Om att sila mygg

Om att sila mygg och svälja kameler. Regionen fortsätter sin kampanj mot kött. Påverkade av skickliga lobbyorganisationer. Den stora frågan är varför samhället lägger så mycket resurser på små källor av utsläpp, medan man låter industrin som släpper ut de stora mängderna fortsätta som förut. Lantbrukare Börje Berntsson skriver om konsekvenserna av regionens krav på att varje portion i skolmaten bara får släppa ut 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer kommunerna detta kan skolorna inte servera kött. Det tragiska är att allt bygger på en felräkning. Forskning visar att jordbrukets klimatpåverkan överdrivs.
Samtidigt kan SSAB importera 1,8 miljoner ton kol som förbränns i företagets masugnar i Sverige. SSAB är befriade från skatt och har en generös tilldelning av utsläppsrätter från EU. De får tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker, men bönderna får inte räkna den kolinlagring som sker när deras grödor växer, skriver Börje Berntsson. Hur är detta möjligt?

Snäva klimatkrav på varje portion

Skicklig lobby bakom regionens anti-kött-kampanj

Regionen fortsätter sin kampanj mot kött i skolorna. Genom snäva klimatkrav på varje portion gör man det omöjligt för kommunerna att servera kött till barnen. Politiken vägrar ta till sig ny forskning som visar att allt bygger på en felräkning.

Västra Götalandsregionen har inte ändrat sin klimatstrategi trots allvarliga invändningar om att den bygger på felaktiga beräkningar. Fortfarande har man med ett krav om att skolmaten inte får släppa ut mer än 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer man detta innebär det att skolorna inte kan servera kött en enda dag i veckan.
Uträkningen bygger dock på en felräkning. Per Frankelius forskning har visat att köttet inte har den negativa påverkan på klimatet som de institut som regionen bygger sina klimatbudgetar på påstår.
Det allvarliga är att barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Regionen borde därför inte kunna ha kostråd som innebär att skolbarnens mentala och fysiska hälsa riskerar att ta skada.

Bygger på fel data
Ett antal lobbyister förklädda till forskare påverkar inte bara allmänheten, utan även politiken. Ett antal myndigheter jobbar just nu för att ta fram näringsrekommendationer för Skandinavien. De motiverar sitt arbete genom att hänvisa till forskare på Chalmers, och artiklar publicerade i den brittiska tidskriften The Lancet.
Budskapet är att vi drastiskt måste ändra vårt konsumtionsmönster. Allt för att rädda klimatet.
Det är bara ett litet problem. Alltihop bygger på felaktiga data. ”Forskarna” har överdrivit jordbrukets klimatpåverkan, genom att inte ta med fotosyntesen, den kolinlagring som sker när grödor växer. Per Frankelius forskning visar att jordbruket av allt att döma är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt. Resultatet av hans forskning har presenterats i en artikel som granskats och publicerats i den vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal.

Mer sårbara
Sverige kan producera mat så det räcker om vi kan använda betande djur som ger oss mjölk- och köttprodukter. Lägger vi ner den produktionen blir vi ännu mer beroende av import, och mer sårbara vid kriser och konflikter.
Västra Götalandsregionen har försvarat sin kampanj med att; ”Vi grundar våra ställningstaganden på vetenskap.” Men är det vetenskap? De har hämtat sina klimatbudgetar från ett institut som i grunden ägnar sig åt lobbyverksamhet, och som i sin tur har köpt in modellen av ett liknande institut i England. Det handlar inte om oberoende vetenskap, eller grundforskning.
Flera av ”forskarna” blandar dessutom ihop forskning med propaganda och ekonomiskt vinstdrivande verksamhet. Många artiklar är färgade av forskarnas egen uppfattning om djurhållning eller vad man ska äta. Det finns ekonomiska intressen inblandade.
Eftersom de inte har räknat med fotosyntesen kan det aldrig bli rätt på sista raden.
Det allvarliga är hur dessa krafter, som i grunden är politiska, påverkar politiken.

Sila mygg
Miljönämnden i Västra Götalandsregionen lyssnar inte på vetenskapen. Istället lyssnar man på institut som enligt egen utsago arbetar i gränslandet mellan forskning, politik och näringsliv. Det vill säga rena lobbyorganisationer.
Dessa bygger sina klimatbudgetar på de siffror som Per Frankelius visat enbart räknar utsläpp. Kon ingår i ett kretslopp. Den tillför inte ny koldioxid till atmosfären. Det gör däremot förbränning av fossila bränslen som kol och olja.
När man väger olika utsläppskällor mot varandra så kanske man bör ta med de stora utsläppskällorna. Jordbruket är en av de minsta. Ändå hackar alla på jordbruket.
Den största enskilda källan till utsläpp är SSAB. Därefter kommer Cementa på Slite. Och oljeindustrierna.
Vad är viktigast? Stridsvagnar eller mat till våra skolbarn?
Debatten påverkas av att många av miljöaktivisterna också är veganer och djurrättsaktivister. Kötthatet får allt större utrymme i våra medier.

SSAB är värst
SSAB importerade 1,8 miljoner ton kol, bland annat från Australien, som förbränns i företagets masugnar i Sverige. De borde betala en energiskatt bara för kolet på en miljard kronor. Men stålindustrin har undantag och betalar därför ingenting.
SSAB släpper ut 4,9 miljoner ton växthusgaser, och skulle ha betalat en koldioxidskatt på 5,6 miljarder kronor. Men SSAB köper utsläppsrätter av EU, och har ett överskott av utsläppsrätter. Företaget betalar mellan 10 och 20 kronor per ton, samtidigt som en villaägare betalar 1 600 kronor per ton i skatt.
Bolaget kan alltså fortsätta släppa ut koldioxid. Enligt SSAB bygger dessa skattelättnader på ”en politisk önskan om att värna en konkurrenskraftig industri.” (Källa: SVT)
Statliga SSAB kommer alltså billigt undan. Men var finns den politiska önskan att värna konkurrenskraften i det svenska jordbruket?
Man säljer en rätt till industrin att tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker. Men man vägrar låta bönder tillgodoräkna sig den kolinlagring som sker när deras grödor växer.

Köp av utsläppsrätt
Det är inte bara ståltillverkningen som kan fortsätta släppa ut koldioxid. Andra branscher som släpper ut stora mängder är cement och olja. Tillsammans står dessa för huvuddelen av de svenska utsläppen. Men de kan alltså fortsätta genom att köpa sig utsläppsrätter.
Miljöaktivister och medier framställer istället kon och jordbruket som den stora klimatboven. Trots att flera forskare visat att detta bygger på felräkningar. Och som en konsekvens av detta, ska skolbarnen på Orust sluta äta kött i skolan. Det är i alla fall vad regionen vill.
En undersökning som livsmedelsverket gjort visar att en klar majoritet av skolbarnen vill att skolan också serverar kött. Frågan är vad som skulle hända om skolbarnen på Orust också kunde köpa sig utsläppsrätter, för att få en allsidig kost och kunna utveckla sin hjärna.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Vad skulle hända

om skolbarnen på Orust

också kunde köpa utsläppsrätter”

”Alla räknar fel”

Lantbrukare Börje Berntsson har ringt runt till några myndigheter och organisationer och frågat om de räknar med fotosyntesen när de beräknar jordbrukets påverkan på klimatet. Och svaren han fått är mycket intressanta. Hans slutsats är att alla räknar fel. Och han stöder sig bland annat på den svenske forskaren Per Frankelius, men också på andra källor. Börje Berntsson är kritisk till Naturvårdsverkets utpekande av jordbruket som en bransch som inte lyckats så bra i klimatarbetet. Det är en felaktig slutsats hävdar han, och det ger en felaktig bild av jordbruket som negativt för klimatet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_9827.jpg
Börje Berntsson på föräldragården Skörtorp, framför ladugården som hans far byggde.

”Hur kan det bli rätt…
när alla räknar fel”

Alla räknar fel. Det är Börje Berntssons slutsats av en omfattande rundringning till en rad organisationer och institut. Ingen tar med kolinlagringen som sker när grödor växer. Jordbrukets negativa klimatpåverkan överdrivs därför.

– Alla vet att fotosyntesen är förutsättningen för allt liv på Jorden. Men ändå har man inte tagit med den i kalkylen. En konsekvens av det är att man skuldbelägger jordbruket på felaktiga grunder, säger lantbrukare Börje Berntsson.
Naturvårdsverket framställer jordbruket som en bransch som inte minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det är den bild man får om man bara räknar utsläpp, utan att ta hänsyn till den kolinlagring som sker när grödor växer.
Börje Berntsson är besviken på Naturvårdsverket. Myndigheten borde i ärlighetens namn säga att en åker, beroende på skördenivån binder sex till åtta gånger mer koldioxid än vad som släpps ut med de insatser som görs.
Som före detta mjölkbonde har Börje Berntsson svårt att acceptera att kor utmålas som klimatbovar, och han har i en serie debattartiklar i olika medier kritiserat regionen för att lura skolbarn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Det är en ren lögn, menar han.

”Ingen räknar rätt”
Men det är inte bara Naturvårdsverket och regionen som skuldbelägger jordbruket. Börje Berntsson har ringde runt till ett stort antal företag, myndigheter och organisationer. Och han fick i stort sett samma svar överallt. Ingen tar med kolinlagringen i kalkylen.
Varken jordbruksverket eller naturvårdsverket har med fotosyntesen i sina beräkningar. Men de är inte ensamma.
Listan på organisationer, konsultföretag och institutioner som Börje Berndtsson varit i kontakt med kan göras lång. Han nämner några. Västra Götalandsregionen. RISE. Hushållningssällskapet. Lantmännen. Och LRF. Alla räknar på samma sätt.
Det märkliga var att inte ens de ekonomiska föreningarna inom den gröna näringen räknar rätt.
– Ingen räknar med fotosyntesen. Det är skandal, säger Börje Berndtsson.
Inte ens Lantbrukarnas riksförbunds egna experter räknar alltså med fotosyntesen.
– Det är så jag har uppfattat det, säger Börje Berntsson.
Han har talat med experter och tjänstemän som arbetar på LRF.
– På något sätt kan man inte säga rent ut att vi använder samma mall, samma beräkningsgrund som våra myndigheter gör.
Men det är ändå så det fungerar, hävdar Börje Berntsson.
– Det är själva kärnfrågan. Vi använder de databaser som är tillgängliga, säger de flesta.

Räknar bara utsläpp
Dessa institutioner spelar en viktig roll för hur jordbruket betraktas och behandlas i Sverige. Även en organisation som Hushållningssällskapet, som står de gröna näringarna nära, räknar på samma sätt som svenska myndigheter.
– Nej, den har vi inte med. Vi behöver räkna lika dant allihop, säger en tjänsteman på Hushållningssällskapet, berättar Börje Berndtsson.
– Svenska myndigheter jobbar lika dant och beskyller lantbruket för något som inte är sant. Jordbruket lagrar ju mer kol än man släpper ut, säger Börje Berndtsson.
Han är mycket kritisk till att alla räknar på samma sätt.
– Man pratar bara om utsläpp.
Han tar ett exempel.
– RISE har gjort en lista på matens påverkan. Där talar man om si och så mycket utsläpp per portion. Men man har inte räknat med kolinlagringen som sker när grödorna växer.
– Felet är att det inte är ett gasmoln man har på tallriken. Det är bundet kol man har i den här portionen. Och då kan det inte utgöra ett utsläpp.
Och av den mat vi äter återgår inte allt i gasform som ofta påstås.

Stöd av forskning
Börje Berntsson tycker det är märkligt att det blivit en sådan fokus på maten. När de största källorna till växthusgaser i själva verket är industrin.
– Istället för att tala om de industrier som står för de stora utsläppen av koldioxid, som exempelvis SSAB, Cementa och oljeraffinaderierna, så hackar man på den näring som binder kol, säger Börje Berntsson.
Man överdriver alltså matens negativa påverkan på klimatet. Om jordbruket är en kolsänka, då är maten inget problem för klimatet.
Istället odlas ett synsätt att jordbruket är ett problem både för miljön och klimatet. Och det är helt enkelt inte sant.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Börje Berntsson räknar rätt och alla andra räknar fel. Men Börje Berntsson stöder sig på forskning.
Den svenske forskaren Per Frankelius har tagit fram siffrorna på spannmålsodlingen i världen och visat att enbart spannmål lagrar kol motsvarande drygt hälften av hela jordbrukets utsläpp.
– Det återstår att ta fram siffrorna för vallodlingen som antagligen är mycket större än för spannmål. Vallodlingens rötter är mycket mer omfattande, säger Börje Berndtsson.
Beräkningar gjorda av forskarna har visat att jordbruket sannolikt lagrar betydligt mer kol än man släpper ut.

Alla jamsar med
– Den stora gåtan är varför LRF inte gör något åt det här, säger Börje Berndtsson.
Inte ens näringen själv har med fotosyntesen i sina beräkningar. Och det har hållit på ganska länge.
Men alla jamsar med, och accepterar de uppgifter som miljöinstituten tar fram, utan att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget. Det var först när Per Frankelius granskade dokumenten som det uppdagades att man inte räknat med kolinlagringen.
– Det är ett räknesätt som skuldbelägger en näring som egentligen är lösningen på problemet. Det är de gröna näringarna som står för kolbindningen.
De gröna näringarna förvandlar koldioxid, som växterna tar ifrån luften, till fast materia. Havre, vete, korn med mera. Huvuddelen av detta förblir fast materia.
”Av jord är du kommen…jord skall du åter varda.” Remember! Det är ju så det är.
– Det är oerhört märkligt att man räknar på ett sätt som alla vet är fel. Lantmännen, exempelvis, vet att det här är fel.
– Alla som har någon kunskap om näringen vet att fotosyntesen är förutsättningen för näringen och att hela vår civilisation är en frukt av fotosyntesen.
– Om de inte förstår, eller inte vill förstå, då räknar man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.

Märklig systemgräns
En annan faktor som missgynnar jordbruket är de så kallade systemgränserna. Hur man resonerar där varierar mellan olika sektorer i samhället.
– Man har satt en systemgräns för livsmedel när de konsumeras, säger Börje Benrtsson.
Utsläppen från tio miljoner människors konsumtion av mat belastar jordbruket.
– Man kastar det tillbaka på lantbruket. Det är lantbrukets utsläpp. I verkligheten är det konsumenternas.
Men där är man inte konsekvent. Ett märkligt faktum är att om man eldar upp spannmålen, istället för att äta upp den, då får man räkna med kolinlagringen.
För flera andra branscher drar man systemgränsen på ett mer gynnsamt sätt, det gäller exempelvis bilindustrin.
– Man skuldbelägger svenskt jordbruk för konsumenternas utsläpp, säger Börje Berndtsson.
Han menar att man satt systemgränsen fel. Man har exempelvis inte räknat med allt det som blir kvar i jorden. Man äter bara kärnan, den lilla delen av en gröda.
Hur ska man räkna istället?
– Ja, man måste naturligtvis räkna den kol som lagras i grödan.

Biologisk mångfald
Börje Berntsson är född och uppvuxen på en gård. Han blev själv lantbrukare och har levererat mjölk till Arla i över 20 år, tills en skada satte stopp. Nu är han pensionär och skriver debattartiklar istället. Och han retade upp sig rejält när skolorna på Orust satte fram skyltar i skolbespisningen där barn uppmanas att inte äta kött.
Att utmåla korna som ett stort problem för miljö och klimat köper inte Börje Berntsson.
Korna är i själva verket en förutsättning för den biologiska mångfalden.
– När jag själv hade kor, då kunde vi inte ha ett fönster öppet. Nu är flugorna borta, och då är stararna borta. Om vi inte har djur, då dör insekterna ut.
– Ju fler betande djur, desto fler insekter. Desto fler fåglar.
Om vi ska importera vegansk mat, och sluta producera kött och mejerivaror, då tar vi död på det värdefulla djurliv som bidrar till den biologiska mångfalden.
– Man tar död på djurlivet, och man tar död på landsbygden.
Göran Åhrén

”Man tar död på djurlivet

och man tar död

på landsbygden”