Veckans krönika

”Världen är full av vilseledande krafter”

”Världen är full av vilseledande krafter”, skriver Sven-Arne Thorstensson, i veckans krönika som han inleder med väckarklockan, för att sedan citera filosofen Wittgenstein och förre statsministern Göran Persson, innan han analyserar mjölkkrisen och förklarar varför bönderna alltid förlorar på ett system som alla andra tjänar på.

”Mer pengar till din bonde”. Står det på paketet. Läs krönikan för att få reda på hur det hänger ihop med Sven-Arne Thorstenssons väckarklocka. Foto: Westsidan.

Starta dagen med ett varför

Invanda mönster styr dina val

Som människa och företagare står du alltid inför olika val varje dag. Det första är; Ska jag stiga ur sängen när klockan ringer? Det valet har du redan förberett kvällen innan, då du valde att inte ställa om den, från den tid den brukar ringa. Redan där är du fast i en rutin. Men ändock har du ett val när den ringer. Stänga av och somna om eller plikttroget sätta fötterna i golvet och köra igång som vanligt.
Nu är förstås just detta val inte så avgörande för framtiden, men det kan vara det. Tänk om du struntar i vad som händer om du ligger kvar. Det får bli som det blir, du har annat i sinnet för den här dagen. Eventuellt får andra göra det du bestämt dig för att inte göra.
Nu handlar det om stora, inte om snabba enkla val. Utan större och troligen mer långsamma. Men oavsett om processen varit lång så kommer du alltid till den punkten när du gör det slutgiltiga valet. Att byta spår. Att börja, eller att sluta, med något.
Det vanligast är att göra lite av varje. Inte sluta helt eller inte börja helt helhjärtat. Det är nämligen svårt att vara distinkt när välden är full av vilseledande krafter.
Det är dessa krafter jag nu vill peka på.

Vad styr dina val?
Fundera lite över Wittgensteins tes. ”Ingenting är av nödvändighet vad det synes vara.”
Blir du invaggad och styrd i dina val? Självklart blir du väl det. Gammal kultur och invanda mönster avgör ofta dina val och din väg. Men det finns också pågående nya krafter som vill påverka dig i smyg. Få dig att göra vissa val, eller kanske inte kunna välja.
Den gamle statsministern Göran Persson återanvände ett gammalt ordspråk som troligen borde användas lite oftare. ”Den som är satt i skuld, är inte fri”. Är skulden för hög är du inte fri.
Låt mig drista mig till fräckheten att jämföra med Lantbrukskooperationen och den allians som byggdes stark med statsmakterna under efterkrigstiden. Folket kanske inte svalt direkt, men maten skulle bli billigare, och tillgången skulle säkras.

Priset ett maktvapen
Det bästa sättet dåförtiden var att garantera fasta produktpriser. Den som ansåg sig kunna producera för det priset gjorde det, och om kollektivet tyckte det var för magert, kunde man förhandla priset. Först upp, men i sinom tid även ner.
Matens pris hade blivit ett maktvapen. Ett vapen som inte allt för sällan riktar sig tillbaka mot den som just odlar och producerar.
Varför är det så dålig lönsamhet i mjölk och fläskproduktion? Jo, för att de flesta tjänar på det. Inte producenterna förstås, men alla andra.
Här har vi under årtionden invaggats i att vi är starka som kollektiv. Det är väl sant, men också svaga. Små och svaga. Skuldtyngda och med väldigt få handlingsalternativ.
Tänk på motsatsen. Tänk om producenterna av mjölk och fläsk kunde göra som exempelvis stora internationella spannmålsodlare i Asien och Afrika. Är priserna dåliga, då odlar de inte. Är priserna höga, då kör man igång. De gör det för de kan. Och de gör förstås rätt och en liten nytta, att minska utbudet.

Mjölkkrisen 2016
OM vi backar tillbaka till 2016 och den djupa mjölkkrisen. Bonden fick bara drygt 2 kronor för mjölken och världsmarknadspriserna var väldigt låga. Det logiska då hade varit att via några enkla klick på datautfodringen, sänka produktionen i ladugården med säg 8 procent inom en vecka. Till och med gallrat ut lite kor i förtid.
Nej, så gjorde man inte. Ty för att kompensera bristande lönsamhet så producerar man mer volym, istället för mindre. Jag vill påstå att det är just därför priserna inte pressas uppåt i marknaden när utbudet sjunker. De flesta tjänar ju inte på det. Det vore nästan bara bonden. Om volymerna är stabila, och lönsamheten precis så hög att mjölkdropparna är värda att pressa ut. Ja, då fungerar den stora apparaten som bäst. Kunderna köper billig mjölk, mejerierna klarar sina avskrivningar, affärsledningen får sin bonus, och bonden får hålla tillgodo med det som blir kvar.
Detta system fungerar endast när leverantörerna är många, skuldsatta och är vana att inte kunna välja.
Sven-Arne Thorstensson

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s