Karl Hedin frias

Karl Hedin frias helt

Både rättsväsendet och media har anledning till självkritik

Karl Hedin frias. Det finns inga bevis, konstaterar Västerås tingsrätt. Samtliga åtalade frias från misstankarna om jaktbrott och grovt jaktbrott.
Det går inte att dra några säkras slutsatser av de telefonavlyssningar som åklagaren hänvisar till i sitt åtal, skriver tingsrätten i sin dom. Inte heller påståendet att Karl Hedin skulle ha överlämnat gift till en medåtalad, anser tingsrätten att åklagaren har lyckats bevisa.
Karl Hedin frias alltså på alla punkter.
Eftersom det inte finns några bevis, anser sig tingsrätten inte ha anledning att ta ställning till den bevisning som de åtalade och deras ombud lagt fram för rätten. Det hade naturligtvis varit bättre om tingsrätten hade tagit ställning till de uppgifter som försvaret lagt fram som bevis för de åtalades oskuld.
Då hade det inte funnits något större utrymme för den typen av politiska påhopp som exempelvis Dala-Demokraten ägnat sig åt i kommentarerna till domen. Att försöka rättfärdiga rättsväsendets agerande med att Karl Hedin har pengar, eller att hans åsikter inte passar alla, är både moraliskt och etiskt förkastligt. I alla fall i ett samhälle där man fortfarande tillåter privat ägande, och där det på pappret råder både åsikts- och yttrandefrihet.

Grovt statligt övergrepp
Fallet Karl Hedin har upprört många på landsbygden. Framför allt de tvångsåtgärder han och de andra misstänkta utsattes för i samband med gripande, anhållande och häktning. Den långa häktningstiden framstår också som orimlig. Det borde ganska snart ha stått klart för utredarna att det inte fanns tillräcklig bevisning för att driva förundersökningen vidare.
I samband med rättegången i Västerås, blev det ännu tydligare att åklagarens bevisning saknade förankring i verkligheten och att de inte ens skulle ha räckt till ett åtal för ringa brott. Att i det läget ta till telefonavlyssning och tvångsmedel som anhållande och häktning, dessutom på ett oerhört förnedrande sätt, måste betraktas som ett grovt statligt övergrepp.
Nu återstår efterspelet. Staten kommer sannolikt att tvingas betala ut ett stort skadestånd till Karl Hedin och de medåtalade, för den förnedrande behandling man utsatt dem för.
Statsmakterna borde också utreda systemet med specialenheter inom polis och åklagare, och vad detta leder till när aktivistiskt lagda personer söker sig till dessa enheter. Myndighetsaktivism är ett växande problem, som dokumenterats av Örebro Universitet. En skärpning av tjänstemannaansvaret borde också utredas för att öka rättssäkerheten i liknande fall.

Anledning till självkritik
Det får inte finnas minsta misstanke om att tjänstemän åsidosätter rättssäkerheten på grund av egna åsikter eller påverkan från aktivism. Förtroendet för rättsväsendet är viktigt i en rättsstat. Fallet Karl Hedin har definitivt skadat förtroendet.
Blotta misstanken att det fanns hämndmotiv med i bilden, när polis och åklagare beslutade sätta in insatsstyrkan, kasta Karl Hedin i fyllecell och låta honom sitta häktad i över en månad, gör att många undrar vad det är som händer i Sverige. Karl Hedin har själv hävdat att hans kritik av polis och åklagares arbete med andra jaktärenden skulle vara motiv till de drastiska åtgärderna trots den ringa bevisningen.
Även media har anledning till självkritik. Ständiga rubriker där Karl Hedins ekonomiska ställning lyfts fram som en viktig del, för tanken till någon slags folkdomstol, en modern form av skampåle. Hur mycket pengar Karl Hedin har är knappast relevant för själva skuldfrågan. Man kan nästan få intrycket att medierna genom att vädja till mindre ädla känslor som avundsjuka, vill hetsa folk att ta ställning emot Karl Hedin.
Eftersom Västerås tingsrätt inte tagit ställning till försvarets bevisning, kan det finnas anledning till ett rättsligt efterspel. En skadeståndsprocess borde därför vara en logisk följd av domen. WESTSIDAN. 2021-03-19

”Staten borde utreda

systemet med specialenheter

inom polis och åklagare”

Politisk diskriminering

Tech-företagens nedstängning av konton utmanar två grundläggande rättsstatliga principer, den om ickediskriminering och yttrandefriheten, skriver advokaten Henrik Sundström.
”Varken Donald Trump, Swebb-TV eller högern i allmänhet har mig veterligen brutit mot någon lag eller allmän regel. Deras brott är uppenbarligen att de torgför en politisk uppfattning som inte klickar med de stora techföretagens värdegrund.”

Privata företag kan inte göra som de vill. Att neka någon en tjänst är också en rättshandling. Att diskriminera någon på grund av politisk uppfattning är också diskriminering.

Twitter ”rundar” yttrandefriheten

”Politisk diskriminering är också diskriminering”

Nyss raderade Twitter kontot för president Donald Trump, med över 88 miljoner följare ett av plattformens tio största. I skuggan av detta stängdes ytterligare tusentals konton med uttalad högerprofil. Samtidigt meddelade Apple och Google olika åtgärder för att begränsa tillgången till Twitters konkurrerande plattform Parler, som har en tydlig yttrandefrihetsprofil. I Sverige raderades nyligen nätkanalen Swebb-TV från Youtube, till tydliga bifallsrop från landets vänsterliberala kretsar.
Twitter har anfört en synnerligen konstruerad anledning till sitt agerande. När det gäller Swebb-TV har Google inte anfört någon specifik orsak alls. Dessa samordnade aktioner från USA:s stora techföretag handlar inte om ”sant eller falskt”. De handlar om makt.
Techföretagen vet att sociala medier är den absolut viktigaste kanalen för högerns åsiktsbildning, men under den sistlidna mandatperioden har hotet om regleringar för att säkerställa yttrandefriheten hängt som ett Damoklessvärd över plattformarna, varför de har aktat sig för att utmana ödet alltför långt.

”Fel” värdegrund
Varken Donald Trump, Swebb-TV eller högern i allmänhet har mig veterligen brutit mot någon lag eller allmän regel. Deras brott är uppenbarligen att de torgför en politisk uppfattning som inte klickar med de stora techföretagens värdegrund. En värdegrund som säkert bara råkar sammanfalla med regeringsblockets.
”Techföretagen är privata företag, de får göra som de vill” lyder mantrat. Men privata företag får inte göra som de vill.
Att neka någon en tjänst är i sig en rättshandling, tillika en rättshandling som i andra sammanhang är noga reglerad. Jämför om ett flygbolag skulle vägra tillåta muslimer att resa med dem. Att diskriminera någon på grund av politisk uppfattning är också diskriminering. Det följer av Europakonventionens tolfte tilläggsprotokoll.
Men oavsett hur lagen ser ut – vilken ordning har man på sina liberala och demokratiska principer, när man hurrar över att någon överhuvudtaget diskrimineras?

Rundar grundläggande principer
Det är således just nu två grundläggande rättsstatliga principer som utmanas av tech-företagen, principen om yttrandefrihet samt principen om icke-diskriminering. Men för vänstermänniskor och pseudoliberaler tycks det inte finnas någon skillnad mellan makt och rätt. ”Rätt är det som jag gör och allt vadhelst jag tycker.” Förstår man vilken drake man föder när man låter en sådan hållning passera utan att reagera?
Diskrimineringslagen och hetslagstiftningen fylls ständigt på med nya skyddade grupper, enligt vad som för tillfället är på modet. Men de grundläggande principerna icke-diskriminering och yttrandefrihet, som en gång byggde västvärlden unik i sin tolerans, tar man dock numera omvägar runt.
Henrik Sundström
Advokat, Uddevalla

”Att diskriminera någon
på grund av politisk uppfattning
är också diskriminering”