Invasionen

Vi hade ett fungerande system. Med samsyn och gemensamt ansvar. Men för sisådär 25 till 30 år sedan började ”gruppen längst från verkligheten” att ifrågasätta. Staten började tveka, skriver Sven-Arne Thorstensson.
Var man inte tillåtande mot nya inslag? Har vi en allt för hård reglering? Borde vi vara mer liberala? Nya populationer växte. Problemen ökade. Liksom polariseringen. Men ingen lyssnade och problemen bagatelliserades.
Under nästan 30 år har samhället blundat inför en okontrollerad tillväxt. Men skador för 13 miljarder kronor öppnade till slut ögonen.

Invasionen

De såg dem inte komma

Genom flera århundraden har vi kämpat i landet för att trygga kontroll, ordning och reda. Vi skapade tillsammans ett system som de flesta av oss accepterade och strävade för.
Genom ett stort gemensamt ansvar tryggades det som var viktigast och vi hade ett fungerade system där stora lokala avvikelser ibland fick ”man ur huse” för att åter bringa ordning.
Orsaken till den gemensamma synen kring detta var, dels en nära koppling till den allmänna verkligheten. Men också insikten att allt har sitt pris.
Man kan nog säga att under en period på närmare ett hundra år rådde en, i det närmaste total samsyn kring hur detta skulle gå till. De som satte sig emot var ytterst få, och det dessa hade gemensamt var att de tillhörde grupper som var allra längst bort från själva problemen.

Staten börjar tveka
Men för sisådär 25-30 år sedan började något hända. Gruppen längst bort från verkligheten började ifrågasätta, om det verkligen var rätt att använda, som de ansåg grymma metoder för att upprätthålla balans och säkerhet. Det vi i hundra år skapat tillsammans.
Ifrågasättandet skapade inom kort en polarisering mellan vad som var rätt och vad som var fel. Under den tiden började så både statsmakt och viktiga intresseorganisationer att tveka.
Var man inte tillåtande mot nya inslag? Har vi en allt för hård reglering? Borde vi vara mer liberala?
Under de kommande åren ökar trycket väsentligt. Nya populationer växer och i vissa områden uppstår lokala problem som till och med föranleder personliga konflikter. Polariseringen ökar ännu mera.
Vittnesuppgifter om både konflikter, skadegörelse och blodiga attacker sopas under mattan.
Samhällsbärarna manar till tolerans som går ut över enskilda som nu upplever en allt större frustration över något de utsätts för och ingen lyssnar.

Polariseringen ökar
De stora viktiga organisationerna som för allt smör i Småland vill behålla sin ”fina” status i etablissemanget viker undan och antar en farlig loj inställning till det som allt fler upplever som ett eskalerande problem.
Under en period för ett par år sedan så eskalerade motsättningarna. Vissa politiska partier väljer populismens väg och lämnar de drabbade än mer i sticket. Och eftersom Svea rike sedan länge saknar politisk stabilitet blir frågan undanskuffad och problem bagatelliseras och om de nån gång diskuteras, så är det den tillåtande sidan som sitter på trumfkortet. Den hårda sidan ska tystas.
Men även de kommersiella krafterna har spelat en viktig roll. Det är nämligen så att vissa grupper tjänar pengar på detta. Kanske inte konflikten i sig, men på en enormt stor och ny skadlig population, vars alla negativa effekter de slipper att ta ansvar för.

Skador för 13 miljarder
Men så en dag, för inte alls längesedan så börjar man sakta men säkert få upp ögonen. Det börjar bli ett stort problem. Det kan hålla på att närma sig försent.
Trycket från i det närmaste exploderande nya populationer ställer till skador för 13 miljarder kronor per år. Alltså 1300 kronor per innevånare.
Och nu finns inte resurser att hantera problemet.
Som om inte detta vore nog så är detta inte en kollektiv skada och ingen kollektiv kostnad.
Den bärs vad de drabbade själva. Och de som drabbas hårdast, tillhör inte heller någon grupp höginkomsttagare.
De som betalar priset befinner sig nästan uteslutande inom de värst utsatta områdena själva.

Okontrollerad tillväxt
Så under en period av nästan 30 år har samhället blundat inför en okontrollerad tillväxt av både vildsvin, hjort och varg.
Vildsvinens tillväxt är oroande stor och deras skador på grödor och landskap betydande.
De värst drabbade ser sina investeringar skövlas gång på gång och vissa är så uppgivna att de slutar och lägger ner sin verksamhet. Det makabra i kråksången är att mitt ibland de drabbade sitter andra som njuter och tjänar pengar på själva vildsvinsexplosionen. Ty de är inte få som lyckas tälja guld ur andras olyckor, även här.
Samma problembild finns tydligt gällande dov och kronhjort. Vissa drabbas hårt andra gynnas, men ingen kan rymma från faktum att skadorna uppgår till 13 miljarder kronor.

Urbaniserad varg
För att avrunda historien å måste även vargen plockas in. Vargen, den urnordiska ulven, som alltid funnits i storskogarnas Sverige.
Från att ha varit en överlevnadsjägare har nu vargen till vissa delar omvandlats till en annan. Kanske har även vargen urbaniserats, eftersom den allt mera ägnar sig år ren nöjesjakt i får och i kalvhagar.
Här svarar samhället lika dant varje gång. Vargen är helig, den skall intet drabbas.
Men till syvende och sist. Om vi inte ser nyktert på vår omvärld så spelar inte några heligheter någon roll. Vi måste få ordning på torpet. Vargen måste skjutas bort från södra Sverige. Tillsammans med vildsvinen och de stora hjortstammarna.
Sans och balans – Lagom är alltid bäst.
Sven-Arne Thorstensson

”Skador för
13 miljarder kronor
öppnade till slut ögonen”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s