Landsbygd

Landsbygden påverkas av beslut som bygger på tankar, idéer och föreställningar i vår tid. Äganderätten naggas i kanten under förevändning att man ska skydda den biologiska mångfalden. Mycket tyder på att hoten som målas upp är överdrivna. Läs Westsidans granskning av tillgängliga fakta bakom påståenden om pågående massutrotning.

WWF uppmanar i stort uppslagna kampanjer folk att skänka pengar för att ”stoppa utrotningen”. Det är dock svårt att hitta stöd i fakta för ett pågående massutdöende.

Stora överdrifter i debatten

Inget stöd i fakta för påståenden om massutdöende

Överdrifter präglar debatten om biologisk mångfald. Det finns inget stöd i fakta för att vi befinner oss i ett massutdöende. Ändå påverkas våra beslutsfattare av larmrapporterna.

Jorden kommer att gå under. Allt liv kommer att dö ut. Och det är människans fel.
Detta är saker man allt oftare får höra.
Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning, hävdar både journalister och företrädare för olika miljöorganisationer.
Det handlar alltså om biologisk mångfald. Ett begrepp som blivit allt vanligare sedan miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Två konventioner skrevs under av 153 stater. Klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Det har gått 27 år sedan dess. Man kan ju tycka att det är ett klent resultat av dessa konventioner, om vi nu befinner oss mitt i ett massutdöende.
Ett av de länder som tog dessa konventioner på stort allvar var Sverige. Vi beslöt oss därför att kolla med Artdatabanken, som finns på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som är ansvarig för den så kallade rödlistan. Vi ville se hur det ser ut i verkligheten.

”Nationellt utrotade”
Rödlistan är en lista över utrotningshotade växter och djur. I rödlistan är alla arter indelade i olika grupper, beroende på hur hotade de är.
Det finns en särskild grupp för nationellt utrotade djur. Om vi befinner oss mitt i ett massutdöende, då borde antalet arter i den kategorin öka.
Svaret vi fick från Artdatabanken visar att det är tvärt om. Kategorin nationellt utdöda minskar.
Faktum är att forskarna har dålig koll på hur många arter det finns på jorden. De har också dålig koll på hur många arter som dött ut.
Enligt Artdatabanken finns 202 arter registrerade i kategorin nationellt utdöda. Detta är enligt den rådande rödlistan. Och siffran är från 2015.
År 2000 registrerades 258 arter i kategorin nationellt utdöda. År 2005 var det 219, och 224 år 2010.
Man kan alltså inte säga att kategorin nationellt utdöda ökar. Istället minskar den. Artdatabanken säger i en kommentar att detta främst beror på att det är svårt att bedöma när en art är definitivt försvunnen från landet.
Att siffrorna går lite upp och ner, beror på ökad kunskap, förklarar Artdatabanken.

Naturskyddsföreningen hävdar att krisen för den biologiska mångfalden är ett hot mot mänskligheten.

Gul snäppfluga
Vad är det då för arter som betecknas som nationellt utrotade? När vi tittar på några exempel bland de utdöda hittar vi gul snäppfluga. Det finns en observation från 1842 i Göteborgstrakten. Och en observation från 1855, då man såg flera exemplar. Sedan 1855 finns ingen observation. Flugan finns dock bl. a. i Italien och Frankrike.
Etthundrafyrtiofem år (145 år) efter den senaste observationen beslutar någon att den gula snäppflugan ska föras upp på listan över utrotade arter i Sverige.
Elegant rödrock (Ampedus elegantulus) är enparasit som lever av död ved. Larven eller skalbaggen har påträffats en gång, 1889, nära Ringsjön i Skåne.
”Om arten skulle återfinnas på någon plats i landet bör alla åtgärder för att gynna den genomföras.  Bildandet av naturreservat kan då behövas, liksom åtgärder för att artificiellt tillskapa passande yngelplatser”, skriver Artdatabanken. (Artfakta.se)
Intressant kan också vara att nämna Svart stork (Ciconia nigra) som betecknas som nationellt utdöd trots att den ofta syns i landet. Antal observationer: Öland; 2 252, Skåne; 1 126, Västergötland; 764, Uppland; 479, Gotland; 257, Närke; 208, Småland; 182, Södermanland; 156, Halland; 148, och så vidare.
Siffrorna är från 2015 då rödlistan uppdaterades senast.
”Arten observeras årligen i ett varierande antal”, skriver Artdatabanken.
Varför betecknas den då som utrotad? Det beror på reglerna. En fågelart betecknas som utrotad om det inte finns några verifierade häckningar. Och den har tidigare häckat sparsamt i södra och mellersta Sverige. Verifierade häckningsfynd har inte noterats sedan 1950-talet. (Närke) Fågeln häckar i Balticum, upp till Finska viken.

WWF försöker skrämma oss med bilder av det här slaget.

FN-plattform
Efter att ha läst det här känns det ju inte som om jorden omedelbart håller på att gå under. Eller att allt liv håller på att dö ut. Ändå hör vi detta ständigt i medierna.
Sveriges Television, SVT, och Sverige Radio publicerar ofta uppgifter om detta, eller att vi står inför en massutrotning.
I ett program i P1, möjligen Filosofiska rummet, hör man hur en kvinna plötsligt skriker; ”Vi står inför den största massutrotningen i jordens historia.”
Efter att ha tagit del av fakta från Artdatabanken ställde vi oss frågan var dessa uppgifter kommer ifrån.
En del medier hänvisar till FN:s plattform för biologisk mångfald, IPBES. (Intergovernmental platform for biodiversity and ecosystem services.) De kom med en rapport i maj 2019 där man hävdar att en halv till en miljon arter riskerar att utrotas.
Tidningen Sveriges Natur skrev efter det att FN nu bekräftar att vi befinner oss i en ny massutrotning av arter.
”Upp till en miljon arter hotas av utrotning på grund av mänskliga aktiviteter”, heter det. Och längre ner i texten står det; ”Enligt rapporten riskerar en halv till en miljon av dagens drygt åtta miljoner arter att utrotas.”
Sveriges Natur skriver vidare att flera av studiens experter anser att den sjätte massutrotningen av jordens arter redan har inletts.
Klent resultat av konventionen från Rio således.

Men det finns en lösning enligt WWF…

”Stoppa utrotningen – bli fadder”
Uppgifterna kommer alltså delvis från FN. Men de kommer också från miljöorganisationer som WWF, Världsnaturfonden, och den nybildade Extinction rebellion. Men Greenpeace och Naturskyddsföreningen deltar också i kampanjerna.
Det framgår av de flesta av organisationernas hemsidor att larmen är ett sätt att tjäna pengar. WWF:s hemsida skriver så här:
Stoppa utrotningen. En miljon arter riskerar att försvinna. När den biologiska mångfalden minskar, rubbas balansen i ekosystemen, fortsätter man.
”Utan fungerande natur kollapsar vår matförsörjning och ekonomi”, heter det vidare.
Vi är alltså på väg mot en katastrof, förkunnar man i vit text på en svart botten, och vi måste agera nu!
Sedan blir hemsidan plötsligt ljusare, och så skriver WWF: Tillsammans är vi lösningen. ”Vi ska rädda livet på planeten.” Bli fadder, uppmanar WWF. ”HJÄLP OSS ATT STOPPA UTROTNINGEN.”
Sedan får man välja månadsbelopp själv. Hundra kronor, tvåhundra kronor eller trehundra kronor.

Man får välja själv om man vill skänka 100, 200 eller 300 kronor.

”28 000 arter hotas”
Det märkliga är att när man kollar detta med den internationella rödlistan, som förs av IUCN, International Union for Conservation of Nature, så hävdar de att det är 28 000 arter som hotas. Inte en halv miljon, som blev till en miljon i händerna på alarmister.
En del av dessa 28 000 är dessutom bara regionalt hotade, ungefär som den svarta storken i Sverige.
https://www.iucnredlist.org/
Vad ska man dra för slutsatser av detta? En skulle kunna vara att hoten överdrivs. Frågan är i vilket syfte.
Budskapen om hoten mot den biologiska mångfalden sprids i medierna och påverkar våra beslutsfattare.
I en kommunal handling stod det för en tid sedan att 3 000 arter om året, de senaste 20 åren, har försvunnit från jordens yta. En sökning visade att källan av allt att döma var Naturskyddsföreningen.
Det skulle alltså betyda att 60 000 arter dött ut de senaste 20 åren.
Det är svårt att hitta stöd för en sådan siffra i några faktabaserade källor.
I Sverige finns det enligt Artdatabanken cirka 60 000 arter av växter, djur och svampar. Av dessa är omkring 5 000 arter rödlistade. Det är i Sverige.
Biologer Westsidan talat med säger att antalet arter som dött ut i själva verket har minskat. Den norske biologen och forskaren Mårten Jödal hävdar exempelvis att det bara är en eller två arter per år som dött ut. Och att det sammanlagt handlar om 860 arter sedan år 1500.

Nya arter uppstår
Men den stora frågan är varför det i den offentliga debatten aldrig pratas om att det uppstår nya arter. Flera experter Westsidan pratat med hävdar att det hela tiden uppstår nya arter och att den biologiska mångfalden i själva verket ökar.
WWF rapporterar faktiskt positiva nyheter också. Nyligen rapporterade WWF att forskarna bara det senaste året hittat 157 nya arter ”i den biologiskt rika Mekongregionen”. Tre av de nya arterna var däggdjur.
Intressant kan också vara att WWF genast ville freda de nya arterna.
Flera miljöorganisationer försöker koppla ihop biologisk mångfald med klimatfrågan. Arter dör ut för att människan påverkar klimatet, hävdar man. Det finns inget vetenskapligt bevis för att klimatförändringar orsakade av människan skulle ha orsakat att någon art dött ut, hävdar biologen Mårten Jödal.
Charles Darwin lärde oss att arter hela tiden utvecklas. Inget är statiskt. Naturen är i ständig förändring. En del av förklaringen till alarmismen kan vara att debatten först av personer som är starkt fokuserade på att bevara.

Bilden visar massutdöenden, men också hur den biologiska mångfalden hela tiden ökar.

Utdöende ökar inte
En annan förklaring är hur systemet för rödlistning är utformat. (Se särskilt avsnitt nedan)
Så här skriver Artdatabanken på SLU:
”Rödlistning i Sverige följer det system som har utvecklats av den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, för att utvärdera och bedöma tillståndet för arter i naturen.”
Ardatabanken skriver vidare att rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar. Men den har ingen juridisk status.
När vi ringer Artdatabanken kan de först inte svara på hur många arter som redan är utrotade. Inte heller om det är en grupp som ökar i antal.
Karin Ahrné arbetar på Artdatabanken.
– De flesta förändringar på rödlistan beror på att vi får ökad kunskap om arter. Jag jobbar med fjärilar själv, så jag har bäst koll på dom, säger Karin Ahrné.
Hon berättar i alla fall att det inte är så många arter i kategorin nationellt utdöda.
– Generellt är det inte så många arter i den kategorin, säger hon och förklarar sedan:
– Det är inte den kategorin vi sätter mest fokus på.
Jag frågar om nya arter som uppstår. Men det kan hon inte svara på.
– Det hör egentligen inte till rödlistan. Men vi har en databank över antalet arter, säger Karin Ahrné.
Skillnaden mellan arter som dör ut, och nya arter som upptäcks, finns heller inte registrerad.
– Det är inget som bedöms i rödlistan.
Det sker hela tiden förändringar. Evolutionen går långsamt, förklarar hon.
– Artbildning kan ske genom att arter blir isolerade från varandra.
– Arter har alltid bildats och försvunnit, men det sker i snabbare takt nu, förklarar hon.
Westsidan (2019-11-24)

Skänker vi bara pengar till WWF och de andra organisationerna, så ordnar dom så att de hotade arterna överlever, ekosystemen inte kollapsar och att vi därmed inte går under.

FAKTA och BAKGRUND

Den rödlista vi har nu är från 2015. Det är den fjärde i ordningen. Rödlistan uppdateras vart femte år. Det kommer alltså en ny nästa år.
Arbetet började år 2000. Den svenska rödlistan följer de kriterier som Internationella naturvårdsunionen, IUCN, fastställt.
Rödlistan upprättas av Artdatabanken, som har tillgång till ett hundratal experter för bedömningen. Dessa är indelade i 14 olika specialistgrupper.
Artdatabankens rödlista bygger på insamlade observationer. Dessa kommer från experter, museer, forskning och frivilliga rapportörer.  Alla arter delas in i olika kategorier.
Listan från 2015 innehåller data om cirka 22 000 arter. Av dessa bedöms 4 273 vara rödlistade i olika kategorier. Allt från nära-att-bli-hotad, till regionalt utrotade etc Så här skriver Artdatabanken själv om sina uppgifter:
”Rödlistan är en prognos för risken att enskilda arter dör ut i Sverige. Den listar arter som har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Rödlistan kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd.”
”…analyserna syftar till att kvantifiera utdöenderisken.”
”Den är ett hjälpmedel för att kunna göra naturvårdsprioriteringar, men den har ingen juridisk status.”
Rödlistan tas fram av Artdatabanken som är knuten till SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och den fastställs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Rödlistan delas in i olika kategorier.
Nationellt utdöd (RE)
Akut hotad (CR)
Starkt hotad (EN)
Sårbar (VU)
Nära hotad (NT)

Kategorierna CR, EN och VU betraktas som hotade. Utöver detta finns kategorier för ej bedömd (NE), ej tillämplig (NA).
Arter som inte uppfyller några kriterier klassas som livskraftig. (LC)

IUCN:s rödlistningskriterier

Även kategorin nära hotad (NT) ingår i rödlistade arter. För att klassas som nära hotad räcker det med en populationsminskning under tio år eller tre generationer på 15 procent. För akut hotad (CR) krävs det 80 procent.
Även om en arts utbredningsområde minskar, fragmenteras eller fluktuerar, kan arten hamna på rödlistan. Arealen avgör CR, EN, VU eller NT.
Övriga kriterier är om antalet reproduktiva individer minskar, eller arealen populationen befinner sig på minskar. En analys över risken för utdöende kan också leda till rödlistning, där en bedömd risk på fem procent på 100 år kan räcka för kategori NT.

FAKTA
Nationellt utrotade:
2000: 258
2005: 219
2010: 224
2015: 202

”Det pågår en massutrotning av liv på jorden, och klimatet närmar sig kollaps. Även mänsklighetens existens är hotad.”


Extinction rebellion
 är en radikal miljörörelse som kopplar ihop klimat och biologisk mångfald, och menar att politikerna är för passiva. Man försöker påverka genom aktioner och civil olydnad av olika slag. Man vill att regeringen ska utlysa nödläge för klimatet och jordens arter, och kräver att regeringarna agerar omedelbart. Klimatutsläppen ska ner till noll år 2025. (Källa: Extinction rebellion)

Källor:
Ardatabanken, IUCN, WWF, Naturskyddsföreningen, IPBES
Miljömytene av Mårten Jödal

Veckans krönika

”Det stora klimathotet idag består inte av koldioxid, utan av växande klyftor och groende förakt”, skriver Sven-Arne Thorstensson i veckans krönika.”De som anser sig ha rätt tankar, har redan förskansat sig med tillräcklig makt för att kunna isolera de som inte har det. Den makten har förpassat dem in i en farlig bubbla som de inte ens märker själva. De har skaffat sig positionen att ha patent på själva sanningen.

Klimatet som redan
får människorna
att starta krig

Vart vi är på väg, vet ju ingen av oss, men många är övertygade om att stora förändringar kommer ske och att vi behöver anpassa oss och förändra våra livsmönster och kanske även någon grundläggande värdering.
När något nytt, och stort står inför dörren, så är det inte så konstigt att var och en, både funderar och värderar. Att välja en ny väg är att skruva på sin tanke, inte lite, utan troligen ganska mycket. Ja, då känns det förstås ganska obekvämt.
Dessutom har du ju inte valt det nya själv. Det är någon annan som valt åt dig. Till och med någon nån annan stans, som du inte ens känner.
Det du är van vid känns tryggt. Tryggheten i vardagen och livet är en av de viktigaste hörnstenarna för varje individ, det vet vi sedan länge. Ruckas tryggheten, uppstår obehag om vart du är på väg, speciellt om ingen stakat ut framtiden så att du förstår den.
Hur har det blivit så här då, undrar ju förstås de flesta som tänker ett varv till.

”Så mycket fel”
Några förklarar det med att vi gjort så mycket fel under längre tid och att nu är det minsann dags att göra något åt det.
Andra säger att förändringarna kommit så snabbt så att ingen kunnat förstå omfattningen och NU, nu måsta alla både förstå och agera bums.
Själv står du där och inte riktigt ser det andra ser. Eller förstår vad andra ser som uppenbart.
Det är nu som du kommer ta ställning, din egen. Den bygger du på det som förstås känns bäst. Inte vad andra, som du inte ens känner, säger är bäst. Ditt ställningstagande bygger du kring den värld som du känner, lyssnar och diskuterar med dina vänner om. Den som bekräftar dina tvivel eller din övertygelse får dig att åter känna den där tryggheten som höll på att gå förlorad.
Om man ser tillbaka lite i tiden, så levde i stort sett alla med ett stort hopp om morgondagen. Det blir lite bättre sen. Och efter det ännu bättre. Vi har lärt oss att det kallas tillväxt. Tillväxt i ekonomin, tillväxt i livskvalité och ett bättre liv framgent, helt enkelt.

”Tillväxt gynnar allt färre”
Har nu den trenden brutits kan man undra? Jag vill påstå att den har det. Den så kallade tillväxten gynnar numera allt färre, och är mer och mer anpassad till dem som tänker rätt. Ty tänker du rätt så kommer tillväxten av sig självt via bekräftelsen från de som tänker på samma sätt, och det gynnar dem även ekonomiskt.

Just där har det blivit en slags rundgång i systemet. De som anser sig ha rätt tankar, har redan förskansat sig med tillräcklig makt för att kunna isolera de som inte har det. Den makten har förpassat dem in i en farlig bubbla som de inte ens märker själva. De har skaffat sig positionen att ha patent på själva sanningen.
När de, som nu sitter på, vad de själva anser vara samhällets eget facit så blir automatiskt numera minsta lilla avvikelse fel. Ty numera måste det allra mesta, vara exakt rätt. Ungefär har blivit både fel, fult och tämligen omodernt.

”Små avvikelser blir hot”
Så nu, helt plötsligt blir små avvikelser i åsikt ett hot. Är avvikelsen lite större, i ett för facitmänniskorna känsligt ämne. Ja då blir det per automatik, populism. Om sedan någon med bestämdhet ifrågasätter bubblans innehåll, då blir man rökt för tid och evighet.
”Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra” så låter ett gammalt bibelcitat och det är väl i visst mått bra. Men bubblans folk dömer tusentals människor varje dag, till ett liv med sämre egen trygghet.  Och nu menar jag inte den tryggheten som gör att du känner dig trygg och säker på stan en fredagskväll, utan tryggheten till att du duger som du är, bara du försöker och bjuder till och att morgondagen kanske kan bli lite bättre.
Det stora klimathotet idag består inte av koldioxid, utan av växande klyftor och ett groende förakt.

Krigets förlorare
Hela det moderna samhället ligger i ett slags pågående inbördeskrig mellan olika fronter. Mellan gott och ont, mellan helt rätt och helt fel.
Krigets förlorare är de svagaste, de som inte klarar skolan fast de försöker, de som sliter varje dag med små medel för att få livet att gå ihop, de som vill men inte kan. De som förlorat hoppet om att imorgon blir bättre än idag.
Det vill säga, alla de som inte har förmågan att ta till sig den världsbild som bubblan format som vår gemensamma framtid.
Här kan vi tala om en tydlig och allvarlig klimatkris. Inuti bubblan har de fina åsikterna samlats och de visar allt oftare sin egen avsky mot det simpla utanför. De utanför tittar in och ser lika oförstående ut hur de klarar sig där inne. Förståelsen har försvunnit och avvikelserna är numera det enda som förenar. Det vill säga att har ett tydligt behov av att bekräfta sin egen teori med att bevisa att den andre har fel.
Det ungefär som för en nyanländ till Billingsfors. Att förstå hur man klarar av sulfitlukten. Men om man stannar kvar en dag eller så, ja då förstår man att man kan vänja sig och att livet kan fungera, till och med i Billingsfors.
Sven-Arne Thorstensson

Debatt


”Fantastiska världsrekord i stora världssporter kan bara slås med stenhårt arbete och en balanserad kost anpassad för oss omnivorer där kött är en naturlig del”, skriver LRF:s Robert Larsson.
Ett lysande exempel på detta är Mondo Duplantis. Hans världsrekord i stavhopp har väckt stor uppmärksamhet. I en intervju i Aftonbladet berättar han om hemligheten bakom framgångarna. Han har lagt om kost och äter nyttigare.
”Men du är inte vegetarian”, säger reportern.
”Nej, jag har alltid ätit kött och det kommer jag fortsätta med”, svarar Mondo Duplantis.

”Sverige måste bidra mer”

Stor potential öka matproduktionen

IPCC:s rapport visar att länder som Sverige måste bidra mer till ökad livsmedelsproduktion.
Sverige har bara åtta procent odlad mark och lika mycket är mark som endast kan användas som betesmark om vi vill använda den till matproduktion.
Betesbaserad köttproduktion i Sverige leder inte till utsläpp av växthusgaser på grund av landförändringar och avskogning. Med mular hävdad betesmark i Sverige är å andra sidan positivt för kolinnehållet i jorden, bevarande av den naturliga mångfalden, ökad albedoeffekt och ekosystem.

Smart markanvändning
Globalt går 70 procent av världens färskvatten till bevattning i jordbruket. I Sverige finns å andra sidan liten konkurrens mellan användningen av vatten för jordbruksändamål och andra ändamål.
Svensk boskapsproduktion som använder vatten, gräs och betesmarker i skogsbygder är därför speciella fördelar vi har att förstärka.
Vi efterlyser nu mer övergripande tänkande inom politiken.
Smart markanvändning är inte bara viktig för minskning av växthusgaser och ökad livsmedelsproduktion. Stora mängder biomassa behövs också när biologiska resurser ska ersätta fossil energi och råmaterial.

Djuren viktiga
Sverige kan svara på FNs klimatpanels rapport genom att utveckla en bättre integrerad politik, lägga mer tonvikt på utvecklingen av produktionen på såväl åkermark, betesmark som skogsmark och satsa på grunden för ökad produktion av livsmedel och biomassa i Sverige.
Djuren är viktiga för den biologiska mångfalden. Jorden får en förbättrad mullhalt från djurens gödsel. Dessutom gör djurproduktion ekologisk odling möjlig eftersom sådan inte får använda handelsgödsel. Gödsel används också till att producera grödor till de växtbaserade produkter, i alla fall de som produceras i Sverige.
I Sverige har vi mycket mark och det finns ingen konkurrens mellan växtbaserat och animalier. Däremot samverkar systemen, där växtrester och biprodukter blir foder, och gödsel från djuren används för att odla vegetabilier.
Robert Larsson

VATTEN

Riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), bevakar att samhällsnyttan kommer med i den nationella planen.
Småskalig vattenkraft:

”Vi måste få med det i planen”

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig

Småskalig vattenkraft är samhällsnyttig. Vi måste få med det i den nationella planen, säger Rickard Nordin(C), som har en nyckelroll i arbetet med att få myndigheterna att böja sig för den politiska viljan.

– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger riksdagsledamoten Rickard Nordin(C), som är medveten om den oro som myndigheternas agerande skapat bland ägare till småskalig vattenkraft. Och han håller med om att myndigheterna hittills inte tillämpat lagen som det var tänkt.
För en tid sedan hölls ett seminarium i riksdagen om småskalig vattenkraft. Huvudfrågan var hur den politiska viljan ska få genomslag på våra myndigheter. Och hur den nya lagen tolkas.
Riksdagsledamoten Rickard Nordin deltog i seminariet. Han är medveten om den oro som många kraftverksägare känner. Eftersom han är ensam kvar i energiöverenskommelsen med regeringen, sedan moderaterna och kristdemokraterna hoppat av, så är Rickard Nordin en nyckelperson. Det är han som nu för samtalen med regeringen.
– Vi behöver se till så den nationella planen blir rätt, säger Rickard Nordin.

Samhällsnyttig
– Att ändra lagen tror jag inte många är med på. Det skulle innebära en ny utredning, och en ny behandling i riksdagen, och det skulle ta flera år.
Det som har gått snett och som politiken nu måste bevaka är framför allt att även den småskaliga vattenkraften ska betraktas som samhällsnyttig verksamhet. Och det måste politiken göra genom att se till så det kommer med i den nationella planen.
– Att få med att den småskaliga vattenkraften är samhällsnyttig verksamhet, säger Rickard Nordin.
En annan fråga som det finns indikationer på att myndigheterna inte tagit till sig är taket på 1,5 TWh som riksdagen beslutade om.  Där måste politiken bevaka att myndigheterna inte försöker hitta sätt att kringgå det. Det gäller exempelvis Natura 2000-områden.
– Att riktvärdet, taket på 1,5 TWh ska inkludera Natura 2000 områden, säger Rickard Nordin.

”Borde avvakta”
Det finns färska exempel på att länsstyrelser försöker påskynda ärenden och att man vill få fram beslut som innebär att man inte behöver räkna med produktionsbortfallet från några kraftverk i den nationella planen. Det gäller exempelvis Torp kraftverk i Munkedals kommun.
– Det är naturligtvis allvarligt om länsstyrelsen inte tar hänsyn till den nationell planen, säger Rickard Nordin, som menar att man borde avvakta tills den nationella planen är beslutad.
– Fram till dess borde länsstyrelserna lugna sig.
Intrycket är att några länsstyrelser istället påskyndar ett antal ärenden.
– Där borde regeringen be länsstyrelserna att ta det lugnt.
Det viktiga nu är att regeringen beslutar om den nationella planen.
– Och att den blir bra, säger Rickard Nordin.

Alla undantag
Det viktiga med riksdagens beslut var att myndigheterna ska ta tillvara alla möjligheter till undantag, och att omprövningarna enligt den nationella planen inte får leda till massutrivningar.
– Det är det jag jobbar för stenhårt, säger Rickard Nordin, som anser att myndigheterna behöver bli bättre på att leva upp till den nya lagstiftningen.
– Än så länge tycker jag inte att man har tillämpat lagen som det var tänkt.
Rickard Nordin tror dock inte att det är mycket riksdagen kan göra i det här läget.
– Riksdagen kan inte göra speciellt mycket. Nu är det på regeringsnivå.
Han tror precis som många andra bedömare att Havs- och vattenmyndighetens arbete med nya författningar och vägledningar kommer att få stor betydelse för hur det kommer att gå.
– Ja, de kommer att spela en stor roll.

”Ledningsproblem”
Rickard Nordin är medveten om att oron är stor bland många ägare till småskalig vattenkraft.
– Det finns mycket oro kvar, säger han.
Han kommer att följa upp myndigheternas arbete med de uppdrag de fått av regeringen.
– Vi har gett ett antal uppdrag. Att de ska se över sina riktlinjer.
– Om HaV inte utför det som riksdag och regeringen ger dom i uppdrag att göra, då har vi ett ledningsproblem, och då är det en fråga för regeringen.
– Det jag kan göra är att fortsätta pressa på i förhandlingarna med regeringen, säger Rickard Nordin.
Han är bekymrad över att kristdemokraterna och moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen. Det innebär att han nu är ensam i samtalen med regeringen. Han tror dock inte att det är läge för att ändra lagen redan nu.
Göran Åhrén

Nyheter

En intressant intressekonflikt har uppstått kring Torp kraftverk i Munkedals kommun. Olika samhällsintressen kolliderar när länsstyrelsen vill riva kraftverket. Kärnsjön uppströms är vattentäkt för Lysekils kommun. Göteborgs stift äger kraftverket som producerar 3 miljoner kilowatt ren förnyelsebar el och ger inkomster till kyrkan. I andra vågskålen ligger sportfiskets intresse av att fler laxar kan ta sig längre upp i Örekilsälven.

Staten vill riva Torp kraftverk

Flera olika samhällsintressen kolliderar

Länsstyrelsen vill riva Torp kraftverk. En rivning påverkar Kärnsjön, vattentäkt för Lysekils kommun. Olika samhällsintressen kolliderar på ett intressant sätt. En fråga är om sportfisket väger tyngre här än säker tillgång på rent dricksvatten.

All vattenkraft ska omprövas. Enligt en nationell plan. Örekilsälven, som rinner genom Dalsland och Bohuslän, är ett av de första vattendragen att prövas enligt den nationella planen. Diskussionen om dammar och kraftverk är därför redan igång.
Länsstyrelsen vill alltså riva Torp kraftverk i Munkedals kommun. Men en rivning skulle påverka Kärnsjön, som är vattentäkt för Lysekils kommun. Därför måste man bygga ett nytt dämme några hundra meter längre upp.
Vinsten för sportfiskeintressen är några hundra meter strömmande vatten. Motstående intressen är kraftverkets elproduktion på 3 miljoner KW, och Lysekils kommuns intresse av stabil tillgång på rent dricksvatten.
Kostnaden är beräknad till cirka 15 miljoner. Och då är inte ersättningen till kraftverkets ägare inberäknad.

Krav på lönsamhet
Ägare till Torp kraftverk är Göteborgs stift.
– Vi får göra en utvärdering när vi har förslagen på bordet. Vi har ju kravet på oss att det här ska drivas marknadsmässigt, säger Lars-Erik Hallin, egendomsförvaltare på Göteborgs stift.
Det innebär att om kostnaderna för åtgärder blir för höga, så verksamheten inte längre är lönsam, då kan Göteborgs stift inte driva verksamheten vidare.
Lars-Erik Hallin bekräftar att utrivning är ett av de förslag som länsstyrelsen diskuterar med berörda.
– De vill riva detta och göra en fördämning längre upp.
I första hand handlar detta om sportfiskets intressen. Örekilsälven är ett känt fiskevatten. Bland annat går laxen upp.
– Det finns en laxtrappa idag. Men den anses inte tillräckligt bra.
I tio år har man diskuterat att göra det möjligt för laxen att gå längre upp i Örekilsälven.

Lysekils vattentäkt
Det som komplicerar detta ytterligare är att Kärnsjön uppströms kraftverket är vattentäkt för Lysekils kommun. Det innebär ytterligare en intressekonflikt, och den är av den arten att sportfisket här i realiteten kan komma i konflikt med EU:s vattendirektiv.
För att klara Lysekils kommuns behov av vatten kan man inte bara riva kraftverket. Det skulle kunna äventyra tillgången på vatten, exempelvis vid långvarig torka. Därför måste man bygga ett nytt dämme uppströms.
Frågan uppstår då vilka samhällsintressen som här väger tyngst. Är det värt 15 miljoner kronor att ytterligare några laxar till ska kunna ta sig några hundra meter längre upp? Laxfisket rapporteras redan idag vara utmärkt i Örekilsälven.
Torps kraftverk är därför av principiellt intresse.
Frågan är om inte kraftverket också varit gynnsamt för laxfisket i Örekilsälven.
– Dammen gör ju att det alltid finns vatten nedströms, säger Lars-Erik Hallin.

Redan miljöanpassad
Göteborgs stift skulle kunna tjäna mer pengar på elproduktionen, men man har ett avtal om att släppa en viss mängd vatten så Örekilsälven nedströms alltid har strömmande vatten. Det finns också en modern laxtrappa. Man kan säga att verksamheten på det sättet redan är miljöanpassad.
Det är viktigt att utreda konsekvenserna av en eventuell utrivning.
Skulle man ta bort dammen, finns det stor risk att det kan bli brist på vatten i strömfåran exempelvis vid torka.
– Vi har ju krav på oss att alltid släppa en kubikmeter i sekunden, säger  Lars-Erik Hallin.
En annan fråga är hur det påverkar lokala fiskstammar uppströms.
Detta är alltså ett ärende som har många ingredienser. Och kan därför komma att bli ett principfall
– Det kommer att bli ett pilotfall, säger Lars-Erik Hallin.
– Vi får ju ta det till domstol om det blir för oss främmande villkor.

Tre alternativ
Det är tre alternativ som förts fram i diskussionerna. Kraftverket blir kvar med vissa förändringar. Kraftverket blir kvar men byggs om med en bättre laxtrappa och vandringsmöjligheter och nytt galler.
Och slutligen det tredje alternativet. Kraftverket rivs och det byggs en ny fördämning några hundra meter längre upp.
Ett argument som framförts är att det är ett Natura 2000 område. Och att det finns stora naturvärden i området.
Göteborgs stift har svårt att tänka sig att stå för kostnaderna för allt det som länsstyrelsen vill genomföra. Särskilt om man inte får tillstånd att producera någon el.
– Ska vi stänga ner kraftproduktionen så vill vi inte står för ansvaret för dammen.
– Blir det en utrivning så är det frågan om inlösning. Det är det som blir aktuellt för våran del.
Stiftet kommer i så fall att göra en marknadsvärdering där även uteblivna framtida intäkter kan komma att tas med.

Gammalt kraftverk
Torps kraftstation är mycket gammal. Den nuvarande dammen är visserligen byggd i slutet på 1950-talet. Men det har funnits dammar och vattenkraft har drivit både kvarn och sågverk på platsen under mycket lång tid.
– Här finns ju tillstånd. Så det här är frågan om en omprövning, säger Lars-Erik Hallin.
Göteborgs stift har anmält anläggningen till den nationella planen. Men eftersom Örekilsälven är bland de första vattendragen så är diskussionerna redan igång. Kostnaden för eventuella åtgärder kommer att tas från den nationella fonden.
Stiftet har också ett bra samarbete med den lokala fiskeföreningen.
– Vi har ett bra samarbete. De får online-uppgifter om vilka flöden vi har, säger Lras-Erik Hallin.

Lyskils vattentäkt
Lysekils kommun bevakar frågan.
– Vi bevakar det här eftersom det är våran vattentäkt, säger Tomas Vikström, Lysekils kommun.
Kommunen har en vattendom i Kärnsjön. Därför utreder kommunen nu konsekvenserna av länsstyrelsens planer, och hur det skulle påverka lysekilsbornas dricksvatten.
– Det är olika intressen. Vi har en vattendom. Därför tittar vi på det här. Men det är inte färdigt ännu, säger Tomas Vikström.
Westsidan har flera gånger sökt ansvarig på länsstyrelsen för en kommentar.
Göran Åhrén

Länsstyrelsen bekräftar

Fiskvandring är det primära målet

Länsstyrelsen bekräftar att man arbetar för en utrivning av Torp kraftverk. Huvudargumentet är fiskvandring. Och myndigheten är medveten om alla de samhällsintressen som påverkas.

– Det stämmer att vi tittar på två olika alternativ, säger Lars-Olof Ramnelid, ansvarig tjänsteman på länsstyrelsen, som också berättar att kontakter är tagna.
Omprövningen av Örekilsälven enligt den nationella planen är bestämd till 2022. Men länsstyrelsen vill vara ute i god tid.
– Vi har legat på för att få en så tidig omprövning av kraftverket som möjligt, säger Lars-Olof Ramnelid.
Han bekräftar att utrivning är ett alternativ man tittar på. I så fall måste staten köpa kraftstationen, och det blir Naturvårdsverket som gör det.
– Detta är ingenting som kan tvingas fram, säger Lars-Olof Ramnelid.
Ska det bli utrivning måste staten och Göteborgs stift komma överens.
Men även andra kan påverkas av ett sådant beslut. Bland annat markägarna runt Kärnsjön och Lysekils kommun.
– Det har varit ute på remiss.
En avgörande fråga är om Göteborgs stift är villiga att sälja.
– De är villiga att diskutera en försäljning. Det är naturligtvis en fråga om pris, säger Lars-Olof Ramnelid.

Höga naturvärden
Länsstyrelsen vill riva kraftverket för att förbättra de redan höga naturvärdena, och för att underlätta för fisken att komma fram.
– Det finns bara en kraftstation i huvudfåran, säger Lars-Olof Ramnelid.
– Om man tar laxen som exempel. Vi har lika mycket lek och uppväxtområden uppströms.
– Det finns en laxtrappa men det är bara enstaka laxar som kommer upp.
Länsstyrelsen vill också förbättra vandringsmöjligheterna för ål.
– Det är ett problem att smolt och ål passerar genom turbinerna. Det är dokumenterat.
Det går att ordna med ett fingaller och en flyktväg för ål.
– Rent vandringsmässigt, både upp- och nedströms, så är det mycket bättre att få bort hela dammen, säger Lars-Olof Ramnelid.
– Nedströms dammen har vi ett ganska bra laxfiske.
Det är alltid vatten i strömfåran
– Vi är ändå långt ifrån en naturlig regim. Den tappningen kan man naturligtvis förbättra.
Det finns ett dämme längre upp i Örekilsälven, men det är inget definitivt vandringshinder.

Upp till Dals-Ed
– Laxen tar sig ända upp till Dals Ed där älven vänder. (Torpfors)
Att det bara är en kraftstation öppnar möjligheter för lax, öring och ål.
– Det är därför tanken kommit att köpa kraftstationen.
Tidigare fanns det en kraftstation i Lilla Röd. Men den är riven.
De lokala fiskevårdsföreningarna är positiva. Däremot finns en del oro bland markägarna.
Påverkan på lokal öring om man öppnar upp är inget problem, hävdar han.
– Vi har väldigt svaga öringstammar uppströms.
Ett större problem är att Kärnsjön är vattentäkt för Lysekils kommun. Det är ett problem som fiskintressena inte kan runda.
– De är oroliga att det ska bli sämre för dom. Framför allt handlar det om att inte sänka nivån på sjön.
Länsstyrelsen vill därför bygga ett nytt dämme, längre upp.
– Ja, det stämmer. För att hålla nivån på sjön.
– Vi måste ta hänsyn till vattentäktsintressena. Men även att tillmötesgår markägarna runt sjön som vill ha kvar nivån.

Vinsten 200 meter
Det blir ett överfallsdämme med fiskvandringsväg. Fiskintressena vinner ytterligare 200 meter strömmande vatten.
– Ja, man tjänar 200 meter strömmande vatten.
Men det blir också bättre nedströms, hävdar Lars-Olof Ramnelid. Det blir en bättre strömfåra.
– Huvudmotivet är att få en fiskvandring som fungerar. Och att få en bättre mer naturlig vattenreglering.
Är det värt 15 miljoner?
– Åtgärderna är beräknade till tio miljoner. Och det är samma summa som det skulle kosta att åtgärda kraftsstationen.
För att få kraftverket godkänt skulle det krävas en ny fiskvandringsväg, nytt galler och en flyktväg, samt en ny vattenreglering.
– Den summan är totalt beräknad till tio miljoner.
Siffrorna kommer från en förprojekteringar gjord av ett konsultföretag.
Göran Åhrén

Klimat

Göran Värmby uppmanar till mer realism och fakta i klimatpolitiken. I det här inlägget resonerar den förre miljöchefen om vad som är sant och inte sant, och hur politiken påverkar IPCC:s rapporter som ofta överdrivet hotbilden. ”Istället för panik bör vi ägna oss åt mer realistiska åtgärder”, skriver han. Inlägget publicerades först gången i GP.

Dags för mer realism och fakta

”Osäkert hur mycket människan påverkar klimatet”

De flesta forskare är överens om att det globala klimatet värms upp och att detta orsakas av mänsklig påverkan. Hur mycket finns det olika uppfattningar om. Frågan är mycket komplex och känslomässiga argument får många gånger för stort utrymme.

Ett foto från museet inne i berget vid glaciären Kitzsteinhorn i Österrike flimrar förbi i mitt huvud. Fotot visar att glaciären började smälta redan år 1905. Innan de riktigt stora utsläppen av koldioxid tog fart, tänker jag.

Klimatet på jorden har alltid varierat kraftigt med istider och varma perioder. Lilla istiden slutar cirka 1850. Därefter har medeltemperaturen ökat fram till 1940-talet utan några större koldioxidutsläpp.

Cirka 85 procent av koldioxiden har släppts ut efter 1940- talet och andra världskriget utan att man ser någon särskilt kraftigare temperaturhöjning än tidigare. Höjningen fortsätter sakta men säkert med i snitt cirka en tiondels grad per decennium. Havsnivån tycks inte höjas mer än tidigare, några millimeter per år.

Men alla larmrapporter? De kommer i huvudsak från FN:s klimatorgan IPCC som sammanställer forskningsresultat från hundratals forskare från hela världen för beslutsfattare och media. Flera exempel tyder på att IPCC tidvis överdriver hoten i sina sammanfattningar, som görs av andra personer än de som gjort själva forskningsrapporterna.

Några exempel är ”Hockeyklubban” 1998, ”Himalaya-skandalen” 2007 och ”Climategate” 2009. Flera kända forskare har kritiserat och lämnat IPCC. Organisationen är politiskt styrd och inte någon opartisk vetenskaplig institution. Det har tyvärr flera gånger skadat trovärdigheten för IPCC.

De cirka 100 klimatmodeller man jobbar med över tid har förutsagt höga värden på jordens kommande medeltemperatur som inte visat sig stämma med senare uppmätta lägre temperaturer. Dessa modeller ligger i många fall bakom det återkommande budskapet att ”vi har tio år på oss”. Det märkliga är att inte media grävt mer i detta och ställt frågor till IPCC.

Ett annat oroväckande faktum är att det anses olämpligt att föra fram slutsatser som talar emot ”klimathotet”, enligt flera kontakter jag haft med klimatforskare i nordiska länder. Hela frågan om klimat och miljö skulle tjäna på en mer öppen debatt, mer realism och mer fakta.

Kina, Indien och Afrika kommer att installera hundratals nya kolkraftverk de kommande åren för att skapa en dräglig standard för sina befolkningar. Sveriges utsläpp märks inte på den globala utsläppskurvan. Vi har redan gjort mer än de flesta länder. Vår skog tar upp lika mycket koldioxid som vi släpper ut, vilket sällan redovisas.

Därmed inte sagt att vi inte ska ta klimatfrågan på allvar. En uppvärmning pågår. Mänsklig verksamhet påverkar, men ­ i vilken omfattning är högst osäkert enligt många forskare.

I stället för att ha panik över att världen går under, bör vi ägna oss åt mer realistiska och genomförbara åtgärder, inte minst genom att hjälpa utvecklingsländer som ”domineras av kolkraft” men som har goda förutsättningar för solenergi och andra lösningar.
Göran Värmby
 f d miljöchef Göteborgs Stad och med ett förflutet i Greenpeace.

FOTNOT:
(Westsidan publicerar detta inlägg efter tillstånd från upphovsmannen. Inlägget publicerades första gången i GP.)

Veckans krönika

”Summan av den totala inkompetensen har idag blivit ett kulturminne”, skriver Westsidans krönikör Sven-Arne Thorstensson. Då, när fiskelägen som Smögen och Gullholmen kom till, krävdes inget bygglov. Idag måste det finnas ”en samhällsgodkänd och fastlagd plan, som just din idé ska passa perfekt in i. Annars blir det nej.” ”Med denna ordning så är sannolikheten för ett nej lika hög som att det kommer en regnskur på midsommarafton.”

Många fiskelägen tillkom utan bygglov men betraktas idag som kulturminnen och ska därför skyddas. Smögen är ett exempel, ett annat är Gullholmen (bilden). Foto: Westsidan

Om vådan av att fråga om lov

”Fråga inte så mycket – gör det istället”

Stryps entreprenören, då dör bygden. Så fråga inte så mycket, gör det i stället.
Om man frågar om lov riskerar ju svaret att bli nej. Ju fler man frågar desto mer ökar risken. Troligen är det därför lagar och tillämpningsföreskrifter idag kräver att du måste fråga gud och alla människor, kommunen, länsstyrelsen, föreningen för broms och knorr och intresseföreningen ”det var bättre förr”.
Ja, snart sagt alla måste tillfrågas om du bara så skall byta en fönsterbräda, gräva en grop eller lägga igen den. Med denna ordning så är sannolikheten för ett nej lika hög som att det kommer en regnskur på midsommarafton. Det vill säga att det är bara rena turen som kan göra dig tillfreds. 
Hur tusan har det då blivit så här kan man undra? Förmodligen är det vår kollektiva trygghet i att det enda som känns säkert är här och nu, just nu!
All förändring innebär ju en risk. Den som säger ja till en förändring riskerar ju att vara delaktig i skulden om minsta lilla skulle bli fel, eller att någon blir arg. Det är nog därför det känns tryggt att säga nej, ty då blir det någon annans ansvar att eventuellt säga ja och ge dig lov att göra det du vill.
Själv ställde jag frågan till en tjänsteman, vars position var ungefär mitt i den hierarkiska stegen.
-Vad kommer det sig att ingen ovanför dig tar tag i det problem som alla ser och vars lösning är både enkel och uppenbar, samt dessutom billig, väldigt billig?
-Förstår du inte det sa han. Om de säger ja så blir det ju mera jobb och mera ansvar för att göra något som uppenbarligen inte är helt nödvändigt, i alla fall inte just nu.
I just det ligger nog en hel del av svaret. Ty det är tusen och åter tusen människor som varje dag går till jobbet, vars enda uppgift är att kontrollera nuet. Att bevaka att nuets ordning inte bryts och om det skulle utmanas så måste det finnas en samhällsgodkänd och fastlagd plan som just din idé skall passa perfekt in i. Annars blir det nej.
För en tid sedan försökte en simpel bonde få lov att bygga två hus på en plätt mark som han ägde. Samhällets riddare sa nej. Ty det skulle störa kulturmiljön. Å tusan, kulturmiljön.
För att bringa klarhet i ärendet tillfrågades länsmuseet, Länsstyrelsens kulturmiljöenhet och även planenheten tror jag kopplades in. Argumenten var tämligen förutsägbara från statens egna ”kulturriddare” och löd nästan ordagrant så här:
”Trakten präglas av den gamla bebyggelseformen med kyrkan på en höjd mitt i bygden. Gårdarna utgör en inramning och ligger spridda längs dalgången och tillsammans utgör detta ett stort bevarandevärde.
Då ställer sig förstås vän av både ordning och sunt förnuft frågan, hur kunde det bli så här unikt och bra.
Vad jag själv påpekade, utan att vara sakägare var. – I denna bygd, vad jag vet har endast ett enda nytt hus byggts sedan 1970-talet. Troligen det enda som har ett bygglov. Alla andra hus tillhör gårdarna och är byggda före man ens kunde stava till ord som kulturmiljö eller tillstånd.
Gårdar och hus är alltså byggda av helt novisa och outbildade bönder och några av traktens timmermän och snickare. Ritningar, om de fanns hade man troligen lånat från någon grannby eller nån annan som också byggt sin mangårdsbyggnad av lust och utan bygglov. Summan av denna totala inkompetens har idag blivit ett kulturminne, en miljö som inte får drabbas av vår tids noviser. Här skall de akademiska männen och kvinnorna säga sitt. Ty det är ju dessa som vet bäst.
Tänk er tanken att komma som Jens fiskare till Länsstyrelsen med en idé.
-Jä har hittat e skreva längst ut mot Hållö där isen lägger sä sent å tinar tidit. Där vill jä bygga e sex hundra meter lång brygga å några sjöbuar. Där kömmer dä sjuda å liv å fölk kommer både trivas å tjäna levebrö… Jä tänkte kalla dä för Smöögen… När kan jä börja bygga…?
Ja, ni förstår ju vad svaret hade blivit idag. Det som Jens gjorde då har blivit en oersättlig kulturmiljö idag, helt utan bygglov under tre hundra år.
Så fråga inte, bygg på… Det funkade ju rätt bra i Sunnanå…
Ty det är alltid lättare att få förlåtelse än tillåtelse.
Sven-Arne Thorstensson

VATTEN

Myndigheters vägran väcker frågor

Riksdagen höll seminarium om småskalig vattenkraft


STOCKHOLM: Den politiska viljan har svårt att få genomslag i praktiken. Myndigheter driver en egen agenda. Det är några synpunkter som kom fram när riksdagen höll ett seminarium om småskalig vattenkraft.

Ägare till småskalig vattenkraft tvingas kämpa vidare för att kunna producera ren förnyelsebar el. Detta upprör många, särskilt som riksdagen beslutat att vi ska utveckla vattenkraften, inte avveckla den.
I veckan hölls ett välbesökt seminarium i riksdagen, arrangerat av riksdagsledamöterna Magnus Jacobsson (KD) och Sten Bergheden (M). Ett 20-tal kraftverksägare deltog i seminariet, liksom representanter för flera organisationer och sju riksdagsledamöter från fyra partier.
Den centrala frågan under seminariet var den nya lagen som trädde i kraft 2019, och hur berörda myndigheter agerat för att den politiska viljan ska få genomslag i praktiken. Färska exempel visar att flera berörda myndigheter fortsätter att driva sin utrivningsagenda trots att riksdagen beslutat om motsatsen.

Motvilliga myndigheter
Stödföreningen för småskalig vattenkraft och Västsvensk Vattenkraftförening, som var medarrangörer till seminariet, inledde med att beskriva situationen.
Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, berättade ur kraftverksägarnas perspektiv hur det är att leva med åratal av ovisshet om hur det kommer att gå. Och vad det får för konsekvenser för viljan att investera och tankar på generationsskiften.
– Den här situationen lägger en död hand över den småskaliga vattenkraften, förklarade Johan Hillström.
Göran Åhrén, från stödföreningen, talade om myndigheternas tolkningar och kryphål och att vattenmyndigheterna inte vill ändra sin syn på modifierade vatten trots att riksdagen beslutat att alla möjligheter till undantag ska tas tillvara.
– Flera exempel visar att myndigheterna fortsätter driva sin utrivningsagenda, säger han.
Den nationella planen riskerar att bli en plan för avveckling av stora delar av den småskaliga vattenkraften, precis som många kritiska remissinstanser varnade för innan.

Teori och praktik
Advokaten Arvid Sundelin berättade om den nya lagen, om avsikterna och om hur det blivit i praktiken. Och vilka problem som uppstått.
Det gäller exempelvis klassningen av vattendrag där riksdagen beslutat att man ska ta tillvara alla möjligheter till undantag som vattendirektivet medger.
Vattenmyndigheterna jobbar dock efter en annan linje där de hävdar att små kraftverk inte kan klassas som kraftigt modifierade.
För att det ska bli en ändring krävs att Havs- och vattenmyndigheten skriver om sina föreskrifter. Och det arbetet har gått trögt.
Synen på vad som menas med samhällsintresse är av avgörande betydelse. Där förvaltningen valt en snävare tolkning som innebär att små vattenkraftverk inte anses ha ett samhällsintresse och därför inte kan undantas från strängare krav på miljöanpassning och därmed omfattande åtgärder vid omprövning.

Stor potential
Jan-Åke Jacobsson, kraftverksägare från Vessigebro, berättade hur han investerat i ett nytt kraftverk och därmed fördubblat produktionen av el. Han visade också hur hans anläggning anpassats till moderna krav.
Han visade med sitt exempel vilken potential det finns i att utveckla den småskaliga vattenkraften, istället för att avveckla den.
Jan-Åke Jacobsson visade också hur vattenkraften är det i särklass mest klimatvänliga energislaget av alla. Utsläppen av koldioxid, i en livscykelanalys, är avsevärt mindre än olja och gas, och betydligt mindre än kärnkraft. Men också mycket mindre än vindkraft och solenergi.
Ur klimatsynpunkt är vattenkraften alltså i särklass bäst.
Trots detta håller statliga myndigheter på att begränsa produktionen av el från små privata producenter.
Under seminariet kom också fram att argumenten för att förbjuda och riva ut dammar och kraftverk i många fall bygger på överdrifter eller i vissa fall felaktiga påståenden.
Exempelvis har länsstyrelser förbjudit verksamheter med påståenden om att dammar utgör vandringshinder, på flera platser där havsvandrande fisk ändå inte kan komma fram.
Det innebär i sådana fall en inskränkning i äganderätten utan motsvarande nytta för miljön.

Silverforsen
Ett exempel på detta är Silverforsen i Värmland. Gunnar Eriksson köpte Silverforsen 1966 och tillverkade båtar och möbler med elen som producerades. Överskottet sålde han till ett kraftbolag.
Han byggde om kraftverket på 1970-talet och fick då beskedet av länsstyrelsen att det inte behövdes något tillstånd för en befintlig anläggning. (Dammen har funnits sedan 1784)
År 2014 fick Gunnar Eriksson ett föreläggande. Plötsligt var anläggningen olaglig. Han hotades med ett vite på 75 000 kronor med motiveringen ”Har bedrivit sin olagliga verksamhet under lång tid”. Han överklagade.
Gunnar Erikssons tog det väldigt hårt att plötsligt bli betraktad som en brottsling. Han dog i februari  2017 och fick aldrig uppleva att mark- och miljööverdomstolen till slut gav honom rätt.
Ena dagen miljöhjälte, nästa dag miljöbrottsling. Denna statliga helomvändning är fortfarande obegriplig för många kraftverksägare.
Ärendet ligger nu i Högsta domstolen för avgörande. Gunnar Erikssons efterlevande tvingas alltså kämpa vidare sedan Älvräddarna överklagat domen.

Äganderätten
Ytterst handlar detta om äganderätten. Och fall som Silverforsen visar den totala bristen på respekt för äganderätten bland en del tjänstemän på våra myndigheter. Äganderätten omfattar också rätten att bruka det man äger.
Länsstyrelsernas förbud och hot om viten innebär förlust av inkomster men också en omfattande kapitalförlust eftersom anläggningarna blir värdelösa. Staten kränker därför kraftverksägarnas mänskliga rättigheter.
Denna kränkning är särskilt grov som man i många fall inte kan eller ens anser sig behöva bevisa nyttan med besluten ur miljösynpunkt. Det är upp till kraftverksägarna att bevisa att de inte skadar miljön. Det råder alltså omvänd bevisbörda.
Länsstyrelsens agerande mot Silverforsen ledde till protester. Ägaren fick ett massivt stöd i bygden. Och en lokal opinion växte fram. Aktionsgruppen ”Rädda Silverforsen” bildades och har nu flera tusen medlemmar.
Liknande opinioner har växt fram på flera håll i landet. Bredöl, Nordanstig och Vramsån är bara några exempel.
Dessa opinioner blev också grunden till bildandet av Stödföreningen för småskalig vattenkraft.

Örekilsälven
Ett aktuellt exempel är Örekilsälven där länsstyrelsen vill riva ett kraftverk som är av vital betydelse för att förse Lysekils kommun med rent dricksvatten. Motivet är att vandrande fisk ska kunna ta sig uppströms kraftverket.
Där finns redan en laxtrappa, men den duger inte hävdar myndigheten.
Det kostar åtskilliga miljoner att riva dammen, och bygga en ny. Samtal förs redan mellan ägaren och myndigheterna.
Örekilsälven är ett exempel på vilken överdriven fokus det har blivit på fisk i Sverige. Vattendirektivet nämner knappt ordet fisk. Det dyker upp först i en bilaga. I Sverige handlar det nästan enbart om fisk.
Regeringen och myndigheterna försvarar sin hetsjakt på småskalig vattenkraft genom att hänvisa till EUs vattendirektiv. Läser man originaltexten framgår det klart att syftet med direktivet är att säkra medborgarnas tillgång på rent dricksvatten.
Exemplet med Örekilsälven visar alltså hur tokigt det kan bli när myndigheter med ett överdrivet intresse för fisk, ska tillämpa ett direktiv som egentligen handlar om rent dricksvatten.

Massivt stöd
Målsättningar att restaurera alla vattendrag finns på många myndigheter. Oftast utan att vara politiskt förankrade. Vattenkraften har i själva verket ett massivt stöd i folkopinionen. Utrivningslinjen som drivs av ett antal aktivistiska statliga tjänstemän, med stöd av organisationer som sportfiskarna och älvräddarna, har bara stöd av en procent av svenska folket. 84 procent vill ha kvar eller kan till och med tänka sig att bygga ut vattenkraften.(Källa: SOM-institutet)
Den folkliga stödet för den linje som Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, kammarkollegiet och flera länsstyrelser driver, är med andra ord obefintligt. Det parlamentariska stödet är mycket svagt. Det är en stor majoritet i riksdagen för att behålla småskalig vattenkraft.
Det återstår ett antal frågor. Hur länge ska det här pågå, och varför har politikerna inte lyckats få stopp på detta, och hur kan det komma sig att statliga tjänstemän vägrar att följa folkviljan.
Kommunalrådet i Essunga kommun, Daniel Andersson, var den som i slutet av seminariet talade klartext och ställde frågan. Hur länge ska det här pågå egentligen.
En annan fråga som kom upp var vad ”moderna miljövillkor” egentligen är och vad det innebär. Det skulle kunna vara en politisk fråga, och något som politiken borde reda ut med berörda myndigheter.
Göran Åhrén

Åsikter

Vi behöver en ny grundlag

”Förtroendet för folkvalda sjunker som en sten”

Medborgarnas förtroende för sina folkvalda ledare sjunker som en sten. Riksdagsledamöter och statsråd upplevs som verklighetsfrånvända partibroilers. Dessa styrande möter folket genom intervjuer i statsmedia, där personlighet och individuella tankemönster slipats bort genom medieträning i såpass hög grad att rösten i telefonkön framstår som ett attraktivt alternativ för lyssnaren.

Staten möter också sina medborgare genom myndigheter, som snarare verkar vara oroligt upptagna med att ge folket ”rätt bild” av de problem som landet möter, än att sakligt och metodiskt verkligen angripa det som är galet på riktigt.

Nyckeln till landets läge ligger i det politiska systemets konstruktion. Vägen till makt och inflytande idag är genom anpasslighet i hierarkiska organisationer, inte minst partierna. I en vital demokrati bör vägen snarare vara att bygga mer av makten underifrån genom att söka och få personligt förtroende hos en bredare krets av allmänheten.

Den generation av socialdemokrater som skapade 1974 års grundlag hade sina egna möjligheter att styra för ögonen. De hade inte någon utvecklad tanke på vilka effekterna skulle bli på systemets stabilitet och funktionsduglighet över tid. Till skillnad från t ex de amerikanska grundlagsfäderna, vilka ägnade decennier av tankemöda på att skapa ett politiskt system vars grundläggande drag ännu idag framstår som världens mest välfungerande efter 200 år.


Det måste finnas en balans mellan byråkrati och demokrati. De kompletterar och förbättrar varandra. Folkstyrets viktigaste funktion är meritokrati och ansvarsutkrävande, men utan balansering av opartisk byråkrati kan det landa i populism och klientelism. Byråkratins viktigaste funktion är å andra sidan sakkunskap och opartiskhet, men utan balansering av demokrati kan byråkratin förfalla, eller kapas av aktivister med en egen agenda med maktmissbruk som följd.

Den grandiosa självbilden är att Sverige som land är väldigt förskonat från korruption. Det är en sanning med modifikation. GRECO (EU:s antikorruptionsorgan) riktar tung kritik mot vänskapskorruption inom den svenska offentliga sektorn. Nepotism framför kompetens har tillåtits borra sig allt djupare in i maktens korridorer och tjänstemannasektorn. Politiker och myndighetschefer belönas allt för ofta med en ny topptjänst efter avslutad politisk karriär och myndighetschefer förflyttas till en ny tung tjänst trots att de blivit entledigade. Att statens klåfingriga händer dessutom söker sig ända in i rättsväsendet och sätter sig över domstolarnas oberoende, borde få allas varningsklockor att ringa.

Avsaknaden av ansvarsutkrävande av folkvalda och tjänstemän som begår allvarliga tjänstefel eller ägnar sig åt nepotism, eroderar inte bara förtroendet för grundbultarna i vår demokrati. Det legitimerar ytterligare vänskapskorruption i övriga samhället och sänder signalen att “alla inte är lika inför lagen”. Vanliga medborgare som begår mindre företeelser eller misstag slipper inte lika lätt undan från lagens långa arm. Medan andra kommer undan med en smäll på fingrarna och eventuellt straffas med en ny topptjänst.

Svenskar pratar med stolthet om sin demokrati, men den får aldrig tas för given. Demokratin behöver vårdas och stärkas, för vad händer med demokratin när förtroendet är förbrukat? Att bygga upp ett förtroende kan vara ett långt och mödosamt arbete, desto enklare är det att rasera det. Vad håller ihop oss som medborgare när misstankarna mot varandra växer? Reaktionen blir med stor sannolikhet att människor söker sig till starka och auktoritära ledare eller att de drar sig undan. Konsekvenserna av ett brustet samhällskontrakt kommer att bli många och förödande för oss alla.

För att stoppa den negativa utvecklingen som sprider sig som en pest i samhället så behöver vi omgående stärka de fundament som demokratin vilar på. Sverige är i stort behov av en grundlagsreform, med en ambition att återskapa det personliga ansvaret gentemot medborgarna som bärande tema. Vi behöver rulla tillbaka ett antal progressiva “reformer” som gjordes under det galna sextio- och sjuttiotalet, då bland annat tvåkammarriksdagen och ämbetsmannaansvaret kastades på skräphögen.
Det är nödvändigt att återställa förtroendet för våra folkvalda och det politiska systemet. Vi behöver därför en ny grundlag.

Alexandra Hedborg, Järfälla
Henrik Sundström, Uddevalla

Veckans krönika

”Världen är full av vilseledande krafter”

”Världen är full av vilseledande krafter”, skriver Sven-Arne Thorstensson, i veckans krönika som han inleder med väckarklockan, för att sedan citera filosofen Wittgenstein och förre statsministern Göran Persson, innan han analyserar mjölkkrisen och förklarar varför bönderna alltid förlorar på ett system som alla andra tjänar på.

”Mer pengar till din bonde”. Står det på paketet. Läs krönikan för att få reda på hur det hänger ihop med Sven-Arne Thorstenssons väckarklocka. Foto: Westsidan.

Starta dagen med ett varför

Invanda mönster styr dina val

Som människa och företagare står du alltid inför olika val varje dag. Det första är; Ska jag stiga ur sängen när klockan ringer? Det valet har du redan förberett kvällen innan, då du valde att inte ställa om den, från den tid den brukar ringa. Redan där är du fast i en rutin. Men ändock har du ett val när den ringer. Stänga av och somna om eller plikttroget sätta fötterna i golvet och köra igång som vanligt.
Nu är förstås just detta val inte så avgörande för framtiden, men det kan vara det. Tänk om du struntar i vad som händer om du ligger kvar. Det får bli som det blir, du har annat i sinnet för den här dagen. Eventuellt får andra göra det du bestämt dig för att inte göra.
Nu handlar det om stora, inte om snabba enkla val. Utan större och troligen mer långsamma. Men oavsett om processen varit lång så kommer du alltid till den punkten när du gör det slutgiltiga valet. Att byta spår. Att börja, eller att sluta, med något.
Det vanligast är att göra lite av varje. Inte sluta helt eller inte börja helt helhjärtat. Det är nämligen svårt att vara distinkt när välden är full av vilseledande krafter.
Det är dessa krafter jag nu vill peka på.

Vad styr dina val?
Fundera lite över Wittgensteins tes. ”Ingenting är av nödvändighet vad det synes vara.”
Blir du invaggad och styrd i dina val? Självklart blir du väl det. Gammal kultur och invanda mönster avgör ofta dina val och din väg. Men det finns också pågående nya krafter som vill påverka dig i smyg. Få dig att göra vissa val, eller kanske inte kunna välja.
Den gamle statsministern Göran Persson återanvände ett gammalt ordspråk som troligen borde användas lite oftare. ”Den som är satt i skuld, är inte fri”. Är skulden för hög är du inte fri.
Låt mig drista mig till fräckheten att jämföra med Lantbrukskooperationen och den allians som byggdes stark med statsmakterna under efterkrigstiden. Folket kanske inte svalt direkt, men maten skulle bli billigare, och tillgången skulle säkras.

Priset ett maktvapen
Det bästa sättet dåförtiden var att garantera fasta produktpriser. Den som ansåg sig kunna producera för det priset gjorde det, och om kollektivet tyckte det var för magert, kunde man förhandla priset. Först upp, men i sinom tid även ner.
Matens pris hade blivit ett maktvapen. Ett vapen som inte allt för sällan riktar sig tillbaka mot den som just odlar och producerar.
Varför är det så dålig lönsamhet i mjölk och fläskproduktion? Jo, för att de flesta tjänar på det. Inte producenterna förstås, men alla andra.
Här har vi under årtionden invaggats i att vi är starka som kollektiv. Det är väl sant, men också svaga. Små och svaga. Skuldtyngda och med väldigt få handlingsalternativ.
Tänk på motsatsen. Tänk om producenterna av mjölk och fläsk kunde göra som exempelvis stora internationella spannmålsodlare i Asien och Afrika. Är priserna dåliga, då odlar de inte. Är priserna höga, då kör man igång. De gör det för de kan. Och de gör förstås rätt och en liten nytta, att minska utbudet.

Mjölkkrisen 2016
OM vi backar tillbaka till 2016 och den djupa mjölkkrisen. Bonden fick bara drygt 2 kronor för mjölken och världsmarknadspriserna var väldigt låga. Det logiska då hade varit att via några enkla klick på datautfodringen, sänka produktionen i ladugården med säg 8 procent inom en vecka. Till och med gallrat ut lite kor i förtid.
Nej, så gjorde man inte. Ty för att kompensera bristande lönsamhet så producerar man mer volym, istället för mindre. Jag vill påstå att det är just därför priserna inte pressas uppåt i marknaden när utbudet sjunker. De flesta tjänar ju inte på det. Det vore nästan bara bonden. Om volymerna är stabila, och lönsamheten precis så hög att mjölkdropparna är värda att pressa ut. Ja, då fungerar den stora apparaten som bäst. Kunderna köper billig mjölk, mejerierna klarar sina avskrivningar, affärsledningen får sin bonus, och bonden får hålla tillgodo med det som blir kvar.
Detta system fungerar endast när leverantörerna är många, skuldsatta och är vana att inte kunna välja.
Sven-Arne Thorstensson