Den dolda världshistorien

Spioner har spelat en stor roll i världshistorien, skriver historikern Per Bolander, och ger i den här artikeln exempel på avgörande insatser. Mordet på kung Alexander, utgången av andra världskriget, atombomben, kupper i Iran och Guatemala, Koreakriget och hur CIA desarmerade vänstern efter Vietnamkriget.
”Detta är bara några exempel på hur spionorganisationer har spelat en mycket stor roll för varför världen ser ut som den gör. Men många av arkiven är fortfarande stängda. Hur många fler hemligheter skulle avslöjas om de öppnades? Hur många politiker, militärer och journalister lyckades KGB och CIA värva under det kalla kriget
. Hur mycket skulle vi tvingas skriva om historieböckerna”, skriver per Bolander.

Spioner som gör avgörande insatser

”Historien blir komplett först när arkiven öppnas”

Vilken roll har spioner och underrättelseorganisationer spelat för den historiska utvecklingen under 1900-talet? Vi kommer troligen inte att få en klar bild av den moderna historien, förrän arkiven hos underrättelsetjänsterna blir offentliga. Detta gäller naturligtvis i första hand de stora och viktiga organisationerna, MI6, KGB, CIA, DGSE och Mossad. 
Spioner var naturligtvis mycket aktiva redan under första världskriget 1914 – 1918, tänk bara på Mata Hari som avrättades 1917. Men så vitt man vet spelade ingen någon avgörande roll för krigets utgång.
Men 1917 inträffade den ryska revolutionen, den viktigaste händelsen under 1900-talet. Kommunisterna grundade Kommunistiska Internationalen, Komintern, för att sprida revolutionen över världen. I realiteten blev Komintern snart en del av den sovjetiska underrättelsetjänsten Tjeckan, GPU, NKVD, KGB, kärt barn har många namn. Detta gjorde det lätt för ryssarna att rekrytera agenter, de kunde säga att till dem att de skulle ”arbeta för freden”. På så sätt behövde de inte känna sig som förrädare.

Mordet på Alexander
Även Nazityskland byggde ut sina underrättelseorganisationer, SD och Abwehr. Den 9 oktober 1934 mördades kung Alexander av Jugoslavien i Marseilles under ett statsbesök i Frankrike. Han åkte i en öppen bil tillsammans med franske utrikesministern Louis Barthou när de båda sköts till döds av en makedonisk terrorist. Mördaren lynchades på platsen av folkmassan.
Länge trodde man att kungen var målet för aktionen och att Barthou bara råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Nu tyder mycket på att tyskarna var bakom attentatet och att Barthou var huvudmålet. Anledningen var att han strävade efter att göra motstånd mot Hitlers upprustningspolitik.

Avgjorde WW II
Under det andra världskriget spelade därför spioner av allt att döma en avgörande roll för utgången. Några exempel: Hitlers huvudmål för kriget var att krossa Sovjetunionen/Ryssland och skapa ett stort tyskt imperium som sträckte sig till trakterna av Afghanistan eller något i den stilen.
Datum för invasionen var satt till 15 maj 1941. Då skulle tyskarna hinna krossa den röda armén innan vintern kom. Men i slutet av mars 1941 inträffade en kupp i Jugoslavien som störtade den pro-tyska regeringen. Kuppen var delvis organiserad av de brittiska och sovjetiska underrättelsetjänsterna.
Detta tvingade Hitler att först krossa Jugoslavien (och Grekland) vilket fick honom att skjuta upp anfallet mot Sovjet i fem veckor till den 22 juni. När den tyska armén närmade sig Moskva i oktober så började det snöa vilket gav ryssarna tid att organisera försvaret av huvudstaden.
Samtidigt meddelade den sovjetiske spionen Rickard Sorge i Tokyo att japanerna planerade att anfalla USA, inte Sovjet. Detta fick Stalin att dra tillbaka sin armé i Fjärran Östern och kasta in den mot tyskarna vilket räddade Moskva och förmodligen avgjorde det andra världskriget.

Avgörande i Korea
Efter kriget blev USA och Sovjet, de tidigare allierade, fiender av ideologiska skäl. USA hade en stor fördel, de var ensamma om att ha atombomben. Vad amerikanerna inte visste var att NKVD hade lyckats infiltrera Manhattanprojektet, byggandet av atombomben.
Vi vet nu att ryssarna hade minst sex agenter i Los Alamos. Av dessa har endast två identifierats, Klaus Fuchs och Ted Hall.
En av de viktigaste spionerna var den brittiske dubbelagenten Donald Maclean som arbetade på den brittiska ambassaden i Washington. Han lyckades överföra en mängd viktiga data om atombomben till Moskva. Allt detta gjorde att Sovjet kunde detonera sin första atombomb redan 1949, bara fyra år efter USA.
Detta fick stor betydelse under Koreakriget. När kineserna inledde sin offensiv i Korea vintern 1950 –51, och drev tillbaka amerikanerna, så hotade USA att sätta in atombomber mot Kina. Det som förhindrade detta var den sovjetiska atombomben. USA vågade inte använda kärnvapen eftersom motsidan då skulle slå tillbaka med samma medel.
Det hade uppstått en terrorbalans. På så sätt kan man säga att atomspionerna faktiskt räddade världsfreden genom sitt förräderi. Historien är aldrig enkel.

Kuppen i Iran
Men det var inte bara ryssarna som hade framgångar, även amerikanerna lärde sig hur en slipsten skulle dras. År 1953 organiserade CIA, i samarbete med MI6, en kupp mot den iranska regeringen. I Iran hade en nationalistisk premiärminister, Mohammed Mossadegh, kommit till makten och drivit shahen i exil och hotade att nationalisera oljeindustrin. CIA lyckades muta ett antal militärer som organiserade demonstrationer på gatorna mot Mossadegh och för shahen. Detta ledda till att regeringen störtades och shahen kunde återkomma och styra landet i 25 år till.
Bara ett år senare lyckades CIA upprepa succén, den här gången helt på egen hand utan brittisk hjälp, i Guatemala. Där hade en vänstersinnad president, Jacobo Arbenz, kommit till makten och börjat en ganska blygsam jordreform. Detta gillades inte av United Fruit Company som hade goda kontakter med CIA. Bolaget ville behålla sina stora ägor i landet och CIA ställde upp och störtade Arbenz med hjälp av en privat armé och en flod av propaganda.
Ett vittne till aktionen var en ung argentinsk läkare, Ernesto Guevara. Han svor på att nästa gång skulle vänstern inte göra samma misstag som Arbenz. Resultatet blev den kubanska revolutionen. 

Guevara och Cuba
Tack vare Ernesto Guevaras lärdomar från Guatemala lyckades Fidel Castro ta makten på Kuba och, inte minst viktigt, behålla den, trots CIA:s alla försök att bli av med honom (mordförsök, sabotage, propaganda, privata arméer etc). Sovjet utnyttjade Castros framgångar och placerade i hemlighet ut kärnvapenmissiler på Kuba men nu hade CIA tur. De lyckades rekrytera en högt uppsatt ryss, Oleg Penkovskij, som försåg dem med avgörande information. Tack vare detta genombrott lyckades president Kennedy tvinga den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov att dra tillbaka missilerna.
Penkovskij avslöjades av KGB och avrättades men freden var räddad. En förrädare hade räddat mänskligheten från den största krisen någonsin. Som sagt, historien är aldrig enkel. 

Vietnamkriget
Under 1960-talet drog en vänstervåg fram i världen och inte minst i Västeuropa och USA. Den viktigaste anledningen till detta var utan tvekan Vietnamkriget. Tack vare televisionens genombrott så kunde nu människorna se krigets brutalitet på TV-skärmen. Bilderna av massakrer, terrorbombningar och napalmskadade barn chockade världen och vände opinionen mot USA:s krig. Framför allt ungdomen blev upprörd och demonstrerade mot kriget. Här i Sverige kunde demonstrationerna samla 50 000 deltagare, de största i landets historia.
För CIA var goda råd dyra. Några av de mer intelligenta tjänstemännen insåg att ungdomens upprorslusta var en realitet som inte skulle försvinna i brådrasket. Det gällde därför att kanalisera ungdomarnas aktivism i en annan riktning.
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet uppstod nya proteströrelser, bland annat miljörörelsen (”Gröna vågen”) och kvinnorörelsen (Feminismen). CIA började nu i hemlighet att stödja dessa rörelser finansiellt och genom propaganda.
Under miljökonferensen i Stockholm 1972 så genomfördes demonstrationer mot jakten på valar som senare har kunnat spåras till CIA.

Valar och feminism
Naturligtvis så struntade CIA fullständigt i valar och feminism, det viktiga var att ungdomarna sysslade med annat än Vietnamkriget. Till viss del var dessa operationer en framgång. Man kunde få miljöorganisationer att protestera mot Sovjets valjakt (men inte Norges eller Japans) och feminister att protestera mot kvinnoförtryck i Sovjet (men inte i Saudiarabien).
På senare tid har rörelsen för homosexuellas rättigheter används av USA i propandan mot vissa länder som är motståndare till amerikanska intressen (t ex Iran). 
Detta är bara några exempel på hur spionorganisationer har spelat en mycket stor roll för varför världen ser ut som den gör. Men många av arkiven är fortfarande stängda. Hur många fler hemligheter skulle avslöjas om de öppnades? Hur mycket skulle vi tvingas skriva om historieböckerna?
Det finns ju ingen brist på frågor: Hur många politiker, militärer och journalister lyckades KGB och CIA värva under det kalla kriget? Vilka var de? Mördades president Kennedy av en ensam galning eller var andra krafter inblandade? I så fall, vilka? Osv, osv. 
Kanske kommer vi en dag att få svaren.
Per Bolander
Historiker

Hur många fler hemligheter
skulle avslöjas
om de (arkiven) öppnades?

Lösa vargar problem för EU

Vargens öde kan nu var beseglat. I Europa. I alla fall lösspringande vargar. EU-kommissions ordförande Ursula von det Leyen har fått sin gula ponny riven. Och nu har hon gett byråkraterna i Bryssel i uppdrag att se över rovdjurspolitiken.
WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson jämför i veckans krönika von der Leyen med Martin Luther, som också reagerade över att någon var inne i hans fårhagen och röjde. Historien är full av makthavare som gjort felbedömningar, konstaterar han.

”Det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva.”
”Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven”, skriver Sven-Arne Thorstensson. ”Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban”, avslutar han.

Ursulas guldgula ponny är död

von der Leyen – kan hon bli Europas nya Martin Luther?

Är Ursula von der Leyen Europas nya Martin Luther? Ja, möjligen kan det verka så. Med lite vilja, tur och medial uppbackning. EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen har nämligen själv nu fått smaka på effekterna av sin egen Europapolitik och det har upprört henne ordentligt. Ty det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva, där de lever skyddade med höga löner och ett vardagsliv som är både skyddat och tillrättalagt.

Luthers fårhage
Men låt oss först backa bandet till 1500-talets Tyskland, där den envise och modige prästen Martin Luther under en längre tid, retat upp sig på hur påven och den katolska kyrkan pungslog Europa med olika påfund, för att bland annat finansiera dåtidens skrytbygge Peterskyrkan i Rom. Avlatsbrev var ett sätt och ett medel som påven Leo X hittat på.
Det gick ut på att köpa sig Guds förlåtelse via utfärdade avlatsbrev. Den som syndat kunde via biktfadern gå vidare till en Biskop och sedan få sin synd förlåten via ett sådant tidsbestämt brev.
Idén med att sälja syndaförlåtelse visade sig snabbt vara en riktig kassako. Det var bland annat detta som retade upp Luther i sådan grad att han 1517 spikade upp sina teser om korruptionen på kyrkporten i Wittenberg.
Tilltaget blev inte bättre efter att han skrivit till kürfursten och framfört, att under min frånvaro, har satan tagit sig in i min fårhage och orsakat förödelse som jag inte kan återställa genom att skriva, utan endast genom min närvaro och mina ord.
Luther bannades förstås hårt för sina teser men det blev ändå startskottet för reformationen av den katolska kyrkan och protestantismens början.

Den rätta läran
Nu förstår ni kopplingen. Så vi lämnar Luther och går över till Ursula istället. Likt Martin är Ursula väl förtrogen och uppfostrad i den rätta läran. Han inom katolicismen och hon inom 2000-talets liberalkonservativa globalism.
Båda levde i systemet helt som förväntat, eftersom man följde tidens strömningar.
Men något kom att hända på vägen. Martin kom att se och själv drabbas av själva systemet som fostrat honom. Precis samma sak har nu hänt Ursula. Hennes guldgula lilla ponny har nyligen blivit riven till döds av en fritt springande och EU-skyddad varg.
Så nu har Ursula förstått det som Martin gjorde cirka 500 år tidigare. Nämligen att systemet som man skyddat fick oönskade effekter och att det även kan drabba någon nära eller en rent av en själv. Och det är först då som saker börjar hända.

Misslyckade bedömningar
Om vi dristar oss till att tänka ett varv till kring detta, mer än femhundra år gamla fenomen. Hur ofta har det inte samma händelsekedja inträffat genom åren. Tydliga problem har uppstått, några har pekat på dem. Men makten har nonchalerat för det drabbar andra och inte tillräckligt nära och inte riktigt konkret.
Martin Luther hade inte någon topposition men utifrån den han ändå hade, såg han problemet, han tordes, han var envis och han lyckades. Listan på förblindade ledare som såg, hörde men undvek att ta sans och agera i tid, är lång. Så lång att den inte ryms på en sida.
Men misslyckade bedömningar gjorde ju förstås Karl XII, Ludwig den 16:e, Tsaren Nicolaj II, Ceaușescu, Fredrik Reinfeld och Angela Merkel, och de är alla goda exempel på misslyckade samtida bedömningar.

En guldgul ponny
Men så tillbaka till Ursula von der Leyen. Hon som levt sitt liv i den högutbildade akademiska världen. Hon är strömlinjeformad, modest och var så pass neutral att man efter diverse vändor kunde utse henne till en tillräckligt välkammad ordförande till EU-kommissionen.
Även om hon likt Refat El-Sayed fuskat sig till sin doktorshatt, så är hon en produkt i och av EU-systemet. Ursula har alltså tillskansat sig ett ledarskap som är sanktionerat och därmed vikt åt main stream-konfirmerad EU-politik som hennes liv och vardag. Tills nu.
Ty för en vecka sedan så revs hennes guldgula ponny ihjäl av en EU-skyddad varg. Ponnyns brutala död fick Ursula att agera omedelbart. Hon kontaktade sitt parti CDU och bad dem driva frågan om vargens utbredning och skydd i Europa.
Själv kommer hon, enligt uppgift att ta egna initiativ inom kommissionen om en översyn angående både antal vargar och deras EU-skydd. Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven.
Dagen innan var både Ursula och ponnyn inte berörda alls av den växande vargstammen. Om den fick effekter så blev det blott statistik. Men inte nu längre Ursulas egen ponny är död.
Så visst är det tydligt med en direkt koppling. Luther förstod det. Han såg konsekvenserna. Nu har Ursula också gjort det.
Och jag hoppas, bildligt talat, att många politikers olika ”guldgula små ponnies” runt om i Sverige och Europa blir rivna, så att dessa politruker får direkt insikt om verkligheten när den kommer riktigt nära.
Avlatsbrevens tid borde nu vara förbi….
Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban.
Sven-Arne Thorstensson
  

Läs gärna:
https://www.expressen.se/nyheter/ursula-von-der-leyen-en-varg-dodade-min-ponny/

Eller annan media som rapporterat om fallet.

”Tur att verkligheten
ibland kommer tillräckligt nära
de som har klubban.”

Om att odla motsättningar

Romarna försåg folket med bröd och skådespel. Hunger är dåligt för stabiliteten i ett samhälle. ”Detta beprövade koncept har visat sig fungera utmärkt genom alla tider”, skriver WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson i sin nyårskrönika.
Men något har hänt. Makthavarna har tappat makten över skådespelet. Med Internet kom flera nya aktörer. En del med mycket stora resurser. Skådespelet har förändrats. Istället för skapa lugn odlar man nu motsättningar. ”Sanning och måttfullhet har blivit helt omodernt”, skriver Sven-Arne Thorstensson. ”I denna miljö så frodas både charlataner och storytellers.

Detta nya skådespel har också fått en helt ny dimension, ett nytt syfte. Från att ha varit ett medel att roa folket, så har det övergått i något helt annat, nämligen att odla motsättningar.

”Blame game” istället för bröd och skådespel

En värld full av charlataner och storyteller

Att förse folk med ”bröd och skådespel ” har varit viktigt i flera tusen år, det vet vi.
Romarna var bra på det. När folket var skapligt mätta och kunde få ett litet skådespel då och då, så höll de sig lugna.
Detta beprövade koncept har visat sig fungera utmärkt genom alla tider, då man enkelt insåg att den romerska lösningen var både billigare och lugnare än att tvinga fram lugn och ordning.
På romartiden räckte det med hyfsade brödransoner och ett litet gladiatorspel på amfiteatern då och då. Genom tiderna har brödet i stort sett varit det samma. Mättnad är en relativt enkel uppgift att fylla men skådespelet har förstås förändrats över tid.
Alla ledande skikt, i alla tider har insett att hunger är dåligt för att bibehålla makt och lugn.

Mer bröd
Vid kristendomens intåg i vår del av världen, insåg man att skådespel var viktigt och man smyckade både präster och kyrkor till något som med hjälp av lite ritualer blev till ett skådespel var söndag.
Prästernas skådespel var ofta den enda händelsen för vanligt folk om helgerna som var ”politiskt korrekt” på den tiden.
Att folkloren spirade här och där kunde man dras med i någon mån, eftersom kristendomens skådespel var det allmänt förhärskande.
Och så har det pågått genom århundraden. Med några få undantag har man kunnat hålla folket mätta och skådespelet har utvecklats med tiden.
Att få fram ett samordnat och enande budskap skapade lugn, trygghet och i bästa fall tillförsikt inför morgondagen.
Ända fram till nittiotalets början hade ”samhället” hyfsad kontroll över skådespelet även om svackor förekom under 60 och 70-talen. Som medicin i svackorna skyfflade man ut mer bröd och med nytt bröd överbryggades svackorna i skådespelet.

”Blame game” det nya
Sen hände något med skådespelet. Från att ha varit skapligt homogent med hyfsad samsyn på vad som är rätt och fel i det samhällsstyrda manus som få regissörer fogade till en hyfsad enad bild om en bättre morgondag genom tillväxt.
En tillväxt med godare bröd, roligare och intressantare skådespel, så uppstod nu flera nya aktörer.
Det nyuppfunna Internet bröt upp de gamla strukturerna och kom att ge allt fler särintressen större utrymme och massorna börjar tvivla på vägen. Vad är egentligen vägen framåt, vad är rätt och vad är fel. Vad är sant och vad är falskt.
Som ett naturligt steg i detta började allt fler att omgående anklaga ”de andra” för att ha fel. Fenomenet och viljan att bevisa att den andre har fel blev snabbt större än att själv ha rätt.
”Blame game” växte sig på kort tid större och helt plötsligt så utvecklades själva konflikten till ett nytt växande skådespel.
Jakten på sanningen förvandlades. Nu vill alla bevisa att den andre verkligen har fel, och dessutom är fel.

Odlar motsättningar
Men som i de allra flesta konflikter så ligger ju själva sanningen inte helt hos varken den ena eller den andra sidan. Sanningen brukar ligga någonstans mitt emellan, med olika övervikter som varierar.
Detta nya skådespel har också fått en helt ny dimension, ett nytt syfte. Från att ha varit ett medel att roa folket, så har det övergått i något helt annat, nämligen att odla motsättningar.
Det som tidigare roade, bildade och utbildade, bygger nu murar och gräver medvetna raviner.
 Allt detta har skett sedan nya aktörer med stora resurser klivit in och använder skådespelen till att påverka, manipulera, skuldbelägga och på det viset flytta fokus. Sanning och måttfullhet har blivit helt omodernt. Nu gäller det, precis som innan, att fånga ”folkets intresse”.
Skillnaden är nu att man medvetet inte vill ”hålla folket lugna” utan istället är målet att skapa konfliktlinjer. I detta spel är vad som är sanning, ofta helt oväsentlig. Det är egensyften som kommer först. Sanningen är offrad, utsåld och för de som regisserar ofta helt ointressant. Här gäller det att vinna för sina egna syften.

En vinnande ”story”
Om du ser dig omkring så finns dessa fenomen överallt. De finns i det politiska arbetet, i informationsmaterial, i handlingsplaner och utvärderingar. De finns i reklam och annonser, i dina vänners flöden, ja i stort sett överallt.
För när såg du senast någon tala klarspråk kring något och få kredit för det?
När hörde du, å ena sidan och å andra sidan sist? Sällan eller aldrig vill jag påstå.
Ty den som dristar sig till att sända ett allt för enkelt och konkret budskap blir oftast angripen från mer än ett håll. Jakten på de enkla och breda sanningarna leder oftast till blodspillan och status quo.
Just detta vet kombattanterna. Så konflikterna bedrivs som lågintensiva terrorkrig.
I denna miljö så frodas både charlataner och storytellers. Det viktigaste är inte att bringa klarhet. Det viktigaste är att visa på de andras svaghet, och sin egen förträfflighet.
Och man använder allt mer raffinerade budskap. Och formulerar dem så att de borrar sig in, i ett försök att skruva på dina värderingar. Det är högst troligen därför man så ofta utformar ”värdegrunder” som en slags hygienspärr, som ofta får dig att må lite illa, och i bästa fall att känna dåligt samvete, över att du är en dålig människa. Då har charlatanerna vunnit över dig och deras story har vunnit.
Ty det var längesedan, att ha rätt och få rätt var samma sak. Tänk på det när ni läser detta lilla manus till skådespel.
Sven-Arne Thorstensson

”Sanningen är offrad,
utsåld och för de som regisserar
ofta helt ointressant.
Här gäller det att vinna
för sina egna syften.”

”Vi prioriterar helt fel”

Miljörörelsens klimatagenda är problemet

Det är miljörörelsens klimatagenda som är problemet. Deras överdrifter får politikerna att fatta felaktiga beslut. Först river man ner energiförsörjningen, och sedan ger man sig på vår matproduktion. Om du inte har värme och ljus, och inte har något att äta, då blir tillvaron omöjlig. Det kommer att bli väldigt svårt att vara människa på den här planeten.
Vi prioriterar helt fel när det gäller miljön. Vi satsar enorma resurser på åtgärder som i praktiken inte har någon effekt ens på klimatet. Det är med andra ord ett enormt resursslöseri med skattepengar.
Sverige har förbundit sig att betala enorma summor till FNs klimatfond. Det är pengar vi istället skulle behöva för att bygga upp ett elsystem som fungerar även när det inte blåser. Man undrar om miljörörelsen vill krossa den civilisation som vi har skapat. Varför, kan man fråga sig. Handlar det verkligen om miljön? Handlar det ens om klimatet?
Efter mötet i Egypten kan man undra om det i själva verket bara handlar om pengar. Och makt.

Regionen räknar globalt

Är vi för många människor på Jorden? De flesta tycks ha glömt Hans Roslings budskap att om folk får det bättre, så skaffar de färre barn, och då kommer det här att lösa sig. På den väg man är inne på nu, så kommer fattigdom och nöd att öka istället. Det motverkar de mål man vill uppnå.
När fattigdomen ökar minskar förmågan att förbättra miljön och tänka på klimatet. Då ökar användningen av olja och kol.
Det är oerhört märkligt att Västra Götalandsregionen baserar sina klimatbudgetar på konstruerade beräkningar som inte har med verkligheten att göra. Det är skandalöst att man driver igenom politiska beslut baserade på kalkyler som inte stämmer, kalkyler som påverkar upphandling av livsmedel och vad barn och åldringar får att äta.
Den enda förklaring vi har fått är att kolinlagringen räknas globalt. Men inte hur detta går till.
Att inte räkna med den kolinlagring som faktiskt sker inom jordbruket genom fotosyntesen, vilseleder folk att tro att jordbruket är ett större problem än vad det i verkligheten är.
Man betraktar mat som en förorening. Men mat är bundet kol. Hur detta bundna kol övergår i gasform, och sedan hamnar i atmosfären, har man inte tänkt över ordentligt.

Skrämmer barn

Man lurar barn och ungdomar att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Och detta sker på helt felaktiga grunder.
Det är katastrofalt illa att man skrämmer upp barn och ungdomar så att de tror att de inte har någon framtid. Förskrivningen av psykofarmaka bland barn och unga har ökat kraftigt. Man ger barn och ungdomar ångest helt i onödan.
Koldioxid är ingen förorening, inget miljögift. Koldioxid är i själva verket livets gas för alla växter så som syret är för oss! Utan koldioxid i atmosfären skulle vi inte ha något liv på Jorden. Växterna behöver koldioxid för att bygga kolhydrater genom fotosyntesen. Koldioxid och vatten blir med hjälp av solens energi kolhydrater som är bundet kol, dessutom är det denna process som förser oss med vårt syre.
Miljörörelsen tror sig ha tolkningsföreträde. Att jordbruket lagrar kol vill man inte prata om. Jordbruket lagrar stora mängder kol genom sin odling av olika grödor. Och det är detta kol som Västra Götalandsregionen inte vill att vi ska räkna med, när klimatbudgetarna för regionen beräknas.
Om vi fortsätter så här, så kommer vi att förstöra den livsmedelsproduktion vi har. Och sedan sitter vi där utan mat. De antika kulturerna Grekland och Rom gick under därför att man förstörde sin egen matproduktion. De blev beroende av import av mat utifrån.
Koldioxiden i atmosfären är inte, som vissa vill göra gällande, bara av ondo utan den är en förutsättning för att vi skall kunna producera mat för att mätta en ökande befolkning. Det man håller på med nu riskerar att leda till en katastrof för mänskligheten.
Börje Berntsson

”Man lurar barn och ungdomar
att de kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött.”

Energikrisen på vers

Snön lyser vit på taken. Endast Sven-Arne Thorstensson är vaken.
Med en parafras på den kända dikten Tomten häcklar WESTSIDANs krönikör våra makthavare för haveriet i energipolitiken.
”Ingen fattar just nu hur de tänker. Ty i mörker, de Sverige nu sänker.”

”Håll till godo med lite ”Energikris-Tomte-satir”, skriver Sven-Arne Thorstensson.

”I mörker de Sverige nu sänker”

Energikris-Tomte-satir

Förvinternattens köld är hård
Vindkraften går ej att trimma
Elpriset knäcker snart varje gård
Kris i vår elfte timma

Bonden han tänker ”Det var ju faan.
Ryssen han strypte naturgaskran
I fönstret, nu slocknar staken
Regeringen den verkar naken.

Kristersson slö bak sin ämbetsdörr.
För svag, för att kunna driva?
Funderar som många gånger förr
Rädd för att på tår börja kliva..

Industrier de slocknar och vet ej hur.
Kunna betala faktura sur.
Löften man nu förvandla
I stället för att kraftfullt handla.

Priserna rusar, effektbrist slår
Med elen man spelat rolletten
Bagaren inte till ugn nu går
Vars bröd som dig skulle mätta.
Så illa det skötte ju detta…

Effekter blir många och inom kort
Företags-andor de tynar bort…
Fabrikerna står nu helt tysta
Om ansvaret borde vi nysta

Gick ifrån kärnkraftens säkra ljus
Stängde och satte upp låsen
Vinden nu tystnat runt alla hus
Drömmen om vindsnurror blev till grus
De rödgröna tänkte med baken…
och nu är det du som blir naken.

Bolund som satt där med pisk och töm
Han visste ej bättre uti sin dröm.
Makten han suktade över
Men han begrep ej vad landet behöver
Och vänner han hade med klöver……

Solen når nu ej till solcellsdörr
Skuggan råder där inne,
Bedömningen sprack – inget är som förr
Tänk att de tappar sitt sinne.

Står nu så tätt intill Uffes dörr.
Hur är det ställt? Det är ej som förr.
Det är nu vi ska lyssna så noga.
Med internopinionen han knoga.

Vidare går vi till Annies port
Det var hon som all kärnkraften städa bort.
Hållbart det ropas bland bladen.
Och om detta det jublas i staden.

Vi oroas över hur landet mår
Vi ser ju vart hän det leder
Tycka som staden blott du får
Du ska rätta dig dess seder.

Åsiktslikheten, helt uppenbart
Politisk korrekthet har stulit fart.
Ledare som mycket låter
Tystas och kommer ej åter…

I september förkunnades valets dom
Nu elräkningsbetalaren börs är tom
Moms på skatten och mer ska tillbaka
Vi har nu ej mer att försaka

De rödgröna gläds nu och Twittra om,
månget skadeglatt sinne,
Varför de åkt ut, har de ej aning om
Det fattas i deras sinne.

Men genom en Sifo på nyhetswebb
växer nu snabbt deras stora näbb
Missnöjet, på dem, undan stänker.
Ingen fattar just nu hur de tänker

Ty i mörker, de Sverige nu sänker.

Sven-Arne Thorstensson

”Moms på skatten
och mer ska tillbaka –
Vi har nu ej mer att försaka”

Statens kampanj odemokratisk

Hetsjakten på små kraftverk strider mot folkviljan

Aktivister dominerar statens kampanj mot små privata vattenkraftverk. Deras mål är uppenbart. Att orsaka så stor ekonomisk skada för små privata elproducenter som möjligt. Målet är att kraftverksägarna ska ge upp, lägga ner verksamheten och själva ansöka om utrivning.
Man gör det genom att överdriva krav på åtgärder, långt utöver vad som är motiverat ur miljösynpunkt. Att vattenkraftens miljöfond betalar en del av kostnaden är inte tillräckligt när slutnotan för många kraftverksägare ändå hamnat på miljonbelopp. Alla har inte råd.
Nu måste politiken sätta ner foten. Ordentligt. Det räcker inte med några halvmesyrer eller vagt formulerade beslut som aktivisterna kan tolka som de vill. Detta har pågått allt för länge och i grunden är det en kränkning av äganderätten och rätten att bruka det man äger. Politiken måste bli tydligare så aktivisterna på berörda myndigheter inte kan fortsätta runda den politiska viljan.

Lagen måste ändras
Den paus i omprövningarna som regeringen fattat beslut om är därför bara första steget. Under pausen måste regeringen utreda hur man ska få berörda myndigheter att lyda riksdag och regering. Det är möjligt att detta bara kan uppnås genom att bredda och förändra kompetensen på berörda myndigheter. Det viktigaste på kort sikt är dock att förmå Havs- och vattenmyndigheten att ändra sina vägledningar och föreskrifter så att dessa blir så tydliga att länsstyrelser och vattenmyndigheter inte kan göra egna tolkningar.
På lång sikt måste lagen ändras. Lagarna kring hur man klassar våra vattendrag, hur arbetet med miljökvalitetsnormen går till och hur den är kopplad till miljöbalken, måste ändras. Även miljöbalken måste ändras. Regeringen måste också ändra hur besluten om KMV (kraftigt modifierade vatten) och undantag kommer till. Det är orimligt att aktivistiska myndigheter själva kan besluta om vilka vattendrag som ska klassas som KMV. Lagen måste vara utformad så att olika intressen, lokala såväl som nationella, får ett reellt inflytande.

Odemokratiskt
Statens kampanj mot småskalig vattenkraft har pågått i många år nu. Pådrivna av sportfiskeintressen, och miljöaktivister som vill restaurera alla vattendrag, har man i stort sett skaffat sig ett monopol både på problemformulering och målformulering. Genom inflytande över processen med lagstiftning har man fått i stort sett de lagar man önskat sig.
Kraftverksägarna och andra intressen tvingas hela tiden spela på motståndarnas planhalva. Det är inte rimligt. I synnerhet som aktivisterna bara stöds av några få procent av svenska folket. En klar majoritet av svenska folket är positiv till vattenkraften, och drygt hälften av dessa kan till och med tänka sig att bygga ut. I riksdagen råder en klar majoritet för att bevara vattenkraften, även den småskaliga som till stor del är privat. Det är i stort sett bara de partier som är olika grad är emot privat ägande som sympatiserar med aktivisterna.
Det som pågår just nu är därför odemokratiskt. Riksdag och regering måste sätta stopp för fortsatt myndighetsaktivism. Äganderätten måste respekteras, även av myndigheter. Vattenkraften är trots allt den renaste, och mest miljövänliga och i särklass mest hållbara kraftkällan av alla.
Göran Åhrén

”Riksdag och regering
måste sätta stopp för
fortsatt myndighetsaktivism”

Bush stoppar hetsjakten på små kraftverk

Småskalig vattenkraft:

Bush pausar omprövningarna

Bakgrunden är det allvarliga läget i elsystemet


– Idag är vi i en situation där varje kilowattimme räknas, säger Ebba Bush. Regeringen pausar därför omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. Förslaget snabbehandlas och beslut ska tas den 30 januari.

Näringsminister Ebba Bush och miljöminister Romina Pourmokhtari kallade på måndagen till presskonferens om den småskaliga vattenkraften. De betonade båda den viktiga roll som vattenkraften spelar i landets elsystem.
– Lokalt och regionalt så bidrar vattenkraften till elsystemet genom att vara fossilfri, och planerbar, säger Ebba Bush.
– Och den bidrar till en kostnadseffektiv och fossilfri balansering genom sin möjlighet att kunna lagra vatten i sina dammar.
Vattenkraften kan starta snabbt, stabilisera och balansera elsystemet. Lagringskapaciteten i de svenska dammarna är totalt motsvarande 34 TWh.
– Vattenkraften kan bidra till att återställa elsystemet om det värsta skulle hända och delar av Sverige blir svart, säger Ebba Bush.
Vattenkraften producerar dessutom även när det inte blåser.

Robust elsystem
När arbetet med att miljöanpassa vattenkraften inleddes hade vi ett robust elsystem, förklarar Ebba Bush. Sedan dess har ett antal kärnkraftverk lagts ner, och vårt behov av reglerkraft och stabil elproduktion har ökat.
– Mycket har ändrats. Vårt behov av el har ändrats, säger Ebba Bush.
Under pausen ska regeringen utreda vad som gått snett och vad regeringen behöver göra för att den politiska viljan ska få genomslag på några av våra myndigheter. Det krävs tolv månader för att analysera vad som behöver ändras för att säkra vattenkraften.
– Idag är vi i en situation där varje kilowattimme och elproducent räknas, säger Ebba Bush.
– Utifrån dagens situation saknar vi en bild av hur omprövningarna av vattenkraften kommer att påverka systemet.
Vattenkraftens miljöfond har rapporterat att den omprövningar som redan är igång visar att förlusten av producerad el är betydligt större än den gräns riksdag och regering har satt upp.

Vatten viktigast
I genomsnitt 40 procent av elen kommer från vattenkraften. Vissa dygn är det över 50 procent. Vattenkraften är därför en betydande del av det svenska elsystemet.
Vattenkraften producerar i genomsnitt 67 terawattimmar (TWh) per år. Av det står den småskaliga vattenkraften för fyra TWh.
I takt med att vi bygger ut vindkraften och avvecklar kärnkraften så får vattenkraften allt större betydelse.
– Vattenkraften är fossilfri och bidrar med planerbarhet, stabilitet och balansering, säger Ebba Bush.
– Det är därför en viktig del av elförsörjningen under de mest svåra förhållanden vi kan tänka oss, och därmed en viktig del av elförsörjningens bidrag till totalförsvaret.
Det är bakgrunden till att regeringen nu beslutat att pausa omprövningarna. Beslutet innebär att ansökningar som skulle lämnats in den 1 februari 2023 nu istället ska lämnas in den 1 februari 2024.  Alla senare datum skjuts också framåt i tiden.
Under tiden kommer analyser att göras för att bedöma omprövningarnas påverkan på elsystemet.
– Elsystemet är i ett helt annat läge nu. Därför behövs det en ordentlig analys av vårt elsystem innan omprövningarna drar igång igen, säger miljöminister Romina Pourmokhtari.
Förslaget kommer att snabbehandlas. Beslut ska tas redan den 30 januari.
Göran Åhrén


Pausen en konsekvens
av myndigheternas

vägran att lyda riksdagen


Bakgrunden till regeringens beslut att pausa omprövningarna av vattenkraften är att myndigheter inte tagit till sig tidigare beslut i riksdag och regering. Rapporter har kommit in om att myndigheter arbetar i en helt annan riktning. Landet riskerar därför att tappa en stor del av den el som den småskaliga vattenkraften står för. Vilket ytterligare skulle förvärra elkrisen.
Hetsjakten på småskalig vattenkraft har fortsatt trots politikens ansträngningar att få ett stopp på den. Vattenkraftens miljöfond har rapporterat att de mål riksdag och regering satt upp om en gräns för hur mycket elproduktion som får gå förlorad i omprövningarna, inte respekteras av länsstyrelsernas när de förslår åtgärder i de första prövningsgrupperna.
Det mesta av den småskaliga vattenkraften finns dessutom i södra Sverige där priserna på el nu är som högst.
Havs- och vattenmyndigheten fick i uppdrag att skriva om vägledningar och föreskrifter i enlighet med det beslut som riksdag och regering har tagit. Men myndigheten tog god tid på sig, och resultatet blev inte det som branschen hoppats på. Länsstyrelserna har fortsatt att ställa orimliga krav.
När nu den nya regeringen väljer att pausa omprövningarna så är det en direkt konsekvens av myndigheternas vägran att följa de beslut som en majoritet i riksdagen har tagit. Dessa beslut går i korthet ut på att det skulle bli enklare regler, att omprövningarna inte fick bli så betungande att verksamheterna inte längre kunde bedrivas, och att alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ska tas tillvara. Inget av detta har ansvariga myndigheter levererat.
Omprövningarna pausas alltså medan regeringen utreder hur man ska få myndigheterna att lyda riksdag och regering.
(WESTSIDAN: 2022.12.11)

”Idag är vi i en situation
där varje
kilowattimme räknas”

Ringhals VD inte redo

Har ledningen för Vattenfall missförstått sitt uppdrag? Har Public Service missförstått sitt uppdrag? Allt blir mer och mer politiserat, hävdar Sven-Arne Thorstensson som i veckans krönika kritiserar Vattenfall för att inte ta sitt uppdrag att producera och sälja billig el på allvar. Istället för att lyda sittande regering och utreda en möjlig återstart, så hävdar man att det är omöjligt.
Journalisterna på Public Service verkar inte heller ha förstått sitt uppdrag att skildra verkligheten sakligt och opartiskt. Istället tar man ställning och ger utrymme åt uppfattningen att det är omöjligt att återstarta Ringhals 1 och Ringhals 2.
Sven-Arne Thorstensson efterlyser ett ”normalt VD-svar”. Och hjälper VD för Ringhals med att formulera det svar som en VD som vill behålla sitt jobb borde ha gett:

Självklart ser vi en återstart som möjlig. Tyvärr har nedmonteringsprocessen kommit en bit på väg, så jag kan i dagsläget inte ge någon tidsplan. Men kommer det beslut om återstart är vi redo.

När allt blir mer och mer politiserat…

…hjälper WESTSIDANs krönikör Ringhals VD hitta rätt svar

Troligen har de flesta noterat att allt mer av omvärldsbevakningen som vi får till oss blivit mer och mer politiskt färgat.
Antingen beror det på att de krafter som driver våra mediehus och public Service vill ha det så, eller så är man så okritiskt omedveten om sin kulturförändring kring opartiskhet på redaktionerna,
att det blivit helt organiskt betingat.
För det kritiska ögat och örat blir detta tämligen ofta mycket tydligt.
Detta är en extra fara när fenomenet finns invävt i omfattning inom statliga Public Service, som allt för ofta verkar tappat sin uppdragskompass.

Missförstått uppdrag
I torsdags, den 17 november sände SVT ett inslag som fick ”alla mina proppar att brinna av”
Vad var det som hände?
Troligen har jag aldrig tidigare sett ett nyhetsinslag som så flagrant misslyckats i allt vad gäller saklighet men samtidigt uppmärksammades att även ”intervjuoffret” Ringhals VD Björn Linde också totalt missförstått sitt uppdrag och deklarerade det helt öppet i TV.
Låt oss ta det här från början. I det så kallade Tidö-avtalet finns en punkt där man vill utreda huruvida det är möjligt och vad det skulle kosta att återstarta Ringhals 1 och 2. Att regeringsoppositionen skrikit sina halsar hesa kring detta är ju redan känt. Kärnkraftsmotståndarna inom samtliga oppositionspartier hade ju lyckats lägga ner dem för endast ett par år sedan. Allt sedan denna punkt blev känd, att Kristerssons regering ville utreda har expert efter expert fått uttala sig om hur både dum, dyr och dålig idén att återstarta är. Knappt någon som ser möjligheter, har så vitt jag kunnat googla fram, fått plats inom någon Public Servicekanal. Redan där blev det ordentligt skevt.

Oklart uppdrag
Men nu till SVTs inslag i torsdags.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/tidopartierna-vill-utreda-aterstart-av-ringhals-reaktorer-vd-n-helt-omojligt

I TV står en VD som med sina 2,4 miljoner i årslön förhoppningsvis har i uppdrag att sälja elström. Den ström som hans arbetsgivare producerar och genererar. Han bör ju rimligen också veta att han i förlängningen är en direktör inom den statliga Vattenfallskoncernen med själva staten som ägare. Men i inslaget visar han upp sin totala ignorans inför sitt uppdrag – att producera och sälja ström.
Eller är det hans uppdrag egentligen? Har han kanske ett annat. Att konfirmera Vattenfalls ovilja att se helheten, oviljan att leverera säker och kostnadseffektiv el.

Omöjlig återstart
Att Ringhals VD i ett ordinärt bolag hade blivit kickad samma dag som inslaget sänts, ser nog de flesta som rimligt. Här får det passera som ett slags dolt politiskt VD-budskap om omöjligheternas omöjlighet. Ett normalt VD-svar från en normal VD hade låtit ungefär så här:
Självklart ser vi en återstart som möjlig. Tyvärr har nedmonteringsprocessen kommit en bit på väg, så jag kan i dagsläget inte ge någon tidsplan. Men kommer det beslut om återstart är vi redo.
Men det var ju inte det han sa. Han sa omöjligt och hans inställning är väl helt klar. Han vill inte.
Nästa ordentliga vurpa är själva inslaget på SVT. Journalisten låter sig hänföras av VDs budskap utan att ställa en enda motfråga. Hon sväljer hans omöjlighet helt. Även i studion sväljs hela bytet utan omsvep.
Så budskapet är tydligt från det vi kallar Public Service. Det är omöjligt att starta något som stoppats.
Sven-Arne Thorstensson

”VD i ett ordinärt bolag
hade blivit kickad
samma dag som inslaget sänts”

Den brända jorden

Den interna kritiken mot partiledningen i Centerpartiet växer. Det gamla bondeförbundet, som en gång hade sitt starkaste fäste på landsbygden, hämtar idag sitt största stöd från akademiskt utbildade kvinnor i storstäderna, skriver WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson i denna krönika.
”Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen”, skriver han bland annat.
När partiet ny har inlett en process för att få fram en ny partiledare, så blir det inte helt lätt. Det har varit för lågt i tak och många tänkbara kandidater har redan ”rensats ut”.
”Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.”

Sven-Arne Thorstensson, som så många andra, konstaterar att ljuset i mörkret kommer från Norrland.
Han avslutar med att kritisera Annie Lööf för att hon fortsätter sin retorik, trots att hon aviserat sin avgång.
Annie Lööf kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.

Retoriken som blev Centerns fall

”Allt man lyckas få ut är ett förbrukat förtroende”

Efter årets riksdagsval visade det sig för andra gången att Centerpartiets strategi att vara ett landsbygdsparti föll platt. Det folkrörelseparti som en gång hade landsbygden som sitt starkaste fäste, har nu sin största väljarbas bland akademiskt utbildade kvinnor i storstäder och förflyttningen fortsätter. Just detta är ju en slags folkrörelse i sig, när både politik, politiker och väljare flyttat till stan.
Men trots detta stannar en del av retoriken kvar på landet.
Partiledningen säger sig vara landsbygdens väktare. Men de har inte fattat att partilinjen ständigt ställer fel diagnos och förskriver både verkningslös, dyr och ofta livsfarlig medicin.
Allt man nu lyckats få ut på landsbygden är ett förbrukat förtroende för det gamla bondepartiet.

Intern kritik
Vissa företrädare ute i landet har under de gångna åtta åren höjt sitt finger och intern kritik bubblat upp men tystats ner vid flera tillfällen.
Det som en gång var ett parti med ”högt i tak” har på senare tid haft en enorm ”taksänkning” och om detta vittnar allt fler och för varje dag verkar splittringen öka.
Den grupp som för några år sedan bar omkring på märken med ”Vi gillar olika” visar tydligt att man inte gör det.
Likriktning är allenarådande och alla människors ”lika värde” gäller endast inom en slags odefinierad åsiktskorridor nära partiledarens egen, och den som ställer sig utanför får se sitt värde falla platt.
Med detta i bagaget och ett historiskt dåligt valresultat ökade krismedvetenheten något och samtidigt som det proklamerades om extra valanalysprogram så aviserade Annie Lööf sin avgång.
Den starka inre trojkan kring partiledaren har nu inlett en process som ska leda fram till att en ny partiledare kan väljas.
Tråkigt nog så sållades flera guldkorn bort för bara något år sedan och till vice partiledare utsågs den nästan helt okända Linda Modig från Norrbotten.
Hur den strategin var tänkt är det nog få som vet men resultatet blev att vice partiledare Modig inte ens lyckades ta sig in i Riksdagen i september.

En svår väg grusas
Just nu är processen i gång och valberedningen jobbar med någon slags nomineringsprocess från distrikten. Men det största problemet är att det saknas bra kandidater. Flera av namnen är av karaktären ”Vem är det”. Och man märker nu tydligt att det gamla talesättet, ”att det växer aldrig något under stora träd” verkligen är träffande.
Troligen så finns det många, även jag själv som hoppas på att Centerpartiet ska nyktra till och lämna den smalspåriga självgodhetens arena.
Det finns tecken på att så kan vara fallet. Den interna kritiken som levt undertryckt i åratal börjar få luft och de som inte vågat yppa kritik innan törs nu, om än försiktigt lätta sitt hjärta kring hur det gångna samarbetet med S och MP urholkat förtroendet på landsbygden.
Utspelet före valet om att ånyo stötta en Socialdemokratisk regering och det oupphörliga hatet mot SD var droppar som till slut gjort en grop i stenen.

Helena Lindahl
Nu lanseras den karismatiska Helena Lindahl från Västerbotten som stark kandidat till partiledare. Hennes linje har varit rakt igenom borgerlig, förnuftig och förstående. Hon har det som både Annie och Rikard Nordin saknar, nämligen markkontakt. Till Helena Lindahl säger man som det är och hon svarar likadant. Lindahl är något friskt och oförstört. Nu är bara frågan om hon blir uppbackad eller rent utav smutskastad internt.
Jag hoppas innerligt att denna process behandlar Lindahl som hon förtjänar
Att Lindahls retorik mot både de forna allianskamraterna och SD inte kommer vara rättesnöret borgar för kloka samarbeten där det passar in.
Men troligen kommer varje pragmatisk förflyttning i frågor som tangerar SD, att vara som ett rött skynke för de som vägrar erkänna att de i åtta år har haft kardinalfel.

Brända jorden
Att spelet har börjat blir tydligt med dagens debattartikel i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/XbbV1r/c-klimatfornekarna-i-sd-styr-regeringens-politik
Här öser Lööf och hennes vapendragare Rikard Nordin galla över den borgerliga regeringen och SD förstås. Annie Lööfs kan helt enkelt inte sluta använda sin nedlåtande retorik, trots att det är just den som fick partiet på fall.
Hon fattar helt enkelt inte, eller vill hon inte, eller så använder hon samma taktik som Ryssland ofta använder i sin krigföring, nämligen den bränna jordens taktik.
Dagens debattartikel är väl ett klockrent exempel på detta, att utplåna den mylla som hennes efterträdare skall försöka odla nytt i.
Sven-Arne Thorstensson

”Allt man nu lyckats få ut på landsbygden
är ett förbrukat förtroende
för det gamla bondepartiet.”

Svårt motivera fiskvägar

Bäveån:

Expert varnar för biologisk enfald

Svårt motivera fiskvägar för miljoner utan bevis

Fossumsbergs kraftstation i Bäveån i Uddevalla är ett vandringshinder. Det är de flesta överens om. Frågan är om det är ett naturligt vandringshinder. I så fall bör restaureringen av Bäveån sluta där. Det blir svårt att motivera fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner utan bevis på att havsöring vandrat förbi historiskt.

Länsstyrelsen konstaterade först att det är ett naturligt vandringshinder vid Fossumsbergs kraftstation. Sedan har man ändrat sig och hävdar nu att man inte kan utesluta att enstaka havsöringar kan ha tagit sig uppströms. Frågan är om det argumentet räcker för att motivera konstgjorda fiskvandringsvägar för mellan 20 och 30 miljoner.
Länsstyrelsens fiskeberedningsgrupp skrev i december 2021:
”Övriga delar av de tre fallen är branta med ojämn struktur vilket gynnar medelstora öringar som har bäst förmåga att ”klättra” och ta spjärn med fenorna för att komma upp. Öringen har den förmågan men inte laxen. Större laxar torde därför ha svårt att forcera dessa partier.”
Våren 2022 kom länsstyrelsens så kallade nulägesbeskrivning för Bäveån. Där skriver man att de tre fallen vid Fossums kvarn, Fossumsbergs kvarn och Fossumsbergs kraftstation tillsammans har varit ett definitivt hinder för lax medan en liten andel öring har kunnat passera under gynnsamma förhållanden.
Uddevalla Kraft AB har anlitat ett konsultföretag som också utrett fiskens möjligheter att passera. Deras slutsats är att fallen vid Fossum tillsammans även historiskt har utgjort ett naturligt definitivt vandringshinder även för öring.

Naturliga hinder
Planer finns på att bygga fiskvandringsväg även förbi vandringshinder uppströms. Experter vi talat med håller dock inte med om att det är nödvändigt.
Det är den som vill släppa upp fisk uppströms som måste bevisa att det har gått fisk där tidigare, hävdar biologen Eva Nilsson, som jobbat med vattenfrågor på länsstyrelsen och nu är konsult.
– Kan de inte bevisa att havsvandrande fisk har gått upp där förut, så ska inte domstolen ge tillstånd, säger hon.
Även om enstaka fiskar har gått upp så motiverar inte det en fiskväg, hävdar Eva Nilsson. Det finns flera domar som stöder detta.
Fiskbiologen Peter Rivinoja publicerade en rapport 2015 med titeln ”Effekter av faunapassager”. Där skriver han att man inte ska bygga fiskvandringsvägar förbi naturliga vandringshinder.
”Är det så att hindret ifråga ursprungligen varit svårforcerat skall det (generellt) vid anläggande av en fiskväg inte bli lättare att passera än det naturliga tillståndet var. Har t ex enbart öring kunnat passera finns det inte rättsliga eller ekologiska skäl  att bygga en fiskväg som möjliggör passage för andra arter. Vidare bör inte fiskvägar anläggas där det tidigare har varit ett naturligt definitivt vandringshinder.”
Några bevis för att havsvandrande fisk passerat uppström Fossum har inte lagts fram. Alla planer bygger på bedömningar.

Biologisk enfald
Vattenbiologen Eva Nilsson är kritisk till den ensidiga fokuseringen på havsöring. Hon hävdar att man inte ska ha samma fiskarter överallt. Då blir det ingen variation. Den biologiska mångfalden blir sämre.
Den stora öringen är en stark predator. Den äter upp väldigt mycket som finns i ett vattendrag, mat som andra arter behöver. Den konkurrerar därför ut andra arter.
Om havsöringen släpps upp överallt, kommer den biologiska mångfalden därför att minska.
– Släpper man upp havsöring på plaster där den aldrig funnits tidigare, så ändras den ekologiska balansen. Man ska därför respektera naturliga vandringshinder, säger Eva Nilsson.
Frågan är varför länsstyrelser driver detta med havsöring så hårt. Kunskap om havsöringen finns säkert på länsstyrelsen. Men Eva Nilsson tror att det beror på det starka inflytande som sportfiskeintressen har fått.
– Stor öring är väldigt attraktiv i sportfiskesammanhang. Det är främst sportfiskeintresset som man vill gynna.

Bör KMV-klassas
Får sportfiskeintressena genomslag överallt då leder det till biologisk enfald. Några vattendrag borde man låta vara som de är för att gynna den biologiska mångfalden. Det gäller i synnerhet vattendrag där man under lång tid dämt upp, och där ny flora och fauna hunnit anpassa sig och utveckla nya biotoper.
– Alla vattendrag har sina egna förutsättningar. Där fisk aldrig har gått upp ska man inte bygga fiskvägar, säger Eva Nilsson.
LRFs kommungrupp i Uddevalla anser att kraven på åtgärder i Bäveån är för höga. Politiken måste sätta sig in i frågan, och andra intressen än sportfisket måste få komma till tals. Det finns privata vattenkraftverk uppströms som påverkas, och även avvattnings och bevattnoingsföretag kan påverkas av förändringarna.
Delar av Bäveån borde därför klassas som KMV, kraftigt modifierade vatten, med mindre stränga krav. Det skulle stämma bättre överens med de beslut som riksdag och regering faktiskt tagit. Riksdag har beslutat att alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger ska användas ”fullt ut”.
Att lägga mellan 20 och 30 miljoner på att bygga omlöp vid Fossum och uppströms står inte i rimlig proportion till nyttan.
Göran Åhrén

”Där fisk aldrig gått upp
ska man inte
bygga fiskvägar”

Eva Nilsson