Månad: juni 2021

KD kräver skärpning

VästsidanLämna en kommentar
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0148-e1624403764234.jpg

”Stor risk att det blir värre”

KD-rapport om integrationen i Uddevalla

– Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något är risken stor att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger Magnus Jacobsson (KD). Rapporten visar att problemen, med bl. a hög arbetslöshet, är koncentrerade till tre stadsdelar.

I veckan presenterade kristdemokraterna i Uddevalla en rapport om integration och utanförskap. Med rapporten vill partiet visa hur allvarlig situationen är. Men den innehåller också förslag till åtgärder.
– Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något finns det stor risk att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som är huvudförfattare till rapporten.
– Därför har vi släppt den här rapporten.
I rapporten kritiserar KD åtgärder som majoriteten i kommunen vidtagit efter valet 2014. Allianspartierna genomförde en rad åtgärder för att förbättra integrationen i Uddevalla åren 2007 till 2015.
”Tyvärr kan vi konstatera att en hel del av dessa åtgärder har avvecklats efter att Alliansen förlorade makten i Uddevalla vid valet 2014”, skriver KD.

Ökad otrygghet
Första delen i rapporten är en beskrivning av de problem med integration som Uddevalla har. I korthet handlar det om hög arbetslöshet, många elever som inte klarar skolan och ökad otrygghet bland de boende.
– Klarar vi inte detta kommer problemen bara att växa, säger Magnus Jacobsson.
Med hjälp av statistik, bland annat från kommunen, polisen och BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har kristdemokraterna i Uddevalla ställt samman relevanta fakta för att få en bild av problemets omfattning. Dessa fakta har kompletterats med anonyma intervjuer med personal inom kommun, polis, ordningsvakter och civilsamhället. Slutsatserna presenteras nu.
– Rapporten visar hög arbetslöshet främst bland boende på Dalaberg, Hovhult och Tureborg, säger Magnus Jacobsson.
– Många elever har stora problem att klara skolan.
– Löser vi inte detta kommer problemen att bli värre.

Ökning i tre stadsdelar
Befolkningen i Uddevalla har ökat de senaste åren. Ökningen beror dock på att vi tagit emot ett stort antal flyktingar och andra invandrargrupper.
Antalet utrikes födda har ökat kraftigt de senaste 20 åren.
Sedan 2014 har ökningstakten accelererat. År 2002 var 12 procent av Uddevallas befolkning utrikes födda. År 2020 har det ökat till 23 procent. Antalet utrikes födda i kommunen uppgick 2020 till 9 914.
Men det är inte ökningen i sig som är problemet, hävdar kristdemokraterna. Problemet är att detta har skett i tre stadsdelar.
– Det är inte bara att det har ökat, det har ökat enbart i tre stadsdelar.
Tre stadsdelar sticker ut. Dalaberg, Tureborg och Hovhult. Det är stadsdelar med hög andel hyresrätter eller så kallade miljonprogramsområden. Där är andelen utrikes födda över 60 procent.
Och detta har skett utan att det byggts några nya bostäder.
– Det innebär att dessa stadsdelar blir mer trångbodda.

Hög arbetslöshet
Bland de utrikes födda är arbetslösheten hög. För hela kommunen är andelen förvärvsarbetande utrikes födda över 61 procent. Men för de tre stadsdelarna Dalaberg, Hovhult och Tureborg är andelen bara runt 50 procent.
Värst är det i Tureborg där bara 48 procent av de utrikes födda förvärvsarbetar.
Det innebär att en mycket hög andel av alla vuxna man möter i de här stadsdelarna är arbetslösa.
Utbildningsnivån skiljer sig också markant. Andelen som har minst gymnasieutbildning är betydligt lägre i de tre stadsdelarna. Snittet för kommunen i befolkningen mellan 20 och 64 år ligger på 86 procent. För Dalaberg och Hovhult är andelen bara 67 procent.
Andelen med gymnasieutbildning sjunker i dessa områden, skriver kristdemokraterna.

Klarar inte skolan
En genomgång av hur många elever som klarar skolan i olika områden visar att situationen har försämrats. Värst är det på Ramnerödskolan.
– Vi misslyckas. 63 procent av eleverna går ut utan att klara skolan, säger Magnus Jacobsson.
– Det är ett jättemisslyckande.
Det är gymnasiet som får ta smällen, hävdar Magnus Jacobsson. Dit kommer numera ett stort antal elever utan de grundläggande kunskaper de behöver. (26 procent av alla pojkar som går på gymnasiet)
– Vi producerar just nu nästa segregationsproblem i Uddevalla.

Brotten ökar
Rapporten innehåller också en analys av utvecklingen av kriminalitet och droger. 15 procent av alla gymnasieelever har prövat narkotika. Samma siffra för årskurs nio i grundskolan är sju procent.
Det är färre som grips för narkotikabrott. Sålunda har antalet anmälda brott minskat.
Det är dock inget säkert mått på utvecklingen, utan beror mer på hur mycket resurser polisen lägger på just narkotikabrott.
Personbrotten ökar i Uddevalla. Det är mer än en fördubbling åren 2010 till 2020.
Sexualbrotten har ökat, men en del av ökningen kan bero på att lagarna har ändrats.
Brotten ökar alltså men det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser. KD menar ändå att intervjuer med väktare och polis ändå ger en annan bild än statistiken ifrån Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
– Det är ingen katastrofal utveckling, säger Magnus Jacobsson.

Förslag till åtgärder
För att förbättra integrationen vill KD stärka vuxenutbildningen med fokus på grundläggande behörighet och yrkesutbildningar som möjliggör att man får jobb.
Partiet vill också satsa på beredskapsjobb och praktikplatser i kommunen, samt underlätta för ungdomar som vill starta egna företag.
KD vill också ”idéupphandla” Ramnerödskolan för att låta friskolor lägga förslag på hur man vill utveckla Ramnerödskolan, för att sedan kunna teckna ett långsiktigt driftavtal med den friskola man bedömer har bäst förutsättningar att vända utvecklingen.
KD vill också se över försörjningsstödet för de som inte delar i arbetsmarknadsutbildningar.
I förslagen ingår också en bostadsstrategi. KD vill aktivera Uddevallahem och förmå det kommunala bostadsbolaget att sälja fastigheter till borätter och investera pengarna i nya bostäder. Man vill också bygga nya bostäder på Dalaberg och Hovhult med ägarlägenheter och bostadsrätter.

Toronto ett exempel
Målet är att påverka befolkningssammansättningen och på sikt även elevsammansättningen på våra skolor.
Magnus Jacobsson tar Toronto i Kanada som ett lyckat exempel på hur man lyckats bryta utanförskap genom en aktiv bostadspolitik. Det är något liknande han vill genomföra i Uddevalla.
Magnus Jacobsson kommer också in på hur man ska kunna utveckla polisarbetet. Frågan om att återkommunalisera polisen dyker ofta upp, men en annan variant kan vara att anställa fler väktare och ge dessa ökade befogenheter att exempelvis ingripa mer aktivt vid brott och gripa misstänkta personer.
I slutorden av rapporten sammanfattar KD läget: ”Vi måste våga se det vi ser om vi ska kunna vara med och förändra framtiden. Idag har vi ett stort utanförskap i framför allt i Dalaberg, Hovhult och Tureborg, och om vi fortsätter att arbeta utifrån samma metoder kommer vi att få samma eller värre resultat i framtiden”, skriver kristdemokraterna.
Göran Åhrén

”Löser vi inte detta
kommer problemen
att bli värre”

Veckans krönika

VästsidanLämna en kommentar

För många kockar…Sven-Arne Thorstensson är tillbaka med veckans krönika. Den här gången skojar han med rikspolitiken och den pågående regeringskrisen. Och han får leta 40 år tillbaka i tiden för att hitta en jämförelse som är lika ”oaptitlig” som den politiska soppan. Vi landar i kompaniets fältkök på den tiden krönikören var en ung och rask fänrik. Trots ansträngningar blev maten i stort sett oätlig, för det mesta lappskojs. Ungefär som dagens politik och den pågående regeringskrisen. Med så många kockar i köket blir det ”lappskojs” av alltihop.

Det blev lappskojs i alla fall

Minnen som kommer tillbaka blir starka i sin jämförelse. För snart 40 år sedan var krönikören själv en nybakad fänrik och placerad som plutonchef i Bohusbataljon. Det var på den tiden som ett ja var ett ja och ett nej ett nej, samt att höger var höger och vänster vänster.
Dessutom var det också självklart att inrätta sig i ett system som fungerade för allas säkerhet och ordning.
Det var på många sätt ett bra sätt och en härlig tid, där starka band knöts och som varar än idag.  Många är de episoder som lagt grunden till det egna synsättet på både det ena och det andra.

Lappskojs ett bra exempel
Som plutonchef skulle man se till att truppen vårdades och mådde bra på både kort och lång sikt.
Inte för att det var lätt men man försökte ta de mått och steg man kunde. Egna initiativ togs i ämnet, men en företeelse som inte direkt kunde påverkas var koket.
Koket stod för den dagliga maten till hela kompaniet på runt 130 man. På vissa kompanier hade man duktiga grabbar som fixade krubb, som fick mannarna att jubla.
Vi hade inte den turen. 
På vårt kok serverades oftast en i det närmaste oätlig lappskojs nästan varje dag.
Det klagades och gnälldes men kocken blev kvar. Problemet i skogen var att den chef som skulle kunna omplacera kocken, sällan åt av det egna köket. Kompanichefen åt oftast på stabskompaniet, alltså bataljonsstaben. Han visste således inte hur maten vi tvingades äta smakade.
Själv fick jag vid några få tillfällen avsmaka en fältlunch från Stabskoket. Den smakade alltid bra. Troligen hade de sett till att ha en riktig kock som visste hur man skulle göra för att fixa till käk som alla gillade.

Ersätta kocken
När vi i kompaniet till slut utvärderade den sista repövningen 1988, så kom vi fram till att den främsta personalvårdande insatsen på vårt kompani var att vi nog borde skjuta kocken och ersätta honom med vilken trosstroppare som helst.
Inget kunde bli sämre, bara bättre.
Det är här parallellen blir så tydlig med den dagsaktuella politiska situationen i lilla landet Lagom.
Här serveras det dagligen lappskojs av sällan skådat mått som vi förväntas tugga i oss.
Till skillnaden mot koket i skogen, så har riksdag och regering tillgång till allt, både flera olika provkök, ett förstklassigt storkök, mängder av recept, samt tillgång till alla tänkbara råvaror.
Men det är ändå precis här som talesättet. ”Ju fler kockar ju sämre soppa” passar in som bäst.
Ty problemen tycks öka i takt med just antalet kockar som tvingar in sin egen kryddblandning i den gemensamma grytan.

Oätligt långkok
Det vi ser, är hur långkoket från januari 2019 skurit sig rejält och nu blivit oätligt.
En vanligt sunt tänkande människa och tillika väljare förstod ju detta redan från start.
Hur kunde de någonsin tro, att man kan blanda alla små rätter i en enda stor gryta och sen tro att blandningen går att svälja.
Resultatet är just nu ett enda stort, grått och oaptitligt lappskojs.
Ändå så sitter partierna belåtna kvar i sina provkök och gläds åt att de fick med lite av sin egen kryddpåse i skojset i alla fall.
Nu kanske vi inte direkt behöver skjuta kockarna på måndag. Men en förskjutning vore högst önskvärt om det ska finnas någon tilltro kvar till kommande måltider.
Sven-Arne Thorstensson
 FOTNOT: Lappskojs görs på färsk potatis, konserverat kött, lite grädde och mycket smör, och för att bli aptitligt, en lång rad kryddor och smakförbättrare.

”Resultatet är just nu
ett enda stort
och oaptitligt lappskojs”

Regeringskrisen

VästsidanLämna en kommentar

Centern bär en del av ansvaret

Måste acceptera att regeringen förhandlar med V

Centerpartiet bär en del av ansvaret för regeringskrisen. Det menar Magnus Jacobsson (KD). Det som hänt är att vänsterpartiet satt ner foten, vilket innebär att centern måste acceptera att en regering måste förhandla med antingen V eller SD.

– Regeringskrisen är egentligen startad av centerpartiet, säger Magnus Jacobsson.
Bakgrunden är att Annie Lööf ville bli statsminister och såg sig själv som den statsministerkandidat som socialdemokraterna kunde släppa igenom.
Den akuta krisen nu beror på att centerpartiet har sagt att inget av ytterlighetspartierna ska ha inflytande. Varken sverigedemokraterna eller vänsterpartiet.
– Det andra de säger är att januariöverenskommelsen gör att den socialdemokratiska regeringen driver liberal politik.
– Det intressanta med det är att man retat upp tre olika grupper. Dels har man retat upp vänstern. För alla vet att de ingår i regeringsunderlaget. Och alla vet att socialdemokraterna måste ha också vänsterpartiets stöd för att kunna regera.
– Den andra gruppen man retat upp är vänstern inom socialdemokratin med allt snack om att regeringen driver liberal politik.
– Centerns retorik retar vänstern inom socialdemokratin, som inte gillar att man avskaffat värnskatten och förändrat lagen om anställningsskydd, LAS.
– Den tredje gruppen man retat upp borgerliga väljare på landsbygden som känner att centern har svikit.
– Krisen vi har nu beror på att vänsterpartiet har satt ner foten. Vilket innebär att Annie Lööf måste erkänna att ska man ha inflytande måste man förhandla med antingen vänsterpartiet eller sverigedemokraterna.
– Centerns mantra att ytterlighetspartierna inte ska ha något inflytande har resulterat i att både sverigedemokraterna och vänsterpartiet har fått mer makt än tidigare.
Magnus Jacobsson vill inte spekulera om utgången av regeringskrisen. Men han tror att det kommer att bli någon form av uppgörelse under helgen. Centern måste acceptera att socialdemokraterna också måste kunna förhandla med vänsterpartiet.
Göran Åhrén

Dags ta itu med verkliga problem

VästsidanLämna en kommentar

Fokus på närsalter och övergödning är överdriven. Det är allt för stor uppmärksamhet på dessa utsläpp. Haven återhämtar sig snabbt vilket inte är fallet med utsläpp av farliga kemikalier som PCB, kvicksilver, bly, PFAS och horminstörande ämnen, skriver Göran Värmby. Jakten på hushållsavlopp har fortfarande högsta prioritet medan utsläpp av kemikalier och miljögifter får mindre uppmärksamhet.
”Jag läser nya forskningsrön om att naturen och marken tar hand om en väldigt stor andel av närsalter som släpps ut från sommarstugor och enskilda avlopp ute på landet. Fakta som myndigheter som Hav, länsstyrelser, Naturvårdsverk tycks strunta i. Istället fortsätter de att förfölja enskilda avlopp ute på landsbygden, vilket är obegripligt.”
Ryaverken släpper ut 3,3 miljoner kubikmeter orenat avloppsvatten per år.
”När jag i våras bad länsstyrelsen i Västra Götaland om uppgifter om storleken av de totala bräddningsutsläppen längs Västkusten hade de inga färdiga tillgängliga uppgifter. Är inte det rätt konstigt? Jag tolkar det som att frågan saknar prioritet.”
Istället jagar kommunerna enskilda avlopp, konstaterar Göran Värmby, och tar ett avskräckande exempel från petrokemins hemstad Stenungsund, där kommunen i 12 år försökt knäcka en pensionär för några hekto fosfor.
”Myndigheter och politiker måste snarast börja prioritera på ett vettigare sätt”, avslutar Göran Värmby.

Fokus på övergödning är överdriven

När jag jobbade på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län på 70-talet såg jag hur vi och andra miljömyndigheter jagade utsläpp av närsalter i form av fosfor och kväve, två växtnärings-ämnen som utgör en förutsättning för allt levande grönt.

Min kollega Jan och jag, som ansvarade för tillsynen av petrokemin i Stenungsund och raffinaderierna på Västkusten, var hela tiden förvånade över hur enormt mycket resurser som redan då satsades på att minska dessa utsläpp. Vi såg ju samtidigt hur väldigt stora de naturliga utsläppen av fosfor och kväve var via Göta Älv och andra vattendrag. När vi jämförde med tänkbara ej reparerbara skador av alla de konstgjorda kemiska substanser som släpptes ut via petrokemin och raffen och de rätt harmlösa utsläppen av fosfor och kväve blev vi förvånade över Naturvårdsverkets och övriga myndigheters prioriteringar.

En förvåning som kan förklaras av att jakten och forskningen kring fosfor och kväve var och fortfarande är mycket enkel och bekväm för myndigheter och politiker jämfört med det vi jobbade med. Motståndet är lågt från enskilda avlopps-utsläppare, forskning och mätmetoder är enkla och ger lätt positiva poäng. Kommuner kan relativt enkelt vidta åtgärder genom en väl definierad utbyggnad av reningsverk. Vi såg att Naturvårdsverkets, myndigheternas och politikernas uppmärksamhet inför dessa utsläpp delvis var ett sätt att visa styrka och handlingskraft.

Det kan hända att jag har fel men när jag nu cirka 40 år senare kollar hur debatten och utvecklingen ser ut beträffande fosfor och kväve tycker jag det verkar som vi hade rätt. Dvs att fokuset på närsalter och enskilda avlopp är överdrivet och i många fall ett misstag.

Visst, utsläpp av för mycket närsalter i form av fosfor och kväve göder vattendrag, sjöar och hav, men är ofarligt på längre sikt. I näringsfattiga sjöar och vattendrag behövs dessutom närsalter för att få en bra tillväxt och utveckling av fisk och andra organismer. Vattnen och haven kan återhämta sig efter en period av övergödning. Vilket inte är fallet om man släpper ut giftiga svårnedbrytbara och cellskadande ämnen som PCB, kvicksilver, bly, PFAS och hormonstörande ämnen. Självklart måste vi rena och begränsa utsläppen av fosfor och kväve, men sett till helheten är det alltför stor uppmärksamhet på just dessa utsläpp.

När Jan och jag jobbade på länsstyrelsen under 70- och 80-talen märkte vi att det var lätt och relativt enkelt att få forskningsmedel för just problem kring fosfor och kväve, och att problematiken var mycket enkel rent naturvetenskapligt, inte minst i jämförelse med de miljöproblem vi brottades med inom petrokemin och oljeindustrin. Därför flockades väldigt många forskare kring just detta ämne.

När jag nu ca 45 år senare börjar kolla läget ifråga om utsläpp från hushållsavloppsvatten och tillhörande frågor blir jag något chockerad. Jakten på fosfor, kväve och hushållsavlopp tycks fortfarande ha högsta prioritet – och går på ett negativt sätt ut över utsläpp av kemikalier och miljögifter, som får mindre uppmärksamhet.

Jag läser nya forskningsrön om att naturen och marken tar hand om en väldigt stor andel av närsalter som släpps ut från sommarstugor och enskilda avlopp ute på landet. Fakta som myndigheter som Hav, länsstyrelser, Naturvårdsverk tycks strunta i. Istället fortsätter de att förfölja enskilda avlopp ute på landsbygden, vilket är obegripligt.

En annan notering jag gör är att kommunerna släpper ut väldigt stora mängder föroreningar i samband med regnväder, inte minst längs Västkusten. Det beror på att man i äldre områden byggda före 70-talet installerade så kallade kombinerade ledningssystem, dvs regn/dagvatten leddes ner i samma avloppsrör som det smutsiga spillvattnet. Eftersom reningsverken via sina avloppsrör bara kan ta emot en viss given mängd avlopp måste man alltså släppa ut det överskott som ledningarna inte kan svälja. Det kallas ”bräddning” och innebär att man släpper ut såväl regnvatten som orenat avlopp från anslutna bostäder och industrier. Märkligt nog ser jag inga reportage i media om detta, inte heller arga insändare från miljöorganisationer.

Ryaverket som tar emot avlopp från hela Göteborgsregionen”bräddar” och släpper till exempel ut ca 3,3 miljjoner m3 per år av sitt inkommande orenade avloppsvatten inklusive dagvatten till diken, åar och hav – när det regnar rejält. Det motsvarar i vattenmängd ca 13 300 hushåll med 2 personer. Ett avlopp som är långt värre för miljön än ett från en sommarstuga ute på till exempel Tjörn eller Orust. Lägg till detta motsvarande utsläpp från övriga kustkommuner längs Västkusten och jämför med de resurser som läggs på jakten på enskilda avlopp från sommarstugeägare och andra ”små-skuttare”.

När jag i våras bad länsstyrelsen i Västra Götaland om uppgifter om storleken av de totala bräddningsutsläppen längs Västkusten hade de inga färdiga tillgängliga uppgifter. Är inte det rätt konstigt? Jag tolkar det som att frågan saknar prioritet.

Ett klart faktum i Göteborg är att vi har 139 olika ”lokaler”/vattendrag där gränsvärden för miljögifter överskrids på grund av just dessa så kallade ”bräddningar”. När jag frågade Chefen på Miljöförvaltningen förra året om orsaken till dessa chock-siffror fick jag ett svar typ god dag yxskaft. Dvs en massa snack om vilka arbetsgrupper som måste bildas och vilka förutsättningar som måste gälla för kommande utredningar. Hon hade inga resonemang om kopplingen ”bräddning” – och mer miljögifter.

Vad som behövs är en jättesatsning i hela landet på att skilja på skit/smuts-vattenavlopp och regnvatten. Ett ombyggnadsprojekt som kräver stora resurser, som innebär att vi måste pausa andra projekt, inte minst inom klimatområdet och dyra höghastighetståg-projekt där svenska kostsamma nationella insatser ej märks i ett globalt perspektiv. Några positiva konkreta resultat kan ej uppmätas i vårt land av denna typ av åtgärder, till skillnad mot de typer av problem som jag nämner.

Regnvatten måste skiljas från vanligt smutsigt spillvatten. Det innebär stora investeringar. Varenda samhälle, varenda stad måste grävas upp och nya rör behöver läggas. Det finns redan ett pågående arbete om detta men det måste förstärkas. Till denna satsning måste vi påminna även om behovet av att samtidigt renovera och förnya dricksvatten-ledningarna – som ju läcker uppemot 20 procent av det dyrbart renade vattnet. Satsningar som är nödvändiga för vårt samhälle och som jag tycker går före mängder av olika kostsamma projekt och åtgärder.

Därefter behövs renings-åtgärder sättas in för det avskilja regnvattnet som tyvärr innehåller mängder med mikroplast och miljögifter. Det kan handla om olika former av filter, uppsamlingsdammar för att utjämna och lufta avloppet, infiltrationsbäddar med mera. Det viktiga är att något görs som minskar föroreningarna av grund- och ytvatten.

Det sedan lite mer koncentrerade smutsiga spillvatten-avloppet måste därefter renas med ett femte reningssteg – för att avskilja läkemedelsrester och organiska svårnedbrytbara ämnen typ PFAS, hormonstörande ämnen, flamskyddsmedel mm. Tillgänglig och accepterad teknik är ozonbehandling och aktivt kolfilter. Som tyvärr än så länge verkar vara de enda kommersiellt tillgängliga teknikerna på grund av en mycket eftersatt forskning inom vattenreningsteknik. Att Schweiz redan har denna rening i ca 20 städer är någonting för våra svenska journalister att berätta om.

Det finns betydligt mer avancerade reningssteg med molekylsikts-filter och omvänd osmos med mera men de är utvecklade för industriella ändamål, bland annat inom elektronikindustrin. De borde kunna utvecklas även för kommunala avlopp.

Låt oss avsluta detta inlägg med ett avskräckande exempel på hur myndigheter just fokuserar på ett pseudoproblem, med ett exempel på felprioritering från Stenungsund, där kommunen sedan 12 år tillbaka försöker knäcka en stackars enskild pensionär i Ödsmål med ett tvåfaldigt vite – där kommnunen andra gången kräver 150 000 kr i vite, efter ett tidigare vite på samma belopp. Trots att pensionären ifråga installerat en bra rening med en helt ny markbädd. Kommunen med en miljöinspektör i spetsen vill inte godkänna de prover som pensionären har låtit analysera. Det tidigare vitet på 150 000 kronor kunde pensionären inte betala. Kronofogden gjorde en utmätning och tog hans bil och beslutade dessutom om ”införsel på pensionen”. Intressant och skrämmande hur en kommun behandlar en av sina invånare.

Samtidigt är det beklämmande hur återhållsamma kommunen är mot den långt mer miljöskadande petrokemiska industrin i kommunen. Dom ligger visserligen långt framme internationellt men tål och bör ha en långt tuffare tillsyn av sina många olika utsläpp.

Nu har den drabbade mannen nästan återhämtat sig, då kommer kommunen, vars uppgift är att hjälpa och skydda sina kommuninvånare, med ett nytt vite – på 150 000 kronor. Det här är inte klokt. Vi pratar om utsläpp av några hektogram fosfor per år.

Jämför med de 10-11 000 kilogram fosfor och även en massa andra mycket skadliga ämnen som Göteborgs avloppsreningsverk Ryaverket släppte ut 2019 via så kallad bräddning – dvs då det regnar så mycket att man måste avleda ett överskott av orenat avlopp till omgivande åar, vattendrag och hav, ett överskott som inte ledningarna orkar svälja.

Inte ett ord, inte ett enda reportage i media om dessa kommunala utsläpp. Och detta om miljöfrågor som i högsta grad påverkar oss här i Västsverige och Sverige. Kan inte några av alla de väldigt aktiva klimat-korrespondenterna i våra stora media, i GP, i GT/Expressen, i Bohusläningen, i Borås Tidning – fortbilda sig lite och ta itu mer med lokala, regionala och verkliga miljöproblem? De borde åtminstone kunna skriva om både klimat och lokala/regionala miljöproblem!

Myndigheter och politiker måste snarast börja prioritera på ett vettigare sätt när det gäller enskilda avlopp ute på landet contra de stora utsläppen från kommunernas bräddning av helt orenat avlopp. Samt ge högsta prioritet för att minska de ej reparerbara utsläppen av miljögifter från kommunala avlopp. Vad väntar de på?

Göran Värmby