”Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja”, skriver lantbrukare Börje Berntsson i det här inlägget.
”Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.”

”Aningslösa medier sjunger med i vegokören”

Expressen har hoppat på vegotrenden och publicerar på sin debattsida artiklar med rubriker som; ”Skolorna måste sluta normalisera köttätandet” och ”Sluta servera kött till Sveriges skolbarn”. Skribenterna vill att vi ska sluta äta kött.
I den senaste artikeln uppmanas Sveriges kommuner att sluta servera kött till skolbarn.
”Att konsumtionen av kött leder till negativa konsekvenser i samhället är inget nytt”, hävdar man i artikeln. Man påstår också att överkonsumtion av kött inte är hälsosamt, och att kött är skadligt för klimatet. Slutligen hävdar man att 1,3 miljoner barn skulle må betydligt bättre om skolorna slutar servera kött.
Ingenting av detta är sant.
Den påstådda överkonsumtionen av kött är en myt. Rekommendationen ligger på 500 gram kött per vecka. Just nu ligger vi fem procent över rekommendationen. Det är ju ingen alarmerande överkonsumtion.
Jordbruksverket har tagit fram siffror. Resultatet ifrågasattes av andra myndigheter som inte trodde på siffrorna. De stämde inte med myten.

Flera felkällor
Det finns flera felkällor. En är skillnaden mellan slaktvikt, rå vikt och konsumtion. Går man på slaktvikt, 59,5 kilo per person och år, blir det fel. Kött som konsumeras är i själva verket 28,5 kilo per person och år. Kostråden ligger på 26 kilo.
Påståenden om en stor överkonsumtion av kött är alltså en myt. Frågan är vem som sprider den och varför.
Den andra lögnen som Expressen sprider är att det inte är nyttigt att äta kött. Enligt dietister behöver vi en varierad kost. Kvinnor som i snitt bara äter 476 gram per vecka, lider ofta av näringsbrist. Det är ett större problem när människor äter för lite kött än för mycket. Och detta gäller särskilt för skolbarn som växer och utvecklas.
Hjärnan behöver en del näringsämnen för att utvecklas som bara finns i kött och fisk.
Det påstås att det är fullt möjligt att få i sig de näringsämnen man behöver på andra sätt. Men det är fel. Det är exempelvis väldigt låga halter Omega 3 i vegansk mat. Och det finns ingen vitamin B 12 vare sig i baljväxter eller korn.
Äter man för lite kött så riskerar man att få en rad bristsjukdomar.

Skolbarn vill ha kött
Påståendet att skolan inte ska servera kött för att det riskerar att förkorta skolbarnens liv är fullständigt fel. Det finns inga bevis för det. Barn behöver animaliska proteiner. Det finns ingen vegetarisk meny som inte behöver kompletteras med kosttillskott.
Skolbarn vill äta kött. Det visar ungdomsbarometern från år 2020. 82 procent av eleverna i högstadiet och gymnasiet säger nej, och bara 12 procent kan tänka sig att gå över till vegansk mat. Har man inte eleverna med sig, är risken stor att eleverna väljer att inte äta i skolbespisningen, och istället väljer att gå till närmatse hamburgerrestaurang.
Vidare påstår man att kött inte är bra för klimatet. ”Ge klimatet en chans”.
Konsumtionen av kött har ingen negativ inverkan på klimatet. Påståendet bygger på en felräkning. Man har inte med den kolinlagring som sker när grödor växer. Man har inte räknat med fotosyntesen.
Kor ingår i ett kretslopp, den korta kolcykeln, och det har man inte heller tagit hänsyn till. Man har bara räknat utsläpp.

Meningslös symbolpolitik
Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja.
Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.
Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

Pandemin blottar många brister i samhället. Det gäller inte bara åldringsvården. Många upplever problem med att boka tid för vaccinering. Region Stockholm har problem med sin kommunikation. Flera medier rapporterar att det inte går att boka tid för vaccination nummer två. ”Region Stockholm är sämst i klassen”, skriver Aftonbladets Lena Mellin.
När WESTSIDANs Per Bolander skulle få sin första spruta blev han vittne till en märklig konversation. Nu ifrågasätter han om Sverige fortfarande är det effektiva land vi en gång hade rykte om oss att vara. Skandalerna följer på varandra, men frågan är om inte hanteringen av pandemin ändå tar priset. I veckans krönika drar Per Bolander slutsatsen att Sverige blivit en ”bananmonarki”.

Är Sverige en bananmonarki?

Det finns en gammal myt som säger att Sverige är ett effektivt land med ordning och reda, där myndigheterna reagerar snabbt inför alla problem och där tågen avgår och kommer fram i tid. Det har förklarats med att vi är ett germanskt land med disciplin och ordning, eller som Jan Guillou utryckt det ”Nordpreussen Schweden”, ett slags mildare Tyskland. Om detta har många raljerat och längtat till sydligare nejder där folk är friare och kan göra lite som de vill utan att myndigheterna lägger sig i. Medan andra förklarat att Sverige må vara lite trist men hellre det än att bo i ett land med ”manana-mentalitet”. Här fungerar i alla fall samhället i kritiska situationer som naturkatastrofer, pandemier etc
Men stämmer verkligen detta? Kanske förr i tiden, men de senaste decennierna har det börjat gå utför.
Kommer ni ihåg tsunamikatastrofen 2004 då Sverige fick sämst betyg av alla västländer. Medan andra stater skickade flygplan för att hämta hem sina strandsatta medborgare och ge de döda en värdig begravning så fick de svenska turisterna vänta i dagar och veckor utan någon hjälp från hemlandet medan regering, opposition och myndigheter grälade med varandra. Ingen effektivitet där inte utan mer vad man kan vänta sig av en så kallad ”bananrepublik”, alltså ett land i stil med Honduras eller El Salvador.

Pandemin värsta skandalen
Flera andra skandaler har följt men den största och värsta måste vara corona pandemin. Det är inte bara det faktum att Sverige valde en linje på tvärs med resten av mänskligheten vilket ledde till några av de, proportionellt sett, högsta dödstalen i världen. Det finns inte ens en linje utan flera där den ena handen inte vet vad den andra gör. Folkhälsomyndigheten kan bara ge rekommendationer som andra sedan kan följa eller inte.
Regeringen omsätter en del av råden i handling och en del inte. Dessutom är hälsovården i Sverige inte längre en central angelägenhet utan en regional ungefär som Sverige var en federal stat som Tyskland eller USA. Den ena regionen har vissa regler medan en annan har andra. Inte heller verkar de kommunicera med varandra varför okunskapen och förvirringen är stor.

På mottagningen
När jag gick till en vaccinationsmottagning i Region Stockholm för några dagar sedan för att få min första dos mot covid-19 blev jag åhörare till följande dialog mellan en upprörd medborgare och en stackars sjuksköterska:

• Medborgaren: Jag vill ha Pfizers vaccin, inte Astra Zeneca!
• Sköterskan: Hur gammal är ni?
• M: 64 år. Det står på skylten att alla under 65 ska få Pfizer så det gäller mig.
• S: Vilket år är ni född?
• M: 1956.
• S: Ja, då går det inte. Ni måste vara född 1957 eller senare.
• M: Jamen, jag är född i slutet av året så jag är fortfarande 64 år!
• S: Det spelar ingen roll, det är födelseåret som gäller.
• M: Så en 64-åring född nyårsafton 1956 får Astra men en 64-åring född på nyårsdagen 1957, några timmar senare, får Pfizer?
• S: Just det!
• M: Finns det någon som helst medicinsk anledning till detta?
• S: Nej, ingen alls.
• M: Finns det någon som helst logik bakom detta beslut?
• S: Ingen som helst!
• M: Så det är alltså helt och hållet frågan om ren byråkrati?
• S: Ja!
• M: Ni kan inte vara lite flexibla och ge mig Pfizer ändå?
• S: Nej, omöjligt.
• M: Ni tänker alltså vara helt rigida och följa order hur absurda de än är?
• S: Just det.
• M: Vet ni vilka regler som gäller i de andra regionerna, till exempel Region Västra Götaland? Jag har hört att de kan ge Pfizer även till de födda 1956.
• S: Det är fullt möjligt. Varje region gör som de vill beroende på hur mycket vaccin som är inköpt o s v.
• M: Okej, så vet ni om det stämmer?
• S: Nej, ingen aning. Vi har ingen kontakt med de andra regionerna och vet inte vilka regler de har.
• M: Så kan ni ta reda på det?
• S: Nej, det får ni göra.
• M: Hur då?
• S: Det vet jag inte.
• M: Vad vet ni då?
• S: Jag vet bara hur man sätter en spruta i folks armar och hur mycket jag får i månadslön. I övrigt vet jag ingenting.
• M: Det här är inte ett avsnitt av Dolda Kameran?
• S: Dessvärre inte.
• M: Okej, då får det vara.

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att skratta under samtalets gång men kände ändå en viss beundran för sköterskans ärlighet. Det var i alla fall raka rör, något vi inte kan vänta oss från regering eller myndigheter. Där låtsas man fortfarande att Sverige är det gamla effektiva Nordpreussen Schweden och inte en bananrepublik som bara av händelse ligger nära Nordpolen och inte i Centralamerika. Men, eftersom vi har kung så är det kanske mer korrekt att säga bananmonarki.
Per Bolander


FOTNOT: Enligt sjukvårdslagen kan ingen tvinga på en patient en viss behandling. Alla har således rätt att vägra. Å andra sidan måste sjukvården erbjuda patienter behandling. Folkhälsomyndigheten och regeringen måste också se till vad som är bäst för flertalet. Det är balansgången här som ibland blir ett problem när myndigheter beslutar om vissa regler, som anställda i sjukvården sedan måste hantera.

HaV begär överprövning

”Förslaget avviker från vattendirektivet”

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) begär att regeringen överprövar vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Förslaget behöver omarbetas, hävdar HaV, som anser att det strider mot direktiv, lagar och förordningar.

Vattenmyndigheterna följer inte vattendirektivet, den svenska lagen och vattenförvaltningsförordningen. Det skriver Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i sitt yttrande över förslaget till åtgärdsprogram som är ute på remiss.
Vattenmyndigheterna får tung kritik för sitt förslag till åtgärdsprogram för perioden 2021-2026. Ett 30-tal kommuner, främst i Västsverige och Värmland, har begärt att regeringen ska överpröva förslaget.
Nu sällar sig Havs- och vattenmyndigheten (HaV) till kritikerna som begär överprövning. Det ökar chanserna att regeringen tar över frågan.
HaV hävdar bland annat att förslagen är för generella. Man efterlyser bättre prioriteringar. Kritiken går också ut på att det är svårt att bedöma nyttan med förslagen, och oklart vilka konsekvenser de medför.
Även frågan om finansiering av förslagen är oklar, menar HaV i sin kritik.
Den tyngsta kritiken, som sammanfaller med den kritik LRF har framfört, handlar dock om att förslagen delvis strider mot EU:s ramdirektiv för vatten, den svenska lagen och vattenförvaltningsförordningen.
”Havs- och vattenmyndigheten har i sin granskning av samrådsunderlaget funnit att vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram allvarligt avviker från vattenförvaltningsförordningen och direktiv 2000/60/EG.”
HaV anser att förslaget till åtgärdsprogram bör omarbetas för att bättre uppfylla krav i lagstiftningen. Finansieringen av åtgärder behöver tydliggöras.
HaV pekar på flera brister i åtgärdsprogrammet och konstaterar att man kunde ha följt vattenförvaltningsförordningen bättre. Bland annat genom att ta fram de uppgifter som saknas men som ska finnas i underlaget.
Man kan hitta spår av det konkurrensförhållande som råder mellan de fem vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten. I ett avsnitt, som HaV kallar ”Behov av förändringar”, hänvisar HaV till den statliga utredningen av vattenförvaltningens organisation, som bland annat förslår att vattenmyndigheterna läggs ner, och att viktiga delar av deras arbete flyttas över till HaV.
Att frågan om åtgärder inom vattenförvaltningen lyfts till regeringen är inte särskilt märkligt i ett internationellt perspektiv. I de flesta länder i EU är det regeringarna som tar den här typen av beslut. Det är nästan bara Sverige som har ett system där så viktiga frågor beslutas av en myndighet.
Göran Åhrén