Åklagare utreder dammrivning

Rivningen av Äsperödsdammen:

Åklagare inleder förundersökning

Rivningen av Äsperödsdammen i Uddevalla kommer att utredas av åklagare. Beslutet att inleda en förundersökning är fattat. Något formellt beslut att riva dammen verkar inte finnas. Ansvarsfrågan är ännu inte utredd, och någon misstänkt finns därför inte.

Kammaråklagare Magnus Clase har beslutat att inleda en förundersökning om misstanke om otillåten miljöverksamhet.
”Det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”, skriver kammaråklagaren i sitt beslut.
Brottet ska ha begåtts sommaren 2021. Någon misstänkt person har inte åklagaren pekat ut. Ansvarsfrågan blir av allt att döma en del av utredningen.
Bakgrunden till förundersökningen är en anmälan från en kraftverksägare. Det är allt för tidigt att uttala sig om förundersökningen kommer att leda till åtal.
(WESTSIDAN)

Chansen är nu

Alla förstår att det kommer att bli ett mycket svårt jobb för Kristersson. Det gäller att skynda lite långsamt, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika.
”Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.”
Lyckas Kristersson bilda regering så väntar nästa svårighet. ”Att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.”
”Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.”

Babyblå regering enda alternativet för högersidan

Det ges bara en enda chans till att lyckas och den är nu.
Efter närmare 10 år med politisk röra, så ser det nu ut som ett alternativ skulle kunna ändra på det.
Men ett enda mandat i övervikt kommer göra en ny majoritet mycket skör. Undertecknad har en viss förhoppning att vi kan få ytterligare ett, när alla röstsedlar inkommit, granskats och räknats igen.
Det skulle stabilisera ordentligt, även om en större majoritet hade varit önskvärd.
Men som talesättet bjuder: ”Även litet kan vara gott nog.”
Men alla förstår att det kommer bli ett mycket svårt jobb för Kristersson och gänget. Att snickra ihop något bra utav det virke man bara för något år sedan förkastat kommer bli svårt. Här kommer krävas tankar och strategier lite längre än näsorna räcker.
Just nu vittrar nog SD om mycket direkt påverkan och starka positioner men nu gäller det att skynda lite långsamt.

Chansen är nu
Uppdraget är först att få alla fyra partier att begripa läget, att chansen bara är en, den är nu och den varar bara några få månader.
Redan i den kommande regeringsförklaringen måste måttfullheten råda. Kristersson behöver förstå att han kommer ha i stort sett hela mediakåren mer eller mindre emot sig i varje mått och steg han kommer ta. Spänner han bågen för hårt brister den. Han kommer för lång tid vara PK-medias måltavla för prickskytte.
En ny regering kommer analyseras utan och innan och utrymmet för blottor och fadäser kommer vara obefintligt de närmaste två åren. Det gäller för Kristersson att få Jimmie och gänget att förstå det. Sakta i backarna. Babyblå politik med spets på energipriser, ekonomi och trygghet.
Helt självklart ska han låta SD ingå i en regering. Det kommer stävja enfrågepopulism med röda och gula knappar i riksdagsvoteringar.

Kontraproduktivt
Med SD i regeringen kommer det också utkristalliseras om SD nöjer sig med hyfsat inflytande eller om de har ambitioner att bli ännu större i jakt på helt egen majoritet.
Själv tror jag att de flesta nu insett att taktiken emot SD, som tillämpats i 15 år varit kontraproduktiv.
Problemet är att allt för få vill erkänna det.
Så in med SD i ”värmen”. Ge dem inflytande och med detta ansvar för sina inspel.
Detta kommer med säkerhet minska risken att de sen driver på i kontroversiella frågor.
Gör de det kommer det skita sig direkt och då kommer SD att förvandlas till ett parti som krymper och deras chans att sikta på helt egen majoritet raderas ut helt.
Kristersson behöver göra klart att hans två närmast lierade allianskollegor L och KD kommer hjälpa SD att bli mera rumsrena i finrummet. Förstår inte Jimmie det och håller löftet om städat uppförande, så är alla hopp om ett borgerligt styre förlorat för överskådlig tid framöver. Så just nu ligger mycket i vågskålen.

Nästa svårighet
Ett misslyckande kommer decimera M ordentligt men knappast gynna SD på kort sikt.
”Annieansen” kommer leva kvar i storstäderna och locka tillbaka L om de lyckas överleva,
men KD kommer troligen försvinna helt. 
Ett sådant misslyckande kommer gynna MP och V men också S, så Uffe har en tuff höst framför sig att snickra ihop ett nytt byggarlag.
Lyckas han med det så står nästa svårighet på tur, nämligen att få 400 socialliberalt styrda myndigheter att förstå och genomföra nya uppdrag i lika många regleringsbrev.
Det kommer bli tufft men nu gäller det att försöka. Befolkningen behöver åter få tilltro till att demokrati är logisk och att med den kommer ett ansvar som de flesta begriper.
Linan kommer vara bräcklig, slak och svajig men vi måste ta oss över nu…
Sven-Arne Thorstensson

”Befolkningen behöver
åter få tilltro
till att demokrati är logisk”

Regeringen vill ha mer vattenkraft

Ödeborg. Naturligt vandringshinder. Är det rimligt att fisk ska kunna ta sig fram överallt?

Elkrisen tvingar fram åtgärder

Regeringen ber HaV ser över normsättningen

Nu ingriper regeringen. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått i uppdrag att se över normsättningen av Sveriges vattendrag, en av grundbultarna i vattenförvaltningen. Syftet är att HaV ska se överbehovet av nya föreskrifter och vägledningar.

– Vi behöver se till att vattenkraften utnyttjas till max utan att bygga ut den, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Tanken är att föreskrifter och vägledningar ska bli mer ska bli mer ändamålsenligt utformade.
– Vi ska värna våra svenska vattendrag och sjöar, inom uppställda ramar, samtidigt som det är viktigt att vi i den exeptionella situation Sverige och Europa befinner sig säkerställa att vi inte tappar viktig elproduktion, säger Annika Strandhäll.
I sitt pressmeddelande skriver regeringen så här:
”Syftet är att klargöra om föreskrifter och vägledningar är ändamålsenligt utformade, något som är angeläget utifrån de stora och ökande behoven Sverige har av energiproduktion. Det innebär bland annat att myndigheten ska analysera vattenmyndigheternas behov av vägledning när de tar fram miljökvalitetsnormer för vatten.”
Enligt EU:s vattendirektiv kan en vattenförekomst förklaras som kraftigt modifierad, KMV. Det innebär i så fall att kraven på åtgärder blir mildare. Riksdagen har beslutat att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag och KMV som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna har inte hörsammat detta. Istället har man hänvisat till sina egna regler för KMV som i praktiken innebär att bara de största oftast statligt ägda vattenkraftverken klassas som KMV. Sverige har jämfört med andra länder en mycket låg siffra för KMV. Några få procent, medan exempelvis Schleswig-Holstein har 20 procent KMV-klassning av sin vattenkraft.
En konsekvens av detta och den snäva normsättningen har blivit omfattande krav på åtgärder från länsstyrelserna. Verksamheten blir inte längre lönsam. Många privata ägare väljer därför att lägga ner och riva ut.
Mitt i elkrisen arbetar alltså statliga myndigheter för att minska produktionen av el från småskalig vattenkraft, som till stor del är privatägd. I kölvattnet på den statliga kampanjen mot vattenkraften så köper utländska bolag med riskkapital bakom sig upp vattenkraftverk i Sverige.
Kritiken från vattenkraftsföreningarna i landet växer. Och många har försökt nå fram till politiken med budskapet att situationen nu trots besluten i riksdag och regering är akut. Det är mot den bakgrunden man kan se Annika Strandhälls utspel om vattenkraften.
Göran Åhrén

”Vi behöver se till
att vattenkraften
utnyttjas till max”

Misstanke om miljöbrott

Rivning av damm anmäld till miljöåklagare

Rivningen av en damm i Uddevalla kan bli ett fall för miljöåklagare. En kraftverksägare hävdar att rivningen skett utan tillstånd. Han vill att åklagare utreder ”om brott föreligger”. Normalt ska en rivning föregås av en dom i miljödomstol.

En kraftverksägare i Västsverige har anmält utrivningen av Äsperödsdammen i Bäveån till miljöåklagare. Anmälaren vill att åklagare utreder om rivningen av dammen har skett på ett lagligt sätt, eller om det är ett brott mot miljölagstiftningen.
Äsperödsdammen revs sommaren 2021.
I sin anmälan skriver kraftverksägaren:
”Såvitt bekant har miljödom varken sökts eller beviljats innan utrivningen verkställdes. 
Enligt miljöbalkens (1998:808) 11 kap. 3§ gäller att utrivning av en anläggning betraktas som vattenverksamhet, vilket kräver miljödom före verkställighet.”
Även om syftet med utrivningen varit ”ädelt” (skapande av fri vandringsmöjlighet för fisk), fritar det inte verksamhetsutövaren från skyldigheten att söka miljötillstånd för verksamheten.”
Uddevalla kommun, eller dess kommunala bolag Uddevalla Energi, uppges vara ägare till Äsperödsdammen. Något formellt beslut om att riva dammen har inte presenterats.
Anmälaren tycker därför att miljöåklagare bör utreda om rivningen har skett utan tillstånd och om det i så fall rör sig om ett brott i lagens mening.
”Mot bakgrund av ovanstående önskar undertecknad att miljöåklagaren låter pröva om de som utfört den ovan beskrivna dammutrivningen har överträtt de bestämmelser som anges i miljöbalken angående utrivning av dammanläggningar.”
”Det måste anses som principiellt viktigt och intressant ur rättssäkerhetssynpunkt att få prövat huruvida brott föreligger”, avslutar anmälaren.
Anmälan har skickats till Åklagarmyndigheten, Nationella åklagaravdelningen, Rikseneheten för miljö- och arbetsmiljömål, i Göteborg.
Enligt vad Westsidan erfar så har länsstyrelsen i ett brev daterat i maj 2022 konstaterat att man ännu inte bestämt vilka åtgärder som ska vidtas i Bäveån. Utrivningen av Äsperödsdammen skulle i så fall ha skett innan tillsynsmyndigheten fattat beslut om vilka åtgärder man ska kräva vid omprövningen av dammar och kraftverk i Bäveån.
Bäveån rinner genom Uddevalla. Vattendraget har ett relativt stort antal dammar och kraftverk. Uddevalla kommun äger fem av kraftverken. Sommaren 2021 genomfördes ett omfattande arbete i en del av Bäveån. Äsperödsdammen som tidigare försett ett sågverk med vattenkraft revs. Och en sträcka på cirka 150 till 200 meter ”restaurerades”, det vill säga man körde ut med grävmaskin och la ut stora senar och grus i fåran.
Västsvensk vattenkraftförening har tidigare intresserat sig för sportfiskarnas planerna på att restaurera Bäveån. I en uppvaktning av Uddevalla Energi har man framfört kritik mot planerna. Föreningen har också svarat på en remiss om den så kallade miljöanpassningen av Bäveån.
Även LRF har kritiserat arbetet. Kritiken från LRF har framför allt handlat om att rivningen av dammen skett utan att planerna diskuterats i Vattenrådet för Bäveån. Länsstyrelsen har betonat i sina utredningar att hänsyn måste tas till andra intressen än sportfiskets.
(WESTSIDAN. 2022-09-07)

Dags att utvärdera ”resebolaget”

Europa brinner. De omedvetna pyromanerna, som själva skapat problemet, försöker släcka. Men det går inte så bra.
WESTSIDANs krönikör
Sven-Arne Thorstensson använder flera bilder för att beskriva läget så här en vecka före valet. Det handlar om oförmågan att lösa problem och att man istället väljer att skylla på någon annan.
Blockaden mot Ryssland 2014 ställde till problem.
”Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann”, skriver han bland annat.
Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Sedan konstaterar han att vi bygger säkra cykelställ.
”Men när det gäller energitillförsel är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter”, .
I en annan bild jämför han med en dålig resebyrå.
”Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.

De omedvetna pyromanerna

Det finns ibland en koppling mellan att starta bränder och sen vara med att släcka dem. Det är ungefär samma fenomen som den som mördat, styckat och gömt. De deltar ofta engagerat och förtvivlat i sökarbetet. Vi hör om det och vi ser det sjuka i beteendet. Men som tur är så händer detta ganska sällan och skadan blir, även om den är en katastrof för de drabbade, så är den ändå inte direkt samhällsfarlig.
Men tyvärr ser vi samma fenomen i en helt annan dignitet runt omkring oss.
Några har sett den komma under lång tid, andra har avfärdat och litat på systemen. Men nu är det slut. Resultatet har slagit ner, inte bara i en bomb utan flera och samtidigt.
Hur är det ens möjligt att det kloka, välutbildade, rika och kulturellt begåvade Europa med förbundna ögon marscherat rakt in i den värsta kris vi upplevt sen andra världskriget.
Är det månne så att den liberala världen endast ser till skadebekämpning och saknar förmåga till strategiskt skydd. Själv gör jag den analysen. Det socialliberala Västeuropa älskar att diskutera cykelställ och finlir i absurdum samtidigt som de sitter på snabbtåget mot avgrunden och inte ens märka det.
Men en sak skiljer dem från brandmannen. Brandmannen är medveten om att han tuttar på branden, medan våra politiker inte förstår att de gör det. Men släcka, det vill de. Och ibland kan de.

Bränt barn skyr elden
Redan som ung lärde jag mig att om du ska be någon dra åt helvete, så måste du klara dig helt utan framtida samarbete och hjälp från den du gav färdbeskrivningen till. Men det verkar inte som om den logiken tillämpas idag. Konsekvens av handlande hanteras numera med att skylla på någon annan eller annat.
Den egna handlingen. Även om den är uppenbar förbises oftast helt. Det vill säga att man har aldrig bränt sig. Någon har kommit till undsättning och skadelidandet för själva handlingen har uteblivit helt.
Än värre är det att man inte ens gjort analyser om varför det gick åt helvete. Även här är det ju någon annan som bär ansvaret, långt bortom den egna förmågan. Allt detta är ändå helt förståeligt, eftersom de ansvariga aldrig själv drabbas, inte ens ekonomiskt av sina beslut eller icke-beslut.
Men rent logiskt kan vi ju inte förvänta oss något annat när allt styrs av en grupp som sedan länge parkerat sina arschlen på högsta steget på Maslows trappa.

Ett skapat problem
Men ändå. Trots att vi nog visste att våra system var bräckliga, så förundras vi av att det var så bräckligt. Hur kunde dom? Dom som har den oantastliga kompetensen, de som är så högt utbildade och de som har såna gigantiska och kloka nätverk. Hur kunde dom bygga korthuset så dåligt.
Om man vid ett kaffebord på landsbygden 2014 kunde göra prognosen, att den blockad som EU genomförde mot Ryssland då skulle skapa problem ”hemma” hade ju rätt, redan i det stadiet.
Europa hamnade i en självkonstruerad lantbruks och industrikris, då exporten till Ryssland försvann. Ryssen själv får incitament att bygga ut sin egen matproduktion och gör det både snabbt och skickligt med finansiering av staten. Några år senare står man i Ryssland stärkta på den fronten. Men samtidigt har man i Naiv-Europa gjort sig helt beroende av import från samma land, både av olja, gas och kärnbränsle.
Detta beteende är tämligen likt en random hustrumisshandlare. Att smeka och slå samtidigt.

Självskadebeteende
Hur var det nu med att be någon att dra åt helvete. Jo. De fattade inte det som brandmannen förstod. De hade börjat tända en brand som de inte såg förrän den är i det närmaste fullt utvecklad och utom kontroll. Och det är högst märkligt att ingen begrep att man byggde sitt välstånd på en länk som kunde brytas så lätt.
Som betraktare så har jag helt tappat tron på samhällets förmåga att bygga något robust i grunden, förutom hus och cykelställ.
När det gäller cykelställen, så ska de vara så in i norden säkra att man inte ens kan ramla och skada sig på dem. Men när det gäller energitillförsel till landet som ligger norr om den 55:e breddgraden, så är nu det systemet lika sårbart och dåligt som om du skulle bygga din familjs inkomst på att köpa triss-lotter.
I ett vidare perspektiv ger det också en bild över hur synen på styrning, ledning och effektivitet är i Sverige. Det enda vi verkar vara bra på är olika typer av självskadebeteenden.
Nästa söndag är det val och då bör var och en utvärdera resebolaget som tagit oss till vårt resmål. Vi lär få stanna här ganska länge för flighten tillbaka är för närvarande canceled (inställd)…på obestämd tid.
Sven-Arne Thorstensson

Flighten tillbaka
är inställd…
…på obestämd tid

Nytt hot mot jordbruket

Börje Berntsson ryter till:

Nordiska rådet hot mot svenskt jordbruk

Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött. Arbetet med nya näringsrekommendationer pågår, och ska vara klara 2023. Det finansieras av Nordiska ministerrådet.
Svenska Livsmedelsverket ingår i den projektgrupp som arbetar fram råden. Livsmedelsverket skriver att över hundra forskare och experter i Norden arbetar med det vetenskapliga underlaget, och att ”miljömässig hållbarhet ges större utrymme”.
Exakt vad det innebär blir uppenbart när man läser om projektgruppens slutsatser.
En som orkat läsa om projektet och analyserat metoderna är Stefan Hellstrand. Han skriver att Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött och byter till grönsaker. Rekommendationerna om de blir verklighet kommer att leda till att 80 till 100 procent av våra mjölkkor ska bort. Samma gäller både nöt, lamm och gris när det gäller kött.

Ett dråpslag
Blir rådets rekommendationer verklighet innebär det ett dråpslag mot svensk animalieproduktion. Och inte bara det, utan också mot våra möjligheter att öka vår självförsörjningsgrad. Känslan är att de som arbetat med rekommendationerna inte verkar begripa konsekvenserna av detta.
I praktiken vill man ta bort animalieproduktionen helt och hållet.
Stefan Hellstrand riktar nu kritik mot hur Nordiska rådet arbetat fram rekommendationerna. Han menar att resultatet påverkats redan av det urval man gjort när experter kända för att driva veganism knöts till projektet.
Det grundläggande problemet är att experterna bakom rekommendationerna inte räknar med fotosyntesen. Man tar inte med den kolinlagring som sker när grödorna inom jordbruket växer. Den svenske forskaren Per Frankelius har i en vetenskaplig artikel publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal visat att IPCC räknat fel när man beräknat jordbrukets klimatpåverkan.

Klimatneutralt
Per Frankelius har också visat hur mycket kol som enbart Jordens samlade odling av vete lagrar. Räknar med detta blir slutsatsen att svenskt jordbruk redan är klimatneutralt, sannolikt också klimatpossitivt. Det i sin tur innebär att det inte skulle ha någon effekt alls att lägga ner svenskt jordbruk. Tvärt om.
De överdrifter som ligger till grund för idéerna om att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött, vilseleder beslutsfattare att fatta beslut om åtgärder som i praktiken inte har någon effekt. Överdrifterna är väl dokumenterade.
En bieffekt av att lägga ner den svenska animalieproduktionen blir att det kommer att bli brist på gödsel. Denna brist kan bara avhjälpas genom import av konstgödsel.
När man tar en gröda från en åker, då tar man också bort den näring som grödan förbrukat under växtsäsongen. Då måste man tillföra näring innan nästa skörd kan tas.
Djuren är därför en oerhört viktig del av det ekologiska jordbruket. Djuren tillhandahåller det gödsel som behövs och som återställer näringen till jorden.
Ekologisk odling utan djur innebär därför stora problemet. Utan tillgång på gödsel från djuren så måste man öka andelen konstgödsel. (Mineralgödsel)
Det går inte att odla jorden utan att tillföra den näring som förs bort med grödan. Idén att lägga ner animalieproduktionen är därför inte särskilt klok.

Låg självförsörjningsgrad
Stora delar av Sverige lämpar sig väl för animalieproduktion. Men alla betesmarker går inte att förvandla till åker för odling av vegetabilier. Det innebär att man inte enkelt kan ersätta animaliska livsmedel med spannmål och grönsaker. Livsmedelsproduktionen kommer att minska. Och vi har redan en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent.
Inom LRF brottas man nu med problemet hur man ska agera. Det finns anledning att ställa frågan om stödet för den svenska animalieproduktionen är tillräckligt stort. Vem ska försvara bönderna och korna om inte LRF gör det?
Rädslan för att stöta sig med mäktiga krafter eller att framstå som icke politiskt korrekt verkar hämma organisationen från att agera kraftfullt i denna politiskt framkallade kris för jordbruket, ett jordbruk som redan befann sig i kris innan.
Veganer och aktivister verkar ha haft för stort inflytande över de här frågorna. Majoriteten måste ställa sig frågan om det är rimligt att använda skattemedel på det här sättet. Risken är att myndigheter och kommunernas kostenheter tar till sig detta som en sanning, när det i själva verket bygger på en lögn. LRF måste sätta ner foten och säga ifrån.
Som förslagen ligger nu, saknar de verklighetsförankring.

Börje Berntsson

”Blir det verklighet

innebär det ett dråpslag

mot svenskt jordbruk”

Börje Berntsson

”Underskott på stabilt ledarskap”

Det är för många kockar i soppan. Och nivån är för låg. WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson synar i veckans krönika svensk politik inför valet. Partierna ägnar sig åt att angripa varandra hellre än att föra fram sin egen politik. Svensk politik präglas idag av käbbel och svartmålning. Debatten håller därför historiskt låga nivåer.
”Nu är det dags att släppa det”, skriver Sven-Arne Thorstensson.
”Inget svenskt parti har försvunnit från kartan i Sverige under hela min livstid. Däremot har det dykt upp tre nya.”
Partierna blir ointressanta. Antalet medlemmar har sjunkit med 80 procent.
”Vi har fått nog nu. Spelet vi ser är inte värdigt ett land som under de senaste hundra åren burit en av världens mest välfungerande och stabila demokratier.”

Partierna är inget självändamål. ”Ni utgör just nu en pinsam del av vår samtid och om ni vill ta ansvar, agera, fusionera lägg ner, bygg nytt.”
Vad vi behöver nu är stabilitet, konstaterar Sven-Arne Thorstensson, som avslutar med en ”smärtsam slutsats”. Vi lider av ett gigantiskt underskott på stabilt ledarskap.

Många kockar i en soppa som skar sig

Troligen bevittnar vi just nu något som kommer utgöra ett betydande avsnitt i framtidens historieböcker.
Det partipolitiska spelet inför det kommande valet har nått nya bottennivåer och har med råge passerat vad som är värdigt. Allt tycks ske utan att ansvariga politiker begriper att vi synat deras kort. Vi ser deras Svarte Petter-spel, där de ivrigt försöker svartmåla den hand som de anser är fulast.
Vi ser det, och det är inte värdigt. Det är pinsamt att beskåda, likt ett dåligt kammarspel, där det smälls i dörrar som öppnas och stängs, och där skådespelarna satsar mest på att visa sin egen förträfflighet, allt på bekostnad av själva handlingen.
Vi har fått nog nu. Spelet vi ser är inte värdigt ett land som under de senaste hundra åren burit en av världens mest välfungerande och stabila demokratier. Inte värdigt Nobelprisets hemland. Inte värdigt en nation och ett folk som byggt upp ASEA, SKF, Atlas Copco, Bofors, Volvo, Saab-Scania, Astra och Ericsson. Stora och världsberömda bolag som satt Sverige på kartan över framgång.
Det är inte värdigt ett land som för bara några decennier sedan tillskrevs statusen ”världens bästa land att leva i ”.

Släpp det!
Nivån har alltså sjunkit till en historiskt låga nivåer, på gränsen till härdsmälta. Den tekniska och humanitära stormakten har förvandlats till en kittel fylld med många kaos. Troligen ser partierna dessa problem själva (dummare kan de väl inte vara). Men ändå fortsätter det.
Käbblet, svartmålningen och blockaderna.
Nu är det dags att släppa det.Vad är det då som skapat allt detta? Om man försöker finna en förklaring, så finns det några fenomen att titta närmare på.
Det första är den svenska präktigheten. Strävan att vara ofelbar. Att ha eller göra fel är något bland det fulaste många vet. Pinsamt tycker allt för många. Därför vågar man aldrig pröva det nya eller åtminstone inte om man själv riskerar att få ta konsekvensen. Man vågar alltså inte. Bättre att sitta still än att resa sig och riskera falla. 

Gamla och nya
Den andra är vår svenska oförmåga att släppa det gamla helt och bygga nytt. Detta handikapp har seglat upp allt mera på senare tid. Det har skett i takt med att ingenjörerna och industrin tappat sin kungliga status som välfärdsbyggare. Inom ingenjörernas värld finns ingen större nostalgi för det gamla, det hamnar på museiavdelningen som ren historia. Ingen skulle behålla en liten bit av den gamla produktionslinan om det finns en ny och mer effektiv att tillgå.
Plötsligt så ser vi ett mönster. Vi ser inte den direkta konsekvensen av förlegade synsätt som ingenjörerna gör. Vi håller krampaktigt kvar i något gammalt för vi är oroliga för det nya, fast inte om det är tillräckligt långt fram i tiden. Långa idéer om framtiden är ok men inte viljan om snabb och nödvändig förändring vid uppenbara problem.
Översätter vi detta till vårt politiska landskap så river man inte, man adderar i stället. Inget svenskt parti försvunnit från kartan i Sverige under hela min livstid. Däremot har det dykt upp tre nya.

Ointressanta partier
Ingen har någonsin uttryckt behovet av att skrota något parti trots att antalet medlemmar i partierna sjunkit med mer än 80 procent. Under mitt födelseår 1962 fanns 1 346 000 medlemmar i 5 partier. Nu sextio år senare är finns åtta riksdagspartier och de samlar endast in 244 000 medlemmar tillsammans. Alltså mindre än 2 procent av hela befolkningen.
Partierna har för oss allmänheten blivit verklighetsfrånvända och därmed ointressanta. Adderar vi sedan att samtliga åtta Riksdagspartier inrymmer minst två olika falanger vardera, så finns nu 16 olika krafter som bryter och bänder i samtliga frågor som ska passera politiska beslut.
Ni förstår ju, att redan där ligger en stor del av förklaringen varför vi inte kommer framåt, utan ständigt hamnar på efterkälken.
Om vi tänker efter så är det många av våra partier som tydligt uttrycker att ”Vi tar ansvar för Sverige”.
Genom att göra vad, undrar jag.
Det viktigaste våra partier skulle behöva göra är att ifrågasätta sig själva.
Jag säger: Ni är inget självändamål. Ni utgör just nu en pinsam del av vår samtid och om ni vill ta ansvar, agera, fusionera lägg ner, bygg nytt.

En smärtsam slutsats
På något sätt så kommer jag tänka på de intriger som flöt upp till ytan i  Svenska Akademien för några år sedan. Ju mer man rörde, ju mer skit flöt upp.
Tyvärr så drar min väldigt borgerliga hjärna en smärtsam slutsats just nu. Jag tror nämligen att även en stabil Socialdemokratisk majoritet i Riksdagen de senaste 15 åren hade gett oss ett bättre läge än det vi ser nu.
I ett sossestyrt land hade det varit betydligt kärvare att vara företagare men vi hade haft ett fungerande försvar, tillräckligt med poliser, hårdare straff och tillräckligt med platser i häkten och fängelser. Vi hade haft en modest invandring och en bättre och striktare integration. Vi hade haft kärnkraft och tillräckligt med elledningar. Att vi inte har detta beror på andra partiers särintressen och blockeringar.
Sverigedemokraternas tillväxt är gödslad med politiska tillkortakommande från dumliberalismen. Vi har helt enkelt haft ett gigantiskt underskott på stabilt ledarskap.
Så jag sällar mig till den forne franske presidentens Charles De Gaulle summering: Hur ska man kunna styra ett land med 258 sorters ostar?
Sven-Arne Thorstensson

”Ni utgör en pinsam del av vår samtid
och om ni vill ta ansvar,
agera, fusionera, lägg ner och bygg nytt.”

Sven-Arne Thorstensson

Vill öka vattenkraften…

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_3418.jpg

”Alla borde klassas som KMV”

Åtgärder bättre än juridiska processer


Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas till åtgärder – där det behövs. Det säger riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) efter ett besök i Dalsland med vattenförvaltning och små kraftverk på agendan. Nu går stora summor pengar till juridiska processer istället för till åtgärder.

Vi är bara i inledningen av omprövningarna. Men redan står det klart att krisen är akut. Många kraftverksägare är uppgivna. Länsstyrelser ställer orimliga krav och många orkar inte längre. De lägger ner verksamheten och ansöker om utrivning.
Det var precis det här en majoritet i riksdagen ville undvika när man fattade beslut om den nya lagen.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som KMV. Fonden borde istället användas för åtgärder – där det behövs, säger Magnus Jacobsson.
Magnus Jacobsson besökte i veckan fårbonden i Färgelanda, Christer Jansson, LRFs vattenexpert. Han berättade vad LRF kommit fram till när man jämfört hur den tyska delstaten Schleswig-Holstein arbete med vattendirektivet med hur vi arbetar i Sverige. Det är stora skillnader.
Och det handlar inte bara om vattenkraften, utan även om jordbruket och andra verksamheter som är beroende av vatten.

Lokalt inflytande
Beslut om miljökvalitetsnormen tas i den tyska delstaten av lokala grupper, inte av statliga tjänstemän eller experter. Lokalbefolkningen kan alltså vara med och påverka.
– Det är en modell som bättre överensstämmer med direktiven, säger Christer Jansson.
Vattenråden har ett tydligt uppdrag att klassa vattendragen. De får en hel del pengar av EU för detta. I Tyskland arbetar man alltså aktivt med att öka det lokala engagemanget. Så är det inte i Sverige. Många vattenråd fungerar dåligt.
I Sverige är miljökvalitetsnormen en ren tjänstemannaprodukt. Den är dessutom juridiskt bindande.
En annan stor skillnad är att Schleswig-Holstein klassat nästan 60 procent av vattendragen som KMV. Det gäller även jordbruket. Och man river inte ut några vattenkraftverk.
– Nej, det är klassat som kraftigt modifierat, säger Christer Jansson.
– De säger att har det en negativ effekt på verksamheten, då blir det KMV.

Minskad produktion
Tyskland respekterar alltså äganderätten. Har en åtgärd en negativ inverkan på äganderätten, då ska vattendraget klassas som KMV, kraftigt modifierat vatten.
I Sverige är statliga myndigheter beredda att lägga ner och avveckla jordbruket motsvarande mellan 5 000 och 12 000 hektar. Statliga myndigheter planerar alltså för att avveckla jordbruk i en situation när vi har kritiskt låg självförsörjningsgrad. Det visar att berörda myndigheter inte klarar att väga olika intressen mot varandra.
När det gäller den småskaliga vattenkraften så har myndigheterna ingen aning om hur många megawatt som tas ur produktion.
– Vi har noll koll på hur mycket produktion som försvinner.
Den nationella fonden har beräknat att förlusten motsvarar mellan 30 och 40 procent.

Politiken måste vara med
Vilka är då problemen i Sverige. Och vad kan man göra åt det.
Eftersom myndigheterna inte respekterar gränsen för bortfall av elproduktion på 1,5 TWh så borde man kanske slopa den, resonerar Magnus Jacobsson.
– Vi kanske ska sätta noll som gräns istället.
Det skulle naturligtvis sätta en helt annan press på utrivningsivriga myndigheter.
En statlig myndighet har föreslagit att riksdag och regering ser över vattenförvaltningen och bland annat lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Det kunde vara en början. Christer Jansson betonar dock att politiken måste komma in i processen. Inte minst för att berörda myndigheter har visat sig ha väldigt svårt för att väga olika intressen mot varandra.
Det behövs också en bättre lokal förankring.

Massiv kritik
Kritiken mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram har varit massiv. Inte bara från LRF. Ett 40-tal kommuner har begärt överprövning. Men också HaV har riktat kritik mot vattenmyndigheterna.
– Så det finns en stark opinion, säger Christer Jansson.
Vi talar om olika lokala opinioner som växer fram mot utgivningarna runt om i landet. Bland annat i Värmland.
Politiken måste sätta upp mer konkreta mål. Mål som gör det omöjligt för aktivistiska tjänstemän att utnyttja kryphål i regelverket för att avveckla landsbygdsbornas verksamheter och bygga om vattendragen till sportfiskeanläggningar.
Man kanske borde driva frågan att vattenkraften ska rustas upp och producera mer el istället, funderar Magnus Jacobsson.

Många har gett upp
Senare på eftermiddagen besökte Magnus Jacobsson ett småskaligt vattenkraftverk i Dalsland och pratade med ägarna. De bekräftar i stort bilden av att många kraftverksägare gett upp. Kapitalstarka utländska bolag passar på att köpa upp småskalig vattenkraft. Det är en klar utvecklingstrend i branschen. Även Naturvårdsverket har börjat köpa upp kraftverk. Men för att lägga ner och riva ut.
I ambitionen att riva respekterar man inte så kallade naturliga vandringshinder längre. Det ska byggas fiskvandringsvägar överallt, även där havsvandrande fisk aldrig lyckats ta sig fram förut.
Det innebär att man inte nöjer sig med att ”restaurera” vattendrag. Det handlar istället om att bygga om vattendrag till sportfiskeanläggningar i en så stor omfattning som möjligt.
– Alla småskaliga vattenkraftverk borde klassas som kraftigt modifierade vatten, säger Magnus Jacobsson.
Och fonden borde istället användas till åtgärder, istället för juridiska processer.
Göran Åhrén

”Alla små vattenkraftverk
borde klassas som
kraftigt modifierade vatten”

Magnus Jacobsson (KD)

Nya hot utan himmel

Nya hot. Men inga möjligheter. Den nya tidens hot ger oss inget hopp. De gamla lockade i alla fall med himmelen.
När WESTSIDANs krönikör, tog avsked av en vän, väckte prästen nya tankar. Hon, prästen alltså, talade om de gamla prästerna, de som skrämde folket med helvetet och elden.
Sorg och fruktan är inte livet, sa prästen under vännens begravning. Glädjen är själva livet, fortsatte hon.
I veckans krönika skriver Sven-Arne Thorstensson: ”Om vi ser oss omkring, så beskrivs hoten ingående men möjligheterna till en bättre framtid lyser med sin frånvaro”. Hans slutsats är klar och tydlig.
I vissa fall var ju faktiskt de svarta prästerna smartare än de som predikar om undergång idag. De hade ju i alla fall himlen att locka med.

Ibland blir det så tydligt

Om gamla och nya hot – och en modern präst som väcker tankar

Under veckan som gick deltog jag på en gammal väns begravning. En vän som ryckts bort allt för tidigt och en sådan där stund som man helst skulle vilja slippa helt.
Avsked är något som är så oåterkalleligt och smärtsamt.
Men denna akt gav vid sidan om sorgen en glasklar inblick och en koppling som nog många borde göra.
Det var den väldigt närvarande prästen som fick mig och flera i rummet att till och med gemensamt dra på smilbanden mitt i allt.
Det var den allra första gången jag varit med om just detta. Mitt i en avskedsceremoni lyckas alltså prästen på ett väldigt mjukt oh sinnrikt sätt, låta oss förstå att glädjen är själva livet. Sorg och fruktan är det inte.

Skrämde folket
Och det är ju precis så. Om du fruktar så hatar du och det kommer göra dig till en sämre människa som i sin tur börjar hata och frukta ännu mer.
Vad sa då prästen egentligen. Jo hon gjorde i ord en betraktelse över livet och att man faktiskt är felbar.
– Vem har inte flippat ur, varit full och gjort dumma saker, sagt dumma saker och det är mänskligt.
– Tänk, sa hon. Tänk på forna tiders gudsfruktan. De gamla prästerna skrämde folket med helvetet, elden och det brinnande svavlet. Skötte du dig inte fläckfritt så föll du ner i det brinnande gehenna och det var rättvisan. Det var det som livet gällde.
– Tänk sa hon. Tror ni Gud skulle gillat de där svarta prästerna som varje dag hotade med döden, pinan och straffet. Tror ni han själv skulle vilja ha dem där uppe? Jag tror inte det.

Precis som nu
Det var då det lågmälda skrattet spred sig i bänkarna. Med enkla ord beskrev hon precis det som livet handlar om. Det var lite som om orden kanske kommit från vår vän själv, som låg där och inte kunde vara med.
Om hon hört hade även hon dragit på smilbanden, precis som vi. Hon var starkt emot orättvisor, hat och förtryck.
Precis där som jag satt kom en tanke flygande, kanske från kyrktaket, kanske från vännen där framme. Kom gjorde den.
Jag tänkte.
Det är ju precis så som det blivit nu igen. Vi har åkt hundratals år tillbaka i tiden. Skrämselpropagandan håller på att ta över. Den beskär våra liv. Ständigt matas vi av olika hot. Vi ska verkligen frukta. Vi ska skämmas. Vi ska underkasta oss. Först de ena sen det andra.
I vissa fall var ju faktiskt de svarta prästerna smartare. De hade ju i alla fall en himmel att locka med om du klarade nålsögat och inte i det minsta visade trots.
Idag ser vi inga himlar. Det närmaste himlen och paradiset de kan presentera är en ny dag, en ny lott.
Att det blir i bästa fall som förr. Ingen bild av något bättre.
Sven-Arne Thorstensson

”Möjligheterna

till en bättre framtid

lyser med sin frånvaro”

Ryskt angrepp på civila

Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson (KD) åkte till Ukraina för att skapa sig en egen uppfattning om läget. Han rapporterar om ryska övergrepp på civila och ukrainarnas kamp för att trots kriget försöka leva ett vardagligt liv.
I en krönika från kriget skriver han hur svårt det är att förstå.
”Det är svårt att förstå att så vackert land, som inte hotar någon, utsätts för ett brutalt övergrepp, bara för att en politisk ledare i Kreml, inte kan acceptera att det ukrainska folket vill vara en del av Västeuropa. Och inte en del av den ryska hegemonin”, skriver Magnus Jacobsson.
Det går inte att ta miste på Magnus Jacobssons engagemang för Ukraina. Detta var hans tredje besök till Ukraina bara i år.

Vinnista. Foto: Magnus Jacobsson.

Krigets vardag är svår att förstå

Magnus Jacobsson (KD) rapporterar från Ukraina om ryska övergrepp på civila

Varför skall du till Ukraina, frågar flera av mina oroliga vänner. Jag har funderat rätt mycket på det. Varför åker man till en plats där det pågår krig? Det är svårt att svara på både för mig själv och till andra.
Vad är det som driver? Vad är det som gör att man har en känsla som säger att man måste agera?
För egen del tror jag att uppväxten inom frikyrkan i kombination med att jag i min ungdom var aktiv i KDU har resulterat i ett engagemang för Östeuropa. Redan i slutet av 90-talet började jag åka i öst och föreläsa om svensk demokrati. 2004 under början av den orangea revolutionen besökte jag en ungdomskonferens i Karpaterna i Ukraina. Där lärde jag känna Vladyslav (Vlad). Han var aktiv i en av alla de ungdomsorganisationer som vad med. 
Vlad blev utbytes ungdom då KDU skickade ner en ung person till Ukraina under tre månader och Vlad var gäst hos KDU Sverige i tre månader. Under denna period kom vi att bli goda vänner. 
Nästa gång jag besökte Ukraina var under Maidan-demonstrationerna 2014. Jag var kommunpolitiker i Uddevalla när Vlad ringde och berättade om vad som höll på att hända. Jag bokade bort alla möten och åkte ner till Ukraina och dokumenterade demonstrationerna. Det var en otroligt spännande tid. Jag utgick ifrån Petro Prochenkos kontor och besökte olika delar av Kiev. Den sista söndagen innan jag åkte hem var jag med på en demonstration som Ukrainska myndigheter hävdade besöktes av en miljon demonstranter. 

Ryssland ockuperar Krim
Om siffran är korrekt kan man alltid fundera över. Men jag stod uppe på en höjd och har aldrig i hela mitt liv sett så många människor samlade på en och samma plats. Resultatet av demonstrationerna var att den ryssvänliga presidenten lämnade landet och efter extraval valdes Petro Prochenko till Ukrainas nya president 2014. Som konsekvens av detta gick Ryssland in i Ukraina och ockuperade Krim samt delar av Donbas samt Luhansk. 
Under hösten 2021 börjar Ryssland att samla stora militära styrkor runt Ukrainas gränser. Formellt för att genomföra militärövningar tillsammans med Bellarus. Men de flesta som förstod vad det var som hände, insåg att det var en uppladdning inför en större militär operation.
För egen del valde jag att som riksdagsledamot resa ner till Ukraina. Vlad hade planerat möten med politiker, företagare, veteraner från östfronten, hemvärnsförband, media m.m. Denna resa gav mig en god insikt i hur läget var.
Cirka 10 dagar efter jag kom hem ifrån Kiev, den 24 februari 2022, går Ryssland till anfall med målet att ockupera hela Ukraina. Hårda strider sker framför allt kring Kiev. I södra Urkaina lyckas Ryssland rycka fram, men vid Mariopol tar det stopp och en långvarig belägring av staden inleds. 

Tre ambulanser
Under april månad åker jag tillsammans med Ambulans Ukraina Donation ner till Lviv och överlämnar tre ambulanser till Vlad, som nu är aktiv i en frivillig försvarsstyrka. Att överlämnandet av ambulanserna skede i Lviv och inte i Kiev, berodde på att vi bedömde säkerhetsläget allt för farligt runt huvudstaden, då de ryska förbanden vid denna tid försökte omringa Kiev genom att skära av alla större vägar.
Totalt har Ambulans Ukraina Donation överlämnat fem ambulanser som idag betjänar olika kommuner.
Det ukrainska försvaret av huvudstaden var väldigt framgångsrikt och efter ett par månader så ger Ryssland upp och retirerar ut ifrån den delen av Ukraina.
Striderna flyttas över till östfronten. Samtidigt visar det sig att ryska förband begått fruktansvärda övergrepp på civila som inte hann fly angreppet på Kiev.

Vinnitsa. Foto: Magnus Jacobsson.

När jag nu reste ner till Kiev var det i syftet att försöka få en egen bild av vad de ryska förbanden har gjort. Jag träffade också politiker, soldater och en företagare, allt för att få en egen bild av läget. 

Missiler och vardagsliv
Att befinna sig i ett land som är i krig är väldigt annorlunda. Samtidigt som invånarna hela tiden får information om ryska kryssningsmissiler som avfyras mot landet så pågår ett vardagsliv. Men vardagen präglas hela tiden av kriget. Olika former av varningar kommer i telefonerna, flyglarmet går med jämna mellanrum, på nätterna patrullerar ukrainska flygvapnet luften ovanför de större städerna, butiker stängs när larmet går för att öppnas igen när larmet upphör. Mitt i detta försöker folk leva ett vardagsliv. Ungdomar går i sommarsolen och håller varandra i händerna, människor åker till jobbet, barnfamiljer är vid stranden och badar.
Kriget pågår men alla försöker att skapa så mycket vardag som möjligt. Det är otroligt svårt att sätta ord på denna upplevelse då den blir så surrealistisk. Oron att vakna och höra en helikopter, innan man hinner konstatera att den är ukrainsk, och att den flyger österut. Samtidigt med detta en vacker sommar. Solrosfälten glimmar gula i solen. Allt hade kunnat varit en idyll om det inte varit för kriget. 
Samtidigt som jag besöker de förorter som angreps av ryssarna under slaget om Kiev får vi information om inkommande kryssningsmissiler. När vi lite senare besöker två ukrainska parlamentariker får vi beskedet att fem missiler har avfyrats mot Vinnytsia. Två lyckas Ukraina skjuta ner, men tre träffar civila mål, mitt i stadens centrum. (De tre missiler som kom igenom de ukrainska försvaret slog ner på ett torg och i en teater).

Svårt att beskriva
Dagen efter åker jag och Vlad till Vinnytsia. Vi får komma in innanför polisens avspärrning och fotografera. Det är otroligt svårt att beskriva doften av uppvärmd asfalt och utbrända fastigheter. Vi besöker platsen under ett par timmar. Av det jag såg finns det inget som tyder på att det existerade något militärt mål. Vår slutsats var att det var ett målmedvetet anfall mot civila. 
När jag lämnade Ukraina efter cirka fem dygn i landet, var det med en väldigt stor känsla av ödmjukhet men också av sorg. Det är svårt att förstå att så vackert land, som inte hotar någon, utsätts för ett brutalt övergrepp, bara för att en politisk ledare i Kreml, inte kan acceptera att det ukrainska folket vill vara en del av Västeuropa. Och inte en del av den ryska hegemonin. 
Vi måste alla göra allt vi kan för att hjälpa Ukraina att försvara sig, och ge dem möjlighet att utifrån egna intressen bestämma sin egen framtid. 

Magnus Jacobsson
Riksdagsledamot KD
Uddevalla

Vinnitsa. Foto Magnus Jacobsson
Magnus Jacobsson samtalar med drabbade i Kiev. Kvinnan i vitt är en överlevare vars dotter skadades. Hon guidade Magnus i Kiev.

”Det är svårt att förstå
att ett så vackert land, som inte hotar någon,
utsätts för ett så brutalt övergrepp”

Magnus Jacobsson (KD)