Matbrist hotar

Det kan bli brist på mat om krisen förvärras, säger lantbrukare Börje Berntsson. Foto: G Åhrén

Matbrist hotar om krisen förvärras

Oro för dålig livsmedelssäkerhet i kommunerna

Matbrist hotar om krisen förvärras. Nu växer oron för kommunernas livsmedelsberedskap. Mat står inte överst på listan i alla kommuner. Lantbrukare Börje Berntsson anser att det saknas en insikt om bristerna, och har tagit upp frågan med LRF.

Kommer det att finnas mat om de internationella kriser vi nu upplever skulle förvärras? Hur stor är exempelvis beredskapen i våra kommuner?
Lantbrukare Börje Berntsson ringde några samtal och resultatet var inte helt tillfredställande. Han ringde bland annat en samordnare i en kommun i Västsverige som uttalat sig om beredskapen i media, och frågade varför han inte nämnde livsmedel. Han fick det förbluffande svaret att man inte hade tänkt på mat.
Tillgången på mat är ju avgörande om vi skulle drabbas av krig. Eller om en utvidgning av kriget i Europa skulle skära av våra handelsvägar. Det kan bli brist på mat i Europa också, vilket skulle försvåra möjligheterna att importera. Vår självförsörjningsgrad är skrämmande låg, under 50 procent.
Energikrisen ökar kostnaderna för bönderna och riskerar att slå ut delar av vårt eget jordbruk.
– Vi ser en kostnadsbild i livsmedelsproduktionen som man inte klarar av. Många bönder frågar sig om de verkligen ska så någon gröda i år. Och djurbönder pratar om att lägga ner produktionen. En del är redan på gränsen till konkurs, säger Börje Berntsson.
– Även transportnäringen är i kris.

Otillräckligt krispaket
– Regionen har sagt att tillgången på livsmedel är god, fortsätter Börje Berntsson.
Men de lyckas inte lugna Börje Berntsson. Han pekar på flera faktorer som gör det svårare för vårt eget jordbruk att konkurrera. Handelns satsning på egna varumärken gör oss mer sårbara. Man vet ju inte varifrån varorna kommer.
– Man osynliggör leverantören. Och då kan man köpa varan i Danmark eller Tyskland eller var som helst, säger Börje Berntsson.
Det är också ett sätt för handeln att pressa priset och köpa där det är som billigast.
– Det slår ut många av de lokala leverantörerna.
I många av de länder som konkurrerar är priset på diesel betydligt billigare.
Ökade priser på el och diesel har ökat kostnaderna för svenskt jordbruk med åtta miljarder kronor.
– Det kan man ju inte kompensera med en miljard i bidrag. Och att man sedan försöker sänka dieselkostnaden med en krona och 30 öre, säger Börje Berntsson.
Regeringens åtgärder räcker alltså inte för att rädda svenskt jordbruk.
– Vi har fått ökade kostnader, vi har krig i Europa. Om transporterna sviktar så får vi ingen mat.
Ukraina och Ryssland står för 18 respektive 16 procent av världens exporten av spannmål.
– Livsmedelsproduktionen i Europa är en reglerad marknad. Transportsektorn kan kompensera sig för kostnadsökningar. Men det kan inte jordbruket, säger Börje Berntsson.
Arla har visserligen höjt betalningen till bonden, men det räcker inte för att kompensera för kostnadsökningarna.
– Medeltalet för en ko är cirka 10 000 liter per år. 30 öre blir tre tusen kronor om året. Det räcker inte långt om kostnaderna har stigit mycket mer.
Nej, det räcker inte ens till en full tank i traktorn. Kostnaden för diesel har stigit kraftigt, mellan 30 och 40 procent. Det handlar om kostnadsökningar på hundra tusentals kronor för en normalstor gård. En ökad avräkning med 1,30 är därför inte tillräckligt.

El är också viktigt

Den kommun Börje Berntsson ringde upp berättade i media att beredskapen är god. Han frågade varför man inte nämnde livsmedel i artikeln. Han fick svaret att det hade man inte tänkt på.
Börje Berntsson tyckte det var ett väldigt konstigt svar. Han kontaktade LRF som också tycket det var en viktig fråga att ta upp med kommunerna.
Börje Berntsson ringde sedan till en annan kommun. Där hade man tänkt till när det gäller livsmedel.
– Den samordnaren hade verkligen tänkt på livsmedel, säger Börje Berntsson.
I den kommunen satsar man på lokala producenter av livsmedel och inser betydelsen av närproducerat i händelse av kris. Tillgången på el är också viktig.
– Inte ens dörrarna går upp utan el. Och kyl och frysvaror blir förstörda på några dagar.
– Hur många livsmedelsaffärer har ett reservagreregat?
Det kan vara bra om kommunerna har kunskap om läget.
Börje Berntsson föreslår att kommunerna som vill ta ansvar för beredskapen när det gäller livsmedel ser över vilka lokala leverantörer det finns i kommunen.
Direktleveranser av baslivsmedel som potatis, kött, mjölk, ägg och mjöl skulle kunna säkras genom avtal med lokala producenter om det skulle bli problem med leveranserna i händelse av kris.
För att det ska vara ett alternativ måste man ju hålla igång den lokala produktionen.
– Konungariket Sverige måste se till så man inte förstör sin egen livsmedelsproduktionen, säger Börje Berntsson.

”Skatterna måste sänkas”
En del tror att man kan klara maten genom att odla morötter i pallkragar i städerna. Men den maten skulle inte räcka länge för att mätta 11 miljoner invånare. Idag är självförsörjningsgraden under 50 procent.
– Vi såg det inte komma, säger Börje Berntsson ironiskt, och citerar en känd politiker.
– Man måste lokalt ta tag i sina lokala producenter och se till så att de inte lägger ner.
Genom att handla lokalt i fredstid, säkrar man att det finns lokala producenter i krigstid.
Men det krävs åtgärder från regeringen också. Skatterna på energi måste sänkas. Sverige kan inte ha högre skatter än alla andra länder. Och samtidigt tro att vi ska kunna behålla en egen livsmedelsproduktion. Nivåerna måste vara rimliga så svenskt jordbruk kan konkurrera.
– Man måste sänka skatten på diesel, säger Börje Berntsson.
Men även den höga skatten på el påverkar bönderna negativt. Det påverkar exempelvis priset på konstgödsel. Men också importen av naturgas, som blivit mycket dyrare. Norska producenten av konstgödsel, Yara, har varnat för en livsmedelskris i Europa, när producenter av konstgödsel minskar sin produktion.
I Sverige förvärras problemen av höga ambitioner när det gäller miljö och klimat som gör att svenska bönder inte kan konkurrera. Och priset på konstgödsel började skena innan Putin anföll Ukraina.
– Det är miljörörelsen i Sverige som har satt Sverige i den här sitsen. Det är miljörörelsen som har skapat det här problemen, säger Börje Berntsson.
– Det är miljörörelsen som är orsak till den här situationen.
Det handlar om att säkra tillgången på mat för den egna befolkningen.
– Det största hotet är att ett stort antal svenska producenter säger att de inte klarar de här kostnaderna. Insatsvaror och energi har blivit för dyrt.
– Vi ska hela tiden leverera till ett världsmarknadspris.
Det är främst de höga skatterna på energi, främst el och diesel, samt reduktionsplikten som ligger långt över nivån i EU, som orsakar att jordbruket nu blir olönsamt.
– Det är en ren lögn när regeringen skyller kostnadsläget på Putin och världsmarknaden. Putin påverkar inte skatterna i Sverige.
Göran Åhrén

”Putin påverkar inte
skatterna
i Sverige”

”Maten är inget utsläpp”

”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna.
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits.
Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre.

”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.

Kostråd förnekar fotosyntesen

Ensidig fokus på utsläpp leder fel

Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.

Man förstår inte
Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför.
Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.

”Räknas globalt”
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Om det ska bli rätt
måste man
räkna rätt”

Köttdebatten bygger på felräkning

Regionens jakt på kor fortsätter

”Vi får hoppas att kommunerna är klokare än regionen”

Västra Götaland fortsätter att lägga sig i vad skolelever och patienter i kommunerna äter för mat. Man påstår att maten vi äter innebär ett utsläpp. Och genom sina så kallade klimatbudgetar försöker man påverka kommuner och konsumenter att reducera sin utsläpp.
Det är ett märkligt synsätt och det finns många problem med detta.
Västra Götalandsregionen driver tillsammans med länsstyrelsen projektet ”Klimat 2030. Västra Götaland ställer om.”
”Takten i klimatarbetet behöver öka om klimatmålen ska nås”, skriver regionen på sin hemsida.
För att nå målen samverkar regionen med ”aktörer från alla samhällssektorer och nivåer”. I det arbetet försöker man nu bland annat påverka kommunerna i regionen att att arbetet med upphandling och servering av mat.
Regionen har antagit en koldioxidbudget som visar hur mycket utsläppen måste minska årligen. I denna budget har man bland annat räknat ut hur mycket utsläpp av koldioxid en portion mat i kommunernas verksamhet får orsaka.
Kommuner uppmanas att räkna varje hekto koldioxid för en måltid. Kommunerna ska helst hålla sig till nio hekto, eller 0,9 kilo koldioxidekvivalenter per portion. Med den snäva gräns man satt upp finns inget utrymme för att servera kött, eller andra animaliska proteiner. Detta kan få allvarliga konsekvenser, inte bara för svenskt jordbruk, utan också för skolbarnen.
Problemet är att allt bygger på en felräkning. Ny forskning visar att kornas påverkan på klimatet har överdrivits. (Per Frankelius m fl) Man har inte räknat med den kolinlagring som sker inom jordbruket, inte heller det faktum att kor ingår i ett kretslopp som tillhör den korta kolcykeln.
Man fokuserar enbart på utsläpp.
Räknar man med kolinlagringen så är inte jordbruket något problem för klimatet, eftersom man lagrar mer kol än man släpper ut. När vi frågar regionen om detta får vi svaret att kolinlagringen räknas globalt.
Korna släpper ifrån sig metan. Men även IPCC medger att metanets inverkan på klimatet har överdrivits. Metan har en omloppstid i atmosfären på bara åtta till tio år. Metanets påverkan är därför kortvarig.
Man måste också skilja på det långa och det korta kretsloppet. Kor äter gräs som lagrat kol ur atmosfären. Fossila bränslen tillhör det långa kretsloppet. Kol som varit lagrat länge frigörs vid förbränning av fossila bränslen. Det innebär ett tillskott. Kor innebär inget tillskott.
Regionen har inte tagit till sig den senaste forskningen när det gäller kornas påverkan på klimatet. Och man blandar den korta kolcykeln med den långa. Man fattar alltså beslut på felaktiga grunder. Det finns ingen verklighetsförankring.
Allvarligt är också att regionen angriper det människor behöver varje dag. Barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Det finns en risk att barnen tar skada av att äta enbart vegetarisk mat. Potatis och purjolökssoppa är bara kolhydrater. Det finns inget protein i soppan.
Måltiderna i sig har ingen klimatpåverkan. Det är bundet kol på trallriken.
Regionen liksom skolmatsakademin borde ta till sig fakta, istället för att okritiskt importera klimatbudgetar från en engelsk lobbyorganisation som enbart bygger på utsläpp.
De länder som släpper ut mest koldioxid, som Kina och Indien, kommer inte att minska sina utsläpp. Istället kommer man att öka utsläppen. Sveriges andel av världens totala klimatutsläpp är bara en promille. Vad vi än gör så har det därför mycket liten effekt på klimatet.
Eftersom man överdrivit svenska kors påverkan på klimatet kommer det inte att ha någon effekt att minska konsumtionen av kött och mjölkprodukter. Västra Götalands kampanj kommer därför inte att ha någon praktisk betydelse i den delen. Att lura skolbarnen att sluta äta kött är en meningslös handling. Men den får negativa konsekvenser för Sveriges jordbruk, och för de skolelever som inte får animaliska proteiner.
Man får därför hoppas att det finns politiker i kommunerna som är klokare än de i regionen som fortfarande tror att våra kor är klimatbovar.
Börje Berntsson
Lantbrukare Varekil

”Man får hoppas
att kommunerna
är klokare än regionen”

Om att sila mygg

Om att sila mygg och svälja kameler. Regionen fortsätter sin kampanj mot kött. Påverkade av skickliga lobbyorganisationer. Den stora frågan är varför samhället lägger så mycket resurser på små källor av utsläpp, medan man låter industrin som släpper ut de stora mängderna fortsätta som förut. Lantbrukare Börje Berntsson skriver om konsekvenserna av regionens krav på att varje portion i skolmaten bara får släppa ut 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer kommunerna detta kan skolorna inte servera kött. Det tragiska är att allt bygger på en felräkning. Forskning visar att jordbrukets klimatpåverkan överdrivs.
Samtidigt kan SSAB importera 1,8 miljoner ton kol som förbränns i företagets masugnar i Sverige. SSAB är befriade från skatt och har en generös tilldelning av utsläppsrätter från EU. De får tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker, men bönderna får inte räkna den kolinlagring som sker när deras grödor växer, skriver Börje Berntsson. Hur är detta möjligt?

Snäva klimatkrav på varje portion

Skicklig lobby bakom regionens anti-kött-kampanj

Regionen fortsätter sin kampanj mot kött i skolorna. Genom snäva klimatkrav på varje portion gör man det omöjligt för kommunerna att servera kött till barnen. Politiken vägrar ta till sig ny forskning som visar att allt bygger på en felräkning.

Västra Götalandsregionen har inte ändrat sin klimatstrategi trots allvarliga invändningar om att den bygger på felaktiga beräkningar. Fortfarande har man med ett krav om att skolmaten inte får släppa ut mer än 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer man detta innebär det att skolorna inte kan servera kött en enda dag i veckan.
Uträkningen bygger dock på en felräkning. Per Frankelius forskning har visat att köttet inte har den negativa påverkan på klimatet som de institut som regionen bygger sina klimatbudgetar på påstår.
Det allvarliga är att barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Regionen borde därför inte kunna ha kostråd som innebär att skolbarnens mentala och fysiska hälsa riskerar att ta skada.

Bygger på fel data
Ett antal lobbyister förklädda till forskare påverkar inte bara allmänheten, utan även politiken. Ett antal myndigheter jobbar just nu för att ta fram näringsrekommendationer för Skandinavien. De motiverar sitt arbete genom att hänvisa till forskare på Chalmers, och artiklar publicerade i den brittiska tidskriften The Lancet.
Budskapet är att vi drastiskt måste ändra vårt konsumtionsmönster. Allt för att rädda klimatet.
Det är bara ett litet problem. Alltihop bygger på felaktiga data. ”Forskarna” har överdrivit jordbrukets klimatpåverkan, genom att inte ta med fotosyntesen, den kolinlagring som sker när grödor växer. Per Frankelius forskning visar att jordbruket av allt att döma är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt. Resultatet av hans forskning har presenterats i en artikel som granskats och publicerats i den vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal.

Mer sårbara
Sverige kan producera mat så det räcker om vi kan använda betande djur som ger oss mjölk- och köttprodukter. Lägger vi ner den produktionen blir vi ännu mer beroende av import, och mer sårbara vid kriser och konflikter.
Västra Götalandsregionen har försvarat sin kampanj med att; ”Vi grundar våra ställningstaganden på vetenskap.” Men är det vetenskap? De har hämtat sina klimatbudgetar från ett institut som i grunden ägnar sig åt lobbyverksamhet, och som i sin tur har köpt in modellen av ett liknande institut i England. Det handlar inte om oberoende vetenskap, eller grundforskning.
Flera av ”forskarna” blandar dessutom ihop forskning med propaganda och ekonomiskt vinstdrivande verksamhet. Många artiklar är färgade av forskarnas egen uppfattning om djurhållning eller vad man ska äta. Det finns ekonomiska intressen inblandade.
Eftersom de inte har räknat med fotosyntesen kan det aldrig bli rätt på sista raden.
Det allvarliga är hur dessa krafter, som i grunden är politiska, påverkar politiken.

Sila mygg
Miljönämnden i Västra Götalandsregionen lyssnar inte på vetenskapen. Istället lyssnar man på institut som enligt egen utsago arbetar i gränslandet mellan forskning, politik och näringsliv. Det vill säga rena lobbyorganisationer.
Dessa bygger sina klimatbudgetar på de siffror som Per Frankelius visat enbart räknar utsläpp. Kon ingår i ett kretslopp. Den tillför inte ny koldioxid till atmosfären. Det gör däremot förbränning av fossila bränslen som kol och olja.
När man väger olika utsläppskällor mot varandra så kanske man bör ta med de stora utsläppskällorna. Jordbruket är en av de minsta. Ändå hackar alla på jordbruket.
Den största enskilda källan till utsläpp är SSAB. Därefter kommer Cementa på Slite. Och oljeindustrierna.
Vad är viktigast? Stridsvagnar eller mat till våra skolbarn?
Debatten påverkas av att många av miljöaktivisterna också är veganer och djurrättsaktivister. Kötthatet får allt större utrymme i våra medier.

SSAB är värst
SSAB importerade 1,8 miljoner ton kol, bland annat från Australien, som förbränns i företagets masugnar i Sverige. De borde betala en energiskatt bara för kolet på en miljard kronor. Men stålindustrin har undantag och betalar därför ingenting.
SSAB släpper ut 4,9 miljoner ton växthusgaser, och skulle ha betalat en koldioxidskatt på 5,6 miljarder kronor. Men SSAB köper utsläppsrätter av EU, och har ett överskott av utsläppsrätter. Företaget betalar mellan 10 och 20 kronor per ton, samtidigt som en villaägare betalar 1 600 kronor per ton i skatt.
Bolaget kan alltså fortsätta släppa ut koldioxid. Enligt SSAB bygger dessa skattelättnader på ”en politisk önskan om att värna en konkurrenskraftig industri.” (Källa: SVT)
Statliga SSAB kommer alltså billigt undan. Men var finns den politiska önskan att värna konkurrenskraften i det svenska jordbruket?
Man säljer en rätt till industrin att tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker. Men man vägrar låta bönder tillgodoräkna sig den kolinlagring som sker när deras grödor växer.

Köp av utsläppsrätt
Det är inte bara ståltillverkningen som kan fortsätta släppa ut koldioxid. Andra branscher som släpper ut stora mängder är cement och olja. Tillsammans står dessa för huvuddelen av de svenska utsläppen. Men de kan alltså fortsätta genom att köpa sig utsläppsrätter.
Miljöaktivister och medier framställer istället kon och jordbruket som den stora klimatboven. Trots att flera forskare visat att detta bygger på felräkningar. Och som en konsekvens av detta, ska skolbarnen på Orust sluta äta kött i skolan. Det är i alla fall vad regionen vill.
En undersökning som livsmedelsverket gjort visar att en klar majoritet av skolbarnen vill att skolan också serverar kött. Frågan är vad som skulle hända om skolbarnen på Orust också kunde köpa sig utsläppsrätter, för att få en allsidig kost och kunna utveckla sin hjärna.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Vad skulle hända

om skolbarnen på Orust

också kunde köpa utsläppsrätter”

”Alla räknar fel”

Lantbrukare Börje Berntsson har ringt runt till några myndigheter och organisationer och frågat om de räknar med fotosyntesen när de beräknar jordbrukets påverkan på klimatet. Och svaren han fått är mycket intressanta. Hans slutsats är att alla räknar fel. Och han stöder sig bland annat på den svenske forskaren Per Frankelius, men också på andra källor. Börje Berntsson är kritisk till Naturvårdsverkets utpekande av jordbruket som en bransch som inte lyckats så bra i klimatarbetet. Det är en felaktig slutsats hävdar han, och det ger en felaktig bild av jordbruket som negativt för klimatet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_9827.jpg
Börje Berntsson på föräldragården Skörtorp, framför ladugården som hans far byggde.

”Hur kan det bli rätt…
när alla räknar fel”

Alla räknar fel. Det är Börje Berntssons slutsats av en omfattande rundringning till en rad organisationer och institut. Ingen tar med kolinlagringen som sker när grödor växer. Jordbrukets negativa klimatpåverkan överdrivs därför.

– Alla vet att fotosyntesen är förutsättningen för allt liv på Jorden. Men ändå har man inte tagit med den i kalkylen. En konsekvens av det är att man skuldbelägger jordbruket på felaktiga grunder, säger lantbrukare Börje Berntsson.
Naturvårdsverket framställer jordbruket som en bransch som inte minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det är den bild man får om man bara räknar utsläpp, utan att ta hänsyn till den kolinlagring som sker när grödor växer.
Börje Berntsson är besviken på Naturvårdsverket. Myndigheten borde i ärlighetens namn säga att en åker, beroende på skördenivån binder sex till åtta gånger mer koldioxid än vad som släpps ut med de insatser som görs.
Som före detta mjölkbonde har Börje Berntsson svårt att acceptera att kor utmålas som klimatbovar, och han har i en serie debattartiklar i olika medier kritiserat regionen för att lura skolbarn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Det är en ren lögn, menar han.

”Ingen räknar rätt”
Men det är inte bara Naturvårdsverket och regionen som skuldbelägger jordbruket. Börje Berntsson har ringde runt till ett stort antal företag, myndigheter och organisationer. Och han fick i stort sett samma svar överallt. Ingen tar med kolinlagringen i kalkylen.
Varken jordbruksverket eller naturvårdsverket har med fotosyntesen i sina beräkningar. Men de är inte ensamma.
Listan på organisationer, konsultföretag och institutioner som Börje Berndtsson varit i kontakt med kan göras lång. Han nämner några. Västra Götalandsregionen. RISE. Hushållningssällskapet. Lantmännen. Och LRF. Alla räknar på samma sätt.
Det märkliga var att inte ens de ekonomiska föreningarna inom den gröna näringen räknar rätt.
– Ingen räknar med fotosyntesen. Det är skandal, säger Börje Berndtsson.
Inte ens Lantbrukarnas riksförbunds egna experter räknar alltså med fotosyntesen.
– Det är så jag har uppfattat det, säger Börje Berntsson.
Han har talat med experter och tjänstemän som arbetar på LRF.
– På något sätt kan man inte säga rent ut att vi använder samma mall, samma beräkningsgrund som våra myndigheter gör.
Men det är ändå så det fungerar, hävdar Börje Berntsson.
– Det är själva kärnfrågan. Vi använder de databaser som är tillgängliga, säger de flesta.

Räknar bara utsläpp
Dessa institutioner spelar en viktig roll för hur jordbruket betraktas och behandlas i Sverige. Även en organisation som Hushållningssällskapet, som står de gröna näringarna nära, räknar på samma sätt som svenska myndigheter.
– Nej, den har vi inte med. Vi behöver räkna lika dant allihop, säger en tjänsteman på Hushållningssällskapet, berättar Börje Berndtsson.
– Svenska myndigheter jobbar lika dant och beskyller lantbruket för något som inte är sant. Jordbruket lagrar ju mer kol än man släpper ut, säger Börje Berndtsson.
Han är mycket kritisk till att alla räknar på samma sätt.
– Man pratar bara om utsläpp.
Han tar ett exempel.
– RISE har gjort en lista på matens påverkan. Där talar man om si och så mycket utsläpp per portion. Men man har inte räknat med kolinlagringen som sker när grödorna växer.
– Felet är att det inte är ett gasmoln man har på tallriken. Det är bundet kol man har i den här portionen. Och då kan det inte utgöra ett utsläpp.
Och av den mat vi äter återgår inte allt i gasform som ofta påstås.

Stöd av forskning
Börje Berntsson tycker det är märkligt att det blivit en sådan fokus på maten. När de största källorna till växthusgaser i själva verket är industrin.
– Istället för att tala om de industrier som står för de stora utsläppen av koldioxid, som exempelvis SSAB, Cementa och oljeraffinaderierna, så hackar man på den näring som binder kol, säger Börje Berntsson.
Man överdriver alltså matens negativa påverkan på klimatet. Om jordbruket är en kolsänka, då är maten inget problem för klimatet.
Istället odlas ett synsätt att jordbruket är ett problem både för miljön och klimatet. Och det är helt enkelt inte sant.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Börje Berntsson räknar rätt och alla andra räknar fel. Men Börje Berntsson stöder sig på forskning.
Den svenske forskaren Per Frankelius har tagit fram siffrorna på spannmålsodlingen i världen och visat att enbart spannmål lagrar kol motsvarande drygt hälften av hela jordbrukets utsläpp.
– Det återstår att ta fram siffrorna för vallodlingen som antagligen är mycket större än för spannmål. Vallodlingens rötter är mycket mer omfattande, säger Börje Berndtsson.
Beräkningar gjorda av forskarna har visat att jordbruket sannolikt lagrar betydligt mer kol än man släpper ut.

Alla jamsar med
– Den stora gåtan är varför LRF inte gör något åt det här, säger Börje Berndtsson.
Inte ens näringen själv har med fotosyntesen i sina beräkningar. Och det har hållit på ganska länge.
Men alla jamsar med, och accepterar de uppgifter som miljöinstituten tar fram, utan att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget. Det var först när Per Frankelius granskade dokumenten som det uppdagades att man inte räknat med kolinlagringen.
– Det är ett räknesätt som skuldbelägger en näring som egentligen är lösningen på problemet. Det är de gröna näringarna som står för kolbindningen.
De gröna näringarna förvandlar koldioxid, som växterna tar ifrån luften, till fast materia. Havre, vete, korn med mera. Huvuddelen av detta förblir fast materia.
”Av jord är du kommen…jord skall du åter varda.” Remember! Det är ju så det är.
– Det är oerhört märkligt att man räknar på ett sätt som alla vet är fel. Lantmännen, exempelvis, vet att det här är fel.
– Alla som har någon kunskap om näringen vet att fotosyntesen är förutsättningen för näringen och att hela vår civilisation är en frukt av fotosyntesen.
– Om de inte förstår, eller inte vill förstå, då räknar man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.

Märklig systemgräns
En annan faktor som missgynnar jordbruket är de så kallade systemgränserna. Hur man resonerar där varierar mellan olika sektorer i samhället.
– Man har satt en systemgräns för livsmedel när de konsumeras, säger Börje Benrtsson.
Utsläppen från tio miljoner människors konsumtion av mat belastar jordbruket.
– Man kastar det tillbaka på lantbruket. Det är lantbrukets utsläpp. I verkligheten är det konsumenternas.
Men där är man inte konsekvent. Ett märkligt faktum är att om man eldar upp spannmålen, istället för att äta upp den, då får man räkna med kolinlagringen.
För flera andra branscher drar man systemgränsen på ett mer gynnsamt sätt, det gäller exempelvis bilindustrin.
– Man skuldbelägger svenskt jordbruk för konsumenternas utsläpp, säger Börje Berndtsson.
Han menar att man satt systemgränsen fel. Man har exempelvis inte räknat med allt det som blir kvar i jorden. Man äter bara kärnan, den lilla delen av en gröda.
Hur ska man räkna istället?
– Ja, man måste naturligtvis räkna den kol som lagras i grödan.

Biologisk mångfald
Börje Berntsson är född och uppvuxen på en gård. Han blev själv lantbrukare och har levererat mjölk till Arla i över 20 år, tills en skada satte stopp. Nu är han pensionär och skriver debattartiklar istället. Och han retade upp sig rejält när skolorna på Orust satte fram skyltar i skolbespisningen där barn uppmanas att inte äta kött.
Att utmåla korna som ett stort problem för miljö och klimat köper inte Börje Berntsson.
Korna är i själva verket en förutsättning för den biologiska mångfalden.
– När jag själv hade kor, då kunde vi inte ha ett fönster öppet. Nu är flugorna borta, och då är stararna borta. Om vi inte har djur, då dör insekterna ut.
– Ju fler betande djur, desto fler insekter. Desto fler fåglar.
Om vi ska importera vegansk mat, och sluta producera kött och mejerivaror, då tar vi död på det värdefulla djurliv som bidrar till den biologiska mångfalden.
– Man tar död på djurlivet, och man tar död på landsbygden.
Göran Åhrén

”Man tar död på djurlivet

och man tar död

på landsbygden”