Ett tyskt arbetarparti

Var nationalsocialismen en rörelse som hör hemma till höger eller vänster på den politiska skalan? Det är en fråga som inte är så lätt att svara på. Problemet är aktuellt eftersom det pågår en debatt där olika sidor i dagens politik anklagar varandra för att förhålla sig på det ena eller andra sättet. Eftersom den debatten blivit allt mer polariserad, och lett till personangrepp på sociala medier, bad vi historikern Per Bolander teckna en bakgrund till framväxten av NSDAP och den tyska nationalsocialismen och dess ideologiska rötter.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är perbolandersmall.jpg

Nazismen – höger eller vänster

”Hitler soldat i den röda rådsrepubliken”

Det har länge pågått en debatt om nazismens ideologiska rötter. Om rasismen och nationalismen råder det naturligtvis ingen tvekan men hur såg nazismen på samhällets ekonomiska och sociala utveckling? Det är här som frågan om nazismen var höger eller vänster uppstår.
Höger betyder i grunden en konservativ inställning, att bevara gamla traditioner och det gamla klassamhället. Kung, kyrka, gamla seder och bruk. Nazismen var absolut motståndare till detta, de ville genomföra en radikal förändring av hela samhället. De krafter i Tyskland som hoppades att Hitler skulle visa sig salongsfähig blev bittert besvikna.
Exkejsaren, Vilhelm II, blev kvar i sin exil i Holland trots att han inbillat sig att nazismens seger skulle innebära monarkins återuppståndelse. Den gamla feodala indelningen av Tyskland i kungariken (Sachsen, Bayern etc), furstendömen och grevskap krossades fullständigt och ersattes av Gaue lett av en Gauleiter. Den katolska kyrkan utsattes för den värsta förföljelsen i sin historia. De kapitalistiska företagsledarna förlorade all politisk makt och tvingades följa direktiven från Görings departement för fyraårsplanen (Sovjet hade femårsplaner).

Ett tyskt folkhem
Om vi börjar från början ser vi att dessa tankar fanns med vid nazismens födelse. Under första världskriget upplevde de tyska soldaterna en social gemenskap som många beskrivit som revolutionerande. Detta levde kvar efter krigsslutet. Frontens ”Kameradschaft” och ”Frontgemeinschaft” skulle ge upphov till ett äkta tyskt ”Volksgemeinschaft”, en folkgemenskap där alla skulle vara socialt jämlika och statens inkomster skulle fördelas till hela folket i form av fri sjukvård, skola, semesteranläggningar o s v.
Exempel på det senare projekterades också av fackföreningsrörelsen Deutche Arbeitsfront i projektet KdF, Kraft durch Freude, där den bärande tanken var att arbetare också skulle ha råd med semester och kunna köpa sig en egen bil. Ett resultat blev världens största semesteranläggning, Seebad Prora på Rügen, en 4,5 kilometer lång huslänga designad för en halv miljon gäster årligen, samt projektet KdF-Wagen där man byggde en helt ny stad, Wolfsburg, för att tillverka en bil alla skulle ha råd med, Wolksvagen.
Det gamla klassamhället skulle ersättas med en meritokrati där alla skulle ha samma chanser oavsett familjebakgrund. Som synes finner man här likheter med de svenska socialdemokraternas idé om ”Folkhemmet”, som Per-Albin Hansson beskrev i ett tal i riksdagen.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är prora1-kopiany.jpg
Seebad Prora, på ön Rügen i Östersjön, är världens längsta byggnad. Semesteranläggningen skulle ge plats för en halv miljon semesterfirare om året. Projektet, som aldrig blev färdigt, var en del av nazisternas folkhemstanke, att alla skulle ha råd med semester. Arkivfoto: G Åhrén

En röd rådsrepublik
Grundarna av nazistpartiet var genomsyrade av dessa idéer och även Hitler var påverkad och tycks till en början ha haft svårt att bestämma sig för vilken politik han skulle stödja. När han kom tillbaka till Bayern efter kriget 1919 så tjänstgjorde han som soldat i den röda rådsrepubliken i provinsen. Det finns en film som visar hur Hitler gick med i begravningståget för den mördade tysk-judiske socialistledaren Kurt Eisner, en av ledarna för den bayerska sovjetrepubliken, med en röd armbindel.
Efter rådsrepublikens kollaps värvades Hitler av den tyska armén till att bli spion och angivare och det var i den egenskapen som han den 12 september 1919 bevistade ett möte med det Tyska Arbetarpartiet DAP, Deutsche Arbeiterpartei. Partiets grundare, Anton Drexler, hade börjat som låssmed och arbetade nu i Munchens järnvägsverkstäder. Under kriget hade han tillhört ”Förbundet för främjandet av fred enligt arbetarklassens linjer”.
Efter krigsslutet gick han med i ”De politiska arbetarnas cirkel” och grundade DAP. Drexlers huvudidé var att bilda ett politiskt parti som skulle bygga på arbetarklassen men också, till skillnad från Socialdemokraterna, vara starkt nationalistiskt. Det innebar, till exempel, att områden med tysktalande befolkning, som Österrike och Sudetenland, skulle få ansluta sig till Tyskland. Hitler blev så begeistrad av Drexlers budskap att han avslutade sin karriär som angivare och gick med i DAP.

Ett socialistiskt parti
Mycket snabbt lyckades Hitler ta över makten i partiet och 1920 bytte det namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, NSDAP. I samband med detta antog partiet ett program i 25 punkter. Några av dessa är värda att undersökas lite noggrannare.
En punkt fastslog att trusterna skulle socialiseras, en annan att jordräntor och spekulation i jord skulle förbjudas. Vidare skulle alla inkomster som inte var förtjänade genom arbete tillfalla staten och dödsstraff införas för ockrare och profitörer.
Detta ekonomiska program hade utarbetats av Gottfried Feder som skrivit boken ”Upphävandet av ränteslaveriet”. I likhet med kommunisterna planerade man att ta makten i en revolution och ”sopa bort borgarpacket”.
Som bekant gick det inte så bra för nazisterna när de 1923 försökte göra sin revolution. Upproret slogs ner och Hitler hamnade i fängelse där han passade på att skriva sin bestseller ”Mein kampf”. Det var också där som han tänkte över den politiska situationen och beslöt att från och med nu ta makten med demokratiska medel.
För att göra detta behövde han avlägsna sig från de mest radikala idéerna i partiprogrammet eftersom tyskarna, innerst inne, inte är revolutionärer. Ändå fortsatte partiet att locka väljare från traditionellt vänstersinnade grupper. Till sist röstade nästan en tredjedel av den tyska arbetarklassen på NSDAP. Som mest fick partiet 44 procent av rösterna i fullt demokratiska val.

Vänsternazister i Sverige
Detta var inte unikt för Tyskland. I slutet av 1920-talet splittrades det svenska kommunistpartiet i en Moskvatrogen falang som fick cirka 70 000 röster och en mer självständig falang som fick cirkaa 100 000 röster. Majoriteten bytte namn till Socialistiska Partiet och inledde en märklig utveckling där man till slut anammade nationalsocialismens ideologi.
Under sin ledare Nils Flyg tog man under andra världskriget ställning mot de franska och engelska kolonialmakterna och den amerikanska imperialismen. Vilket naturligtvis innebar att man tog ställning för Nazityskland.
Det finns många fler exempel att ta upp vilket visar att frågan om nazismen var höger eller vänster inte är så lätt att avgöra som många tror.
Per Bolander

”En tredjedel

av den tyska arbetarklassen

röstade på NSDAP”