Orimliga krav och juridiskt krångel präglar omprövningarna av småskalig vattenkraft. Bland kraftverksägarna är tålamodet slut. Nu vädjar man till politiken att ingripa för att få myndigheter att följa de beslut som tagits av riksdag och regering.
Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, höll årsmöte den gångna helgen. Inbjuden var socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Ezelius, Tidaholm. Han hade inte så mycket att säga, men lyssnade, och lovade att ”ta med sig” kraftverksägarnas tankar till Stockholm. Det blev en intressant diskussion. I fokus för debatten var omprövningarna som nu är igång. En deltagare talade om orimliga krav som ställs på kraftverksägarna. Länsstyrelsen har ”höjt ribban”. Flera berättade att kraven på åtgärder ökar, liksom det juridiska krånglet. Tvärt emot vad riksdagen beslutat. – Det är någon slags utnötningstaktik, säger en deltagare. Ett exempel som nämndes är Rolfsån, där det i flera fall är höga fallhöjder, och därför svårt att bygga vandringsvägar för fisk. Risken är att det slutar med utrivning. Ett annat exempel är Valboån. Myndigheterna vill inte godkänna häradsdomar, och ifrågasätter stick i stäv med riksdagens vilja, om det går att ompröva. Man vill ha nyprövning istället. Av allt att döma för att kunna göra processerna ännu mer betungande. Riksdagens beslut att nya miljötillstånd ska verkställas med omprövning istället för nyprövning syftade till att förenkla processerna och göra dem mindre kostsamma för ägarna. Detta verkar myndigheterna inte ha tagit till sig.
Delade tillstånd En annan finurlighet som jurister på en länsstyrelse kommit på, är att försöka dela på tillstånden. Äldre tillstånd omfattar bara mekanisk överföring av kraft från ett vattenhjul, hävdar man. Inte produktion av el med turbin och generator. Konsekvensen blir ännu mer komplicerade och kostsamma processer. Man respekterar alltså inte riksdagens beslut som syftade till att det skulle bli enklare. En deltagare berättade att länsstyrelsen sorterar alla ärenden till vattenenheten. Myndigheten anser tydligen inte att småskalig vattenkraft är en energifråga. Energienheten lär ha blivit tillsagd att man inte ska lägga sig i vattenkraften. ”Vatten får fiskegubbarna sköta.” En deltagare tog också upp Torp kraftverk i Munkedal. Där länsstyrelsen lastat på så omfattande krav på åtgärder att ägaren, Svenska kyrkan, valde att sälja anläggningen. Naturvårdsverket köpte kraftverket, för att lägga ner och riva ut. Staten tvingas bygga en ny damm 200 meter uppströms, eftersom sjön som regleras är vattentäkt åt Lysekils kommun. Sportfisket tjänar vid Torp 200 meter lekvatten för lax. Till en enorm kostnad.
Normsättningen Det absolut viktigaste som politiken nu borde göra är att se över miljökvalitetsnormen, hävdar en deltagare. Normsättningen är helt avgörande för hur domstolarna kommer att bedöma verksamheterna. – Den sätts helt utan politisk kontroll, säger Mats Haglund, vice ordförande i SVAF, Svensk Vattenkraftförening. – Normen sätts av en liten grupp på länsstyrelsen. Och domstolen är tvingad att följa normen. Vattendelegationens beslut går inte att överklaga. Sverige sticker ut här. Lokalsamhället har svårt att påverka normsättningen, som sköts av en liten elit. Och normsättningen kan vara helt avgörande. Det är inte rättssäkert menar en deltagare. Inte heller hänsyn till andra samhällsintressen, vilket både vattendirektivet och miljöbalken förutsätter, får något större genomslag. Att verksamheten är viktig för elproduktionen, verkar inte vara ett gångbart argument. Det mesta i processen handlar enbart om fisk, och så kallade vandringshinder. Det vill säga havsvandrande fisk, lax och havsöring. Säveån diskuterades också. Och aktivistiska aktiviteter om vattendraget. Mediabilden är ett fortsatt problem. Liksom den ensidiga fokusen på fisk. Alltför sällan diskuteras de negativa konsekvenserna av utrivningar. Trots växande lokala opinioner, exempelvis Järle kvarn och Rädda Grängen.
Misstroende Advokaten Pia Bosdotter Olsson, var med på länk, och berättade om omprövningarna. Och gav goda råd om vad man kan tänka på inför en omprövning. Hon sa bland annat att det är viktigt att kartlägga alla källor. Även historiska. Och det är viktigt att tänka på att det inte fanns några elturbiner före 1882. Hon tog också upp att myndigheterna försöker separera damm och elproduktion. Gammal hävd skulle därmed inte ha rättskraft. Under själva årsmötet höll Anders Ahlenius ett hyllningstal till styrelsen för det arbete man lagt ner. Han sa bland annat att innan VSVF bildades, så fanns det ingenstans att vända sig. En deltagare talade om att arbeta för att förmå någon i riksdagen att rikta ett misstroende mot ansvarig minister, för att regeringen inte ser till så myndigheterna följer de beslut som faktiskt tagits av en majoritet i riksdagen. Inte en, utan flera gånger. Samtliga i styrelsen omvaldes av årsmötet. Johan Hillström omvaldes som ordförande för föreningen. Erik Hallerfors var ordförande under själva årsmötet. Ett 30 tal medlemmar deltog på mötet. Göran Åhrén
Politiken beställde förenklingar. Istället har det blivit ännu mer komplicerat. Det hävdar Gunnar Olofsson, kraftverksägare från Svenljunga, som sitter i Västsvensk Vattenkraftförenings styrelse. Ytterst handlar det här om äganderätten. Men också om hur de stora bolagen köper sig fria. Och om hur myndigheter kommer överens i hemliga möten, och driver igenom sin egen vilja istället för att följa riksdagens beslut, för att sedan köra över kraftverksägarna som om man inte förstod vad ord som samråd och samverkan egentligen betyder. Läs hela Westsidans intervju med Gunnar Olofsson.
Ett av alla små vattenkraftverk i Nossan. Foto: G Åhrén
Småskalig vattenkraft
”Djävulen sitter i detaljerna”
Förslag om utrivningar får kritiken att växa
”Djävulen sitter i detaljerna”, säger Gunnar Olofsson. I grunden handlar det om äganderätten. Ska man få bruka det man äger, undrar han retoriskt. Förslag att riva har gjort situationen akut. Därför växer kritiken från kraftverksägarna.
Det handlar om den småskaliga vattenkraften. Just nu pågår pilotprojekt i syfte att ta fram rutiner för samverkan när vattenkraften ska få moderna miljövillkor. Men konflikten mellan motståndare till vattenkraften och ägarna har pågått länge. Riksdagen har beslutat om en nationell plan. En nationell fond har inrättats som har fått en central roll i arbetet med att finansiera det omfattande projektet. Kritiken växer nu mot att myndigheterna går längre än riksdag och regering bestämt. Fonden försvarar sig med att inget är bestämt. Men kraftverksägare hänvisar till de pilotprojekt som pågår just nu, där man hävdar att förslaget är att riva flera kraftverk i Tidan. Det fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av. Gunnar Olofsson från Svenljunga sitter i styrelsen för Västsvensk vattenkraftförening. Han är kritisk till hur arbetet med den nationella planen och den nationella fonden utvecklats, och hur berörda myndigheter jobbar med frågan. – Myndigheterna jobbar på i gamla spår. Med miljöfonden och pilotprojekten, säger han.
Föreslår utrivningar Det innebär bland annat att länsstyrelser föreslagit utrivningar i flera fall och hävdar att detta är nödvändigt för att uppnå miljökvalitetsnormen. – Myndigheterna har flyttat fram sina positioner genom den här samverkansprocessen, säger Gunnar Olofsson. Han är kritisk till hur miljöfonden utvecklat samverkansprocessen. Det heter att man ska samverka innan domstolsprövningen. Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit att länsstyrelserna ska leda arbetet och styra samverkansprocessen. Länsstyrelsernas roll gör processen rättsosäker, hävdar Gunnar Olofsson. – Det innebär att allt material som verksamhetsutövaren tar fram blir känt för motparterna, säger han. Det kan skapa en märklig situation eftersom länsstyrelsen sedan agerar motpart i domstolsprocessen. – Det är inte rättssäkert. Det är ju domstolen som avgör vem som får tillstånd och inte. Det innebär ju att länsstyrelsen kan syna alla kort som verksamhetsutövaren har, innan rättsprocessen.
Normerna avgör Ett annat problem är miljökvalitetsnormerna, som är juridiskt bindande. – Vattenmyndigheten sätter miljökvalitetsnormer, och uppnår man inte miljökvalitetsnormerna som vattenmyndigheten satt, så tvingas domstolen besluta om återkallelse av tillstånd och utrivning. Allt detta ger länsstyrelserna alldeles för stor makt, menar kritiska kraftverksägare. – Myndigheterna har tillverkat yxan som sedan överlämnas till domstolen, säger Gunnar Olofsson. – Folk har inte fattat att det är miljökvalitetsnormerna som avgör det här i slutändan. Gunnar Olofsson är också kritisk till hur de stora kraftbolagen agerat. De tjänar på statens kampanj mot små privata kraftverksägare. Statliga Vattenfall är majoritetsägare i Vattenkraftens miljöfond som genom sin roll i den nationella planen, har fått stor makt i omprövningsarbetet. – Att fonden springer ärenden åt den storskaliga vattenkraften, det är ställt utom allt rimligt tvivel, säger Gunnar Olofsson. Misslyckad samverkan Miljöfondens inställning avslöjades i samband med pilotprojektet i Tidan som fick kraftverksägarnas representanter att hoppa av. – Om man går in i en förhandling och säger att man ska riva ut ett antal kraftverk, då kan man ju inte förvänta sig att ägarna vill vara kvar och förhandla. Uppenbarligen förstår de inte detta, säger Gunnar Olofsson. Fonden har förnekat att man föreslagit utrivning av ett antal kraftverk, men Västsvensk Vattenkraftförening anser att det klart framgår av handlingarna. Även om förslaget ursprungligen kommer från länsstyrelserna, så finns det med i fondens handlingar. – Det är skrivet på fondens papper, med deras logga uppe till vänster. Man framför detta helt okritiskt, säger Gunnar Olofsson. Det tyder på att man inte riktigt förstår frågan, och vad det innebär för kraftverksägarna att myndigheterna går längre än riksdag och regering har bestämt.
Plan för utrivning Förslaget som fick kraftverksägarnas representanter att lämna pilotprojektet var att fyra kraftverk i Tidan skulle rivas ut. Vattenfall, som är majoritetsägare i miljöfonden, har dessutom beställt en utredning av Energiforsk om den samhällsekonomiska nyttan med småskalig vattenkraft och ”de utrivningar som väntas”. Man tycks alltså veta något som politikerna i riksdagen som fattat besluten inte vet. – Fonden har nu använt den här utredningen i pilotprojektet i Tidan, säger Gunnar Olofsson. Frågan är vad politiken kan göra i det här läget. – Se till att regeringen gör vad riksdagen har beslutat, säger Gunnar Olofsson. – Om regeringen inte gör som riksdagen vill, då finns ju bara konstitutionsutskottet. – Möjligen anser man att detta är en så liten fråga att det inte är värt att ställa till en regeringskris.
”Hemliga samtal” Den småskaliga vattenkraftens öde har stötts och blötts i flera år nu. En del av detta har skett bakom stängda dörrar. Det gäller exempelvis utredningar som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ansvarade för. Liksom de så kallade högnivåsamtalen, där ett antal generaldirektörer gjorde upp. De stora kraftbolagen har passat på att sälja sina små vattenkraftverk. Många köptes i god tro av privatpersoner, småföretagare eller kommuner. Detta sker alltså samtidigt som hemliga samtal förs om hur man ska kunna lägga ner och riva ut stora delar av den småskaliga vattenkraften. – Det rör sig om mellan 150 och 200 kraftverk, säger Gunnar Olofsson. Många av dessa kraftverk ligger i vattendrag som Tidan, Lidan och Ätran, där myndigheterna nu jobbar för att lägga ner och riva ut kraftverk. – Mot bakgrund av detta kan den storskaliga vattenkraftens agerande inte betraktas som smakligt. Först sälja ut kraftverken, och sedan agera så att de nya ägarna ska tvingas riva kraftverken. Dom borde skämmas, säger Gunnar Olofsson.
Inga förenklingar Han menar att storbolagen redan visste att många skulle rivas, när man gjorde sig av med sina små kraftverk. Men köparna, som i många fall var privatpersoner eller småföretagare, i något fall en kommun, visste det inte. Man kan fråga sig varför de i så fall inte bara la ner kraftverken och ansökte om utrivning själva. Det hade ju varit hederligare. De förslag som kom fram i de så kallade högnivåsamtalen, och i Havs- och vattenmyndighetens egna utredningar, är till stor del det som genomförs nu. Inte det som riksdagen har beslutat. – Riksdagen har i princip beslutat att det ska införas förenklingar. Det är ingen som kan se dessa förenklingar. Det har blivit ännu mer komplicerat istället, säger Gunnar Olofsson. Meningen var att det inte skulle bli några utrivningar, möjligen något enstaka. – Dessa aktörer strävar efter att riva ut så många kraftverk som möjligt. Tror man att verksamhetsutövarna ska ledas till slaktbänken utan motstånd, undrar Gunnar Olofsson.
Storskalighet råder Mycket tyder alltså på att berörda myndigheter följer det man kom överens om i högnivåsamtalen och HaVs utredningar, snarare än det som riksdagen beslutat om. – Det är det som ligger till grund för det hela. Liksom Kammarkollegiets juridiska utredning, säger Gunnar Olofsson. – Det är en myndighet som beställt en utredning från en annan myndighet. Kammarkollegiet hade en sådan pondus att det fick ett stort genomslag. – Det är märkligt att fonden inte förstår att man inte kan gå in i en förhandling och föreslå att man ska utplåna den ena partens verksamhet. – Det är ju det konflikten handlar om. Man vill ju riva kraftverken. Och detta ska ske bara för att du är så liten och obetydlig ur ett nationellt perspektiv. – I så fall ska heller inte mindre lantbrukare och skogsbrukare accepteras. Det ska bara vara storskaligt och stora brukningsenheter. Det är typisk socialdemokratisk ideologi.
Det handlar om äganderätten – Till syvende och sist handlar det här om äganderätten. Ska man få äga och bruka det man äger? Eller är det alltid så att det allmänna ska gå före det enskilda ägandet? Det handlar också om småföretagande på landsbygden. – Ska man kunna försörja sig på landsbygden så måste man få använda de resurser som finns. Det är för mycket storstadsperspektiv i debatten. – För 50 år sedan hade detta varit otänkbart. Ägandet blir en black om foten om man inte får använda det man äger. Och samverkar man inte med miljöfonden så blir det inga pengar. Det innebär i klartext att man måste samarbeta med länsstyrelsen, för att få pengar till åtgärder, och HaV har föreslagit att länsstyrelserna ska leda samverkansgrupperna. Men även miljöfonden, som är ett privat företag med Vattenfall som majoritetsägare, kommer att få en del att säga till om. – Staten har överlåtit skitjobbet åt miljöfonden, säger Gunnar Olofsson. Och miljöfonden riskerar att bli ytterligare en motpart, till alla andra motparter som kraftverksägarna redan har. (Länsstyrelser, Vattenmyndigheter, HaV, Kammarkollegiet, Älvräddare och Sportfiskarna, varav flera aktörer regelmässigt överklagar om någon skulle få tillstånd.)
Maktförskjutning Och systemet med ramlagar gör som sagt att den lagstiftande makten förskjutits från politik till myndigheter. Och detta utnyttjas av motståndarna till den småskaliga vattenkraften. – Det vet ju alla, att djävulen sitter i detaljerna, säger Gunnar Olofsson. Få är insatta och förstår vad det innebär att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande. Det är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av att normerna ofta enbart bygger på bedömningar. – I den gamla lagen såg man helheten. Det gör man inte nu, avslutar Gunnar Olofsson. Kraftverksägarna har svårt att se på vilket sätt detta innebär en förenkling av tillståndsprocesserna, vilket var en av huvudpunkterna i riksdagens beslut när den nya lagen antogs. Grundproblemet är systemet med ramlagar. Det ger myndigheter makt att tolka riksdagsbeslut, och omforma verkställigheten efter den egna agendan. I den situation den småskaliga vattenkraften har hamnat, blir detta väldigt tydligt. WESTSIDAN har varit i kontakt med Vattenkraftens miljöfond för att ge fonden möjlighet att bemöta kritiken. Men fondens företrädare har valt att inte svara på några frågor. Göran Åhrén
Mats Haglund, kraftverksägare som hoppar av samverkansprojektet i Tidan i protest mot förslaget att riva ut fyra småskaliga vattenkraftverk. Foto: WESTSIDAN.
Kraftverksägare hoppar av
Miljöfondens samverkan om Tidan ser ut att haverera
TIDAHOLM: Vattenkraftens Miljöfond föreslår utrivning av flera kraftverk i Tidan. Representanter för ägarna lämnar därför samarbetet i protest. Förslag om utrivning saknar politisk förankring anser kraftverksägarna.
Arbetet med att miljöanpassa vattenkraften verkar ha stött på patrull innan det ens har börjat på allvar. Förslaget till nationell plan har ännu inte godkänts av regeringen. Moderaterna och kristdemokraterna har hoppat av energiuppgörelsen. Bara centerpartiet återstår. Vattenkraftens Miljöfond har under tiden drivit ett pilotprojekt i Tidan för att utveckla samverkansmetoder. I pilotprojektet har deltagit representanter för länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland. Syftet med pilotprojektet är att genom samverkan få fram bra arbetsmetoder för att nå målet med moderna miljövillkor.
”Lyssnar inte” Kraftverksägarna har varit representerade av Mats Haglund, Tidaholm, och Lars-Åke Carlsson, båda från Västsvensk Vattenkraftförening. Representanterna är missnöjda med att miljöfonden inte tillräckligt lyssnat till kraftverksägarna i samverkansprojektet. När det stod klart att Vattenkraftens Miljöfond, tillsammans med länsstyrelserna, vill riva flera av kraftverken i Tidan, växte missnöjet. Och därför har representanterna nu beslutat att hoppa av medverkan i Vattenkraftens Miljöfonds pilotprojekt i Tidan. – Ska vi sitta med där utan att ha något inflytande, bara för att skapa legitimitet för dom? Det blir fel, säger Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, i en kommentar. VSVF gick i veckan ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Vattenkraftens Miljöfond. Organisationen ställer sig bakom representanternas avhopp från projektet.
Fick se ett utkast Det var när representanterna fick se ett utkast till en del av en slutrapport, där det framgår att förslaget är att riva ut flera småskaliga kraftverk i Tidan, som de beslutade att dra sig ur. Det rör sig om tre kraftverk i den övre delen av Tidan, och ett kraftverk i den nedre delen. Enligt miljöfonden är det länsstyrelserna som vill riva ut kraftverken. Myndigheterna hävdar att man inte når miljökvalitetsnormen om man inte river de här dammarna och kraftverken. – Länsstyrelsen bedömer att man inte når god ekologisk status om man inte gör de här åtgärderna, säger Mats Haglund, kraftverksägare samt vice ordförande i Svensk Vattenkraftförening. Men det bygger egentligen inte på några fakta. Det är bara bedömningar från myndigheternas sida. Mats Haglund är alltså en av representanterna som lämnar projektet. – Det är klart att risken finns att vi blir medansvariga för detta, säger han.
Oenighet om klassning En stötesten har varit oviljan från myndigheterna att klassa modifierade vattendrag som modifierade, så kallad KMV. Eller att fondens förslag inte utnyttjar de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger. Representanterna för vattenkraften menar att det klart framgår av riksdagens beslut att möjligheter till undantag i vattendirektivet ska utnyttjas fullt ut. Tidan är kraftigt modifierad och borde därför klassas som kraftigt modifierad. Men länsstyrelserna och miljöfonden har inte lyssnat, hävdar VSVF i sitt uttalande. Det var drygt en vecka sedan Vattenkraftens Miljöfond presenterade ett utkast till pilotprojektet. Representanterna för vattenkraften hävdar också att miljöfonden försöker mörka sin verkliga avsikter genom att inte använda det vedertagna ordet ”utrivning”, utan istället använder begreppen ”avsänkning av kraftverksdammar”. ”Utrivningarna av i drift varande vattenkraftverk blir möjlig eftersom Vattenkraftens Miljöfond vägrar att underkasta sig den politiska viljan om att klassa kraftigt modifierade vattenförekomster (KMV) som KMV”, skriver Västsvensk Vattenkraftförening.
Samstämmig kritik Kritiken mot Vattenkraftens Miljöfond är relativt samstämmig bland kraftverksägare som Westsidan talat med. Meningen var att miljöfonden skulle vara neutral. Och inte bli ytterligare en aktör som arbetar för utrivning av den småskaliga vattenkraften. En kraftverksägare hävdar bland annat att fonden anställt flera miljöpartister, ett parti som öppet ställt sig bakom motståndarna till småskalig vattenkraft. En kraftverksägare hävdar att förslagen visar att myndigheterna och fonden struntar i riksdagens beslut och istället arbetar efter den strategirapport som sammanställdes av Havs- och vattenmyndighetens dåvarande generaldirektör Björn Risinger, efter de hemliga så kallade högnivåsamtalen. Rapporten talade om att 570 småskaliga vattenkraftverk skulle rivas ut. Det har man visserligen senare förnekat. Myndigheternas tolkningar och miljöfondens arbete har dock fått motståndarna till småskalig vattenkraft att vädra morgonluft. De har höjt ribban och talar nu förhoppningsfullt om att man kan nå upp till tusen utrivningar. Det som oroar många kraftverksägare är också att det finns tecken som tyder på att motståndarna skaffat sig ett visst inflytande över miljöfonden. Göran Åhrén
Westsidan 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.