”Maten är inget utsläpp”

”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna.
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits.
Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre.

”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.

Kostråd förnekar fotosyntesen

Ensidig fokus på utsläpp leder fel

Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.

Man förstår inte
Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför.
Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.

”Räknas globalt”
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Om det ska bli rätt
måste man
räkna rätt”

Debatt

Hyllor gapade tomma när folk hamstrade i inledningen av Corona-krisen. Foto: Westsidan.

Vi måste producera mer mat

Sverige har för låg självförsörjningsgrad

Sverige importerar väldigt mycket mat. Det gör oss sårbara i kriser. Coronakrisen har visat hur sårbara vi är när samhällen och gränser stängs ner.
För att ha en bättre beredskap inför kommande kriser behöver vi öka produktionen av livsmedel. Vi behöver helt enkelt öka vår självförsörjningsgrad.
Vi är för beroende av import idag. Det borde riksdag och regering ta tag i.
Politiken måste inse hur sårbara vi är, och vidta de åtgärder som krävs. Det är egentligen obegripligt att det ska behövas en kris som denna för att alla ska inse hur allvarligt det är med en självförsörjningsgrad på runt 50 procent.

Tomma hyllor
Även LRF måste inse att det här är ett gyllene tillfälle att få allmänhetens och politikens stöd för att öka produktionen inom jordbruket. Och inte sitta fast i gamla doktriner och ideologiska låsningar. Samhället ändras snabbt just nu. Det gäller att hänga med.
Visst är det viktigt att öka lönsamheten i jordbruket. Det är naturligtvis en förutsättning för att produktionen ska öka. Men det bästa argumentet för att få allmänheten och politiken att engagera sig är nog trots allt upplevelsen av tomma hyllor i butikerna.
I åratal har vi sett hur svenskt lantbruk går utför. På Orust fanns det cirka 90 mjölkbönder när vi gick med i EU. Nu finns det nio kvar. Det borde därför finnas en stor potential att öka livsmedelsproduktionen.
De pålagor som belastar svenskt jordbruk gör att vi har stora svårigheter att konkurrera med import. En svällande byråkrati bidrar ytterligare till att vi har sämre förutsättningar.

En rad hinder
Det är en rad hinder som politiken behöver se över. Det är främst miljömässiga, men också skattemässiga hinder.
Politiken måste plocka bort några av de här hindren. Är det rimligt att jordbruket klassas som miljöfarlig verksamhet?
Man behöver se över regelverket. All tillsyn, påpekanden, föreläggande och hot om viten, leder till omfattande merarbete för jordbrukaren, ibland helt i onödan.
Danska och finska bönder har helt andra priser på bränsle, för att ta ett annat exempel.
Dessutom har vi miljöorganisationer och djurrättsaktivister som hela tiden hackar på lantbruket. Men de har inga synpunkter på att vi köper mat från länder där maten produceras under helt andra förutsättningar.

Ett uppvaknande
Om vi bestämmer oss för att öka självförsörjningsgraden så kommer efterfrågan på svenska livsmedel att öka. Finland anser att deras oberoende hänger ihop med tillgången på mat. Minskar självförsörjningsgraden, då ökar beroendet av leveranser från andra länder.
Nu är ett gyllene tillfälle att få stöd för ökad produktion av mat, och att öka självförsörjningsgraden. Vi behöver en egen produktion av av de viktigaste livsmedlen för att ha en uthållighet vid internationella kriser.
Coronakrisen visar vad som händer när det blir oro i världen och gränserna stängs ner. Det blev snabbt brist på vissa livsmedel. När hamstringsvågen var som värst gapade många hyllor tomma.
Vi måste öka livsmedelsproduktionen. Annars är Sverige illa ute. Man kan kalla det för ett uppvaknande. En klarsyn som skapar politiska förutsättningar för att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Och öka vår självförsörjningsgrad.
Börje Berndtsson

”Nu är ett gyllene tillfälle
att få stöd för ökad
produktion av mat”

Debatt


”Fantastiska världsrekord i stora världssporter kan bara slås med stenhårt arbete och en balanserad kost anpassad för oss omnivorer där kött är en naturlig del”, skriver LRF:s Robert Larsson.
Ett lysande exempel på detta är Mondo Duplantis. Hans världsrekord i stavhopp har väckt stor uppmärksamhet. I en intervju i Aftonbladet berättar han om hemligheten bakom framgångarna. Han har lagt om kost och äter nyttigare.
”Men du är inte vegetarian”, säger reportern.
”Nej, jag har alltid ätit kött och det kommer jag fortsätta med”, svarar Mondo Duplantis.

”Sverige måste bidra mer”

Stor potential öka matproduktionen

IPCC:s rapport visar att länder som Sverige måste bidra mer till ökad livsmedelsproduktion.
Sverige har bara åtta procent odlad mark och lika mycket är mark som endast kan användas som betesmark om vi vill använda den till matproduktion.
Betesbaserad köttproduktion i Sverige leder inte till utsläpp av växthusgaser på grund av landförändringar och avskogning. Med mular hävdad betesmark i Sverige är å andra sidan positivt för kolinnehållet i jorden, bevarande av den naturliga mångfalden, ökad albedoeffekt och ekosystem.

Smart markanvändning
Globalt går 70 procent av världens färskvatten till bevattning i jordbruket. I Sverige finns å andra sidan liten konkurrens mellan användningen av vatten för jordbruksändamål och andra ändamål.
Svensk boskapsproduktion som använder vatten, gräs och betesmarker i skogsbygder är därför speciella fördelar vi har att förstärka.
Vi efterlyser nu mer övergripande tänkande inom politiken.
Smart markanvändning är inte bara viktig för minskning av växthusgaser och ökad livsmedelsproduktion. Stora mängder biomassa behövs också när biologiska resurser ska ersätta fossil energi och råmaterial.

Djuren viktiga
Sverige kan svara på FNs klimatpanels rapport genom att utveckla en bättre integrerad politik, lägga mer tonvikt på utvecklingen av produktionen på såväl åkermark, betesmark som skogsmark och satsa på grunden för ökad produktion av livsmedel och biomassa i Sverige.
Djuren är viktiga för den biologiska mångfalden. Jorden får en förbättrad mullhalt från djurens gödsel. Dessutom gör djurproduktion ekologisk odling möjlig eftersom sådan inte får använda handelsgödsel. Gödsel används också till att producera grödor till de växtbaserade produkter, i alla fall de som produceras i Sverige.
I Sverige har vi mycket mark och det finns ingen konkurrens mellan växtbaserat och animalier. Däremot samverkar systemen, där växtrester och biprodukter blir foder, och gödsel från djuren används för att odla vegetabilier.
Robert Larsson