”Den negativa syn på jordbruket som blivit en följd av myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut”, skriver miljöexperten Göran Värmby i Veckans krönika. Jordbruket är en kolsänka. Jordbruket tar upp mer koldioxid än man släpper ut. Hur kan det komma sig att IPCC missat detta, undrar Göran Värmby. Enligt forskaren Per Frankelius handlar det om inställning, IPCC är enbart fokuserade på utsläpp.”Ett viktigt påpekande är att IPCC tar in och sammanställer forskning från olika universitet och forskningsinstitut. De bedriver alltså inte någon egen forskning”, skriver Göran Värmby. Beräkningsmetoderna har missgynnat jordbruket, och lett till den negativa syn på jordbruket. Myndigheternas beräkningsmetoder måste därför redas ut. I synnerhet som pandemin blottat brister i Sveriges beredskap med låg självförsörjning ifråga om livsmedel.
Jordbruket är en kolsänka
”Myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut”
Totalt släpps det ut cirka 56 miljarder ton koldioxid-ekvivalenter globalt. Jordbruket anses stå för cirka 10 procent eller 5,6 miljarder ton. Såväl FNs klimatorgan IPCC som Naturvårdsverket pekar ut jordbruket som en av de största ”klimatbovarna”. Men nu har det kommit en forskningsrapport som visar att jordbruket istället kan vara en så kallad kolsänka, precis som skogen. Det vill säga att jordbruket binder mer kol än vad det släpper ut.
En svensk forskare, Per Frankelius från Linköpings Universitet, har alltså nyligen publicerat sensationella resultat i Agronomy Journal, en ansedd tidskrift för agrikulturella frågor. Hans artikel har granskats av flera professorer/forskare innan den publicerats.
Hans slutsatser låter rätt självklara. Alla vet ju att växter binder kol genom fotosyntesen. Koldioxid är byggstenen för allt levande växtmaterial, något som rätt sällan poängteras.
Jordbruket sår och odlar varje år gigantiska mängder spannmål, grödor, foderväxter, oljeväxter och vall. Per Frankelius har med utgångspunkt från officiella siffror från FAO, FNs livsmedels- och jordbruksorganisation, räknat ut att spannmål varje år globalt binder ca 3,8 miljarder ton koldioxid. Något som vare sig IPCC, Naturvårdsverket eller andra myndigheter har redovisat. Det är denna siffra Per Frankelius redovisar i sin forskning och i artikeln i Agronomy Journal.
Fokus på utsläpp
Jag ringer upp Per Frankelius och får mer kött på benen. Tar man med övriga grödor blir siffran ca 9,1 miljarder ton koldioxid, vilket betyder att jordbruket blir en så kallad ”kolsänka”, det vill säga tar upp mer kol än vad man släpper ut. Jordbruket tar upp 9,1 och släpper ut 5,6 miljarder ton. Men detta har han ännu inte analyserat i detalj.
Hur kan det komma sig att IPCC missat detta? Alla vet ju att en grön växt, ja alla växter, ”suger upp” koldioxid eftersom det är byggstenen för att bilda kolföreningar och kolhydrater som bygger upp alla växtceller. Något som inte alltför ofta påpekas i den offentliga debatten. Per Frankelius svarar att han tror att IPCC har en viss inställning där man är fokuserad på att se på utsläpp i första hand, inte sånt som minskar problemen.
Ett viktigt påpekande är att IPCC tar in och sammanställer forskning från olika universitet och forskningsinstitut. De bedriver alltså inte någon egen forskning
En invändning man kan ha mot Per Frankelius resultat är att den koldioxid som tas upp av spannmål och odlingar, släpps ut ”strax efteråt” i samband med konsumtionen i andra delar av samhället. Man kan alltså se jordbruket som ett nollsummespel med hänsyn till det korta tidsintervallet mellan upptag och utsläpp.
Binder kol längre tid
Det finns två fel med det resonemanget. Dels släpps inte alla de mängder kol som bundits i jordbrukets olika produkter ut med en gång. Relativt stora mängder kan bedömas som bundet under en längre tid i kor, får, lamm, långtidslager för spannmål, grödor och vall, människor, fårskinn, läder, horn, konsthantverk, rotsystem, biokol i åkrar och ängar mm. Här behövs noggranna beräkningar.
Dels bör utsläppet i samband med konsumtion och förbrukning av jordbruksprodukter belasta andra sektorer än jordbruket. I analogi med hur IPCC sätter ”systemgränser” för andra branscher. Utsläppen från oljeindustrins produkter brännolja, bensin och diesel belastar till exempel sektorn ”transporter” och inte oljeindustrin.
Dessa andra ”utsläppande” sektorer kan för jordbruket vara livsmedelsbranschen, konsumtionen hos privatpersoner mm. Även dessa utsläpp bör beräknas för de olika ”användarna” och konsumenterna.
Nu behövs beräkningar för hur det ser ut för jordbruket såväl globalt som i Sverige.
Den negativa syn på jordbruket som blivit en följd av myndigheternas beräkningsmetoder måste redas ut. Enligt min uppfattning gäller det inte bara klimatfrågan, vilket jag vill återkomma till. Alltsedan Corona-pandemins start har det stått klart att Sveriges beredskap och självförsörjning ifråga om livsmedel varit under all kritik varför det är extra viktigt att jordbruket får rätt förutsättningar för att växa och utvecklas.
Göran Värmby
Göran Värmby är miljöexpert med förflutet i Greenpeace, som sakkunnig i regeringskansliet, projektledare för biogas Väst och som rådgivare åt kommunalrådet Göran Johansson i Göteborg. Han har också verkat i många år som oberoende konsult.
”Viktigt att jordbruket
får rätt förutsättningar
för att växa och utvecklas”
Westsidan 