Månad: oktober 2022

Den brända jorden

VästsidanLämna en kommentar

Den interna kritiken mot partiledningen i Centerpartiet växer. Det gamla bondeförbundet, som en gång hade sitt starkaste fäste på landsbygden, hämtar idag sitt största stöd från akademiskt utbildade kvinnor i storstäderna, skriver WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson i denna krönika.
”Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen”, skriver han bland annat.
När partiet ny har inlett en process för att få fram en ny partiledare, så blir det inte helt lätt. Det har varit för lågt i tak och många tänkbara kandidater har redan ”rensats ut”.
”Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.”
Sven-Arne Thorstensson, som så många andra, konstaterar att ljuset i mörkret kommer från Norrland.
Han avslutar med att kritisera Annie Lööf för att hon fortsätter sin retorik, trots att hon aviserat sin avgång.
”Annie Lööf kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.”

Retoriken som blev Centerns fall

”Allt man lyckas få ut är ett förbrukat förtroende”

Efter årets riksdagsval visade det sig för andra gången att Centerpartiets strategi att vara ett landsbygdsparti föll platt. Det folkrörelseparti som en gång hade landsbygden som sitt starkaste fäste, har nu sin största väljarbas bland akademiskt utbildade kvinnor i storstäder och förflyttningen fortsätter. Just detta är ju en slags folkrörelse i sig, när både politik, politiker och väljare flyttat till stan.
Men trots detta stannar en del av retoriken kvar på landet.
Partiledningen säger sig vara landsbygdens väktare. Men de har inte fattat att partilinjen ständigt ställer fel diagnos och förskriver både verkningslös, dyr och ofta livsfarlig medicin.
Allt man nu lyckats få ut på landsbygden är ett förbrukat förtroende för det gamla bondepartiet.

Intern kritik
Vissa företrädare ute i landet har under de gångna åtta åren höjt sitt finger och intern kritik bubblat upp men tystats ner vid flera tillfällen.
Det som en gång var ett parti med ”högt i tak” har på senare tid haft en enorm ”taksänkning” och om detta vittnar allt fler och för varje dag verkar splittringen öka.
Den grupp som för några år sedan bar omkring på märken med ”Vi gillar olika” visar tydligt att man inte gör det.
Likriktning är allenarådande och alla människors ”lika värde” gäller endast inom en slags odefinierad åsiktskorridor nära partiledarens egen, och den som ställer sig utanför får se sitt värde falla platt.
Med detta i bagaget och ett historiskt dåligt valresultat ökade krismedvetenheten något och samtidigt som det proklamerades om extra valanalysprogram så aviserade Annie Lööf sin avgång.
Den starka inre trojkan kring partiledaren har nu inlett en process som ska leda fram till att en ny partiledare kan väljas.
Tråkigt nog så sållades flera guldkorn bort för bara något år sedan och till vice partiledare utsågs den nästan helt okända Linda Modig från Norrbotten.
Hur den strategin var tänkt är det nog få som vet men resultatet blev att vice partiledare Modig inte ens lyckades ta sig in i Riksdagen i september.

En svår väg grusas
Just nu är processen i gång och valberedningen jobbar med någon slags nomineringsprocess från distrikten. Men det största problemet är att det saknas bra kandidater. Flera av namnen är av karaktären ”Vem är det”. Och man märker nu tydligt att det gamla talesättet, ”att det växer aldrig något under stora träd” verkligen är träffande.
Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.
Det finns tecken på att så kan vara fallet. Den interna kritiken som levt undertryckt i åratal börjar få luft och de som inte vågat yppa kritik innan törs nu, om än försiktigt lätta sitt hjärta kring hur det gångna samarbetet med S och MP urholkat förtroendet på landsbygden.
Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen.

Helena Lindahl
Nu lanseras den karismatiska Helena Lindahl från Västerbotten som stark kandidat till partiledare. Hennes linje har varit rakt igenom borgerlig, förnuftig och förstående. Hon har det som både Annie och Rikard Nordin saknar, nämligen markkontakt. Till Helena Lindahl säger man som det är och hon svarar likadant. Lindahl är något friskt och oförstört. Nu är bara frågan om hon blir uppbackad eller rent utav smutskastad internt.
Jag hoppas innerligt att denna process behandlar Lindahl som hon förtjänar
Att Lindahls retorik mot både de forna allianskamraterna och SD inte kommer vara rättesnöret borgar för kloka samarbeten där det passar in.
Men troligen kommer varje pragmatisk förflyttning i frågor som tangerar SD, att vara som ett rött skynke för de som vägrar erkänna att de i åtta år har haft kardinalfel.

Brända jorden
Att spelet har börjat blir tydligt med dagens debattartikel i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/XbbV1r/c-klimatfornekarna-i-sd-styr-regeringens-politik
Här öser Lööf och hennes vapendragare Rikard Nordin galla över den borgerliga regeringen och SD förstås. Annie Lööfs kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.
Dagens debattartikel är väl ett klockrent exempel på detta, att utplåna den mylla som hennes efterträdare skall försöka odla nytt i.
Sven-Arne Thorstensson

”Allt man nu lyckats få ut på landsbygden
är ett förbrukat förtroende
för det gamla bondepartiet.”

Svårt motivera fiskvägar

VästsidanLämna en kommentar

Bäveån:

Expert varnar för biologisk enfald

Svårt motivera fiskvägar för miljoner utan bevis

Fossumsbergs kraftstation i Bäveån i Uddevalla är ett vandringshinder. Det är de flesta överens om. Frågan är om det är ett naturligt vandringshinder. I så fall bör restaureringen av Bäveån sluta där. Det blir svårt att motivera fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner utan bevis på att havsöring vandrat förbi historiskt.

Länsstyrelsen konstaterade först att det är ett naturligt vandringshinder vid Fossumsbergs kraftstation. Sedan har man ändrat sig och hävdar nu att man inte kan utesluta att enstaka havsöringar kan ha tagit sig uppströms. Frågan är om det argumentet räcker för att motivera konstgjorda fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner.
Länsstyrelsens fiskeberedningsgrupp skrev i december 2021:
”Övriga delar av de tre fallen är branta med ojämn struktur vilket gynnar medelstora öringar som har bäst förmåga att ”klättra” och ta spjärn med fenorna för att komma upp. Öringen har den förmågan men inte laxen. Större laxar torde därför ha svårt att forcera dessa partier.”
Våren 2022 kom länsstyrelsens så kallade nulägesbeskrivning för Bäveån. Där skriver man att de tre fallen vid Fossums kvarn, Fossumsbergs kvarn och Fossumsbergs kraftstation tillsammans har varit ett definitivt hinder för lax medan en liten andel öring har kunnat passera under gynnsamma förhållanden.
Uddevalla Kraft AB har anlitat ett konsultföretag som också utrett fiskens möjligheter att passera. Deras slutsats är att fallen vid Fossum tillsammans även historiskt har utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder även för öring.

Naturliga hinder
Planer finns på att bygga fiskvandringsväg även förbi vandringshinder uppströms. Experter vi talat med håller dock inte med om att det är nödvändigt.
Det är den som vill släppa upp fisk uppströms som måste bevisa att det har gått fisk där tidigare, hävdar biologen Eva Nilsson, som jobbat med vattenfrågor på länsstyrelsen och nu är konsult.
– Kan de inte bevisa att havsvandrande fisk har gått upp där förut, så ska inte domstolen ge tillstånd, säger hon.
Även om enstaka fiskar har gått upp så motiverar inte det en fiskväg, hävdar Eva Nilsson. Det finns flera domar som stöder detta.
Fiskbiologen Peter Rivinoja publicerade en rapport 2015 med titeln ”Effekter av faunapassager”. Där skriver han att man inte ska bygga fiskvandringsvägar förbi naturliga vandringshinder.
”Är det så att hindret ifråga ursprungligen varit svårforcerat skall det (generellt) vid anläggande av en fiskväg inte bli lättare att passera än det naturliga tillståndet var. Har t ex enbart öring kunnat passera finns det inte rättsliga eller ekologiska skäl  att bygga en fiskväg som möjliggör passage för andra arter. Vidare bör inte fiskvägar anläggas där det tidigare har varit ett naturligt definitivt vandringshinder.”
Några bevis för att havsvandrande fisk passerat uppström Fossum har inte lagts fram. Alla planer bygger på bedömningar.

Biologisk enfald
Vattenbiologen Eva Nilsson är kritisk till den ensidiga fokuseringen på havsöring. Hon hävdar att man inte ska ha samma fiskarter överallt. Då blir det ingen variation. Den biologiska mångfalden blir sämre.
Den stora öringen är en stark predator. Den äter upp väldigt mycket som finns i ett vattendrag, mat som andra arter behöver. Den konkurrerar därför ut andra arter.
Om havsöringen släpps upp överallt, kommer den biologiska mångfalden därför att minska.
– Släpper man upp havsöring på plaster där den aldrig funnits tidigare, så ändras den ekologiska balansen. Man ska därför respektera naturliga vandringshinder, säger Eva Nilsson.
Frågan är varför länsstyrelser driver detta med havsöring så hårt. Kunskap om havsöringen finns säkert på länsstyrelsen. Men Eva Nilsson tror att det beror på det starka inflytande som sportfiskeintressen har fått.
– Stor öring är väldigt attraktiv i sportfiskesammanhang. Det är främst sportfiskeintresset som man vill gynna.

Bör KMV-klassas
Får sportfiskeintressena genomslag överallt då leder det till biologisk enfald. Några vattendrag borde man låta vara som de är för att gynna den biologiska mångfalden. Det gäller i synnerhet vattendrag där man under lång tid dämt upp, och där ny flora och fauna hunnit anpassa sig och utveckla nya biotoper.
– Alla vattendrag har sina egna förutsättningar. Där fisk aldrig har gått upp ska man inte bygga fiskvägar, säger Eva Nilsson.
LRFs kommungrupp i Uddevalla anser att kraven på åtgärder i Bäveån är för höga. Politiken måste sätta sig in i frågan, och andra intressen än sportfisket måste få komma till tals. Det finns privata vattenkraftverk uppströms som påverkas, och även avvattnings och bevattnoingsföretag kan påverkas av förändringarna.
Delar av Bäveån borde därför klassas som KMV, kraftigt modifierade vatten, med mindre stränga krav. Det skulle stämma bättre överens med de beslut som riksdag och regering faktiskt tagit. Riksdag har beslutat att alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ska användas ”fullt ut”.
Att lägga mellan 20 och 30 miljoner på att bygga omlöp vid Fossum och uppströms står inte i rimlig proportion till nyttan.
Göran Åhrén

”Där fisk aldrig gått upp
ska man inte
bygga fiskvägar”

Eva Nilsson

Kris för demokratin

VästsidanLämna en kommentar

Regering och Riksdag har försatt oss i en ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. Det hävdar WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson, som den här veckan tar sig an energipolitiken som han menar leder till en allvarlig kris för demokratin.
”När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån”, skriver han.
”Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.”
Sven-Arne Thorstensson avslutar med en uppmaning till morgondagens ledare att bygga förtroende, invagga framtidstro och ge oss ”en rimlig beskrivning av färdriktningen” för mot framtiden.

Energikrisen största hotet mot demokratin

Ebba Bush tog till kraftord i början av Covid-pandemin. Hon anklagade regeringen för att med ”berått mod” orsakat den kris som uppdagade stora brister i beredskap och tillgång till skyddsutrustning. Berått mod!
För detta uttalande fick hon en hel del kritik. Hon gav en otillbörligt alldeles för hård smocka och hennes retorik bedömdes allt för hård.
Kanske var det just denna händelse och den efterföljande kritiken som nu gjort alla rädda för just hård retorik.
Men ingen kan på något sätt komma till annan slutsats än att under lång tid, så har regering och Riksdag med berått mod satt hela landet i en helt ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. 

Halv miljard i skatterabatt
Tillgång och efterfrågan skrockar välbeställda nyttiga idioter, som möter upp till försvar på deras egna tillkortakommanden. Det som exakt alla begriper är att vi inte kan bygga vidare på samhällssystem som krackelerar så snabbt.
Hur ska någon kunna försvara att allt fler internationellt ägda datacenter just nu byggs runt om i Sverige, vilka idag slukar mer el än hela Uppsala län gör totalt och dessutom subventionera dem med drygt en halv miljard kronor i skatterabatt. Vi förstår att detta håller på att bli ohållbart.
Vi skall alltså låta bli att tända den julbelysning som vi köpt via Amazon eftersom de sög ut strömmen. Vi kommer gnälla på Facebook så att deras serverhallar i Luleå driver upp priset ännu mera för varmvattnet till duschen. När flera städer nu kommer släcka ner sin allmänna gatubelysning med 50-60 procent, så kommer detta att kompenseras med att ficklampan, köpt på Amazon blir årets julklapp laddad med engångs litiumbatterier i hundratusental.
Alla förstår att vi är inne på fel väg, inne i en återvändsgränd.

Tre problem
Men problemet är större än så. Problemet är att vi inte ser en lösning vid horisonten. Problemet är att vi inte ens är ense om hur vi ska lösa de problem som någon med ”berått mod skapat”. Det är till och med så illa att allt för många inte ännu insett problemet alls.
Vi ser fortfarande ”dumliberaler” med begränsningar i förstånd jobba enträget för att vindkraften ska lösa problemet. Men redan nu visar sig den sortens svaghet i den elementära elförsörjningen. Nämligen att när det blåser mycket, så producerar vindsnurrorna så mycket el att priset far i botten, och när de väl slutar snurra av stiltje, då sticker priset iväg upp mot det tak som inte finns.
https://sverigesradio.se/artikel/tusentals-vindkraftverk-kan-stangas-av-agarna-i-vinter?fbclid=iwar0hczbrogo_tyvtwcku45eeod8wkvt4n1vateqgw20_9plt6d0fpdpt4eg
Som jag ser det, så finns här tre problem som ligger oss i fatet just nu.
Det första är att allt fokus på orsaker till våra kriser riktas mot kriget i Ukraina och Putin. Så enkelt är det nog inte. Den dagen då Putin är borta och kriget över, så kvarstår enorma problem inom säkerhetspolitik och långvarig oro inom hela östblocket. Troligen kommer vi se stora bekymmer där under flera decennier framöver, vilket kommer verka ansträngande på EU och Sveriges ekonomi.

”En urban dröm”
Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.
När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån.
Så skillnaden blir att vi i tanken står helt enade mot ”Putinismen” som ett ”folk” men hemma strider vi mot varandras bilder om vad som är demokrati och om den fungerar. Kommer vi inte till samsyn där så kan det värsta av allt bli den värsta, nämligen strömningar som påminner om inbördeskrig. Hamnar vi där är Putin ett mindre bekymmer.

Kollektiv rädsla
Och det tredje är våra stora oförmågor att blicka lagom långt framför fötterna.
När covid-pandemin bröt ut då fanns bara det som fanns just nu som gällde. Ingen hade sett varen lagom långt fram eller framåt alls. Beredskapen var undermålig. Det samma ser vi inom en rad olika områden som segregation, fallande skolresultat, brister i allmänsjukvården, brist på arbetskraft, gatuvåld, gängkriminalitet och brister i rättsväsendet. Alltså dålig beredskap. Samhället har tappat sin förmåga att hantera skeenden och se dem komma. Eller snarare inse att det man ser faktiskt händer.
Grunden till detta ligger i den kollektiva rädsla som växt sig fast i hela samhällskroppen. Alla är ständigt rädda för något. Rädda att tappa väljare, rädda att göra fel, rädda att kränka, rädda att sätta ett stigma som någon möjligen kan uppfatta illa.

Rädsla att göra fel
Ni kan helt säkert se bilden. Vi har inga pionjärer längre. Dagens till antal decimerade pionjärer nämns aldrig under deras gärning. Det är först om det gått bra som de får en podd eller i extremfallen en netflixfilm som genmäle. Det är helt enkelt inte fint längre att vara modig.
Rädslan av att göra fel vinner i stort sett alltid. Det är rädslorna som alltid vinner och som skapat den nya yrkesrollen kommunikatör. Ingen vanlig människa är bemyndigad att uttala sig längre. Allt som ska sägas skall tvättas i minst 90 grader, så att inte minsta felaktigt ludd kan skönjas. Ingenting.
För mig påminner detta om den gamla sketchen med Magnus och Brasse som censurkontrollanter. Av en hel tidnings innehåll återstod endast; ”och, kanske men, nej…”, och det känns som vi är där nu.
Med detta som kuliss gäller det för morgondagens ledarskap att invagga framtidstro, brett ledarskap, förtroende och en rimlig beskrivning av färdriktningen för resan till i morgon, nästa år och även mot framtiden…. 
Sven-Arne Thorstensson

”Hamnar vi där
är Putin
ett mindre problem”

Små kraftverk värnas

VästsidanLämna en kommentar
Magnus Jacobsson (KD) är nöjd med den nya regeringens mål för små kraftverk. Foto: G Åhrén

Ny regering pausar omprövningarna

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Nu är den nya regeringen
också tydlig
när det gäller småskalig vattenkraft”