Westsidan

Bönder behöver också tänka om

Det är nu vi har chansen. Just nu har ”landet” blivit mycket större, säkrare och viktigare än storstan. Landsbygden levererar just nu många fler nyttor än på länge, och vi står kanske inför ett gigantiskt trendbrott.
På vägen dit har alla hört det.
Lantbruket behöver anställa minst 8 000 personer för att klara odlingssäsongen för att trygga tillgången på årets svenska mat. För att lösa detta har många pekat på att det finns tiotusentals som alldeles nyss förlorat sina jobb på grund av Coronakrisen.
Tyvärr hör jag nu många av mina kollegor säga. Det kommer aldrig att gå. Dom är för lata, kan inte jobba och vill ha för hög lön. Ja, så kanske det är i vissa fall. Men vi behöver verkligen ge dem en chans och inte signalera att vi ratar dem som är villiga att pröva.

Våga ompröva
Det stämmer säkert att många inte klarar jobbet och att lönen inte duger, åt vissa. Men jag är övertygad om att det skulle fungera på många håll. Det finns oerhört duktiga människor som jobbar inom hotell och restaurang, och handel och service, som är vana med att slita hårt och på obekväma tider.
Men vi behöver faktiskt våga ompröva våra gamla sanningar som sitter så djupt rotade, att det bara är vissa som kan duga till att jobba.
Som bonnpojk, uppvuxen i myllan, blev jag nog tidigt impregnerad med hur saker och ting var och skulle vara. Den som dög var den som jobbade hårdast och slet mest.
Det fanns något i kulturen runt omkring som befäste att det man gjorde var det enda rätta, och det nya var både dumt och fel. Att vara just bonnpojk var på nåt sätt en garanti för att vara duktig, arbetsam och plikttrogen.
Visst var det ett smickrande epitet, men långt ifrån någon garanti.

Tusentals unga
Där ute finns det tusentals unga människor som är precis lika bra om de bara får chansen och ännu inte hunnit bli sönderakademiserade på någon flummig högskola på sin jakt efter ett lönearbete och sin egen framtid.
Det är chansen de behöver få och nu har vi den att ge dem. På köpet kommer vi också få lite ifrågasättande och en och annan god idé om förbättringar.
Den delen är det ytterst få inom den importerade arbetskraften som bidrar med. De är och kommer förbli en förlängning av historiens drängar och pigor som gör exakt vad som förväntas av dem, inte mer och inte mindre.
Själv är jag övertygad om att den tiden är förbi men är fortfarande väldigt bekväm för många.

Högre pris
Förutom detta, finns här också en lysande framtidsmöjlighet, nämligen lönerna. Jag tror att ingen inbillar sig att vi kan lösa en svensk arbetslöshetskris som inte kostar något. Om vi ska kunna omskola tusentals kockar, servitriser och andra till att bli en ny grupp lantbruksmedarbetare kommer det att bli dyrare. Ingen förväntar sig att en kock klarar att mjölka 300 kor lika billigt som en ukrainare som bor i barack. Men det är just här som chansen ligger.
Ska vi kunna vara en del av jobbkrislösningen behöver vi höja priset på en liter jordgubbar med kanske femton kronor och mjölken behöver bli 40 öre dyrare, och det är just det som är priset för ansvaret.
Det skulle också utgöra en ypperlig möjlighet att synliggöra att, ”om vi ska göra det i Sverige, med svenska villkor, så kostar det lite mera”.

Ta chansen
Få gånger har denna möjlighet varit så tydlig. Så ta chansen!
Fnys inte åt folk som inte kan. Alla är inte från födseln impregnerade med att vara just bonn-ungar eller balter.
Lyckas vi med det, och visar upp många goda exempel, så kommer bondebranschen att uppnå ett mått av hjältestatus på fler än ett sätt. Vi får en helt ny grupp in i branschens inre, som förstår och som kommer att vara ambassadörer för hur det egentligen funkar där ute.
Och en sak till. Tänk att både kunna småprata lite med sina medarbetare, förstå vad de säger och varje dag kunna använda det svenskaste av allt. Språket.
Sven-Arne Thorstensson