Westsidan

Aktivistiska tjänstemän och självständiga myndigheter går inte ihop. På område efter område blir problemen uppenbara. Detta drabbar landsbygden särskilt hårt. Nu verkar det finnas en politisk majoritet för att ta itu med problemet.
Riksdagsledamoten Kristina Yngwe (C):
”Inom alltför många områden så agerar myndigheter på tvärs emot den politiska viljan. Med den förvaltningsstruktur som Sverige har, med fristående myndigheter, så är detta en stor skuta att vända men för svensk demokrati är detta ett arbete som måste göras.”

Demokratin behöver stärkas

Allt fler myndigheter ”på tvärs emot den politiska viljan”

En grundproblem för landsbygden är aktivistiska tjänstemän i kombination med självständiga myndigheter. Det senare förutsätter att vi har tjänstemän som agerar efter den etik och de ideal som en gång gällde inom förvaltningen. Det man brukade kalla oväld. Det vill säga sakliga, opartiska och objektiva.
Så ser det inte ut idag. På område efter område tar politiserade eller aktivistiska tjänstemän över och driver självständigt frågor som har svag eller ingen demokratisk förankring.
Rovdjursförvaltningen är ett exempel. Andra är kampanjerna mot enskilda avlopp och småskalig vattenkraft.
Inom skogen tvingas markägare till kostsamma domstolsprocesser för att värna sina grundlagsskyddade rättigheter mot statliga myndigheter och tjänstemän som tänjer på såväl direktiv som lagar och grundlagar.

Aktivism ett problem
Vi måste alltså ställa oss frågan om vi kan ha kvar ett system med självständiga myndigheter. I så fall måste vi åtgärda problemet med aktivistiska tjänstemän. Alternativet är att stärka den demokratiska kontrollen över våra myndigheter.
Problemet med aktivistiska tjänstemän kan åtgärdas. Vanligtvis brukar kravet vara att återinföra tjänstemannaansvaret, vilket riksdagen också har gjort, men regeringen förhalar verkställigheten.
Detta räcker förmodligen inte. Det behövs sannolikt skärpta regler för vem som får bli statlig tjänsteman och skärpta krav på opartiskhet med mera. Det skulle kunna vara ett rimligt krav att man exempelvis inte får handlägga frågor som rör småskalig vattenkraft, om man privat är medlem eller aktiv i föreningar som är motståndare till småskalig vattenkraft, som älvräddare och sportfiskare. För att ta ett tydligt exempel.

Majoritet för förändring
Att stärka den demokratiska kontrollen över våra myndigheter borde inte vara så svårt att ordna. Många riksdagsledamöter är medvetna om problemen, och har också en politisk vilja att förändra.
Men så länge myndigheter väljer att strunta i demokratiska beslut, och regeringen låter tjänstemännen hållas, så urholkas demokratin.
Det gäller exempelvis småskalig vattenkraft där vattenförvaltningen struntar i riksdagens beslut, eller gör tolkningar som innebär att tjänstemännen kan fortsätta driva sin egen agenda. Det gäller också inom rovdjursförvaltningen, där en statlig myndighet fattar egna beslut som saknar demokratisk förankring.
Det blir allt tydligare att det nu råder parlamentarisk majoritet för en annan rovdjurspolitik. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill att förvaltningen följer riksdagens beslut om en nedre gräns för vargstammen på 170 individer. Centerpartiets Kristina Yngwe, som är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, var tydlig i ett svar till tidningen Jaktjournalen på en fråga från jägaren och landsbygdsbon Anders Lindell:
”Det leder oss in på Anders Lindells andra fråga – vad Centerpartiet gör för att ansvariga myndigheter ska följa riksdagens beslut. Jag delar den frustration som Lindell ger uttryck för. Inom alltför många områden så agerar myndigheter på tvärs emot den politiska viljan. Med den förvaltningsstruktur som Sverige har, med fristående myndigheter, så är detta en stor skuta att vända men för svensk demokrati är detta ett arbete som måste göras.”

Politiskt problem
Politiseringen av ämbetsmannakåren är ett stort problem. Det problemet blir inte mindre med ökad aktivism. Just nu drabbas landsbygden väldigt hårt av detta. Det är ett i grunden ett politiskt problem som därför måste lösas politiskt.
Riksdagen behöver återta makten i landet. Annars blir det meningslöst att gå och rösta.
Idag använder regeringen myndigheterna som en politisk sköld. Ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar. Riksdagen har nästan ingenting att säga till om.
Den maktförskjutning som skett, från riksdag till regering, och från regeringen till våra myndigheter, blir med politiserade och aktivistiska tjänstemän ett verkligt hot mot demokratin.
De verkliga makthavarna går inte att avsätta. De är utom räckhåll för väljarna. Detta måste vi ändra på.
Det är dags att skärpa kraven på vilka som får bli statliga tjänstemän, och hur de ska agera. Alternativet är att avskaffa systemet med självständiga myndigheter.
Westsidan (2020-03-16)