En misslyckad sufflé

Är det etiskt av Uppdrag Granskning att använda samma omdiskuterade metoder mot bönder som saknar mediavana, som man använder för att avslöja makthavare? Det ifrågasätter journalisterna Kerstin Davidson och Göran Åhrén, som är kritiska till den dåliga faktakollen och överdrifterna i en serie program om jordbruk och djurhållning. Programmen håller inte tillräckligt hög kvalitet. Den största skandalen är att redaktionen jämställer anmälan eller föreläggande med fullbordat brott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_1994.jpg
Svensk djurhållning är mycket god i ett internationellt perspektiv. Problemen är inte särskilt stora. Man kan därför ifrågasätta Uppdrag Gransknings prioritering när de gör fyra program om problem inom djurhållningen.

UG bjuder på misslyckad sufflé

Kampanjen mot svenskt jordbruk håller inte

Uppdrag Granskning, UG, uppvaktas ständigt av olika intressen. Det finns flera exempel på missförhållanden som UG aldrig tar upp, trots ett stort allmänintresse. Det är därför förvånande att UG gjort så många program om djurhållningen inom jordbruket.
Under ett års tid har UG granskat svensk djurhållning i fyra program, på ett sätt som kan få allmänheten att tro att detta är ett mycket stort och omfattande problem. Det är det inte.
UG har inte heller beaktat nya fakta som delvis ger ena annan bild av de enskilda gårdar som pekas ut i programmen. I programmet Arlagården, sänt i januari 2020, visas bilder som tagits av djurrättsaktivister som olovligt tagit sig in i stallet på en mjölkgård i Hälsingland. Bilderna visar kor som vadar i gödsel. Det som hade hänt var att utgödslingen gått sönder, vilket inte framgår av inslaget. Den uppmärksamma tittaren kan dock se att korna var rena, de hade alltså inte legat i sörjan på golvet. Men trots att UG:s reporter efteråt upplysts om detta, visas samma bilder i ytterligare tre program utan att UG förklarar vad bilderna visar.

Friad bonde hängs ut
När UG den 13 januari i år granskar Krav visas en bild på en sugga som konstaterades ha ett benbrott efter ankomst till slakteriet. För detta åtalades lantbrukaren för djurplågeri.  I tidningen Land Lantbruk träder lantbrukaren fram och ger sin version. Såväl lantbrukaren som chauffören av slakteribilen intygade vid rättegången att suggan inte varit halt före ankomsten till slakteriet och domstolen friade lantbrukaren på alla punkter.
I UG redovisas bara ett vittnesmål från veterinären som anmälde, men inte domskälen. Varför lantbrukaren friades av domstolen, tycks inte vara relevant för UG: s redaktion. På Land Lantbruks fråga svarar Ali Fegan: ”Vi ville belysa att djur kan fara illa.”
Det är en allmän rättsprincip att man har rätt att betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Här dömer UG bonden som skyldig, trots att han friats i domstol. Det är ett allvarligt misstag.
Flera av de andra exemplen i programmet om Krav är tveksamma. Några lantbrukare hade Krav redan stängt av, en hade överlåtit gården.

Kampanj mot jordbruket
Detta ger oss som har en viss insyn i branschen ett intryck av att UG för en kampanj mot svenskt jordbruk och i synnerhet animalieproduktionen. Sverige har i en internationell jämförelse en bra djurhållning och mycket strängare djurskyddsregler än i många av våra konkurrentländer. Problem uppstår naturligtvis ändå, precis som i alla branscher. Det är oundvikligt. Det handlar om människor som i många fall själva ska se till sina djur 365 dagar om året. Och människor kan bli sjuka eller hamna i personliga kriser.
Problemets omfattning står knappast i proportion till uppmärksamheten. Men framför allt kan man ifrågasätta UGs arbetsmetoder i de reportage som publicerats om jordbruket. UG har under årens lopp utvecklat metoder för att få makthavare att prata, alternativt på olika sätt ändå komma åt ”sanningen” när makthavare vägrar att ställa upp. Dessa metoder har ibland utsatts för kritik. Det gäller exempelvis smygfilmning.
Man har försvarat sina metoder med att man granskar makthavare, som inte vill ställa upp eller försöker hindra journalisterna i sitt arbete. Nu använder UG samma metoder för att ”granska” bönder som saknar mediavana. Och de är inte heller är att betrakta som makthavare. Det uppfattar vi som djupt oetiskt. Journalistikens yrkesregel nummer sju säger att journalisten måste visa särskild hänsyn mot ovana intervjupersoner.

En misslyckad sufflé
Det är vår uppfattning att UGs så kallade granskning av jordbruket inte håller den journalistiska kvalitét som vi tidigare varit vana vid. Det är också vår uppfattning att man har blåst upp ett problem som i verkligheten inte är särskilt stort. Skulle alla fakta redovisas skulle troligen hela programidén sjunka ihop som en misslyckad sufflé.
Det finns ett gammalt talesätt bland journalister som lyder ”kolla inte en bra story, då kan den spricka”. Det tycks vara ett motto som vägleder Uppdrag Gransknings redaktion. Men det är framför allt vår uppfattning att UGs redaktion brister när det gäller den journalistiska etiken. Det är oetiskt att använda samma metoder som man ibland måste ta till för att granska makten, mot människor som saknar mediavana.
När redaktionen själv inte förstår allvaret i att hänga ut bönder som friats från anklagelserna i domstol, och trots den friande domen framställa dessa som skyldiga, då har Uppdrag Granskning definitivt gått för långt. En ursäkt från redaktionen till utpekade bönder skulle vara på sin plats.
Kerstin Davidsson
Göran Åhrén

”Man har blåst upp ett problem

som i verkligheten

inte är särskilt stort”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s