Makten över vattenkraften

Kerstin Davidson skriver i denna krönika om skenande elpriser, om det absurda att mitt i elkrisen diskutera hur mycket vi ska minska produktionen från småskalig vattenkraft, när vi istället borde underlätta för att öka produktionen. Bortfallet riskerar att bli väsentligt större än den gräns som politiken satt, skriver hon.
Krönikan var först publicerad i Blekinge Läns Tidning, BLT, och har väckt en hel del debatt. WESTSIDAN publicerar nu krönikan efter medgivande av Kerstin Davidson och Blekinge Läns Tidning.
”Sportfiskare och älvräddare har med sitt snäva särintresse fått ett orimligt stort inflytande över vår elförsörjning”, skriver Kerstin Davidson, bland annat.

Hur länge ska sportfiskarna
ha makt över vår elförsörjning?

Vinterkylan kom tidigt och skenande elpriser får det att svida i många människors plånböcker. Men mitt i den elkris vi nu bevittnar ägnar sig myndigheter åt att avveckla ren och förnybar energiproduktion.

Det handlar om vattenkraften, den småskaliga i synnerhet. Alla de runt 2.000 vattenkraftverken i landet ska miljöprövas och få moderna miljötillstånd, enligt den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen och M, C och KD. Men, har politikerna tillagt, produktionen får inte minska med mer än  1,5 terawattimmar, TWh, vilket motsvarar drygt 2 procent av vattenkraftens totala produktion.

I Ekots lördagsintervju 4 december uttryckte Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraft vid Tekniska högskolan i Stockholm, sin frustration över att debatten kring vattenkraften handlar om hur mycket produktion som ska tappas:  ”Men varför ska vi tappa över huvud taget?”

Från branschens sida har man också uttryckt oro, bortfallet kan bli väsentligt större än den begränsning politikerna angett. För tyvärr lär inte den politiska viljan räcka långt, när processerna hamnar hos länsstyrelser och miljödomstolar. Den småskaliga vattenkraften har i flera år varit hårt ansatt. Många länsstyrelser har arbetat för att så långt möjligt riva ut små kraftverk. Målet, fritt strömmande vatten, är ivrigt påhejat av föreningarna Älvräddarna och Sportfiskarna. De båda organisationerna har även satt i system att överklaga när tillstånd till fortsatt elproduktion har medgivits.

Ett argument för dem som vill avveckla de småskaliga kraftverken är att de ändå producerar så lite att det är betydelselöst för vår elförsörjning. Eller, som Sportfiskarna beskriver det på sin Facebooksida, ”en spottstyver”.

Men det är inte sant. Den samlade produktionen för de småskaliga anläggningarna är 4,5 TWh, nästan motsvarande produktionen i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck. 

Och mer kan det bli. Det finns möjligheter att utveckla den befintliga vattenkraften, vässa den med ny teknik för att öka och effektivisera produktionen. Det finns också goda möjligheter att bygga förbifarter för vandrande fisk. Vad som krävs är bland annat tillmötesgående myndigheter som vill se lösningar.

Sverige har gott om forsar och fina fiskevatten, de borde kunna tillgodose Sportfiskarnas fritidsintresse. När Älvräddarna och Sportfiskarna getts talerätt i svenska domstolar i frågor som rör vattenkraft har de med sitt snäva särintresse fått ett orimligt inflytande över allas vår elförsörjning. 

Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, i stället för att avveckla.

Kerstin Davidson

”Det enda rätta
vore att utveckla vattenkraften,
istället för att avveckla”

En del sportfiskare gör lite som de vill. Här, vid Emån, pågår flugfiske bakom skyltar om fiskeförbud.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s