Politiken måste sätta ner foten. Viktiga intressen hotas. I vissa fall även kommunala vattentäkter.
Lokala opinioner växer fram runt om i landet. Gemensamt för dessa opinioner är att man motsätter sig utrivningar av dammar och kraftverk och de konsekvenser som detta för med sig för närmiljön, för ägarna och de verksamheter som bedrivs. Den småskaliga vattenkraften producerar ren förnyelsebar energi, som är den i särklass bästa ur klimatsynpunkt.
I Värmland hotas vattentäkter för tre kommuner när en damm rivs och sjöar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land. Och fastigheter blir värdelösa.
Debattörerna anser att politiken måste sätta ner foten och fatta beslut så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten. Just nu är omprövningarna pausade och regeringskansliet jobbar på förändringar av regelverket. Det är viktigt att det blir resultat av den politiska ansträngningen den här gången.

Politiken måste sätta ner foten

Vattentäkter hotas av kampanjen mot dammar och kraftverk

Viktiga samhällsintressen hotas av myndigheternas ensidiga fokusering på fisk. Även lokalbefolkningen drabbas när dammar rivs och sjöar försvinner. Nu växer protesterna mot konsekvenserna av statens kampanj mot dammar och små kraftverk. Allt fler kräver att arbetet stoppas.
Regeringen har pausat omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. Snart är arbetet igång igen. Alla berörda har förväntat sig förändringar av regelverket så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten.
Grundproblemet är den felaktiga implementeringen av vattendirektivet. Särintressen har fått ett stort inflytande över förvaltningen. Politiken lyser med sin frånvaro. Alla beslut tas i praktiken av tjänstemän. Samråd och samverkan, som direktivet förutsätter, fungerar inte särskilt bra.

Vattentäkter hotas
Sportfisket har ett stort inflytande. Med begrepp som ”biologisk mångfald” och ”moderna miljötillstånd” döljer man sina verkliga avsikter. I själva verket handlar det om biologisk enfald. 
Gamla flottningsleder och åar genom jordbrukslandskap ska byggas om till sportfiskeanläggningar. Havsvandrande lax och öring är målarter, som också råkar vara favoritfångst för eliten bland sportfiskarna. De som fiskar med fluga.
Kommunpolitiker luras att haka på med löften om en blomstrande sportfisketurism, som för det mesta uteblir. Istället förvandlas landskapet när dammarna rivs. Vattenspeglar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land och vi får torrfåror och diken fyllda av gyttja. Närmiljön för lokalbefolkningen blir förstörd. Fastigheter förlorar sitt värde.
Under pausen har prövningarna av de dammar som inte producerar el fortsatt. I Värmland hotas tre kommuners vattentäkter av en planerad utrivning. Länsstyrelsen vill riva, lokalbefolkningen vill ha dammen kvar.

Vägrar lyda riksdagen
Huvudsyftet med vattendirektivet var att säkra tillgången på rent dricksvatten för Europas befolkning. Planerna går alltså stick i stäv med direktivet.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Några pekar på miljökvalitetsnormen som fått en mycket strängare utformning i Sverige än i andra länder. Den är dessutom juridiskt bindande. I Sverige beslutas normen av tjänstemän, och beslutet går inte att överklaga. Detta är naturligtvis helt orimligt i ett demokratiskt samhälle.
Vattendirektivet medger undantag men myndigheterna har skapat egna regler och hävdar att detta är omöjligt, trots riksdagens beslut att utnyttja dessa fullt ut.
Myndigheterna hittar ständigt nya metoder att runda den politiska viljan. Det gäller exempelvis äldre tillstånd. Riksdagen har beslutat att dessa ska gälla som nya tillstånd enligt miljöbalken. Men länsstyrelserna struntar i den politiska viljan och kräver att ägarna bevisar att de har tillstånd, i annat fall kräver de nyprövning. Vilket blir dyrare och är mer komplicerat.
Därmed uppstår den absurda och helt orimliga situationen att staten först kräver att alla omprövas, och sedan nekar vissa omprövning.

Den politiska viljan
Riksdagens avsikt var att alla skulle omprövas. Och att det skulle bli enklare regler, och mindre kostsamt för ägarna. Så har det inte blivit. I många fall är det tvärt om. Kraftverksägare tvingas lägga ner miljonbelopp på juridiska processer, istället för att utveckla sina verksamheter.
Lagstiftaren måste bli tydligare med vad man anser är viktiga samhällsintressen. Så vi får en klar definition när undantag ska användas. Politiken måste också definierar vad som är ”onödigt kostsamt”.
Konsekvenserna av statens kampanj kan bli allvarliga. Vattentäkter hotas. Jobb försvinner. Elproduktionen minskar. Risken för översvämningar ökar. Lokalbefolkningen drabbas när sjöar försvinner, liksom badplatser och båtliv. Fisket av stationära arter påverkas.
Vattenförvaltningen måste reformeras. Den politiska viljan måste få genomslag. Ägare till dammar och kraftverk behöver arbetsro, och nytt hopp om en meningsfull framtid. 
Myndigheterna måste börja lyssna på lokala opinioner. Det som pågår nu är inte värdigt ett demokratiskt samhälle. 
Det sätt myndigheterna tolkat vattendirektivet är inte rimligt. Rent vatten var målet. Fritt från miljögifter och farliga kemikalier. I Sverige handlar det mesta om fisk. Vi behöver mer el. Vattenkraften har stöd av en majoritet av svenska folket. Nu måste politiken sätta ner foten.
Jan Carlsson
Rädda Grängen
Göran Åhrén
Stödföreningen för småskalig vattenkraft
Jan Odby
Vattenkraftens Vänner