Magnus körde ner till kriget i Donbas

Med sjukutrustning och brandredskap till Kramatorsk

En missad färja. Och en punktering. Det var det mest dramatiska när Magnus Jacobsson i spetsen för en grupp frivilliga levererade två lastbilar med sjukvårdsutrustning och brandredskap till Kramatorsk i det krigshärjade Ukraina.

Nu är han hemma igen. Äventyraren Magnus Jacobsson. Hel och oskadd efter att ha passerat gränsen till krigszonen i östra Ukraina. Den här gången med två lastbilar. I april 2022 var han med och levererade två ambulanser till Ukraina. Och i juli samma år åkte han, hör och häpna, på semester till Ukraina.
Den här gången handlade det om två lastbilar, sjukvård och brandbekämpning. Och målet var det krigshärjade Kramatorsk i provinsen Donbass, en av de gränsprovinser där kriget pågått som värst sedan den ryska invasionen.
Bakom projektet står pingstkyrkan i Uddevalla. Projektet började med att man samlade in pengar.
– För pengarna har vi köpt två lastbilar, säger Magnus Jacobsson.
Sedan samlade man in sjukvårdsmaterial och brandredskap. Liksom kaminer, cyklar och del kläder. Allt lastades i de två lastbilarna som sedan kördes ner till Ukraina.
Den 11 juli gav man sig iväg. Färden gick via Karlskrona, där en missad färja ledde till en övernattning på brandstationen. Dagen efter kom man med färjan till Gdynia, och sedan gick färden genom Polen ner till Ukraina.
Väl i Ukraina styrde man öster ut, via Poltava till Charkiv. Där ficksällskapet punktering på en av lastbilarna. Efter en natt i Charkiv körde man söderut mot provinsen Donbass och slutmålet Kramatorsk.

Snabb avlastning
Kramatorsk ligger bara tre mil från staden Bachmut, där hårda strider utspelats mellan Ukrainas armé och de ryska ockupationstrupperna.
Väl framme i Kramatorsk gick allt mycket snabbt. Magnus Jacobsson berättar att man ville spendera så lite tid som möjligt i staden på grund av riskerna.
– Vi delade upp bilarna. En åkte till brandstationen och lastade av brandsläckare och brandskyddsmaterial. Bland annat fem pallar med brandsläckare som skänkts av ett företag i Uddevalla.
– Den andra lastbilen körde till sjukhuset och lastade av sjukvårdsutrustning som bland annat skänkts av hjälpmedelscentralen i Uddevalla.
– Eftersom Kramatorsk ligger inne i den militariserade zonen, så hade vi redan från början beslutat oss för att vara där så kort tid som möjligt.
Och det gick fort. Tack vare att man från ukrainsk sida laddat upp med mycket folk som hjälpte till att lasta av. De anlände vid niotiden och rullade ut ur staden redan vid tolvtiden.

Ukrainsk förvåning
Magnus Jacobsson berättar att de hörde ljuden från kriget några mil bort. Men de upplevde aldrig att de var i någon särskild fara. Reaktionen från både sjukhuset och brandstationen var dock förvåning. Att de vågade köra ända till Kramatorsk.
Visst var det ett äventyr. Men Magnus Jacobsson vill inte se det så. Han tror att de som deltog i expeditionen alla har en viss vana vid att det händer saker. En är brandman, en läkare, och själv har han 18 år som väktare bakom sig.
– Den mentala inställningen var att vi gjorde ett jobb. Och det mest dramatiska som hände var att ett däck small. Och att vi fick byta däck mitt i natten, strax utanför Charkiv.
När de körde in i Charkiv var det redan utegångsförbud. Men deras Ukrainas guide förklarade problemet så det ordnade sig.

Nytt projekt
På hemvägen lämnade de först den ena lastbilen till en kyrka i Poltava. Den andra lastbilen överlämnades till hemvärnet i Kiev. Sedan blev det buss till Warszawa och flyget hem.
– Nu har vi börjat planera för nästa projekt. Vi såg att de hade väldiga brister när det gäller material inom brandförsvaret.
– Före kriget hade Kramatorsk sju brandstationer. Nu har man bara två kvar. Orsaken är brist på brandmän, men också brist på material.
Därför samlar man nu in slangar, skyddskläder, brandhandskar, stövlar och brandbilar.
Så vem vet. På brandstationen i Kramatorsk får man kanske anledning att bli förvånade en gång till.
Vi – som känner Magnus – blir i alla fall inte förvånade.
Göran Åhrén

”De behöver allt stöd de kan få”

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) är nyss hemkommen från Ukraina. Vi får en pratstund med honom över en lunch på populära Stallgården vid Lanesund.

Det är slutet av juli, molnigt och regnigt, och vägarna är fulla av semesterfirare som flyr kusten för att hitta något att göra. Långa bilköer ringlar långsamt fram mellan Rotviksbro och Torp köpcenter. En del stannar till på Stallgården. Det är fullt på parkeringen, och svårt att hitta sittplats i restaurangen. Till slut får vi ett bord. Magnus äter en kycklingsallad och jag tuggar på en bit lax. Min första fråga till Magnus är varför han åker till Ukraina, och dessutom till Kramatoresk i Donbass, där kriget pågår som värst bara några mil bort.
– Därför att de behöver allt stöd de kan få, säger Magnus Jacobsson.
– Det finns i alla krig en risk att folk börjar glömma. Offren i en konflikt får bara stöd så länge konflikten är uppmärksammad.
– Jag vill ge dom allt stöd jag kan.
Magnus visar bilder från resan och vi pratar om äventyret. För det var verkligen ett äventyr den här gången. Vi skojar om att Karl XII inte kom längre än till Poltava. Magnus Jacobsson kom den här gången ända till Dombass. Han var inne i själva krigszonen.
Nästa fråga blir ju då hur man kan ta sådana risker. Kramatorsk ligger bara några mil från Bakmuth där striderna mellan Ukrainska armén och ryska trupper varit som hårdast.

Orangea revolutionen
För att förklara sitt engagemang för Ukraina börjar Magnus Jacobsson berätta om den orangea revolutionen 2004. Det var första gången han åkte till Ukraina. Han återvände i samband med de dramatiska händelserna pop Maidan 2013.
Magnus byggde upp ett kontaktnät
När han ska förklara det kommer vi in på Magnus engagemang för Ukraina. Det är femte gången Magnus Jacobsson åker till Ukraina. På senare år. Han var där redan under den orangea revolutionen, men också under de dramatiska händelserna på Maidan.
Vid dessa besök byggde Magnus upp ett kontaktnät och han lärde känna många ukrainare som han hållit kontakten med.
Magnus åkte trots varningar tillbaka till Ukraina 2022, tio dagar innan ryssarna invaderade landet.
– Det pågick en upprustning. Man talade om att Putin skulle invadera.
Han hann precis hem innan kriget bröt ut.

Gumman i kyrkan
Magnus berättar om gumman han träffade vid ett av sina besök. Hon kom fram till honom i en kyrka, när hon hörde att han talade engelska, och tog honom i armen. Och så sa hon med tårar i ögonen; ”Ge oss vapen, så vi kan försvara oss.”
– Jag vet inte vad hon varit med om. Och jag vill inte veta. Men något hade hänt, säger han.
– Det är det starkaste intrycket. Det är därför jag inte kan släppa det här.
Magnus Jacobsson har åkt tillbaka till Ukraina flera gånger sedan den ryska invasionen. En gång för att leverera ambulanser. En gång bara för att träffa sina vänner och ha lite semester. Och en gång för att leverera en fyrhjulsdriven bil och fotodrönare.
Och så nu för att leverera utrustning till ett sjukhus och en brandstation.
Göran Åhrén

”De behöver
allt stöd
de kan få”