småskalig vattenkraft

Vattentäkter hotas

VästsidanLämna en kommentar

Politiken måste sätta ner foten. Viktiga intressen hotas. I vissa fall även kommunala vattentäkter.
Lokala opinioner växer fram runt om i landet. Gemensamt för dessa opinioner är att man motsätter sig utrivningar av dammar och kraftverk och de konsekvenser som detta för med sig för närmiljön, för ägarna och de verksamheter som bedrivs. Den småskaliga vattenkraften producerar ren förnyelsebar energi, som är den i särklass bästa ur klimatsynpunkt.
I Värmland hotas vattentäkter för tre kommuner när en damm rivs och sjöar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land. Och fastigheter blir värdelösa.
Debattörerna anser att politiken måste sätta ner foten och fatta beslut så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten. Just nu är omprövningarna pausade och regeringskansliet jobbar på förändringar av regelverket. Det är viktigt att det blir resultat av den politiska ansträngningen den här gången.

Att riva dammar får konsekvenser för lokalbefolkningen. Bilden är tagen i Värmland. Foto: Jan Carlsson

Politiken måste sätta ner foten

Vattentäkter hotas av kampanjen mot dammar och kraftverk

Viktiga samhällsintressen hotas av myndigheternas ensidiga fokusering på fisk. Även lokalbefolkningen drabbas när dammar rivs och sjöar försvinner. Nu växer protesterna mot konsekvenserna av statens kampanj mot dammar och små kraftverk. Allt fler kräver att arbetet stoppas.
Regeringen har pausat omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. Snart är arbetet igång igen. Alla berörda har förväntat sig förändringar av regelverket så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten.
Grundproblemet är den felaktiga implementeringen av vattendirektivet. Särintressen har fått ett stort inflytande över förvaltningen. Politiken lyser med sin frånvaro. Alla beslut tas i praktiken av tjänstemän. Samråd och samverkan, som direktivet förutsätter, fungerar inte särskilt bra.

Vattentäkter hotas
Sportfisket har ett stort inflytande. Med begrepp som ”biologisk mångfald” och ”moderna miljötillstånd” döljer man sina verkliga avsikter. I själva verket handlar det om biologisk enfald. 
Gamla flottningsleder och åar genom jordbrukslandskap ska byggas om till sportfiskeanläggningar. Havsvandrande lax och öring är målarter, som också råkar vara favoritfångst för eliten bland sportfiskarna. De som fiskar med fluga.
Kommunpolitiker luras att haka på med löften om en blomstrande sportfisketurism, som för det mesta uteblir. Istället förvandlas landskapet när dammarna rivs. Vattenspeglar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land och vi får torrfåror och diken fyllda av gyttja. Närmiljön för lokalbefolkningen blir förstörd. Fastigheter förlorar sitt värde.
Under pausen har prövningarna av de dammar som inte producerar el fortsatt. I Värmland hotas tre kommuners vattentäkter av en planerad utrivning. Länsstyrelsen vill riva, lokalbefolkningen vill ha dammen kvar.

Vägrar lyda riksdagen
Huvudsyftet med vattendirektivet var att säkra tillgången på rent dricksvatten för Europas befolkning. Planerna går alltså stick i stäv med direktivet.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Några pekar på miljökvalitetsnormen som fått en mycket strängare utformning i Sverige än i andra länder. Den är dessutom juridiskt bindande. I Sverige beslutas normen av tjänstemän, och beslutet går inte att överklaga. Detta är naturligtvis helt orimligt i ett demokratiskt samhälle.
Vattendirektivet medger undantag men myndigheterna har skapat egna regler och hävdar att detta är omöjligt, trots riksdagens beslut att utnyttja dessa fullt ut.
Myndigheterna hittar ständigt nya metoder att runda den politiska viljan. Det gäller exempelvis äldre tillstånd. Riksdagen har beslutat att dessa ska gälla som nya tillstånd enligt miljöbalken. Men länsstyrelserna struntar i den politiska viljan och kräver att ägarna bevisar att de har tillstånd, i annat fall kräver de nyprövning. Vilket blir dyrare och är mer komplicerat.
Därmed uppstår den absurda och helt orimliga situationen att staten först kräver att alla omprövas, och sedan nekar vissa omprövning.

Den politiska viljan
Riksdagens avsikt var att alla skulle omprövas. Och att det skulle bli enklare regler, och mindre kostsamt för ägarna. Så har det inte blivit. I många fall är det tvärt om. Kraftverksägare tvingas lägga ner miljonbelopp på juridiska processer, istället för att utveckla sina verksamheter.
Lagstiftaren måste bli tydligare med vad man anser är viktiga samhällsintressen. Så vi får en klar definition när undantag ska användas. Politiken måste också definierar vad som är ”onödigt kostsamt”.
Konsekvenserna av statens kampanj kan bli allvarliga. Vattentäkter hotas. Jobb försvinner. Elproduktionen minskar. Risken för översvämningar ökar. Lokalbefolkningen drabbas när sjöar försvinner, liksom badplatser och båtliv. Fisket av stationära arter påverkas.
Vattenförvaltningen måste reformeras. Den politiska viljan måste få genomslag. Ägare till dammar och kraftverk behöver arbetsro, och nytt hopp om en meningsfull framtid. 
Myndigheterna måste börja lyssna på lokala opinioner. Det som pågår nu är inte värdigt ett demokratiskt samhälle. 
Det sätt myndigheterna tolkat vattendirektivet är inte rimligt. Rent vatten var målet. Fritt från miljögifter och farliga kemikalier. I Sverige handlar det mesta om fisk. Vi behöver mer el. Vattenkraften har stöd av en majoritet av svenska folket. Nu måste politiken sätta ner foten.
Jan Carlsson
Rädda Grängen
Göran Åhrén
Stödföreningen för småskalig vattenkraft
Jan Odby
Vattenkraftens Vänner

”Det är beklagligt”

VästsidanLämna en kommentar

Magnus Jacobsson (KD):

Myndigheter fortsätter trots pausen

”Vad gör regeringen för att underlätta för vattenkraften?”

Myndigheter fortsätter att göra det svårt för den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson (KD), som undrade vad regeringen gör för att underlätta. Det går att värna både miljön och vattenkraften, blev ministerns svar.

– Riksdagen har tidigare tillkännagett att omprövningarna av vattenkraften ska ske på ett mer positivt sätt utifrån vattenkraftens förutsättningar, säger Magnus Jacobsson.
– Lika dant i Tidöavtalet så betonar vi fiskvägar men också kulturhistoria, elförsörjning och att det inte får bli orimliga kostnader.
– Trots alla de här tydliga signalerna så ser vi att myndigheterna fortsätter att göra det svårt för den småskaliga vattenkraften. Och vi vet att den småskaliga vattenkraften skulle kunna öka sin produktion om de får helt andra förutsättningar.
– LRF gör bedömningen att det handlar om ungefär 3 500 vattenkraftverk som har förmågan att ge oss en stabil energi, och då kommer min fråga; Vad gör nu regeringen för att underlätta för den småskaliga vattenkraften?

Lovar se över
– Ja, det är ju så att vi pausat de miljöprövningar som pågår av vattenkraften, och det har vi gjort eftersom vi har ett otroligt skört energisystem just nu, svara miljöminister Romina Pourmukhtari.
– Vi är självklart måna om att göra ordentliga miljöprövningar även i denna regering, men att göra det under de förhållanden som man gjort tidigare det ser vi inte träffar på rätt sätt, och därför är detta pausat under ett år. Och det här året vill vi så klart ta vara på genom att föra dialog med dom som äger småskalig vattenkraft, men också se över hur de här omprövningarna går till, så man kan göra det på ett mer lämpligt sätt.

Dammar hotas
– Det är bra att regeringen har pausat. Tyvärr har myndigheterna inte pausat. Det pågår processer där man tvingar sig mer eller mindre på den småskaliga vattenkraften, säger Magnus Jacobsson.

– Har sett sådant hemma i Uddevalla och det är djupt beklagligt.
– Men vi har också en annan sida som vi pratat lite om i den här processen, och det är de 10 000 dammar som egentligen skyddar vårt vatten.
– Vi ser att klimatet blir varmare, det kommer att innebära att vi troligtvis kommer att få vattenbrist. LRF pekar på att här finns 10 till 11 000 dammar som behöver hanteras. Vad gör regeringen för att skydda även dessa.

Vill hitta ”vägar”
– Där är så att vi har ett idogt arbete med mycket dialog med de som driver vattenkraften. Och det är särskilt viktigt.
– Det är beklagligt det som ledamoten lyfter att myndigheter på olika sätt skulle drabba de som äger vattenkraften på ett negativt sätt, det ska vi ta en titt på vad det är som gäller där.
– För det är ju så att de som äger vattenkraften, de vill ju se till att man sköter sin vattenkraft, att man har en god miljö för fiskar och andra arter som lever i vattnet. Så vi vet att det går med samverkan att hitta vägar som både värnar energitillförseln men också miljön.
Göran Åhrén

”Det ör beklagligt
det som ledamoten
lyfter fram”

Romina Pourmukhtari

Mats Green gav Småland hopp

VästsidanLämna en kommentar

”Kostnaderna får inte bli orimliga”

Det kommer att bli regelförändringar. Regeringen jobbar med frågan. Det var budskapet från riksdagsledamoten Mats Green (m), som talade på Smålands vattenkraftförenings årsmöte den gångna helgen.

Mats Green är populär bland kraftverksägarna i Småland. Det går inte att ta miste på. Det är fullsatt i lokalen på restaurang Korrö, i södra Småland, när riksdagsledamoten som nyligen utsågs till närings- och energipolitisk talesperson för moderaterna talar.
Det är årsmöte i Smålands vattenkraftförening.
Mats Green berättar att regeringen just nu gör en konsekvensanalys av omprövningarna av den småskaliga vattenkraften.
– Man ska ta fram ett regelverk där elförsörjningen ska få högre prioritet, säger Mats Green.
Regeringen ska också titta på hur kostnaderna för de åtgärder länsstyrelserna föreslår drabbar kraftverksägarna.
– Kostnaderna för omprövningarna får inte bli orimliga, säger Mats Green.
Riksdagen har ju slagit fast att omprövningarna inte får bli så betungande för den enskilde att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas. Ett politiskt mål som inte respekteras av alla länsstyrelser.
– Arbetet pågår för fullt.
Regeringen tittar också på de kulturvärden som påverkas. Liksom miljön. I de fall där vattenkraften gett upphov till torrfåror kan det bli aktuellt att släppa mer vatten.

”Som i Finland”
Mats Green berättar också att han gärna hade hanterat frågan som man gör i Finland.
– Då hade det blivit enkelt, säger han.
I Finland tycker man att vi i Sverige är bra på att krångla till saker. Själva har de konstaterat att elproduktionen även från vattenkraften är viktig för landets beredskap. Och det går ju att köra även små vattenkraftverk i lokala nätverk, vid behov.
En annan viktig fråga är klassningen av vattendragen. Aktivism på myndigheter är ett problem. Rent allmänt behöver regeringen sätta stopp för all överimplementering av initiativ från EU som sker i Sverige.
Mats Green konstaterade också det märkliga faktum att man inte får flytta en sten från en gärdesgård, men det går bra att riva flera hundra år gamla dammar. Det är svårt att se den konsekventa logiken i detta.
Det regeringen kan göra är framför allt att vara tydligare i sina föreskrifter, samt göra nödvändiga ändringar i sina regleringsbrev. De lagförslag som kan bli resultatet kommer sannolikt att tas av riksdagen i början på nästa år.

Oro bland ägarna
Bland deltagarna på mötet uttryckte många oro över att det till stor del är samma personer i regeringskansliet som ska arbeta med frågan nu, som var med när den nya lagen kom till 2019. Risken är att de inte är intresserade av att åtgärda de brister som gör att myndigheter kan runda den politiska viljan.
Ett annat problem enligt kraftverksägarna är att liberalerna har fått ministerposten som ska arbeta med frågan. Partiet har lierar sig med de som vill lägga ner den småskaliga vattenkraften och riva dammar och kraftverk.
Ska pausen leda till ett resultat så måste resten av regeringen vara trogen sina löften. Liberalerna gömmer sig gärna bakom miljöargumentet. Men det håller inte, menar Thomas Sandberg, ordförande i Svensk Vattenkraftförening.
– Man gömmer sig bakom det argumentet när man i själva verket i många fall förstör miljön istället, säger han.
Thomas Sandberg skickade med Mats Green en önskelista till regeringen.
Det behövs tydligare formuleringar i förordningen om KMV (Kraftigt modifierade vatten)  och MSK (Mindre stränga krav). De ska vara så tydliga att den verkställande makten måste följa den politiska viljan.
Problemet med den S-ledda minoritetsregeringen var att miljöpartiet kunde ändra på formuleringar så att den politiska viljan inte fick genomslag i praktiken. Man dribblade bort majoriteten i riksdagen.

”VG och Örebro värst”
Flera deltagare berättade hur deras länsstyrelse agerat under omprövningarna.
Mats Green kommenterade att de flesta tror att den egna länsstyrelsen är värst. Men så är det oftast inte. I själva verket är det Västra Götaland och Örebro som är värst just nu, hävdar Mats Green.
Rune Hallgren tog upp detta med orimliga kostnader. En del länsstyrelser använder det som metod för att göra verksamheterna olönsamma, och på det sättet driva fram en nedläggning, med åtföljande krav på utrivning.
Äldre rättigheter är ett annat problem. Där jurister på länsstyrelser börjat hävda att gamla tillstånd inte gäller för elproduktion. Man frikopplar frågan juridiskt från själva dammen, det påstådda vandringshindret.
Där behövs ett förtydligande från riksdag och regering. Det riksdagen sagt, att alla gamla tillstånd ska gälla som tillstånd enligt miljöbalken, respekteras inte. Myndigheterna struntar i den politiska viljan och underkänner urminnes hävd i avsikt att driva fram en mer kostsam nyprövning i domstol. Vilket också leder till att verksamheten blir av med bidragen från vattenkraftens miljöfond.
Thomas Sandberg vill se en lösning där politiken sätter en tidsgräns, exempelvis 2013 eller 2015, och konstaterar att alla verksamheter som var i drift då ska vara möjliga att ompröva, och därmed tas med i den nationella planen.

Bara i Sverige
Mats Green berättar att han diskuterade miljöbalken med f. d. statsminister Göran Persson en gång.
– Miljöbalken var tänkt att vara ett brett ramverk, lätt att anpassa till lokala förhållanden. Men så blev det inte.
Den svenska överimplementeringen av vattendirektivet får konsekvenser.
– Sverige är det enda land som river ut vattenkraften, säger han.
Låter vi detta fortsätta så kommer andra verksamheter också att drabbas.
– Först ger man sig på den småskaliga vattenkraften. Sedan väntar alla de dammar som inte producerar el, jordbruket och markavvattningen.
Det är ett konstant problem är att myndigheterna arbetar i stuprör. Länsstyrelsernas tvärsektoriella ansvar märker man inte så mycket av, kommenterade Thomas Sandberg.
Andra frågor som kom upp på mötet:
Hur går det med den statliga utredning som föreslår att man lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Mats Green försäkrade att den utredningen fortfarande är aktuell.
Göran Åhrén

”Sverige enda landet
som river ut
vattenkraften”

EU vill underlätta
utbyggnad av
förnyelsebar energi

Den nya förordningen från EU om att stimulera och underlätta utbyggnad av hållbar energi diskuterades också på Smålands vattenkraftförenings årsmöte.
– Det pågår en diskussion om vad som ska anses som hållbart, säger Mats Green.
Thomas Sandberg berättade att det görs ansträngningar från vissa miljöorganisationer att förmå EU att klassa vattenkraft och bioenergi som icke hållbara. Men andra krafter har lyckats få bort de värsta avarterna.
Rune Hallgren berättade lite om den nya EU-förordningen som vill att medlemsstaterna genom enklare regler och kortare handläggningstider ska stimulera en utbyggnad av förnyelsebar energiproduktion.
– Regeringen har inte sagt ett knyst om detta, säger Rune Hallgren, som också berättar att Havs- och vattenmyndigheten inte vet hur de ska hantera det här.
Det är svårt att inte klassa vattenkraften som förnyelsebar.
Viktigast med den nya förordningen är kanske att den också slår fast att förnybar energi ska prioriteras och betraktas som ett allmänt intresse.
Det är dock inte helt klarlagt vad EU menar med förnyelsebar energi. Det pågår som sagt en diskussion om det, konstaterar Mats Green.
– Hur vindkraften kan klassas som hållbar, men inte vattenkraften, det övergår mitt förstånd, säger han.
(WESTSIDAN: 2023 03 20)

”Hur vindkraften kan klassas som hållbar,
men inte vattenkraften,
det övergår mitt förstånd”

Att skylla på EU håller inte

VästsidanLämna en kommentar

Det håller inte att skylla på EU. Sverige går ofta längre än EU avsett med sina direktiv. Det skriver Kerstin Davidson i det här inlägget. Hon tar två exempel. Sveriges hantering av luftkvalitén, och hanteringen av småskalig vattenkraft. I båda fallen överimplementerar svenska myndigheter.
Kerstin Davidson är mångårig ledarskribent på tidningen Land Lantbruk. Hon arbetade innan dess som lantbruksreporter för samma tidning med placering i Halland.

Sverige går ofta längre an EU avsett

Det håller inte att skylla all galenskap på EU

Det är lätt att skylla på EU. Men faktum är att svenska myndigheters tillämpning av EU-direktiv för miljön går mycket längre än vad EU avsett. Och man struntar i att använda de undantag som EU-direktiven medger.
Sverige är i själva verket extremt, enligt Lena Nerhagen, nationalekonom vid högskolan i Dalarna, som har intervjuats av Tidningen Näringslivet. Hon och hennes forskarkolleger har studerat hur regler och lagar tillämpas i Sverige.
Ett ämne som Lena Nerhagen har specialstuderat är tillämpningen av EU:s luftkvalitetsdirektiv. Där har Sverige gått längre än vad direktivet kräver. Enligt direktivet är det viktiga att mätningar av luftkvaliteten görs i regioner med mer än 250 000 invånare, eller i områden med viss befolkningstäthet. Men Sverige valde utforma reglerna så att alla 290 kommuner måste utföra mätningarna – såväl Malmö som Jokkmokk. Kostnaden för mätningarna lämpades över på kommunerna.

Struntar i undantag
Även miljöprövningarna av vattenkraften är exempel på svensk övertolkning – så kallad överimplementering – av EU:s direktiv. Där har Sverige struntat i att utnyttja de undantag som EU:s vattendirektiv medger.
En utgångspunkt för de omstridda miljöprövningarna av vattenkraften kom för tiotalet år sedan. Då kom forskare och myndigheter på att principen förorenaren betalar kunde tillämpas på vattenverksamheter. Då kunde man ställa miljökrav på vattenverksamheter utan att belasta statskassan. 
För vem tror exempelvis att staten vore beredd att punga ut de 64 miljoner som det skulle kosta att bygga fiskvägar förbi de sex små kraftverken i Mieån i Blekinge, vilket Länsstyrelsen kräver. Nyttan står knappast i proportion till kostnaden, men det är kanske lättare att spendera andras pengar. Prövningarna har också skett utan att konsekvenser för enskilda eller för elförsörjningen har vägts in.

Slipper ta ansvar
Ett bakomliggande problem, enligt nationalekonomen Lena Nerhagen, är just detta, svenska myndigheter åläggs inte att analysera de samhällsekonomiska följderna av sina beslut. Där skiljer sig Sverige från exempelvis grannlandet Finland. Även EU har anammat att konsekvensanalyser bör göras.
Kanske kan en väg till lösning vara det förslag till förordning som kom från regeringen i augusti i fjol. Där föreslås att konsekvensanalyser ska göras inför myndigheters beslut om föreskrifter, nyttan av dessa ska överstiga kostnaderna för samhället som helhet.
Låt oss hoppas att detta blir verklighet. Med en i jämförelse med andra länder extrem miljöpolitik är Sverige inte längre Landet Lagom. Och att skylla på EU håller inte.
Kerstin Davidson

FOTNOT: Den här texten har tidigare varit publicerad i Blekinge Läns Tidning.

”Det håller inte
att skylla
all galenskap på EU”

Bäveån riksdagsfråga

VästsidanLämna en kommentar

Bäveån blir fråga i riksdagen

KD pressar miljöministern om småskalig vattenkraft


Vattenkraften måste få bättre förutsättningar. Häxjakten på småskalig vattenkraft måste stoppas. Det var budskapet från riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) när han på torsdagen satte press på miljöministern Romina Pourmokhtari (L) i riksdagens frågestund.

Ottosson talade bland annat om ”olyckliga signaler” från en del länsstyrelser som uppmanat vattenkraftsägare att inte invänta pausen, utan köra på innan det nya regelverket är på plats.
– Det kan upplevas som att vi har tjänstemän som driver egna agendor, säger Kjell-Arne Ottosson, som undrade vad regeringen gör för att motverka detta.
Miljöministern lovade att föra ”en nära dialog” med berörda parter om hur passningen går till.
Enligt vad WESTSIDAN erfar är det bland annat länsstyrelsens agerande när det gäller omprövningar av verksamheter i Bäveån som ligger bakom att Kristdemokraterna nu tar upp frågan i riksdagen. Tanken med pausen i omprövningarna är att regelverket ska ändras så att det blir svårare för myndigheter att runda den politiska viljan. Det råder majoritet i riksdagen för att bevara den småskaliga vattenkraften.

Här nedan följer debatten i riksdagen:

Kjell-Arne Ottosson (KD):

Herr talman! I Tidöavtalet läser vi om många viktiga frågor för oss kristdemokrater. En av dem är hur vi ska ge vattenkraften bättre förutsättningar och inte minst stoppa den häxjakt som har varit på den småskaliga vattenkraften.

I avtalet står bland annat om den paus som ska göras och att det ska tas fram ett nytt regelverk för omprövning som säkerställer att intresset av elförsörjning ska väga tungt, samtidigt som man också skriver att småskaliga aktörer inte ska drabbas av helt orimliga kostnader som vi tyvärr har sett hittills i processen. Det är jätteviktiga frågor, inte minst för våra svenska dammägare.

Kan klimat- och miljöministern berätta mer om när ytterligare steg tas och det kan ges besked i frågan om de förändringar som ska göras för att vi ska kunna värna inte minst den småskaliga vattenkraften?

Statsrådet Romina Pourmokhtari (L):

Herr talman! Det är så klokt som du påpekar, Kjell-Arne Ottosson, att vi behöver hantera vår vattenkraft på ett klokt sätt, särskilt med tanke på det sköra läge som vårt energisystem är i. I den situation som råder behöver vi verkligen ta hand om all energi vi kan få ut av våra olika kraftslag. Då måste vi även värna vattenkraften, och även den småskaliga vattenkraften. Just därför har den här pausen utformats, och den gäller ju i tolv månader. Under dessa tolv månader hoppas vi att alla ska få möjlighet att anpassa sina miljöprövningar ytterligare och kunna ta fram de fakta som behövs för att prövningen ska gå till på ett så bra sätt som möjligt för att även värna den småskaliga vattenkraften. Vi arbetar väldigt hårt med att nyttja tiden under de här tolv månaderna till att se till att prövningarna kan fortskrida på ett sätt som också värnar den vattenkraft som vi har i Sverige.

Kjell-Arne Ottosson:

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi får tyvärr en del olyckliga signaler från vissa länsstyrelser. Det är tydligt att man där uppmanar vattenkraftsägare att inte invänta pausen utan köra på redan nu, innan vi har det nya regelverket på plats. Det kan upplevas som att vi har tjänstemän som driver egna agendor.

På vilket sätt agerar regeringen emot detta? På vilket sätt utför ni tillsyn för att vi inte ska ha den här formen av agerande?

Romina Pourmokhtari:

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för att du tar upp detta! Vi får självklart föra en nära dialog med alla berörda parter om hur pausningen går till och hur vi implementerar den på klokast möjliga sätt. Den dialog som regeringen har fört handlar främst om att se till att alla parter vet vad det är som gäller, nämligen att det är tolv månader och att vi efter dessa väntar oss att prövningarna ska komma igång igen och att även till exempel Vattenkraftens Miljöfond ska anpassa sig till möjligheten att anmäla sig för att få medel att klara av pausningen och den miljöprövning som följer.

(WESTSIDAN: 2023-02-10)

Statens kampanj odemokratisk

VästsidanLämna en kommentar

Hetsjakten på små kraftverk strider mot folkviljan

Aktivister dominerar statens kampanj mot små privata vattenkraftverk. Deras mål är uppenbart. Att orsaka så stor ekonomisk skada för små privata elproducenter som möjligt. Målet är att kraftverksägarna ska ge upp, lägga ner verksamheten och själva ansöka om utrivning.
Man gör det genom att överdriva krav på åtgärder, långt utöver vad som är motiverat ur miljösynpunkt. Att vattenkraftens miljöfond betalar en del av kostnaden är inte tillräckligt när slutnotan för många kraftverksägare ändå hamnat på miljonbelopp. Alla har inte råd.
Nu måste politiken sätta ner foten. Ordentligt. Det räcker inte med några halvmesyrer eller vagt formulerade beslut som aktivisterna kan tolka som de vill. Detta har pågått allt för länge och i grunden är det en kränkning av äganderätten och rätten att bruka det man äger. Politiken måste bli tydligare så aktivisterna på berörda myndigheter inte kan fortsätta runda den politiska viljan.

Lagen måste ändras
Den paus i omprövningarna som regeringen fattat beslut om är därför bara första steget. Under pausen måste regeringen utreda hur man ska få berörda myndigheter att lyda riksdag och regering. Det är möjligt att detta bara kan uppnås genom att bredda och förändra kompetensen på berörda myndigheter. Det viktigaste på kort sikt är dock att förmå Havs- och vattenmyndigheten att ändra sina vägledningar och föreskrifter så att dessa blir så tydliga att länsstyrelser och vattenmyndigheter inte kan göra egna tolkningar.
På lång sikt måste lagen ändras. Lagarna kring hur man klassar våra vattendrag, hur arbetet med miljökvalitetsnormen går till och hur den är kopplad till miljöbalken, måste ändras. Även miljöbalken måste ändras. Regeringen måste också ändra hur besluten om KMV (kraftigt modifierade vatten) och undantag kommer till. Det är orimligt att aktivistiska myndigheter själva kan besluta om vilka vattendrag som ska klassas som KMV. Lagen måste vara utformad så att olika intressen, lokala såväl som nationella, får ett reellt inflytande.

Odemokratiskt
Statens kampanj mot småskalig vattenkraft har pågått i många år nu. Pådrivna av sportfiskeintressen, och miljöaktivister som vill restaurera alla vattendrag, har man i stort sett skaffat sig ett monopol både på problemformulering och målformulering. Genom inflytande över processen med lagstiftning har man fått i stort sett de lagar man önskat sig.
Kraftverksägarna och andra intressen tvingas hela tiden spela på motståndarnas planhalva. Det är inte rimligt. I synnerhet som aktivisterna bara stöds av några få procent av svenska folket. En klar majoritet av svenska folket är positiv till vattenkraften, och drygt hälften av dessa kan till och med tänka sig att bygga ut. I riksdagen råder en klar majoritet för att bevara vattenkraften, även den småskaliga som till stor del är privat. Det är i stort sett bara de partier som är olika grad är emot privat ägande som sympatiserar med aktivisterna.
Det som pågår just nu är därför odemokratiskt. Riksdag och regering måste sätta stopp för fortsatt myndighetsaktivism. Äganderätten måste respekteras, även av myndigheter. Vattenkraften är trots allt den renaste, och mest miljövänliga och i särklass mest hållbara kraftkällan av alla.
Göran Åhrén

”Riksdag och regering
måste sätta stopp för
fortsatt myndighetsaktivism”

Små kraftverk värnas

VästsidanLämna en kommentar
Magnus Jacobsson (KD) är nöjd med den nya regeringens mål för små kraftverk. Foto: G Åhrén

Ny regering pausar omprövningarna

Den nya regeringen värnar småskalig vattenkraft

Omprövningarna pausas. Den nya regeringen vill utreda konsekvenserna för elproduktionen. Man kommer också att ta fram ett nytt regelverk där elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett mål är att små aktörer inte ska drabbas av ”orimliga kostnader”.

Den nya regeringen inför ett moratorium när det gäller omprövningen av vattenkraften. Omprövningarna pausas alltså tills konsekvenserna för elproduktionen har utretts. Regeringen kommer också att ta fram ett nytt regelverk där andra intressen än sportfisket/miljön betonas tydligare. Intresset för elförsörjningen kommer att väga tyngre. Ett annat mål är att småskaliga aktörer inte ska få ”orimliga kostnader”.
Kristdemokraterna har spelat en avgörande roll i arbetet med att värna den småskaliga vattenkraften. Det var därför naturligt att det var partiledaren Ebba Busch som på den nya regeringens presskonferens berättade om moratoriet. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) har länge arbetat för bättre villkor för den småskaliga vattenkraften. Han har bland annat arrangerat ett seminarium i riksdagen om den småskaliga vattenkraften, besökt många små kraftverk och deltagit i debatten. Han var märkbart nöjd med avtalet mellan regeringspartierna.
– Jag är väldigt glad att mitt arbete i riksdagen har inneburit att inte bara kristdemokraterna är tydliga när det gäller vikten av småskalig vattenkraft.
– Nu är den nya regeringen också tydlig när det gäller småskalig vattenkraft, säger Magnus Jacobsson i en kommentar.
Så här formulerar den nya regeringen sin politik, i det så kallade Tidöavtalet, när det gäller småskalig vattenkraft:
”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.”
WESTSIDAN (2022-10 -14)

”Nu är den nya regeringen
också tydlig
när det gäller småskalig vattenkraft”

Regeringen vill ha mer vattenkraft

VästsidanLämna en kommentar
Ödeborg. Naturligt vandringshinder. Är det rimligt att fisk ska kunna ta sig fram överallt?

Elkrisen tvingar fram åtgärder

Regeringen ber HaV ser över normsättningen

Nu ingriper regeringen. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått i uppdrag att se över normsättningen av Sveriges vattendrag, en av grundbultarna i vattenförvaltningen. Syftet är att HaV ska se överbehovet av nya föreskrifter och vägledningar.

– Vi behöver se till att vattenkraften utnyttjas till max utan att bygga ut den, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Tanken är att föreskrifter och vägledningar ska bli mer ska bli mer ändamålsenligt utformade.
– Vi ska värna våra svenska vattendrag och sjöar, inom uppställda ramar, samtidigt som det är viktigt att vi i den exeptionella situation Sverige och Europa befinner sig säkerställa att vi inte tappar viktig elproduktion, säger Annika Strandhäll.
I sitt pressmeddelande skriver regeringen så här:
”Syftet är att klargöra om föreskrifter och vägledningar är ändamålsenligt utformade, något som är angeläget utifrån de stora och ökande behoven Sverige har av energiproduktion. Det innebär bland annat att myndigheten ska analysera vattenmyndigheternas behov av vägledning när de tar fram miljökvalitetsnormer för vatten.”
Enligt EU:s vattendirektiv kan en vattenförekomst förklaras som kraftigt modifierad, KMV. Det innebär i så fall att kraven på åtgärder blir mildare. Riksdagen har beslutat att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag och KMV som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna har inte hörsammat detta. Istället har man hänvisat till sina egna regler för KMV som i praktiken innebär att bara de största oftast statligt ägda vattenkraftverken klassas som KMV. Sverige har jämfört med andra länder en mycket låg siffra för KMV. Några få procent, medan exempelvis Schleswig-Holstein har 20 procent KMV-klassning av sin vattenkraft.
En konsekvens av detta och den snäva normsättningen har blivit omfattande krav på åtgärder från länsstyrelserna. Verksamheten blir inte längre lönsam. Många privata ägare väljer därför att lägga ner och riva ut.
Mitt i elkrisen arbetar alltså statliga myndigheter för att minska produktionen av el från småskalig vattenkraft, som till stor del är privatägd. I kölvattnet på den statliga kampanjen mot vattenkraften så köper utländska bolag med riskkapital bakom sig upp vattenkraftverk i Sverige.
Kritiken från vattenkraftsföreningarna i landet växer. Och många har försökt nå fram till politiken med budskapet att situationen nu trots besluten i riksdag och regering är akut. Det är mot den bakgrunden man kan se Annika Strandhälls utspel om vattenkraften.
Göran Åhrén

”Vi behöver se till
att vattenkraften
utnyttjas till max”

Vill öka vattenkraften…

VästsidanLämna en kommentar
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_3418.jpg

”Alla borde klassas som KMV”

Åtgärder bättre än juridiska processer


Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) efter ett besök i Dalsland med vattenförvaltning och små kraftverk på agendan. Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.

Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning.
Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson.
Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader.
Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.

Lokalt inflytande
Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka.
– Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson.
Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt.
I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande.
En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk.
– Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson.
– De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.

Minskad produktion
Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten.
I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra.
När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion.
– Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner.
Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.

Politiken måste vara med
Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det.
Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson.
– Vi kanske ska sätta noll som gräns istället.
Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter.
En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra.
Det behövs också en bättre lokal förankring.

Massiv kritik
Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna.
– Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson.
Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland.
Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar.
Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.

Många har gett upp
Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut.
I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut.
Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson.
Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer.
Göran Åhrén

”Alla små vattenkraftverk
borde klassas som
kraftigt modifierade vatten”

Magnus Jacobsson (KD)

”Processen håller på att gå överstyr”

VästsidanLämna en kommentar

VSVF årsmöte i Kvänum:

Riksdagsbeslut får inte genomslag

Myndigheter höjer ribban i omprövningarna

Orimliga krav och juridiskt krångel präglar omprövningarna av småskalig vattenkraft. Bland kraftverksägarna är tålamodet slut. Nu vädjar man till politiken att ingripa för att få myndigheter att följa de beslut som tagits av riksdag och regering.

Västsvensk Vattenkraftförening, VSVF, höll årsmöte den gångna helgen. Inbjuden var socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Ezelius, Tidaholm. Han hade inte så mycket att säga, men lyssnade, och lovade att ”ta med sig” kraftverksägarnas tankar till Stockholm.
Det blev en intressant diskussion.
I fokus för debatten var omprövningarna som nu är igång. En deltagare talade om orimliga krav som ställs på kraftverksägarna. Länsstyrelsen har ”höjt ribban”.
Flera berättade att kraven på åtgärder ökar, liksom det juridiska krånglet. Tvärt emot vad riksdagen beslutat.
– Det är någon slags utnötningstaktik, säger en deltagare.
Ett exempel som nämndes är Rolfsån, där det i flera fall är höga fallhöjder, och därför svårt att bygga vandringsvägar för fisk. Risken är att det slutar med utrivning.
Ett annat exempel är Valboån. Myndigheterna vill inte godkänna häradsdomar, och ifrågasätter stick i stäv med riksdagens vilja, om det går att ompröva. Man vill ha nyprövning istället. Av allt att döma för att kunna göra processerna ännu mer betungande.
Riksdagens beslut att nya miljötillstånd ska verkställas med omprövning istället för nyprövning syftade till att förenkla processerna och göra dem mindre kostsamma för ägarna. Detta verkar myndigheterna inte ha tagit till sig.

Delade tillstånd
En annan finurlighet som jurister på en länsstyrelse kommit på, är att försöka dela på tillstånden. Äldre tillstånd omfattar bara mekanisk överföring av kraft från ett vattenhjul, hävdar man. Inte produktion av el med turbin och generator. Konsekvensen blir ännu mer komplicerade och kostsamma processer. Man respekterar alltså inte riksdagens beslut som syftade till att det skulle bli enklare.
En deltagare berättade att länsstyrelsen sorterar alla ärenden till vattenenheten. Myndigheten anser tydligen inte att småskalig vattenkraft är en energifråga. Energienheten lär ha blivit tillsagd att man inte ska lägga sig i vattenkraften. ”Vatten får fiskegubbarna sköta.”
En deltagare tog också upp Torp kraftverk i Munkedal. Där länsstyrelsen lastat på så omfattande krav på åtgärder att ägaren, Svenska kyrkan, valde att sälja anläggningen. Naturvårdsverket köpte kraftverket, för att lägga ner och riva ut. Staten tvingas bygga en ny damm 200 meter uppströms, eftersom sjön som regleras är vattentäkt åt Lysekils kommun.
Sportfisket tjänar vid Torp 200 meter lekvatten för lax. Till en enorm kostnad.

Normsättningen
Det absolut viktigaste som politiken nu borde göra är att se över miljökvalitetsnormen, hävdar en deltagare. Normsättningen är helt avgörande för hur domstolarna kommer att bedöma verksamheterna.
– Den sätts helt utan politisk kontroll, säger Mats Haglund, vice ordförande i SVAF, Svensk Vattenkraftförening.
– Normen sätts av en liten grupp på länsstyrelsen. Och domstolen är tvingad att följa normen. Vattendelegationens beslut går inte att överklaga.
Sverige sticker ut här. Lokalsamhället har svårt att påverka normsättningen, som sköts av en liten elit. Och normsättningen kan vara helt avgörande. Det är inte rättssäkert menar en deltagare.
Inte heller hänsyn till andra samhällsintressen, vilket både vattendirektivet och miljöbalken förutsätter, får något större genomslag. Att verksamheten är viktig för elproduktionen, verkar inte vara ett gångbart argument. Det mesta i processen handlar enbart om fisk, och så kallade vandringshinder. Det vill säga havsvandrande fisk, lax och havsöring.
Säveån diskuterades också. Och aktivistiska aktiviteter om vattendraget.
Mediabilden är ett fortsatt problem. Liksom den ensidiga fokusen på fisk. Alltför sällan diskuteras de negativa konsekvenserna av utrivningar. Trots växande lokala opinioner, exempelvis Järle kvarn och Rädda Grängen.

Misstroende
Advokaten Pia Bosdotter Olsson, var med på länk, och berättade om omprövningarna. Och gav goda råd om vad man kan tänka på inför en omprövning.
Hon sa bland annat att det är viktigt att kartlägga alla källor. Även historiska. Och det är viktigt att tänka på att det inte fanns några elturbiner före 1882.
Hon tog också upp att myndigheterna försöker separera damm och elproduktion. Gammal hävd skulle därmed inte ha rättskraft.
Under själva årsmötet höll Anders Ahlenius ett hyllningstal till styrelsen för det arbete man lagt ner. Han sa bland annat att innan VSVF bildades, så fanns det ingenstans att vända sig.
En deltagare talade om att arbeta för att förmå någon i riksdagen att rikta ett misstroende mot ansvarig minister, för att regeringen inte ser till så myndigheterna följer de beslut som faktiskt tagits av en majoritet i riksdagen. Inte en, utan flera gånger.
Samtliga i styrelsen omvaldes av årsmötet. Johan Hillström omvaldes som ordförande för föreningen.
Erik Hallerfors var ordförande under själva årsmötet. Ett 30 tal medlemmar deltog på mötet.
Göran Åhrén

”Det är
någon slags
utnötningsteknik”