Staten behöver lägga mer pengar på att underhålla vägarna i Dalsland. Det hävdar riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) som i veckan besökte Bengtsfors och pratade med företagare som drabbas av de dåliga vägarna.
Eftersatt underhåll har gjort vägnätet i Dalsland sårbart. Där det är som värst har myndigheterna tvingats stänga av vägar för trafik. Det gäller exempelvis väg 172 norr om Bengtsfors. – Vägarna är bortspolade, säger Magnus Jacobsson. Värst är det i norra Dalsland, mot Värmland, berättar han. Bengsfors, Åmål och Årjäng. På torsdagen träffade Magnus Jacobsson representanter för Västfrakt. Åkerinäringen har just nu stora problem. En del grusvägar som binder ihop Åmål med Bengtsfors är helt borta. Vattenmassorna har skapat två meter djupa gropar på en del ställen. Vattnet har helt enkelt grävt bort vägen. – Regeringen behöver skjuta till pengar för att förbättra vägarna på landsbygden, säger Magnus Jacobsson. Han jämför med hur man jobbar med skredrisker. – Det borde finnas den typen av pengar även för vägar. – Den här gången var det norra Dalsland som drabbades. Men det kunde ju lika vara Bohuslän eller andra delar av Fyrbodal. – Huvudproblemet är att vi under lång tid har eftersatt våra vägar när det gäller underhåll. Det gäller även medel till att bygga nya vägar i glesbefolkade områden. Så här har det varit i åratal. Dalsland blir alltid bortprioriterat. Grunderna för vägförvaltningens prioriteringar är helt enkelt fel. Man tittar mest på persontrafiken. – Man borde ibland titta på vad det är för typ av trafik. Skulle man ta med värdet på det som rullar på vägarna, så skulle bilden bli en annan, säger Magnus Jacobsson. Det är stora värden som rullar på vägarna i Dalsland. Det gäller framför allt skogsbruket. Men också alla de industrier med anknytning till skogsbruket som finns i Dalsland. Sågverk och pappersbruk exemplevis. Det är tunga transporter som är viktiga för landets ekonomi. Göran Åhrén
”Vi har under lång tid eftersatt våra vägar när det gäller underhåll”
Med sjukutrustning och brandredskap till Kramatorsk
En missad färja. Och en punktering. Det var det mest dramatiska när Magnus Jacobsson i spetsen för en grupp frivilliga levererade två lastbilar med sjukvårdsutrustning och brandredskap till Kramatorsk i det krigshärjade Ukraina.
Nu är han hemma igen. Äventyraren Magnus Jacobsson. Hel och oskadd efter att ha passerat gränsen till krigszonen i östra Ukraina. Den här gången med två lastbilar. I april 2022 var han med och levererade två ambulanser till Ukraina. Och i juli samma år åkte han, hör och häpna, på semester till Ukraina. Den här gången handlade det om två lastbilar, sjukvård och brandbekämpning. Och målet var det krigshärjade Kramatorsk i provinsen Donbass, en av de gränsprovinser där kriget pågått som värst sedan den ryska invasionen. Bakom projektet står pingstkyrkan i Uddevalla. Projektet började med att man samlade in pengar. – För pengarna har vi köpt två lastbilar, säger Magnus Jacobsson. Sedan samlade man in sjukvårdsmaterial och brandredskap. Liksom kaminer, cyklar och del kläder. Allt lastades i de två lastbilarna som sedan kördes ner till Ukraina. Den 11 juli gav man sig iväg. Färden gick via Karlskrona, där en missad färja ledde till en övernattning på brandstationen. Dagen efter kom man med färjan till Gdynia, och sedan gick färden genom Polen ner till Ukraina. Väl i Ukraina styrde man öster ut, via Poltava till Charkiv. Där ficksällskapet punktering på en av lastbilarna. Efter en natt i Charkiv körde man söderut mot provinsen Donbass och slutmålet Kramatorsk.
Snabb avlastning Kramatorsk ligger bara tre mil från staden Bachmut, där hårda strider utspelats mellan Ukrainas armé och de ryska ockupationstrupperna. Väl framme i Kramatorsk gick allt mycket snabbt. Magnus Jacobsson berättar att man ville spendera så lite tid som möjligt i staden på grund av riskerna. – Vi delade upp bilarna. En åkte till brandstationen och lastade av brandsläckare och brandskyddsmaterial. Bland annat fem pallar med brandsläckare som skänkts av ett företag i Uddevalla. – Den andra lastbilen körde till sjukhuset och lastade av sjukvårdsutrustning som bland annat skänkts av hjälpmedelscentralen i Uddevalla. – Eftersom Kramatorsk ligger inne i den militariserade zonen, så hade vi redan från början beslutat oss för att vara där så kort tid som möjligt. Och det gick fort. Tack vare att man från ukrainsk sida laddat upp med mycket folk som hjälpte till att lasta av. De anlände vid niotiden och rullade ut ur staden redan vid tolvtiden.
Ukrainsk förvåning Magnus Jacobsson berättar att de hörde ljuden från kriget några mil bort. Men de upplevde aldrig att de var i någon särskild fara. Reaktionen från både sjukhuset och brandstationen var dock förvåning. Att de vågade köra ända till Kramatorsk. Visst var det ett äventyr. Men Magnus Jacobsson vill inte se det så. Han tror att de som deltog i expeditionen alla har en viss vana vid att det händer saker. En är brandman, en läkare, och själv har han 18 år som väktare bakom sig. – Den mentala inställningen var att vi gjorde ett jobb. Och det mest dramatiska som hände var att ett däck small. Och att vi fick byta däck mitt i natten, strax utanför Charkiv. När de körde in i Charkiv var det redan utegångsförbud. Men deras Ukrainas guide förklarade problemet så det ordnade sig.
Nytt projekt På hemvägen lämnade de först den ena lastbilen till en kyrka i Poltava. Den andra lastbilen överlämnades till hemvärnet i Kiev. Sedan blev det buss till Warszawa och flyget hem. – Nu har vi börjat planera för nästa projekt. Vi såg att de hade väldiga brister när det gäller material inom brandförsvaret. – Före kriget hade Kramatorsk sju brandstationer. Nu har man bara två kvar. Orsaken är brist på brandmän, men också brist på material. Därför samlar man nu in slangar, skyddskläder, brandhandskar, stövlar och brandbilar. Så vem vet. På brandstationen i Kramatorsk får man kanske anledning att bli förvånade en gång till. Vi – som känner Magnus – blir i alla fall inte förvånade. Göran Åhrén
”De behöver allt stöd de kan få”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) är nyss hemkommen från Ukraina. Vi får en pratstund med honom över en lunch på populära Stallgården vid Lanesund.
Det är slutet av juli, molnigt och regnigt, och vägarna är fulla av semesterfirare som flyr kusten för att hitta något att göra. Långa bilköer ringlar långsamt fram mellan Rotviksbro och Torp köpcenter. En del stannar till på Stallgården. Det är fullt på parkeringen, och svårt att hitta sittplats i restaurangen. Till slut får vi ett bord. Magnus äter en kycklingsallad och jag tuggar på en bit lax. Min första fråga till Magnus är varför han åker till Ukraina, och dessutom till Kramatoresk i Donbass, där kriget pågår som värst bara några mil bort. – Därför att de behöver allt stöd de kan få, säger Magnus Jacobsson. – Det finns i alla krig en risk att folk börjar glömma. Offren i en konflikt får bara stöd så länge konflikten är uppmärksammad. – Jag vill ge dom allt stöd jag kan. Magnus visar bilder från resan och vi pratar om äventyret. För det var verkligen ett äventyr den här gången. Vi skojar om att Karl XII inte kom längre än till Poltava. Magnus Jacobsson kom den här gången ända till Dombass. Han var inne i själva krigszonen. Nästa fråga blir ju då hur man kan ta sådana risker. Kramatorsk ligger bara några mil från Bakmuth där striderna mellan Ukrainska armén och ryska trupper varit som hårdast.
Orangea revolutionen För att förklara sitt engagemang för Ukraina börjar Magnus Jacobsson berätta om den orangea revolutionen 2004. Det var första gången han åkte till Ukraina. Han återvände i samband med de dramatiska händelserna pop Maidan 2013. Magnus byggde upp ett kontaktnät När han ska förklara det kommer vi in på Magnus engagemang för Ukraina. Det är femte gången Magnus Jacobsson åker till Ukraina. På senare år. Han var där redan under den orangea revolutionen, men också under de dramatiska händelserna på Maidan. Vid dessa besök byggde Magnus upp ett kontaktnät och han lärde känna många ukrainare som han hållit kontakten med. Magnus åkte trots varningar tillbaka till Ukraina 2022, tio dagar innan ryssarna invaderade landet. – Det pågick en upprustning. Man talade om att Putin skulle invadera. Han hann precis hem innan kriget bröt ut.
Gumman i kyrkan Magnus berättar om gumman han träffade vid ett av sina besök. Hon kom fram till honom i en kyrka, när hon hörde att han talade engelska, och tog honom i armen. Och så sa hon med tårar i ögonen; ”Ge oss vapen, så vi kan försvara oss.” – Jag vet inte vad hon varit med om. Och jag vill inte veta. Men något hade hänt, säger han. – Det är det starkaste intrycket. Det är därför jag inte kan släppa det här. Magnus Jacobsson har åkt tillbaka till Ukraina flera gånger sedan den ryska invasionen. En gång för att leverera ambulanser. En gång bara för att träffa sina vänner och ha lite semester. Och en gång för att leverera en fyrhjulsdriven bil och fotodrönare. Och så nu för att leverera utrustning till ett sjukhus och en brandstation. Göran Åhrén
”Vad gör regeringen för att underlätta för vattenkraften?”
Myndigheter fortsätter att göra det svårt för den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson (KD), som undrade vad regeringen gör för att underlätta. Det går att värna både miljön och vattenkraften, blev ministerns svar.
– Riksdagen har tidigare tillkännagett att omprövningarna av vattenkraften ska ske på ett mer positivt sätt utifrån vattenkraftens förutsättningar, säger Magnus Jacobsson. – Lika dant i Tidöavtalet så betonar vi fiskvägar men också kulturhistoria, elförsörjning och att det inte får bli orimliga kostnader. – Trots alla de här tydliga signalerna så ser vi att myndigheterna fortsätter att göra det svårt för den småskaliga vattenkraften. Och vi vet att den småskaliga vattenkraften skulle kunna öka sin produktion om de får helt andra förutsättningar. – LRF gör bedömningen att det handlar om ungefär 3 500 vattenkraftverk som har förmågan att ge oss en stabil energi, och då kommer min fråga; Vad gör nu regeringen för att underlätta för den småskaliga vattenkraften?
Lovar se över – Ja, det är ju så att vi pausat de miljöprövningar som pågår av vattenkraften, och det har vi gjort eftersom vi har ett otroligt skört energisystem just nu, svara miljöminister Romina Pourmukhtari. – Vi är självklart måna om att göra ordentliga miljöprövningar även i denna regering, men att göra det under de förhållanden som man gjort tidigare det ser vi inte träffar på rätt sätt, och därför är detta pausat under ett år. Och det här året vill vi så klart ta vara på genom att föra dialog med dom som äger småskalig vattenkraft, men också se över hur de här omprövningarna går till, så man kan göra det på ett mer lämpligt sätt.
Dammar hotas – Det är bra att regeringen har pausat. Tyvärr har myndigheterna inte pausat. Det pågår processer där man tvingar sig mer eller mindre på den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.
– Har sett sådant hemma i Uddevalla och det är djupt beklagligt. – Men vi har också en annan sida som vi pratat lite om i den här processen, och det är de 10 000 dammar som egentligen skyddar vårt vatten. – Vi ser att klimatet blir varmare, det kommer att innebära att vi troligtvis kommer att få vattenbrist. LRF pekar på att här finns 10 till 11 000 dammar som behöver hanteras. Vad gör regeringen för att skydda även dessa.
Vill hitta ”vägar” – Där är så att vi har ett idogt arbete med mycket dialog med de som driver vattenkraften. Och det är särskilt viktigt. – Det är beklagligt det som ledamoten lyfter att myndigheter på olika sätt skulle drabba de som äger vattenkraften på ett negativt sätt, det ska vi ta en titt på vad det är som gäller där. – För det är ju så att de som äger vattenkraften, de vill ju se till att man sköter sin vattenkraft, att man har en god miljö för fiskar och andra arter som lever i vattnet. Så vi vet att det går med samverkan att hitta vägar som både värnar energitillförseln men också miljön. Göran Åhrén
Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) efter ett besök i Dalsland med vattenförvaltning och små kraftverk på agendan. Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.
Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning. Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen. – Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson. Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader. Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.
Lokalt inflytande Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka. – Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson. Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt. I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande. En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk. – Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson. – De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.
Minskad produktion Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten. I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra. När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion. – Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner. Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.
Politiken måste vara med Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det. Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson. – Vi kanske ska sätta noll som gräns istället. Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter. En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra. Det behövs också en bättre lokal förankring.
Massiv kritik Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna. – Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson. Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland. Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar. Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.
Många har gett upp Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut. I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut. Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt. – Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson. Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer. Göran Åhrén
”Alla små vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten”
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) åkte till Ukraina för att skapa sig en egen uppfattning om läget. Han rapporterar om ryska övergrepp på civila och ukrainarnas kamp för att trots kriget försöka leva ett vardagligt liv. I en krönika från kriget skriver han hur svårt det är att förstå. ”Det är svårt att förstå att så vackert land, som inte hotar någon, utsätts för ett brutalt övergrepp, bara för att en politisk ledare i Kreml, inte kan acceptera att det ukrainska folket vill vara en del av Västeuropa. Och inte en del av den ryska hegemonin”, skriver Magnus Jacobsson. Det går inte att ta miste på Magnus Jacobssons engagemang för Ukraina. Detta var hans tredje besök till Ukraina bara i år.
Vinnista. Foto: Magnus Jacobsson.
Krigets vardag är svår att förstå
Magnus Jacobsson (KD) rapporterar från Ukraina om ryska övergrepp på civila
Varför skall du till Ukraina, frågar flera av mina oroliga vänner. Jag har funderat rätt mycket på det. Varför åker man till en plats där det pågår krig? Det är svårt att svara på både för mig själv och till andra. Vad är det som driver? Vad är det som gör att man har en känsla som säger att man måste agera? För egen del tror jag att uppväxten inom frikyrkan i kombination med att jag i min ungdom var aktiv i KDU har resulterat i ett engagemang för Östeuropa. Redan i slutet av 90-talet började jag åka i öst och föreläsa om svensk demokrati. 2004 under början av den orangea revolutionen besökte jag en ungdomskonferens i Karpaterna i Ukraina. Där lärde jag känna Vladyslav (Vlad). Han var aktiv i en av alla de ungdomsorganisationer som vad med. Vlad blev utbytes ungdom då KDU skickade ner en ung person till Ukraina under tre månader och Vlad var gäst hos KDU Sverige i tre månader. Under denna period kom vi att bli goda vänner. Nästa gång jag besökte Ukraina var under Maidan-demonstrationerna 2014. Jag var kommunpolitiker i Uddevalla när Vlad ringde och berättade om vad som höll på att hända. Jag bokade bort alla möten och åkte ner till Ukraina och dokumenterade demonstrationerna. Det var en otroligt spännande tid. Jag utgick ifrån Petro Prochenkos kontor och besökte olika delar av Kiev. Den sista söndagen innan jag åkte hem var jag med på en demonstration som Ukrainska myndigheter hävdade besöktes av en miljon demonstranter.
Ryssland ockuperar Krim Om siffran är korrekt kan man alltid fundera över. Men jag stod uppe på en höjd och har aldrig i hela mitt liv sett så många människor samlade på en och samma plats. Resultatet av demonstrationerna var att den ryssvänliga presidenten lämnade landet och efter extraval valdes Petro Prochenko till Ukrainas nya president 2014. Som konsekvens av detta gick Ryssland in i Ukraina och ockuperade Krim samt delar av Donbas samt Luhansk. Under hösten 2021 börjar Ryssland att samla stora militära styrkor runt Ukrainas gränser. Formellt för att genomföra militärövningar tillsammans med Bellarus. Men de flesta som förstod vad det var som hände, insåg att det var en uppladdning inför en större militär operation. För egen del valde jag att som riksdagsledamot resa ner till Ukraina. Vlad hade planerat möten med politiker, företagare, veteraner från östfronten, hemvärnsförband, media m.m. Denna resa gav mig en god insikt i hur läget var. Cirka 10 dagar efter jag kom hem ifrån Kiev, den 24 februari 2022, går Ryssland till anfall med målet att ockupera hela Ukraina. Hårda strider sker framför allt kring Kiev. I södra Urkaina lyckas Ryssland rycka fram, men vid Mariopol tar det stopp och en långvarig belägring av staden inleds.
Tre ambulanser Under april månad åker jag tillsammans med Ambulans Ukraina Donation ner till Lviv och överlämnar tre ambulanser till Vlad, som nu är aktiv i en frivillig försvarsstyrka. Att överlämnandet av ambulanserna skede i Lviv och inte i Kiev, berodde på att vi bedömde säkerhetsläget allt för farligt runt huvudstaden, då de ryska förbanden vid denna tid försökte omringa Kiev genom att skära av alla större vägar. Totalt har Ambulans Ukraina Donation överlämnat fem ambulanser som idag betjänar olika kommuner. Det ukrainska försvaret av huvudstaden var väldigt framgångsrikt och efter ett par månader så ger Ryssland upp och retirerar ut ifrån den delen av Ukraina. Striderna flyttas över till östfronten. Samtidigt visar det sig att ryska förband begått fruktansvärda övergrepp på civila som inte hann fly angreppet på Kiev.
Vinnitsa. Foto: Magnus Jacobsson.
När jag nu reste ner till Kiev var det i syftet att försöka få en egen bild av vad de ryska förbanden har gjort. Jag träffade också politiker, soldater och en företagare, allt för att få en egen bild av läget.
Missiler och vardagsliv Att befinna sig i ett land som är i krig är väldigt annorlunda. Samtidigt som invånarna hela tiden får information om ryska kryssningsmissiler som avfyras mot landet så pågår ett vardagsliv. Men vardagen präglas hela tiden av kriget. Olika former av varningar kommer i telefonerna, flyglarmet går med jämna mellanrum, på nätterna patrullerar ukrainska flygvapnet luften ovanför de större städerna, butiker stängs när larmet går för att öppnas igen när larmet upphör. Mitt i detta försöker folk leva ett vardagsliv. Ungdomar går i sommarsolen och håller varandra i händerna, människor åker till jobbet, barnfamiljer är vid stranden och badar. Kriget pågår men alla försöker att skapa så mycket vardag som möjligt. Det är otroligt svårt att sätta ord på denna upplevelse då den blir så surrealistisk. Oron att vakna och höra en helikopter, innan man hinner konstatera att den är ukrainsk, och att den flyger österut. Samtidigt med detta en vacker sommar. Solrosfälten glimmar gula i solen. Allt hade kunnat varit en idyll om det inte varit för kriget. Samtidigt som jag besöker de förorter som angreps av ryssarna under slaget om Kiev får vi information om inkommande kryssningsmissiler. När vi lite senare besöker två ukrainska parlamentariker får vi beskedet att fem missiler har avfyrats mot Vinnytsia. Två lyckas Ukraina skjuta ner, men tre träffar civila mål, mitt i stadens centrum. (De tre missiler som kom igenom de ukrainska försvaret slog ner på ett torg och i en teater).
Svårt att beskriva Dagen efter åker jag och Vlad till Vinnytsia. Vi får komma in innanför polisens avspärrning och fotografera. Det är otroligt svårt att beskriva doften av uppvärmd asfalt och utbrända fastigheter. Vi besöker platsen under ett par timmar. Av det jag såg finns det inget som tyder på att det existerade något militärt mål. Vår slutsats var att det var ett målmedvetet anfall mot civila. När jag lämnade Ukraina efter cirka fem dygn i landet, var det med en väldigt stor känsla av ödmjukhet men också av sorg. Det är svårt att förstå att så vackert land, som inte hotar någon, utsätts för ett brutalt övergrepp, bara för att en politisk ledare i Kreml, inte kan acceptera att det ukrainska folket vill vara en del av Västeuropa. Och inte en del av den ryska hegemonin. Vi måste alla göra allt vi kan för att hjälpa Ukraina att försvara sig, och ge dem möjlighet att utifrån egna intressen bestämma sin egen framtid.
Magnus Jacobsson Riksdagsledamot KD Uddevalla
Vinnitsa. Foto Magnus JacobssonMagnus Jacobsson samtalar med drabbade i Kiev. Kvinnan i vitt är en överlevare vars dotter skadades. Hon guidade Magnus i Kiev.
”Det är svårt att förstå att ett så vackert land, som inte hotar någon, utsätts för ett så brutalt övergrepp”
Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, MiljödepartementetMagnus Jacobsson, riksdagsledamot KD
KD sätter press på regeringen
Riksdagens beslut om undantag och produktionsförluster gäller
Magnus Jacobsson (KD) har frågat miljöministern vad regeringen tänker göra för att myndigheter ska följa de beslut som riksdag och regering tagit. Annika Strandhälls svar bekräftar besluten i riksdagen om undantag, och att produktionsförlusten får inte överstiga 1,5 TWh.
Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson har frågat miljöminister Annika Strandhäll vad regeringen ämnar göra för att säkerställa att myndigheterna följer de beslut som tagits av riksdag och regering när det gäller omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. En kärnfråga är de larmrapporter som kommit från Vattenkraftens miljöfond som visar att närmare 40 procent av de som hittills omprövats i domstol ansökt om utrivning. ”Riksdagen och regeringen har flera gånger beslutat att den småskaliga vattenkraften ska få vara kvar. Besluten har varit klara och entydiga. Utrivning ska bara komma i fråga i undantagsfall. Omprövningarna enligt den nationella planen får inte bli så betungande att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas”, skriver Magnus Jacobsson och fortsätter: ”Omprövningarna enligt planen är nu igång. När Vattenkraftens Miljöfond nyligen presenterade siffror visade det sig att närmare 40 procent ansökt om utrivning. Kontakter med kraftverksägare visar att de flesta av dessa inte vill lägga ned verksamheten och ansöka om utrivning, men de ser ingen annan utväg.”
Betungande omprövningar ”Slutsatsen är att omprövningarna för många blivit precis så betungande som riksdagen slog fast att de inte fick bli. Myndigheter försöker lasta på kraftverksägarna så mycket åtgärder att fortsatt drift inte ska bli lönsam. Detta strider mot den politiska viljan som den kommit till uttryck i en rad beslut i riksdagen.” Annika Strandhäll var tydlig i sitt svar: ”…prövningarna ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan”, skriver hon. Miljöministern talar i sitt svar också om att avvägningar måste göras mellan tillgången på vattenkraftsel och miljöförbättrande åtgärder. ”Riksdagen satte också upp en gräns för hur mycket produktionen av el från småskalig vattenkraft fick minska till följd av omprövningarna. Denna gräns överskrids nu, enligt en prognos från branschen cirka åtta gånger, om myndigheterna inte ändrar sitt arbetssätt”, skriver Magnus Jacobsson.
”Högst 1,5 TWh” Miljöministerns svar bekräftar i stort tidigare beslut i riksdag och regering. ”Som framgår av planen är ambitionen att det slutliga resultatet av moderniseringen av vattenkraften ska innebära en så liten produktionsförlust som möjligt i förhållande till riktvärdet om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Av planen följer att myndigheterna ska vidta de åtgärder som behövs för att omprövningarnas sammantagna negativa inverkan på nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel ska hållas på ett minimum och att största möjliga hänsyn tas till riktvärdet.” Magnus Jacobsson tog också upp riksdagens beslut om att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag. ”Riksdagen har också beslutat att myndigheterna ska ta till vara alla de möjligheter till undantag som vattendirektivet medger (kraftigt modifierat vatten, KMV, och mindre stränga krav, MSK). Vattenmyndigheterna håller fast vid sina egna regler och har alltså inte hörsammat riksdagens beslut när det gäller undantag och mindre stränga krav”, skriver Magnus Jacobsson, och fortsätter: ”Sverige sticker ut i en internationell jämförelse med enbart 2,7 procent klassad som KMV. Exempelvis har Norge över 10 procent.”
Undantag ”fullt ut” ”Regeringen har genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen (2004:660) infört en skyldighet för vattenförvaltningen att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade”, svarar Annika Strandhäll. Hon påpekar också att regeringen har möjlighet att ingripa om en miljökvalitetsnorm ifrågasätts vid prövningen. Regeringen har då möjlighet att ändra myndigheternas föreskrifter, förklarar miljöministern. ”Redan i dag har länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur de arbetar med att genomföra den nationella planen samt redovisa vilka undantag som har beslutats och vilka vatten som har förklarats som kraftigt modifierade. Regeringen kommer i tillägg till detta även att ge berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en samlad uppföljning av den nationella planen under året”!, fortsätter hon. ”Jag anser att vi behöver mer förnybar, grön el – inte mindre. Det finns ett tydligt och uttalat riktvärde om att begränsa produktionsförlusten till högst 1,5 terawattimmar. Processen och prövningarna kommer löpande och noggrant följas upp och jag känner mig trygg med att vi i Sverige ska kunna kombinera fortsatt stabil vattenkraftsel med moderna miljövillkor”, avslutade miljöminister Annika Strandhäll. Göran Åhrén
– Vi måste stå upp mot detta, säger Anneli Lillmaa, initiativtagare till demonstrationen i Uddevalla på lördagen. Hon får medhåll av riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som särskilt betonade den breda politiska uppslutningen.
Riksdagsmannen Magnus Jacobsson var en av talarna på torget. Han berättade bland annat om sitt besök i Ukraina för tre veckor sedan. – Det är bra att så många sluter upp på den här demonstrationen. Det visar att det finns ett stort engagemang i dessa frågor, säger Magnus Jacobsson. – Det är också bra att kommunen och riksdagens partier kan lägga egna politiska skillnader åt sidan för att samfällt protestera mot Rysslands angrepp på Ukraina. Kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (C) uppmanade deltagarna att ägna en tyst minut åt offren för kriget i Ukraina. En av initiativtagarna till demonstrationen är Anneli Lillmaa från Estland. På frågan varför hon ville ordna en demonstration svarar hon att man inte bara kan vara tyst och låtsas som inget händer. – Varje dag som detta pågår så dör det många människor. Det är fruktansvärt hur stad efter stad ödeläggs. Ryssarna skjuter på civilbefolkningen, berättar Anneli Lillmaa. – Vi måste stå upp mot detta. Alla kan göra någonting. Vi samlas allihop och visar vårt stöd för ukrainarna. Vi visar att vi bryr oss. Hon är nöjd med att det kom så mycket folk till torget i Uddevalla. – Det blev bra anslutning. Bakom demonstrationen står ester och ukrainare bosatta i Uddevalla, tillsammans med FN-föreningen, Röda Korset, Svenska kyrkan och Torsten Torstensson. Företrädare från de flesta politiska partier var på plats. Riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Fredrik Christensson (C) höll tal, liksom kommunfullmäktiges ordförande Elving Andersson (c) och kommunalrådet Monica Bang Lindberg (L). Anneli Lillmaa berättar lite om bakgrunden till att ester boende i Uddevalla engagerar sig för Ukraina. – Putin har börjat annektera land efter land. Baltikum står på tur. Vi lever alla med den skräcken. Det är inte bara Ukraina det gäller, säger hon. – Vi måste står upp och säga vad vi tycker. Hon berättar också att det bor ett tiotal ukrainare i Uddevalla. Några gästarbetare finns också i kommunen. Men många av dessa åker nu tillbaka för att delta i försvaret av Ukraina. Hit kommer istället flyktingar via Polen. Kvinnor och barn. De behöver någonstans att bo, förklarar Anneli Lillmaa. Många ester och ukrainare deltog i demonstrationen på torget. – Vi är ett gäng från Estland. Vi ärr ett tiotal ester i Uddevalla. De flesta har engagerat sig. Och det finns mer att göra. Hon berättar att man samlar in pengar via Röda korset. Annellii har pratat med ICA och Coop som är villiga att hjälpa till att samla in pengar. – Människor vill engagera sig, säger hon. Det är ingen idé att skänka kläder. – Kläder tar de inte emot länge. Men mat tar de fortfarande emot. – Det är brist på mat. Men det är väldigt svårt att nå in med hjälpsändningarna i Ukraina. – Vi kan donera pengar. Det är det bästa vi kan göra. Man kan också hjälpa till med att ta emot flyktingar. Media rapporterade under dagen att cirka 1,5 miljoner ukrainare har flytt landet för att undkomma striderna. – Vi behöver hjälpa till med att ta emot flyktingar, säger Anneli Lillmaa, som själv förbereder sig på att ta emot ukrainska flyktingar i sitt hem. WESTSIDAN: 2022 03 05
Anneli Lillmaa tog initiativElving Andersson (C) höll talMagnus Jacobsson (KD) deltogDeltaagre kräver fred
”Det är fruktansvärt hur stad efter stad ödeläggs”
Alla andra åker därifrån. Då åker riksdagsledamoten och kristdemokraten Magnus Jacobsson (KD) till Ukraina för att skapa sig en egen uppfattning och träffa ukrainare. Det är inte första gången.
WESTSIDAN når Magnus Jacobsson på telefon när han precis har kommit fram till Ukrainas huvudstad Kiev. Första frågan är varför han åker till Ukraina. – Redan när jag var aktiv i KDU i slutet på 1990-talet så var jag nere i Ukraina under den oranga revolutionen och utbildade ungdomar om svensk demokrati. Då lärde jag känna en kille som vi hade ett bra samarbete med. – 2014 när de stora demonstrationerna var på torget Majdan, då ringde han mig och berättade att för första gången var han riktigt rädd för sitt liv. – Då åkte jag ner till Ukraina, så jag var med på Majdan. Magnus Jacobsson har alltså valt att åka till Ukraina en gång tidigare när läget är kritiskt och man kan befara att det kommer att hända saker. Magnus berättar hur han var med på torget och fotograferade och skickade hem bilder till svenska tidningar. Han berättar också hur han träffade Porosjenko, mannen som sedan blev president, på torget i Kiev. Det är bakgrunden till att Magnus Jacobsson nu reser till Ukraina och Kiev i ett läge där flera experter varnar för att det kan bli krig. – Med den här bakgrunden, så åker jag ner för att träffa politiker i parlamentet, från båda sidor. Jag ska träffa journalister och representanter för ungdomsorganisationer. Jag har nästan tio möten inbokade, säger han. Vad hoppas du uppnå med din resa? – Jag hoppas få en bättre inblick i hur man uppfattar det på plats, så jag inte bara är beroende av svenska och utländska medier. – Sedan vill jag självklart stödja Ukrainas rätt till självständighet och suveränitet. Magnus Jacobsson besökte också Babij Har, för att hedra offren för nazisternas folkmord under andra världskriget. I Babij Jar mördades över 100 000 judar och romer av tyskarna. Magnus Jacobsson lovar en utförligare rapport när han kommer hem från sitt äventyr i Ukraina. (WESTSIDAN, 2022.02.11)
”Jag vill självklart stödja Ukrainas rätt till självständighet och suveränitet”
– Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något är risken stor att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger Magnus Jacobsson (KD). Rapporten visar att problemen, med bl. a hög arbetslöshet, är koncentrerade till tre stadsdelar.
I veckan presenterade kristdemokraterna i Uddevalla en rapport om integration och utanförskap. Med rapporten vill partiet visa hur allvarlig situationen är. Men den innehåller också förslag till åtgärder. – Vi ser hur det ser ut. Om vi inte gör något finns det stor risk att Uddevalla får samma problem som en del storstäder, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, som är huvudförfattare till rapporten. – Därför har vi släppt den här rapporten. I rapporten kritiserar KD åtgärder som majoriteten i kommunen vidtagit efter valet 2014. Allianspartierna genomförde en rad åtgärder för att förbättra integrationen i Uddevalla åren 2007 till 2015. ”Tyvärr kan vi konstatera att en hel del av dessa åtgärder har avvecklats efter att Alliansen förlorade makten i Uddevalla vid valet 2014”, skriver KD.
Ökad otrygghet Första delen i rapporten är en beskrivning av de problem med integration som Uddevalla har. I korthet handlar det om hög arbetslöshet, många elever som inte klarar skolan och ökad otrygghet bland de boende. – Klarar vi inte detta kommer problemen bara att växa, säger Magnus Jacobsson. Med hjälp av statistik, bland annat från kommunen, polisen och BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har kristdemokraterna i Uddevalla ställt samman relevanta fakta för att få en bild av problemets omfattning. Dessa fakta har kompletterats med anonyma intervjuer med personal inom kommun, polis, ordningsvakter och civilsamhället. Slutsatserna presenteras nu. – Rapporten visar hög arbetslöshet främst bland boende på Dalaberg, Hovhult och Tureborg, säger Magnus Jacobsson. – Många elever har stora problem att klara skolan. – Löser vi inte detta kommer problemen att bli värre.
Ökning i tre stadsdelar Befolkningen i Uddevalla har ökat de senaste åren. Ökningen beror dock på att vi tagit emot ett stort antal flyktingar och andra invandrargrupper. Antalet utrikes födda har ökat kraftigt de senaste 20 åren. Sedan 2014 har ökningstakten accelererat. År 2002 var 12 procent av Uddevallas befolkning utrikes födda. År 2020 har det ökat till 23 procent. Antalet utrikes födda i kommunen uppgick 2020 till 9 914. Men det är inte ökningen i sig som är problemet, hävdar kristdemokraterna. Problemet är att detta har skett i tre stadsdelar. – Det är inte bara att det har ökat, det har ökat enbart i tre stadsdelar. Tre stadsdelar sticker ut. Dalaberg, Tureborg och Hovhult. Det är stadsdelar med hög andel hyresrätter eller så kallade miljonprogramsområden. Där är andelen utrikes födda över 60 procent. Och detta har skett utan att det byggts några nya bostäder. – Det innebär att dessa stadsdelar blir mer trångbodda.
Hög arbetslöshet Bland de utrikes födda är arbetslösheten hög. För hela kommunen är andelen förvärvsarbetande utrikes födda över 61 procent. Men för de tre stadsdelarna Dalaberg, Hovhult och Tureborg är andelen bara runt 50 procent. Värst är det i Tureborg där bara 48 procent av de utrikes födda förvärvsarbetar. Det innebär att en mycket hög andel av alla vuxna man möter i de här stadsdelarna är arbetslösa. Utbildningsnivån skiljer sig också markant. Andelen som har minst gymnasieutbildning är betydligt lägre i de tre stadsdelarna. Snittet för kommunen i befolkningen mellan 20 och 64 år ligger på 86 procent. För Dalaberg och Hovhult är andelen bara 67 procent. Andelen med gymnasieutbildning sjunker i dessa områden, skriver kristdemokraterna.
Klarar inte skolan En genomgång av hur många elever som klarar skolan i olika områden visar att situationen har försämrats. Värst är det på Ramnerödskolan. – Vi misslyckas. 63 procent av eleverna går ut utan att klara skolan, säger Magnus Jacobsson. – Det är ett jättemisslyckande. Det är gymnasiet som får ta smällen, hävdar Magnus Jacobsson. Dit kommer numera ett stort antal elever utan de grundläggande kunskaper de behöver. (26 procent av alla pojkar som går på gymnasiet) – Vi producerar just nu nästa segregationsproblem i Uddevalla.
Brotten ökar Rapporten innehåller också en analys av utvecklingen av kriminalitet och droger. 15 procent av alla gymnasieelever har prövat narkotika. Samma siffra för årskurs nio i grundskolan är sju procent. Det är färre som grips för narkotikabrott. Sålunda har antalet anmälda brott minskat. Det är dock inget säkert mått på utvecklingen, utan beror mer på hur mycket resurser polisen lägger på just narkotikabrott. Personbrotten ökar i Uddevalla. Det är mer än en fördubbling åren 2010 till 2020. Sexualbrotten har ökat, men en del av ökningen kan bero på att lagarna har ändrats. Brotten ökar alltså men det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser. KD menar ändå att intervjuer med väktare och polis ändå ger en annan bild än statistiken ifrån Brottsförebyggande rådet, BRÅ. – Det är ingen katastrofal utveckling, säger Magnus Jacobsson.
Förslag till åtgärder För att förbättra integrationen vill KD stärka vuxenutbildningen med fokus på grundläggande behörighet och yrkesutbildningar som möjliggör att man får jobb. Partiet vill också satsa på beredskapsjobb och praktikplatser i kommunen, samt underlätta för ungdomar som vill starta egna företag. KD vill också ”idéupphandla” Ramnerödskolan för att låta friskolor lägga förslag på hur man vill utveckla Ramnerödskolan, för att sedan kunna teckna ett långsiktigt driftavtal med den friskola man bedömer har bäst förutsättningar att vända utvecklingen. KD vill också se över försörjningsstödet för de som inte delar i arbetsmarknadsutbildningar. I förslagen ingår också en bostadsstrategi. KD vill aktivera Uddevallahem och förmå det kommunala bostadsbolaget att sälja fastigheter till borätter och investera pengarna i nya bostäder. Man vill också bygga nya bostäder på Dalaberg och Hovhult med ägarlägenheter och bostadsrätter.
Toronto ett exempel Målet är att påverka befolkningssammansättningen och på sikt även elevsammansättningen på våra skolor. Magnus Jacobsson tar Toronto i Kanada som ett lyckat exempel på hur man lyckats bryta utanförskap genom en aktiv bostadspolitik. Det är något liknande han vill genomföra i Uddevalla. Magnus Jacobsson kommer också in på hur man ska kunna utveckla polisarbetet. Frågan om att återkommunalisera polisen dyker ofta upp, men en annan variant kan vara att anställa fler väktare och ge dessa ökade befogenheter att exempelvis ingripa mer aktivt vid brott och gripa misstänkta personer. I slutorden av rapporten sammanfattar KD läget: ”Vi måste våga se det vi ser om vi ska kunna vara med och förändra framtiden. Idag har vi ett stort utanförskap i framför allt i Dalaberg, Hovhult och Tureborg, och om vi fortsätter att arbeta utifrån samma metoder kommer vi att få samma eller värre resultat i framtiden”, skriver kristdemokraterna. Göran Åhrén
”Löser vi inte detta kommer problemen att bli värre”
Riksdagsledamöterna Kjell-Arne Ottosson (KD) och Magnus Jacobsson (KD) tog upp frågan i riksdagen om avgifterna för virkesupplag vid allmän väg.
Politisk framgång för KD
Avgiften för virkesupplag vid allmän väg tas bort
Reglerna för virkesupplag vid allmän väg kommer att förenklas. Och avgiften kommer att tas bort. Regeringen har lagt fram ett förslag. Beslutet är en politisk framgång för kristdemokraterna som fick med sig en majoritet i riksdagen.
Tack vare kristdemokraternas agerande om ett utskottsinitiativ så kommer avgiften för virkesupplag av allt att döma att tas bort. Regeringen skickade på onsdagen ut ett förslag på remiss om att ta bort den avgift som Trafikverket tar ut för att lägga upp virke längs allmän väg. – Genom att slopa avgiften för att söka tillstånd om virkesupplag längs allmän väg kan vi förenkla för skogsnäringen. Nu remitterar vi förslaget för att få in synpunkter med sikte på att ta ett beslut under hösten, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth. Regeringen räknar med att ta beslutet under hösten, och att de nya reglerna träder i kraft i januari 2022. Kristdemokraterna kan därmed glädja sig åt ännu en politisk framgång. Skogsindustrierna gratulerar partiet för ingripandet och utskottsinitiativet som ledde till att avgiften på virkesupplag nu tas bort. Bakgrunden är kristdemokraterna lyfte frågan om ett utskottsinitiativ i trafikutskottet. Skogsindustrierna, Skogforsk och LRF bjöds in till trafikutskottet, vid ett möte där även Trafikverket var med. Detta ledde till ett tillkännagivande i riksdagen där en majoritet ställde sig bakom förslaget. Samtliga partier, utom socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet röstade för förslaget. Kristdemokraterna tog upp frågan i riksdagen genom initiativ från Kjell-Arne Ottosson och Magnus Jacobsson. – Orsaken var att Trafikverket börjat ta ut mer avgifter och gjorde det krångligare att få lägga upp virkesupplag på allmän väg, säger Karolina Boholm, som jobbar med vägfrågor på Skogsindustrierna. Detta skulle innebära att markägare var tvungna att söka tillstånd för att lägga upp virke även på egen mark, förutsatt att det var på ett visst avstånd från allmän väg. Reglerna har funnits tidigare. Men tillämpningen skärptes sedan internrevisorerna krävde en skärpning av tillämpningen. Många blev upprörda över detta. Kristdemokraterna agerade och tack vare det fick bland annat Skogsindustrierna komma till trafikutskottet och lägga fram sin syn. – Och vi förslog att man skulle ta bort den här avgiften. Och ändra på regelverket, säger Karolina Boholm. Trafikutskottet tog ett initiativ och riksdagen tog beslutet den 25 maj 2020. Sedan har frågan legat på regeringskansliet. Och nu, ett år senare, kommer det alltså ett förslag från regeringen som vill ändra förordningen. Intressant kan vara att Trafikverket inte har motarbetat förslaget. De var med på mötet i trafikutskottet och hade inga invändningar. Skogsindustrierna är nöjda med förslaget. – Det är fantastiskt. Jättebra. En förenkling och förbättring för skogsbruket, säger Karolina Boholm. – Man ska fortfarande följa instruktionerna. Så vi får säkra upplag. Man vill inte att en virkestrave ska börja röra på sig. – Men det är ju onödigt att ta ut en avgift. Beslutet är viktigt för skogsindustrin, förklarar Karolina Boholm. – Alla saker som förenklar och underlättar är ju bra. Så detta är ju en viktig pusselbit. Men det finns ju fler saker som behöver ses över. – Om vi bara håller oss till vägfrågor, så är vi väldigt oroade över det bristande vägunderhållet, och behovet av att tjälsäkra våra vägar. Hon bekräftar att detta är en framgång för kristdemokraterna. – Absolut. Om inte de ha de tagit det här utskottsinitiativet så hade det nog inte hänt något. Göran Åhrén
”En förenkling
och förbättring
för skogsbruket”
Magnus Jacobsson (KD) jobbar i trafikutskottet för att förbättra för skogsbruket.
KD vill förbättra för skogsbruket
– Det här är en stor framgång, säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD), som sitter i trafikutskottet och drev frågan där. – Jag är fantastiskt glad över att det arbete vi kristdemokrater gjorde förra våren har resulterat i att regeringen äntligen skickar ut ett förslag på remiss, säger Magnus Jacobsson.
– Från KD kommer vi fortsätta bevaka den här frågan så man får bort den ”straffbeskattning” som avgift på virkesupplag är för skogsbrukarna, fortsätter han. Partikollegan Kjell-Arne Ottosson har också arbetat för en förändring. – Det slutgiltiga beslutet är inte klart än. Men när regeringen skickat ut det på remiss, då är det ju inte troligt att det inte skulle gå igenom, säger Kjell-Arne Ottosson i en kommentar. – Det tog ju tyvärr lite tid. Men vi får vara glada för när de ändå gör det. Han betecknar det som en framgång för kristdemokraterna. En framgång för kristdemokraterna. – Det är ju roligt. Det var ju vi som la fram utskottsinitiativet. Själv har han haft en del kontakter med sågverksnäringen. De var bekymrade över vart den ökande byråkratin skulle leda. Kjell-Arne Ottosson började ställa frågor i riksdagen till ansvarig minister. Det blev en hel del reaktioner. Många var överraskade över att frågan är så stor, berättar Kjell-Arne Ottosson. – Skogen är vår stora konkurrensfördel i omställningen. Självklart måste vi underlätta för skogsbruket. Det är ju den brukade skogen som gör mest klimatnytta, säger han.
Orimligt Kristdemokraterna kommer att fortsätta hålla ett öga på det här, lovar Kjell-Arne Ottosson, som tror att det kommer att gå bra. Det verkar som om socialdemokraterna, trots att de röstade emot utskottsinitiativet, ändå håller med. Däremot har kristdemokraterna noterat att det andra partiet i regeringen har en annan uppfattning. I vilket fall är Skogsindustrierna nöjda. – Vi ska ha trafiksäkerhet. Men de flesta kan faktiskt tänka själva, säger Kjell-Arne Ottosson. – Sunt bondförnuft finns faktisk. Det blir absurt om man hårdrar detta och markägare ska behöva söka tillstånd för att lägga upp timmer på sin egen mark. Många uppfattar det som orimligt. – Ja, det är ju så. – Skulle du råka göra fel, då får Trafikverket naturligtvis ingripa. Men att tillämpa reglerna så generellt, det är att gå för långt.
Bättre vägar Kristdemokraterna, som profilerar sig allt mer i en rad landsbygdsfrågor, vill fortsätta arbeta för att underlätta för skogsbruket. – Jag kommer att jobba vidare med bärighetsklass-fyra-vägar, vilket möjliggör tyngre och längre lastbilar ska kunna köra på vägarna. Vilket skulle gynna svenskt skogsbruk, säger Magnus Jacobsson. – Vi ska jobba vidare med ett sammanhängande klass fyravägnät. – Får man det att hänga ihop från skogen ända fram till hamn eller sågverk, så kan vi få lägre kostnader för att transportera timmer och virke. – Finland har redan klassat om sina vägar, säger Magnus Jacobsson. Man godkänner tyngre och längre lastbilar. – I Sverige har vi valt metoden att undersöka och klassa vägarna först, vilket gör att vi fått ett lapptäcke istället för att få ett väl fungerande och sammanhängande system. Landsbygden kan förhoppningsvis vänta sig fler framgångar från kristdemokraterna framöver. Göran Åhrén
Westsidan 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.