Politiserad forskning ett samhällsproblem
November 2018. Länsstyrelsen i Stockholm presenterar en forskningsrapport, beställd från Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala Universitet. Enligt rapporten har afrosvenskar det väldigt svårt på den svenska arbetsmarknaden. Skälet till detta är att de ”diskrimineras på ett väldigt anmärkningsvärt sätt”.
En afrosvensk definieras som någon med ursprung från Afrika söder om Sahara.
(https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rapport-afrosvenskar-diskrimineras-pa-svenska-arbetsmarknaden)
Exempelvis anger man i medierapporteringen att afrosvenskar med en treårig eftergymnasial utbildning har betydligt lägre lön än den övriga befolkningen med samma utbildningsnivå. För afrosvenskar födda i Sverige är inkomsten nästan 50 procent lägre än för den övriga befolkningen.
Ansiktet utåt hos Länsstyrelsen när rapporten presenterades var Kitimbwa Sabuni, utvecklingsledare och ansvarig för EU-projektet Vidga Normen i praktiken, som med drygt 14 miljoner kronor i ryggen ska göra arbetsmarknaden i Stockholmsregionen mer inkluderande med avseende på hudfärg.
”Antisvart rasism”
Rapportens officiella titel är ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden”. Författare är Sima Wolgast, Irene Molina och Mattias Gardell, och rapporten bygger på statistik från SCB.
Resultaten visar att afrosvenskar har mellan 10 och 40 procent lägre lön än övriga invånare, oavsett om personerna är födda i Sverige eller inte. Även när forskarna kontrollerar för faktorer som formell utbildningsnivå, anställningssektor och ålder finns en betydande löneskillnad kvar. Vidare visar studien att afrosvenskar är underrepresenterade i högstatusyrken och på chefspositioner.
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.4e0415ee166afb5932417f0d/1542191137748/Rapport%202018-21%20Antisvart%20rasism%20och%20diskriminering.pdf
Chockerande bild
Det är onekligen en chockerande bild av det svenska samhället som förmedlas. Av siffrorna följer att det tycks vara svårare för afrosvenskar att få en chefsposition, och att gapet mellan afrosvenskar och övriga befolkningen faktiskt ökar, ju högre formell utbildningsgrad som afrosvenskarna besitter.
Den enda förklaring som är möjlig enligt rapporten, är att den svenska arbetsmarknaden präglas av antisvart rasism och diskriminering. Åtgärdsförslagen är delvis justeringar i diskrimineringslagen, men huvudsakligen fortsatta forskningsinsatser.
Sverige anses som ett av världens absolut mest toleranta och icke-rasistiska länder. I den globala undersökningen World Values Survey sticker Sverige regelmässigt ut med mycket mer progressiva värderingar än alla andra länder i världen. Hur kan detta samexistera med en renodlat rasistisk arbetsmarknad? Vi behöver gräva vidare i detta.
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD gör globala studier över bland annat skolresultaten i världen, det som kallas PISA. Härutöver gör OECD också motsvarande undersökningar bland vuxna, som kallas för PIAAC. I denna undersökning mäter man färdigheter som är viktiga på arbetsmarknaden, närmare läsfärdighet, räknefärdighet och problemlösningsförmåga.
Låga läsfärdigheter
I PIAAC-studien för Sverige finner man att den svenska arbetskraften
generellt ligger över medel i världen när det gäller de färdigheter som är viktiga på arbetsmarknaden.
( http://www.oecd.org/skills/piaac/Country%20note%20-%20Sweden.pdf )
Vi halkar efter en aning när det gäller matematik bland de yngre, men inget direkt alarmerande.
Vad som dock är alarmerande, är att utrikes födda i Sverige har väldigt låga läsfärdigheter. Skillnaden mot inrikes födda är enorm, Sverige har de största skillnaderna i världen mellan inrikes och utrikes födda i värden när det gäller läskunnighet.
Även utrikes födda med formellt hög utbildning visar sig ha verkliga färdigheter som ligger långt under de inrikes födda med motsvarande examina. Av PIAAC-studien kan man också se direkta samband mellan uppmätt färdighet i läsning och räkning, och arbetslöshet och löner.
Diskriminering en myt
Regeringens långtidsutredning, som görs av tjänstemännen på Finansdepartementet, SOU 2015:104, har studerat PIAAC-siffrorna vidare. (https://www.regeringen.se/contentassets/86d73b72a97345feb2a8cbc8b6700fa7/sou-2015104-langtidsutredningen-2015-huvudbetankande )
Det visar sig att om man justerar arbetsmarknadsdata för färdighetsnivåerna i PIAAC, så försvinner hela skillnaden i arbetslöshet och lön mellan inrikes och utrikes födda. Det är t.o.m. en något högre andel utrikes födda (54 procent) än inrikes födda (49 procent) som har ett arbete som kräver högskoleutbildning.
När grupper inte får arbete eller hög lön beror det helt enkelt på att de inte kan läsa eller räkna tillräckligt bra. Det beror inte på deras hudfärg. Det finns inte heller några skillnader om man har ursprung från ett annat västland, något arabland eller något land från Afrika söder om Sahara.
Politiska syften
Den rapport som Molina och Gardell gjorde, har inte justerat för afrosvenskarnas faktiska färdigheter i läsning och räkning, vilket är den verkliga förklaringen till att denna grupp hamnar efter på arbetsmarknaden, snarare än att det skulle finnas utbredd rasism. Tveklöst finns det enskilda fall av diskriminering även i Sverige, men påståendet att arbetsmarknaden som helhet, skulle präglas av diskriminering och ”glastak” för afrosvenskar, är helt enkelt motbevisad.
PIAAC-siffrorna och regeringens långtidsutredning är inget okänt material, särskilt inte för professorer med diskriminering på arbetsmarknaden som specialitet. När Irene Molina och Mattias Gardell således väljer bort dessa data är det ett medvetet val för att nå ett syfte. Och detta syfte kan inte vara annat än att få det att framstå som att det finns en utbredd rasism i Sverige.
”Rasism som affärsidé”
Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt kallade nyligen M, KD och SD för partier ”med rasismen som affärsidé”. Snarare torde det omvända vara fallet – det finns en klass med akademiker och politiker som har rasismen som affärsidé. Men eftersom rasismen är en bristvara så måste den trollas fram ur tomma luften. Annars blir man arbetslös.
De som trollar, gör det säkert av eget intresse, affärsintresse om du så vill, men förmodligen också för att uppnå politiska mål. Om det västerländska samhället faktiskt fungerar, så finns ingen marknad för politiska idéer som står för dess nedbrytning.
Förutom att politisera forskningen, är detta ett slöseri med skattemedel. Och så leder det fel. Beslutsfattarna får ett felaktigt underlag, och fattar då felaktiga beslut.
Det är nästan så att man tror att det är ett självändamål att ha en etnifierad underklass, med bristfälliga arbetsmarknadsfärdigheter. Men så cynisk kan väl ingen vara. Eller?
Henrik Sundström
Advokat, Uddevalla
Westsidan 