Småskalig vattenkraft

Omprövning kan leda till massutrivningar

Närmare 40 procent har ansökt om att lägga ner eller riva ut

Nässjö (WESTSIDAN): Omprövningarna kan leda till massutrivningar. Det visar siffror från Vattenkraftens miljöfond som presenterades på SVAFs årsmöte den gångna helgen. ”En förfärande hög siffra” kommenterade ordförande Thomas Sandberg.

Miljöprövningen av vattenkraften går inte som riksdag och regering tänkt sig. Närmare 40 procent av de som hittills behandlats av fonden har ansökt om utrivning. Beslutet i riksdagen talade om att utrivning bara skulle komma ifråga i undantagsfall.
När Anna Jivén från Vattenkraftens Miljöfond, överraskande redovisade siffror som visar att 17 ansökt om utrivning mot 39 som ansökt om fortsatt drift, då slog det ner som en bomb på SVAFs årsmöte. Anna Jivén verkade själv förvånad.
– Jag är bestört över de här siffrorna. Om detta är en trend, då är det ytterst allvarligt, säger hon.
Ordföranden i SVAF, Thomas Sandberg, betonade också allvaret i situationen.
– Det är en förfärande hög siffra. Det är frustrerande att se att så många har gett upp, säger han.

Norsk reaktion – ”absurt”
Avslöjandet kom under Anna Jivéns framträdande på SVAFs årsmöte i Nässjö den gångna helgen. Det väckte reaktioner på mötet och många deltagare ställde kritiska frågor.
En som också reagerade var Knut Olav Tveit, som representerade norsk småskalig vattenkraft.
– Det är absurt att höra hur många som tvingas lägga ner i Sverige, säger han.
Anna Jivéns redovisning handlade om vad som hänt med de som hittills lämnat in ansökan om omprövning. Det är 39 som ansöker om fortsatt drift, och 17 som ansöker om att avveckla verksamheten eller riva ut.
Om dessa siffror är signifikativa för kommande prövningsgrupper är det svårt att dra någon annan slutsats än att omprövningarna kommer att leda till omfattande utrivningar. Tvärt emot vad riksdag och regering beslutat om
En deltagare på mötet konstaterade att det måste vara något fel på upplägget. Fonden motverkar sitt eget syfte, konstaterade han.
– Fondens främsta uppgift är att hjälpa er, säger Anna Jivén.
Hon berättade också att fonden har anställt ett stort antal projektledare. Och att man just nu arbetar med cirka 300 projekt. Flest i Västra Götaland, 37 projekt, och i Kronoberg 26, Skåne 25 och Halland 23.
Fonden betalade ut 16 miljoner i april, och man räknar med att ha betalat ut cirka 100 miljoner under 2022.

Orimliga krav
Att närmare 40 procent ansöker om utrivning blev dock en huvudfrågan för årsmötet.
Chansen att omprövningarna kommer att hålla sig till det riktvärde som riksdagen satt upp för hur mycket elproduktion som får offras, är därmed mycket små. Enligt Anna Jivén så motsvarar 35 procent av produktionen cirka 7,92 MV.
En deltagare undrade om fonden kommer att ”dra i bromsen” om omprövningarna leder till omfattande utrivningar.
– Proportionerna måste ändras, säger en deltagare.
– Det här borde vara alarmerande även för en del av våra myndigheter.
En slutsats blev också att myndigheterna ställer orimliga krav, liksom problemet med den bristande politiska styrningen av våra myndigheter. Thomas Sandberg konstaterade att den svenska expertmyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, helt saknar politiska styrning.
Förutom myndigheternas orimliga krav på åtgärder diskuterades Natura 2000 områden som ett växande problem. Myndigheternas tolkning har blivit en tvistefråga. Från början var det sagt att dessa inte skulle påverka redan pågående verksamheter. Nu visar det sig att många länsstyrelser använder Natura 2000 som argument för att kräva utrivning.
Exempel på fall av det slaget, bland de som tvingats ansöka om utrivning, kom fram under mötet
Det var också sagt att om det blir en allvarlig inskränkning för pågående markanvändning, då skall staten gå in och betala ersättning.
Anna Jivén konstaterade att fonden måste lösa detta.

Orimliga krav
En central fråga blir nu orsakerna till att så många väljer utrivning. Hur många av de som ger upp gör det på grund av myndigheternas krav? Aktivism på myndigheter är fortsatt är problemet. Man struntar i politiska beslut, och fortsätter med taktiken att kräva så omfattande åtgärder att det blir olönsamt för ägarna att driva verksamheten vidare. Trots beslut i riksdag och regering att omprövningarna inte får bli så betungande att det inte går att driva verksamheten vidare.
1,5 TWh är den gräns som politiken satt upp. Miljöanpassningen får inte leda till ett bortfall i elproduktionen som överstiger det.
Jan-Åke Jacobsson, presstalesperson för SVAF, säger i en kommentar att det är svårt att göra någon säker prognos på siffrorna från Vattenkraftens miljöfond.
– Var det skulle landa är jättesvårt att säga. Många av de som söker utrivning kan vara små anläggningar, säger han.
Det finns dock flera exempel på stora anläggningar eller medelstora där myndigheter driver sina krav så ägarna väljer att sälja (Torp, Munkedal) eller ansöka om utrivning. Det talar för att det kan bli mycket svårt, om man inte ändrar på förutsättningarna, att hålla sig inom den gräns som riksdagen satt upp.
– Det är nödvändigt att man kommer att hålla den gränsen. Skulle 40 procent försvinna, det går ju inte bara. Det kommer inte att fungera, säger Jan-Åke Jacobsson.
Han delar bilden att ingen av de som ansökt om utrivning i praktiken gör det frivilligt. Istället handlar det om myndigheternas omfattande krav på åtgärder, och de betungande juridiska processerna. Man orkar inte längre, helt enkelt.
Göran Åhrén

”Det är absurt att höra
hur många som tvingas
lägga ner i Sverige”

Knut Olav Tveit, kraftverksägare Norge