– Vi måste stå upp mot detta, säger Anneli Lillmaa, initiativtagare till demonstrationen i Uddevalla på lördagen. Hon får medhåll av riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som särskilt betonade den breda politiska uppslutningen.
Riksdagsmannen Magnus Jacobsson var en av talarna på torget. Han berättade bland annat om sitt besök i Ukraina för tre veckor sedan. – Det är bra att så många sluter upp på den här demonstrationen. Det visar att det finns ett stort engagemang i dessa frågor, säger Magnus Jacobsson. – Det är också bra att kommunen och riksdagens partier kan lägga egna politiska skillnader åt sidan för att samfällt protestera mot Rysslands angrepp på Ukraina. Kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (C) uppmanade deltagarna att ägna en tyst minut åt offren för kriget i Ukraina. En av initiativtagarna till demonstrationen är Anneli Lillmaa från Estland. På frågan varför hon ville ordna en demonstration svarar hon att man inte bara kan vara tyst och låtsas som inget händer. – Varje dag som detta pågår så dör det många människor. Det är fruktansvärt hur stad efter stad ödeläggs. Ryssarna skjuter på civilbefolkningen, berättar Anneli Lillmaa. – Vi måste stå upp mot detta. Alla kan göra någonting. Vi samlas allihop och visar vårt stöd för ukrainarna. Vi visar att vi bryr oss. Hon är nöjd med att det kom så mycket folk till torget i Uddevalla. – Det blev bra anslutning. Bakom demonstrationen står ester och ukrainare bosatta i Uddevalla, tillsammans med FN-föreningen, Röda Korset, Svenska kyrkan och Torsten Torstensson. Företrädare från de flesta politiska partier var på plats. Riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Fredrik Christensson (C) höll tal, liksom kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (c) och kommunalrådet Monica Bang Lindberg (L). Anneli Lillmaa berättar lite om bakgrunden till att ester boende i Uddevalla engagerar sig för Ukraina. – Putin har börjat annektera land efter land. Baltikum står på tur. Vi lever alla med den skräcken. Det är inte bara Ukraina det gäller, säger hon. – Vi måste står upp och säga vad vi tycker. Hon berättar också att det bor ett tiotal ukrainare i Uddevalla. Några gästarbetare finns också i kommunen. Men många av dessa åker nu tillbaka för att delta i försvaret av Ukraina. Hit kommer istället flyktingar via Polen. Kvinnor och barn. De behöver någonstans att bo, förklarar Anneli Lillmaa. Många ester och ukrainare deltog i demonstrationen på torget. – Vi är ett gäng från Estland. Vi ärr ett tiotal ester i Uddevalla. De flesta har engagerat sig. Och det finns mer att göra. Hon berättar att man samlar in pengar via Röda korset. Annellii har pratat med ICA och Coop som är villiga att hjälpa till att samla in pengar. – Människor vill engagera sig, säger hon. Det är ingen idé att skänka kläder. – Kläder tar de inte emot länge. Men mat tar de fortfarande emot. – Det är brist på mat. Men det är väldigt svårt att nå in med hjälpsändningarna i Ukraina. – Vi kan donera pengar. Det är det bästa vi kan göra. Man kan också hjälpa till med att ta emot flyktingar. Media rapporterade under dagen att cirka 1,5 miljoner ukrainare har flytt landet för att undkomma striderna. – Vi behöver hjälpa till med att ta emot flyktingar, säger Anneli Lillmaa, som själv förbereder sig på att ta emot ukrainska flyktingar i sitt hem. WESTSIDAN: 2022 03 05
Anneli Lillmaa tog initiativElving Andersson (C) höll talMagnus Jacobsson (KD) deltogDeltaagre kräver fred
”Det är fruktansvärt hur stad efter stad ödeläggs”
Alla andra åker därifrån. Då åker riksdagsledamoten och kristdemokraten Magnus Jacobsson (KD) till Ukraina för att skapa sig en egen uppfattning och träffa ukrainare. Det är inte första gången.
WESTSIDAN når Magnus Jacobsson på telefon när han precis har kommit fram till Ukrainas huvudstad Kiev. Första frågan är varför han åker till Ukraina. – Redan när jag var aktiv i KDU i slutet på 1990-talet så var jag nere i Ukraina under den oranga revolutionen och utbildade ungdomar om svensk demokrati. Då lärde jag känna en kille som vi hade ett bra samarbete med. – 2014 när de stora demonstrationerna var på torget Majdan, då ringde han mig och berättade att för första gången var han riktigt rädd för sitt liv. – Då åkte jag ner till Ukraina, så jag var med på Majdan. Magnus Jacobsson har alltså valt att åka till Ukraina en gång tidigare när läget är kritiskt och man kan befara att det kommer att hända saker. Magnus berättar hur han var med på torget och fotograferade och skickade hem bilder till svenska tidningar. Han berättar också hur han träffade Porosjenko, mannen som sedan blev president, på torget i Kiev. Det är bakgrunden till att Magnus Jacobsson nu reser till Ukraina och Kiev i ett läge där flera experter varnar för att det kan bli krig. – Med den här bakgrunden, så åker jag ner för att träffa politiker i parlamentet, från båda sidor. Jag ska träffa journalister och representanter för ungdomsorganisationer. Jag har nästan tio möten inbokade, säger han. Vad hoppas du uppnå med din resa? – Jag hoppas få en bättre inblick i hur man uppfattar det på plats, så jag inte bara är beroende av svenska och utländska medier. – Sedan vill jag självklart stödja Ukrainas rätt till självständighet och suveränitet. Magnus Jacobsson besökte också Babij Har, för att hedra offren för nazisternas folkmord under andra världskriget. I Babij Jar mördades över 100 000 judar och romer av tyskarna. Magnus Jacobsson lovar en utförligare rapport när han kommer hem från sitt äventyr i Ukraina. (WESTSIDAN, 2022.02.11)
”Jag vill självklart stödja Ukrainas rätt till självständighet och suveränitet”
”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna. Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt.Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige. Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre. ”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.
Kostråd förnekar fotosyntesen
Ensidig fokus på utsläpp leder fel
Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem. Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.
Man förstår inte Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan. Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför. Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.
”Räknas globalt” Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige. Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp? Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd. Börje Berntsson Lantbrukare, Varekil
Lägg ner vattenmyndigheterna. Och bygg ut vattenkraften. Det föreslår den liberala tankesmedjan Timbro i en färsk rapport. Utgångspunkten för rapporten är att Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. För att det ska bli möjligt att producera den el vi behöver, måste det bli mindre krångligt att få tillstånd. Politiken behöver därför fatta en rad beslut som gör det lättare att projektera ny elproduktion i landet. När det gäller vattenkraften vill Timbro lägga ner de fem vattenmyndigheterna och öppna för att bygga ut vattenkraften. Man konstaterar att potentialen är att öka produktionen av el från vattenkraft med hela 18 procent.
Timbro föreslår:
”Lägg ner vattenmyndigheterna”
Av Göran Åhrén Sverige behöver mer el. Men byråkratiska hinder står i vägen. Det konstaterar Timbro i en rapport som också innehåller 15 förslag. Tankesmedjan vill bland annat lägga ner de fem vattenmyndigheterna och bygga ut vattenkraften.
Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el 2045. Men byråkratiska hinder och regleringar står i vägen för en utbyggnad av elproduktionen i landet. Timbro föreslår nu 15 reformer för att underlätta en nödvändig ökad produktion av el. Ett av förslagen är att lägga ner vattenmyndigheterna. Timbro skriver att en rad regleringar och juridiska hinder står i vägen för en utökad elproduktion. ”De regleringar och politiska hinder som det finns tillgängliga siffror för vittnar om stora effekter på energiförsörjningen: det kommunala vetot mot vindkraft, skyddet av vissa vattendrag och de politiska ingreppen mot kärnkraft har hindrat elproduktion spå uppemot 65 TWh varje år. Det motsvarar nästan halva Sveriges nuvarande elanvändning”, skriver Timbro. Men det finns lösningar, hävdar man. ”För att företagen ska kunna ställa om krävs avregleringar för solkraft, vindkraft, vattenkraft och kärnkraft.” Timbro har sammanfattat sina förslag i 15 punkter. Man vill ta bort begränsningen på tio kärnkraftsreaktorer och tillåta kärnkraft på fler platser. Man vill också ta bort det kommunala vetot mot vindkraft. Punkt fyra och fem handlar om vattenkraften. ”4. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar.” ”5. Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen med särskilda bestämmelser.” Timbro vill också lägga ner de fem vattenmyndigheterna. ”10. Lägg ner de fem vattenmyndigheterna för att främja en nationell helhetssyn på vattenkraften.” När det gäller vindkraften vill Timbro att försvaret ska kunna ge villkorade tillstånd. Man vill också att målet som det är formulerat ändras. Från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Timbro vill också underlätta för solkraften genom att byggnader på samma fastighet ska kunna gå på samma nätkoncession och inkludera solkraften i områden av riksintresse för energiproduktionen. Skyddet för historiska, , kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden, eller skyddet för kyrkor och byggnadsminnen, ska inte kunna hindra installation av solceller. I övrigt vill Timbro underlätta för brytning av uran som behövs till kärnkraft, samt gå från individskydd till artskydd för fåglar, för att underlätta utbyggnad av vindkraft. Alla förslagen för samlade i en rapport som Timbro lät publicera på nyårsafton, den 31 december. Elanvändningen kommer att öka. En fördubbling till 2045 är att vänta. Rapporten hänvisar till tre undersökningar som kommer fram till en ökning på i genomsnitt 270 terawattimmar. (240, 286 och 310 TWh)
”Bygg ut vattenkraften”
Av Göran Åhrén Bortfallet av el får inte överstiga 1,5 TWh. Beräkningar visar att det är betydligt större. Enligt en beräkning kan det handla om över tio procent. Ett problem är att vi har fem vattenmyndigheter. Timbro vill därför lägga ner vattenmyndigheterna, och bygga ut vattenkraften.
Ett kapitel i rapporten handlar om vattenkraften. Timbro inleder med att redogöra för bakgrunden till att småskalig vattenkraft nu omprövas, för att som det heter få moderna miljövillkor. Tyvärr har Timbro, precis som många andra i Sverige, tagit till sig en del missuppfattningar om EUs ramdirektiv för vatten. Den ensidiga inriktningen på fisk som präglar den svenska vattenförvaltningen, har egentligen inte något större stöd i vattendirektivet. Det är en svensk tolkning. Vattendirektivet handlar i huvudsak om att säkra tillgången på rent vatten för Europas befolkning, och arbetet med att reducera miljögifter och utsläpp av farliga kemikalier dominerar huvudtexten. Fisk nämns knappt i direktivet. Timbro konstaterar dock att det finns en intressekonflikt mellan klimatmålen och den ensidiga inriktningen på fisk i vattenförvaltningen. ”För att klimatomställningen ska bli möjlig behöver dock uppdateringen av miljökraven ske på ett sådant sätt att allt för stora mängder grön elproduktion inte går förlorade.” Bortfallet av elproduktion får inte överstiga de 1,5 terawattimmar elproduktion, som riksdag och regering har beslutat.
”Förenklade analyser” ”Vattenmyndigheternas nya förslag till miljökvalitetsnormer, som är styrande för utfallet i domstolsbeslut, bygger på förenklade konsekvensanalyser och missar betydelsefulla perspektiv på kostnader och systempåverkan.”, skriver Timbro. Det är särskilt allvarligt som analyser av energiföretagen visar att miljönyttan är begränsad. Återigen håller alltså myndighetsaktivism på att driva igenom kostsamma åtgärder som inte medför motsvarande nytta. Vilket alltså torde strida mot proportionalitetsprincipen. Grundproblemet enligt Timbro är att vattenförvaltningen sköts av fem olika vattenmyndigheter. Dessa fem myndigheter har i en gemensam rapport skrivit att de räknar med ett produktionsbortfall på fem (5) terawattimmar. Mer än tre gånger så mycket som riksdag och regering beslutat. Och detta är vattenmyndigheternas egen bedömning. Konsultföretaget Sweco bedömer produktionsförlusterna enbart från Natura 2000-områden kan bli så mycket som 10 terawattimmar. Vattenmyndigheterna respekterar alltså inte de beslut som riksdag och regering har tagit.
Stort bortfall av el ”Bara i dessa naturskyddat områden riskerar därmed motsvarande drygt 7 procent av Sveriges nuvarande elkonsumtion att gå förlorad till följd av omprövningen av miljövillkor.” Stämmer detta så är skillnaden mellan politiska beslut, och den verklighet som exempelvis ägare till den småskaliga vattenkraften upplever, närmast groteskt stor. I sökandet efter lösningar pekar Timbro i sin rapport på möjligheten ”att fullt ut utnyttja EU-rättens möjligheter till klassning av vattenförekomster som kraftigt modifierade och användning av undantaget ”mindre stränga krav”. Detta har riksdag och regering beslutat om. I en normal demokrati hade det varit självklart att myndigheter rättar sig efter demokratiskt fattade beslut, och anstränger sig för att verkställa dessa. Men så fungerar inte vattenförvaltningen i Sverige. Sverige behöver öka elproduktionen. Inte minska den. De fem vattenmyndigheterna bör därför läggas ner, konstaterar Timbro. Samma slutsats har två statliga utredningar kommit fram till. Kristdemokraterna har föreslagit samma sak i riksdagen; lägg ner vattenmyndigheterna.
Stor potential I VA-kraft Potentialen om man tillåter ny vattenkraft i orörda älvar, samt i vattendrag med särskilda bestämmelser, är 24 terawattimmar årligen, enligt en inventering gjord av Svensk Energi. Det motsvarar 18 procent av den totala elanvändningen år 2020. Timbro vill därför att Sverige tillåter utbyggnad av vattenkraften även i orörda älvar och skyddade vattendrag. ”För klimatets skull bör Sverige tillåta vattenkraft i alla vattendrag och samtidigt ställa höga miljökrav på de verksamheter som finns där”, avslutar Timbro sin rapport. Tombros lösning är sammanfatta i tre förslag: – Lägg ner de fem vattenmyndigheterna. Främja en nationell helhetssyn på vattenkraften. – Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i Sveriges fyra nationalälvar. – Tillåt ny vattenkraft med höga miljökrav i vattendragen med särskilda bestämmelser. (4 kap. 6 paragrafen, miljöbalken)
Timbro: ”Lägg ner vatten- myndigheterna. Och bygg ut vattenkraften.”
Kerstin Davidson skriver i denna krönika om skenande elpriser, om det absurda att mitt i elkrisen diskutera hur mycket vi ska minska produktionen från småskalig vattenkraft, när vi istället borde underlätta för att öka produktionen. Bortfallet riskerar att bli väsentligt större än den gräns som politiken satt, skriver hon. Krönikan var först publicerad i Blekinge Läns Tidning, BLT, och har väckt en hel del debatt. WESTSIDAN publicerar nu krönikan efter medgivande av Kerstin Davidson och Blekinge Läns Tidning. ”Sportfiskare och älvräddare har med sitt snäva särintresse fått ett orimligt stort inflytande över vår elförsörjning”, skriver Kerstin Davidson, bland annat.
Hur länge ska sportfiskarna ha makt över vår elförsörjning?
Vinterkylan kom tidigt och skenande elpriser får det att svida i många människors plånböcker. Men mitt i den elkris vi nu bevittnar ägnar sig myndigheter åt att avveckla ren och förnybar energiproduktion.
Det handlar om vattenkraften, den småskaliga i synnerhet. Alla de runt 2.000 vattenkraftverken i landet ska miljöprövas och få moderna miljötillstånd, enligt den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen och M, C och KD. Men, har politikerna tillagt, produktionen får inte minska med mer än 1,5 terawattimmar, TWh, vilket motsvarar drygt 2 procent av vattenkraftens totala produktion.
I Ekots lördagsintervju 4 december uttryckte Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraft vid Tekniska högskolan i Stockholm, sin frustration över att debatten kring vattenkraften handlar om hur mycket produktion som ska tappas: ”Men varför ska vi tappa över huvud taget?”
Från branschens sida har man också uttryckt oro, bortfallet kan bli väsentligt större än den begränsning politikerna angett. För tyvärr lär inte den politiska viljan räcka långt, när processerna hamnar hos länsstyrelser och miljödomstolar. Den småskaliga vattenkraften har i flera år varit hårt ansatt. Många länsstyrelser har arbetat för att så långt möjligt riva ut små kraftverk. Målet, fritt strömmande vatten, är ivrigt påhejat av föreningarna Älvräddarna och Sportfiskarna. De båda organisationerna har även satt i system att överklaga när tillstånd till fortsatt elproduktion har medgivits.
Ett argument för dem som vill avveckla de småskaliga kraftverken är att de ändå producerar så lite att det är betydelselöst för vår elförsörjning. Eller, som Sportfiskarna beskriver det på sin Facebooksida, ”en spottstyver”.
Men det är inte sant. Den samlade produktionen för de småskaliga anläggningarna är 4,5 TWh, nästan motsvarande produktionen i det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck.
Och mer kan det bli. Det finns möjligheter att utveckla den befintliga vattenkraften, vässa den med ny teknik för att öka och effektivisera produktionen. Det finns också goda möjligheter att bygga förbifarter för vandrande fisk. Vad som krävs är bland annat tillmötesgående myndigheter som vill se lösningar.
Sverige har gott om forsar och fina fiskevatten, de borde kunna tillgodose Sportfiskarnas fritidsintresse. När Älvräddarna och Sportfiskarna getts talerätt i svenska domstolar i frågor som rör vattenkraft har de med sitt snäva särintresse fått ett orimligt inflytande över allas vår elförsörjning.
Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, i stället för att avveckla.
Kerstin Davidson
”Det enda rätta vore att utveckla vattenkraften, istället för att avveckla”
En del sportfiskare gör lite som de vill. Här, vid Emån, pågår flugfiske bakom skyltar om fiskeförbud.
Regeringen överprövar vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Efter massiv kritik från en lång rad instanser, och efter initiativ i riksdagen som en majoritet ställt sig bakom, så kommer beskedet inte helt oväntat. Regeringen ger dock inte någon fylligare motivering till sitt beslut. ”Det är lämpligt att regeringen prövar förslagen till åtgärdsprogram. Regeringen konstaterar att prövningen av åtgärdsprogrammen inte kommer att kunna slutföras före utgången av 2021”, skriver regeringen i sitt beslut som är undertecknat av Annika Strandhäll. Vad det kommer att innebära rent konkret är för tidigt att uttala sig om. Men klart är att regeringen lyssnat på den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag på en rad punkter. Flera förslag kan nu komma att ändras. Vilket också eventuellt kan påverka miljökvalitetsnormen. Klart är dock att tidigare åtgärdsprogram kommer att gälla tills regeringen meddelar ett nytt beslut. Regeringen tar nu över ansvaret för besluten om den kommande förvaltningsperioden 2021 till 2027. Och det innebär att vi kommer att få en politisk bedömning och ett politiskt beslut. Vattenmyndigheternas vattendelegationer fattade nyligen beslut om att fastställa de förslag till åtgärder och förvaltningsplan som myndigheterna tagit fram. En förutsättning för det beslutet var dock att regeringen inte skulle besluta om att överpröva. Flera av ledamöterna i vattenmyndigheten Västerhavet reserverade sig för övrigt mot det beslutet. Nu när regeringen fattat beslut om att överpröva förslagen till åtgärder så faller naturligtvis vattendelegationernas beslut. Nu får vattenmyndigheterna avvakta regeringens överprövning.
Kritik från flera håll Den kritik som framförts mot vattenmyndigheternas förslag kommer från flera håll. I Västsverige och Värmland har 38 kommuner begärt överprövning. Havs- och vattenmyndigheten har också begärt överprövning. Kritiska synpunkter har kommit in till vattenmyndigheterna från flera håll under samrådsperioden. Enbart vattenmyndigheten Västerhavet har fått in ett hundratal skrivelser, en del mycket omfattande. Kritiken har blanda annat gått ut på att vattenmyndigheterna inte utrett hur man skulle kunna tillämpa undantag enligt KMV (kraftigt modifierade vatten) eller MSK (mindre stränga krav), trots att riksdag och regering har beslutat att alla möjligheter som vattendirektivet medger ska tas tillvara. Centerpartiets Rickard Nordin har tagit initiativ i riksdagen och fått med sig en majoritet med krav på överprövning. Och nu har regeringen alltså fattat beslut om att överpröva.
Skjuter på beslutet I väntan på regeringens beslut har vattenmyndigheterna arbetat på enligt sin tidsplan. Det innebär att man trots den omfattande kritiken fattade beslut om förslaget till åtgärder och förvaltningsplan nu i december. Bara några veckor innan regeringen beslutade att överpröva. Syftet var att det nya åtgärdsprogrammet och förvaltningsplanen skulle börja gälla från december 2021. I och med beslutet om överprövning så skjuter man på det beslutet. Enligt vattenmyndigheten Västerhavet gäller därför tillsvidare den gamla planen, åtgärdsprogram och förvaltningsplan från 2015. Värt att notera kan vara att även beslutet inför förvaltningscykeln 2015-2021 överprövades av regeringen. Omfattande ändringar gjordes bland annat efter kritik från Jordbruksverket och LRF, som menade att förslagen till åtgärder skulle få omfattande negativa konsekvenser för det svenska jordbruket och påverka svensk livsmedelsproduktion negativt. Regeringens beslut om överprövning visare återigen att vattenförvaltningen i Sverige inte klarar att göra nödvändiga avvägningar mellan olika samhällsintressen, och att de avgörande besluten därför måste lyftas till den politiska nivån. Behovet av att reformera vattenförvaltningen är fortsatt mycket stort. Göran Åhrén
”Behovet av att reformera vattenförvaltningen är fortsatt mycket stort”
Tomtar i politiken. Eller politiska tomtar. Knappast tre vice män, enligt WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson, som i den här krönikan gisslar den politiska självgodheten. ”Det finns ett växande gap mellan folket och politiken”, konstaterar Sven-Arne Thorstensson. Allt färre vill engagera sig i politiken. Ett problem är de kotterier som bildas på alla nivåer, hävdar han. Frågan är om respekten för politiken blir bättre av att politiker klär ut sig till tomtar.
Karl-Bertil Jonsson kom aldrig till Ljungby
”Vem vill ha ett okänt kommunalråd som tomte”
Det finns ett växande gap mellan folket och politiken. Allt färre vill engagera sig i partier, och på frågan varför, finns många svar. Här nedan är ett av dem. ”Ni skulle bara veta hur mycket kotteri det finns. Det finns i alla partier och på nästan alla nivåer. De ser det inte själva men utifrån blir det så uppenbart.” Just så sa en tidigare toppolitiker över ett glas vin för inte allt för länge sedan. Och ganska ofta blir detta riktigt tydligt. Hur en del politiker ser på sig själva i all sin självbelåtenhet. Som ett lysande exempel på detta får tre kommunalråd i Ljungby en idé: De ska bli tomtar på julafton. Genialt tycker de själva. Och deras inre kotterikrets jublar, utan att reflektera en enda sekund. Nu ska alltså tre kommunalråd auktionera ut sig själva som tomtar på självaste julafton. Allt under parollen man säger sig ha; ”Jul i gemenskap” i Ljungby. Sagt och gjort. Media kontaktas, filmer spelas in succén tas ut i förskott. För högst troligen, kommer tomtarna vara nakna redan innan fjärde advent.
Kommunalrådstomtar Själva auktionen, som vänder sig till allmänheten, ska alltså få familjer som saknar egen tomte att buda hem ett kommunalråd i röd luva och skägg. Det torde blott vara en skruvad självbild som får dem att tro mer på succé än flopp. Adderar man sen den uttalade ambitionen att sprida julstämning via ”kommunalrådstomtar till högstbjudande” blir ju detta riktigt, riktigt konstigt. De borde kunna förmå sig till mer än så här.Just detta får frågorna att hopa sig. – Vem vill ha ett okänt kommunalråd som tomte? – Vem vill betala för det? – Har de tappat det helt? ( eller visar de vilka tomtar de egentligen är) – Är den som betalar bäst, den som behöver en tomte mest? Ju mer man tänker på det, ju dummare blir det. Har de ens hört talas om Karl-Bertil Jonsson. Nä. Trodde väl det. Troligen har de influerats av Thorsten Flinck, som i brist på pengar nu bokat upp sig som tomte för 3-5 tusen per halvtimma. Det är här självbilden skiner igenom.
Flink eller vice Att skriva in i sitt ”track record” att Flinck varit jultomte hemma hos mig, hade ändå varit lite kul. Men vem skulle plocka fram ett foto på en rödluvad vice ordförande i kommunstyrelsen och visa grannarna eller ladda upp på Instagram? Nej det enda rimliga vore ju att de auktionerade ut sig till lägst bjudande, köpte med sig lite julklappar och iförda lösskägg besökte de som verkligen skulle uppskatta ett tomtebesök. Ge klapparna till dem som inte hade råd och inte varken vill eller har lust att buda hem en dubbeltomte. Funderade de någonsin på det? Själv fick jag ur mitt innersta en idé: Om jag bott i Ljungby, så skulle jag först skrivit typ åtta roliga julklappsrim på temat ”det jag är kommunalt missnöjd med”, budat hem en kommunalrådstomte för 13 000kr, för att sedan bevittna när tomten läser rimmen. Men lika säkert som amen i kyrkan, kommer de tre kommunalråden i Ljungby att budas hem av koalitionskamrater, fotografera sig framför granen och frottera sig i självgodhet igen, samtidigt som Ljungbyborna ler i mjugg. Sven-Arne Thorstensson
”Det finns ett växande gap mellan folket och politiken”
”Vi får hoppas att kommunerna är klokare än regionen”
Västra Götaland fortsätter att lägga sig i vad skolelever och patienter i kommunerna äter för mat. Man påstår att maten vi äter innebär ett utsläpp. Och genom sina så kallade klimatbudgetar försöker man påverka kommuner och konsumenter att reducera sin utsläpp. Det är ett märkligt synsätt och det finns många problem med detta. Västra Götalandsregionen driver tillsammans med länsstyrelsen projektet ”Klimat 2030. Västra Götaland ställer om.” ”Takten i klimatarbetet behöver öka om klimatmålen ska nås”, skriver regionen på sin hemsida. För att nå målen samverkar regionen med ”aktörer från alla samhällssektorer och nivåer”. I det arbetet försöker man nu bland annat påverka kommunerna i regionen att att arbetet med upphandling och servering av mat. Regionen har antagit en koldioxidbudget som visar hur mycket utsläppen måste minska årligen. I denna budget har man bland annat räknat ut hur mycket utsläpp av koldioxid en portion mat i kommunernas verksamhet får orsaka. Kommuner uppmanas att räkna varje hekto koldioxid för en måltid. Kommunerna ska helst hålla sig till nio hekto, eller 0,9 kilo koldioxidekvivalenter per portion. Med den snäva gräns man satt upp finns inget utrymme för att servera kött, eller andra animaliska proteiner. Detta kan få allvarliga konsekvenser, inte bara för svenskt jordbruk, utan också för skolbarnen. Problemet är att allt bygger på en felräkning. Ny forskning visar att kornas påverkan på klimatet har överdrivits. (Per Frankelius m fl) Man har inte räknat med den kolinlagring som sker inom jordbruket, inte heller det faktum att kor ingår i ett kretslopp som tillhör den korta kolcykeln. Man fokuserar enbart på utsläpp. Räknar man med kolinlagringen så är inte jordbruket något problem för klimatet, eftersom man lagrar mer kol än man släpper ut. När vi frågar regionen om detta får vi svaret att kolinlagringen räknas globalt. Korna släpper ifrån sig metan. Men även IPCC medger att metanets inverkan på klimatet har överdrivits. Metan har en omloppstid i atmosfären på bara åtta till tio år. Metanets påverkan är därför kortvarig. Man måste också skilja på det långa och det korta kretsloppet. Kor äter gräs som lagrat kol ur atmosfären. Fossila bränslen tillhör det långa kretsloppet. Kol som varit lagrat länge frigörs vid förbränning av fossila bränslen. Det innebär ett tillskott. Kor innebär inget tillskott. Regionen har inte tagit till sig den senaste forskningen när det gäller kornas påverkan på klimatet. Och man blandar den korta kolcykeln med den långa. Man fattar alltså beslut på felaktiga grunder. Det finns ingen verklighetsförankring. Allvarligt är också att regionen angriper det människor behöver varje dag. Barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Det finns en risk att barnen tar skada av att äta enbart vegetarisk mat. Potatis och purjolökssoppa är bara kolhydrater. Det finns inget protein i soppan. Måltiderna i sig har ingen klimatpåverkan. Det är bundet kol på trallriken. Regionen liksom skolmatsakademin borde ta till sig fakta, istället för att okritiskt importera klimatbudgetar från en engelsk lobbyorganisation som enbart bygger på utsläpp. De länder som släpper ut mest koldioxid, som Kina och Indien, kommer inte att minska sina utsläpp. Istället kommer man att öka utsläppen. Sveriges andel av världens totala klimatutsläpp är bara en promille. Vad vi än gör så har det därför mycket liten effekt på klimatet. Eftersom man överdrivit svenska kors påverkan på klimatet kommer det inte att ha någon effekt att minska konsumtionen av kött och mjölkprodukter. Västra Götalands kampanj kommer därför inte att ha någon praktisk betydelse i den delen. Att lura skolbarnen att sluta äta kött är en meningslös handling. Men den får negativa konsekvenser för Sveriges jordbruk, och för de skolelever som inte får animaliska proteiner. Man får därför hoppas att det finns politiker i kommunerna som är klokare än de i regionen som fortfarande tror att våra kor är klimatbovar. Börje Berntsson Lantbrukare Varekil
”Man får hoppas att kommunerna är klokare än regionen”
Göran Värmby efterlyser en vettig debatt om klimatet. Med avstamp i mötet i Glasgow konstaterar han att flera stora länder kommer att öka sina utsläpp, och att resultatet av mötet är tveksamt. Han kritiserar också hyckleriet att 400 privata jetplan står parkerade på Glasgow flygplats, och det politiskt färgade Nobelpriset som går till en av upphovsmännen till de misslyckade klimatmodellerna. Slutligen kritiserar han SVT för att ägna sig åt propaganda och hänga ut seriösa klimatrealister i något som framstår som en förtalskampanj. Göran Värmby avslutar med att konstatera att de miljarder kronor vi lägger ner på detta är totalt verkningslösa. Han efterlyser en mer saklig debatt, där man låter olika åsikter komma till tals.Nu är det ”förbjudet” att ha ”fel” åsikt.
”Låt oss få igång en vettig debatt om klimatet”
Hösten har varit rik på larmrapporter i media om klimatet. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, SVT och Sveriges Radio har haft inslag i stort sett varje dag. En bidragande orsak har varit att IPCC, FNs klimatorgan, den 9:e augusti kom ut med sin rapport AR6, och den 6:e rapporten sedan starten 1988. I stort sett alla nyheter och rapporter du ser eller hör i media har sitt ursprung från IPCC. Jag lägger därför med en kort repetition av IPCCs sammansättning och arbetsmetodik som en not 1). Återigen har vi fått höra att vi bara har 10 år på oss. Media har som vanligt hårdvinklat IPCCs slutsatser. SVT berättar till exempel inte ens att styrelsen för IPCC – IPCC Plenary – tonar ner katastrofscenariot jämfört med den förra rapporten. Forskarna i de olika arbetsgrupperna, som är något helt annat än IPCC Plenary, erkänner äntligen att man tidigare använt en orealistisk prognos, kallad RPC8.5, som grund för modellberäkningarna för framtida temperaturutveckling. Varför nämns inte detta kan man undra? Men fortfarande skriver det politiskt tillsatta IPCC Plenary att det är en mycket hotfull framtid med fortsatt hög uppvärmning vi har att förvänta. FN-chefen Antonio Guterres tar i ordentligt och menar att ”vi närmar oss en katastrof”. Ytterligare en faktor som bidragit till det höga tonläget i media är klimatmötet i Glasgow 31 oktober – 12 november, COP26. Även här är det samma upprepning som inför varje klimatmöte. Mängder av ”nyheter” läcker ut i en jämn ström. Samtliga är väldigt alarmistiska och dystopiska.
Ökar sina utsläpp En nyhet som fastnade hos mig var när media basunerade ut att det i ”läckta dokument” framgår att flera länder kommer att släppa ut mer än vad de tidigare uppgivit, bland andra Australien, Kina och Indien. Jaha, men det visste vi väl innan? Kina invigde ett nytt kolkraftverk varje vecka under förra året. ”Halterna av växthusgaser ökar till nya rekordnivåer” är en fras som återanvänds varje år av media. Den syftar, som precis varenda nyhet om klimatet gör, till att skrämma upp oss så mycket som möjligt. Ända sedan man började mäta koldioxidhalten på berget Mauna Loa på Hawaii 1958 har halten stadigt stigit med några miljondelar av en grad Celsius per år. Det betyder att det för varje år blir ett nytt högre värde än året innan. Visst, man kan ju säga att det är ett nytt ”rekordhögt värde” varje år. Det skulle man kunna ha sagt nu i 63 år i sträck, ända sedan 1958.
Politiskt Nobelpris Att få höra om Nobelpriset i fysik är alltid intressant. Årets pris delades mellan tre forskare; Klaus Hasselmann, Tyskland, och Syukuro Manabe, USA, samt Giorgio Parisi, Italien. Hasselmann och Manabe tilldelas priset ”för att de lagt grunden till vår förståelse om jordens klimat och hur människor bidrar till dess förändringar” medan Parisi får det för ”banbrytande bidrag till teorin om oordnade material och slumpmässiga processer”. I båda fallen handlar det om förståelse av komplexa system. När jag läser på mer om de två förstnämnda pristagarna inser jag att det är fråga om grunden för de klimatmodeller som började användas redan under 80-90-talen för att förutsäga klimatets utveckling. Flera experter ifrågasätter det vetenskapliga värdet och det unika med detta Nobel-prisbelönta arbete. De modelleringar som gjorts har stämt dåligt med uppmätta värden, vilket har visat sig under årens lopp. Det man kan undra över är därför huruvida årets fysikpris är ett ”politiskt” pris? Som jag upplever det pågår hela tiden en oerhört intensiv och ensidig form av påverkan i klimatfrågan, från samtliga media, från etablerade politiska partier, från i stort sett samtliga beslutsfattare i Västvärlden. Kanske också Nobelkommittén är påverkad att dra sitt strå till stacken.
SVT ångar på Nästan varje dag under hösten har SVT haft alarmerande inslag om klimatet i Rapport och Aktuellt under ledning av ”klimatkorrespondenten” Erika Bjerström. Den 14 september ägnade SVT halva Aktuellt åt att misskreditera, kränka och förtala två av våra mest meriterade klimatrealister, civilingenjör Elsa Widding och teknologie doktor Lars Bern, båda utbildade på Chalmers Tekniska Högskola. Rubriken på inslaget var ”SVT har granskat metoderna som används av klimatskeptiker”. De framställs som ohederliga ”klimatförnekare” som medvetet sprider desinformation i klimatfrågan. Begreppet ”klimatförnekare” är ett mycket märkligt begrepp, eftersom ingen människa kan förneka att det finns ett klimat. Det används enligt min uppfattning för att man ska associera till ”förintelseförnekare”, ett av de värsta skällsord som finns. Elsa Widding pekas ut som ”spindeln i nätet”. Hon anklagas på osakliga grunder för att vara oseriös och klandervärd. Nu anmäler Widding inslaget till Granskningsnämnden och Medieombudsmannen för allvarligt brott mot kraven på saklighet och opartiskhet enligt SVT:s sändningstillstånd. Reportaget är propagandistiskt och ett riktigt lågvattenmärke för SVT. Syftet är glasklart med att förminska debattörer som, till skillnad från SVT, efterlyser en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCC:s (FNs klimatorgan) vetenskapliga underlag. ”SVT har en alarmistisk agenda i klimatfrågan och förföljer enskilda medborgare istället för att bidra till en öppen debatt i en av våra viktigaste frågeställningar”, säger Elsa Widding. ”Deras klimatkorrespondent Erika Bjerström bedriver ingen kritisk granskning av påståenden om jordens undergång och den påstått katastrofala uppvärmningen”, fortsätter Widding. – ”Hon driver istället en alarmistisk agenda där hon flera gånger redovisat fakta som är direkt felaktiga”.
Känd för Nuon-affären Elsa Widding blev för allmänheten känd då hon försökte stoppa Vattenfalls köp av det holländska energiföretaget Nuon. Hon arbetade då som expert i Regeringskansliet i nära relation till dåvarande näringsminister Maud Olofsson. Denna affär kom att sluta med en förlust för svenska staten på många tiotals miljarder kronor. Widding fick senare, efter en noggrann redogörelse till konstitutionsutskottet 2014, motta en utmärkelse av affärsmagasinet ”Passion for Business” för sitt mod och sin höga integritet. Widding är dessutom en välmeriterad civilingenjör från Chalmers Tekniska Högskola med tidigare ledande befattningar i stora skandinaviska energiföretag såsom Vattenfall, Statkraft och Fortum. Det smått löjliga är att de andra som intervjuas, som har de åsikter som SVT vill ha fram, en okänd kemiingenjör som jobbat inom läkemedelsindustrin och en beryktad politiskt genus-inriktad docent/socialvetare på Chalmers, presenteras ingående och på ett mycket positivt sätt. Allt för att få tittarna att ta parti för rätt åsikter och personer. Inte alls för att sprida fakta och kunskap som kan berika en värdefull debatt.
Inga större framgångar När jag skriver detta är det bara några dagar kvar på FNs klimatmöte COP26 i Glasgow. Några större framgångar för att minska utsläppen av växthusgaser är svåra att skönja i den flod av information som sköljer över oss varje dag från detta jippo. Bara det att mängder med höga befattningshavare och näringslivstoppar flugit dit i sina privata jetplan förstör bilden av ett seriöst arbete. Det talas om 400 privatplan som fått landningstillstånd på Glasgows flygplats (SvD, Sunday Mail). Enligt vissa uppgifter är det ca 40 000 människor som samlas på och i anslutning till konferensen (SVT). Till vilken nytta? Vad gör alla dessa människor där? Stoppa avskogning är ett åtagande som basuneras ut. 100 länder vill (?) minska metanutsläppen med ca 30 procent till år 2030 sägs det. FN, media, politiker och många inom miljörörelsen är alltid angelägna att ge en så positiv bild som möjligt från denna typ av konferenser. Allt för att motivera sin existens och betydelse i den alltmer inflammerade klimatfrågan. Vi får se så småningom – inte i vanliga media utan i alternativa media – vad man egentligen kommit fram till.
Omöjligt ersätta allt fossilt Att varken Putin eller XI kom har varit besvärande för arrangörerna av COP26. De har naturligtvis egna agendor, och Kina har ju redan frikort enligt Paris-avtalet att öka sina utsläpp fram till 2030. De behöver liksom många andra utvecklingsländer förbättra levnadsvillkor och välfärd för stora delar av sina befolkningar, som lider av brist på bland annat el. Och då är framförallt kol det mest realistiska alternativet. Det som är bra är att det nu släpps fram alltfler fakta som visar hur det verkligen ser ut med utsläpp från länder som Kina, Indien, Sydafrika med flera länder. Tyvärr har klimatfrågan hittills mest varit ett spel för galleriet. Ingen vågar till exempel redovisa att det är omöjligt, till och med teoretiskt, att ersätta all fossil energi med fossilfri till år 2050. Det krävs nämligen invigning av 1,5 kärnkraftsreaktorer av typ Ringhals4 per dag i 30 år från och med nu för att uppnå det målet. Räknar vi på vind- och solenergi blir resultatet ännu mer orealistiskt.
Åtgärder utan resultat Inte minst i Sverige saknar våra beslutsfattare och klimatalarmister en realistisk inställning. Man kan bara se på de 100-tals miljarder kronor som avsätts och satsas på så kallade klimatåtgärder, utan att på något sätt uppnå några mätbara resultat, eftersom Sveriges totala utsläpp endast utgör 1-2 promille av de globala utsläppen. Bara bortskänkning till andra länder via FN utan någon koll på användning uppgår nu till 15 -20 miljarder kronor. Jag tycker mig märka att alltfler genomskådar den teater som pågår. Framförallt alla larm genomskådas mer och mer. Det rapporteras till exempel aldrig några data som pekar på köldrekord eller att isen ökar i Arktis, eller att det varit rekordkallt på södra halvklotet detta året med snitt-temperaturer på Antarktis på 60 minusgrader. Jag kan inte heller påminna mig att jag sett en enda klimatnyhet i SVT de senaste 5-10 åren som inte varit alarmistisk. Detta med att i princip alla forskare (eller 97 %) är överens är en myt. Det finns flera nätverk med klimatforskare som har helt andra och mer balanserade uppfattningar. Gå in själv och kolla på t ex clintel.org, där finns det ca 700 forskare, de flesta med klimatkompetens, som har en helt annan och mer realistisk uppfattning om klimatfrågan.
”Förbjudet” ha fel åsikt Men det kanske mest allvarliga – vid sidan om bristen på kritisk granskning från media av klimatlarm – är att det i princip är ”förbjudet” att ha fel åsikt om klimatfrågan. Någon debatt tillåts t ex inte i SVT eller Public Service, där olika åsikter får framföras och diskuteras. Skulle t ex någon företagsledare eller politiker gå ut och ifrågasätta den destruktiva alarmism som pågår – ja, då skulle denna person inom kort vara helt utraderad från den offentliga arenan och tillika bli av med sitt jobb. En deplattformering skulle troligen verkställas med omedelbar verkan, vilket är rätt kusligt. Allt detta märkliga beteende tar bort trovärdigheten från rapporteringen om klimatfrågor, vilket jag nu tror att alltfler människor registrerar och funderar över. Ett beteende som skadar hela frågan om miljö och överlevnad. Vem kommer att tro på ytterligare miljölarm? Jag efterlyser således en ärlig debatt om klimatfrågan i media och på speciella konferenser som bör ordnas. Vågar någon ta bollen? Inom traditionella media?
Göran Värmby
Noter: 1) Högsta beslutande organ IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), där utformning av den sammanfattande rapporten – ”Summary for Decision Makers” – avgörs, är IPCC Plenary, med representanter från FNs 195 medlemsländer, som har ett sekretariat till sin hjälp. Representanterna, som är politiskt utsedda av respektive medlemsland, är oftast olika tjänstemän/personer från olika myndigheter. Man sammanträder minst en gång per år. Även representanter från miljöorganisationer deltar och har fått ett allt större inflytande. Ordföranden och vice ordförandena i Plenary är med i flera grupper i de olika nivåerna. Nivån under Plenary utgörs av IPCC Bureau med 34 medlemmar som förbereder ärenden för Plenary gruppen, och som utses av Plenary. De ska utses med hänsyn till geografisk och vetenskaplig kunskapsfördelning. Härunder arbetar en Executive Committee som tillsammans med ovan nämnda sekretariat samordnar och organiserar hela arbetet, med framförallt kontakten med de fyra underliggande Working Groups, som arbetar med olika delfrågor, som i sin tur med hjälp av sina respektive Technical Support Units samordnar och leder det vetenskapliga arbetet i respektive Working Group. Längst ner, på en sjätte nivå, i denna stora organisation finns delrapportförfattare, deltagande forskare och granskare.
Att en miljon arter skulle hotas av utrotning är en enorm överdrift. En granskning av fakta visar att den verkliga siffran, enligt den internationella rödlistan är 38 000. Och då är även den siffran väl tilltagen. Där ingår exempelvis såväl nyupptäckta arter, som arter som enbart är lokalt utrotningshotade.
Artikeln nedan är en repris. Westsidan väljer att publicera den här artikeln igen, eftersom frågan om den biologiska mångfalden är ständigt aktuell, inte minst i den aktuella skogsdebatten, och kunskapen om verkliga förhållanden är bristfällig. Många politiska beslut tas idag med stöd av så kallad grå litteratur, eller med stöd av de överdrifter som sprids av miljöorganisationer. Ursprungligen publicerades artikeln i oktober 2019. Sedan dess har det kommit ytterligare rapporter, både från den svenska Artdatabanken, och från den internationella. IUCN anser nu att det är 38 000 arter som är utrotningshotade, inte 26 000 som det står i artikeln. IUCN hävdar att man hela tiden upptäcker nya arter, och att många av dessa omedelbart förklaras vara utrotningshotade. Det kan vara en förklaring till att siffran ökat. (Några av bilderna från WWF kan också vara inaktuella) I stort stämmer det mesta i artikeln. Problemet med överdrifter har inte blivit mindre. Och politiker, media och allmänheten vilseleds precis som tidigare. Man hör ofta i debatten att en miljon arter hotas av utrotning, och att detta naturligtvis är människans fel. Samtidigt som man alltid avslöjar med att det inte är för sent, det går fortfarande att göra något åt problemet. (Red. 2021-11-12)
Landsbygden påverkas av beslut som bygger på tankar, idéer och föreställningar i vår tid. Äganderätten naggas i kanten under förevändning att man ska skydda den biologiska mångfalden. Mycket tyder på att hoten som målas upp är överdrivna. Läs Westsidans granskning av tillgängliga fakta bakom påståenden om pågående massutrotning.
WWF uppmanar i stort uppslagna kampanjer folk att skänka pengar för att ”stoppa utrotningen”. Det är dock svårt att hitta stöd i fakta för ett pågående massutdöende.
Stora överdrifter i debatten
Inget stöd i fakta för påståenden om massutdöende
Överdrifter präglar debatten om biologisk mångfald. Det finns inget stöd i fakta för att vi befinner oss i ett massutdöende. Ändå påverkas våra beslutsfattare av larmrapporterna.
Jorden kommer att gå under. Allt liv kommer att dö ut. Och det är människans fel. Detta är saker man allt oftare får höra. Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning, hävdar både journalister och företrädare för olika miljöorganisationer. Det handlar alltså om biologisk mångfald. Ett begrepp som blivit allt vanligare sedan miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992. Två konventioner skrevs under av 153 stater. Klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Det har gått 27 år sedan dess. Man kan ju tycka att det är ett klent resultat av dessa konventioner, om vi nu befinner oss mitt i ett massutdöende. Ett av de länder som tog dessa konventioner på stort allvar var Sverige. Vi beslöt oss därför att kolla med Artdatabanken, som finns på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som är ansvarig för den så kallade rödlistan. Vi ville se hur det ser ut i verkligheten.
”Nationellt utrotade” Rödlistan är en lista över utrotningshotade växter och djur. I rödlistan är alla arter indelade i olika grupper, beroende på hur hotade de är. Det finns en särskild grupp för nationellt utrotade djur. Om vi befinner oss mitt i ett massutdöende, då borde antalet arter i den kategorin öka. Svaret vi fick från Artdatabanken visar att det är tvärt om. Kategorin nationellt utdöda minskar. Faktum är att forskarna har dålig koll på hur många arter det finns på jorden. De har också dålig koll på hur många arter som dött ut. Enligt Artdatabanken finns 202 arter registrerade i kategorin nationellt utdöda. Detta är enligt den rådande rödlistan. Och siffran är från 2015. År 2000 registrerades 258 arter i kategorin nationellt utdöda. År 2005 var det 219, och 224 år 2010. Man kan alltså inte säga att kategorin nationellt utdöda ökar. Istället minskar den. Artdatabanken säger i en kommentar att detta främst beror på att det är svårt att bedöma när en art är definitivt försvunnen från landet. Att siffrorna går lite upp och ner, beror på ökad kunskap, förklarar Artdatabanken.
Naturskyddsföreningen hävdar att krisen för den biologiska mångfalden är ett hot mot mänskligheten.
Gul snäppfluga Vad är det då för arter som betecknas som nationellt utrotade? När vi tittar på några exempel bland de utdöda hittar vi gul snäppfluga. Det finns en observation från 1842 i Göteborgstrakten. Och en observation från 1855, då man såg flera exemplar. Sedan 1855 finns ingen observation. Flugan finns dock bl. a. i Italien och Frankrike. Etthundrafyrtiofem år (145 år) efter den senaste observationen beslutar någon att den gula snäppflugan ska föras upp på listan över utrotade arter i Sverige. Elegant rödrock (Ampedus elegantulus) är enparasit som lever av död ved. Larven eller skalbaggen har påträffats en gång, 1889, nära Ringsjön i Skåne. ”Om arten skulle återfinnas på någon plats i landet bör alla åtgärder för att gynna den genomföras. Bildandet av naturreservat kan då behövas, liksom åtgärder för att artificiellt tillskapa passande yngelplatser”, skriver Artdatabanken. (Artfakta.se) Intressant kan också vara att nämna Svart stork (Ciconia nigra) som betecknas som nationellt utdöd trots att den ofta syns i landet. Antal observationer: Öland; 2 252, Skåne; 1 126, Västergötland; 764, Uppland; 479, Gotland; 257, Närke; 208, Småland; 182, Södermanland; 156, Halland; 148, och så vidare. Siffrorna är från 2015 då rödlistan uppdaterades senast. ”Arten observeras årligen i ett varierande antal”, skriver Artdatabanken. Varför betecknas den då som utrotad? Det beror på reglerna. En fågelart betecknas som utrotad om det inte finns några verifierade häckningar. Och den har tidigare häckat sparsamt i södra och mellersta Sverige. Verifierade häckningsfynd har inte noterats sedan 1950-talet. (Närke) Fågeln häckar i Balticum, upp till Finska viken.
WWF försöker skrämma oss med bilder av det här slaget.
FN-plattform Efter att ha läst det här känns det ju inte som om jorden omedelbart håller på att gå under. Eller att allt liv håller på att dö ut. Ändå hör vi detta ständigt i medierna. Sveriges Television, SVT, och Sverige Radio publicerar ofta uppgifter om detta, eller att vi står inför en massutrotning. I ett program i P1, möjligen Filosofiska rummet, hör man hur en kvinna plötsligt skriker; ”Vi står inför den största massutrotningen i jordens historia.” Efter att ha tagit del av fakta från Artdatabanken ställde vi oss frågan var dessa uppgifter kommer ifrån. En del medier hänvisar till FN:s plattform för biologisk mångfald, IPBES. (Intergovernmental platform for biodiversity and ecosystem services.) De kom med en rapport i maj 2019 där man hävdar att en halv tillen miljon arter riskerar att utrotas. Tidningen Sveriges Natur skrev efter det att FN nu bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter. ”Upp till en miljon arter hotas av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter”, heter det. Och längre ner i texten står det; ”Enligt rapporten riskerar en halv till en miljon av dagens drygt åtta miljoner arter att utrotas.” Sveriges Natur skriver vidare att flera av studiens experter anser att den sjätte massutrotningen av jordens arter redan har inletts. Klent resultat av konventionen från Rio således.
Men det finns en lösning enligt WWF…
”Stoppa utrotningen – bli fadder” Uppgifterna kommer alltså delvis från FN. Men de kommer också från miljöorganisationer som WWF, Världsnaturfonden, och den nybildade Extinction rebellion. Men Greenpeace och Naturskyddsföreningen deltar också i kampanjerna. Det framgår av de flesta av organisationernas hemsidor att larmen är ett sätt att tjäna pengar. WWF:s hemsida skriver så här: Stoppa utrotningen. En miljon arter riskerar att försvinna. När den biologiska mångfalden minskar, rubbas balansen i ekosystemen, fortsätter man. ”Utan fungerande natur kollapsar vår matförsörjning och ekonomi”, heter det vidare. Vi är alltså på väg mot en katastrof, förkunnar man i vit text på en svart botten, och vi måste agera nu! Sedan blir hemsidan plötsligt ljusare, och så skriver WWF: Tillsammans är vi lösningen. ”Vi ska rädda livet på planeten.” Bli fadder, uppmanar WWF. ”HJÄLP OSS ATT STOPPA UTROTNINGEN.” Sedan får man välja månadsbelopp själv. Hundra kronor, tvåhundra kronor eller trehundra kronor.
Man får välja själv om man vill skänka 100, 200 eller 300 kronor.
”28 000 arter hotas” Det märkliga är att när man kollar detta med den internationella rödlistan, som förs av IUCN, International Union for Conservation of Nature, så hävdar de att det är 28 000 arter som hotas. Inte en halv miljon, som blev till en miljon i händerna på alarmister. En del av dessa 28 000 är dessutom bara regionalt hotade, ungefär som den svarta storken i Sverige. https://www.iucnredlist.org/ Vad ska man dra för slutsatser av detta? En skulle kunna vara att hoten överdrivs. Frågan är i vilket syfte. Budskapen om hoten mot den biologiska mångfalden sprids i medierna och påverkar våra beslutsfattare. I en kommunal handling stod det för en tid sedan att 3 000 arter om året, de senaste 20 åren, har försvunnit från jordens yta. En sökning visade att källan av allt att döma var Naturskyddsföreningen. Det skulle alltså betyda att 60 000 arter dött ut de senaste 20 åren. Det är svårt att hitta stöd för en sådan siffra i några faktabaserade källor. I Sverige finns det enligt Artdatabanken cirka 60 000 arter av växter, djur och svampar. Av dessa är omkring 5 000 arter rödlistade. Det är i Sverige. Biologer Westsidan talat med säger att antalet arter som dött ut i själva verket har minskat. Den norske biologen och forskaren Mårten Jödal hävdar exempelvis att det bara är en eller två arter per år som dött ut. Och att det sammanlagt handlar om 860 arter sedan år 1500.
Nya arter uppstår Men den stora frågan är varför det i den offentliga debatten aldrig pratas om att det uppstår nya arter. Flera experter Westsidan pratat med hävdar att det hela tiden uppstår nya arter och att den biologiska mångfalden i själva verket ökar. WWF rapporterar faktiskt positiva nyheter också. Nyligen rapporterade WWF att forskarna bara det senaste året hittat 157 nya arter ”i den biologiskt rika Mekongregionen”. Tre av de nya arterna var däggdjur. Intressant kan också vara att WWF genast ville freda de nya arterna. Flera miljöorganisationer försöker koppla ihop biologisk mångfald med klimatfrågan. Arter dör ut för att människan påverkar klimatet, hävdar man. Det finns inget vetenskapligt bevis för att klimatförändringar orsakade av människan skulle ha orsakat att någon art dött ut, hävdar biologen Mårten Jödal. Charles Darwin lärde oss att arter hela tiden utvecklas. Inget är statiskt. Naturen är i ständig förändring. En del av förklaringen till alarmismen kan vara att debatten först av personer som är starkt fokuserade på att bevara.
Bilden visar massutdöenden, men också hur den biologiska mångfalden hela tiden ökar.
Utdöende ökar inte En annan förklaring är hur systemet för rödlistning är utformat. (Se särskilt avsnitt nedan) Så här skriver Artdatabanken på SLU: ”Rödlistning i Sverige följer det system som har utvecklats av den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, för att utvärdera och bedöma tillståndet för arter i naturen.” Ardatabanken skriver vidare att rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar. Men den har ingen juridisk status. När vi ringer Artdatabanken kan de först inte svara på hur många arter som redan är utrotade. Inte heller om det är en grupp som ökar i antal. Karin Ahrné arbetar på Artdatabanken. – De flesta förändringar på rödlistan beror på att vi får ökad kunskap om arter. Jag jobbar med fjärilar själv, så jag har bäst koll på dom, säger Karin Ahrné. Hon berättar i alla fall att det inte är så många arter i kategorin nationellt utdöda. – Generellt är det inte så många arter i den kategorin, säger hon och förklarar sedan: – Det är inte den kategorin vi sätter mest fokus på. Jag frågar om nya arter som uppstår. Men det kan hon inte svara på. – Det hör egentligen inte till rödlistan. Men vi har en databank över antalet arter, säger Karin Ahrné. Skillnaden mellan arter som dör ut, och nya arter som upptäcks, finns heller inte registrerad. – Det är inget som bedöms i rödlistan. Det sker hela tiden förändringar. Evolutionen går långsamt, förklarar hon. – Artbildning kan ske genom att arter blir isolerade från varandra. – Arter har alltid bildats och försvunnit, men det sker i snabbare takt nu, förklarar hon. Westsidan (2019-11-24)
Skänker vi bara pengar till WWF och de andra organisationerna, så ordnar dom så att de hotade arterna överlever, ekosystemen inte kollapsar och att vi därmed inte går under.
FAKTA och BAKGRUND
Den rödlista vi har nu är från 2015. Det är den fjärde i ordningen. Rödlistan uppdateras vart femte år. Det kommer alltså en ny nästa år. Arbetet började år 2000. Den svenska rödlistan följer de kriterier som Internationella naturvårdsunionen, IUCN, fastställt. Rödlistan upprättas av Artdatabanken, som har tillgång till ett hundratal experter för bedömningen. Dessa är indelade i 14 olika specialistgrupper. Artdatabankens rödlista bygger på insamlade observationer. Dessa kommer från experter, museer, forskning och frivilliga rapportörer. Alla arter delas in i olika kategorier. Listan från 2015 innehåller data om cirka 22 000 arter. Av dessa bedöms 4 273 vara rödlistade i olika kategorier. Allt från nära-att-bli-hotad, till regionalt utrotade etc Så här skriver Artdatabanken själv om sina uppgifter: ”Rödlistan är en prognos för risken att enskilda arter dör ut i Sverige. Den listar arter som har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Rödlistan kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd.” ”…analyserna syftar till att kvantifiera utdöenderisken.” ”Den är ett hjälpmedel för att kunna göra naturvårdsprioriteringar, men den har ingen juridisk status.” Rödlistan tas fram av Artdatabanken som är knuten till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och den fastställs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Rödlistan delas in i olika kategorier. Nationellt utdöd (RE) Akut hotad (CR) Starkt hotad (EN) Sårbar (VU) Nära hotad (NT)
Kategorierna CR, EN och VU betraktas som hotade. Utöver detta finns kategorier för ej bedömd (NE), ej tillämplig (NA). Arter som inte uppfyller några kriterier klassas som livskraftig. (LC)
IUCN:s rödlistningskriterier
Även kategorin nära hotad (NT) ingår i rödlistade arter. För att klassas som nära hotad räcker det med en populationsminskning under tio år eller tre generationer på 15 procent. För akut hotad (CR) krävs det 80 procent. Även om en arts utbredningsområde minskar, fragmenteras eller fluktuerar, kan arten hamna på rödlistan. Arealen avgör CR, EN, VU eller NT. Övriga kriterier är om antalet reproduktiva individer minskar, eller arealen populationen befinner sig på minskar. En analys över risken för utdöende kan också leda till rödlistning, där en bedömd risk på fem procent på 100 år kan räcka för kategori NT.
FAKTA Nationellt utrotade: 2000: 258 2005: 219 2010: 224 2015: 202 ”Det pågår en massutrotning av liv på jorden, och klimatet närmar sig kollaps. Även mänsklighetens existens är hotad.” Extinction rebellion är en radikal miljörörelse som kopplar ihop klimat och biologisk mångfald, och menar att politikerna är för passiva. Man försöker påverka genom aktioner och civil olydnad av olika slag. Man vill att regeringen ska utlysa nödläge för klimatet och jordens arter, och kräver att regeringarna agerar omedelbart. Klimatutsläppen ska ner till noll år 2025. (Källa: Extinction rebellion)
Källor: Ardatabanken, IUCN, WWF, Naturskyddsföreningen, IPBES Miljömytene av Mårten Jödal
Westsidan 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.