Vargens öde kan nu var beseglat. I Europa. I alla fall lösspringande vargar. EU-kommissions ordförande Ursula von det Leyen har fått sin gula ponny riven. Och nu har hon gett byråkraterna i Bryssel i uppdrag att se över rovdjurspolitiken.
WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson jämför i veckans krönika von der Leyen med Martin Luther, som också reagerade över att någon var inne i hans fårhagen och röjde. Historien är full av makthavare som gjort felbedömningar, konstaterar han.
”Det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva.”
”Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven”, skriver Sven-Arne Thorstensson. ”Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban”, avslutar han.

Ursulas guldgula ponny är död

von der Leyen – kan hon bli Europas nya Martin Luther?

Är Ursula von der Leyen Europas nya Martin Luther? Ja, möjligen kan det verka så. Med lite vilja, tur och medial uppbackning. EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen har nämligen själv nu fått smaka på effekterna av sin egen Europapolitik och det har upprört henne ordentligt. Ty det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva, där de lever skyddade med höga löner och ett vardagsliv som är både skyddat och tillrättalagt.

Luthers fårhage
Men låt oss först backa bandet till 1500-talets Tyskland, där den envise och modige prästen Martin Luther under en längre tid, retat upp sig på hur påven och den katolska kyrkan pungslog Europa med olika påfund, för att bland annat finansiera dåtidens skrytbygge Peterskyrkan i Rom. Avlatsbrev var ett sätt och ett medel som påven Leo X hittat på.
Det gick ut på att köpa sig Guds förlåtelse via utfärdade avlatsbrev. Den som syndat kunde via biktfadern gå vidare till en Biskop och sedan få sin synd förlåten via ett sådant tidsbestämt brev.
Idén med att sälja syndaförlåtelse visade sig snabbt vara en riktig kassako. Det var bland annat detta som retade upp Luther i sådan grad att han 1517 spikade upp sina teser om korruptionen på kyrkporten i Wittenberg.
Tilltaget blev inte bättre efter att han skrivit till kürfursten och framfört, att under min frånvaro, har satan tagit sig in i min fårhage och orsakat förödelse som jag inte kan återställa genom att skriva, utan endast genom min närvaro och mina ord.
Luther bannades förstås hårt för sina teser men det blev ändå startskottet för reformationen av den katolska kyrkan och protestantismens början.

Den rätta läran
Nu förstår ni kopplingen. Så vi lämnar Luther och går över till Ursula istället. Likt Martin är Ursula väl förtrogen och uppfostrad i den rätta läran. Han inom katolicismen och hon inom 2000-talets liberalkonservativa globalism.
Båda levde i systemet helt som förväntat, eftersom man följde tidens strömningar.
Men något kom att hända på vägen. Martin kom att se och själv drabbas av själva systemet som fostrat honom. Precis samma sak har nu hänt Ursula. Hennes guldgula lilla ponny har nyligen blivit riven till döds av en fritt springande och EU-skyddad varg.
Så nu har Ursula förstått det som Martin gjorde cirka 500 år tidigare. Nämligen att systemet som man skyddat fick oönskade effekter och att det även kan drabba någon nära eller en rent av en själv. Och det är först då som saker börjar hända.

Misslyckade bedömningar
Om vi dristar oss till att tänka ett varv till kring detta, mer än femhundra år gamla fenomen. Hur ofta har det inte samma händelsekedja inträffat genom åren. Tydliga problem har uppstått, några har pekat på dem. Men makten har nonchalerat för det drabbar andra och inte tillräckligt nära och inte riktigt konkret.
Martin Luther hade inte någon topposition men utifrån den han ändå hade, såg han problemet, han tordes, han var envis och han lyckades. Listan på förblindade ledare som såg, hörde men undvek att ta sans och agera i tid, är lång. Så lång att den inte ryms på en sida.
Men misslyckade bedömningar gjorde ju förstås Karl XII, Ludwig den 16:e, Tsaren Nicolaj II, Ceaușescu, Fredrik Reinfeld och Angela Merkel, och de är alla goda exempel på misslyckade samtida bedömningar.

En guldgul ponny
Men så tillbaka till Ursula von der Leyen. Hon som levt sitt liv i den högutbildade akademiska världen. Hon är strömlinjeformad, modest och var så pass neutral att man efter diverse vändor kunde utse henne till en tillräckligt välkammad ordförande till EU-kommissionen.
Även om hon likt Refat El-Sayed fuskat sig till sin doktorshatt, så är hon en produkt i och av EU-systemet. Ursula har alltså tillskansat sig ett ledarskap som är sanktionerat och därmed vikt åt main stream-konfirmerad EU-politik som hennes liv och vardag. Tills nu.
Ty för en vecka sedan så revs hennes guldgula ponny ihjäl av en EU-skyddad varg. Ponnyns brutala död fick Ursula att agera omedelbart. Hon kontaktade sitt parti CDU och bad dem driva frågan om vargens utbredning och skydd i Europa.
Själv kommer hon, enligt uppgift att ta egna initiativ inom kommissionen om en översyn angående både antal vargar och deras EU-skydd. Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven.
Dagen innan var både Ursula och ponnyn inte berörda alls av den växande vargstammen. Om den fick effekter så blev det blott statistik. Men inte nu längre Ursulas egen ponny är död.
Så visst är det tydligt med en direkt koppling. Luther förstod det. Han såg konsekvenserna. Nu har Ursula också gjort det.
Och jag hoppas, bildligt talat, att många politikers olika ”guldgula små ponnies” runt om i Sverige och Europa blir rivna, så att dessa politruker får direkt insikt om verkligheten när den kommer riktigt nära.
Avlatsbrevens tid borde nu vara förbi….
Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban.
Sven-Arne Thorstensson

Läs gärna:
https://www.expressen.se/nyheter/ursula-von-der-leyen-en-varg-dodade-min-ponny/

Eller annan media som rapporterat om fallet.