Elsa Widding är civilingenjör utbildad på Chalmers i Göteborg. Hon har arbetat i energibranschen i 25 år, åt några av de största energibolagen, samt på Näringsdepartementet, där hon blev uppmärksammad för att ha försökt stoppa Nuon-affären. Sedan 2015 driver Elsa Widding ett eget företag. År 2019 gav hon ut boken ”Klimatkarusellen” efter att ha ägnat ett helt år åt klimatfrågan. Här berättar hon varför och vilka slutsatser hon har dragit. Hon är kritisk till medierna för att de överdriver hotet, och till klimatexperterna för att de vägrar debattera frågan.
”Vi har ingen klimatkris”
Överdrifter bakom larmen om klimatet
– Det viktigaste för mig är att frågan tål att diskuteras, och att man får komma till olika slutsatser. Elsa Widdings slutsats är att vi inte står inför en klimatkris. Och det gäller oavsett om IPCC har rätt eller fel.
– Min sammanfattning av klimatfrågan är att vi inte har någon klimatkris, säger Elsa Widding.
Det första handlar om naturliga variationer i klimatet.
– Även om man säger att det inte finns någon naturlig variabilitet, vilket är ganska självklart att det finns, utan att temperaturen enbart styrs i oss människor
(som står för 3,6 procenten av total omsättning av koldioxid i atmosfären), så ser jag ändå ingen kris.
– Den naturliga variabiliteten har alltid funnits tidigare, och de som hävdar att den nu har upphört att existera, har en tung bevisbörda.
Den officiella synen är att människan orsakar hela ökningen av koldioxid i atmosfären, och att naturliga orsaker inte påverkar.
– I klimatpanelens femte stora rapport sa man att det är minst 50 procent som skulle bero på människan. Men sedan har det blivit 100 procent.
– Det andra är klimatkänsligheten. Även om vi förutsätter att det finns en mänsklig påverkan, innebär en fördubblad halt koldioxid en grads temperaturökning.
– Finns det förstärkningseffekter? Eller försvagningsmekanismer.
Klimatkänsligheten ser ut att ligga på maximalt 1,3 grader. En fördubblad halt ger 1,3 graders uppvärmning.
– Och det är logaritmiskt förhållande dessutom.
Det betyder att en ökning från 400 ppm till 800 ppm ger 1,3 graders temperaturökning. För att öka en grad ytterligare krävs en fördubbling från 800 till 1600 ppm.
– Och så vidare.
– Det är ingen fara med det. Även om klimatkänsligheten hade varit 3 så hade det tagit 118 år innan vi hade nått tvågraders-målet.
– Oavsett om de har rätt eller inte, så står vi inte inför en klimatkris. Punkt slut, säger Elsa Widding.
Ingen konsensus
Elsa Widding har skrivit boken ”Klimatkarusellen” och planerar att skriva ytterligare en bok om klimatet. Här förklarar hon varför.
– Det har blivit en så enorm polarisering. Och jag tycker att det är fruktansvärt att man inte ens får ställa frågor, och att det finns dom som tror på någon form av konsensus. Vadå konsensus?
– Nästan alla är överens om att temperaturen har stigit. Det har pågått en temperaturökning sedan 1695, om man tittar på den äldsta temperaturserien och temperaturen har ökat med cirka en grad sedan mitten av 1800-talet.
– Men hur stor den här ökningen är exakt, och vad temperaturen kommer att vara år 2100, råder det vitt skilda meningar om. Och dessutom vitt skilda uppfattningar om det finns någon anledning att försöka hejda koldioxidutsläppen.
Påståendet att forskarna skulle vara överens stämmer alltså inte.
– Jag tycker det är bedrövligt att man inte ens får ställa frågor. Och att det inte får förekomma någon debatt.
De som dominerar det offentliga samtalet om klimatfrågan tillåter ingen debatt.
– Man får inte ens ställa frågor till de självutnämnda klimatexperterna. Tacka sjutton för att man reagerar.
– Det här med barnen. Att man tutar i en hel generation att de inte har någon framtid. Och alla åtgärder som är verkningslösa. Det är bara för politiskt och för ovetenskapligt, säger Elsa Widding.
– Jag har den största respekt för att man kan komma till olika slutsatser.
Mer analyser
Elsa Widding kommer själv från en akademisk familj. Hon har forskning och vetenskap i blodet. Därför reagerar hon när någon säger att klimatfrågan skulle vara färdigdiskuterad. Det strider mot allt hon lärt sig.
Intrycket när man läser Elsa Widdings bok är att hon genomgått en process. Frågan är vad hon kommit fram till för slutsatser.
– Det här är en fråga som vi måste diskutera väldigt mycket mer. Inte bara utifrån ett politiskt perspektiv, där vi säger att den är avgjord. Vi måste diskutera den utifrån ett mer vetenskapligt perspektiv, säger Elsa Widding.
– Vi måste göra bredare analyser, och respektera att man kan komma till olika slutsatser. Bryta polariseringen.
– Det återstår enormt mycket forskning innan vi förstår allt runt klimatet.
– Exempelvis är det först sedan mitten av 1990 talet som forskarna har börjat förstå att klimatet på jorden sedan den senaste istidens slut inte alls har varit så stabilt som man tidigare har antagit. Klimatförändringar har lett till att civilisationer har gått under.
– Sedan är det också min slutsats att vi inte står inför en klimatkris. Jag tror att det finns en påverkan från de mänskliga utsläppen, men den är ganska liten. Jag tror den försvinner i bruset från allting annat, och att den inte har så stor betydelse.
– Sedan tror jag inte att det har så stor betydelse om det blir lite varmare. Varför ska den globala medeltemperaturen vara just 14 grader? Historiskt har den varierat mellan 12 och 22 grader.
Massiv fixering
I sitt slutord i boken skriver Elsa Widding om ”den massiva fixeringen vid fossil koldioxid…”. Orsakerna till denna ”massiva fixering” är dock ett känsligt ämne. Och hon vill helst inte prata om de politiska orsakerna.
– Jag har massor av synpunkter naturligtvis, säger hon.
Det är lätt att komma in på konspirationsteorier, och det är lätt att bli anklagad för saker, om man börjar spekulera.
– Jag ser det som att det finns en dåtid, en nutid och en framtid. Men man blandar det här fullständigt. Vi vet mycket om dåtid, vi vet en del om nutid, baserat på data, men vi vet väldigt lite om framtiden, säger Elsa Widding.
– Ändå tar man politiska beslut idag baserade på de här bristfälliga kunskaperna.
– Vi struntar i det historiska.
De alarmistiska förutsägelserna verkar inte heller slå in.
– Vi ser inga konsekvenser av de här klimatteorierna. Vi ser över huvud taget inte någonting av det idag. Det finns ingenting som skiljer sig från det vi sett tidigare, säger hon.
Elsa blir upprörd när hon berättar om hur hon själv blivit anklagad för att vara klimatförnekare, när hon citerat ur IPCC:s rapporter.
– Det finns inte en journalist som själv har läst de här rapporterna, säger hon.
– De bara kokar ihop någonting, och lurar människor.
Fixeringen vid fossil koldioxid leder till att vi tappar bort andra livsavgörande frågor.
– Vi har ett antal miljöfrågor som vi skulle kunna fokusera mer på. Miljögifter exempelvis.
Hon nämner också barnadödligheten och fattigdomen i världen.
– Det finns stora frågor. De kommer helt i skymundan.
– Man pratar inte längre om några miljöfrågor. Man pratar om plast i haven.
– Vi har ett gigantiskt avfallsproblem i vissa delar av världen.
Alltid ”worst scenario”
I boken skriver Elsa Widding om hur stor sannolikheten är för värsta tänkbara scenario. Den är väldigt liten. Ändå är det nästan bara ”worst scenario” som medierna pratar om. Media överdriver alltså hotet.
– De beskriver det som om detta kommer att hända. De förstår inte att alltihop bygger på modeller, säger Elsa Widding.
– Du kan få vilka resultat du vill i modeller. Vad du kan observera ur data, det är en väldig skillnad.
När medierna väljer ”worst scenario” rapporterar de om något som ska inträffa år 2300, med en sannolikhet på fem procent. Enligt modellerna.
– Det ska alltså inträffa någonting år 2300. Det är om 280 år. Om du backar 280 år, från idag, då blir det 1740. Och det är den bilden alla kör med, 280 år framåt i tiden, säger Elsa Widding.
När detta kommer upp, exempelvis i radio, försöker klimatforskare ibland tona ner hotbilden. Men reportrar driver oftast på. De överdriver hoten.
Elsa Widding är därför kritisk till medias hantering av klimatfrågan, och att journalister ofta intar en mer radikal ståndpunkt än forskare.
– De är totalt okunniga. De saknar grundläggande kunskaper om fysik, säger hon.
Medierna beskriver en datormodellering där något ska hända om 280 år, med fem procents sannolikhet, som om det vore ett faktum.
Naturliga orsaker
En orsak till att IPCC och alarmisterna hamnar så snett är att man inte tittar på de naturliga orsakerna till att klimatet förändras. Det Elsa Widding kallar den naturliga variabiliteten.
– Det är det som är huvudproblemet. Det går inte att räkna ut hur stort bidrag människan står för. Ändå är det detta som är deras uppdrag, säger Elsa Widding.
– Det finns mycket bra i IPCC:s forskning, men det är många forskare som hoppar av.
Hon berättar om den kanadensiska undersökande journalisten Donna Laframboise som avslöjat allvarliga vetenskapliga brister i IPCC:s rapporter.
I den fjärde rapporten skriver IPCC att man fortfarande inte kan modellera moln.
– Det har inte blivit bättre, säger Elsa Widding.
– Det räcker med cirka två procent mer moln för att radera ut hela effekten av det mänskliga bidraget av koldioxid.
Det finns mycket som är bra i den femte rapporten, men sammanfattningen, som skrivs för politiker och media, stämmer inte.
– Då känner man inte igen sig längre, säger Elsa Widding.
Sammanfattningen förhandlar man fram. Det är inte vetenskapligt.
– Det är i princip politiker som är utsedda av regeringarna.
Till detta kommer att miljöorganisationer, folk med egna agendor, skaffat sig ett inflytande över IPCC.
Elsa Widding är också kritisk till de enorma summor som länderna ensats om att omfördela från rika till fattiga länder. 26 länder av 200 är givare, de andra är mottagare.
– Mottagarna tycker det här är jättebra. De får ännu mer pengar, säger Elsa Widding.
Sverige ska skicka totalt 600 miljarder kronor, 12-20 miljarder årligen till den här fonden under 30 år, som har sitt säte i Sydkorea.
– Där sitter 200 personer med immunitet, och tar emot det här.
Även miljöorganisationerna får pengar för att hjälpa till. Detta borde granskas, menar Elsa Widding, som är kritisk till journalisternas arbete även i den här frågan.
– Om man tror att världen kommer att gå under, då är ju det här meningslöst ändå, säger Elsa Widding.
– Ingen tror väl att utsläppen av koldioxid kommer att minska under de kommande tio åren. Och att temperaturen skulle påverkas, av våra försök att minska enligt parisavtalet, finns nog heller ingen som tror.
Tufft debattklimat
Debattklimatet i klimatdebatten är en känslig fråga.
– Det är ingen debatt. Den enda regel som gäller är ”inga frågor”.
– Om man inte anser att vi står på randen av stupet, så är man en dålig människa. Det spelar ingen roll vad man har för argument.
– De så kallade klimatexperternas viktigaste regel är, inga frågor. Man får inte ställa några frågor till Johan Rockström eller till någon av de andra.
– Ingen vill debattera med skeptiker. Ingen vill debattera med mig. Hade det varit vetenskap hade det gått att diskutera. Det här är pseudovetenskap eftersom man inte följer den vetenskapliga principen. Det finns ingen som har de absoluta svaren.
– Finns det någon professor i fysik idag, som inte lever på forskningsanslag, som säger att vi lever i en klimatkris, säger Elsa Widding retoriskt.
– Jag vet att det finns många som lever på forskningsanslag som säger det. Man får inga forskningsanslag om man säger att det inte finns någon klimatkris.
Det är alltså politiskt styrt.
– Absolut. Det är politiskt styrt, säger Elsa Widding.
Hon vet att många är skeptiska men de flesta vågar inte säga något.
– Flera näringslivstoppar upplever att det här är överdrivet, de förstår hur orimligt det här är, men de blir väldigt snabbt påhoppade, och dom har svårt att bemöta detaljer.
Många upplever att det inte går att prata om det här.
Till det bidrar att man blandar ihop olika temperaturserier och data. Man jämför äpplen med päron. Satellitmätningar jämförs med markmätningar, där data under vissa perioder är mycket osäkra.
– Satellitmätningar mäter mot referensperioden 1981-2010, medan GISS är markmätningar med en referensperiod 1951-1980, och där data är mycket osäkra, säger Elsa Widding.
– Lägg därtill att GISS är den temperaturserie där man i störst omfattning korrigerar i historiska data. Man sänker historiska temperaturer, och ökar temperaturdata efter år 2000.
Skäms över Chalmers
– Det handlar om att försöka komma närmare sanningen, säger Elsa Widding.
Hon har själv drabbats av påhopp i media.
– Jag har blivit ifrågasatt om jag tillhör högerextrema krafter, och jag blev förbannad och tyckte det var oförskämt. Hela min drivkraft har varit att få igång ett samtal om de här viktiga frågorna. Jag har ingen egen vinning i det här, säger Elsa Widding.
– Jag känner så många inom vetenskapen som har en helt annan syn på den här frågan. Inte bara i Sverige, utan i Norge och Danmark och många andra länder.
– Det är så mycket felaktiga bilder. Det påverkar våra barn.
– Vi kan använda pengarna bättre än att skicka dom till Sydkorea.
Projektet på Chalmers där man börjat forska på sambandet mellan klimatförnekelse och högerextremism gör Elsa Widding upprörd.
– Jag skäms över Chalmers. Jag skäms över att jag gått på skolan. Jag skäms över att min pappa har jobbat som professor där. Jag skäms över att min syster gått på skolan. Jag skäms över hela Chalmers.
– Förr fanns det en stolthet över skolan. Det här svärtar ner allt annat som Chalmers gör. Det är så fruktansvärt illa. Det har ingenting med forskning att göra. Jag undrar om de blivit lurade in i detta?
– De borde istället ägna sig åt att läsa på och lära sig något. Sätta sig in i frågan.
– Om de satt sig in i data och observationer om klimatet, så hade de varit lika skeptiska som jag.
– Chalmers håller på att förstöra sitt rykte fullständigt på grund av de här personerna. Om det får fortgå kommer Chalmers rykte snabbt att urholkas.
”Rädda klimatet?”
Elsa Widding har arbetat som rådgivare i energibranschen. Sedan boken kom ut hinner hon inte med mycket annat.
– Jag har fått tacka nej till alla rådgivningsuppdrag. Jag jobbar bara med det här. 60 timmar i veckan.
– Jag håller på att bygga upp en organisation, för en bredare och mer vetenskaplig syn på klimatet. Man måste kräva en bättre analys.
– Jag hoppas att svensk näringsliv ska våga ta del av den. Helst skulle man hoppas att de skulle driva detta. Men de vågar inte ännu.
– Det blir för dyrt för företagen utan att klimatet påverkas det minsta. Många tjänar givetvis också pengar på klimatfrågan.
Vi kommer in på köttdebatten. Kan man rädda klimatet genom att sluta äta kött?
– Sverige står för en dryg promille av de mänskliga utsläppen av koldioxid. Vi kommer inte att påverka klimatet om vi så stänger ner allting.
– Våra utsläpp är bara en bråkdel av ökningen i Kina. Man måste förstå vad som är stort och smått.
Man lurar barn att tro att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött.
– Det är det man är rädd för, att man bara gör en massa ogenomtänkta meningslösa åtgärder.
Uppläxad av rektor
– Ingenting får ifrågasättas. Detta tål inte kritisk granskning. Vi håller på att lämna kunskapssamhället. Vad blir det då, undrar Elsa Widding retoriskt.
Hon berättar hur en förälder ringde henne och berättade om sin 12-årige son som blev intresserad av klimatfrågan och pratade om det i skolan. En lärare sa att du får ha vilken åsikt du vill, men du får inte prata om det.
När han gjorde det ändå, var det en elev som skvallrade. Pojken blev inkallad till rektorn och uppläxad för att han hade ”pratat om klimatet i alla fall”.
– Vad påminner det här om, frågar Elsa Widding.
– Det är tyskar som hört av sig till mig, äldre tyskar. De jämför med Tyskland på 1930-talet. Man hjärntvättade barn, och förde fram barn, i propagandan.
– Det är skrämmande.
– Vi har en skyldighet att få stopp på den här negativa utvecklingen.
Barnen är också målgruppen i Elsa Widdings nästa bokprojekt.
– Barn indoktrineras så kraftfullt. Och jag tycker att de behöver ta del av hur det ser ut i verkligheten. Vetenskapen bakom det här.
– Att man får en mer balanserad syn på de här klimatfrågorna. Det är bra för barnen och för deras föräldrar.
Elsa Widding skriver boken tillsammans med Staffan Mörner. Hon berättar att han är en väldigt duktig pedagog, och att det var därför hon ville ha med honom i det här bokprojektet.
Men Elsa Widding kommer att låta flera sakkunniga läsa texten innan boken går i tryck.
– Det här kommer att skickas på remiss till minst en handfull professorer, säger hon.
– Det viktigaste för mig är att frågan tål att diskuteras, och att man får komma till olika slutsatser.
Är det rimligt att ett skolbarn blir inkallad till rektorn, och uppläxad för att han har pratat om klimatet?
Myten om konsensus
Hur kan man göra 102 klimatmodeller med olika utfall, och och sedan säga att alla ska vara överens, undrar Elsa Widding.
– Man måste skilja på vad som är dåtid, nutid och framtid.
– Framtiden vet vi lite om. Och vi kan inte modellera moln och konvektion. Det är omöjligt att få det här att stämma. (Konvektion: gasernas rörelser i atmosfären)
– Två procent mer moln så är hela den här effekten borta, säger Elsa Widding.
– För 160 miljoner år sedan hade vi 2000 ppm. Sedan föll det. Vi har kravlat oss runt på de här låga nivåerna.
Hon hänvisar till forskare som visat hur koldioxidhalten gått upp och ner tidigare. Bland annat på grund av vulkanutbrott.
– Vad är det för koldioxidnivå vi vill ha, säger Elsa retoriskt.
– Hur mycket lägre koldioxid ska det bli?
– Vi har haft tio värmetoppar under holocen. Vi har haft tretusen år av fallande temperaturer.
Klimatet förändras i cykler med tusen års intervall.
Skogen gynnas
Skogsbruket gynnas av högre koldioxidhalter. Tillväxten ökar, förklarar Elsa Widding.
– Om nu skogsproduktionen har ökat så mycket , hur hotad är skogen av en lägre koldioxidhalt, undrar Elsa Widding.
Vad blir konsekvensen om vi pressar ner koldioxidhalten.
– Vad är det för koldioxidhalt man vill nå. Är det 280 ppm?
En högre koldioxidhalt gynnar skogsproduktionen. Om vi pressar ner koldioxidhalten vad händer då med tillväxten i skogen.
– Näringsupptaget blir sämre, kommer de att säga, säger Elsa Widding.
Elsa tror inte på det.
– Varför var dinosaurierna så stora då, invänder hon.
– Hur mycket mindre skog får det bli? Hur mycket lägre koldioxidhalt får det bli, och hur påverkar det i så fall tillväxten i skogen?
Elsa Widding berättar att hon är medlem i KD, Kristdemokraterna. Hon vill gärna ha med det. Men samtidigt betonar hon att hon inte har några politiska ingångar i det här. Och inga egna intressen heller.
Hennes ingång i klimatfrågan är helt och hållet vetenskaplig. Och hon har skaffat sig ett närverk av professorer som hon samarbetar med.
Och så kommer hennes slutord:
– Vi ska inte göra verkningslösa åtgärder. Det har till och med riksrevisionen påpekat nu. Att allt vi gör är i princip verkningslöst för klimatet.
Barnen viktigast
Det viktigaste är hur detta påverkar barnen, summerar Elsa Widding, och så gör hon en prioritering:
1. Barnen – är det rätt att skrämma barnen att att världen håller på att gå under när så inte är fallet?
2. Yttrandefriheten – är det rätt att man inte får tänka och yttra sig fritt längre?
3. Pengarna – är det rätt att satsa enorma summor skattepengar på verkningslösa åtgärder?
Slutligen kommenterar hon den australiensiske forskaren Peter Ridds öde. Elsa Widding träffade honom i Oslo under en klimatkonferens.
Peter Ridd försvarade bönderna i Queensland. Miljölarm och krav på åtgärder hotade en hel näring, men det mesta var baserat på överdrifter. Bara en procent av korallerna öster om Queensland påverkades av sediment från floderna i inlandet.
Peter Ridd, som forskat på korallrevet i många år, bevisade motsatsen. Han fick sparken för att han gick ut i media och hävdade att Stora Barriärrevet mådde bra.
– Varför ska han inte kunna ha den åsikten när han har jobbat på Stora Barriärrevet i 30 år, frågar sig Elsa Widding.
– Det blir ett väldigt förljuget samhälle.
Göran Åhrén
FOTNOT:
Elsa Widdings bok kan beställas på https://www.klimatkarusellen.se/
Elsa Widdings You Tube-kanal: https://www.youtube.com/watch?v=YP-VeYBhhME
Människan bidrar –
men oklart hur mycket
Människan påverkar givetvis klimatet på flera sätt. Genom att förändra naturen och markytan, ändras mängden solinstrålning som når jordytan, och till exempel städer får sitt eget varmare klimat. Förbränningsmotorer i fordon, fabriker, vägar, tunnlar etc. släpper ifrån sig värme.
Även genom fossilförbränning bidrar människan till en ökad andel växthusgaser i atmosfären vilket också kan bidra till globala klimatförändringar. Det är dock oklart med hur mycket.
Sedan slutet av den lilla istiden (slutet av 1800-talet) har klimatet ur ett historiskt perspektiv varit stabilt med en långsam uppvärmning på cirka en grad Celsius. Ur data och observationer faller den moderna uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet helt inom ramen för naturlig variabilitet.
Det finns heller ingenting som pekar på att dagens uppvärmning skulle kunna få så negativa konsekvenser som medierna och politiker försöker göra gällande. Under historien har det ofta varit förändringar i nederbörden än i förändringar i temperaturen som inneburit problem för människor. Torka har varit den största boven i dramat.
Klimatet är ofta oförutsägbart under en övergångsperiod från ett klimat till ett annat. Det gör det väldigt svårt för människor att planera hur de ska hantera klimatförändringar eftersom klimatet växlar fram och tillbaka i tvära kast.
Elsa Widding
Westsidan 