grupp miljöaktivister vilseleder media och allmänheten i en ensidig debatt om kött och animalieproduktion.
En fortsatt kampanj mot kött i medierna kan också få allvarliga konsekvenser för den yngre generationen.  Det handlar inte bara om tillgången på mat. Utan också vilka näringsämnen som konsumenterna får i sig.
Animaliska livsmedel innehåller många viktiga näringsämnen som både unga och gamla behöver för att må bra, och som saknas i vegetariska livsmedel.
Här är några exempel:
Vitamin B 12 finns naturligt bara i mat från djurriket. Vitamin B12 behövs för att bildas röda blodkroppar, men även för att hjärnan och nervsystemet ska fungera.
Även vitamin B2 finns framför allt i animaliska livsmedel.
Flera viktiga fettsyror saknas i vegetabilisk mat, bland annat Omega 3 somär en fettsyra, viktig för fosterutvecklingen, immunsystemet, nervsystemets utveckling och hjärt- och kärlsystemet.

Järnbrist är vanligt
Järn. Järnbrist är vanligt hos vegetarianer. Det är allvarligt för flickor och unga kvinnor.
Vitamin D är viktig för hälsan. Brist kan leda till allvarliga sjukdomar, och är vanligast på vintern, eftersom vitaminet bildas när vi blir belysta av solen. Via kosten kan vi få i oss vitamin D från fisk, kött, ägg och mjölkprodukter.
Kroppen behöver kalcium, som finns i viss vegetarisk mat. Men det kan vara svårt att få i sig tillräckligt.  Kalcium finns rikligt i kött, fisk och mjölkprodukter.
Jod behövs för ämnesomsättningen. Det finns i fisk och skaldjur, samt i berikat salt, och i mjölk och mjölkprodukter.
Det finns ingen vegetarisk menu som innebär fullvärdig kost. Man måste hela tiden lägga till vitaminer som B 12 och Omega 3. Det gör att de som påstår att det går lika bra med selleri, dom har fel. Det är alltså inte som veganerna påstår.
Och det är särskilt viktigt att det uppväxande släktet får i sig näringsämnen även från animaliska produkter. Annars riskerar vi att släktet fördummas.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil.

En gemensam förvaltning av den skandinaviska vargstammen skulle lösa flera problem och skapa en större acceptans för rovdjurspolitiken. Det skriver riksdagsledamoten Magnus Jacobsson(KD) i ett inlägg på Westsidan.

Vargsamarbete med Norge

”Sverige behöver ny rovdjursförvaltning”

Vi har flera stora rovdjur (varg, lo, björn, järv) som på olika sätt påverkar den svenska landsbygden. Gemensamt för alla är att det finns ett stort folkligt och politiskt stöd för att rovdjuren skall finnas. Men det finns också ett stort folkligt stöd för att rovdjuren inte skall få lov att hota tamdjur eller förstöra den svenska traditionen med hundjakt. Som politiker måste vi således klara av att balansera båda dessa folkliga intressent. Tyvärr verkar det inte som vi klarar det. Låt mig peka på tre exempel.

I Norrland utsätts rennäringen för stor skada när naturvårdsverket och andra myndigheter inte accepterar tillräckligt stor skyddsjakt på järv, björn och lo. Denna brist på skyddsjakt gör att flera samebyar har fått oerhört många renar rivna av rovdjur, vilket dels orsakar ekonomisk skada, men även en emotionell smärta när man ser hur de egna tamdjuren dödas av en allt starkare rovdjursstam.

Mitt andra exempel är vargstammen som med god marginal passerat den biologiska gränsen för långsiktig överlevnad. Tyvärr har politiken inte hängt med denna utveckling i förvaltningen av vargen. Ett grundläggande problem är att vargstammen behandlas som en nationell angelägenhet snarare än som en gemensam skandinavisk vargstam. 

Forskningsorganisationer som SKANDULV och det svensk-norska projektet Grensevilt har påtalat att det finns ett stort behov av att öka samarbetet kring förvaltningen av vargstammen. Vidare har både Sverige och Norge undertecknat Bernkonventionen och därmed åtagit sig att samarbeta kring gränsöverskridande viltfrågor. Under lång tid har Norge därför efterlyst ett ökat samarbete kring den skandinaviska vargstammen. Men den svenska regeringen har inte varit villig att tillmötesgå denna förfrågan.

Riksgränsen utgör naturligtvis enbart en öppen yta för vargen. Men länderna låter riksgränsen utgöra en strikt förvaltningsgräns som inte speglar vargens gränsöverskridande rörelsemönster. I realiteten fortsätter man att skilja på svenska respektive norska vargar trots, att djur som bekant, saknar nationalitet. Om vargstammen istället behandlades som en gemensam skandinavisk vargstam skulle det totala antalet vargar också kunna vara väsentligt mindre än idag. Därmed skulle också konfliktnivån avsevärt dämpas och de som är drabbade skulle också få en större acceptans för vargen.

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson vill ha en gemensam vargförvaltning med Norge. Det skulle lösa många problem, hävdar han. Foto: Westsidan.

I de internationella åtagandena ingår att hysa ett något högre antal vargar än miniminivån samt att säkerställa dess geografiska utrymme. Norge har valt att inrätta en begränsad ”ulvezone” som ska innehålla mellan 40 och 60 vargar. Sverige har valt ett väsentligt större geografiskt område där riksdagen har satt en lägstagräns på 170-270 vargar. Naturvårdsverket har tidigare ställt sig bakom utrymmet, men nyligen utökades den nedre gränsen till 300 vargar. Detta utan att frågan varit föremål för diskussioner eller någon remissrunda utan Naturvårdsverket har alltså själva överprövat riksdagens beslut. Resultatet är att Skandinavien idag hyser en politiskt delad vargstam, med ett väsentligt högre antal vargar än nödvändigt för att säkra dess gynnsamma bevarande status och utan en strukturerad jaktlig samförvaltning. Vid den senaste inventeringen uppskattades det att finns mellan 400 och 500 vargar i Skandinavien. 

Den exakta utformningen av samförvaltningen av vargstammen bör bli föremål för en statlig utredning. Men i direktiven för en sådan utredning bör det framgå att målet är att uppnå en ökad samförvaltning av vargstammen i alla dess delar mellan Sverige och Norge. Det bör innefattat ett fördjupat samarbete kring forskning och inventering av vargen men även en jaktlig samförvaltning. Då stammen i realiteten är gemensam är det sannolikt möjligt att ha ett väsentligt lägre antal vargar än idag. Ett sådant beslut skulle också säkra att Sverige och Norge lever upp till de internationella avtal som förespråkar en samförvaltning på området.

Vidare bör ett ökat lokalt inflytande på jaktbesluten eftersträvas så besluten präglas av god lokalkännedom och får stöd för de personer som främst berörs av besluten.

Beslutet att införa viltvårdsdelegationer var ett viktigt steg i denna riktning. Men inrättandet av en viltmyndighet i linje med vad Alliansen föreslog inför valet 2014 skulle också främja förutsättningarna för detta. Norge har kommit väsentlig längre i arbetet med att öka det lokala inflytandet då rovviltnämnderna i Norge har en väsentligt starkare ställning än viltvårdsdelegationerna i Sverige. Ett stärkt lokalt inflytande även på svensk sida skulle därför underlätta möjligheterna för samförvaltning av varg. På nationell nivå bör de nationella parlamenten fatta beslut om storleken på den gemensamma vargstammen. Vidare bör beslut om licensjakt fattas i nära dialog mellan berörda myndigheter på svensk och norsk sida men med utgångspunkt för varje lands rätt till självbestämmande på det egna territoriet.

Mitt tredje exempel på hur absurd den nuvarande politiken är, är faktumet att då en enstaka varg närmar sig Stockholmsregionen så blir det genas ok med skyddsjakt. Man kan ställa sig frågan varför ett rovdjur i närheten av Stockholm uppfattas som ett större hot en alla de rovdjur som finns i övriga Sverige.

Sverige behöver en ny och gärna gemensam rovdjursförvaltning tillsammans med våra nordiska grannar och då i första hand Norge.
Magnus Jacobsson, KD

”Inte bra att lura barn”

Tvingas sluta äta kött i tron att de räddar klimatet

Köttdebatten är i grunden fel. Det skrämmande är att man vill ge små barn vegetarisk mat, som saknar livsnödvändiga aminosyror och andra viktiga beståndsdelar, som är viktiga för hjärnans utveckling.
Kosthållningen i unga år har en oerhörd betydelse för barnens utveckling. Vegetarisk kost saknar vitamin B12, en förutsättning för kroppens signalsystem. Långvarigt bruk av vegetarisk kost kan därför leda till allvarliga konsekvenser för vår civilisation.
Ändå inför nu skolor och förskolor enbart vegetarisk mat på menyn. Man gör det i tron att man räddar klimatet. Vilket också är helt fel.
Arten människa är inte gräsätare. Vi är allätare som är beroende av ett visst intag av animaliska proteiner. Man blir vad man äter, heter det ju, och om man bara äter vegansk mat blir man alltså en grönsak.

”Ät kött med gott samvete”
Det är lika illa att man lurar små barn att de räddar klimatet genom att avstå från att äta kött. De flesta av de vegetabiliska livsmedel som ska ersätta kött, är importerade. Klimatpåverkan från importmat är i många fall större, än den inhemskt producerade mat som den ska ersätta.
Kor äter gräs. Gräset tar upp koldioxid när det växer. När korna äter gräset får de i sig koldioxiden i gräset. En del av detta kommer ut, och återgår till växterna. Det är ett kretslopp.
Kornas foder är ett kretslopp med kort omloppstid. Därför bidrar det inte till att öka koldioxidhalten i atmosfären. Det fossila bränslet har en mycket lång omloppstid, och bidrar därför till att öka koldioxidhalten i luften.
Man beskyller alltså kon för något som kon, och därmed jordbruket, inte är ansvariga för. Detta säger också en av IPCC:s experter, en forskare från Australien, som uppmanar alla att äta kött med gott samvete.

Veganpropaganda
Veganerna har nu förlorat sitt huvudargument för att vi ska sluta äta kött. Fler och fler kommer på att korna är en del av en kolcykel. Det är oerhört störande att kon blivit inblandad i klimatproblematiken över huvud taget. Det är en evig lögn.
När det gäller livsmedel är det på transporterna man kan minska koldioxidutsläppen. Det är alltså bättre, ur klimatsynpunkt, att äta lokalproducerad mat. Mat av alla slag måste transporteras. Om vi inte återgår till att fälla djur, och äta dom på platsen.
Kampanjen mot kött bygger dessutom inte på korrekt information. FN:s livsmedelsorgan har tagit tillbaka de felaktiga uppgifter om att korna skulle stå för 15 till 20 procent av utsläppen. De hävdade senare att det handlar om fem. Men då har man inte räknat med kretsloppet och den korta omloppstiden.
Köttdebatten i Sverige tog fart efter en serie artiklar i dagspressen signerade en före detta vice ordförande i Djurens rätt, och ett antal veganer, som utger sig för att vara forskare, men som egentligen har politiska drivkrafter.

Lurar barnen
Lägg till detta att klimatpolitiken bygger på förutsägelser, datorsimuleringar och överdrifter, som jämfört med uppmätta data har visat sig vara en aning överdrivna.
Dessutom är Sveriges andel av de globala utsläppen en promille. Det har alltså ingen större praktisk betydelse om vi slutar äta kött, vilket SNF, Naturskyddsföreningen, också erkänner.
SNF menar dock att vi måste göra vad vi kan i alla fall. Men inte för att rädda klimatet, utan för att vara en föregångare för resten av världen.
Det finns alltså inga förutsättningar för att barnen på daghemmen ska kunna rädda klimatet genom att sluta äta kött. Är det då rimligt att barnen ska tvingas sluta äta kött, och luras att tro att de därmed räddar klimatet, när det i själva verket handlar om att makteliten bara vill visa omvärlden att Sverige är ett föredöme?
Det är inte bra för miljön. Det är inte bra för klimatet. Det är inte bra att man lurar barnen att tro att man räddar klimatet genom att sluta äta kött. Det är inte bra att man lurar barn över huvud taget.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Orust

Kornas påverkan på miljö och klimat överdrivs av miljöorganisationer. Foto: Västsidan.

Lantbrukare förklarar:

Kornas påverkan överdrivs

Då och då får vi höra att vi måste sluta äta kött för att rädda klimatet. Det är helt felaktigt. Köttets påverkan på klimatet har överdrivits.
Ett exempel på överdrifter är påståendet att korna bidrar till växthuseffekten.
Man måste ta hänsyn till kolcykeln. Det gräs korna äter, tar upp lika mycket kol som korna sedan ger ifrån sig. Men det gräs som inte äts av kor, ger också ifrån sig koldioxid.
Kon kan omöjligt ge ifrån sig mer kol och växthusgaser än det vissnade gräset gör, om det inte blir skördat eller betat.
Miljöorganisationer som går ut och påstår att korna är ett stort problem för miljö och klimat, de har helt enkelt inte på fötterna.
Kons påverkan på klimatet påstås idag vara fem procent. Fem procent av vadå? Koldioxidhalten i luften är 0,04 procent. (ppm=miljondelar) Av det står människan för tre procent. Och av dessa tre procent utgör fem procent påverkan från vår köttkonsumtion.
Sveriges andel av detta är en eller två promille.
Man behöver inte vara ett geni på matematik för att inse att effekten av vi äter kött i Sverige är försumbar. Det spelar helt enkelt ingen roll för klimatet vad vi äter.
Detta är ett exempel på de överdrifter som miljöorganisationer sprider för att få oss att göra som de vill.
Det är en fara att miljöorganisationer försöker påverka människor att bli vegetarianer. Om aktivisterna får många människor att sluta äta kött så kommer evolutionen att gå baklänges. Människan behöver animaliskt protein för att utveckla hjärnan. Det är särskilt viktigt för barn och ungdomar som fortfarande utvecklas.
Slutar människor att äta kött kommer vi att hamna där evolutionen började. Människan kommer helt enkelt att bli dummare i huvudet.
De vegetariska proteinerna är väldigt enkla proteiner. De innehåller inte lika mycket aminosyror som kött och fisk. Aminosyror är kroppens byggstenar.
Äter du mycket lök, bönor, baljväxter och kål, exempelvis, så får du mycket luft i magen. Det beror på att de innehåller det här råproteinet, fritt kväve. Det vet ju alla som äter ärtsoppa på torsdagar.
Råprotein, eller ”crude protein”, kan människan inte tillgodogöra sig. Veganer får helt enkelt inte i sig tillräckligt med protein och aminosyror för att utveckla hjärnan.
Dessutom saknas vitamin B12 i vegetarisk mat. B12 är helt avgörande för kroppens nervsystem. Och har du brist på B12 så når hjärnans signaler inte fram. Man snubblar när man går, och fumlar när man ska ta i saker.
Mycket av de överdrifter som sprids om köttet kommer från WWF, Världsnaturfonden. Ofta hakar de andra miljöorganisationerna på.
När larmen från WWF sprids i medierna, så fastnar det i folks medvetande, och även hos stora delar av medierna.
En orsak till överdrifterna i debatten var att FN först gick ut med felaktiga siffror. När sedan FN-organet (FAO) sedan gick ut och rättade sina felaktiga påståenden, då fick det ingen uppmärksamhet i medierna.
Det hjälpte inte att Sveriges landsbygdsminister gick ut och sa att han inte såg köttkonsumtionen som ett miljöproblem. Han blev istället kritiserad i medierna för det.
Någon måste försvara köttet med fakta. Någon måste försvara det svenska jordbruket. Det naturliga hade varit att branschorganisationen hade gjort det. Det är dags att visa att man är beredd att ta striden för det svenska jordbruket mot miljöorganisationer som lever på överdrivna larm.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Orust