Inkompetenta politiker

Sven-Arne Thorstensson är tillbaka med en krönika om energipolitik. WESTSIDANs krönikör tar oss den här gången med på en odyssé genom teknikhistorien, från att människan började använda elden, till dagens avancerade energisystem. Den utveckling som präglat historien, har avstannat.
”När det gäller att utvinna energi så har utvecklingen nästan stått stilla i snart 70 år. Kol, olja, gas och kärnenergi var så pass effektiva, så knappt någon brydde sig om att tänka ett steg längre. Marknaden var mätt och nöjd och ingen såg sig behöva några stora nya landvinningar för att alstra energi”, skriver Sven-Arne Thorstensson.
”En modig politik hade förstås sett detta komma. Man hade givetvis byggt ut den miljömässigt oslagbara vattenkraften. En utbyggd vattenkraft hade sin tur berättigat en utbyggd vindkraft.”

Energikrisen är en paradox

Den speglar Västvärldens djupa politiska kris

Om politiken utvecklat telefonin, hade vi troligen bara kommit fram till bakelittelefonen med dess textilspunna spiralsladd.
Men vi backar tillbaka ett gott stycke i historien.
Ingen vet med säkerhet när människan lärde sig att hantera elden. Det vi vet är att det var väldigt längesedan. Vissa forskare påstår ca 100 000 år och menar att det var då som man egentligen kunde kalla människan för människa.
Att kunna kontrollera elden gav helt nya möjligheter. Man förstod redan då att det finns något som kunde utföra ett jobb man inte kunde göra innan. Man hade lärt sig att använda eld som tillförd energi.
Man förstod att elden tillförde värme och ljus. Man kunde steka och koka, man kunde varna varandra och kommunicera på olika sätt.
Det är inte orimligt, att en och annan, av de som vi idag kallar för grottfolk, lutade sig tillbaka och gladdes över energin i elden och funderade kanske en vända, om vad man mer kunde göra med den.
Detta var en teknikrevolution som troligen var den mest omvälvande i mänsklighetens historia.

Bränslet var kol
Men vi ska inte uppehålla oss i den urgamla historien. Vi förflyttar oss till mycket tidigt 1800-tal då amerikanen Robert Fulton lyckades bygga en ångbåt som var effektiv nog att klassa ut vinddrivna båtar på Amerikas floder. Bränslet var kol och tekniken ny.
Sverige var inte så långt efter och 1818 sattes den första ångdrivna båten i trafik mellan Stockholm och Drottningholm. 1836 uppfann John Ericsson propellern och en ny era kunde ta sin start.
Ångdriften av fartyg höll sig inte så länge. Utvecklingen under den industriella revolutionen gick snabbt. Redan 1876 lanserade tysken Nickolaus Otto Ottomotorn och till den användes en renad olja, vilket gav helt nya möjligheter att omvandla fast energi till kraft. Denna nya teknik flyttade fram positionerna ordentligt. Samtidigt, under andra halvan av seklet experimenterade man med elektricitet på olika sätt. Kunskapen om statisk elektricitet hade funnits ända sedan antiken men den dynamiska elen kom först runt 1830 och fysikern Michael Faraday då konstruera olika apparater som drevs av elektriska strömmar. 

Glödlampan
Tomas Edison lyckades skapa ljus genom det som kom att kallas glödlampan. Bara något decennier senare lyckades Nikolai Tesla omforma den enkelriktade elen som nu kallas likström till växelström.
Allt gick snabbt och dessa banbrytande upptäckter var snart i praktisk drift.
I andra halvan av seklet hade man i flera amerikanska städer byggt upp ångdrivna elgeneratorer som försåg främst lyktstolpar med likström. I Stockholm togs 1892 det första ågdrivna elverket i drift.
Nyckeln till framgången var förstås generatorn. Den omvandlade rörelseenergi till elekticitet och nu var uppfinningarna igång.
I södra Sverige hade väderkvarnarna/vindmöllorna under flera år i mitten av 1800-talet lidit av flera långa perioder av bleke.
När vinden inte blåste kunde inte säden malas och det finns historier om att folk svalt för kvarnarna stod stilla. Vattnet rann däremot och de gamla kvarndammarna byggdes ut för en säkrare drift.
Vid den tiden stod nu generatorn i farstun och det dröjde inte länge för än det första vattenkraftverket togs i bruk i floden Viskan, närmare bestämt utanför Borås 1882.
Vi stannar där och minns den innovationskraft som då fanns. Man hade insett att segelfartygens och vindmöllornas tid snart var slut. Skulle hjulen snurra så skulle de snurra när man ville och inte när Gud ville. Allt hände på den tiden då det inte fanns telefon. Den var uppfunnen runt 1870 men utbyggnaden lät vänta på sig i flera årtionden.
Högst troligt för att man såg nyttan med energi så oerhört större, mer lönsamt och viktig än att informera varandra om något.

Med full kraft
Utvecklingen av energisystemen pågick med full kraft över nästan hela jordklotet, ända från den tiden fram till kärnkraftsincidenten i Harrisburg 1980.
Fram till dess och efter två världskrig så hade tillgången på energi prioriterats över allt annat. Kol och olja hade grävts fram och olja i mängd pumpades upp.
Kärntekniken hade utvecklats och under efterkrigstiden så var egentligen det största dilemmat att kunna kyla den energi som inte var önskvärd från ett kärnkraftverk.
Om vi stannar vid 1980 så hade den mekaniska tekniken nått långt men den digitala stod fortfarande och stampade i farstun. När den svenska kärnkraften byggdes ut på 70-talet fanns knappt en enda persondator, skulle man ringa så var det via koppartråd. På 80-talet kom faxen, som i sig var ett litet men stort steg i att överföra information men en PC var långt från var mans egendom och de som ändå fanns ute i stugorna hade ett dataminne som idag inte ens klarar ett halvskarpt foto på farmor.

Sen lossnade det
Utvecklingen av den digitala tekniken tog jättesprång. Från att mobiltelefoni 1980 endast var vikt åt veterinärer, stjärnsäljare och andra med speciella jobb, så fanns 1988, 100 000 mobiltelefoner i Sverige. Vilka idag är över 9 miljoner.
Idag så har den digitala tekniken ihop extrema processorer, datalagringsindustrier och GPS-satelliter, öppnat en helt ny värld av informationsutbyte. Kameratekniker, sensorer, bildavläsningsprogram och ansiktsigenkänning kan nu processa fram nästan vad som helst.
Om du behöver söka information så levererar sökmotorer som Google tiotusentals träffar på en microsekund. Information överförs med ljusets hastighet och bandbredderna ökar.
NMT gick till GSM, till 3G över till 4G och nu 5G, samtidigt planeras för 6G-näten.
Den tekniken verkar inte ha några begränsningar. Dataströmmar med Tiktok-filmer, Youtubklipp, överföringar av aktier och valutor strömmar ständigt runt vårt klot via något som vare sig Fulton, Otto eller Nikolai Tesla kunde föreställa sig.
Det enda de fokuserade på var att utveckla drivmedlet energi till användbar form.

Utvecklingen stått still
När det gäller att utvinna energi så har utvecklingen nästan stått stilla i snart 70 år. Kol, olja, gas och kärnenergi var så pass effektiva, så knappt någon brydde sig om att tänka ett steg längre. Marknaden var mätt och nöjd och ingen såg sig behöva några stora nya landvinningar för att alstra energi.
Visst har man via kiselmolekyler kunnat utveckla solceller som alstrar likström i viss omfattning men än så länge så är denna teknik både skrymmande och i behov av en lokalt lysande sol.
Alla satt därför nöjda fram till Harrisburg. Men då hände något. Västländernas befolkning tog både energi och demokrati för självklara ting, och man fick allt svårare att hantera något som kunde upplevas osäkert. Politiken i väst märkte att en mätt befolkning styrs av helt andra bevekelsegrunder än en hungrig. Därför blev politik, som berörde befolkningen, nu en risk. Där väljare skulle vinnas mer med löften än med handling.
Och nu står vi där mitt i paradoxen.
Det mest självklara, att ha tillgång till prisvärd energi, har problematiserats och till stor del prioriterats bort. Istället så har konsumtionen av den samma bejakats, så i den milda grad att vi nu lider av just brist på energi. Denna brist grundar sig i politisk rädsla och oro, och om hur väljarna värderar vad som görs.
Det enda som nu tydligen räknas är nya landvinningar inom just konsumtionen av energi.

Utbyggd vattenkraft
En modig politik hade förstås sett detta komma. Man hade givetvis byggt ut den miljömässigt oslagbara vattenkraften. En utbyggd vattenkraft hade sin tur berättigat en utbyggd vindkraft.
Man hade förnyat och utvecklat nya kärnreaktorer och varit långt framme när det gäller nästa generations vätgashantering.
Man hade också sett till att vi hade väl utbyggda el-nät för att flytta el-energin från källan till kund.
För ingen tänker väl ens tanken att digitala företagsjättar som Google, Amazon, Microsoft, IBM, Huawei, m.fl. hade glömt att bygga ut kommunikationsnäten och enbart ägnat sig åt utvecklingen av avancerad hård och mjukvara.
Det förstår ju alla, att med så dålig planering hade dessa jättar inte varit de jättar de är idag. Men den ”detaljen” glömde vi i Sverige när det gällde el-näten.
Så nu får vi nog sätta vår tilltro till att AI-robotar i fortsättningen kommer lösa våra energisystem eftersom våra politiker tycks vara helt mätta, rädda och inkompetenta på området. 

 Sven-Arne Thorstensson

”En modig politik hade
byggt ut den miljömässigt
oslagbara vattenkraften”

Energikrisen på vers

Snön lyser vit på taken. Endast Sven-Arne Thorstensson är vaken.
Med en parafras på den kända dikten Tomten häcklar WESTSIDANs krönikör våra makthavare för haveriet i energipolitiken.
”Ingen fattar just nu hur de tänker. Ty i mörker, de Sverige nu sänker.”

”Håll till godo med lite ”Energikris-Tomte-satir”, skriver Sven-Arne Thorstensson.

”I mörker de Sverige nu sänker”

Energikris-Tomte-satir

Förvinternattens köld är hård
Vindkraften går ej att trimma
Elpriset knäcker snart varje gård
Kris i vår elfte timma

Bonden han tänker ”Det var ju faan.
Ryssen han strypte naturgaskran
I fönstret, nu slocknar staken
Regeringen den verkar naken.

Kristersson slö bak sin ämbetsdörr.
För svag, för att kunna driva?
Funderar som många gånger förr
Rädd för att på tår börja kliva..

Industrier de slocknar och vet ej hur.
Kunna betala faktura sur.
Löften man nu förvandla
I stället för att kraftfullt handla.

Priserna rusar, effektbrist slår
Med elen man spelat rolletten
Bagaren inte till ugn nu går
Vars bröd som dig skulle mätta.
Så illa det skötte ju detta…

Effekter blir många och inom kort
Företags-andor de tynar bort…
Fabrikerna står nu helt tysta
Om ansvaret borde vi nysta

Gick ifrån kärnkraftens säkra ljus
Stängde och satte upp låsen
Vinden nu tystnat runt alla hus
Drömmen om vindsnurror blev till grus
De rödgröna tänkte med baken…
och nu är det du som blir naken.

Bolund som satt där med pisk och töm
Han visste ej bättre uti sin dröm.
Makten han suktade över
Men han begrep ej vad landet behöver
Och vänner han hade med klöver……

Solen når nu ej till solcellsdörr
Skuggan råder där inne,
Bedömningen sprack – inget är som förr
Tänk att de tappar sitt sinne.

Står nu så tätt intill Uffes dörr.
Hur är det ställt? Det är ej som förr.
Det är nu vi ska lyssna så noga.
Med internopinionen han knoga.

Vidare går vi till Annies port
Det var hon som all kärnkraften städa bort.
Hållbart det ropas bland bladen.
Och om detta det jublas i staden.

Vi oroas över hur landet mår
Vi ser ju vart hän det leder
Tycka som staden blott du får
Du ska rätta dig dess seder.

Åsiktslikheten, helt uppenbart
Politisk korrekthet har stulit fart.
Ledare som mycket låter
Tystas och kommer ej åter…

I september förkunnades valets dom
Nu elräkningsbetalaren börs är tom
Moms på skatten och mer ska tillbaka
Vi har nu ej mer att försaka

De rödgröna gläds nu och Twittra om,
månget skadeglatt sinne,
Varför de åkt ut, har de ej aning om
Det fattas i deras sinne.

Men genom en Sifo på nyhetswebb
växer nu snabbt deras stora näbb
Missnöjet, på dem, undan stänker.
Ingen fattar just nu hur de tänker

Ty i mörker, de Sverige nu sänker.

Sven-Arne Thorstensson

”Moms på skatten
och mer ska tillbaka –
Vi har nu ej mer att försaka”

Kris för demokratin

Regering och Riksdag har försatt oss i en ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. Det hävdar WESTSIDANs krönikör Sven-Arne Thorstensson, som den här veckan tar sig an energipolitiken som han menar leder till en allvarlig kris för demokratin.
”När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån”, skriver han.
”Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.”
Sven-Arne Thorstensson avslutar med en uppmaning till morgondagens ledare att bygga förtroende, invagga framtidstro och ge oss ”en rimlig beskrivning av färdriktningen” för mot framtiden.

Energikrisen största hotet mot demokratin

Ebba Bush tog till kraftord i början av Covid-pandemin. Hon anklagade regeringen för att med ”berått mod” orsakat den kris som uppdagade stora brister i beredskap och tillgång till skyddsutrustning. Berått mod!
För detta uttalande fick hon en hel del kritik. Hon gav en otillbörligt alldeles för hård smocka och hennes retorik bedömdes allt för hård.
Kanske var det just denna händelse och den efterföljande kritiken som nu gjort alla rädda för just hård retorik.
Men ingen kan på något sätt komma till annan slutsats än att under lång tid, så har regering och Riksdag med berått mod satt hela landet i en helt ohållbar situation när det gäller energitillgång och rimlig prissättning. 

Halv miljard i skatterabatt
Tillgång och efterfrågan skrockar välbeställda nyttiga idioter, som möter upp till försvar på deras egna tillkortakommanden. Det som exakt alla begriper är att vi inte kan bygga vidare på samhällssystem som krackelerar så snabbt.
Hur ska någon kunna försvara att allt fler internationellt ägda datacenter just nu byggs runt om i Sverige, vilka idag slukar mer el än hela Uppsala län gör totalt och dessutom subventionera dem med drygt en halv miljard kronor i skatterabatt. Vi förstår att detta håller på att bli ohållbart.
Vi skall alltså låta bli att tända den julbelysning som vi köpt via Amazon eftersom de sög ut strömmen. Vi kommer gnälla på Facebook så att deras serverhallar i Luleå driver upp priset ännu mera för varmvattnet till duschen. När flera städer nu kommer släcka ner sin allmänna gatubelysning med 50-60 procent, så kommer detta att kompenseras med att ficklampan, köpt på Amazon blir årets julklapp laddad med engångs litiumbatterier i hundratusental.
Alla förstår att vi är inne på fel väg, inne i en återvändsgränd.

Tre problem
Men problemet är större än så. Problemet är att vi inte ser en lösning vid horisonten. Problemet är att vi inte ens är ense om hur vi ska lösa de problem som någon med ”berått mod skapat”. Det är till och med så illa att allt för många inte ännu insett problemet alls.
Vi ser fortfarande ”dumliberaler” med begränsningar i förstånd jobba enträget för att vindkraften ska lösa problemet. Men redan nu visar sig den sortens svaghet i den elementära elförsörjningen. Nämligen att när det blåser mycket, så producerar vindsnurrorna så mycket el att priset far i botten, och när de väl slutar snurra av stiltje, då sticker priset iväg upp mot det tak som inte finns.
https://sverigesradio.se/artikel/tusentals-vindkraftverk-kan-stangas-av-agarna-i-vinter?fbclid=iwar0hczbrogo_tyvtwcku45eeod8wkvt4n1vateqgw20_9plt6d0fpdpt4eg
Som jag ser det, så finns här tre problem som ligger oss i fatet just nu.
Det första är att allt fokus på orsaker till våra kriser riktas mot kriget i Ukraina och Putin. Så enkelt är det nog inte. Den dagen då Putin är borta och kriget över, så kvarstår enorma problem inom säkerhetspolitik och långvarig oro inom hela östblocket. Troligen kommer vi se stora bekymmer där under flera decennier framöver, vilket kommer verka ansträngande på EU och Sveriges ekonomi.

”En urban dröm”
Det andra är EU och Sveriges oförmåga att kunna identifiera vad som är en spade och vad som är en urban dröm. Här kan vi idag se en problembeskrivning från två helt olika håll och som ger diametralt olika förklaringsmodeller av både nuläge och framtid. Det är inom detta minerade område som de ännu större riskerna finns. Riskerna som undergräver européernas tro på demokrati.
När det gäller Ryssland och Putin så är nästan alla inom EU överens om att man vill ha demokrati i Ryssland och Vitryssland m.fl. länder. Men problemet är att man ser andras brist men inte sin egen. Vi ropar efter demokrati i andra länder men gnager sönder vår egen inifrån.
Så skillnaden blir att vi i tanken står helt enade mot ”Putinismen” som ett ”folk” men hemma strider vi mot varandras bilder om vad som är demokrati och om den fungerar. Kommer vi inte till samsyn där så kan det värsta av allt bli den värsta, nämligen strömningar som påminner om inbördeskrig. Hamnar vi där är Putin ett mindre bekymmer.

Kollektiv rädsla
Och det tredje är våra stora oförmågor att blicka lagom långt framför fötterna.
När covid-pandemin bröt ut då fanns bara det som fanns just nu som gällde. Ingen hade sett varen lagom långt fram eller framåt alls. Beredskapen var undermålig. Det samma ser vi inom en rad olika områden som segregation, fallande skolresultat, brister i allmänsjukvården, brist på arbetskraft, gatuvåld, gängkriminalitet och brister i rättsväsendet. Alltså dålig beredskap. Samhället har tappat sin förmåga att hantera skeenden och se dem komma. Eller snarare inse att det man ser faktiskt händer.
Grunden till detta ligger i den kollektiva rädsla som växt sig fast i hela samhällskroppen. Alla är ständigt rädda för något. Rädda att tappa väljare, rädda att göra fel, rädda att kränka, rädda att sätta ett stigma som någon möjligen kan uppfatta illa.

Rädsla att göra fel
Ni kan helt säkert se bilden. Vi har inga pionjärer längre. Dagens till antal decimerade pionjärer nämns aldrig under deras gärning. Det är först om det gått bra som de får en podd eller i extremfallen en netflixfilm som genmäle. Det är helt enkelt inte fint längre att vara modig.
Rädslan av att göra fel vinner i stort sett alltid. Det är rädslorna som alltid vinner och som skapat den nya yrkesrollen kommunikatör. Ingen vanlig människa är bemyndigad att uttala sig längre. Allt som ska sägas skall tvättas i minst 90 grader, så att inte minsta felaktigt ludd kan skönjas. Ingenting.
För mig påminner detta om den gamla sketchen med Magnus och Brasse som censurkontrollanter. Av en hel tidnings innehåll återstod endast; ”och, kanske men, nej…”, och det känns som vi är där nu.
Med detta som kuliss gäller det för morgondagens ledarskap att invagga framtidstro, brett ledarskap, förtroende och en rimlig beskrivning av färdriktningen för resan till i morgon, nästa år och även mot framtiden…. 
Sven-Arne Thorstensson

”Hamnar vi där
är Putin
ett mindre problem”