”Summan av den totala inkompetensen har idag blivit ett kulturminne”, skriver Westsidans krönikör Sven-Arne Thorstensson. Då, när fiskelägen som Smögen och Gullholmen kom till, krävdes inget bygglov. Idag måste det finnas ”en samhällsgodkänd och fastlagd plan, som just din idé ska passa perfekt in i. Annars blir det nej.” ”Med denna ordning så är sannolikheten för ett nej lika hög som att det kommer en regnskur på midsommarafton.”

Om vådan av att fråga om lov

”Fråga inte så mycket – gör det istället”

Stryps entreprenören, då dör bygden. Så fråga inte så mycket, gör det i stället.
Om man frågar om lov riskerar ju svaret att bli nej. Ju fler man frågar desto mer ökar risken. Troligen är det därför lagar och tillämpningsföreskrifter idag kräver att du måste fråga gud och alla människor, kommunen, länsstyrelsen, föreningen för broms och knorr och intresseföreningen ”det var bättre förr”.
Ja, snart sagt alla måste tillfrågas om du bara så skall byta en fönsterbräda, gräva en grop eller lägga igen den. Med denna ordning så är sannolikheten för ett nej lika hög som att det kommer en regnskur på midsommarafton. Det vill säga att det är bara rena turen som kan göra dig tillfreds. 
Hur tusan har det då blivit så här kan man undra? Förmodligen är det vår kollektiva trygghet i att det enda som känns säkert är här och nu, just nu!
All förändring innebär ju en risk. Den som säger ja till en förändring riskerar ju att vara delaktig i skulden om minsta lilla skulle bli fel, eller att någon blir arg. Det är nog därför det känns tryggt att säga nej, ty då blir det någon annans ansvar att eventuellt säga ja och ge dig lov att göra det du vill.
Själv ställde jag frågan till en tjänsteman, vars position var ungefär mitt i den hierarkiska stegen.
-Vad kommer det sig att ingen ovanför dig tar tag i det problem som alla ser och vars lösning är både enkel och uppenbar, samt dessutom billig, väldigt billig?
-Förstår du inte det sa han. Om de säger ja så blir det ju mera jobb och mera ansvar för att göra något som uppenbarligen inte är helt nödvändigt, i alla fall inte just nu.
I just det ligger nog en hel del av svaret. Ty det är tusen och åter tusen människor som varje dag går till jobbet, vars enda uppgift är att kontrollera nuet. Att bevaka att nuets ordning inte bryts och om det skulle utmanas så måste det finnas en samhällsgodkänd och fastlagd plan som just din idé skall passa perfekt in i. Annars blir det nej.
För en tid sedan försökte en simpel bonde få lov att bygga två hus på en plätt mark som han ägde. Samhällets riddare sa nej. Ty det skulle störa kulturmiljön. Å tusan, kulturmiljön.
För att bringa klarhet i ärendet tillfrågades länsmuseet, Länsstyrelsens kulturmiljöenhet och även planenheten tror jag kopplades in. Argumenten var tämligen förutsägbara från statens egna ”kulturriddare” och löd nästan ordagrant så här:
”Trakten präglas av den gamla bebyggelseformen med kyrkan på en höjd mitt i bygden. Gårdarna utgör en inramning och ligger spridda längs dalgången och tillsammans utgör detta ett stort bevarandevärde.
Då ställer sig förstås vän av både ordning och sunt förnuft frågan, hur kunde det bli så här unikt och bra.
Vad jag själv påpekade, utan att vara sakägare var. – I denna bygd, vad jag vet har endast ett enda nytt hus byggts sedan 1970-talet. Troligen det enda som har ett bygglov. Alla andra hus tillhör gårdarna och är byggda före man ens kunde stava till ord som kulturmiljö eller tillstånd.
Gårdar och hus är alltså byggda av helt novisa och outbildade bönder och några av traktens timmermän och snickare. Ritningar, om de fanns hade man troligen lånat från någon grannby eller nån annan som också byggt sin mangårdsbyggnad av lust och utan bygglov. Summan av denna totala inkompetens har idag blivit ett kulturminne, en miljö som inte får drabbas av vår tids noviser. Här skall de akademiska männen och kvinnorna säga sitt. Ty det är ju dessa som vet bäst.
Tänk er tanken att komma som Jens fiskare till Länsstyrelsen med en idé.
-Jä har hittat e skreva längst ut mot Hållö där isen lägger sä sent å tinar tidit. Där vill jä bygga e sex hundra meter lång brygga å några sjöbuar. Där kömmer dä sjuda å liv å fölk kommer både trivas å tjäna levebrö… Jä tänkte kalla dä för Smöögen… När kan jä börja bygga…?
Ja, ni förstår ju vad svaret hade blivit idag. Det som Jens gjorde då har blivit en oersättlig kulturmiljö idag, helt utan bygglov under tre hundra år.
Så fråga inte, bygg på… Det funkade ju rätt bra i Sunnanå…
Ty det är alltid lättare att få förlåtelse än tillåtelse.
Sven-Arne Thorstensson

”Världen är full av vilseledande krafter”

”Världen är full av vilseledande krafter”, skriver Sven-Arne Thorstensson, i veckans krönika som han inleder med väckarklockan, för att sedan citera filosofen Wittgenstein och förre statsministern Göran Persson, innan han analyserar mjölkkrisen och förklarar varför bönderna alltid förlorar på ett system som alla andra tjänar på.

Starta dagen med ett varför

Invanda mönster styr dina val

Som människa och företagare står du alltid inför olika val varje dag. Det första är; Ska jag stiga ur sängen när klockan ringer? Det valet har du redan förberett kvällen innan, då du valde att inte ställa om den, från den tid den brukar ringa. Redan där är du fast i en rutin. Men ändock har du ett val när den ringer. Stänga av och somna om eller plikttroget sätta fötterna i golvet och köra igång som vanligt.
Nu är förstås just detta val inte så avgörande för framtiden, men det kan vara det. Tänk om du struntar i vad som händer om du ligger kvar. Det får bli som det blir, du har annat i sinnet för den här dagen. Eventuellt får andra göra det du bestämt dig för att inte göra.
Nu handlar det om stora, inte om snabba enkla val. Utan större och troligen mer långsamma. Men oavsett om processen varit lång så kommer du alltid till den punkten när du gör det slutgiltiga valet. Att byta spår. Att börja, eller att sluta, med något.
Det vanligast är att göra lite av varje. Inte sluta helt eller inte börja helt helhjärtat. Det är nämligen svårt att vara distinkt när välden är full av vilseledande krafter.
Det är dessa krafter jag nu vill peka på.

Vad styr dina val?
Fundera lite över Wittgensteins tes. ”Ingenting är av nödvändighet vad det synes vara.”
Blir du invaggad och styrd i dina val? Självklart blir du väl det. Gammal kultur och invanda mönster avgör ofta dina val och din väg. Men det finns också pågående nya krafter som vill påverka dig i smyg. Få dig att göra vissa val, eller kanske inte kunna välja.
Den gamle statsministern Göran Persson återanvände ett gammalt ordspråk som troligen borde användas lite oftare. ”Den som är satt i skuld, är inte fri”. Är skulden för hög är du inte fri.
Låt mig drista mig till fräckheten att jämföra med Lantbrukskooperationen och den allians som byggdes stark med statsmakterna under efterkrigstiden. Folket kanske inte svalt direkt, men maten skulle bli billigare, och tillgången skulle säkras.

Priset ett maktvapen
Det bästa sättet dåförtiden var att garantera fasta produktpriser. Den som ansåg sig kunna producera för det priset gjorde det, och om kollektivet tyckte det var för magert, kunde man förhandla priset. Först upp, men i sinom tid även ner.
Matens pris hade blivit ett maktvapen. Ett vapen som inte allt för sällan riktar sig tillbaka mot den som just odlar och producerar.
Varför är det så dålig lönsamhet i mjölk och fläskproduktion? Jo, för att de flesta tjänar på det. Inte producenterna förstås, men alla andra.
Här har vi under årtionden invaggats i att vi är starka som kollektiv. Det är väl sant, men också svaga. Små och svaga. Skuldtyngda och med väldigt få handlingsalternativ.
Tänk på motsatsen. Tänk om producenterna av mjölk och fläsk kunde göra som exempelvis stora internationella spannmålsodlare i Asien och Afrika. Är priserna dåliga, då odlar de inte. Är priserna höga, då kör man igång. De gör det för de kan. Och de gör förstås rätt och en liten nytta, att minska utbudet.

Mjölkkrisen 2016
OM vi backar tillbaka till 2016 och den djupa mjölkkrisen. Bonden fick bara drygt 2 kronor för mjölken och världsmarknadspriserna var väldigt låga. Det logiska då hade varit att via några enkla klick på datautfodringen, sänka produktionen i ladugården med säg 8 procent inom en vecka. Till och med gallrat ut lite kor i förtid.
Nej, så gjorde man inte. Ty för att kompensera bristande lönsamhet så producerar man mer volym, istället för mindre. Jag vill påstå att det är just därför priserna inte pressas uppåt i marknaden när utbudet sjunker. De flesta tjänar ju inte på det. Det vore nästan bara bonden. Om volymerna är stabila, och lönsamheten precis så hög att mjölkdropparna är värda att pressa ut. Ja, då fungerar den stora apparaten som bäst. Kunderna köper billig mjölk, mejerierna klarar sina avskrivningar, affärsledningen får sin bonus, och bonden får hålla tillgodo med det som blir kvar.
Detta system fungerar endast när leverantörerna är många, skuldsatta och är vana att inte kunna välja.
Sven-Arne Thorstensson

Runt om i Europa protesterar bönderna just nu. De kräver att regeringarna gör något. Regler och regleringar kväver det europeiska jordbruket.
Bönderna är missnöjda över all den negativa publicitet som drabbar jordbruket. De anser att köttdebatten är orättvis och att regeringar som regeringarna inför leder till att jordbruket blir olönsamt.
I Holland rullade traktorer in i Den Haag och blockerade trafiken, och bönderna höll ett massmöte där protesterade mot att bönderna får skulden för klimatförändringarna.
I Berlin…

Bygg ut den småskaliga vattenkraften istället

Bristen på el är onödig. Politiken tar inte sitt samhällsansvar. Istället låter man olika särintressen dominera energipolitiken.
Det är nästan obegripligt att statliga myndigheter tillåts fortsätta sin kampanj mot småskalig vattenkraft samtidigt som bristen på el blir ett allt större problem i södra Sverige.
Statliga tjänstemän på Kammarkollegiet, Havs- och vattenmyndigheten och flera länsstyrelser har länge arbetat för att lägga ner små vattenkraftverk. Detta gör man trots ett starkt folkligt stöd för vattenkraften, och att en majoritet i riksdagen vill behålla den småskaliga vattenkraften.
Inte sällan skyller dessa tjänstemän på EU och hänvisar till EU:s vattendirektiv. Trots att EU klargjort att man inte vill att Sverige lägger ner och river ut småskalig vattenkraft.
Riksdagen beslutade i juni 2018 att småskalig vattenkraft ska vara kvar men förses med moderna miljötillstånd. Ändå sitter representanter för nämnda myndigheter, tillsammans med branschen och diskuterar hur mycket man ska minska elproduktionen från små vattenkraftverk. Samtidigt som det råder brist på el.
Istället borde Sverige bygga ut den småskaliga vattenkraften. Det finns många argument för det. Huvuddelen av den småskaliga vattenkraften finns söder om Dalälven. Det konsumeras också mest el. Bristen på el är delvis ett överföringsproblem.
Ju fler kraftverk som läggs ner i södra Sverige, desto större blir behovet av att ”frakta” el från de stora kraftverken i norr, till konsumenterna i söder.
Vattenkraften är den mest miljövänliga av alla energislag. Den är förnyelsebar och har i särklass lägst klimatpåverkan. Motståndet mot vattenkraften grundar sig i en överdriven förkärlek för att för nöjes skull fånga prickig fisk med hjälp av fluga. Det är en fritidsaktivitet vars lobbyister haft stora framgångar, främst genom att rida på diffusa miljömål som ”biologisk mångfald”.
Vattenkraftens dammar påstås vara vandringshinder. Helst vill flugfiskarna riva alla dammar, så fisken kan vandra fritt. En lösning kan vara att bygga fiskvandringsvägar. Nyligen besökte Vattenmyndigheten Västerhavets vattendelegation Gullspång och fick då veta att kraftbolaget där lagt ner 54 miljoner på att bygga en vandringsväg för lax.
Många forskare menar att det finns tillräckligt med lekvatten för vandrande fisk i Sverige. Men den åsikten delas inte av flugfiskarna och motståndarna till småskalig vattenkraft.
När elbristen blir ett hot mot sysselsättningen och stora företag väljer att inte investera eftersom de inte kan garanteras tillräckligt med el i södra Sverige, då är det dags för politikerna att gripa in och göra nödvändiga prioriteringar.
Staten är en dominerande aktör på elmarknaden. Genom Vattenfall, Svenska Kraftnät och Energimyndigheten har staten stora möjligheter att påverka elmarknaden. Nu har man under en längre tid drivit upp elpriserna.
Är det då inte dags att sätta stopp för statens kampanj mot småskalig vattenkraft. Och istället göra en satsning för att bygga ut och öka produktionen av el. En utbyggnad av småskalig vattenkraft skulle minska behovet av dyra överföringsledningar eftersom el från små kraftverk produceras närmare konsumenterna.
Det är således dags för riksdag och regering att ingripa och sätta stopp för att en liten minoritet tillåts förvärra situationen på elmarknaden. De enorma kostnaderna för fiskvandringsvägar står inte i rimlig proportion till nyttan. Och vi behöver elen från den småskaliga vattenkraften.

Sveriges respekt för äganderätten ifrågasatt

Ytterst handlar det om mänskliga rättigheter. Om statens respekt för de mänskliga rättigheterna. Och medborgarnas möjligheter att verka under skydd av dessa rättigheter.
Äganderätten är en av de mänskliga rättigheterna. Den är klart formulerad både i FNs deklaration och i Europakonventionen, dokument som Sverige undertecknat och förbundit sig att följa.
Länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna brukar betecknas som totalitära stater eller diktaturer, stater där människors frihet är beskuren på olika sätt. Historiskt exempel är när Josef Stalin i Sovjetunionen lät beslagta och fördriva självägande bönder.
Sverige har fällts i Europadomstolen för brott mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Det gällde framför allt några fall av expropriation, alltså fall där samhället lägger beslag på privat egendom mot ägarnas vilja.
Mellan 1967 och 1979 blev ett 70-tal fastighetsägare av med sin egendom på ett sätt som bland annat justitieombudsmannen, JO, ansåg var ”i strid med en rättsstats ideal”. Det var alltså inte frågan om en engångsföreteelse, utan satt i system.
Maktdelning är nödvändigt för att hindra maktmissbruk. Det hävdade den franske filosofen Montesquieu. Människor som får för mycket makt, har en benägenhet att missbruka den. Det var motivet till att han formulerade de principer om en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt, som skulle vara åtskilda.
På 1920-talet motionerades i riksdagen om att avskaffa äganderätten i Sverige. Förslaget kom från en socialdemokrat, som också var professor i juridik, och tillhörde den så kallade Uppsalaskolan.

Montesquieus maktdelningsprincip har blivit vägledande för flera västerländska demokratiers författningar. Bland annat Amerikas förenta stater, USA. I Sverige har dock aldrig tankarna slagit igenom i praktiken.
Istället har det i Sverige skett en maktförskjutning, när det gäller lagstiftningen, från riksdagen till regeringen, och när det verkställigheten, från regeringen till myndigheterna.
Dessutom har det i Sverige utvecklats en praxis, med ”självständiga” myndigheter, som innebär att den demokratiska förankringen har försvagats.
I teorin är det riksdagen som har den avgörande makten i Sverige. Men i praktiken så har riksdagen inte så stor makt. Ett skäl till det är att regeringen kontrollerar alla utredningsresurser. Riksdagen har nästan inga.
Myndigheterna har fått en allt större makt genom ökad delegering och principen om självständiga myndigheter. Detta har förvärrats genom systemet med ramlagar, som i praktiken flyttar en del av den lagstiftande makten från riksdagen till myndigheterna.
Den dömande makten, domstolsväsendet, ska i teorin vara självständig. Men regeringen har utnämningsrätten som gör att många jurister anpassar sig för att inte äventyra sin karriär.