I det här debattinlägget anklagar Västsvensk Vattenkraftförening (VSVF) Vattenmyndigheten för att ljuga. Och ställer samtidigt frågan om en myndighet för ljuga hur mycket som helst. Självklart får en myndighet inte ljuga. Men man gör det genom att utelämna relevanta delar av sanningen i sin beskrivning som därmed inte stämmer med verkligheten, hävdar VSVF. ”Vattenmyndigheten gömmer sig bakom en komplicerad byråkrati som är så omfattande att knappt någon förstår. Därmed kan eller orkar ingen ifrågasätta”, skriver VSVF.
Västsvensk Vattenkraftförening ryter till
Anklagar vattenmyndigheterna för att ljuga
Får en myndighet ljuga hur mycket som helst? Frågan kan kanske synas märklig. Men för den som är insatt i hur det fungerar inom vattenförvaltningen är frågan inte märklig.
Vattenmyndigheterna har den 20 april publicerat en nyhet beträffande vitala saker om vattenkraft och politik på sin webbplats. Vattenmyndigheternas nyhetsartikel innehåller flera saker som inte speglar verkligheten när det gäller konsekvenserna. Oriktigheterna går till så att det kanske inte är osanning just det som skrivs. Men Vattenmyndigheterna skriver inte hela sanningen och därmed blir beskrivningen väldigt skev. Skulle hela sanningen skrivas så skulle sakerna komma i en helt annan dager. Vattenmyndigheten skriver att de tillämpar kraftigt modifierade vatten (KMV) och undantag fullt ut inom de ramar som nationella föreskrifter, vägledningar och underlag tillåter. Detta begrepp att Vattenmyndigheterna ska tillämpa KMV och undantag fullt ut är vitalt eftersom det uttryckligen ska tillämpas fullt ut enligt flertalet riksdags- och regeringsbeslut. Vad Vattenmyndigheterna inte skriver är att de har inget underlag för att tillämpa på det sätt som är den politiska viljan. Därför blir det inte fullt ut, utan i stället ingenting. Det är stor skillnad på fullt ut och ingenting. Om Vattenmyndigheten skulle lämna en rättvisande information skulle Vattenmyndigheten lämpligtvis upplyst om att resultatet blir noll och inget.
Jordbruket nästa Kraven i vattendirektivet gör att Sverige måste ompröva och miljöanpassa vattenkraften för att Sverige ska uppnå vattendirektivets mål, upplyses om i Vattenmyndighetens nyhetsartikeln. Vad Vattenmyndigheten inte skriver att målen uppnås inte i och med omprövning och miljöanpassning av vattenkraften. Till exempel jordbruk och markavvattnings- och dikningsföretag hindrar att målet uppnås. Om Vattenmyndigheten lämnat en rättvisande information skulle de lämpligtvis upplyst om detta så att läsare och politiker börjar förstå. Jordbruk och markavvattning är nästa som ska ställas i skottgluggen. God dialog och samverkan mellan inblandade aktörer samt tilltro till systemet och de processer och myndigheter som ska driva arbetet framåt, säger vattenvårdsdirektör Johanna Söderasp. Vilken planet lever vattenvårdsdirektören på? God dialog och samverkan förekommer bara i vattenvårdsdirektörens fantasier. Verksamhetsutövarnas tilltro till systemet, processer och myndigheter är obefintligt. Vattenvårdsdirektören umgås uppenbart för mycket med likasinnade som tror på systemet och skulle behöva komma ut i verkligheten och möta verksamhetsutövare som inte har minsta tilltro till myndigheter.
Svaret på frågan om en myndighet får ljuga hur mycket som helst är nej. Men Vattenmyndigheten gör det ändå och kan göra det genom att de gömmer sig bakom en komplicerad byråkrati som är så omfattande att knappt någon förstår. Därmed kan eller orkar ingen ifrågasätta. Hundratals sidor med frågor och kritik har skrivits till Vattenmyndigheterna. Resultatet är noll. Att ställa frågor till Vattenmyndigheten är som att slå vatten på en gås.
Västsvensk Vattenkraftförening Johan Hillström, Ordförande
”Vattenmyndigheten gömmer sig bakom en komplicerad byråkrati”
Det kommer att bli regelförändringar. Regeringen jobbar med frågan. Det var budskapet från riksdagsledamoten Mats Green (m), som talade på Smålands vattenkraftförenings årsmöte den gångna helgen.
Mats Green är populär bland kraftverksägarna i Småland. Det går inte att ta miste på. Det är fullsatt i lokalen på restaurang Korrö, i södra Småland, när riksdagsledamoten som nyligen utsågs till närings- och energipolitisk talesperson för moderaterna talar. Det är årsmöte i Smålands vattenkraftförening. Mats Green berättar att regeringen just nu gör en konsekvensanalys av omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. – Man ska ta fram ett regelverk där elförsörjningen ska få högre prioritet, säger Mats Green. Regeringen ska också titta på hur kostnaderna för de åtgärder länsstyrelserna föreslår drabbar kraftverksägarna. – Kostnaderna för omprövningarna får inte bli orimliga, säger Mats Green. Riksdagen har ju slagit fast att omprövningarna inte får bli så betungande för den enskilde att verksamheten inte kan fortsätta bedrivas. Ett politiskt mål som inte respekteras av alla länsstyrelser. – Arbetet pågår för fullt. Regeringen tittar också på de kulturvärden som påverkas. Liksom miljön. I de fall där vattenkraften gett upphov till torrfåror kan det bli aktuellt att släppa mer vatten.
”Som i Finland” Mats Green berättar också att han gärna hade hanterat frågan som man gör i Finland. – Då hade det blivit enkelt, säger han. I Finland tycker man att vi i Sverige är bra på att krångla till saker. Själva har de konstaterat att elproduktionen även från vattenkraften är viktig för landets beredskap. Och det går ju att köra även små vattenkraftverk i lokala nätverk, vid behov. En annan viktig fråga är klassningen av vattendragen. Aktivism på myndigheter är ett problem. Rent allmänt behöver regeringen sätta stopp för all överimplementering av initiativ från EU som sker i Sverige. Mats Green konstaterade också det märkliga faktum att man inte får flytta en sten från en gärdesgård, men det går bra att riva flera hundra år gamla dammar. Det är svårt att se den konsekventa logiken i detta. Det regeringen kan göra är framför allt att vara tydligare i sina föreskrifter, samt göra nödvändiga ändringar i sina regleringsbrev. De lagförslag som kan bli resultatet kommer sannolikt att tas av riksdagen i början på nästa år.
Oro bland ägarna Bland deltagarna på mötet uttryckte många oro över att det till stor del är samma personer i regeringskansliet som ska arbeta med frågan nu, som var med när den nya lagen kom till 2019. Risken är att de inte är intresserade av att åtgärda de brister som gör att myndigheter kan runda den politiska viljan. Ett annat problem enligt kraftverksägarna är att liberalerna har fått ministerposten som ska arbeta med frågan. Partiet har lierar sig med de som vill lägga ner den småskaliga vattenkraften och riva dammar och kraftverk. Ska pausen leda till ett resultat så måste resten av regeringen vara trogen sina löften. Liberalerna gömmer sig gärna bakom miljöargumentet. Men det håller inte, menar Thomas Sandberg, ordförande i Svensk Vattenkraftförening. – Man gömmer sig bakom det argumentet när man i själva verket i många fall förstör miljön istället, säger han. Thomas Sandberg skickade med Mats Green en önskelista till regeringen. Det behövs tydligare formuleringar i förordningen om KMV (Kraftigt modifierade vatten) och MSK (Mindre stränga krav). De ska vara så tydliga att den verkställande makten måste följa den politiska viljan. Problemet med den S-ledda minoritetsregeringen var att miljöpartiet kunde ändra på formuleringar så att den politiska viljan inte fick genomslag i praktiken. Man dribblade bort majoriteten i riksdagen.
”VG och Örebro värst” Flera deltagare berättade hur deras länsstyrelse agerat under omprövningarna. Mats Green kommenterade att de flesta tror att den egna länsstyrelsen är värst. Men så är det oftast inte. I själva verket är det Västra Götaland och Örebro som är värst just nu, hävdar Mats Green. Rune Hallgren tog upp detta med orimliga kostnader. En del länsstyrelser använder det som metod för att göra verksamheterna olönsamma, och på det sättet driva fram en nedläggning, med åtföljande krav på utrivning. Äldre rättigheter är ett annat problem. Där jurister på länsstyrelser börjat hävda att gamla tillstånd inte gäller för elproduktion. Man frikopplar frågan juridiskt från själva dammen, det påstådda vandringshindret. Där behövs ett förtydligande från riksdag och regering. Det riksdagen sagt, att alla gamla tillstånd ska gälla som tillstånd enligt miljöbalken, respekteras inte. Myndigheterna struntar i den politiska viljan och underkänner urminnes hävd i avsikt att driva fram en mer kostsam nyprövning i domstol. Vilket också leder till att verksamheten blir av med bidragen från vattenkraftens miljöfond. Thomas Sandberg vill se en lösning där politiken sätter en tidsgräns, exempelvis 2013 eller 2015, och konstaterar att alla verksamheter som var i drift då ska vara möjliga att ompröva, och därmed tas med i den nationella planen.
Bara i Sverige Mats Green berättar att han diskuterade miljöbalken med f. d. statsminister Göran Persson en gång. – Miljöbalken var tänkt att vara ett brett ramverk, lätt att anpassa till lokala förhållanden. Men så blev det inte. Den svenska överimplementeringen av vattendirektivet får konsekvenser. – Sverige är det enda land som river ut vattenkraften, säger han. Låter vi detta fortsätta så kommer andra verksamheter också att drabbas. – Först ger man sig på den småskaliga vattenkraften. Sedan väntar alla de dammar som inte producerar el, jordbruket och markavvattningen. Det är ett konstant problem är att myndigheterna arbetar i stuprör. Länsstyrelsernas tvärsektoriella ansvar märker man inte så mycket av, kommenterade Thomas Sandberg. Andra frågor som kom upp på mötet: Hur går det med den statliga utredning som föreslår att man lägger ner de fem vattenmyndigheterna. Mats Green försäkrade att den utredningen fortfarande är aktuell. Göran Åhrén
”Sverige enda landet som river ut vattenkraften”
EU vill underlätta utbyggnad av förnyelsebar energi
Den nya förordningen från EU om att stimulera och underlätta utbyggnad av hållbar energi diskuterades också på Smålands vattenkraftförenings årsmöte. – Det pågår en diskussion om vad som ska anses som hållbart, säger Mats Green. Thomas Sandberg berättade att det görs ansträngningar från vissa miljöorganisationer att förmå EU att klassa vattenkraft och bioenergi som icke hållbara. Men andra krafter har lyckats få bort de värsta avarterna. Rune Hallgren berättade lite om den nya EU-förordningen som vill att medlemsstaterna genom enklare regler och kortare handläggningstider ska stimulera en utbyggnad av förnyelsebar energiproduktion. – Regeringen har inte sagt ett knyst om detta, säger Rune Hallgren, som också berättar att Havs- och vattenmyndigheten inte vet hur de ska hantera det här. Det är svårt att inte klassa vattenkraften som förnyelsebar. Viktigast med den nya förordningen är kanske att den också slår fast att förnybar energi ska prioriteras och betraktas som ett allmänt intresse. Det är dock inte helt klarlagt vad EU menar med förnyelsebar energi. Det pågår som sagt en diskussion om det, konstaterar Mats Green. – Hur vindkraften kan klassas som hållbar, men inte vattenkraften, det övergår mitt förstånd, säger han. (WESTSIDAN: 2023 03 20)
”Hur vindkraften kan klassas som hållbar, men inte vattenkraften, det övergår mitt förstånd”
Strutsarnas tidevarv borde snart vara förbi, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika. Med utgångspunkt i Botkyrka, resonerar han kring händelserna och patritoppens val att stoppa huvudet i sanden. ”Det intressanta är att man redan visste om denna djupa konflikt ända upp i partitoppen, där man valde att mörka”, skriver Sven-Arne Thorstensson. Men Botkyrka är inte unikt. Om det vittnar intresset för Sameh Egyptsons 700 sidor digra avhandling, resultatet av 20 års forskning, som tvingade Lunds Universitet att byta lokal på grund av det stora intresset. ”Idag flödar mediekritiken mot honom, på olika sätt beroende på var redaktionerna ligger på höger vänsterskalan.”
Strutsarnas tidevarv snart förbi
Tänka sig att nationalism är så enhälligt mycket fulare än cynisk egoism. Under de senaste decennierna har allt för många levt enligt strutsens taktik med att stoppa huvudet i sanden. Att strutsen gjorde så var en metafor som romarna använde redan för 2000 år sedan, när de skulle beskriva de som ville dölja sina brister eller sårbarhet. Idag finns det många som använder just den taktiken när blottorna hopar sig. Många tydliga signaler säger oss att vårt tidigare så robusta samhälle håller på att krackelera i toppen men också i grunden. Men helt givet vill man från de ansvarigas håll, inte ta itu med vare sig det stora eller lilla. Att sänka blicken och nacken likt strutsen hjälper till att dölja den jobbiga verkligheten. Ett annat sätt att undvika svårigheter är att flytta fokus.
Valde att mörka I Botkyrka kommun bevittnar vi just nu den senaste strutsskandalen. Där har en infekterad strid blossat upp om huruvida kriminella nätverk är med och styr, eller låter bli att styra. Ett uppmärksammat medlemsmöte i den socialdemokratiska kommunkretsen lockade nästa 200 medlemmar. Det utvecklade sig till ett misstroendemöte. Att ett kommunalt politiskt medlemsmöte drar 200 medlemmar kan betecknas som helt unikt i sig. Det visar på att en krigshandling är under uppsegling där båda fronter sluter upp, inte mangrant, men i stor mängd. På mötet vann ”upprorsmakarna” och avsatte föreningens ordförande, som visat blankt stål emot kriminalitet i kommunen. Det intressanta är att man redan visste om denna djupa konflikt ända upp i partitoppen, där man valde att mörka.
Botkyrka inte unikt I flera år har alltså kriminella personer på olika sätt infiltrerat kommunal verksamhet och strutsar stoppade huvudet i sanden. Att hålla det upprätt var för jobbigt. Men striden beskrivs inte helt som solklar skriver bl.a. Max V Karlsson i vänstertidningen ETC nyligen och försvarar upprorsmakarna. ”Det är demokrati” menar Emanuel Ksiazkiewicz, en annan S-ledamot från den falang som vann. Sprickan är öppen och sårig och svår. Men sossarna i Botkyrka är inget unikt. Runt om i landets kommuner och regioner, i statliga myndigheter, på länsstyrelser och andra viktiga positioner sker infiltration. Inte ens SÄPO klarade sig utan. Tänk så lätt Inte för att på något vis underblåsa högernationalismen, men tänk tanken om de kriminella varit just nationalister. Om de kriminella kunnat beskrivas som konservativa nationalistfalanger. Då hade det hänt saker direkt. Landets alla medier hade målat krigsrubriker. Hela det etablerade politiska landskapet, polisen, åklagarkamrarna och domstolarna hade gått i enad front. Knivar hade slipats, opinioner hade byggts som gett ännu mera rubriker. Men nu är det inte så. Det är inga nationalister som infiltrerar (inte i nämnvärd mängd) utan rent egoistiskt kriminella nätverk och religiös fundamentalism och då blir det både mera känsligt, svårare och troligen farligare att gräva i. Dessa fenomen påverkar samhället och oss själva varje dag och det blir allt mera utbrett, påfrestande och farligt. En inblandning av utrikesfödda med annan kultur och ofta med religiösa förtecken gör det oerhört känsligt att rycka av täcket, öka trycket och säga som det är. Just därför är det så svårt att blottlägga alla försök till korruption och misskredit.
Fullsatt disputation Ett tydligt bevis på detta är en just nu högaktuell disputation på Lunds universitet. Forskaren Sameh Egyptson lade här om dagen fram sin avhandling ”Global politisk islam”. Intresset var enormt. Aldrig tidigare har en disputation i Lund dragit så mycket folk att man behövt byta lokal. Sällan eller aldrig har det behövts polis och SÄPO-skydd heller. Egyptson lade fram sin 700 sidor stora forskning som tagit honom 20 år att genomarbeta och han fick ordentligt mothugg under tre gånger så lång disputationstid som brukligt. Det han visar är en genomgripande infiltration i alla samhällsskikt orkestrerat av det ”Muslimska Brödraskapet”. Det har svängt för honom i opinionen. För ca 10 år sedan var Sameh Egyptson en flitigt anlitad expert i bl.a SVT i samband med den ”arabiska våren”. Nu är den tiden med stor säkerhet förbi. Idag flödar mediekritiken mot honom på olika sätt beroende på var redaktionerna ligger på höger vänsterskalan. Under dagen har jag plöjt igenom ett drygt tiotal nyskrivna artiklar om Sveriges mest diskuterade disputation genom tiderna och jag kan väl sammanfatta det så här. Eftersom både intresset varit så stort och referaten så olika, så visar det i alla fall mig att om infiltrationen funkar, så funkar den bäst på vänsterhalvan. Sven-Arne Thorstensson
Det håller inte att skylla på EU. Sverige går ofta längre än EU avsett med sina direktiv. Det skriver Kerstin Davidson i det här inlägget. Hon tar två exempel. Sveriges hantering av luftkvalitén, och hanteringen av småskalig vattenkraft. I båda fallen överimplementerar svenska myndigheter. Kerstin Davidson är mångårig ledarskribent på tidningen Land Lantbruk. Hon arbetade innan dess som lantbruksreporter för samma tidning med placering i Halland.
Sverige går ofta längre an EU avsett
Det håller inte att skylla all galenskap på EU
Det är lätt att skylla på EU. Men faktum är att svenska myndigheters tillämpning av EU-direktiv för miljön går mycket längre än vad EU avsett. Och man struntar i att använda de undantag som EU-direktiven medger. Sverige är i själva verket extremt, enligt Lena Nerhagen, nationalekonom vid högskolan i Dalarna, som har intervjuats av Tidningen Näringslivet. Hon och hennes forskarkolleger har studerat hur regler och lagar tillämpas i Sverige. Ett ämne som Lena Nerhagen har specialstuderat är tillämpningen av EU:s luftkvalitetsdirektiv. Där har Sverige gått längre än vad direktivet kräver. Enligt direktivet är det viktiga att mätningar av luftkvaliteten görs i regioner med mer än 250 000 invånare, eller i områden med viss befolkningstäthet. Men Sverige valde utforma reglerna så att alla 290 kommuner måste utföra mätningarna – såväl Malmö som Jokkmokk. Kostnaden för mätningarna lämpades över på kommunerna.
Struntar i undantag Även miljöprövningarna av vattenkraften är exempel på svensk övertolkning – så kallad överimplementering – av EU:s direktiv. Där har Sverige struntat i att utnyttja de undantag som EU:s vattendirektiv medger. En utgångspunkt för de omstridda miljöprövningarna av vattenkraften kom för tiotalet år sedan. Då kom forskare och myndigheter på att principen förorenaren betalar kunde tillämpas på vattenverksamheter. Då kunde man ställa miljökrav på vattenverksamheter utan att belasta statskassan. För vem tror exempelvis att staten vore beredd att punga ut de 64 miljoner som det skulle kosta att bygga fiskvägar förbi de sex små kraftverken i Mieån i Blekinge, vilket Länsstyrelsen kräver. Nyttan står knappast i proportion till kostnaden, men det är kanske lättare att spendera andras pengar. Prövningarna har också skett utan att konsekvenser för enskilda eller för elförsörjningen har vägts in.
Slipper ta ansvar Ett bakomliggande problem, enligt nationalekonomen Lena Nerhagen, är just detta, svenska myndigheter åläggs inte att analysera de samhällsekonomiska följderna av sina beslut. Där skiljer sig Sverige från exempelvis grannlandet Finland. Även EU har anammat att konsekvensanalyser bör göras. Kanske kan en väg till lösning vara det förslag till förordning som kom från regeringen i augusti i fjol. Där föreslås att konsekvensanalyser ska göras inför myndigheters beslut om föreskrifter, nyttan av dessa ska överstiga kostnaderna för samhället som helhet. Låt oss hoppas att detta blir verklighet. Med en i jämförelse med andra länder extrem miljöpolitik är Sverige inte längre Landet Lagom. Och att skylla på EU håller inte. Kerstin Davidson
FOTNOT: Den här texten har tidigare varit publicerad i Blekinge Läns Tidning.
KD pressar miljöministern om småskalig vattenkraft
Vattenkraften måste få bättre förutsättningar. Häxjakten på småskalig vattenkraft måste stoppas. Det var budskapet från riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) när han på torsdagen satte press på miljöministern Romina Pourmokhtari (L) i riksdagens frågestund.
Ottosson talade bland annat om ”olyckliga signaler” från en del länsstyrelser som uppmanat vattenkraftsägare att inte invänta pausen, utan köra på innan det nya regelverket är på plats. – Det kan upplevas som att vi har tjänstemän som driver egna agendor, säger Kjell-Arne Ottosson, som undrade vad regeringen gör för att motverka detta. Miljöministern lovade att föra ”en nära dialog” med berörda parter om hur passningen går till. Enligt vad WESTSIDAN erfar är det bland annat länsstyrelsens agerande när det gäller omprövningar av verksamheter i Bäveån som ligger bakom att Kristdemokraterna nu tar upp frågan i riksdagen. Tanken med pausen i omprövningarna är att regelverket ska ändras så att det blir svårare för myndigheter att runda den politiska viljan. Det råder majoritet i riksdagen för att bevara den småskaliga vattenkraften.
Här nedan följer debatten i riksdagen:
Kjell-Arne Ottosson (KD):
Herr talman! I Tidöavtalet läser vi om många viktiga frågor för oss kristdemokrater. En av dem är hur vi ska ge vattenkraften bättre förutsättningar och inte minst stoppa den häxjakt som har varit på den småskaliga vattenkraften.
I avtalet står bland annat om den paus som ska göras och att det ska tas fram ett nytt regelverk för omprövning som säkerställer att intresset av elförsörjning ska väga tungt, samtidigt som man också skriver att småskaliga aktörer inte ska drabbas av helt orimliga kostnader som vi tyvärr har sett hittills i processen. Det är jätteviktiga frågor, inte minst för våra svenska dammägare.
Kan klimat- och miljöministern berätta mer om när ytterligare steg tas och det kan ges besked i frågan om de förändringar som ska göras för att vi ska kunna värna inte minst den småskaliga vattenkraften?
Statsrådet Romina Pourmokhtari (L):
Herr talman! Det är så klokt som du påpekar, Kjell-Arne Ottosson, att vi behöver hantera vår vattenkraft på ett klokt sätt, särskilt med tanke på det sköra läge som vårt energisystem är i. I den situation som råder behöver vi verkligen ta hand om all energi vi kan få ut av våra olika kraftslag. Då måste vi även värna vattenkraften, och även den småskaliga vattenkraften. Just därför har den här pausen utformats, och den gäller ju i tolv månader. Under dessa tolv månader hoppas vi att alla ska få möjlighet att anpassa sina miljöprövningar ytterligare och kunna ta fram de fakta som behövs för att prövningen ska gå till på ett så bra sätt som möjligt för att även värna den småskaliga vattenkraften. Vi arbetar väldigt hårt med att nyttja tiden under de här tolv månaderna till att se till att prövningarna kan fortskrida på ett sätt som också värnar den vattenkraft som vi har i Sverige.
Kjell-Arne Ottosson:
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi får tyvärr en del olyckliga signaler från vissa länsstyrelser. Det är tydligt att man där uppmanar vattenkraftsägare att inte invänta pausen utan köra på redan nu, innan vi har det nya regelverket på plats. Det kan upplevas som att vi har tjänstemän som driver egna agendor.
På vilket sätt agerar regeringen emot detta? På vilket sätt utför ni tillsyn för att vi inte ska ha den här formen av agerande?
Romina Pourmokhtari:
Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för att du tar upp detta! Vi får självklart föra en nära dialog med alla berörda parter om hur pausningen går till och hur vi implementerar den på klokast möjliga sätt. Den dialog som regeringen har fört handlar främst om att se till att alla parter vet vad det är som gäller, nämligen att det är tolv månader och att vi efter dessa väntar oss att prövningarna ska komma igång igen och att även till exempel Vattenkraftens Miljöfond ska anpassa sig till möjligheten att anmäla sig för att få medel att klara av pausningen och den miljöprövning som följer.
Spioner har spelat en stor roll i världshistorien, skriver historikern Per Bolander, och ger i den här artikeln exempel på avgörande insatser. Mordet på kung Alexander, utgången av andra världskriget, atombomben, kupper i Iran och Guatemala, Koreakriget och hur CIA desarmerade vänstern efter Vietnamkriget. ”Detta är bara några exempel på hur spionorganisationer har spelat en mycket stor roll för varför världen ser ut som den gör. Men många av arkiven är fortfarande stängda. Hur många fler hemligheter skulle avslöjas om de öppnades? Hur många politiker, militärer och journalister lyckades KGB och CIA värva under det kalla kriget. Hur mycket skulle vi tvingas skriva om historieböckerna”, skriver per Bolander.
Spioner som gör avgörande insatser
”Historien blir komplett först när arkiven öppnas”
Vilken roll har spioner och underrättelseorganisationer spelat för den historiska utvecklingen under 1900-talet? Vi kommer troligen inte att få en klar bild av den moderna historien, förrän arkiven hos underrättelsetjänsterna blir offentliga. Detta gäller naturligtvis i första hand de stora och viktiga organisationerna, MI6, KGB, CIA, DGSE och Mossad. Spioner var naturligtvis mycket aktiva redan under första världskriget 1914 – 1918, tänk bara på Mata Hari som avrättades 1917. Men så vitt man vet spelade ingen någon avgörande roll för krigets utgång. Men 1917 inträffade den ryska revolutionen, den viktigaste händelsen under 1900-talet. Kommunisterna grundade Kommunistiska Internationalen, Komintern, för att sprida revolutionen över världen. I realiteten blev Komintern snart en del av den sovjetiska underrättelsetjänsten Tjeckan, GPU, NKVD, KGB, kärt barn har många namn. Detta gjorde det lätt för ryssarna att rekrytera agenter, de kunde säga att till dem att de skulle ”arbeta för freden”. På så sätt behövde de inte känna sig som förrädare.
Mordet på Alexander Även Nazityskland byggde ut sina underrättelseorganisationer, SD och Abwehr. Den 9 oktober 1934 mördades kung Alexander av Jugoslavien i Marseilles under ett statsbesök i Frankrike. Han åkte i en öppen bil tillsammans med franske utrikesministern Louis Barthou när de båda sköts till döds av en makedonisk terrorist. Mördaren lynchades på platsen av folkmassan. Länge trodde man att kungen var målet för aktionen och att Barthou bara råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Nu tyder mycket på att tyskarna var bakom attentatet och att Barthou var huvudmålet. Anledningen var att han strävade efter att göra motstånd mot Hitlers upprustningspolitik.
Avgjorde WW II Under det andra världskriget spelade därför spioner av allt att döma en avgörande roll för utgången. Några exempel: Hitlers huvudmål för kriget var att krossa Sovjetunionen/Ryssland och skapa ett stort tyskt imperium som sträckte sig till trakterna av Afghanistan eller något i den stilen. Datum för invasionen var satt till 15 maj 1941. Då skulle tyskarna hinna krossa den röda armén innan vintern kom. Men i slutet av mars 1941 inträffade en kupp i Jugoslavien som störtade den pro-tyska regeringen. Kuppen var delvis organiserad av de brittiska och sovjetiska underrättelsetjänsterna. Detta tvingade Hitler att först krossa Jugoslavien (och Grekland) vilket fick honom att skjuta upp anfallet mot Sovjet i fem veckor till den 22 juni. När den tyska armén närmade sig Moskva i oktober så började det snöa vilket gav ryssarna tid att organisera försvaret av huvudstaden. Samtidigt meddelade den sovjetiske spionen Rickard Sorge i Tokyo att japanerna planerade att anfalla USA, inte Sovjet. Detta fick Stalin att dra tillbaka sin armé i Fjärran Östern och kasta in den mot tyskarna vilket räddade Moskva och förmodligen avgjorde det andra världskriget.
Avgörande i Korea Efter kriget blev USA och Sovjet, de tidigare allierade, fiender av ideologiska skäl. USA hade en stor fördel, de var ensamma om att ha atombomben. Vad amerikanerna inte visste var att NKVD hade lyckats infiltrera Manhattanprojektet, byggandet av atombomben. Vi vet nu att ryssarna hade minst sex agenter i Los Alamos. Av dessa har endast två identifierats, Klaus Fuchs och Ted Hall. En av de viktigaste spionerna var den brittiske dubbelagenten Donald Maclean som arbetade på den brittiska ambassaden i Washington. Han lyckades överföra en mängd viktiga data om atombomben till Moskva. Allt detta gjorde att Sovjet kunde detonera sin första atombomb redan 1949, bara fyra år efter USA. Detta fick stor betydelse under Koreakriget. När kineserna inledde sin offensiv i Korea vintern 1950 –51, och drev tillbaka amerikanerna, så hotade USA att sätta in atombomber mot Kina. Det som förhindrade detta var den sovjetiska atombomben. USA vågade inte använda kärnvapen eftersom motsidan då skulle slå tillbaka med samma medel. Det hade uppstått en terrorbalans. På så sätt kan man säga att atomspionerna faktiskt räddade världsfreden genom sitt förräderi. Historien är aldrig enkel.
Kuppen i Iran Men det var inte bara ryssarna som hade framgångar, även amerikanerna lärde sig hur en slipsten skulle dras. År 1953 organiserade CIA, i samarbete med MI6, en kupp mot den iranska regeringen. I Iran hade en nationalistisk premiärminister, Mohammed Mossadegh, kommit till makten och drivit shahen i exil och hotade att nationalisera oljeindustrin. CIA lyckades muta ett antal militärer som organiserade demonstrationer på gatorna mot Mossadegh och för shahen. Detta ledda till att regeringen störtades och shahen kunde återkomma och styra landet i 25 år till. Bara ett år senare lyckades CIA upprepa succén, den här gången helt på egen hand utan brittisk hjälp, i Guatemala. Där hade en vänstersinnad president, Jacobo Arbenz, kommit till makten och börjat en ganska blygsam jordreform. Detta gillades inte av United Fruit Company som hade goda kontakter med CIA. Bolaget ville behålla sina stora ägor i landet och CIA ställde upp och störtade Arbenz med hjälp av en privat armé och en flod av propaganda. Ett vittne till aktionen var en ung argentinsk läkare, Ernesto Guevara. Han svor på att nästa gång skulle vänstern inte göra samma misstag som Arbenz. Resultatet blev den kubanska revolutionen.
Guevara och Cuba Tack vare Ernesto Guevaras lärdomar från Guatemala lyckades Fidel Castro ta makten på Kuba och, inte minst viktigt, behålla den, trots CIA:s alla försök att bli av med honom (mordförsök, sabotage, propaganda, privata arméer etc). Sovjet utnyttjade Castros framgångar och placerade i hemlighet ut kärnvapenmissiler på Kuba men nu hade CIA tur. De lyckades rekrytera en högt uppsatt ryss, Oleg Penkovskij, som försåg dem med avgörande information. Tack vare detta genombrott lyckades president Kennedy tvinga den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov att dra tillbaka missilerna. Penkovskij avslöjades av KGB och avrättades men freden var räddad. En förrädare hade räddat mänskligheten från den största krisen någonsin. Som sagt, historien är aldrig enkel.
Vietnamkriget Under 1960-talet drog en vänstervåg fram i världen och inte minst i Västeuropa och USA. Den viktigaste anledningen till detta var utan tvekan Vietnamkriget. Tack vare televisionens genombrott så kunde nu människorna se krigets brutalitet på TV-skärmen. Bilderna av massakrer, terrorbombningar och napalmskadade barn chockade världen och vände opinionen mot USA:s krig. Framför allt ungdomen blev upprörd och demonstrerade mot kriget. Här i Sverige kunde demonstrationerna samla 50 000 deltagare, de största i landets historia. För CIA var goda råd dyra. Några av de mer intelligenta tjänstemännen insåg att ungdomens upprorslusta var en realitet som inte skulle försvinna i brådrasket. Det gällde därför att kanalisera ungdomarnas aktivism i en annan riktning. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet uppstod nya proteströrelser, bland annat miljörörelsen (”Gröna vågen”) och kvinnorörelsen (Feminismen). CIA började nu i hemlighet att stödja dessa rörelser finansiellt och genom propaganda. Under miljökonferensen i Stockholm 1972 så genomfördes demonstrationer mot jakten på valar som senare har kunnat spåras till CIA.
Valar och feminism Naturligtvis så struntade CIA fullständigt i valar och feminism, det viktiga var att ungdomarna sysslade med annat än Vietnamkriget. Till viss del var dessa operationer en framgång. Man kunde få miljöorganisationer att protestera mot Sovjets valjakt (men inte Norges eller Japans) och feminister att protestera mot kvinnoförtryck i Sovjet (men inte i Saudiarabien). På senare tid har rörelsen för homosexuellas rättigheter används av USA i propandan mot vissa länder som är motståndare till amerikanska intressen (t ex Iran). Detta är bara några exempel på hur spionorganisationer har spelat en mycket stor roll för varför världen ser ut som den gör. Men många av arkiven är fortfarande stängda. Hur många fler hemligheter skulle avslöjas om de öppnades? Hur mycket skulle vi tvingas skriva om historieböckerna? Det finns ju ingen brist på frågor: Hur många politiker, militärer och journalister lyckades KGB och CIA värva under det kalla kriget? Vilka var de? Mördades president Kennedy av en ensam galning eller var andra krafter inblandade? I så fall, vilka? Osv, osv. Kanske kommer vi en dag att få svaren. Per Bolander Historiker
Hur många fler hemligheter skulle avslöjas om de (arkiven) öppnades?
Vargens öde kan nu var beseglat. I Europa. I alla fall lösspringande vargar. EU-kommissions ordförande Ursula von det Leyen har fått sin gula ponny riven. Och nu har hon gett byråkraterna i Bryssel i uppdrag att se över rovdjurspolitiken. WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson jämför i veckans krönika von der Leyen med Martin Luther, som också reagerade över att någon var inne i hans fårhagen och röjde. Historien är full av makthavare som gjort felbedömningar, konstaterar han. ”Det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva.” ”Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven”, skriver Sven-Arne Thorstensson. ”Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban”, avslutar han.
Ursulas guldgula ponny är död
von der Leyen – kan hon bli Europas nya Martin Luther?
Är Ursula von der Leyen Europas nya Martin Luther? Ja, möjligen kan det verka så. Med lite vilja, tur och medial uppbackning. EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen har nämligen själv nu fått smaka på effekterna av sin egen Europapolitik och det har upprört henne ordentligt. Ty det tillhör ju sällan vanligheterna att politiska beslut på djupet påverkar politikerna själva, där de lever skyddade med höga löner och ett vardagsliv som är både skyddat och tillrättalagt.
Luthers fårhage Men låt oss först backa bandet till 1500-talets Tyskland, där den envise och modige prästen Martin Luther under en längre tid, retat upp sig på hur påven och den katolska kyrkan pungslog Europa med olika påfund, för att bland annat finansiera dåtidens skrytbygge Peterskyrkan i Rom. Avlatsbrev var ett sätt och ett medel som påven Leo X hittat på. Det gick ut på att köpa sig Guds förlåtelse via utfärdade avlatsbrev. Den som syndat kunde via biktfadern gå vidare till en Biskop och sedan få sin synd förlåten via ett sådant tidsbestämt brev. Idén med att sälja syndaförlåtelse visade sig snabbt vara en riktig kassako. Det var bland annat detta som retade upp Luther i sådan grad att han 1517 spikade upp sina teser om korruptionen på kyrkporten i Wittenberg. Tilltaget blev inte bättre efter att han skrivit till kürfursten och framfört, att under min frånvaro, har satan tagit sig in i min fårhage och orsakat förödelse som jag inte kan återställa genom att skriva, utan endast genom min närvaro och mina ord. Luther bannades förstås hårt för sina teser men det blev ändå startskottet för reformationen av den katolska kyrkan och protestantismens början.
Den rätta läran Nu förstår ni kopplingen. Så vi lämnar Luther och går över till Ursula istället. Likt Martin är Ursula väl förtrogen och uppfostrad i den rätta läran. Han inom katolicismen och hon inom 2000-talets liberalkonservativa globalism. Båda levde i systemet helt som förväntat, eftersom man följde tidens strömningar. Men något kom att hända på vägen. Martin kom att se och själv drabbas av själva systemet som fostrat honom. Precis samma sak har nu hänt Ursula. Hennes guldgula lilla ponny har nyligen blivit riven till döds av en fritt springande och EU-skyddad varg. Så nu har Ursula förstått det som Martin gjorde cirka 500 år tidigare. Nämligen att systemet som man skyddat fick oönskade effekter och att det även kan drabba någon nära eller en rent av en själv. Och det är först då som saker börjar hända.
Misslyckade bedömningar Om vi dristar oss till att tänka ett varv till kring detta, mer än femhundra år gamla fenomen. Hur ofta har det inte samma händelsekedja inträffat genom åren. Tydliga problem har uppstått, några har pekat på dem. Men makten har nonchalerat för det drabbar andra och inte tillräckligt nära och inte riktigt konkret. Martin Luther hade inte någon topposition men utifrån den han ändå hade, såg han problemet, han tordes, han var envis och han lyckades. Listan på förblindade ledare som såg, hörde men undvek att ta sans och agera i tid, är lång. Så lång att den inte ryms på en sida. Men misslyckade bedömningar gjorde ju förstås Karl XII, Ludwig den 16:e, Tsaren Nicolaj II, Ceaușescu, Fredrik Reinfeld och Angela Merkel, och de är alla goda exempel på misslyckade samtida bedömningar.
En guldgul ponny Men så tillbaka till Ursula von der Leyen. Hon som levt sitt liv i den högutbildade akademiska världen. Hon är strömlinjeformad, modest och var så pass neutral att man efter diverse vändor kunde utse henne till en tillräckligt välkammad ordförande till EU-kommissionen. Även om hon likt Refat El-Sayed fuskat sig till sin doktorshatt, så är hon en produkt i och av EU-systemet. Ursula har alltså tillskansat sig ett ledarskap som är sanktionerat och därmed vikt åt main stream-konfirmerad EU-politik som hennes liv och vardag. Tills nu. Ty för en vecka sedan så revs hennes guldgula ponny ihjäl av en EU-skyddad varg. Ponnyns brutala död fick Ursula att agera omedelbart. Hon kontaktade sitt parti CDU och bad dem driva frågan om vargens utbredning och skydd i Europa. Själv kommer hon, enligt uppgift att ta egna initiativ inom kommissionen om en översyn angående både antal vargar och deras EU-skydd. Varg är nu uppe på EU-agendan bara för att Ursulas egen guldgula ponny drabbats av den EU-skyddade ulven. Dagen innan var både Ursula och ponnyn inte berörda alls av den växande vargstammen. Om den fick effekter så blev det blott statistik. Men inte nu längre Ursulas egen ponny är död. Så visst är det tydligt med en direkt koppling. Luther förstod det. Han såg konsekvenserna. Nu har Ursula också gjort det. Och jag hoppas, bildligt talat, att många politikers olika ”guldgula små ponnies” runt om i Sverige och Europa blir rivna, så att dessa politruker får direkt insikt om verkligheten när den kommer riktigt nära. Avlatsbrevens tid borde nu vara förbi…. Tur att verkligheten ibland kommer tillräckligt nära de som har klubban. Sven-Arne Thorstensson
Romarna försåg folket med bröd och skådespel. Hunger är dåligt för stabiliteten i ett samhälle. ”Detta beprövade koncept har visat sig fungera utmärkt genom alla tider”, skriver WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson i sin nyårskrönika. Men något har hänt. Makthavarna har tappat makten över skådespelet. Med Internet kom flera nya aktörer. En del med mycket stora resurser. Skådespelet har förändrats. Istället för skapa lugn odlar man nu motsättningar. ”Sanning och måttfullhet har blivit helt omodernt”, skriver Sven-Arne Thorstensson. ”I denna miljö så frodas både charlataner och storytellers.” ”Detta nya skådespel har också fått en helt ny dimension, ett nytt syfte. Från att ha varit ett medel att roa folket, så har det övergått i något helt annat, nämligen att odla motsättningar.”
”Blame game” istället för bröd och skådespel
En värld full av charlataner och storyteller
Att förse folk med ”bröd och skådespel ” har varit viktigt i flera tusen år, det vet vi. Romarna var bra på det. När folket var skapligt mätta och kunde få ett litet skådespel då och då, så höll de sig lugna. Detta beprövade koncept har visat sig fungera utmärkt genom alla tider, då man enkelt insåg att den romerska lösningen var både billigare och lugnare än att tvinga fram lugn och ordning. På romartiden räckte det med hyfsade brödransoner och ett litet gladiatorspel på amfiteatern då och då. Genom tiderna har brödet i stort sett varit det samma. Mättnad är en relativt enkel uppgift att fylla men skådespelet har förstås förändrats över tid. Alla ledande skikt, i alla tider har insett att hunger är dåligt för att bibehålla makt och lugn.
Mer bröd Vid kristendomens intåg i vår del av världen, insåg man att skådespel var viktigt och man smyckade både präster och kyrkor till något som med hjälp av lite ritualer blev till ett skådespel var söndag. Prästernas skådespel var ofta den enda händelsen för vanligt folk om helgerna som var ”politiskt korrekt” på den tiden. Att folkloren spirade här och där kunde man dras med i någon mån, eftersom kristendomens skådespel var det allmänt förhärskande. Och så har det pågått genom århundraden. Med några få undantag har man kunnat hålla folket mätta och skådespelet har utvecklats med tiden. Att få fram ett samordnat och enande budskap skapade lugn, trygghet och i bästa fall tillförsikt inför morgondagen. Ända fram till nittiotalets början hade ”samhället” hyfsad kontroll över skådespelet även om svackor förekom under 60 och 70-talen. Som medicin i svackorna skyfflade man ut mer bröd och med nytt bröd överbryggades svackorna i skådespelet.
”Blame game” det nya Sen hände något med skådespelet. Från att ha varit skapligt homogent med hyfsad samsyn på vad som är rätt och fel i det samhällsstyrda manus som få regissörer fogade till en hyfsad enad bild om en bättre morgondag genom tillväxt. En tillväxt med godare bröd, roligare och intressantare skådespel, så uppstod nu flera nya aktörer. Det nyuppfunna Internet bröt upp de gamla strukturerna och kom att ge allt fler särintressen större utrymme och massorna börjar tvivla på vägen. Vad är egentligen vägen framåt, vad är rätt och vad är fel. Vad är sant och vad är falskt. Som ett naturligt steg i detta började allt fler att omgående anklaga ”de andra” för att ha fel. Fenomenet och viljan att bevisa att den andre har fel blev snabbt större än att själv ha rätt. ”Blame game” växte sig på kort tid större och helt plötsligt så utvecklades själva konflikten till ett nytt växande skådespel. Jakten på sanningen förvandlades. Nu vill alla bevisa att den andre verkligen har fel, och dessutom är fel.
Odlar motsättningar Men som i de allra flesta konflikter så ligger ju själva sanningen inte helt hos varken den ena eller den andra sidan. Sanningen brukar ligga någonstans mitt emellan, med olika övervikter som varierar. Detta nya skådespel har också fått en helt ny dimension, ett nytt syfte. Från att ha varit ett medel att roa folket, så har det övergått i något helt annat, nämligen att odla motsättningar. Det som tidigare roade, bildade och utbildade, bygger nu murar och gräver medvetna raviner. Allt detta har skett sedan nya aktörer med stora resurser klivit in och använder skådespelen till att påverka, manipulera, skuldbelägga och på det viset flytta fokus. Sanning och måttfullhet har blivit helt omodernt. Nu gäller det, precis som innan, att fånga ”folkets intresse”. Skillnaden är nu att man medvetet inte vill ”hålla folket lugna” utan istället är målet att skapa konfliktlinjer. I detta spel är vad som är sanning, ofta helt oväsentlig. Det är egensyften som kommer först. Sanningen är offrad, utsåld och för de som regisserar ofta helt ointressant. Här gäller det att vinna för sina egna syften.
En vinnande ”story” Om du ser dig omkring så finns dessa fenomen överallt. De finns i det politiska arbetet, i informationsmaterial, i handlingsplaner och utvärderingar. De finns i reklam och annonser, i dina vänners flöden, ja i stort sett överallt. För när såg du senast någon tala klarspråk kring något och få kredit för det? När hörde du, å ena sidan och å andra sidan sist? Sällan eller aldrig vill jag påstå. Ty den som dristar sig till att sända ett allt för enkelt och konkret budskap blir oftast angripen från mer än ett håll. Jakten på de enkla och breda sanningarna leder oftast till blodspillan och status quo. Just detta vet kombattanterna. Så konflikterna bedrivs som lågintensiva terrorkrig. I denna miljö så frodas både charlataner och storytellers. Det viktigaste är inte att bringa klarhet. Det viktigaste är att visa på de andras svaghet, och sin egen förträfflighet. Och man använder allt mer raffinerade budskap. Och formulerar dem så att de borrar sig in, i ett försök att skruva på dina värderingar. Det är högst troligen därför man så ofta utformar ”värdegrunder” som en slags hygienspärr, som ofta får dig att må lite illa, och i bästa fall att känna dåligt samvete, över att du är en dålig människa. Då har charlatanerna vunnit över dig och deras story har vunnit. Ty det var längesedan, att ha rätt och få rätt var samma sak. Tänk på det när ni läser detta lilla manus till skådespel. Sven-Arne Thorstensson
”Sanningen är offrad, utsåld och för de som regisserar ofta helt ointressant. Här gäller det att vinna för sina egna syften.”
Det är miljörörelsens klimatagenda som är problemet. Deras överdrifter får politikerna att fatta felaktiga beslut. Först river man ner energiförsörjningen, och sedan ger man sig på vår matproduktion. Om du inte har värme och ljus, och inte har något att äta, då blir tillvaron omöjlig. Det kommer att bli väldigt svårt att vara människa på den här planeten. Vi prioriterar helt fel när det gäller miljön. Vi satsar enorma resurser på åtgärder som i praktiken inte har någon effekt ens på klimatet. Det är med andra ord ett enormt resursslöseri med skattepengar. Sverige har förbundit sig att betala enorma summor till FNs klimatfond. Det är pengar vi istället skulle behöva för att bygga upp ett elsystem som fungerar även när det inte blåser. Man undrar om miljörörelsen vill krossa den civilisation som vi har skapat. Varför, kan man fråga sig. Handlar det verkligen om miljön? Handlar det ens om klimatet? Efter mötet i Egypten kan man undra om det i själva verket bara handlar om pengar. Och makt.
Regionen räknar globalt
Är vi för många människor på Jorden? De flesta tycks ha glömt Hans Roslings budskap att om folk får det bättre, så skaffar de färre barn, och då kommer det här att lösa sig. På den väg man är inne på nu, så kommer fattigdom och nöd att öka istället. Det motverkar de mål man vill uppnå. När fattigdomen ökar minskar förmågan att förbättra miljön och tänka på klimatet. Då ökar användningen av olja och kol. Det är oerhört märkligt att Västra Götalandsregionen baserar sina klimatbudgetar på konstruerade beräkningar som inte har med verkligheten att göra. Det är skandalöst att man driver igenom politiska beslut baserade på kalkyler som inte stämmer, kalkyler som påverkar upphandling av livsmedel och vad barn och åldringar får att äta. Den enda förklaring vi har fått är att kolinlagringen räknas globalt. Men inte hur detta går till. Att inte räkna med den kolinlagring som faktiskt sker inom jordbruket genom fotosyntesen, vilseleder folk att tro att jordbruket är ett större problem än vad det i verkligheten är. Man betraktar mat som en förorening. Men mat är bundet kol. Hur detta bundna kol övergår i gasform, och sedan hamnar i atmosfären, har man inte tänkt över ordentligt.
Skrämmer barn
Man lurar barn och ungdomar att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött. Och detta sker på helt felaktiga grunder. Det är katastrofalt illa att man skrämmer upp barn och ungdomar så att de tror att de inte har någon framtid. Förskrivningen av psykofarmaka bland barn och unga har ökat kraftigt. Man ger barn och ungdomar ångest helt i onödan. Koldioxid är ingen förorening, inget miljögift. Koldioxid är i själva verket livets gas för alla växter så som syret är för oss! Utan koldioxid i atmosfären skulle vi inte ha något liv på Jorden. Växterna behöver koldioxid för att bygga kolhydrater genom fotosyntesen. Koldioxid och vatten blir med hjälp av solens energi kolhydrater som är bundet kol, dessutom är det denna process som förser oss med vårt syre. Miljörörelsen tror sig ha tolkningsföreträde. Att jordbruket lagrar kol vill man inte prata om. Jordbruket lagrar stora mängder kol genom sin odling av olika grödor. Och det är detta kol som Västra Götalandsregionen inte vill att vi ska räkna med, när klimatbudgetarna för regionen beräknas. Om vi fortsätter så här, så kommer vi att förstöra den livsmedelsproduktion vi har. Och sedan sitter vi där utan mat. De antika kulturerna Grekland och Rom gick under därför att man förstörde sin egen matproduktion. De blev beroende av import av mat utifrån. Koldioxiden i atmosfären är inte, som vissa vill göra gällande, bara av ondo utan den är en förutsättning för att vi skall kunna producera mat för att mätta en ökande befolkning. Det man håller på med nu riskerar att leda till en katastrof för mänskligheten. Börje Berntsson
”Man lurar barn och ungdomar att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött.”
Snön lyser vit på taken. Endast Sven-Arne Thorstensson är vaken. Med en parafras på den kända dikten Tomten häcklar WESTSIDANs krönikör våra makthavare för haveriet i energipolitiken. ”Ingen fattar just nu hur de tänker. Ty i mörker, de Sverige nu sänker.” ”Håll till godo med lite ”Energikris-Tomte-satir”, skriver Sven-Arne Thorstensson.
”I mörker de Sverige nu sänker”
Energikris-Tomte-satir
Förvinternattens köld är hård Vindkraften går ej att trimma Elpriset knäcker snart varje gård Kris i vår elfte timma
Bonden han tänker ”Det var ju faan. Ryssen han strypte naturgaskran I fönstret, nu slocknar staken Regeringen den verkar naken.
Kristersson slö bak sin ämbetsdörr. För svag, för att kunna driva? Funderar som många gånger förr Rädd för att på tår börja kliva..
Industrier de slocknar och vet ej hur. Kunna betala faktura sur. Löften man nu förvandla I stället för att kraftfullt handla.
Priserna rusar, effektbrist slår Med elen man spelat rolletten Bagaren inte till ugn nu går Vars bröd som dig skulle mätta. Så illa det skötte ju detta…
Effekter blir många och inom kort Företags-andor de tynar bort… Fabrikerna står nu helt tysta Om ansvaret borde vi nysta
Gick ifrån kärnkraftens säkra ljus Stängde och satte upp låsen Vinden nu tystnat runt alla hus Drömmen om vindsnurror blev till grus De rödgröna tänkte med baken… och nu är det du som blir naken.
Bolund som satt där med pisk och töm Han visste ej bättre uti sin dröm. Makten han suktade över Men han begrep ej vad landet behöver Och vänner han hade med klöver……
Solen når nu ej till solcellsdörr Skuggan råder där inne, Bedömningen sprack – inget är som förr Tänk att de tappar sitt sinne.
Står nu så tätt intill Uffes dörr. Hur är det ställt? Det är ej som förr. Det är nu vi ska lyssna så noga. Med internopinionen han knoga.
Vidare går vi till Annies port Det var hon som all kärnkraften städa bort. Hållbart det ropas bland bladen. Och om detta det jublas i staden.
Vi oroas över hur landet mår Vi ser ju vart hän det leder Tycka som staden blott du får Du ska rätta dig dess seder.
Åsiktslikheten, helt uppenbart Politisk korrekthet har stulit fart. Ledare som mycket låter Tystas och kommer ej åter…
I september förkunnades valets dom Nu elräkningsbetalaren börs är tom Moms på skatten och mer ska tillbaka Vi har nu ej mer att försaka
De rödgröna gläds nu och Twittra om, månget skadeglatt sinne, Varför de åkt ut, har de ej aning om Det fattas i deras sinne.
Men genom en Sifo på nyhetswebb växer nu snabbt deras stora näbb Missnöjet, på dem, undan stänker. Ingen fattar just nu hur de tänker
Ty i mörker, de Sverige nu sänker.
Sven-Arne Thorstensson
”Moms på skatten och mer ska tillbaka – Vi har nu ej mer att försaka”
Westsidan 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.