Dags ta itu med verkliga problem

Fokus på närsalter och övergödning är överdriven. Det är allt för stor uppmärksamhet på dessa utsläpp. Haven återhämtar sig snabbt vilket inte är fallet med utsläpp av farliga kemikalier som PCB, kvicksilver, bly, PFAS och horminstörande ämnen, skriver Göran Värmby. Jakten på hushållsavlopp har fortfarande högsta prioritet medan utsläpp av kemikalier och miljögifter får mindre uppmärksamhet.
”Jag läser nya forskningsrön om att naturen och marken tar hand om en väldigt stor andel av närsalter som släpps ut från sommarstugor och enskilda avlopp ute på landet. Fakta som myndigheter som Hav, länsstyrelser, Naturvårdsverk tycks strunta i. Istället fortsätter de att förfölja enskilda avlopp ute på landsbygden, vilket är obegripligt.”

Ryaverken släpper ut 3,3 miljoner kubikmeter orenat avloppsvatten per år.
”När jag i våras bad länsstyrelsen i Västra Götaland om uppgifter om storleken av de totala bräddningsutsläppen längs Västkusten hade de inga färdiga tillgängliga uppgifter. Är inte det rätt konstigt? Jag tolkar det som att frågan saknar prioritet.”
Istället jagar kommunerna enskilda avlopp, konstaterar Göran Värmby, och tar ett avskräckande exempel från petrokemins hemstad Stenungsund, där kommunen i 12 år försökt knäcka en pensionär för några hekto fosfor.
”Myndigheter och politiker måste snarast börja prioritera på ett vettigare sätt”, avslutar Göran Värmby.

Fokus på övergödning är överdriven

När jag jobbade på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län på 70-talet såg jag hur vi och andra miljömyndigheter jagade utsläpp av närsalter i form av fosfor och kväve, två växtnärings-ämnen som utgör en förutsättning för allt levande grönt.

Min kollega Jan och jag, som ansvarade för tillsynen av petrokemin i Stenungsund och raffinaderierna på Västkusten, var hela tiden förvånade över hur enormt mycket resurser som redan då satsades på att minska dessa utsläpp. Vi såg ju samtidigt hur väldigt stora de naturliga utsläppen av fosfor och kväve var via Göta Älv och andra vattendrag. När vi jämförde med tänkbara ej reparerbara skador av alla de konstgjorda kemiska substanser som släpptes ut via petrokemin och raffen och de rätt harmlösa utsläppen av fosfor och kväve blev vi förvånade över Naturvårdsverkets och övriga myndigheters prioriteringar.

En förvåning som kan förklaras av att jakten och forskningen kring fosfor och kväve var och fortfarande är mycket enkel och bekväm för myndigheter och politiker jämfört med det vi jobbade med. Motståndet är lågt från enskilda avlopps-utsläppare, forskning och mätmetoder är enkla och ger lätt positiva poäng. Kommuner kan relativt enkelt vidta åtgärder genom en väl definierad utbyggnad av reningsverk. Vi såg att Naturvårdsverkets, myndigheternas och politikernas uppmärksamhet inför dessa utsläpp delvis var ett sätt att visa styrka och handlingskraft.

Det kan hända att jag har fel men när jag nu cirka 40 år senare kollar hur debatten och utvecklingen ser ut beträffande fosfor och kväve tycker jag det verkar som vi hade rätt. Dvs att fokuset på närsalter och enskilda avlopp är överdrivet och i många fall ett misstag.

Visst, utsläpp av för mycket närsalter i form av fosfor och kväve göder vattendrag, sjöar och hav, men är ofarligt på längre sikt. I näringsfattiga sjöar och vattendrag behövs dessutom närsalter för att få en bra tillväxt och utveckling av fisk och andra organismer. Vattnen och haven kan återhämta sig efter en period av övergödning. Vilket inte är fallet om man släpper ut giftiga svårnedbrytbara och cellskadande ämnen som PCB, kvicksilver, bly, PFAS och hormonstörande ämnen. Självklart måste vi rena och begränsa utsläppen av fosfor och kväve, men sett till helheten är det alltför stor uppmärksamhet på just dessa utsläpp.

När Jan och jag jobbade på länsstyrelsen under 70- och 80-talen märkte vi att det var lätt och relativt enkelt att få forskningsmedel för just problem kring fosfor och kväve, och att problematiken var mycket enkel rent naturvetenskapligt, inte minst i jämförelse med de miljöproblem vi brottades med inom petrokemin och oljeindustrin. Därför flockades väldigt många forskare kring just detta ämne.

När jag nu ca 45 år senare börjar kolla läget ifråga om utsläpp från hushållsavloppsvatten och tillhörande frågor blir jag något chockerad. Jakten på fosfor, kväve och hushållsavlopp tycks fortfarande ha högsta prioritet – och går på ett negativt sätt ut över utsläpp av kemikalier och miljögifter, som får mindre uppmärksamhet.

Jag läser nya forskningsrön om att naturen och marken tar hand om en väldigt stor andel av närsalter som släpps ut från sommarstugor och enskilda avlopp ute på landet. Fakta som myndigheter som Hav, länsstyrelser, Naturvårdsverk tycks strunta i. Istället fortsätter de att förfölja enskilda avlopp ute på landsbygden, vilket är obegripligt.

En annan notering jag gör är att kommunerna släpper ut väldigt stora mängder föroreningar i samband med regnväder, inte minst längs Västkusten. Det beror på att man i äldre områden byggda före 70-talet installerade så kallade kombinerade ledningssystem, dvs regn/dagvatten leddes ner i samma avloppsrör som det smutsiga spillvattnet. Eftersom reningsverken via sina avloppsrör bara kan ta emot en viss given mängd avlopp måste man alltså släppa ut det överskott som ledningarna inte kan svälja. Det kallas ”bräddning” och innebär att man släpper ut såväl regnvatten som orenat avlopp från anslutna bostäder och industrier. Märkligt nog ser jag inga reportage i media om detta, inte heller arga insändare från miljöorganisationer.

Ryaverket som tar emot avlopp från hela Göteborgsregionen”bräddar” och släpper till exempel ut ca 3,3 miljjoner m3 per år av sitt inkommande orenade avloppsvatten inklusive dagvatten till diken, åar och hav – när det regnar rejält. Det motsvarar i vattenmängd ca 13 300 hushåll med 2 personer. Ett avlopp som är långt värre för miljön än ett från en sommarstuga ute på till exempel Tjörn eller Orust. Lägg till detta motsvarande utsläpp från övriga kustkommuner längs Västkusten och jämför med de resurser som läggs på jakten på enskilda avlopp från sommarstugeägare och andra ”små-skuttare”.

När jag i våras bad länsstyrelsen i Västra Götaland om uppgifter om storleken av de totala bräddningsutsläppen längs Västkusten hade de inga färdiga tillgängliga uppgifter. Är inte det rätt konstigt? Jag tolkar det som att frågan saknar prioritet.

Ett klart faktum i Göteborg är att vi har 139 olika ”lokaler”/vattendrag där gränsvärden för miljögifter överskrids på grund av just dessa så kallade ”bräddningar”. När jag frågade Chefen på Miljöförvaltningen förra året om orsaken till dessa chock-siffror fick jag ett svar typ god dag yxskaft. Dvs en massa snack om vilka arbetsgrupper som måste bildas och vilka förutsättningar som måste gälla för kommande utredningar. Hon hade inga resonemang om kopplingen ”bräddning” – och mer miljögifter.

Vad som behövs är en jättesatsning i hela landet på att skilja på skit/smuts-vattenavlopp och regnvatten. Ett ombyggnadsprojekt som kräver stora resurser, som innebär att vi måste pausa andra projekt, inte minst inom klimatområdet och dyra höghastighetståg-projekt där svenska kostsamma nationella insatser ej märks i ett globalt perspektiv. Några positiva konkreta resultat kan ej uppmätas i vårt land av denna typ av åtgärder, till skillnad mot de typer av problem som jag nämner.

Regnvatten måste skiljas från vanligt smutsigt spillvatten. Det innebär stora investeringar. Varenda samhälle, varenda stad måste grävas upp och nya rör behöver läggas. Det finns redan ett pågående arbete om detta men det måste förstärkas. Till denna satsning måste vi påminna även om behovet av att samtidigt renovera och förnya dricksvatten-ledningarna – som ju läcker uppemot 20 procent av det dyrbart renade vattnet. Satsningar som är nödvändiga för vårt samhälle och som jag tycker går före mängder av olika kostsamma projekt och åtgärder.

Därefter behövs renings-åtgärder sättas in för det avskilja regnvattnet som tyvärr innehåller mängder med mikroplast och miljögifter. Det kan handla om olika former av filter, uppsamlingsdammar för att utjämna och lufta avloppet, infiltrationsbäddar med mera. Det viktiga är att något görs som minskar föroreningarna av grund- och ytvatten.

Det sedan lite mer koncentrerade smutsiga spillvatten-avloppet måste därefter renas med ett femte reningssteg – för att avskilja läkemedelsrester och organiska svårnedbrytbara ämnen typ PFAS, hormonstörande ämnen, flamskyddsmedel mm. Tillgänglig och accepterad teknik är ozonbehandling och aktivt kolfilter. Som tyvärr än så länge verkar vara de enda kommersiellt tillgängliga teknikerna på grund av en mycket eftersatt forskning inom vattenreningsteknik. Att Schweiz redan har denna rening i ca 20 städer är någonting för våra svenska journalister att berätta om.

Det finns betydligt mer avancerade reningssteg med molekylsikts-filter och omvänd osmos med mera men de är utvecklade för industriella ändamål, bland annat inom elektronikindustrin. De borde kunna utvecklas även för kommunala avlopp.

Låt oss avsluta detta inlägg med ett avskräckande exempel på hur myndigheter just fokuserar på ett pseudoproblem, med ett exempel på felprioritering från Stenungsund, där kommunen sedan 12 år tillbaka försöker knäcka en stackars enskild pensionär i Ödsmål med ett tvåfaldigt vite – där kommnunen andra gången kräver 150 000 kr i vite, efter ett tidigare vite på samma belopp. Trots att pensionären ifråga installerat en bra rening med en helt ny markbädd. Kommunen med en miljöinspektör i spetsen vill inte godkänna de prover som pensionären har låtit analysera. Det tidigare vitet på 150 000 kronor kunde pensionären inte betala. Kronofogden gjorde en utmätning och tog hans bil och beslutade dessutom om ”införsel på pensionen”. Intressant och skrämmande hur en kommun behandlar en av sina invånare.

Samtidigt är det beklämmande hur återhållsamma kommunen är mot den långt mer miljöskadande petrokemiska industrin i kommunen. Dom ligger visserligen långt framme internationellt men tål och bör ha en långt tuffare tillsyn av sina många olika utsläpp.

Nu har den drabbade mannen nästan återhämtat sig, då kommer kommunen, vars uppgift är att hjälpa och skydda sina kommuninvånare, med ett nytt vite – på 150 000 kronor. Det här är inte klokt. Vi pratar om utsläpp av några hektogram fosfor per år.

Jämför med de 10-11 000 kilogram fosfor och även en massa andra mycket skadliga ämnen som Göteborgs avloppsreningsverk Ryaverket släppte ut 2019 via så kallad bräddning – dvs då det regnar så mycket att man måste avleda ett överskott av orenat avlopp till omgivande åar, vattendrag och hav, ett överskott som inte ledningarna orkar svälja.

Inte ett ord, inte ett enda reportage i media om dessa kommunala utsläpp. Och detta om miljöfrågor som i högsta grad påverkar oss här i Västsverige och Sverige. Kan inte några av alla de väldigt aktiva klimat-korrespondenterna i våra stora media, i GP, i GT/Expressen, i Bohusläningen, i Borås Tidning – fortbilda sig lite och ta itu mer med lokala, regionala och verkliga miljöproblem? De borde åtminstone kunna skriva om både klimat och lokala/regionala miljöproblem!

Myndigheter och politiker måste snarast börja prioritera på ett vettigare sätt när det gäller enskilda avlopp ute på landet contra de stora utsläppen från kommunernas bräddning av helt orenat avlopp. Samt ge högsta prioritet för att minska de ej reparerbara utsläppen av miljögifter från kommunala avlopp. Vad väntar de på?

Göran Värmby

Åtgärder överprövas

Centern vill att regeringen överprövar

Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram bör ses över

Centerpartiet vill att regeringen överprövar beslutet om nytt åtgärdsprogram. Regler för undantag ska göras tydligare, och man vill säkerställa att kraven på åtgärder inte leder till omfattande utrivningar av småskalig vattenkraft, eller drabbar landets möjligheter att nå målen i livsmedelsstrategin. En majoritet i riksdagen står bakom förslaget.

Mycket talar för att regeringen kommer att överpröva de förslag till åtgärder som de fem vattenmyndigheterna lagt fram, och som varit ute på remiss. Centerpartiets Rickard Nordin har lagt ett förslag i riksdagen som en majoritet ställer sig bakom.
Syftet med förslaget är att säkerställa en god balans mellan samhällsekonomisk kostnad och miljömässig nytta, som ligger i linje med riksdagens beslut om ”Vattenmiljö och vattenkraft”, samt livsmedelsstrategins mål.
Rickard Nordin vill att regeringen ska tydliggöra hur Vattenförvaltningsförordningens kapitel 4, paragraf 10, ska tillämpas. Det är den förordningen som reglerar mindre stränga krav och när undantag kan tillämpas. Det har blivit den springande punkten i den akuta konflikten mellan vattenmyndigheterna och de intressen som påverkas av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram.
Kritikerna menar att vattenmyndigheterna går så långt i sina krav att man i realiteten inte följer de beslut som riksdag och regering fattat. Lagar och förordningar har inte varit tillräckligt tydliga, gett utrymme för tolkningar och det ska regeringen nu rätta till.
Vidare vill Rickard Nordin säkerställa att de värden som vattenmyndigheterna räknat fram för varje vattendrag, de så kallade HARO-värdena, ligger i linje med den förstudie som gjordes, och att den tolkning vattenmyndigheterna gjort inte leder till att vattenkraftverk rivs ut av ekonomiska skäl.

En majoritet bakom
Han vill också säkerställa att de miljöanpassningar som sker inte går ut över möjligheten att öka effekten i befintlig vattenkraft.
Ytterligare en punkt som han vill att regeringen tittar på är att rätt bedömningar görs och att myndigheterna tar hänsyn även till lokala nyttor och vilka konsekvenser de åtgärder man föreslår får. Det arbetet ska ske, precis som vattendirektivet och lagen föreskriver, i samråd med de som berörs.
Rickard Nordin säger till WESTSIDAN att han har en majoritet med sig.
– Inriktningen finns en majoritet bakom. Men den exakta utformningen är inte klar, säger Rickard Nordin, som menar att regeringen måste agera i frågan.
– Uppdraget till regeringen är tydligt. Jag förväntar mig att regeringen följer det.
Att centerpartiet kan agera fritt i den här frågan i förhållande till regeringen beror på att detta inte omfattas av januariavtalet, samtidigt som man kan stödja sig på energiöverenskommelsen.
Den fråga mänga ändå ställer sig är hur många gånger riksdagen ska behöva besluta att småskalig vattenkraft ska få vara kvar innan våra myndigheter lyder.
– Tills regeringen och våra myndigheter förstår, säger Rickard Nordin.
– För mig är det här en större fråga en enbart småskalig vattenkraft. Det är Sveriges energiförsörjning det handlar om.

Massiv kritik
Ett beslut att överpröva går därmed i linje med den kritik som framförts av Havs- och vattenmyndigheten, LRF, vattenkraftsägarnas organisationer och en lång rad andra remissinstanser. Samt flera riksdagsledamöter.
– Det är väl troligt att det ändå blir en överprövning. Med tanke på all den massiva kritik som har framförts, säger Christer Jansson.
– Det hade varit ännu konstigare om de inte hade överprövat, säger Christer Jansson, LRF, en av de organisationer som kritiserat förslaget.
Möjligtvis kan det gå fortare om riksdagen tar initiativet. Förra gången, 2015, dröjde det ända till hösten innan regeringen fattade beslutet. Slutliga beslutet kom i oktober 2016.
– Det är bra att de överprövar men sedan får man se vad det leder till. Förhoppningsvis leder det till att man följer de vägledningar som tagits fram och att man ska använda undantagen och att man måste göra avvägningar mot andra samhällsintressen.
– Man kan ju inte sätta mål som inte går att nå. Det ställer orimliga krav på enskilda och det är en dålig användning av skattemedel, säger Christer Jansson.
Centerpartiets förslag har redan varit uppe i miljö- och jordbruksutskottet. Riksdagen kan väntas ta ett beslut i frågan i början på sommaren.
FOTNOT: Mindre stränga krav och undantag regleras i 4 kapitlet 10 paragrafen vattenförvaltningsförordningen. En tillämpning kan innebära förlängd tidsfrist eller mindre stränga krav.
Göran Åhrén

”…att säkerställa en god balans

mellan samhällsekonomisk kostnad

och miljömässig nytta

som ligger i linje

med riksdagens beslut”

Lögner i köttdebatten

Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja”, skriver lantbrukare Börje Berntsson i det här inlägget.
”Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.

Aningslösa medier sjunger med i vegokören

Expressen har hoppat på vegotrenden och publicerar på sin debattsida artiklar med rubriker som; ”Skolorna måste sluta normalisera köttätandet” och ”Sluta servera kött till Sveriges skolbarn”. Skribenterna vill att vi ska sluta äta kött.
I den senaste artikeln uppmanas Sveriges kommuner att sluta servera kött till skolbarn.
”Att konsumtionen av kött leder till negativa konsekvenser i samhället är inget nytt”, hävdar man i artikeln. Man påstår också att överkonsumtion av kött inte är hälsosamt, och att kött är skadligt för klimatet. Slutligen hävdar man att 1,3 miljoner barn skulle må betydligt bättre om skolorna slutar servera kött.
Ingenting av detta är sant.
Den påstådda överkonsumtionen av kött är en myt. Rekommendationen ligger på 500 gram kött per vecka. Just nu ligger vi fem procent över rekommendationen. Det är ju ingen alarmerande överkonsumtion.
Jordbruksverket har tagit fram siffror. Resultatet ifrågasattes av andra myndigheter som inte trodde på siffrorna. De stämde inte med myten.

Flera felkällor
Det finns flera felkällor. En är skillnaden mellan slaktvikt, rå vikt och konsumtion. Går man på slaktvikt, 59,5 kilo per person och år, blir det fel. Kött som konsumeras är i själva verket 28,5 kilo per person och år. Kostråden ligger på 26 kilo.
Påståenden om en stor överkonsumtion av kött är alltså en myt. Frågan är vem som sprider den och varför.
Den andra lögnen som Expressen sprider är att det inte är nyttigt att äta kött. Enligt dietister behöver vi en varierad kost. Kvinnor som i snitt bara äter 476 gram per vecka, lider ofta av näringsbrist. Det är ett större problem när människor äter för lite kött än för mycket. Och detta gäller särskilt för skolbarn som växer och utvecklas.
Hjärnan behöver en del näringsämnen för att utvecklas som bara finns i kött och fisk.
Det påstås att det är fullt möjligt att få i sig de näringsämnen man behöver på andra sätt. Men det är fel. Det är exempelvis väldigt låga halter Omega 3 i vegansk mat. Och det finns ingen vitamin B 12 vare sig i baljväxter eller korn.
Äter man för lite kött så riskerar man att få en rad bristsjukdomar.

Skolbarn vill ha kött
Påståendet att skolan inte ska servera kött för att det riskerar att förkorta skolbarnens liv är fullständigt fel. Det finns inga bevis för det. Barn behöver animaliska proteiner. Det finns ingen vegetarisk meny som inte behöver kompletteras med kosttillskott.
Skolbarn vill äta kött. Det visar ungdomsbarometern från år 2020. 82 procent av eleverna i högstadiet och gymnasiet säger nej, och bara 12 procent kan tänka sig att gå över till vegansk mat. Har man inte eleverna med sig, är risken stor att eleverna väljer att inte äta i skolbespisningen, och istället väljer att gå till närmatse hamburgerrestaurang.
Vidare påstår man att kött inte är bra för klimatet. ”Ge klimatet en chans”.
Konsumtionen av kött har ingen negativ inverkan på klimatet. Påståendet bygger på en felräkning. Man har inte med den kolinlagring som sker när grödor växer. Man har inte räknat med fotosyntesen.
Kor ingår i ett kretslopp, den korta kolcykeln, och det har man inte heller tagit hänsyn till. Man har bara räknat utsläpp.

Meningslös symbolpolitik
Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja.
Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.
Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Fem procent
är ingen alarmerande
överkonsumtion”

Börje Berntsson, lantbrukare, Varekil

Framgång för KD

Politisk framgång för KD

Avgiften för virkesupplag vid allmän väg tas bort

Reglerna för virkesupplag vid allmän väg kommer att förenklas. Och avgiften kommer att tas bort. Regeringen har lagt fram ett förslag. Beslutet är en politisk framgång för kristdemokraterna som fick med sig en majoritet i riksdagen.

Tack vare kristdemokraternas agerande om ett utskottsinitiativ så kommer avgiften för virkesupplag av allt att döma att tas bort. Regeringen skickade på onsdagen ut ett förslag på remiss om att ta bort den avgift som Trafikverket tar ut för att lägga upp virke längs allmän väg.
– Genom att slopa avgiften för att söka tillstånd om virkesupplag längs allmän väg kan vi förenkla för skogsnäringen.  Nu remitterar vi förslaget för att få in synpunkter med sikte på att ta ett beslut under hösten, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth.
Regeringen räknar med att ta beslutet under hösten, och att de nya reglerna träder i kraft i januari 2022.
Kristdemokraterna kan därmed glädja sig åt ännu en politisk framgång. Skogsindustrierna gratulerar partiet för ingripandet och utskottsinitiativet som ledde till att avgiften på virkesupplag nu tas bort.
Bakgrunden är kristdemokraterna lyfte frågan om ett utskottsinitiativ i trafikutskottet. Skogsindustrierna, Skogforsk och LRF bjöds in till trafikutskottet, vid ett möte där även Trafikverket var med. Detta ledde till ett tillkännagivande i riksdagen där en majoritet ställde sig bakom förslaget.
Samtliga partier, utom socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet röstade för förslaget.
Kristdemokraterna tog upp frågan i riksdagen genom initiativ från Kjell-Arne Ottosson och Magnus Jacobsson.
– Orsaken var att Trafikverket börjat ta ut mer avgifter och gjorde det krångligare att få lägga upp virkesupplag på allmän väg, säger Karolina Boholm, som jobbar med vägfrågor på Skogsindustrierna.
Detta skulle innebära att markägare var tvungna att söka tillstånd för att lägga upp virke även på egen mark, förutsatt att det var på ett visst avstånd från allmän väg.
Reglerna har funnits tidigare. Men tillämpningen skärptes sedan internrevisorerna krävde en skärpning av tillämpningen. Många blev upprörda över detta.
Kristdemokraterna agerade och tack vare det fick bland annat Skogsindustrierna komma till trafikutskottet och lägga fram sin syn.
– Och vi förslog att man skulle ta bort den här avgiften. Och ändra på regelverket, säger Karolina Boholm.
Trafikutskottet tog ett initiativ och riksdagen tog beslutet den 25 maj 2020. Sedan har frågan legat på regeringskansliet. Och nu, ett år senare, kommer det alltså ett förslag från regeringen som vill ändra förordningen.
Intressant kan vara att Trafikverket inte har motarbetat förslaget. De var med på mötet i trafikutskottet och hade inga invändningar.
Skogsindustrierna är nöjda med förslaget.
– Det är fantastiskt. Jättebra. En förenkling och förbättring för skogsbruket, säger Karolina Boholm.
– Man ska fortfarande följa instruktionerna. Så vi får säkra upplag. Man vill inte att en virkestrave ska börja röra på sig.
– Men det är ju onödigt att ta ut en avgift.
Beslutet är viktigt för skogsindustrin, förklarar Karolina Boholm.
– Alla saker som förenklar och underlättar är ju bra. Så detta är ju en viktig pusselbit. Men det finns ju fler saker som behöver ses över.
– Om vi bara håller oss till vägfrågor, så är vi väldigt oroade över det bristande vägunderhållet, och behovet av att tjälsäkra våra vägar.
Hon bekräftar att detta är en framgång för kristdemokraterna.
– Absolut. Om inte de ha de tagit det här utskottsinitiativet så hade det nog inte hänt något.
Göran Åhrén

”En förenkling

och förbättring

för skogsbruket”

Magnus Jacobsson (KD) jobbar i trafikutskottet för att förbättra för skogsbruket.

KD vill förbättra för skogsbruket

– Det här är en stor framgång, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD), som sitter i trafikutskottet och drev frågan där.
– Jag är fantastiskt glad över att det arbete vi kristdemokrater gjorde förra våren har resulterat i att regeringen äntligen skickar ut ett förslag på remiss, säger Magnus Jacobsson.


– Från KD kommer vi fortsätta bevaka den här frågan så man får bort den ”straffbeskattning” som avgift på virkesupplag är för skogsbrukarna, fortsätter han.
Partikollegan Kjell-Arne Ottosson har också arbetat för en förändring.
– Det slutgiltiga beslutet är inte klart än. Men när regeringen skickat ut det på remiss, då är det ju inte troligt att det inte skulle gå igenom, säger Kjell-Arne Ottosson i en kommentar.
– Det tog ju tyvärr lite tid. Men vi får vara glada för när de ändå gör det.
Han betecknar det som en framgång för kristdemokraterna.
En framgång för kristdemokraterna.
– Det är ju roligt. Det var ju vi som la fram utskottsinitiativet.
Själv har han haft en del kontakter med sågverksnäringen. De var bekymrade över vart den ökande byråkratin skulle leda. Kjell-Arne Ottosson började ställa frågor i riksdagen till ansvarig minister. Det blev en hel del reaktioner.
Många var överraskade över att frågan är så stor, berättar Kjell-Arne Ottosson.
– Skogen är vår stora konkurrensfördel i omställningen. Självklart måste vi underlätta för skogsbruket. Det är ju den brukade skogen som gör mest klimatnytta, säger han.

Orimligt
Kristdemokraterna kommer att fortsätta hålla ett öga på det här, lovar Kjell-Arne Ottosson, som tror att det kommer att gå bra. Det verkar som om socialdemokraterna, trots att de röstade emot utskottsinitiativet, ändå håller med. Däremot har kristdemokraterna noterat att det andra partiet i regeringen har en annan uppfattning. I vilket fall är Skogsindustrierna nöjda.
– Vi ska ha trafiksäkerhet. Men de flesta kan faktiskt tänka själva, säger Kjell-Arne Ottosson.
– Sunt bondförnuft finns faktisk.
Det blir absurt om man hårdrar detta och markägare ska behöva söka tillstånd för att lägga upp timmer på sin egen mark. Många uppfattar det som orimligt.
– Ja, det är ju så.
– Skulle du råka göra fel, då får Trafikverket naturligtvis ingripa.
Men att tillämpa reglerna så generellt, det är att gå för långt.

Bättre vägar
Kristdemokraterna, som profilerar sig allt mer i en rad landsbygdsfrågor, vill fortsätta arbeta för att underlätta för skogsbruket.
– Jag kommer att jobba vidare med bärighetsklass-fyra-vägar, vilket möjliggör tyngre och längre lastbilar ska kunna köra på vägarna. Vilket skulle gynna svenskt skogsbruk, säger Magnus Jacobsson.
– Vi ska jobba vidare med ett sammanhängande klass fyravägnät.
– Får man det att hänga ihop från skogen ända fram till hamn eller sågverk, så kan vi få lägre kostnader för att transportera timmer och virke.
– Finland har redan klassat om sina vägar, säger Magnus Jacobsson. Man godkänner tyngre och längre lastbilar.
– I Sverige har vi valt metoden att undersöka och klassa vägarna först, vilket gör att vi fått ett lapptäcke istället för att få ett väl fungerande och sammanhängande system.
Landsbygden kan förhoppningsvis vänta sig fler framgångar från kristdemokraterna framöver.
Göran Åhrén

”Självklart
måste vi underlätta
för skogsbruket”

En dag i bananrepubliken

Pandemin blottar många brister i samhället. Det gäller inte bara åldringsvården. Många upplever problem med att boka tid för vaccinering. Region Stockholm har problem med sin kommunikation. Flera medier rapporterar att det inte går att boka tid för vaccination nummer två. ”Region Stockholm är sämst i klassen”, skriver Aftonbladets Lena Mellin.
När WESTSIDANs Per Bolander skulle få sin första spruta blev han vittne till en märklig konversation. Nu ifrågasätter han om Sverige fortfarande är det effektiva land vi en gång hade rykte om oss att vara. Skandalerna följer på varandra, men frågan är om inte hanteringen av pandemin ändå tar priset. I veckans krönika drar Per Bolander slutsatsen att Sverige blivit en ”bananmonarki”.

Är Sverige en bananmonarki?

Det finns en gammal myt som säger att Sverige är ett effektivt land med ordning och reda, där myndigheterna reagerar snabbt inför alla problem och där tågen avgår och kommer fram i tid. Det har förklarats med att vi är ett germanskt land med disciplin och ordning, eller som Jan Guillou utryckt det ”Nordpreussen Schweden”, ett slags mildare Tyskland. Om detta har många raljerat och längtat till sydligare nejder där folk är friare och kan göra lite som de vill utan att myndigheterna lägger sig i. Medan andra förklarat att Sverige må vara lite trist men hellre det än att bo i ett land med ”manana-mentalitet”. Här fungerar i alla fall samhället i kritiska situationer som naturkatastrofer, pandemier etc
Men stämmer verkligen detta? Kanske förr i tiden, men de senaste decennierna har det börjat gå utför.
Kommer ni ihåg tsunamikatastrofen 2004 då Sverige fick sämst betyg av alla västländer. Medan andra stater skickade flygplan för att hämta hem sina strandsatta medborgare och ge de döda en värdig begravning så fick de svenska turisterna vänta i dagar och veckor utan någon hjälp från hemlandet medan regering, opposition och myndigheter grälade med varandra. Ingen effektivitet där inte utan mer vad man kan vänta sig av en så kallad ”bananrepublik”, alltså ett land i stil med Honduras eller El Salvador.

Pandemin värsta skandalen
Flera andra skandaler har följt men den största och värsta måste vara corona pandemin. Det är inte bara det faktum att Sverige valde en linje på tvärs med resten av mänskligheten vilket ledde till några av de, proportionellt sett, högsta dödstalen i världen. Det finns inte ens en linje utan flera där den ena handen inte vet vad den andra gör. Folkhälsomyndigheten kan bara ge rekommendationer som andra sedan kan följa eller inte.
Regeringen omsätter en del av råden i handling och en del inte. Dessutom är hälsovården i Sverige inte längre en central angelägenhet utan en regional ungefär som Sverige var en federal stat som Tyskland eller USA. Den ena regionen har vissa regler medan en annan har andra. Inte heller verkar de kommunicera med varandra varför okunskapen och förvirringen är stor.

På mottagningen
När jag gick till en vaccinationsmottagning i Region Stockholm för några dagar sedan för att få min första dos mot covid-19 blev jag åhörare till följande dialog mellan en upprörd medborgare och en stackars sjuksköterska:

  • Medborgaren: Jag vill ha Pfizers vaccin, inte Astra Zeneca!
  • Sköterskan: Hur gammal är ni?
  • M: 64 år. Det står på skylten att alla under 65 ska få Pfizer så det gäller mig.
  • S: Vilket år är ni född?
  • M: 1956.
  • S: Ja, då går det inte. Ni måste vara född 1957 eller senare.
  • M: Jamen, jag är född i slutet av året så jag är fortfarande 64 år!
  • S: Det spelar ingen roll, det är födelseåret som gäller.
  • M: Så en 64-åring född nyårsafton 1956 får Astra men en 64-åring född på nyårsdagen 1957, några timmar senare, får Pfizer?
  • S: Just det!
  • M: Finns det någon som helst medicinsk anledning till detta?
  • S: Nej, ingen alls.
  • M: Finns det någon som helst logik bakom detta beslut?
  • S: Ingen som helst!
  • M: Så det är alltså helt och hållet frågan om ren byråkrati?
  • S: Ja!
  • M: Ni kan inte vara lite flexibla och ge mig Pfizer ändå?
  • S: Nej, omöjligt.
  • M: Ni tänker alltså vara helt rigida och följa order hur absurda de än är?
  • S: Just det.
  • M: Vet ni vilka regler som gäller i de andra regionerna, till exempel Region Västra Götaland? Jag har hört att de kan ge Pfizer även till de födda 1956.
  • S: Det är fullt möjligt. Varje region gör som de vill beroende på hur mycket vaccin som är inköpt o s v.
  • M: Okej, så vet ni om det stämmer?
  • S: Nej, ingen aning. Vi har ingen kontakt med de andra regionerna och vet inte vilka regler de har.
  • M: Så kan ni ta reda på det?
  • S: Nej, det får ni göra.
  • M: Hur då?
  • S: Det vet jag inte.
  • M: Vad vet ni då?
  • S: Jag vet bara hur man sätter en spruta i folks armar och hur mycket jag får i månadslön. I övrigt vet jag ingenting.
  • M: Det här är inte ett avsnitt av Dolda Kameran?
  • S: Dessvärre inte.
  • M: Okej, då får det vara.

Jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att skratta under samtalets gång men kände ändå en viss beundran för sköterskans ärlighet. Det var i alla fall raka rör, något vi inte kan vänta oss från regering eller myndigheter. Där låtsas man fortfarande att Sverige är det gamla effektiva Nordpreussen Schweden och inte en bananrepublik som bara av händelse ligger nära Nordpolen och inte i Centralamerika. Men, eftersom vi har kung så är det kanske mer korrekt att säga bananmonarki.
Per Bolander


FOTNOT: Enligt sjukvårdslagen kan ingen tvinga på en patient en viss behandling. Alla har således rätt att vägra. Å andra sidan måste sjukvården erbjuda patienter behandling. Folkhälsomyndigheten och regeringen måste också se till vad som är bäst för flertalet. Det är balansgången här som ibland blir ett problem när myndigheter beslutar om vissa regler, som anställda i sjukvården sedan måste hantera.

”Den ena handen
vet inte
vad den andra gör”

”Helt oacceptabelt”

”Detta var inte meningen”

Starkt stöd för småskalig vattenkraft i riksdagen

– Vi är bekymrade av att den småskaliga vattenkraften motarbetas av myndigheter, säger Camilla Brodin (KD) i riksdagsdebatten. Rickard Nordin (C) betecknade myndigheternas agerande som ”oacceptabelt”. Stora mängder el kommer att spillas bort, hävdar han. Patrik Engström (S) höll med. ”Det var inte meningen att vi skulle spilla bort energiproduktion”.

Mest debatt blev det om kärnkraften, när riksdagen på onsdagen debatterade energipolitiken. Men problemen för den småskaliga vattenkraften togs upp av både Rickard Nordin (C) och Camilla Brodin (KD). Båda var kritiska till att myndigheter inte följer de beslut som riksdag och regering fattat.
– Vi ska behålla de möjligheter vi har att producera mer vattenkraft, både storskalig och småskalig, säger Rickard Nordin.
– Att svenska myndigheter inte utnyttjar de möjligheter till undantag som direktivet medger är helt oacceptabelt.
Rickard Nordin lovade att centerpartiet kommer att agera för att svenska myndigheter ska följa de beslut som riksdag och regering har fattat.
Rickard Nordin betonade också i debatten vilken stor betydelse småskalig vattenkraft faktiskt har för energiförsörjningen. I elområde fyra, där bristen på el var som störst, stod den småskaliga vattenkraften för 17 procent.

Vattenkraften viktig
Camilla Brodin (KD) efterlyste bättre långsiktighet i energipolitiken. Hon hävdar att dagens politik är alltför kortsiktig. Kristdemokraterna vill ha ett uppdaterat energimål med sikte på fossilfrihet. I det målet spelar vattenkraften en viktig roll.
– Vi är bekymrade av att den småskaliga vattenkraften motarbetas av myndigheter, säger Camilla Brodin.
Kristdemokraterna har gjort och kommer att fortsätta göra insatser för den småskaliga vattenkraften. Partiet har bland annat lagt ett förslag till en förändrad struktur av myndigheterna som jobbar med frågan.
– Vi vill lägga ner vattenmyndigheterna och föra över besluten till jordbruksverket och naturvårdsverket, säger Camilla Brodin.
I debatten med Rickard Nordin betonade Camilla Brodin att kristdemokraterna vill utveckla vattenkraften.
– Vi vill utveckla vattenkraftens fördelar så vi kan plocka ut mer effekt.

”Delar din oro”
Småskalig vattenkraft fick också ett visst stöd av socialdemokraten Patrik Engström. I debatt med Rickard Nordin medgav han att myndigheterna inte levererat det som riksdag och regering beslutat.
Rickard Nordin påminde om energiöverenskommelsen med socialdemokraterna.
– Vi var överens om att vattenkraften skulle värnas och att effekten skulle kunna ökas. Nu kommer stora mängder el att spillas bort, säger Rickard Nordin.
– Man har gjort schablonmässiga bedömningar. Allt det här står i strid med energiöverenskommelsen.
– Vad är ni beredda att göra, undrade Rickard Nordin.
– Jag delar Rickard Nordins oro. Jag har fått samma signaler från vattenkraftsägare, svarade Patrik Engström.
Frågan kommer att följas upp.
– Relevanta myndigheter kommer att få i uppdrag att beskriva hur processen har gått till. Vi får hoppas att detta rättar till sig.
– Det var inte meningen, vare sig i riksdagsbeslutet eller i energiöverenskommelsen, att vi skulle spilla bort energiproduktion, säger Patrik Engström.
Miljöpartiets bidrag till debatten var att förneka att Sverige skulle ha brist på el. Karolina Skog talade om exporten av el, och hävdar att vi har ett nettoöverskott. Hon nämnde dock inte problemet med att mycket av elen produceras på fel ställe, i norra Sverige.Och att överföringskapaciteten är ett problem som verkar ta tid att åtgärda. I övrigt ansattes hon mest av frågor om varför regeringen inte löst kärnkraftens avfallsfråga.
Göran Åhrén

”Att svenska myndigheter inte utnyttjar de möjligheter till undantag som direktivet medger är helt oacceptabelt”

Tung kritik från HaV

HaV begär överprövning

”Förslaget avviker från vattendirektivet”

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) begär att regeringen överprövar vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Förslaget behöver omarbetas, hävdar HaV, som anser att det strider mot direktiv, lagar och förordningar.

Vattenmyndigheterna följer inte vattendirektivet, den svenska lagen och vattenförvaltningsförordningen. Det skriver Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i sitt yttrande över förslaget till åtgärdsprogram som är ute på remiss.
Vattenmyndigheterna får tung kritik för sitt förslag till åtgärdsprogram för perioden 2021-2026. Ett 30-tal kommuner, främst i Västsverige och Värmland, har begärt att regeringen ska överpröva förslaget.
Nu sällar sig Havs- och vattenmyndigheten (HaV) till kritikerna som begär överprövning. Det ökar chanserna att regeringen tar över frågan.
HaV hävdar bland annat att förslagen är för generella. Man efterlyser bättre prioriteringar. Kritiken går också ut på att det är svårt att bedöma nyttan med förslagen, och oklart vilka konsekvenser de medför.
Även frågan om finansiering av förslagen är oklar, menar HaV i sin kritik.
Den tyngsta kritiken, som sammanfaller med den kritik LRF har framfört, handlar dock om att förslagen delvis strider mot EU:s ramdirektiv för vatten, den svenska lagen och vattenförvaltningsförordningen.
”Havs- och vattenmyndigheten har i sin granskning av samrådsunderlaget funnit att vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram allvarligt avviker från vattenförvaltningsförordningen och direktiv 2000/60/EG.”
HaV anser att förslaget till åtgärdsprogram bör omarbetas för att bättre uppfylla krav i lagstiftningen. Finansieringen av åtgärder behöver tydliggöras.
HaV pekar på flera brister i åtgärdsprogrammet och konstaterar att man kunde ha följt vattenförvaltningsförordningen bättre. Bland annat genom att ta fram de uppgifter som saknas men som ska finnas i underlaget.
Man kan hitta spår av det konkurrensförhållande som råder mellan de fem vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten. I ett avsnitt, som HaV kallar ”Behov av förändringar”, hänvisar HaV till den statliga utredningen av vattenförvaltningens organisation, som bland annat förslår att vattenmyndigheterna läggs ner, och att viktiga delar av deras arbete flyttas över till HaV.
Att frågan om åtgärder inom vattenförvaltningen lyfts till regeringen är inte särskilt märkligt i ett internationellt perspektiv. I de flesta länder i EU är det regeringarna som tar den här typen av beslut. Det är nästan bara Sverige som har ett system där så viktiga frågor beslutas av en myndighet.
Göran Åhrén

”HaV har funnit att förslaget
allvarligt avviker från
vattenförvaltningsförordningen
och direktiv 2000/60/EG”

Positiv till små kraftverk

Energiminister Anders Ygeman

Regeringen vill öka produktionen

”Den småskaliga vattenkraften är viktig”

Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften. Vi behöver producera mer el, säger energiminister Anders Ygeman, och det finns en potential att öka produktionen från vattenkraften. Även den småskaliga.

– Syftet med lagstiftningen är inte att småskalig kraftproduktion ska rivas ut, säger energiminister Anders Ygeman.
Energiministern talade om behovet av att öka elproduktionen när han den gångna veckan gästade Svensk Vattenkraftförenings årsmöte. Budskapet från energiminister var tydligt. Regeringen vill ha kvar den småskaliga vattenkraften.
– Den småskaliga vattenkraften är viktig ur flera perspektiv. Givetvis som produktionsresurs, i synnerhet i södra Sverige, men även sett ur elberedskaps- och ö-driftsperspektiv, säger Anders Ygeman.
– I takt med att sol- och vindkraftsutbyggnaden ökar så blir vattenkraftens förmåga att balansera energisystemet allt viktigare.
Energiministern talade om en fjärde våg av elektrifiering, och att transporter och industrier ska elektrifieras för att klara klimatutmaningen.
– Regeringen har med anledning av detta tagit initiativ till en nationell elektrifieringsstrategi, säger Anders Ygeman.
Strategin ska bidra till ”en snabb , smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering”.
– Vi kommer att behöva planera för en dubblerad elanvändning, och att vi samtidigt kommer att behöva arbeta för att halvera tiden för tillståndsprocesserna.
– Helhetsgreppen kring elektrifieringen inbegriper såklart alla kraftslag, så även vattenkraften.
– För att klara elektrifieringen kommer vi behöva ta höjd för en dubblerad elanvändning, vilket kommer att kräva mycket mera elproduktion än idag.
– Från politikens sida ska vi inte styra vilken kraftproduktion som byggs, bara ge ramarna och undanröja hinder.
– Det finns också effektiviseringspotential i befintliga kraftslag.
– Vattenkraften är sedan länge en viktig del av det svenska energisystemet, både sett till roll som förnybar produktionsresurs och dess reglerförmåga.
Anders Ygeman berättade också att regeringen kommer att lägga ett uppdrag om vattenkraftens regionala och lokala nytta. Det är en kärnfråga, för den småskaliga vattenkraften, om även lokal produktion i enlighet med EU-rätten, ska kunna betraktas som ett samhällsintresse. Många har efterlyst ett politiskt initiativ i den frågan.
Regeringen väntar också på en redovisning från myndigheterna av fördelningen av de riktvärde på 1,5 TWh som skulle fördelas på olika avrinningsområden, i det pågående arbetet med den nationella planen för omprövning av vattenkraften.
FOTNOT 1: Riktvärdet på 1,5 TWh fördelat på avrinningsområden – eller HARO-värden – har redan redovisats till regeringen.
Göran Åhrén

”Regeringen kommer
att lägga ett uppdrag
om vattenkraftens
regionala och lokala nytta.”

Skarp kritik mot VA-myndigheten

Sunne begär överprövning

Vill att beslutet tas av regeringen

Beslutet om ett nytt åtgärdsprogram i vattenförvaltningen måste tas av regeringen. Det hävdar flera kommuner i Värmland som planerar att begära överprövning. Sunne kommun har redan fattat beslut.

Vattenmyndigheten Västerhavets åtgärdsprogram för perioden 2021-2027 är ute på remiss. Flera instanser, bland annat LRF, är kritiska till förslagen i programmet.
Förslagen om de blir verklighet kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna men också för jordbruket. Livsmedelsproduktionen kan påverkas negativt eftersom stora arealer föreslås att tas ur produktion.
I Sunne kommun är oron stor över konsekvenserna av förslagen. Man riktar skarp kritik mot förslaget till åtgärdsprogram i sitt remissvar till vattenmyndigheten. Kommunstyrelsen har dessutom beslutat att begära överprövning. Man vill att regeringen ska fatta beslut om förslaget istället för den så kallade vattendelegationen.
– Vi känner stor oro för vilka konsekvenser det här kan ha på det lokala näringslivet och landsbygden, säger kommunalrådet Kristina Lundberg (C) i Sunne i en kommentar till tidningen Fryksdalsbygden.
Hon berättar att det är flera kommuner i Värmland som delar Sunnes kritiska syn på förslaget och planerar att begära överprövning. Det kommunerna framför allt är kritiska till är de höga kostnader som vattenmyndigheten vill ålägga kommuner och jordbruksföretagen.
– Vi ser stora problem, framför allt har finansieringsprincipen helt frångåtts, säger Kristina Lundberg.
– De tänker att vi ska betala en massa åtgärder. Konsekvensen om det här skulle bli verklighet, är att de lägger en våt filt på utvecklingen.
Kristina Lundberg får medhåll av kommunalrådet Tobias Eriksson(S).
– Det är oerhört viktigt arr regeringen ges möjlighet att pröva förslaget till åtgärdsprogram, och det här upplever vi inte enbart i Värmland. Signalerna är starka i hela Sverige, säger han.
Tidigare har bland annat Essunga och Grästorps kommuner i Västra Götaland beslutat att begära överprövning.
(WESTSIDAN: 20210412)

”Konsekvensen blir
att de lägger en våt filt
över utvecklingen”

”Alla räknar fel”

Lantbrukare Börje Berntsson har ringt runt till några myndigheter och organisationer och frågat om de räknar med fotosyntesen när de beräknar jordbrukets påverkan på klimatet. Och svaren han fått är mycket intressanta. Hans slutsats är att alla räknar fel. Och han stöder sig bland annat på den svenske forskaren Per Frankelius, men också på andra källor. Börje Berntsson är kritisk till Naturvårdsverkets utpekande av jordbruket som en bransch som inte lyckats så bra i klimatarbetet. Det är en felaktig slutsats hävdar han, och det ger en felaktig bild av jordbruket som negativt för klimatet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_9827.jpg
Börje Berntsson på föräldragården Skörtorp, framför ladugården som hans far byggde.

”Hur kan det bli rätt…
när alla räknar fel”

Alla räknar fel. Det är Börje Berntssons slutsats av en omfattande rundringning till en rad organisationer och institut. Ingen tar med kolinlagringen som sker när grödor växer. Jordbrukets negativa klimatpåverkan överdrivs därför.

– Alla vet att fotosyntesen är förutsättningen för allt liv på Jorden. Men ändå har man inte tagit med den i kalkylen. En konsekvens av det är att man skuldbelägger jordbruket på felaktiga grunder, säger lantbrukare Börje Berntsson.
Naturvårdsverket framställer jordbruket som en bransch som inte minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det är den bild man får om man bara räknar utsläpp, utan att ta hänsyn till den kolinlagring som sker när grödor växer.
Börje Berntsson är besviken på Naturvårdsverket. Myndigheten borde i ärlighetens namn säga att en åker, beroende på skördenivån binder sex till åtta gånger mer koldioxid än vad som släpps ut med de insatser som görs.
Som före detta mjölkbonde har Börje Berntsson svårt att acceptera att kor utmålas som klimatbovar, och han har i en serie debattartiklar i olika medier kritiserat regionen för att lura skolbarn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Det är en ren lögn, menar han.

”Ingen räknar rätt”
Men det är inte bara Naturvårdsverket och regionen som skuldbelägger jordbruket. Börje Berntsson har ringde runt till ett stort antal företag, myndigheter och organisationer. Och han fick i stort sett samma svar överallt. Ingen tar med kolinlagringen i kalkylen.
Varken jordbruksverket eller naturvårdsverket har med fotosyntesen i sina beräkningar. Men de är inte ensamma.
Listan på organisationer, konsultföretag och institutioner som Börje Berndtsson varit i kontakt med kan göras lång. Han nämner några. Västra Götalandsregionen. RISE. Hushållningssällskapet. Lantmännen. Och LRF. Alla räknar på samma sätt.
Det märkliga var att inte ens de ekonomiska föreningarna inom den gröna näringen räknar rätt.
– Ingen räknar med fotosyntesen. Det är skandal, säger Börje Berndtsson.
Inte ens Lantbrukarnas riksförbunds egna experter räknar alltså med fotosyntesen.
– Det är så jag har uppfattat det, säger Börje Berntsson.
Han har talat med experter och tjänstemän som arbetar på LRF.
– På något sätt kan man inte säga rent ut att vi använder samma mall, samma beräkningsgrund som våra myndigheter gör.
Men det är ändå så det fungerar, hävdar Börje Berntsson.
– Det är själva kärnfrågan. Vi använder de databaser som är tillgängliga, säger de flesta.

Räknar bara utsläpp
Dessa institutioner spelar en viktig roll för hur jordbruket betraktas och behandlas i Sverige. Även en organisation som Hushållningssällskapet, som står de gröna näringarna nära, räknar på samma sätt som svenska myndigheter.
– Nej, den har vi inte med. Vi behöver räkna lika dant allihop, säger en tjänsteman på Hushållningssällskapet, berättar Börje Berndtsson.
– Svenska myndigheter jobbar lika dant och beskyller lantbruket för något som inte är sant. Jordbruket lagrar ju mer kol än man släpper ut, säger Börje Berndtsson.
Han är mycket kritisk till att alla räknar på samma sätt.
– Man pratar bara om utsläpp.
Han tar ett exempel.
– RISE har gjort en lista på matens påverkan. Där talar man om si och så mycket utsläpp per portion. Men man har inte räknat med kolinlagringen som sker när grödorna växer.
– Felet är att det inte är ett gasmoln man har på tallriken. Det är bundet kol man har i den här portionen. Och då kan det inte utgöra ett utsläpp.
Och av den mat vi äter återgår inte allt i gasform som ofta påstås.

Stöd av forskning
Börje Berntsson tycker det är märkligt att det blivit en sådan fokus på maten. När de största källorna till växthusgaser i själva verket är industrin.
– Istället för att tala om de industrier som står för de stora utsläppen av koldioxid, som exempelvis SSAB, Cementa och oljeraffinaderierna, så hackar man på den näring som binder kol, säger Börje Berntsson.
Man överdriver alltså matens negativa påverkan på klimatet. Om jordbruket är en kolsänka, då är maten inget problem för klimatet.
Istället odlas ett synsätt att jordbruket är ett problem både för miljön och klimatet. Och det är helt enkelt inte sant.
Man kan ju tycka att det är märkligt att Börje Berntsson räknar rätt och alla andra räknar fel. Men Börje Berntsson stöder sig på forskning.
Den svenske forskaren Per Frankelius har tagit fram siffrorna på spannmålsodlingen i världen och visat att enbart spannmål lagrar kol motsvarande drygt hälften av hela jordbrukets utsläpp.
– Det återstår att ta fram siffrorna för vallodlingen som antagligen är mycket större än för spannmål. Vallodlingens rötter är mycket mer omfattande, säger Börje Berndtsson.
Beräkningar gjorda av forskarna har visat att jordbruket sannolikt lagrar betydligt mer kol än man släpper ut.

Alla jamsar med
– Den stora gåtan är varför LRF inte gör något åt det här, säger Börje Berndtsson.
Inte ens näringen själv har med fotosyntesen i sina beräkningar. Och det har hållit på ganska länge.
Men alla jamsar med, och accepterar de uppgifter som miljöinstituten tar fram, utan att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget. Det var först när Per Frankelius granskade dokumenten som det uppdagades att man inte räknat med kolinlagringen.
– Det är ett räknesätt som skuldbelägger en näring som egentligen är lösningen på problemet. Det är de gröna näringarna som står för kolbindningen.
De gröna näringarna förvandlar koldioxid, som växterna tar ifrån luften, till fast materia. Havre, vete, korn med mera. Huvuddelen av detta förblir fast materia.
”Av jord är du kommen…jord skall du åter varda.” Remember! Det är ju så det är.
– Det är oerhört märkligt att man räknar på ett sätt som alla vet är fel. Lantmännen, exempelvis, vet att det här är fel.
– Alla som har någon kunskap om näringen vet att fotosyntesen är förutsättningen för näringen och att hela vår civilisation är en frukt av fotosyntesen.
– Om de inte förstår, eller inte vill förstå, då räknar man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.

Märklig systemgräns
En annan faktor som missgynnar jordbruket är de så kallade systemgränserna. Hur man resonerar där varierar mellan olika sektorer i samhället.
– Man har satt en systemgräns för livsmedel när de konsumeras, säger Börje Benrtsson.
Utsläppen från tio miljoner människors konsumtion av mat belastar jordbruket.
– Man kastar det tillbaka på lantbruket. Det är lantbrukets utsläpp. I verkligheten är det konsumenternas.
Men där är man inte konsekvent. Ett märkligt faktum är att om man eldar upp spannmålen, istället för att äta upp den, då får man räkna med kolinlagringen.
För flera andra branscher drar man systemgränsen på ett mer gynnsamt sätt, det gäller exempelvis bilindustrin.
– Man skuldbelägger svenskt jordbruk för konsumenternas utsläpp, säger Börje Berndtsson.
Han menar att man satt systemgränsen fel. Man har exempelvis inte räknat med allt det som blir kvar i jorden. Man äter bara kärnan, den lilla delen av en gröda.
Hur ska man räkna istället?
– Ja, man måste naturligtvis räkna den kol som lagras i grödan.

Biologisk mångfald
Börje Berntsson är född och uppvuxen på en gård. Han blev själv lantbrukare och har levererat mjölk till Arla i över 20 år, tills en skada satte stopp. Nu är han pensionär och skriver debattartiklar istället. Och han retade upp sig rejält när skolorna på Orust satte fram skyltar i skolbespisningen där barn uppmanas att inte äta kött.
Att utmåla korna som ett stort problem för miljö och klimat köper inte Börje Berntsson.
Korna är i själva verket en förutsättning för den biologiska mångfalden.
– När jag själv hade kor, då kunde vi inte ha ett fönster öppet. Nu är flugorna borta, och då är stararna borta. Om vi inte har djur, då dör insekterna ut.
– Ju fler betande djur, desto fler insekter. Desto fler fåglar.
Om vi ska importera vegansk mat, och sluta producera kött och mejerivaror, då tar vi död på det värdefulla djurliv som bidrar till den biologiska mångfalden.
– Man tar död på djurlivet, och man tar död på landsbygden.
Göran Åhrén

”Man tar död på djurlivet

och man tar död

på landsbygden”